Taggar Inlägg "Japan"

Japan

Foto: Kerstin Engstrand

Här vill man visa att man kan skapa en trädgårdsyta på en mycket liten yta och att det inte behöver vara en trädgård på marken. Fem nya och relativt unga designers var inbjudna.

Pop Street Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pop Street Garden – en onekligen färgstark sådan skapades av för att symbolisera steget från lockdown till att kunna gå runt på stan. Storbritannien har haft hårdare Covid-restriktion än oss och många av mina utländska vänner har i långa perioder enbart fått röra sig runt 500 meter från hemmet och då för att gå till apoteket eller att köpa mat.

Detta är en plats för att hänga med kompisarna.  Och onekligen en snackis. Vem vill inte plantera en växt i en burk tomatsoppa? Och kanske spåna lite om vad Andy Warhol skulle ha sagt om det.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Denna lilla “containergarden” skapades av John McPherson som på bilden syns bli intervjuad av BBC Gardeners Worlds Mark Lane.  John är från Kanada, i botten dansare till yrket men för tre år sedan sadlade han om till att studera design och hortikultur. Att 1980-talets Pop Art var förebild var ju ingen tvekan om. Just Warhol var en av hans favoriter vid sidan av bland annat Keith Haring.

Han tipsade om att många behållare kan man få gratis då de är emballage för exempelvis tvättmedel.

Hans val av växter var enkelt, helt enkelt samma sorter som han har hemma i Brighton.

Gruset som syntes täcka jorden var samma sort man köper till akvarier. Eller som han uttryckte det: det gruset dödar inte mina fiskar så då borde det även fungera för mina växter. Huruvida det gruset är billigare att köpa än trädgårdsgrus eller annan typ av dekorativt smågrus är oklart.

Hans lösning för att få två plantor som egentligen villa ha olika jordtyper för att trivas är enkel, man planterar dem helt enkelt i olika krukor och sätter dem sedan tillsammans i en större. Om jorden sedan täcks med dekorativa stenar syns inte krukorna.

The Hot Tin Roof Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett liv på stranden men inne i City? Går det? Ja, tyckte Ellie Edkins som tillsammans med Big Fish Landscapes och Topoforma Landscape skapade denna takterrass. Korrigerad plåt med matchande växter är valda för att ge ett coolt intryck samtidigt som man även ska få en känsla av het sand. Enligt Ellie var svängda former ett viktigt designelement, kanske hade hon inspirerats av de vågformade mönster som bildas på sanden?  Jag upplevde denna som lite väl sval.

Nåväl, inte riktigt my cup of tea.

A Tranquil Space in the City
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vilken harmoni!

Mika Misawa fångade elegansen i ett nötskal, här stod jag ofta och bara njöt och fångade hur dagsljusets skiftningar ändrade trädgårdens intryck.

Som vanligt när man ser japanska trädgårdar på utställning så var växtmaterialet sparsmakat. Ytterst sparsmakat. Bara fem växter, japansk lönn, Acer palmatum, bergtall,Pinus mugo, glansmiskantus Miscanthus sinensis, benved, Euonymus microphyllus – alla gröna som lyfte fram den brandröda blommande krukväxten nerine elegant placerad i en hålighet i stenen.

Den blommande nerinen symboliserade att vara här, i nuet.

Det var den. Och just den känslan fick man när man var i trädgården.

 

The IBC Pocket Forest
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tänk stort när du har liten yta var Sara Edwards budskap. Hon hade Milanos världsberömda höghus, Bosco Verticale, som förebild tillsammans med de allra minsta små skogsdungar. Med hjälp av IBC-tankar, vattentankar skulle denna trädgård vara ett eldorado för småkryp. Dessutom hade hon fyllt det lilla utrymmet med flera träd och buskar.

Varför då IBC-tankar? Jo, de är billiga och lätta att få tag på. Samt lätta att anpassa.

Men vackra? Nja…

Denna trädgård föll mig inte i smaken. Den var rörig och saknade harmoni, blev faktiskt stressad av den.

The Stolen Soul Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Detta var nog den mest exklusiva av alla i gruppen containergardens. Anna Dabrowska-Jaudi valde att fokusera på osynlig mental ohälsa där rädsla, tomhet och andra känslor ersätts med hopp när man planterar växter.

Minidammen till höger med sitt svarta vatten symboliserar livet och vatten är det element som sammanbinder alla element samt att de reflekteras just vattnet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Varför var den då den mest exklusiva? Jo, i fonden, på väggens mitt var en stor rå ametist placerad.

