Taggar Inlägg "Japan"

Japan

Clematis 'Taiga'. Foto: Kerstin Engstrand

Med blommor som liknar både passionsblomma och dahlia samt en färgkombination som är ovanlig så är ’Taiga’ en riktig publikfriare.

Och när hon 2017 lanserades som nyhet på Chelsea Flower Show så charmades besökarna, ”alla” ville ha ett exemplar. ’Taiga’ är utvecklad i Japan av Masataki Udagawa och tas nu fram av Shigeaki Ochiai, i  Nara, Japan.

Det var i en frösådd som ’Taiga’ ”hittades” år 2000. Idag är det en steril sort och kan enbart mikroförökas. Tyvärr hann Masataki Udagawa inte uppleva Taigas segertåg. Han är pappa till runt tusen klematis, och han hade särskild förkärlek till just floribunda. Jag har fått höra att det snart kommer ut ännu en spektakulär klematis från hans arbete. Den är jag mycket nyfiken på!

Namnet är japanska för stor flod, ett mycket passande namn då ’Taiga’ blommar glatt och gärna även bjuder på en andra, lite mindre blomning på senhösten. Varför Udagawa valde just det namnet är dock en väl förborgad hemlighet, men det är ett mycket passande namn.

'Taiga' , blommorna bjuder på en härlig utveckling. Foto: Kerstin Engstrand
‘Taiga’ , blommorna bjuder på en härlig utveckling. Foto: Kerstin Engstrand

Här I Sverige får du räkna med att hon börjar blomma i mitten, slutet av juli och fortsätter att blomma till september, ibland med ett litet uppehåll

En annan fördel med Taiga är att hon passar suveränt bra i kruka. Med en höjd av 1,5 till 2 meter och en bredd av cirka en meter är hon elegant och en riktigt ögonmagnet.

Jag har odlat den sedan 2017 så det betyder att den överlevt två vintrar i zon 3, i Stockholm. Varje vinter har den vissnat ner men i april har den glatt skjutit nya skott från basen. Klematis indelas i olika beskärningsgrupper och ’Taiga’ tillhör grupp 3 vilket är en fördel, då är den enkel att beskära. Om den inte har vissnat ner helt så beskärs plantan på våren ner till ca 10 -20 cm, precis över ett bladpar. Men som sagt, i zon 3 har hon vissnat ner helt och skjutit nya skott.

’Taiga’ är en Clematis floribunda och trivs i soligt till halvskuggigt läge och som alla klematis vill hon ha fötterna dvs. rötterna i skuggan. Skugga dem med en högre perenn, varför inte lavendel, eller med en tegelpanna.

Lite extra benmjöl och bra trädgårdskompost uppskattas på våren men undvik att lägga det för nära plantans bas.

Plantering: Fötterna i skuggan och huvudet i solen, så vill klematis ha det. Gräv en rejäl grop, 60 cm bredd och 60 cm djup, minst 45 cm från husvägg eller annat som kan göra att regnvattnet inte når plantan. Bottna med allra helst hästgödsel, men kogödsel går också bra och fyll på med bra planteringsjord utblandat med några nävar benmjöl och väl uppblött torv. Vattna ordentligt de första sex veckorna. Jorden ska vara ordentligt våt, är den torr 10 cm under jordytan behöver plantan vatten.

Skötsel: På våren är klematis extra törstiga och hungriga. Genomvattna först plantan rejält, och ge hönsgödsel utblandat med vatten, två nävar till 10 liter vatten.

 

Clematis 'Taiga'. Foto: Kerstin Engstrand
Clematis ‘Taiga’. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Ginkgoträd i Tokyo. Foto: Kerstin Engstrand

På väg in till Tokyo med tåget från flygplatsen så blinkar det plötsligt till i skärmen i taket. Guldgula blad mot blå himmel visas och så kommer texten:

Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag.  Foto: Kerstin Engstrand
Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag. Foto: Kerstin Engstrand

Det ni alla lokaltrafikbolag Sverige runt, när uppmärksammade ni att exempelvis magnoliaträden blommar i en park eller att påskliljorna har slagit ut? Vad säger exempelvis SL, det finns ju mängder av ginkgoträd på söder. Hela Hornsgatan är full. Över 250 träd som lyser som guld på hösten. Har ni uppmärksammat stockholmarna när träden fick gula blad? Det vore väl trevligt om vi kunde kopiera japanerna, vi sägs ju alla ha en liten bit av Linné inom oss. Carl von Linné, blomsterkungen är faktiskt mera känd utomlands än här hemma.

Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo brukar vi idag säga efter det vetenskapliga namnet Ginkgo biloba men ldet förekommer även som kinesiskt tempelträd.

Det är ett särdeles unikt träd. Dess närmaste släktingar lär vara barrträd och kotteplamer! Men det är ett lövfällande träd.

Kinesisk visdom:

Ha alltid ett ginkgoblad i plånboken,

för då blir du aldrig fattig.

Ovanstående lärde vi oss av Henrik Sjöman från Göteborgs Botaniska trädgård, Henrik är Sveriges Mr Träd.

Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Det lär härstamma från träd som växte för över 100 miljoner år sedan och kan ha funnits på vår jord långt innan vanliga blommande växter fanns.

Dinosaurier år dem. Trädet är ett unikum, det finns inget annat träd som liknar ginkgon.

Inte dumt, eller?

Och du kan ha ett ginkgoträd i din trädgård. Det klarar till och med att planteras när det är snö ute, förutsatt att trädet är i vila. Det gjorde man i Stockholm 2010, i december planterades träden på Hornsgatan. De står där än. Det är inte lätt att plantera träd längs Hornsgatan. Det finns mycket som konkurrerar under mark, en infrastruktur i sig finns därunder. Man fick bredda trottoarerna för att kunna plantera. 250 träd pryder nu gaturummet.

Ginkgo trivs i stadsmiljö, du har säkerligen sett det kanta gatorna i trafiktäta New York. Även på Skansen har man planterat en ginkgo. De första träden lär ha planterats i Sverige på mitten av 1940-talet, kanske till och med tidigare. Det ryktas att det ska finnas ett mycket gammal, ja i alla fall närmare 100 år gammalt på en innergård i Stockholm.

Det är ett elegant träd som kan bli mycket gammalt, det finns uppgifter att man kommit fram till att det finns träd i Kina som är över 1200 år gamla. I Hiroshima, Japan berättas det att några ginkgoträd som växte ett par kilometer från platsen där atombomben detonerade 1945 klarade sig. Jag har bara fått det berättas för mig, jag har inte sett dem och vet heller inte om de finns kvar.

Okej, en varning, det kan bli över 25 – 30 meter högt men risken att du ska få uppleva det är nog ganska liten. Det klarar bra att växa i vårt klimat men det växer inte lika fort som i exempelvis Japan. Här brukar det bli maximalt 15 meter högt. Börjar du drabbas av habegär?

De utsöktaste blad

Det är för de utsökt vackert formade bladen man främst odlar en ginkgo. Samt för dess svindlande historia förstås. Bladen är solfjäderformade och kan bli upp till 10 cm långa. Andra kanske skulle säga att de liknar en hjärna, biloba som återfinns i det vetenskapliga namnet, betyder just två lober.

Ginkgon färgar också marken med guld. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgon färgar också marken med bladguld. Foto: Kerstin Engstrand

1691 lär vara första gången en västerlänning fick se ett ginkgoträd. Det var Engelbert Kaempfer som såg dem planterade vid tempel i Japan. Trots sin ålder och härstamning finns bara en enda art, och den växer vilt i spridda delar av de kinesiska bergen. Den hittades på nytt 1989 av Peter Del Tredici från Harvard. Det är avkommor från dessa träd som kinesiska och japanska munkar i århundraden spritt ginkgon vidare. Därav att det oftast kallas för tempelträd.

Se upp för honträd
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand

Ginkgo lär betyda silveraprikos och det passar ju bra när man ser frukterna. Fröet ser ut som en rund honungsgul kula med en diameter på cirka 2 cm.

Våra kommuner planterar hanträd. Det är också hanträd som säljs i plantskolorna. Varför det? Jo, man vill inte ha honträd, För fröet stinker. Och ett honträd släpper mängder av frö. Om du någon gång känt doften av härsket smör så vet du hur det luktar. Stanken beror på att fröet innehåller smörsyra. Fröet går att äta, i många asiatiska länder avnjuts de skalade fröerna kokta. Inget man ska äta många av. Just för att undvika honträd så sticklingsförökas ginkgo. Är du intresserad av att få tag på frö så finns chansen i Trelleborg. På 1950-talet planterade man ett 70-tal träd längs Nygatan Och bland dem finns några honträd.

Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand

 

Satsa på ett så stort exemplar som möjligt
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tänk på att välja så stort träd som möjligt. Unga träd klarar inte kyla. Unga träd har också extra spröda grenar och gör att de lätt bryts av snömassor. Det kan i och för sig vara en fördel att grenarna just bryts av istället att fläkas av då fläkskador är svåra att läka.

Växtplats: Sol eller halvskugga, säkrast i skyddat läge.

Jorden ska vara näringsrik och fuktighetshållande.

Man anger att ginkgo är härdig i växtzon 1–2 men det finns exemplar i privata trädgårdar i växtzon 4 som växer ganska öppet och i förbättrad lerjord. Väl etablerat klarar det torrare förhållanden. Det finns även rapporter om ginkgoträd som klarat sig i zon 5-6, i ytterst väldränerad växtplats.

Idag finns det flera namnsorter, ‘Mariken’ är vanlig i Sverige och är svagväxande. Många träd importeras från Tyskland och Holland. Det finns också en miniatyrsort ’Troll’ som ser ut som en bonsai.

Ginkgo står stilla de första åren innan den sätter fart. Man kan täcka den med säckväv för att underlätta övervintringen. Ett rejält lager löv uppskattar den också.

Tål att beskäras

Att ginkgo tål beskärning och formklippning märks då det är ett populärt träd att skapa bonsaier av.

Denna bonsai av sorten 'Chi-Chi' är 45 år gammalt.  Den finns i Montreals botaniska trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Denna bonsai av sorten ‘Chi-Chi’ är 45 år gammalt. Den finns i Montreals botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Har du ginkgoträd som är för tätt planterade så klarar större exemplar hårdbeskärning, ja de klarar att mejas ända ner till marken. Som här i Nyckelviken. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.

Har du ginkgoträd som  är för tätt planterade så klarar större exemplar hård beskärning. Som här i Nyckelviken, Nacka. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.  Foto: Kerstin Engstrand
.
Foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

No wall, no war. Design Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand

Han gjorde det igen, för tolfte året i rad, Chelsea Flower Shows mesta trädgårdsdesigner, Kazuyuki Ishihara. I år använde han ett litet trädgårdshus som ”statement”. 2017 blev det guld, igen – förstås – för trädgården O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA.

Om jag vore kär i en trädgårdsdesigner så skulle det nog vara Kazuyuki Ishihara. Och varför det? Jo för hans otroliga förmåga att alltid överraska och leverera. År ut och år in är han Chelsea trogen. Och varje år bjuder han på enormt engagemang och glädje. Hans glädjerop när han får guld är en del av Chelsealivet. Särskilt tidigt på tisdagsmorgonen när BBC delar ut medaljkuverten. Han hörs. Och hans glädje och kunskap smittar.

Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand
Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand

O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA hette 2017 års bidrag. Jag säger det igen, O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA, no wall, no war översatte hans tolk det till och syftar på Koreahalvön. Budskapet förmedlas i en, som vanligt, mossbelupen trädgård där japanska lönnar är dominerande trädslag. Budbäraren är det lilla trädgårdshuset, dess transparanta väggar.

Därifrån kan man se allt. Även golvet är gjort av genomskinligt glas.Och publiken älskade det, som vanligt. Här stod de still, fotograferade och beundrade.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Fler trädgårdar av Kazuyuki Ishihara 2016:

Text och foto: Kerstin Engstrand

Kaki. Foto: Kerstin Engstrand

Smaka på ordet kaki, visst låter det som uniformsbyxor? Du vet de där khakifärgade, sandfärgade som man även har på chicka safariturer. Men det är kaki med h, kaki utan h är en frukt, en gyllene orangeröd sådan.  Kaki mognar på hösten, ganska sent i november och då lyser de mogna frukterna upp trädet. För då har trädet nästan fällt alla sina blad. Och innan dess har trädet klätt sig i härliga höstfärger.

Bladen får nästan samma höstfärger som körsbärsträd. Foto: Kerstin Engstrand
Bladen får nästan samma höstfärger som körsbärsträd. Foto: Kerstin Engstrand

Kärt barn har många namn, kaki, Diospyros kaki, säljs också under beteckningen sharon eller persimon. Hur smakar då kaki? Lite kryddigt, mycket aromatiskt, suveränt god till ost eller burrata (se vårt salladsrecept!). Kanske är den perfekta smakbeskrivningen som ett kryddigt päron.

