Taggar Inlägg "Japan"

Japan

Naturlig perfektion, en blommande kamelia är en verklig skönhetsupplevelse. Foto Kerstin Engstrand

Passionerad förförd av kamelior kan vem som helst  bli. Det räcker med att kasta en första blick på en i blom så är man fast. Blommorna kan bli hela 15 cm i diameter och har, beroende på sort, varierande form, som en ros, en pion, en dahlia, en näckros men ändå är de alla ”typiska” kamelior. Andra är till och med polkagrisrandiga! Åter andra har nya skott som går i brons.

Kamelian växer vild i Japan och Kina. Där blir den en stor generös buske, oftast lika hög som bred. Här i norra Europa kan man i Belgien och England se kameliahäckar men oftast så brukar man låta dem växa skyddade i uterum och orangerier.

I tre till tio dagar blommar varje blomma. Och då tidig vår, det är en kombination som är svår att få ihop i vårt svenska klimat. Det kliar i fingrarna och själen hungrar efter en planta. Kamelian är svår att ha hemma om du behandlar den som en helt vanlig krukväxt. Har du varmt hemma, torr inomhusluft och lite ljus – glöm kamelian. Den vill ha lite svalt och fuktigt! Får den växa så är den en tålig växt.

Bästa platsen: Det inglasade uterummet eller balkongen, växthuset om det har tillskottsvärme är bra platser. De ska övervintra i 5–10 grader, i nödfall går det med 15 grader. För varmt, och knopparna faller av. Kamelian klarar till och med en tid med några minusgrader – bara den inte just då blommar.

I kruka: Kamelian är städsegrön, dvs. den behåller sina gröna blad året runt. Den har liksom rododendron litet rotsystem och trivs därför mycket bra i kruka.

Krukan ska inte vara större än att rötterna på en säsong växer ut till krukkanten. Omplantera mindre plantor varje år så kommer de snart att bli en meterhöga, och lika breda. Låt dem stå ute i sommar, de klarar soligt läge bara de står fuktigt. Men även halvskugga. Då kommer de att tacka dig att sätta nya knoppar för dig att njuta av nästa vinter. Inte undra på att habegäret växer till sig.

Jord: Jorden är framgångsnyckeln nummer två. Lätt sur jord med ph 6–7, humusrik och porös. Kamelian behöver inte rododendronjord men trivs extra bra om den får rejält med kompostjord. Man ska kunna vattna rejält utan att jorden blir vattensjuk. Gärna en dusch då och då men inget vatten på fatet som står kvar.

Gulnande blad skvallrar om näringsbrist. Foto: Kerstin Engstrand
Gulnande blad skvallrar om näringsbrist. Foto: Kerstin Engstrand

Gödsling: Så länge din kamelia har en kraftig friskt grön tillväxt av gröna blad så behöver du inte oroa dig för gödslingen. Då har den all näring den behöver. Är däremot tillväxten gles och bladen bleka i färgen behövs näringstillskott. Svag, flytande näring s.k. rododendrongödsel fungerar utmärkt. Ge på hösten och när blomningen kommit igång.

Vattning: Kamelior får inte torka ut men heller inte stå i vatten. De föredrar regnvatten framför kranvatten.

Beskärning: Kamelia behöver normalt ingen beskärning. Skulle några skott växa i kors kan det tas bort tidigt på våren.

Angrepp: Ullsköldlöss är vanligt, de är vita bomullsliknande 2—4 mm långa djur som oftast sitter på bladens undersida. Du märker det oftast när växten blir klibbig, det är ullsköldlössens avsöndringar. Är angreppen starka samlas också sotdaggsvamp på bladen. Nyckelpigor är bra mot sköldlöss men nu brukar de inte vara aktiva när angreppen kommer. Man kan köpa nyckelpigor som biologisk bekämpning, dock levereras dessa bara när det är plusgrader ute. Tvätta plantan, ställ den isolerad från andra och rådfråga din trädgårdsbutik om lämpligt preparat om angreppen är stora.