Nu är de inte så dyra som man kan tro men det gav en härlig effekt! Så oväntat! Dock bör nog denna trädgård vara väl sluten så att inte vem som helst kan gå in i den.

Denna var också sinnebilden av hur effektfullt det blir när man låter runt möta rakt och olika strukturer får möta varandra. Se bara på trä(d)krukorna, av ek, det kliar  fingrarna- sådana vill man ha!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ametist lär vara symbol för att skydda mot stress.

Ett knep att ta till om man vill ha svart vatten är att använda sig av svart hushållsfärg.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Har du hört talas om kamelia, blomman? Säkerligen. Har du hört talas om teblomman? Kanske inte lika säkert. Annars finns det här på siten artiklar om båda.

Men har du hört talas om kameliaolja?

Det är en klar olja som framställs av pressade frön från kameliablommor. I Kina och Japan är kamelior, både av den dekorativa arten  och de av te vanliga och där hinner de oftast bilda frön. Jag känner privatpersoner med kameliasamlingar i England som där aldrig lyckats få mogna frön på sina kamelior.

Camellia oleifera är den art som används. Oljekamelia på svenska. Den växer som en låg buske/träd. Oljan anses vara den absolut främsta för just underhåll av verktyg gjorda av stål. Sekatörer, knivar, sågar. Den lägger sig som en film på ytan och bildar på så sätt ett skydd mot korrosion. Lagret skyddar mot fukt.

I Japan sägs det att just kameliaolja var flitigt använt av samurajerna.

Oftast rubriceras den som en  vegetabilisk tefröolja. Ska du köpa så köp en olja som har så hög halt av tefröolja som möjligt, 98% ska det vara.

Vanligen sprayar man lätt oljan på verktygen för att sedan med en liten duk smörja in verktyget med oljan.

Det säljs även kameliaolja som hudvårdsolja, även för håret men också som matolja.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Wasabiplanta i april månad. Foto: Kerstin Engstrand

Älskar du wasabi? Har du hört att den är svårodlad? Får vi då bjuda på några härliga odlingsfakta som du säkert kommer att gilla.

Det är svårt att hitta äkta wasabi i matbutiken. På tub säljs wasabi men de riktiga gourmeterna anser att det inte är äkta vara, att den smakar och är gjord av mera vanlig pepparrot än äkta wasabi.

Sedan ett antal år tillbaka finns wasabiplantor, Wasabia japonica, att köpa, flera välsorterade trädgårdsbutiker brukar ha den i sitt sortiment och oftast är de svenskodlade! Hela växten kan ätas, inte bara den tjocka jordstammen men även blommorna och bladen smakar pepprigt av just- wasabi. Dessutom är det en vacker, fräsch växt.

Blomning den 26 mars 2020! Foto: Kerstin Engstrand
Blomning den 26 mars 2020! Foto: Kerstin Engstrand

Så köp en planta på våren. Plantera den i halvskuggigt läge och i jord som håller fuktigheten. Wasabi är en perenn som officiellt ska klara ner till tio minusgrader. Den behöver inte växa i rinnande vatten! Det är bara ett knep för att få fram en extra fin kvalitet, japanerna har många knep för att få fram extra fina frukt och grönsaker. Just knepet att låta wasabi växa i rinnande vatten, till exempel längs en åkant, gör att roten får en mycket fin smak och den säljs då under namnet sawa.

Lejonparten av den japanska odlade wasabin odlas på fält.

Wasabiplanta den 2 januari. Foto: Kerstin Engstrand
Wasabiplanta den 2 januari. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har odlat wasabi i flera år och hittills har den överlevt varje vinter. Den blommar på våren, ibland i redan i slutet av mars! Ibland i april. Blommorna är vackert vita och smakar även de wasabi.

Jag har också följt andra svenska råd att odla wasabi i växthus under sommaren – där trivdes den inte alls! När jag planterade ut den plantan i halvskuggigt läge fick den nytt liv!

Bladen går utmärkt att använda, de är vintergröna. Ingressbilden till denna artikel är tagen den 30 april.

Jordstam av Wasabi. Foto: Kerstin Engstrand
Jordstam av Wasabi. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du skörda ”rötter”, som inte är jordrötter utan den uppsvällda jordstammen så får du vänta, tillväxttakten är långsam. Mycket långsam.

