Blå, blåare, blåast, den väcker habegär, Afrikas blå lilja, Agapanthus praecox, som också kallas för kärlekslilja. I England kallas den också för Nilens lilja. Varför väcker den ens habegär? Är det för den har de vackraste av blåa färger? Eller är det för att den blir så hög, och ser så obekymrad ut? Eller rent av för att den är så elegant? Eller för att den är dyr och svår att få i blom? Oavsett vad ditt svar är så är den en dröm som går att förverkliga.
Ju större planta desto bättre
Det finns en mängd namnsorter, de smalbladiga är härdigare och lättare att övervintra än de bredbladiga. För namnsorter,se längst ner i denna artikel.
Köp allra helst plantor som är odlade i 2,5 liters krukor, de kommer i regel blomma samma år eller året efter. De är självfallet dyrare i inköp, upp till dubbla priset gentemot 9 cm krukor men när det gäller agapanthus så lönar det sig. Plantor som vid köpetillfället är odlade i mindre krukor, 9 cm, ska direkt omplanteras till en större kruka och ska få växa i denna över minst ett år, en sommar och en vinter.
Blomningstid: Blommar i juli–augusti och oftast en bra bit in i september. Det finns även sorter som börjar blomma redan i juni.
Köp stora plantor med stora kraftiga rötter om du önskar snabb blomning.
Färger: Finns i blått, vitt, blå-vitt och olika blålila toner.
Foto: Kerstin Engstrand
De vitblommande gör sig bra mot en mörk bakgrund, som mörkbladig perukbuske eller en mörk mur och varför inte svarta konstrottingmöbler.
Vill du ha många planterade på lite avstånd, för att skapa en känsla av en blå hägring, passar de mellanblå bäst:
Höjd: Beroende på sort, 45–120 cm.
En bra tumregel är att en planta brukar med åren bli lika bred som hög och att det tar två till fem år innan plantan når sin maxhöjd.
Växtplats
Det allra bästa soligaste läget, söder eller sydväst. Lättast är att odla dem i kruka, då är de lätta att lyfta fram när de blommar och lätta att flytta undan för vintern. För när de inte blommar är de lite tråkiga.
Experterna rekommenderar en jordblandning bestående av 1/3 smågrus och 2/3 jord. PH-värdet spelar ingen roll. Plantorna ska stå så trångt som möjligt, och inte omplanteras varje år. Ställ ut krukorna när risken för nattfrost är över.
Vanligen blommar plantan bra tre år i följd, därefter brukar det bli dags att plantera om.
Härdighet
De smalbladiga sorterna går att övervintra i rabatten de sydligare delarna av Sverige om platsen är väldränerad samt att ett rejält (minst 30 cm, gärna mer) lager vintertäckning av torra löv och ris läggs på. ”Kronan” ska vara 5 cm under jord.
Annars får man övervintra plantorna frostfritt, svalt (ca 5 till 10 grader) och ljust.
1 of 2
I Sydafrika, där den sprider sig som ett ogräs, växer den i sydsluttningarna längs vägarna. Där blommar den som bäst under vår vinter, dvs. deras sommar, runt jul. Då är temperaturen runt 25 till 30 dagar på dagen och runt 18 grader på natten. Under denna tid är det mycket torrt. Viloperioden inträffar under vår sommar, så vintertemperatur innebär mellan 5 och 10 grader på natten och 23 grader i skuggan på dagen.
Väl etablerade plantor tål fuktigare odlingsvillkor än nya.
Skötsel
Ge näring, gärna flytande, vid varje vattning tills knopparna börjar visa färg. Rosgödsel gillar de.
Ge rikligt med vatten särskilt efter det att de har blommat fram till hösten men låt jorden torka upp mellan vattningarna.
Omplantering och delning
Görs antingen i maj eller på hösten efter avslutad blomning. När rötterna tränger ut ur krukans botten och ingen jord finns kvar i krukans ovandel, dvs. när du ser rötterna som nästan försöker klättra ut ur krukan, då är det dags att plantera om till en kruka som bara är en storlek större än den gamla. Testa storleken genom att sätta den gamla krukan i den nya, ett finger ska du kunna få mellan krukorna, inte mera.
1 of 2
De klarar även med att delas, men det ska man inte göra oftare än vart fjärde till sjätte år. Enklast är att dela den med en vass spade, eller kniv, mitt i plantan. Ja, rötterna klarar det.
Hösten och vintern
Ta in krukorna så fort nattfrosten närmar sig. De klarar enstaka natt med minus fem grader, det finns även de som anger att de klarat enstaka ännu kallare nätter men det är inget man ska räkna med. Minusgrader påverkar nästa års blomning.