Läs också: Nu finns kamelior för friland (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Text och foto: Kerstin Engstrand

Hårig skugglilja. Foto: Kerstin Engstrand

Är det en orkidée? Ja, det  brukar vara den första frågan som ställs när någon ser den håriga skuggliljan,Tricyrtis hirta, för första gången. Den andra frågan blir i i regel, är den härdig?

I Japan växer den vild, längs bergsluttningar och ibland hittar man den även växa i templen belägna på högre höjder. Blommorna lockar till att böja sig fram och titta dem i ögonen. De är fläckiga i lila och vitt. Lite fulsnygga och klart annorlunda. I sin vilda naturliga växtplats kan man se den växa i utkanten av bambulundar, i skuggigt till halvskuggigt läge. Här i Sverige finns flera som har lyckats med den även i lite soligare läge. Jorden ska vara bra, dvs. måttligt näringsrik. Väldränerat är ett måste, men jorden ska vara fuktighetshållande utan att vara våt.

Odlar du den där det sällan blir ett täckande snötäcke kan den behöva ett extra vinterskydd. I regel är det vintrar som bjuder på ömsom stark kyla och ömsom plusgrader som är farligast för dess överlevnad. Då brukar den helt enkelt ruttna, vilket många plantor gör under sådana vintrar. Den vill ha ett jämnt vinterklimat, antingen ett par plusgrader eller ett rejält snötäcke.

Knopparna är lätt håriga och ger skäl för den håriga skuggliljans namn.  Foto: Kerstin Engstrand
Knopparna är lätt håriga och ger skäl för den håriga skuggliljans namn. Foto: Kerstin Engstrand

Hårig skugglilja heter den på svenska, bladen och knopparna är nämligen lätt håriga. Blir ca 60 cm hög när den blommar, ibland hela 90 cm. Bladverket brukar hålla sig på 30 till 50 cm. Blommar från augusti och oftast, när vi får varma, fina höstar september ut.

Den håriga skuggliljan är också trevligt som snittblomma. Blommorna blir ca 2,5 cm stora och kommer i grupper om två till tre stycken.

Den brukar älskas av sniglar och snäckor, mycket beroende på att den vill växa i skuggigt läge där även dessa skadedjur trivs. Däremot brukar harar och kaniner undvika den.

Skuggliljan kan även förökas med frö. Bäst lyckas man med färska frön och med direktsådd, förutsatt att man har för skuggliljan ”bra” vintrar”. Annars kan man lyckas med att så inomhus, i krukor, på våren, beroende på var du bor i landet så är bästa såtiden i regel mars månad. Fröerna är mycket små och ska inte täckas, de ska sås på ytan. Vanligtvis gror de inom en månad. Om inte kan man ställa in sådden i kylskåpet i en månad för att därefter ställa ut sådden utomhus.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Dubbelt nyttiga, efter att innehållet ätits upp blir skalen snart till jord. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har under åren testat ett flertal olika varmkomposter. Och ingen har fungerat tillfredsställande. Oftast har det tagit för lång tid att få ordning på komposten och fluglarverna har varit flitigt förekommande. Dessutom har inte alltid viljan att gå ut med matrester en iskall vinterdag varit den största.

Sedan ett par år tillbaka testar jag bokashi och jag fann direkt att detta är metoden för mig. Och det är inte min stora vurm för Japan som påverkat mig. Utan här har jag äntligen funnit en bekväm komposteringsmetod som passar vårt lilla hushåll. Ja, vårt hushåll är litet när det handlar om matrester. Ytterst sällan har vi fisk- och köttrester. Lejonparten av vårt mathushållsavfall är grönsaksrester och fruktskal av olika slag.

En liten pyts på köksbänken, en tioliters hink med lock i tvättstugan, mera plats kräver metoden inte. Jo, jag höll på att glömma. Det behövs en liten behållare för komposteringsmedlet också, strömaterialet, samt anmälan till din kommun att du vill kompostera köksavfall.