Såplanta av Wasabi, här har jordstammen blivit mellan 0,5 till 1 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand
Småplanta av Wasabi, här har jordstammen blivit mellan 0,5 till 1 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand

En planta blir cirka 25 till 50 cm bred och ungefär 50 cm hög när den blommar.

Blommande wasabi i Bergianska trädgården i Stockholm.  Bilden är tagen den 27 april 2019. Foto: Kerstin Engstrand
Blommande wasabi i Bergianska trädgården i Stockholm. Bilden är tagen den 27 april 2019. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Japanen Kazuyuki Ishihara är numera en institution på Chelsea Flower Show, hans energi, glädje och oerhörda kunskap samt professionalism gör att man varje år är nyfiken på vad han har skapat denna gång. Något grönt är det alltid, mossa och japanska lönnar har han hittills inte svikit.

2019 blev det ”The Green Switch”. Han har alltid en tanke bakom sina trädgårdar, och med just denna ville han lyfta fram vikten av att koppla av från stressen som dagens moderna stadsliv bjuder på. Fokusera på vad du tycker om, som att vara i naturen och gör det när du är ledig framförde Kazuyuki Ishihara.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I mitten en damm. Utsökt som alltid. Dammen symboliserade även öppenhet, den var den enda öppna ytan i denna lilla trädgård.

På vardera sidan fanns mindre byggnader där den ena, hör och häpna var en duschkabin! På taket sedum. I den andra kabinen fanns ett litet terum. Under det, parkeringsplats för motorcykeln! Kazuyuki Ishihara är alltid verklighetsnära och praktisk när han skapar. Han skapar gröna miljöer för stadsmiljö.

Porlande vatten tar bort lite av stadsbruset. De blommande irisarna bjuder på blickfång som gör att ögat och själen får ro.

Här en liten rundtur:

 

Och så här glad blir han alltid, i år blev det guld, igen!

Kazuyuki Ishihara  Foto: Kerstin Engstrand
Kazuyuki Ishihara Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Clematis 'Taiga'. Foto: Kerstin Engstrand

Med blommor som liknar både passionsblomma och dahlia samt en färgkombination som är ovanlig så är ’Taiga’ en riktig publikfriare.

Och när hon 2017 lanserades som nyhet på Chelsea Flower Show så charmades besökarna, ”alla” ville ha ett exemplar. ’Taiga’ är utvecklad i Japan av Masataki Udagawa och tas nu fram av Shigeaki Ochiai, i  Nara, Japan.

Det var i en frösådd som ’Taiga’ ”hittades” år 2000. Idag är det en steril sort och kan enbart mikroförökas. Tyvärr hann Masataki Udagawa inte uppleva Taigas segertåg. Han är pappa till runt tusen klematis, och han hade särskild förkärlek till just floribunda. Nu har det också kommit en efterföljare, Kokonoe, som du kan läsa om här.

Namnet är japanska för stor flod, ett mycket passande namn då ’Taiga’ blommar glatt och gärna även bjuder på en andra, lite mindre blomning på senhösten. Varför Udagawa valde just det namnet är dock en väl förborgad hemlighet, men det är ett mycket passande namn.

'Taiga' , blommorna bjuder på en härlig utveckling. Foto: Kerstin Engstrand
‘Taiga’ , blommorna bjuder på en härlig utveckling. Foto: Kerstin Engstrand

Här I Sverige får du räkna med att hon börjar blomma i mitten, slutet av juli och fortsätter att blomma till september, ibland med ett litet uppehåll

En annan fördel med Taiga är att hon passar suveränt bra i kruka. Med en höjd av 1,5 till 2 meter och en bredd av cirka en meter är hon elegant och en riktigt ögonmagnet.

Jag har odlat den sedan 2017 så det betyder att den överlevt två vintrar i zon 3, i Stockholm. Varje vinter har den vissnat ner men i april har den glatt skjutit nya skott från basen. Klematis indelas i olika beskärningsgrupper och ’Taiga’ tillhör grupp 3 vilket är en fördel, då är den enkel att beskära. Om den inte har vissnat ner helt så beskärs plantan på våren ner till ca 10 -20 cm, precis över ett bladpar. Men som sagt, i zon 3 har hon vissnat ner helt och skjutit nya skott.