De smalbladiga sorterna vissnar ner helt under vintervilan. Bäst är om de får stå svalt, under 10 grader under vintern. Står de för varmt under vintern kommer inga nya blommor nästa sommar.
På våren får de smalbladiga fart när det är dags att vattna igen.
Eller gräv ner krukorna i rabatten, täck med ett lager ris, som björkris så att det blir luftigt över plantorna. Täck därefter över med löv. Och glöm inte att sätta ner en skylt med uppgift om vad du har grävt ner.
De bredbladiga sorterna behåller sina blad över vintern, och ska också övervintras svalt, i 5-10 grader men de vill också stå ljust under hela vintern.
Fröförökning
Fröplantor av namnsorter kommer inte att bli identiska med originalet. Det tar i regel minst tre år för en fröplanta att komma i blom. Samla in frökapslarna när de blivit bruna.
Agapanthusfrön är ganska små så det är bäst att kapslarna får spricka upp inomhus. Fröna förvaras i kylskåpet tills de sås på våren. Groningstemperaturen är 15 grader.
De flesta plantor vi köper är mikroförökade. Så här ser en mikroförökad babyplanta ut:
Dagens växt är kungsliljan och vi har valt ut två kombinationer skapade av Ulf Nordfjell. Kungsliljan, Lillium regale, intar scenen oavsett vem den sällskapar med. Doften är så stark att en enda blomma fyller ett helt hus, men utomhus ska man ha flera av den. I mitten av juli reser sig dess meterhöga stängel mitt i rabatten med sina stora trumpetformade blommor, som inuti är bländande vita med ett intensivt gult öga men utanpå är ytterst sofistikerat randiga i brunrött. Man kan tänka sig vilken känsla som fyllde den brittiske växtjägaren Ernest Wilson år 1903 när han fann tiotusentals kungsliljor blommande i Kina. Kungsliljan klarar såväl hetta som sträng kyla för så är dess naturliga växtförhållanden. Den är härdig gott och väl upp till zon 4 och finns även i gult och mörkt rosa. Sätts lökarna på 25 cm djup så störs de inte när man rensar ogräs. Den trivs med huvudet i solen och fötterna i skuggan och passar fint bland rododendron. Kungsliljan är rabattens primadonna även om man klär in henne i en slöja av svansfjädergräs, Nassella tenuissima ‘Ponytails’ett halvhärdigt prydnadsgräs som är lättsått.
En annan härligt doftande kombination blir det om man låter ettårig sommarlövkoja,Matthiola incana var. annua, ta upp kungsliljans ytterfärger. Lövkojan blommar länge och doftar sött − och mycket. Köp plantor på våren eller dra upp egna som frösås inomhus i april.
Har man väl upplevt krolliljan brukar man ha ett högst personligt förhållande till den. Den förvildas lätt och trivs i skuggan under ett äppelträd eller på en äng där dess vita eller rosarödbruna blommor passar så väl in. Blommorna liknar små turbaner och bidrar till krolliljans lite blyga, tillbakadragna intryck. Den accepterar alla jordar och växer över nästan hela landet. Den vita krolliljan är en perfekt partner till den vita honungsrosen ’Helenae’ och den är raffinerad som ridå framför röda hybridliljor. Självsår sig mer än gärna men det brukar ta sju år innan ett frö blir en blommande lök.
Våriris, Iris reticulata, är en låg iris, 10-15 cm hög, som i Stockholmstrakten brukar blomma redan i mitten av mars. Det är en tålig liten skönhet vars blommor ser ut som små orkidéer. I februari kan man även köpa våriris driven i kruka, den är numera en del av ”standardsortimentet” i dagens mat- och blombutiker. Och det är bra köp för lökarna kan senare i vår när de vissnat planteras ut i en rabatt så kommer de troget att blomma år efter år. Ge gärna en näve benmjöl vid utplanteringen. Våriris trivs på en växtplats där den får rejält med sol under sommaren, och torrt ska läget vara. Man kan även köpa lökar på hösten, de sätts i augusti-september på ett djup av 7 cm.
Gullig är den, vintergäcken som oftast är först ut att blomma, för så snart solen börjar värma snön så brukar den slå ut.
Blomman är knubbig, intensivt gul och omges av en krage av de vackraste gröna små blad. Den blir 8−10 cm hög. En sådan tidig charmör måste man bara ha i sin trädgård.
I slutet av januari och i februari brukar man finna blommande vintergäck i kruka. De är ett ”bra” köp, först ger de glädje på köksbordet och så fort våren har kommit och tussilagon blommar kan du plantera ut dem i trädgården. För det är lättare att lyckas med dessa vårinköpta vintergäcksplantor än med de torra knölar som finns att köpa på hösten.