Vad är då bokashi? 
Bokashiströ. Foto: Kerstin Engstrand
Bokashiströ. Foto: Kerstin Engstrand

Bokashi är japanska och betyder ”jäst organiskt material”. Metoden, som baseras på ”Effektiva Mikroorganismer” (EM), lär ha uppfunnits på 1980-talet. Mikroorganismerna som används för nedbrytningen finns naturligt i vår omgivning. De ”väcks till liv” när de kommer i kontakt med organiskt avfall, som då bryts ner genom jäsning. Bokashibakterier anses vara bra på att ta hand om gifter. EM används även i återställning av radioaktiv mark i Fukushima i Japan och rengöring av förorenade vattendrag, framför allt i Asien. I Kenya sprayas EM över sjöar för att reducera övergödningen där vattenhyacinten helt tagit över.

Vattenhyacint. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenhyacint. Foto: Kerstin Engstrand

Dessa mikroorganismer omvandlar matavfall som kött, grönsaker och kaffesump relativt snabbt, och nästan helt luktfritt, till något som mest kan liknas vid jordförbättring. Efter bara sex veckor kan komposten användas. En annan klar fördel är att man slipper matavfallspåsar.

Det man använder är ”bokashiströ”.  Det är inget vanligt strö, mikroorganismerna har blandats med vetekli. Matavfallet jäser i en lufttät hink tillsammans med mikroberna. Matresterna bryts inte ner, inte heller ruttnar de, utan de spjälkas upp och behåller sina proteiner, vitaminer, mineraler och i viss måna sina näringsämnen. Bokashi lär också återföra kolet till jorden.

Vad behövs?

2–3 plasthinkar med tättslutande lock

1 påse bokashiströ

Några dagstidningar, servetter, äggkartong eller träpellets. (Behövs för att hålla innehållet i hinken ganska torrt).
Du behöver flera hinkar så du kan fylla den ena medan den andra står varmt inomhus ett par veckor för efterjäsning. Sedan är det fritt fram att göra jord!

Strömatrialet köper jag. Det går inte åt så mycket och det är mycket hållbart. Som nytt är det halmfärgat. När det blir lite äldre ser det ut som kaffesump. Jag har använt mig av tre år gammalt strö och det fungerar utmärkt. Men det har då förvarats lufttätt och svalt. Det fungerar hur som helst även om det rekommenderas att förbruka det inom 6–12 månader. Strömaterialet luktar lätt syrligt, som mjölksyrat. Om ströet däremot blivit grått och känns ”dammigt” har det tagit slut på sig själv och ska inte användas.

Man kan också göra sitt eget strö. Det tar 4–6 veckor. Man gör det av vetekli, vatten EM-1 bakterier och melass. Det kan vara värt besväret om man har behov av mycket strö.

Jag har även en större bokashihink med tappkran. Tack vare tappkranen kan jag lätt ta vara på den vätska som bildas under processen. Den brungula vätskan används sedan som gödsel.

Men specialhinken blir snabbt fylld, så vid sidan av denna har jag flera vanliga tioliters plasthinkar med tättslutande lock. Hinkar finns ofta till extrapris, det är locken som är lite smådyra jämfört med hinkarna. Å andra sidan är lockens kvalitet mycket viktigt för bra resultat.

Så här gör du:
 

 

Jag har en liten hink i köket där jag samlar upp dagens matavfall. På kvällen för jag över resterna till tioliters hinken som står i tvättstugan. Processen ska hållas så lufttätt som möjligt varför bokashihinken endast bör öppnas en till två gånger per dag. Det går även bra att använda biopåsar (gjorda av majs) i hinken, de förenklar även hantering och vinterförvaring.

Vad kan man lägga i? Apelsinskal går utmärkt, liksom citronskal. Ger dessutom en extra god doft till bokashin. Vi köper ekologiska apelsiner, bananer och citroner. Att lägga i hårt besprutade vanliga citrusfrukter känns inte bra att göra jord av. Bröd, äggskal, kaffesump, bröd, tepåsar, vissna snittblommor och hushållspapper lägger jag också ner. Men inte vätskor som mjölk, juice och soppa eftersom det blir då för blött i hinken. Jag lägger heller inte ner fisk- eller köttrester.