’Taiga’ är en Clematis floribunda och trivs i soligt till halvskuggigt läge och som alla klematis vill hon ha fötterna dvs. rötterna i skuggan. Skugga dem med en högre perenn, varför inte lavendel, eller med en tegelpanna.

Lite extra benmjöl och bra trädgårdskompost uppskattas på våren men undvik att lägga det för nära plantans bas.

Plantering: Fötterna i skuggan och huvudet i solen, så vill klematis ha det. Gräv en rejäl grop, 60 cm bredd och 60 cm djup, minst 45 cm från husvägg eller annat som kan göra att regnvattnet inte når plantan. Bottna med allra helst hästgödsel, men kogödsel går också bra och fyll på med bra planteringsjord utblandat med några nävar benmjöl och väl uppblött torv. Vattna ordentligt de första sex veckorna. Jorden ska vara ordentligt våt, är den torr 10 cm under jordytan behöver plantan vatten.

Skötsel: På våren är klematis extra törstiga och hungriga. Genomvattna först plantan rejält, och ge hönsgödsel utblandat med vatten, två nävar till 10 liter vatten.

 

Clematis 'Taiga'. Foto: Kerstin Engstrand
Clematis ‘Taiga’. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ginkgoträd i Tokyo. Foto: Kerstin Engstrand

På väg in till Tokyo med tåget från flygplatsen så blinkar det plötsligt till i skärmen i taket. Guldgula blad mot blå himmel visas och så kommer texten:

Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag.  Foto: Kerstin Engstrand
Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag. Foto: Kerstin Engstrand

Det ni alla lokaltrafikbolag Sverige runt, när uppmärksammade ni att exempelvis magnoliaträden blommar i en park eller att påskliljorna har slagit ut? Vad säger exempelvis SL, det finns ju mängder av ginkgoträd på söder. Hela Hornsgatan är full. Över 250 träd som lyser som guld på hösten. Har ni uppmärksammat stockholmarna när träden fick gula blad? Det vore väl trevligt om vi kunde kopiera japanerna, vi sägs ju alla ha en liten bit av Linné inom oss. Carl von Linné, blomsterkungen är faktiskt mera känd utomlands än här hemma.

Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo brukar vi idag säga efter det vetenskapliga namnet Ginkgo biloba men ldet förekommer även som kinesiskt tempelträd.

Det är ett särdeles unikt träd. Dess närmaste släktingar lär vara barrträd och kotteplamer! Men det är ett lövfällande träd.

Kinesisk visdom:

Ha alltid ett ginkgoblad i plånboken,

för då blir du aldrig fattig.

Ovanstående lärde vi oss av Henrik Sjöman från Göteborgs Botaniska trädgård, Henrik är Sveriges Mr Träd.

Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Det lär härstamma från träd som växte för över 100 miljoner år sedan och kan ha funnits på vår jord långt innan vanliga blommande växter fanns.

Dinosaurier år dem. Trädet är ett unikum, det finns inget annat träd som liknar ginkgon.

Inte dumt, eller?

Och du kan ha ett ginkgoträd i din trädgård. Det klarar till och med att planteras när det är snö ute, förutsatt att trädet är i vila. Det gjorde man i Stockholm 2010, i december planterades träden på Hornsgatan. De står där än. Det är inte lätt att plantera träd längs Hornsgatan. Det finns mycket som konkurrerar under mark, en infrastruktur i sig finns därunder. Man fick bredda trottoarerna för att kunna plantera. 250 träd pryder nu gaturummet.

Ginkgo trivs i stadsmiljö, du har säkerligen sett det kanta gatorna i trafiktäta New York. Även på Skansen har man planterat en ginkgo. De första träden lär ha planterats i Sverige på mitten av 1940-talet, kanske till och med tidigare. Det ryktas att det ska finnas ett mycket gammal, ja i alla fall närmare 100 år gammalt på en innergård i Stockholm.

Det är ett elegant träd som kan bli mycket gammalt, det finns uppgifter att man kommit fram till att det finns träd i Kina som är över 1200 år gamla. I Hiroshima, Japan berättas det att några ginkgoträd som växte ett par kilometer från platsen där atombomben detonerade 1945 klarade sig. Jag har bara fått det berättas för mig, jag har inte sett dem och vet heller inte om de finns kvar.

Okej, en varning, det kan bli över 25 – 30 meter högt men risken att du ska få uppleva det är nog ganska liten. Det klarar bra att växa i vårt klimat men det växer inte lika fort som i exempelvis Japan. Här brukar det bli maximalt 15 meter högt. Börjar du drabbas av habegär?