Trivs din vintergäck så förökar den sig villigt, främst med frö. Konkurrens gillar den inte så det är ingen växt för den täta gräsmattan. Såväl gamla som nya fröplantor vill stå ostört därför trivs den under buskar.
Du kan även köpa knölar i höst för sättning i augusti – september. De är vilande knölar, vintergäcken har ingen lök utan en platt knöl och det är inte så lätt att se vilken sida som ska vara uppåt. Sätt knölarna på ett djup av 5 cm i lite fuktig jord.
Katmandu år 1821. En växt pockar på uppmärksamhet. Framför den står den danskfödde botanikern och kirurgen Nathaniel Wallich. Det var jätteliljan som han hade fått syn på. Den har fått sitt namn för dess höjd, den är en av världens högsta liljeväxter och beskrivs som manshög. I Sverige blir den runt 200 cm hög, ståtligt i sig men dess vilda växtplats i Nepal, Himalaya och Tibet, på en höjd av 1500 till 3600 meter, kan den bli hela fyra meter.
Wallich var även verksam i skapandet av Calcuttas botaniska trädgård och tre år efter upptäckten av jätteliljan beskrev han sitt fynd. Cardiocrinum giganteum är dess vetenskapliga namn, och är man så här ståtlig så får man ha ett svåruttalat namn. Giganteum för att den är enormt hög, och Cardiocrinum efter det grekiska ordet för hjärta (cardo) och lilja (crinium). De över 30 cm breda bladen är hjärtformade. Förresten, Wallich gav aldrig den sitt namn, utan dagens namn är givet av den japanska botanisten Tomitaro Makino. Makino klassificerade japanska växter efter Carl von Linnés system, och vid hans död vid ansedda 94 års ålder hade han namngivit över 2500 växter. Hans födelsedag, den 24 april firas än i dag i Japan som Botanikens dag.
I Storbritannien introducerades den kommersiellt i mitten av 1850-talet. 1852 visades för första gången en blommande planta på en brittisk växtutställning. Det var en lök som hade dragits upp från frö av den brittiska botanisten Thomas Lobb. Året dessförinnan hade en annan från frö uppdragen lök blommat i Edinburgh, av frön från den irländske majoren Edward Madden och sedan dess har den odlats i Europa och förför nog trädgårdsälskare lika mycket idag som Wallich blev 1821.
Och när den behagar blomma, vilket många odlare vittnar om brukar ske ungefär vart tredje år, så blir man andaktsfull. Varje enskild trumpetformad blomma blir 20 cm lång, och en enda planta brukar ge tio blommor, i extremt bra förhållanden till och med hela 25! När den blommar så är det början av juli som är dess festmånad. Knopparna slår ut oftast en och en, sakta underifrån och upp vilket förlänger intrycket av en lång blomningstid. Även bladen är vackra, stora, blanka och fyller ut bra. Blomningen förebås av att de uppåtriktade knopparna börjar böja sig nedåt. Det går inte över en natt, ett par dagar brukar denna process pågå så man har lite tid på sig att vara beredd att njuta! Och hoppas på varma, vindstilla kvällar för då doftar den som mest. Det är då läge att sitta på en stol under den och bara njuta.
Flera arter ingår i jätteliljesläktet. Kinesisk jättelilja, Cardiocrinum giganteum var. yunnanense växer vild i centrala och västra Kina medan den japanska jätteliljan, Cardiocrinum cordatum, återfinns i Japan och på ön Sachalin. De är lite lägre än C.giganteum och anses vara frostkänsligare. Deras blommor är i stort sett enfärgade i en beigevit färgton, några definierar dem som krämfärgade. C. cathayanum saknar än så länge svenskt namn, den växer vild i Kina, blommar tidigare, i juni, och lär även vara den som blir lägst. Den får även färre blommor per stjälk. Linnélärljungen Thunberg placerade dock den japanska i Hemerocallissläktet men han förstod när han såg den blomma att det var felaktigt. Jätteliljan har gröna stjälkar medan den kinesiska har purpurfärgade.
I Göteborgs Botaniska trädgård växer den kinesiska jätteliljan främst i bambulunden men även i klippträdgården och ”Smithska”. Deras plantor härstammar från frön insamlade i Shaanxi 2008. 2015 blommade de första plantorna och i år, i början av juni 2016, slog de till med rejäl blomning. Väldränerat med lätt fuktig humusrik jord, halvskugga och vindskyddat läge stormtrivs den med. Bland rododendron trivs den också. Den vill absolut inte stå torrt och varmt men gärna snigelfritt. Och även liljebaggarna tycker om jätteliljan. De brukar dock sällan helt ödelägga en planta, skadorna brukar mera bli skönhetsfläckar.