Det är sällan som man finner kärnor i en kakifrukt. Foto: Kerstin Engstrand
Det är sällan som man finner kärnor i en kakifrukt. Foto: Kerstin Engstrand

Kan man odla kaki i Sverige? Ja, om du har möjlighet att odla mycket skyddat eller i ett växthus. Blomningen sker i juni men frukterna ska inte skördas förrän sent på hösten och där har vi oftast problemet hos oss. Därav rådet att odla kaki i växthus. Det anses klara enstaka kalla dagar med åtskilliga minusgrader men garanterat är enbart några enstaka minusgrader.

Visst liknar det ett äppelträd! Foto: Kerstin Engstrand
Visst liknar det ett äppelträd! Foto: Kerstin Engstrand

I Japan växer kaki på Fujis sluttningar. En fördel är att det fäller sina blad på vintern, men föredrar en vintertemperatur på runt fem grader som kallast. Köp ett så stort träd du kan få tag på, större träd klarar sig bättre än mindre. Ett fullvuxet kaki blir i regel 10 meter högt, kan bli hela 15, men är ett nätt träd. Och det växer långsamt. Man kan skörd frukterna omogna och låta de eftermogna inomhus.

Kärna från kakifrukt. de brukar gro bra.  Foto: Kerstin Engstrand
Kärna från kakifrukt, de brukar gro bra. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Japansk nicktistel tillsammans med anisisop. Foto: Kerstin Engstrand/Orres trädgård

Tistelväxter förknippar vi främst med vägrenar och ogräs. Vid millenniumskiftet fick bäcktisteln status som ”high fashion” inom trädgårdsvärlden och nu är en ny på väg att träda in på trädgårdsscenen, japansk nicktistel, Cirsium purpuratum. Jämfört med bäcktisteln är nicktisteln grövre och mera rustik. Den tar plats, och ska få ta plats! Och allra bäst blir den om den får sällskap, då får den sin stjärnstatus. Växer den ensam ser den lite tråkig och glanslös ut men i sällskap med andra blommande växter får den ett fantastiskt vacker skimmer. Den ger ordet synergieffekt en ny betydelse. Vackrast blir den samplanterad med blåblommande växter, som anisisop eller gentiana.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I regel slår blommorna ut i mitten av augusti. Plantan blir cirka en meter hög och ganska bred, den förgrenar sig och bär i regel flera stora blommor.

På väg att bli stor. den japanska nicktisteln tar det lite lugnt på våren.   Foto: Kerstin Engstrand
På väg att bli stor. den japanska nicktisteln tar det lite lugnt på våren.
Foto: Kerstin Engstrand

Frösår sig villigt. På hösten får den japanska nicktisteln skägg, det är fröna som sticker fram och de sprider sig lätt med vinden. Nästföljande år hittar man en mängd småplantor. Var rädd om dem för än så länge är den japanska nicktistel svår att få tag på. De flesta plantor som finns i svenska trädgårdar härstammar från Göteborg Botaniska trädgård, sedan den tid då de botaniska trädgårdarna fick sälja frön och plantor. Fröplantorna är lätta att känna igen, bladen har taggar redan som små.

I enbart grönt sällskap blir den japanska nicktisteln lite dyster. Den behöver sällskap! Foto: Kerstin Engstrand
I enbart grönt sällskap blir den japanska nicktisteln lite dyster. Den behöver sällskap! Foto: Kerstin Engstrand

I Japan växer den vild, bland annat på sydöstra sidan av vulkanen Fuji och i andra bergsområden, oftast på en höjd av 600 till 1800 meter över havet. I Japan benämns den också som pionjärväxt. Vi använder oss vanligen inte av detta begrepp i Sverige, däremot begreppet pionjärträd, ljuskrävande träd som snabbt etablerar sig på öppen mark men som oftast förlorar mot mer skuggtåliga trädslag när andra trädslag får fäste. I Japan växer den på soliga väldränerade bergssluttningar i områden rika på scoria, ett pimpstensliknande material. Här i Sverige har många har dock lyckats bra i vanlig mullrik trädgårdsjord.

Den japanska nicktisteln kan lätt dras upp från frö. Groningstid i en temperatur av 20 grader är cirka två veckor.