De utsöktaste blad

Det är för de utsökt vackert formade bladen man främst odlar en ginkgo. Samt för dess svindlande historia förstås. Bladen är solfjäderformade och kan bli upp till 10 cm långa. Andra kanske skulle säga att de liknar en hjärna, biloba som återfinns i det vetenskapliga namnet, betyder just två lober.

Ginkgon färgar också marken med guld. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgon färgar också marken med bladguld. Foto: Kerstin Engstrand

1691 lär vara första gången en västerlänning fick se ett ginkgoträd. Det var Engelbert Kaempfer som såg dem planterade vid tempel i Japan. Trots sin ålder och härstamning finns bara en enda art, och den växer vilt i spridda delar av de kinesiska bergen. Den hittades på nytt 1989 av Peter Del Tredici från Harvard. Det är avkommor från dessa träd som kinesiska och japanska munkar i århundraden spritt ginkgon vidare. Därav att det oftast kallas för tempelträd.

Se upp för honträd
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo lär betyda silveraprikos och det passar ju bra när man ser frukterna. Fröet ser ut som en rund honungsgul kula med en diameter på cirka 2 cm.

Våra kommuner planterar hanträd. Det är också hanträd som säljs i plantskolorna. Varför det? Jo, man vill inte ha honträd, För fröet stinker. Och ett honträd släpper mängder av frö. Om du någon gång känt doften av härsket smör så vet du hur det luktar. Stanken beror på att fröet innehåller smörsyra. Fröet går att äta, i många asiatiska länder avnjuts de skalade fröerna kokta. Inget man ska äta många av. Just för att undvika honträd så sticklingsförökas ginkgo. Är du intresserad av att få tag på frö så finns chansen i Trelleborg. På 1950-talet planterade man ett 70-tal träd längs Nygatan Och bland dem finns några honträd.

Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand

 

Satsa på ett så stort exemplar som möjligt
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tänk på att välja så stort träd som möjligt. Unga träd klarar inte kyla. Unga träd har också extra spröda grenar och gör att de lätt bryts av snömassor. Det kan i och för sig vara en fördel att grenarna just bryts av istället att fläkas av då fläkskador är svåra att läka.

Växtplats: Sol eller halvskugga, säkrast i skyddat läge.

Jorden ska vara näringsrik och fuktighetshållande.

Man anger att ginkgo är härdig i växtzon 1–2 men det finns exemplar i privata trädgårdar i växtzon 4 som växer ganska öppet och i förbättrad lerjord. Väl etablerat klarar det torrare förhållanden. Det finns även rapporter om ginkgoträd som klarat sig i zon 5-6, i ytterst väldränerad växtplats.

Idag finns det flera namnsorter, ‘Mariken’ är vanlig i Sverige och är svagväxande. Många träd importeras från Tyskland och Holland. Det finns också en miniatyrsort ’Troll’ som ser ut som en bonsai.

Ginkgo står stilla de första åren innan den sätter fart. Man kan täcka den med säckväv för att underlätta övervintringen. Ett rejält lager löv uppskattar den också.

Tål att beskäras

Att ginkgo tål beskärning och formklippning märks då det är ett populärt träd att skapa bonsaier av.

Denna bonsai av sorten 'Chi-Chi' är 45 år gammalt.  Den finns i Montreals botaniska trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Denna bonsai av sorten ‘Chi-Chi’ är 45 år gammalt. Den finns i Montreals botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Har du ginkgoträd som är för tätt planterade så klarar större exemplar hårdbeskärning, ja de klarar att mejas ända ner till marken. Som här i Nyckelviken. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.

Har du ginkgoträd som  är för tätt planterade så klarar större exemplar hård beskärning. Som här i Nyckelviken, Nacka. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.  Foto: Kerstin Engstrand
.
Foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

No wall, no war. Design Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand

Han gjorde det igen, för tolfte året i rad, Chelsea Flower Shows mesta trädgårdsdesigner, Kazuyuki Ishihara. I år använde han ett litet trädgårdshus som ”statement”. 2017 blev det guld, igen – förstås – för trädgården O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA.