Vid varje påfyllning strör jag över minst en matsked bokashiströ. Strötillverkaren rekommenderar 1–2 matskedar per liter mat, men jag brukar alltid ta minst en matsked oavsett om jag har mindre än en liter avfall eller ej.

När hinken är full ställs den åt sidan för att efterjäsa. Snabbast går det i rumsvärme, vanligen tar det då tre veckor. Under tiden börjar jag på nästa hink.

Bokashiprocessen är en sorts jäsning–syrnings process som medför att utseendet på det du lägger ner inte direkt förändras. Men det händer saker. Mikroberna förökar sig under jäsningstiden. Jag brukar i regel också få fluffig vit mögel i hinken. Det är bra, det visar på att processen fungerar.

Viktigt är att hinkens innehåll har rätt konsistens. Och det är här jag tycker bokashimetoden fungerar så bra (förutom då att man kan ha allt inomhus). Med en papperstidning i botten av hinken, och påfyllnad av matavfall varje dag som får ett lager strö över sig, har jag aldrig haft problem med innehållet. Överst har jag alltid en dubbelvikt dagstidning. Den är viktig, den suger åt sig eventuell kondens.

Skulle det bli för blött luktar bokashin lite fränt. Men innan dess har man redan lagt märkte till kondens på locket, och lagt dit en dagstidning. Eller hushållspapper. Tidningen tar upp fukten och byts om den skulle bli för blöt. Även idag, när jag har dagstidningar som e-tidningar, klarar jag bokashin. Det går åt få dagstidningar per år och skulle jag inte ha tillgång till en papperstidning fungerar även hushållspapper.

När jag fyller på nytt matavfall i hinken lyfter jag bara på den dubbelvikta tidningen, lägger i matresterna, strör över en matsked strö och sedan läggs tidningen tillbaka. Viktigt är att trycka till innehållet vid varje påfyllning. Och då är återigen den dubbelvikta dagstidningen suverän, du slipper bli geggig om händerna.

Man kan efter ett tag, fylla på med ett lager jord på en till tre centimeter. Det påskyndar processen. Ännu bättre är att komplettera med både jord och några maskar.

När en hink är full är det dags att ställa undan den för lagring. Hinkar som är på ”lagring” är lätta att stapla på varandra. Jag ställer inte ut dem då risken att möss ska gnaga sönder plasten är stor. Att ha dem ståendes inomhus snabbar också på processen. I jämn inomhustemperatur med 22 grader tar det knappt tre veckor. Har du hinkarna ståendes utomhus, tar det på våren vanligen 6–8 veckor, under högsommaren knappt tre. Allt beror på temperaturen de står i.

Hinkarna är också lätta att flytta med från lägenheten i storstan till sommarstället. På vintern kan de efter mognadsperioden stå utomhus. Inget händer då inne i hinkarna, mikroberna kommer igång igen till våren när temperaturen stiger. Har du bra hinkar med starka lock samt att bokashi har lågt pH brukar hinkarna inte dra till sig möss eller råttor. Observera att kommunen måste godkänna att du komposterar köksavfall enligt bokashimetoden!

När lagringen är avklarad är det dags att börja använda bokashin. Jag använder min bokashi i hinkar, i mina tomat– och paprikaodlingar. Färdig bokashi har ett pH på 3,5–4 vilket medför att möss och andra gnagare inte brukar bry sig om bokashin som är nergrävd i jorden. Däremot har en del fått problem med grävling som tydligen gillar att böka runt i det. Det går att åtgärda med att lägga ett kompostgaller över jorden där man grävt ner bokashin. Men grävlingar kan  vara starka och även flytta på kompostgaller.

Extra bonus: Flytande bokashi
Lakvattnet är näringsrikt och en bonusprodukt. Foto: Kerstin Engstrand
Lakvattnet är näringsrikt och en bonusprodukt. Foto: Kerstin Engstrand

En restprodukt av processen är en brungul vätska. Den vätskan kan man lätt ta tillvara om man har en hink med tappkran. Vätskan är ett mycket bra ”gödselmedel” och tack vare den känns den extra kostnaden för den fina hinken ytterst prisvärt.