I Skottland rekommenderar man lätt vintertäckning men odlare i Sveriges lägsta zoner (I-II) anger att de än så länge har klarat den utan extra skydd. Botaniska trädgården i Edinburghs kinesiska jätteliljor härstammar från Cangshan 1981, Yunnan och Sichuan i syd-västra Kina där jätteliljan växer på en höjd av ca 2500 meter. I Edinburgh brukar exemplaren bli ca tre meter höga, dvs. lika höga som på dess naturliga växtplats.
Jätteliljan är liksom bland annat tulpanen monokarp och dör efter blomningen men innan dess har den bildat sidolökar. Den ska klara temperaturer ner till minus tio grader.
Plantering
Höstplantering är att föredra. Och den ska sättas ytligt, man brukar säga att lökens topp ska nätt och jämnt synas. Sätter du flera lökar tillsammans så sätt dem med ett rejält avstånd mellan varandra. De ska ha plats att bilda sidolökar och en enda lök brukar bli ca 20 cm i diameter. Att den kan breda ut sig om den trivs vittnar beståndet i området Dandenong Ranges utanför Melbourne i Australien. Där lär jätteliljan ha planterats i slutet på 1800-talet och idag lär det där finnas totalt flera hundra tusen plantor i området.
Har du tur att få mogna frön så lär frösådda plantor ge kraftigare plantor. Sådd ska ske så fort frökapslarna öppnar sig, och som många andra liljeväxter kan det ta sju till nio år innan frösådda plantor blommar medan sidolökarna brukar ta tre år på sig. Man får även räkna med att det kan ta tre år innan fröet gror. Men åren går fortare än man tror, plötsligt så har man några fler jätteliljor i sin trädgård! I och med att den är monokarp bör så frön varje år.
Årets blomning i Göteborgs Botaniska kan du se här:
I slutet av oktober, då nätterna börjar bli kalla och den första snön nästan står och stampar utanför dörren, ja då börjar min rabatt utanför entrén fyllas med vackra ljust lila krokus. På gängliga halsar slår de tunna, svagt lila blommorna ut och sträcker sig nästan desperat efter den lilla gnutta sol som visar sig. Grannar och vänner på besök blir paffa och tror att våren spelar oss ett spratt, kommentarerna om att klimatförändringarna har påverkar min krokus är vanliga. Att mina krokusar väcker förundran slår faktiskt aldrig fel. Höst efter höst blir reaktionen densamma.
För det är höstkrokus, Crocus speciosus, som blommar därute och de är lika välkomna som deras vårliga släktingar. Speciousus betyder faktiskt imponerande eller skön och det passar ju verkligen.
På förpackningen stod det att de skulle blomma september–oktober, men i zon tre där jag har i min trädgård, slår de aldrig ut förrän hösten nästan är slut. De verkar behöva riktigt kalla nätter för att komma igång. Varma höstar blommar de först i slutet av november, andra höstar kommer den första och oftast riktigt våta och tunga snön i början av november och täcker mina höstkrokusar. Stelfrusna av köld står de då i rabatten, jag brukar då ta in några, de tinar snabbt upp i köksvärmen och slår ut så fint där de står i sin lilla skål. Men det finns andra höstkrokusar som blommar tidigare, redan i september, Septemberkrokusen, Crocus kotschyanus, är en sådan.
Höstkrokusen är, liksom sina andra släktingar, släkt med saffranskrokusen, Crocus sativus, som också blommar på hösten och fyller stora fält i bland annat Spanien och södra Italien.
Lökar finnas att köpa i slutet av augusti och sätter man dem då så blommar de i regel samma höst. Oftast ligger de i ganska anonyma papperspåsar som inte alls skvallrar om den fina fägring som finns därinne. De sprider sig sakta men säkert och de ska absolut sättas där man ser dem på hösten som exempelvis vid entrén, postlådan eller garageuppfarten. På våren kommer bladen och bildar täta små kvastar i rabatten. Därför är det bra att samplantera höstkrokusen med den tidigt blommande snökrokus, Crocus tommasinianus, som också är synnerligen odlingsvärd och snabbt förökar sig, tre gånger på tre år.
Näpna rosa prinsessor
Det är roligt att fortsätta att överraska i rabatterna när vintern står för dörren. Det finns blommor som syns oavsett storlek, och höstcyklamen, Cyclamen hederifolium, är en sådan. Den är inte många centimeter hög, men syns!