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det är blommorna som drar till sig ens intresse. Fulsnygga, lite märkligt formade och tittar man riktigt nära så kan man, med en liten gnutta fantasi, se en liten docka i dess mitt. Vad heter växten? Jo namnsorten är ’Gelbes Monster’ och det är ju ett passande namn så här i slutet av oktober när halloween står utanför dörren.

Stor höstbräcka, Saxifraga fortunei, är bland kännare en populär växt. Det finns mängder av namnsorter och många fungerar också bra att ta in som krukväxt på hösten Höstblommande är den, börjar i regel i september och fortsätter sedan tills frosten tar den. Och skulle den inte välja att blomma, eller hinna slå ut sina blommor, så är den även odlingsvärd för sina äppelgröna blads skull. Äpplen verkar vara populärt när det gäller höstbräckor, en annan namnsort heter ’Blackberry and Apple Pie’ som har ett utsökt bladverk, lika grönt som ett Granny Smith äpple och med röda inslag, av symboliska björnbär.

Blomställningarna på ’Gelbes Monster’ blir cirka 30 cm höga.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

I Japan och Korea hittar man höstbräcka växandes längs halvskuggiga bergssidor. En känd sådan bergssida är Daimonji Yama i Kyotos utkant. 376 meter över havet och är det berg där Silvettemplet ligger. Dai betyder stor och blommans form passar in i det japanska tecknet för just stor. Det japanska namnet för stor höstbräcka lär vara daimonjiso. Det är i Japan som de flesta nya namnsorter tas fram, de har oftast japanska namn medan de brittiska och amerikanska har engelska. Dess vetenskapliga namn, Saxifraga fortunei, är efter Robert Fortune som i mitten av 1800-talet upptäckte stor höstbräckas mycket odlingsvärda egenskaper och introducerade den på marknaden. Det är för övrigt samma Robert Fortune som lär ha tagit med sig de första teplantorna från Kina till Indien och Sri lanka.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Väldränerat men också fuktigt vill höstbräckan växa. Den miljön får man lättast genom att imitera en halvskuggig bergssida. Låt höstbräckan växa som underplantering på en upphöjd eller stark sluttande växtplats. Samt imitera bevattningen som om det vore vatten som sakta rinner nedför ett berg. Jorden ska svagt sur, mullrik, kompost gjord av höstens löv är suveränt.

Vi har bra erfarenhet av ’Gelbes Monster’ i zon 3. Ibland tar vi in något exemplar som krukväxt på hösten, som idag till halloween.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

En tweet på Twitter: Körsbärsträden blommar!

****************************************************************************************************************

Tweets by ‎@wm_sakura_en

WEATHERMAP SAKURA @wm_sakura_en

【Mar 21st / TOKYO / Cherry Blossom First Bloom】5 days earlier than average. The same day as last year. #sakura2017

*****************************************************************************************************************

Landet är Japan och orten är Tokyo. Och det följs av följande rapport: ”Strax efter kl 12 den 21 mars 2017 iakttogs utslagna körsbärsblommor på ett träd i Ysukunitemplet. Detta trots att dagen var kylig, med en temperatur på runt 10 grader.

På samma dag som förra året slog de ut, och hela fem dagar tidigare än normalt. Detta trots att det är ganska kallt i Tokyo just nu. Om sju till tio dagar kommer träden vara i all sin prakt. För det är de allra första utslagna blommorna som räknas.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ysukunitemplet har totalt ca 600 körsbärsträd. Templets träd används alltid som referenspunkt. Det skyddade läget mitt inne i en storstad gör att här slår träden ut mycket tidigt. Redan i januari börjar man publicera blomningsprognoser – det SMHI är något att ta efter!

Vad vi kallar för körsbär kallas i Japan för bergskörsbär. I Japan firar man främst “yoshino”, “shidarezakura” och “yaezakura” och de slår ut i samma ordning. Det är i regel en vecka mellan yoshino- och shidarezakuraträden medan yaezakuraträden blommar ca två veckor senare. Det vetenskapliga namnet för yoshino är  Prunus x yedoensis, som vi brukar kalla för Tokyokörsbär. Det blommar som bäst vid en ålder av 20–40 år. Träden i Ysukinitemplet härstammar från planteringar gjorda 1870.Japans äldsta yoshinoträd finns i Hirosaki och det ska vara planterat år 1882. Shidarezakura, som är en hängande sort, är vår favorit.