Om jag vore kär i en trädgårdsdesigner så skulle det nog vara Kazuyuki Ishihara. Och varför det? Jo för hans otroliga förmåga att alltid överraska och leverera. År ut och år in är han Chelsea trogen. Och varje år bjuder han på enormt engagemang och glädje. Hans glädjerop när han får guld är en del av Chelsealivet. Särskilt tidigt på tisdagsmorgonen när BBC delar ut medaljkuverten. Han hörs. Och hans glädje och kunskap smittar.

Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand
Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand

O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA hette 2017 års bidrag. Jag säger det igen, O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA, no wall, no war översatte hans tolk det till och syftar på Koreahalvön. Budskapet förmedlas i en, som vanligt, mossbelupen trädgård där japanska lönnar är dominerande trädslag. Budbäraren är det lilla trädgårdshuset, dess transparanta väggar.

Därifrån kan man se allt. Även golvet är gjort av genomskinligt glas.Och publiken älskade det, som vanligt. Här stod de still, fotograferade och beundrade.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Fler trädgårdar av Kazuyuki Ishihara 2016:

Text och foto: Kerstin Engstrand

Kaki. Foto: Kerstin Engstrand

Smaka på ordet kaki, visst låter det som uniformsbyxor? Du vet de där khakifärgade, sandfärgade som man även har på chicka safariturer. Men det är kaki med h, kaki utan h är en frukt, en gyllene orangeröd sådan.  Kaki mognar på hösten, ganska sent i november och då lyser de mogna frukterna upp trädet. För då har trädet nästan fällt alla sina blad. Och innan dess har trädet klätt sig i härliga höstfärger.

Bladen får nästan samma höstfärger som körsbärsträd. Foto: Kerstin Engstrand
Bladen får nästan samma höstfärger som körsbärsträd. Foto: Kerstin Engstrand

Kärt barn har många namn, kaki, Diospyros kaki, säljs också under beteckningen sharon eller persimon. Hur smakar då kaki? Lite kryddigt, mycket aromatiskt, suveränt god till ost eller burrata (se vårt salladsrecept!). Kanske är den perfekta smakbeskrivningen som ett kryddigt päron.

Det är sällan som man finner kärnor i en kakifrukt. Foto: Kerstin Engstrand
Det är sällan som man finner kärnor i en kakifrukt. Foto: Kerstin Engstrand

Kan man odla kaki i Sverige? Ja, om du har möjlighet att odla mycket skyddat eller i ett växthus. Blomningen sker i juni men frukterna ska inte skördas förrän sent på hösten och där har vi oftast problemet hos oss. Därav rådet att odla kaki i växthus. Det anses klara enstaka kalla dagar med åtskilliga minusgrader men garanterat är enbart några enstaka minusgrader.

Visst liknar det ett äppelträd! Foto: Kerstin Engstrand
Visst liknar det ett äppelträd! Foto: Kerstin Engstrand

I Japan växer kaki på Fujis sluttningar. En fördel är att det fäller sina blad på vintern, men föredrar en vintertemperatur på runt fem grader som kallast. Köp ett så stort träd du kan få tag på, större träd klarar sig bättre än mindre. Ett fullvuxet kaki blir i regel 10 meter högt, kan bli hela 15, men är ett nätt träd. Och det växer långsamt. Man kan skörd frukterna omogna och låta de eftermogna inomhus.

Kärna från kakifrukt. de brukar gro bra.  Foto: Kerstin Engstrand
Kärna från kakifrukt, de brukar gro bra. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Japansk nicktistel tillsammans med anisisop. Foto: Kerstin Engstrand/Orres trädgård

Tistelväxter förknippar vi främst med vägrenar och ogräs. Vid millenniumskiftet fick bäcktisteln status som ”high fashion” inom trädgårdsvärlden och nu är en ny på väg att träda in på trädgårdsscenen, japansk nicktistel, Cirsium purpuratum. Jämfört med bäcktisteln är nicktisteln grövre och mera rustik. Den tar plats, och ska få ta plats! Och allra bäst blir den om den får sällskap, då får den sin stjärnstatus. Växer den ensam ser den lite tråkig och glanslös ut men i sällskap med andra blommande växter får den ett fantastiskt vacker skimmer. Den ger ordet synergieffekt en ny betydelse. Vackrast blir den samplanterad med blåblommande växter, som anisisop eller gentiana.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I regel slår blommorna ut i mitten av augusti. Plantan blir cirka en meter hög och ganska bred, den förgrenar sig och bär i regel flera stora blommor.