Den har ett rykte om sig att vara svårodlad och inte härdig, men det är fel. Höstcyklamen växer mycket nära marken, stjälken är bara några centimeter lång, men höstcyklamen syns tack vare sin starkt rosa färg. Det finns också vita, och de har en bländande skönhet men det har också priset, de vita kostar oftast två till tre gånger mer. Beroende på hur kall hösten är brukar höstcyklamen börja blomma ibland i september, ibland i mitten av oktober. Bladen är vackert marmorerade.
Knepet är att de ska sättas djupt, 10 cm, och i skydd under en buske, en ros, eller stora perenner (däremot inga perenner som sprider sig), så kommer de sakta men säkert föröka sig. Jag har aldrig gett dem särskild jord, inte heller extra vintertäckning och jag bor i zon 3.
Men en höstcyklamen gör ingen trädgård. Troligen drömmer du, liksom jag, om stora mattor, rejäla som hav, kanske ett helt skogsparti fullt. Själv började jag för några år sedan blygsamt med tre, nu är de 10, men de syns tack vare sin starka färg. När jag en höst avundsjukt beundrade cyklamenmattorna i en fransk slottsträdgård, fick jag av ägaren svaret att också de en gång började med några stycken – men för 50 år sedan. Så cyklamen sätter man inte bara för sin egen skull, utan också i hög grad för kommande generationer.
Att låta de i vårt klimat växa i skydd under en buske gör också att de blommar längre, busken skyddar mot frosten.
Köp bara cyklamenknölar som är som en 5-krona i storlek. De tefatsstora är nästan till hundraprocent säkerhet skördade ute i naturen och skövling av Turkiets bergstrakter ska inte uppmuntras.
Det finns också vårcyklamen som planteras på samma sätt som höstcyklamen.
Och nakna jungfrur
Hennes blomning sägs förvarna om att de första rejäla frostnätterna är nära förestående. Redan i september började tidlösan blomma, och trots att oktober månad började med två veckor med nattfrost, ner till minus fyra grader flera nätter i rad, så står hon där och blommar – fortfarande. Mina växer precis i utkanten av rosbuskarna, och många tittar upp bland nävornas blad.
Tidlösan är en annorlunda växt, hon blommar på hösten utan blad, hon har en ”naken” blomning, kanske därför hon också kallas för den nakna jungfrun. Bladen, och fruktkapslarna, kommer på våren, och vissnar sedan ner. Bladen är mycket kraftiga.
Hon finns i rosa, rosalila, vitt och starkt ceriserosa. Och kanske på grund av sin nakenhet så trivs hon i fuktig och näringsrik mark. Även i gräsmattor.
Tidlösa klarar även att blomma utan jord, lägg knölen på ett fat så kan du beundra skådespelet.
Tidlösa, Colchicum autumnale, är den tidlösa som mest påminner om krokus. Men de är inte nära släkt. Tidlösa har en knöl. Och har sex ståndare, krokus har tre.
Prakttidlösa, Colchicum speciosum, har lite kraftigare blomma än den vanliga tidlösan.
Tidlösa ‘Waterlily’ har som namnet anger en näckrosliknande, dubbel blomma. Varje blomma har över 20 kronblad. Blir 10-25 cm hög.
OBS! Hela växten är mycket giftig, gifthalten är störst i frön och knöl. Den innehåller alkaloider varav ett är cellgiftet colchicin.
Rosa kärlek
Två gånger har en kärleksört blivit årets perenn, millenniet startade med ’Matrona’, och för 2016 har Perennagruppen valt ut liten kärleksört, Hylotelephium cauticola. Kärleksört är inte världens vackraste blomma, men den är trogen och lättodlad och har en kärv skönhet. Samt är synnerligen lätt att föröka, stick ner några skott i jord och den rotar sig snabbt. Båda börjar blomma redan i augusti och, Matrona,, som blir ca 60 cm hög, blommar långt in på hösten, oktober månad är en självklarhet för ’Matrona’ att blomma i, och klarar en hel del frost.
Liten kärleksört är ovanligt nog en lågväxande höstblommande perenn som trivs i stenparti och murar och passar utmärkt att bädda in fötterna på storvuxna perenner. Den blir ca 10 cm hög och bildar snabbt en liten rosa kudde.
Alla kärleksörter vill växa i full sol och gärna torrt läge. De ska definitivt inte ha någon gödsel, utan de vill växa magert, då utvecklas de bäst och får extra vacker glans. Det gäller särskilt ’Matrona’ vars bladverk blir vackert svartbrunt om den växer torrt och soligt, annars blir bladverket grönt.