Gamla träd. Foto: Kerstin Engstrand
Gamla träd. Foto: Kerstin Engstrand

Mer om blomningen kan du läsa på specialsidan om sakura.

Av Kerstin Engstrand

I Japan och i Kina växer kamelian vild. Foto: Kerstin Engstrand

Camellia japonica, trots namnet japonica så härstammar kamelian från Kina, Korea och Japan där den i naturen kan bli hela tio meter hög. Kamelian blommar på våren men det finns även andra som blommar på hösten. Till Europa kom kamelian på 1700-talet.

Friskt vågat, häften vunnit. Nu finns det uppgifter om kameliasorter som ska klara temperaturer så låga som minus 21 grader.  Vill du pröva, välj då ett stort exemplar, och man brukar säga att det bör vara en planta som är minst fyra år gammal. Plantan bör dessutom vara uppdragen i norra Europa.

Camellia japonica 'Berenice Boddy' har både enkla och halvfyllda  blommor. Anges som vinterhärdig ner till ‐20° C.
Camellia japonica ‘Berenice Boddy’ har både enkla och halvfyllda blommor. Anges som vinterhärdig ner till ‐20° C. Foto: Kerstin Engstrand

Plantera plantan på våren så att den hinner rota sig väl inför kommande vinter.

Läget bör vara skyddat och soligt. Sydväst till västerläge är bra och gärna i lä mot en vägg. Solen gynnar knoppbildningen. Plantera inte din kamelia i österläge, då kommer vårsolens starka strålar att skada plantan.

Trivs din kamelia kommer den att växa 10–15 cm per år.

Läs också: Så lyckas du med din kamelia (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Text och foto: Kerstin Engstrand

Naturlig perfektion, en blommande kamelia är en verklig skönhetsupplevelse. Foto Kerstin Engstrand

Passionerad förförd av kamelior kan vem som helst  bli. Det räcker med att kasta en första blick på en i blom så är man fast. Blommorna kan bli hela 15 cm i diameter och har, beroende på sort, varierande form, som en ros, en pion, en dahlia, en näckros men ändå är de alla ”typiska” kamelior. Andra är till och med polkagrisrandiga! Åter andra har nya skott som går i brons.

Kamelian växer vild i Japan och Kina. Där blir den en stor generös buske, oftast lika hög som bred. Här i norra Europa kan man i Belgien och England se kameliahäckar men oftast så brukar man låta dem växa skyddade i uterum och orangerier.

I tre till tio dagar blommar varje blomma. Och då tidig vår, det är en kombination som är svår att få ihop i vårt svenska klimat. Det kliar i fingrarna och själen hungrar efter en planta. Kamelian är svår att ha hemma om du behandlar den som en helt vanlig krukväxt. Har du varmt hemma, torr inomhusluft och lite ljus – glöm kamelian. Den vill ha lite svalt och fuktigt! Får den växa så är den en tålig växt.

Bästa platsen: Det inglasade uterummet eller balkongen, växthuset om det har tillskottsvärme är bra platser. De ska övervintra i 5–10 grader, i nödfall går det med 15 grader. För varmt, och knopparna faller av. Kamelian klarar till och med en tid med några minusgrader – bara den inte just då blommar.

I kruka: Kamelian är städsegrön, dvs. den behåller sina gröna blad året runt. Den har liksom rododendron litet rotsystem och trivs därför mycket bra i kruka.

Krukan ska inte vara större än att rötterna på en säsong växer ut till krukkanten. Omplantera mindre plantor varje år så kommer de snart att bli en meterhöga, och lika breda. Låt dem stå ute i sommar, de klarar soligt läge bara de står fuktigt. Men även halvskugga. Då kommer de att tacka dig att sätta nya knoppar för dig att njuta av nästa vinter. Inte undra på att habegäret växer till sig.

Jord: Jorden är framgångsnyckeln nummer två. Lätt sur jord med ph 6–7, humusrik och porös. Kamelian behöver inte rododendronjord men trivs extra bra om den får rejält med kompostjord. Man ska kunna vattna rejält utan att jorden blir vattensjuk. Gärna en dusch då och då men inget vatten på fatet som står kvar.