Vätskan måste spädas innan användning. Om den späds:1:100 används den till bevattning, spädd 1:1000 kan den användas att spraya bladverk, både inom– och utomhus. Men var då beredd på en viss syrlig odör som håller i sig i ett par dagar. Men jag rekommenderar inte att använda lakvatten eller bokashi inomhus som ”gödsel” då sorgmygg och bananflugor stormtrivs i denna blandning. Dock är lite lakvatten i en skål en suverän fångare av flygande sorgmygg och bananflugor.

Det sägs också att den kan användas för att motverka sedimentering och fettansamling i avlopp. Jag har testat men inte kunnat dokumentera effekten.

Hur mycket flytande näring man får ut av en hink är svårt att säga. Ibland får jag en halv deciliter, ibland två till tre.

Gör jord av din bokashikompost

Så snart en sats bokashi är färdigjäst kan man börja göra jord av innehållet. När det jästa matavfallet kommer i kontakt med trädgårdsjord börjar en ny process. Det sker när man ”bäddar in” bokashin i jord. Jag använder min bokashi i tomatodlingen. Tio liter bokashi fördelas över i totalt två–tre tioliters hinkar och blandas där med vanlig jord. Det gör jag tre–fyra veckor innan jag planterar ut tomatplantorna. Detta för att pH–nivån ska stabiliseras.

Mina blivande tomatodlingshinkar har jag också inomhus, i ett svalt utrymme tills det är dags att plantera i dem. Tomater stormtrivs i bokashijord. Den knastertorra och brännheta sommaren 2014 noterade jag att de tomater som växte i hinkar med bokashijord inte behövde vattnas lika mycket som den andra.

Man kan även använda sin gamla slutna varmkompost. Den är suverän att tömma mogen bokashi i, särskilt under vintern. Täck då gärna över bokashin med jord, löv eller tidningspapper.

Pappret tar längre tid på sig att bli till jord än matresterna. Om bokashi används som försteg till en traditionell kompost hjälper tidningspappret balansen i komposten. Man kan även lägga ut tidningspappret som marktäckning under exempelvis bärbuskar. Täck över med löv eller barkmull så syns de inte.

Enbart bokashiströ kan också spridas i trädgården. Ska vara särskilt bra i rabatter eller under buskar och kan med fördel kombineras med barkmull eller gräsklipp så att ströet får något att jobba med.

Tänk på, du får själv ta hand om ditt matavfall men en anmälan måste lämnas till kommunens Miljökontor.

Och att all kompost ska ses som jordförbättring, inte som gödsel.

Av Kerstin Engstrand

Uteplats i samklang med naturen. Foto: Kerstin Engstrand

Diffrent Levels

Design: Whila Garden /Patrik Anderson Whilagarden i samarbete med Anna Skjönsberg, Garden by Anna. 

Anna Skjönsberg. Foto: Kerstin Engstrand
Anna Skjönsberg. Foto: Kerstin Engstrand

Anna Skjönsberg har varit verksam som trädgårdsdesigner i tio år. I botten är hon kemingenjör och hon har arbetat länge med miljö- och kvalitetsfrågor. Förutom ren trädgårdsdesign tar hon även många uppdrag som projektledare för hela processen, från design till genomförande.

– Mycket kan hända längs på vägen när man skapar en trädgård. Som projektledare är det min uppgift att se till att det blir som det är tänkt.

2007 vann Anna balkong- och terrasstävlingen på Nordiska trädgårdar. Hon blev publikens absoluta favorit med sin japanskinspirerade terrass ”Zen by Anna” . En annan mycket intressant terrass är den vi visar här. Tillsammans med Whila Garden skapade Garden by Anna 2010 ’Different Levels’ där hon fokuserade på tips på lösningar som man kan inspireras av och återskapa i sin egen trädgård. Den terrassen fick silvermedalj på Sommarsalongen 2010.