Klassiska astrar
Astrar är fulsnygga, färgstarka och lite robusta. Jag tycker de är trädgårdens trasmattor, trygga, pålitliga, slitstarka och färgrika. På hösten säljs en hel del olika astrar i matbutikernas blomsortiment. Vanligen är det brittsommar eller oktoberastern som är knappt 15 cm i butik medan samma sorter som snart blommar i trädgården är mellan 30- 90 cm höga. Butikens blommande exemplar är oftast behandlade med retarderingsmedel. Medlets effekt avtar sakta och redat ett år efter utplanteringen så har plantan återfått sin rätta storlek.
Astrar är liksom kärleksörten tålmodiga blommare. Och de är suveräna i kombination med olika prydnadsgräs. Och de tål nattfrost, de blinkar till efter varje dag med frost men så fort solen når dem åter så strålar de med sin färgprakt igen. Visst kan man se att frosten sätter sina spår ,men det är bara i små fläckar i gult som inte förtar färgglädjen.
Brittsommarastern, Aster amellus, blommar även den i oktober. Blir ca 60 cm hög.
Luktaster, Aster novae-angliae, blir desto högre, 90–120 cm, men har en nackdel, de brukar bli kala nertill så de ska växa i den bakre delen av rabatten. Bildar liksom oktoberastern en mängd blommor.
Välj en solig växtplats, lätt skugga går också bra men viktigt är att jorden är väldränerad.
Nu har många butiker rea på höstlökar. Passa på att köpa tulpanlökar för de går att sätta även när jorden frusit till lite. De klarar till och med att spettas ner i frusen jord! Sådana tuffingar ska självklart uppmuntras.
En av redaktionens favoriter är den svagt gula ‘Verona’ som faktiskt också doftar lite mer än andra sorter. Många tycker den doftar svag av citron. Alla tulpaner har annars en fräsch doft av vår. ‘Verona’ blir 35–40 cm hög och blommar från slutet av april/ början av maj.
I år har också allt fler satsat på ekologiskt odlade lökar. Just sorten ‘Verona’ säljs som ekologiskt odlad lök av bland annat Lilla Fiskaregatans trädgårdsbutik.
När du köper blomlökar så känn på dem! De ska vara fasta och fräscha.
Vad gör man om man bor i ett område med extrema förhållanden, med en gigantisk stor och enormt tråkig parkeringsplats, dålig jord, kraftiga vindar och ytterst lite regn?
Ja, vi talar faktiskt om en plats i trädgårdslandet nummer ett, England. Allt grönskar inte i det landet. Och i landskapet Essex två timmars tågfärd nordöst om London finns det platser som får lika lite regn som Egypten. Området har oftast bevattningsförbud och man håller noga reda på det fåtal millimeter regn som kommer. År med bara 400 mm regn är inte ovanliga. Vi måste leva med det vi har och det gäller att göra det bästa av situationen är Beth Chattos devis.
Vissa personer har en stor förmåga att gilla utmaningar, att tänja gränser och att vilja något extra. Så vad händer om en sådan plats möter en exceptionell person? Jo, det blir en synergieffekt utan motstycke.
Beth Chatto, idag 92 år, är en sådan person. Jag har följt hennes arbete under många år och hon är den trädgårdsperson som jag mest beundrar. För Beth Chatto gillar att tänja gränser.
Det var nog meningen att hon skulle ha den där hemska parkeringsplatsen.
Det var hennes man som sådde fröet, det var på hans föräldrahems mark parkeringsplatsen låg. Denna enorma parkeringsplats blev inkörsporten till att bli en av de mest omtalade trädgårdarna i världen. Med sin Gravel Garden vill Beth Chatto visa att det går att skapa en vacker, blomstrande trädgård som inte blir slokörad eller trist efter veckor utan regn, extra bevattning eller gödsling.
Än idag är hon en starkt engagerad kvinna. Än idag är hon upprörd över att de omgivande bönderna inte vill lämna bredare och fler remsor längs åkrar eller vägrenar orörda för fjärilar, humlor och andra insekter och små djur. Ja, konstaterar hon, det har blivit bättre men kan bli ännu bättre.
Hennes styrka är förutom experimenterandet att hon vågar gå mot strömmen och gärna berättar om sina misstag, vilket gör henne till en av Englands mest populära trädgårdspersonligheter. Behöver jag säga att lejonparten av de mest kända yngre trädgårdsdesigners och plantskolister har henne som förebild? Men att chockera i sig har aldrig varit hennes syfte.
Syftet är att visa hur vis naturen är och att lära av den.