Gulnande blad skvallrar om näringsbrist. Foto: Kerstin Engstrand
Gulnande blad skvallrar om näringsbrist. Foto: Kerstin Engstrand

Gödsling: Så länge din kamelia har en kraftig friskt grön tillväxt av gröna blad så behöver du inte oroa dig för gödslingen. Då har den all näring den behöver. Är däremot tillväxten gles och bladen bleka i färgen behövs näringstillskott. Svag, flytande näring s.k. rododendrongödsel fungerar utmärkt. Ge på hösten och när blomningen kommit igång.

Vattning: Kamelior får inte torka ut men heller inte stå i vatten. De föredrar regnvatten framför kranvatten.

Beskärning: Kamelia behöver normalt ingen beskärning. Skulle några skott växa i kors kan det tas bort tidigt på våren.

Angrepp: Ullsköldlöss är vanligt, de är vita bomullsliknande 2—4 mm långa djur som oftast sitter på bladens undersida. Du märker det oftast när växten blir klibbig, det är ullsköldlössens avsöndringar. Är angreppen starka samlas också sotdaggsvamp på bladen. Nyckelpigor är bra mot sköldlöss men nu brukar de inte vara aktiva när angreppen kommer. Man kan köpa nyckelpigor som biologisk bekämpning, dock levereras dessa bara när det är plusgrader ute. Tvätta plantan, ställ den isolerad från andra och rådfråga din trädgårdsbutik om lämpligt preparat om angreppen är stora.

Läs också: Nu finns kamelior för friland (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Text och foto: Kerstin Engstrand

Hårig skugglilja. Foto: Kerstin Engstrand

Är det en orkidée? Ja, det  brukar vara den första frågan som ställs när någon ser den håriga skuggliljan,Tricyrtis hirta, för första gången. Den andra frågan blir i i regel, är den härdig?

I Japan växer den vild, längs bergsluttningar och ibland hittar man den även växa i templen belägna på högre höjder. Blommorna lockar till att böja sig fram och titta dem i ögonen. De är fläckiga i lila och vitt. Lite fulsnygga och klart annorlunda. I sin vilda naturliga växtplats kan man se den växa i utkanten av bambulundar, i skuggigt till halvskuggigt läge. Här i Sverige finns flera som har lyckats med den även i lite soligare läge. Jorden ska vara bra, dvs. måttligt näringsrik. Väldränerat är ett måste, men jorden ska vara fuktighetshållande utan att vara våt.

Odlar du den där det sällan blir ett täckande snötäcke kan den behöva ett extra vinterskydd. I regel är det vintrar som bjuder på ömsom stark kyla och ömsom plusgrader som är farligast för dess överlevnad. Då brukar den helt enkelt ruttna, vilket många plantor gör under sådana vintrar. Den vill ha ett jämnt vinterklimat, antingen ett par plusgrader eller ett rejält snötäcke.

Knopparna är lätt håriga och ger skäl för den håriga skuggliljans namn.  Foto: Kerstin Engstrand
Knopparna är lätt håriga och ger skäl för den håriga skuggliljans namn. Foto: Kerstin Engstrand

Hårig skugglilja heter den på svenska, bladen och knopparna är nämligen lätt håriga. Blir ca 60 cm hög när den blommar, ibland hela 90 cm. Bladverket brukar hålla sig på 30 till 50 cm. Blommar från augusti och oftast, när vi får varma, fina höstar september ut.

Den håriga skuggliljan är också trevligt som snittblomma. Blommorna blir ca 2,5 cm stora och kommer i grupper om två till tre stycken.

Den brukar älskas av sniglar och snäckor, mycket beroende på att den vill växa i skuggigt läge där även dessa skadedjur trivs. Däremot brukar harar och kaniner undvika den.

Skuggliljan kan även förökas med frö. Bäst lyckas man med färska frön och med direktsådd, förutsatt att man har för skuggliljan ”bra” vintrar”. Annars kan man lyckas med att så inomhus, i krukor, på våren, beroende på var du bor i landet så är bästa såtiden i regel mars månad. Fröerna är mycket små och ska inte täckas, de ska sås på ytan. Vanligtvis gror de inom en månad. Om inte kan man ställa in sådden i kylskåpet i en månad för att därefter ställa ut sådden utomhus.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Här bodde en gång även ett riktigt skatpar tills en sommarstorm slet ner deras fina bo. Grindstolpen pryds av en skata i naturlig storlek...