Foto: Kerstin Engstrand
Lek med nivåskillnader på liten yta ger mera spänning och intrycket blir att ytan känns större. Det nedsänkta bordet var Patriks idé.  Den är lite rolig, man sitter på ett annorlunda sätt.  Foto: Kerstin Engstrand

Men lekfullhet, kan det vara ett tema för en terrass? Jovisst! I en glänta vid Ulriksdals slott skapade Anna Skjönsberg tillsammans med Patrik Andersson en uteplats där nivåvariation var temat. Hög kvalitet i material är extra viktigt när läget är utsatt. Här valde de marina produkter som utmärkt passar in i trädgårdsvärlden.

–Man kan göra så många olika roliga saker med dessa produkter, säger Anna. Man kan få in färger och kraftiga tampar som man kan hänga upp rejält tunga föremål i.

I denna terrass kombinerade de en modern design med högteknologiska produkter och lösningar i hållbara och lättskötta material från bland annat segelbranschen. Växtvalet hade fokus på växternas bladform och färg framför blomning. Främst för att skapa en brygga mellan modern miljö och den stämningsfulla skogsmiljön men även för att väl, när blomning sker, ska den få full uppmärksamhet.

Så här beskriver Anna terrassen:

”Kärleken har ju många olika nivåer, och det vill vi visa genom att skapa tre olika rum där man upplever olika saker. Första nivån är vatten och ett välkomnande, ett lugn. Andra nivån är umgänge med vänner, det sociala planet. Tredje nivån är den privata delen med rinnande vatten, sittplatser för mysiga kvällar och härliga dagar samt ett växtutbud som både doftar och utstrålar romantik. Meningen är att vår trädgård ska inspirera till hur man i sin trädgård, stor som liten, kan skapa olika slags känsla i olika delar av trädgården.”

wwDSC024314192
Foto: Kerstin Engstrand

 

 

De valde att utgå från naturens färger och ha en klickfärg. Det blev orange. De fokuserade också på höjd och här finns utmärkta exempel på hur höjd kan skapas på ett både konstnärligt och luftigt sätt. Och skärmarna är både avskärmning som konst. De finns även dubbla med ljussättning emellan.

 

 

Först hör man ljudet av porlande vatten. Sedan ser man den lilla strömmen  som plötsligt dyker upp i terrassgolvet. Därefter går man över bäcken, allt vävs ihop. Ljud är alltid väldigt trevligt i och med att man har en liten bäck ger det en liten lekfullhet. Stenarna över bäcken är placerade som de görs i en Zen-trädgård, för att symbolisera kärleken i mötet mellan två personer.

–En symbolik jag alltid tyckt varit så vacker, säger Anna.  Att stenarna är infogade i däcket ger också en känsla av lyx! Och det är i övrigt något som nivåskillnaderna också gör, skapar en känsla av lyx med hjälp av intressant form.

wwDSC018214032
Foto: Kerstin Engstrand

 

Inramning är viktigt, särskilt en inramning som inte stänger in en, eller stänger en ute. En bra inramning ger känslans av en trygg rygg.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Växtvalet var sparsamt, enbart ett fåtal växter som sammanband terrassen med skogsdungens natur. Samtidigt fungerade växtvalet som förlängare av naturen. Terrassen skulle både smälta in och synas. Det var där färgklicken, orange, kom in i bilden.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vilstolarna står i ett hörn, och riktade mot diagonalen. Diagonalen är den längsta sträckan man har att förfoga över.

Alunrot.
Alunrot. Foto: Kerstin Engstrand

Växtval:

Perenner: Alunrot, hasselört,hyacintviva, ormbunkar, penningblad

Klätterväxter: Humle, klätterhortensia

Buskar och häckar: Avenbok, bambu, perukbuske

wwDSC025314212
Foto: Kerstin Engstrand

 

 

Staket, vajrar, överliggare med mera: Dog House Marine 

Odlingskrukor av tyg (tvättbara), ”Bozz” av LZN.

Golv från TimberTech.

Skärmar från Atopias.

 

 

Redaktionens val

Tänk att så små fröer kan bli en sådan hög och livskraftig växt! Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att...