Men även sådan grundläggande visdom kan uppenbart vara chockerande. I alla fall för dem som envist tror på konstgödselns och bekämpningsmedlens verkan.
I trädgården i det torra East Anglia har hon flera olika typer av växtmiljöer, den torra och soliga, den torra och skuggiga samt vattensjuka områden. Trädgården bär självklart namn efter henne själv, “The Beth Chatto Gardens”, med betoning på gardens, för den består egentligen av flera trädgårdar, totalt sju olika och alla med olika förhållanden som djup skugga, gassande sol, fuktigt eller torrt och blåsigt. Men det märks inte så tydligt idag för hon har skickligt vävt samman dem till en underbar enhet.
Hennes förhoppning är än idag att ge nya kunskaper och inspiration till vad man kan göra av alla hopplösa hörn som finns i våra trädgårdar. En trädgård i tiden, och det är den verkligen, även om dess skapare faktiskt länge har legat före tiden.
Hon predikar inte, hon chockerar inte medvetet. Hon ser sig som en lärare. Och hon är en ödmjuk sådan, med glimten i ögat. Fler som hon behövs!
När hon började med grusträdgården så var vattenbristen redan något man börjat tala om. Det var flera som talade om det inom den brittiska trädgårdsvärlden, men Beth gick från teori till praktik. Hon ville förbereda trädgårdsägarna för framtiden.
När hon var 76 år sade hon till mig:
– Jag kanske inte kan påverka synen på trädgård så mycket under min tid, men kanske mina barnbarns.
Vilket understatement. Idag är hon som sagt 91 och påverkar oss fortfarande.
Det startade 1991
Där låg den, den gamla parkeringsplatsen. En ny parkeringsplats skulle byggas och vad skulle hon göra med den gamla? Idén att skapa en grusträdgård började ta form. Framför sig såg hon en upptorkad flodbädd. En blomstrande upptorkad flodbädd. I trädgårdslandet England! Känt för sin blomstrande grönska, landet där det alltid regnar. Landet vi avundas trädgårdsägarna.
Grusträdgården skulle inte alls vattnas eller gödslas. Växterna skulle ges en så bra start som möjligt och sorter som inte överlevde skulle inte ersättas.
Valet av växter var självklart, de skulle väljas för sin extrema torktålighets skull. Nu talar vi om en tid då torr växtplats var lika med att ha ett stenparti i sin trädgård. En liten hög med sten med växter emellan, eller på sin höjd en sluttning. Beths före detta parkeringsplats var helt plan.
I Essex, strax utanför Colchester, är det normalt att det går mer än åtta veckor innan en regndroppe faller. Vad ersätter man då vatten med?
Beths lösning blev: Sekatören!
Under dessa torrperioder så skulle allt dött och visset klippas bort. Inte enbart för att det ser trevligare ut, utan för effekten tekniken skapar. Så snart lite regn kommer svarar växterna i grusträdgården med stor tacksamhet. Växterna, som är valda för sin torktålighet, har ändå lidit svårt, men de återhämtar sig snabbt, faktiskt inom ett par dagar och nya skira blommor slår ut – grusträdgården liksom öknen blommar efter regn.
Annars är den som vackrast i maj‒juni, september och under vintern. Perfekt, just under den tid man är hemma och kan njuta av sin trädgård. Men hur är det möjligt undrar många som tror att en lättskött trädgård enbart består av gräsmatta?
Beth Chatto skrattar igenkännande.
– Grusträdgården är ett exempel på att jag har lärt av mina misstag. Jag har förlorat många växter på grund av otålighet, tog mig inte tid att ge dem de rätta förhållandena. Växter är som människor, de kan inte placeras på första tillgängliga plats.
Aha, det där känner vi igen. Otåligheten, att förföras av en blommande växt i trädgårdsbutiken och sedan pula ner den någonstans i trädgården. Beth Chatto är ju precis som vi. Nej, kanske inte, hon är klok och använder sig av sina erfarenheter.
Nu gjordes förarbetet grundligt. A och O i allt trädgårdsskapande är förarbetet. Och att känna platsens betingelser samt ha växtkännedom.
Häck är ett självklart val för att ge vindskydd, i alla fall för britterna, de lever med vind och överallt ser man häckar. Men jorden, där fanns ingen humus, bara torr, hungrig jord.
‒ Tog jag lite jord i handen rann den genom fingrarna som sanden i ett timglas. All kompost som fanns tillgänglig samt mer därtill grävde vi ner. Vi höll på hela vintern 1991/92, grusträdgården är på 3 000 kvm så det tog sin tid. Jorden måste vara luftig, humusrik och vattenhållande så att plantorna kan etablera sig väl med rötter som tränger djupt ner. I stort sett kan man glömma om jorden är sur eller basisk, det är jordens struktur som är viktig.