På väg att bli stor. den japanska nicktisteln tar det lite lugnt på våren.   Foto: Kerstin Engstrand
På väg att bli stor. den japanska nicktisteln tar det lite lugnt på våren.
Foto: Kerstin Engstrand

Frösår sig villigt. På hösten får den japanska nicktisteln skägg, det är fröna som sticker fram och de sprider sig lätt med vinden. Nästföljande år hittar man en mängd småplantor. Var rädd om dem för än så länge är den japanska nicktistel svår att få tag på. De flesta plantor som finns i svenska trädgårdar härstammar från Göteborg Botaniska trädgård, sedan den tid då de botaniska trädgårdarna fick sälja frön och plantor. Fröplantorna är lätta att känna igen, bladen har taggar redan som små.

I enbart grönt sällskap blir den japanska nicktisteln lite dyster. Den behöver sällskap! Foto: Kerstin Engstrand
I enbart grönt sällskap blir den japanska nicktisteln lite dyster. Den behöver sällskap! Foto: Kerstin Engstrand

I Japan växer den vild, bland annat på sydöstra sidan av vulkanen Fuji och i andra bergsområden, oftast på en höjd av 600 till 1800 meter över havet. I Japan benämns den också som pionjärväxt. Vi använder oss vanligen inte av detta begrepp i Sverige, däremot begreppet pionjärträd, ljuskrävande träd som snabbt etablerar sig på öppen mark men som oftast förlorar mot mer skuggtåliga trädslag när andra trädslag får fäste. I Japan växer den på soliga väldränerade bergssluttningar i områden rika på scoria, ett pimpstensliknande material. Här i Sverige har många har dock lyckats bra i vanlig mullrik trädgårdsjord.

Den japanska nicktisteln kan lätt dras upp från frö. Groningstid i en temperatur av 20 grader är cirka två veckor.

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det är blommorna som drar till sig ens intresse. Fulsnygga, lite märkligt formade och tittar man riktigt nära så kan man, med en liten gnutta fantasi, se en liten docka i dess mitt. Vad heter växten? Jo namnsorten är ’Gelbes Monster’ och det är ju ett passande namn så här i slutet av oktober när halloween står utanför dörren.

Stor höstbräcka, Saxifraga fortunei, är bland kännare en populär växt. Det finns mängder av namnsorter och många fungerar också bra att ta in som krukväxt på hösten Höstblommande är den, börjar i regel i september och fortsätter sedan tills frosten tar den. Och skulle den inte välja att blomma, eller hinna slå ut sina blommor, så är den även odlingsvärd för sina äppelgröna blads skull. Äpplen verkar vara populärt när det gäller höstbräckor, en annan namnsort heter ’Blackberry and Apple Pie’ som har ett utsökt bladverk, lika grönt som ett Granny Smith äpple och med röda inslag, av symboliska björnbär.

Blomställningarna på ’Gelbes Monster’ blir cirka 30 cm höga.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

I Japan och Korea hittar man höstbräcka växandes längs halvskuggiga bergssidor. En känd sådan bergssida är Daimonji Yama i Kyotos utkant. 376 meter över havet och är det berg där Silvettemplet ligger. Dai betyder stor och blommans form passar in i det japanska tecknet för just stor. Det japanska namnet för stor höstbräcka lär vara daimonjiso. Det är i Japan som de flesta nya namnsorter tas fram, de har oftast japanska namn medan de brittiska och amerikanska har engelska. Dess vetenskapliga namn, Saxifraga fortunei, är efter Robert Fortune som i mitten av 1800-talet upptäckte stor höstbräckas mycket odlingsvärda egenskaper och introducerade den på marknaden. Det är för övrigt samma Robert Fortune som lär ha tagit med sig de första teplantorna från Kina till Indien och Sri lanka.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Väldränerat men också fuktigt vill höstbräckan växa. Den miljön får man lättast genom att imitera en halvskuggig bergssida. Låt höstbräckan växa som underplantering på en upphöjd eller stark sluttande växtplats. Samt imitera bevattningen som om det vore vatten som sakta rinner nedför ett berg. Jorden ska svagt sur, mullrik, kompost gjord av höstens löv är suveränt.

Vi har bra erfarenhet av ’Gelbes Monster’ i zon 3. Ibland tar vi in något exemplar som krukväxt på hösten, som idag till halloween.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Redaktionens val

Man brukar säga att det finns tre huvudarter av kaffe, arabica, robusta och liberica där arabica är den vanligaste, därefter robusta. Arabica har en...