Det grundarbetet tillsammans med det kräsna växtvalet, med kräset är här inte lika med exklusivt och dyrt, utan kräset lika med enbart torkälskande växter. Och resultatet blev en frodig trädgård där alltid något blommar. Och redan efter ett par år blev ”The Gravel Garden” en trädgård dit trädgårdsälskarna vallfärdade. Och gör än idag.
Växterna
Merparten av växterna i hennes experimentträdgård klarar svenskt klimat. Växter som strandtrift och kattfot återfinns i vår svenska natur växandes just på torra skogsbackar, stenhällar och strandhedar.
Beth Chattos grundläggande tes är att bara man har kunskap om växtens naturliga miljö och ger den liknade växtförhållanden, så är trädgård lätt. Det är viktigt att ställa sig frågan:
– Växer denna soligt, skuggigt, vått eller torrt och i vilken typ av jord?
Tar man hänsyn till det naturliga växtsättet, håller sig till de enkla formerna och undviker korsningar skapade av människan så får man snart en vacker, lättskött trädgård med ringa behov av vattning och gödsling.
En annan bonuseffekt är att färgstämning går helt naturligt, växternas naturliga färger stör sällan varandra.
Planteringstekniken
Växterna vattnas enbart vid planteringstillfället, och då rikligt. Sedan får de klara sig på egen hand.
På den vid planteringen genomvattnade jorden läggs ett fem centimeter tjockt lager av gånggrus. Gruset fungerar som marktäckning och stoppar de flesta ogräsfrön som finns i komposten. Dessutom bevarar det en viss fuktighet i jorden och skyddar delvis från kyla.
Samt bidrar till den soliga effekten. Även en mulen dag känns det som om grusträdgården badar i sol.
– Har man bara kunskap och är riktigt konsekvent när man väljer växter så är det lätt att anlägga en liknande trädgård hemma. Den väldränerade jorden, med gruslagret ovanpå tillsammans med vindskyddet, förbättrar växternas härdighet med minst en växtzon. Men det gäller att följa sin i förväg uppgjorda lista och inte falla för impulsköp, tillägger Beth Chatto med ett finurligt leende.
I den övriga trädgården, som är på enorma 57 000 kvadratmeter, motsvarande ett 70-tal ordinära svenska villatomter, vattnar hon enbart i yttersta nödfall medan hon i sin nya grusträdgård bara vattnar vid nyplantering.
Nu har Beth Chatto den otroliga förmågan att allt hon rör vid blir vackert. Hennes trädgård är lika oengelsk som vädret i området. Här finns inga lättköpta poäng som rosenbågar eller överdådiga riddarsporrar, den är så långt ifrån den klassiska engelska “cottage garden” man kan komma. Det är en grön trädgård i dubbel bemärkelse. Blad, form och struktur kommer före blommorna även om det blommar överallt. Hon koncentrerar sig på bladverket och väver en gobeläng av sina växter. Det vilar ett lugn och harmoni över trädgården och svenskar känner sig hemma här, kärleken till naturen är så påfallande. Trädgården är organisk men inte till hundra procent som hon utrycker sig och hon är noga med att påpeka att inga medel som skadar predatorer eller ohyra används.
Trots att grusträdgården fortfarande är under utveckling så upphör den inte att förvåna, den fungerar bättre, även i skönhet, än många trodde. Men sedan anläggningen gjordes har det som kallast varit runt sex minusgrader.
– När jag läser om vad som troligen kommer att hända med klimatet i framtiden, ja då, jämfört mot de extremer som utmålas, synes mitt försök med grusträdgården ganska patetiskt, säger Beth och ser lätt bekymrad ut.
Men en sak är säker, skulle villkoren ändras finner säker Beth Chatto en trädgård för de nya förhållandena också.
Text och foto: Kerstin Engstrand
Växter som klarar sig utan bevattning
Lökväxter trivs särskilt bra i den väldränerade jorden. De sätter färg vår och höst men det ska vara vildformerna, inga bulliga hybrider. Krokus, tulpaner och allium som finns i alla de höjder och färger och som bjuder på vackra fröställningar är särskilt tacksamma.
Alla kryddor som romersk kamomill, fänkål, lavendel, salvia, johannesört, oregano, timjan.
Silverfärgade växter som helgonört, malört, lammöra och många gräs.
“Vilda” växter som röllikor, kattfot, strandtrift, törel, sedum och strandkål.
Andra mer traditionella rabattväxter som kantnepeta, aubretia, silverarv, nejlikor, brudslöja, lin, kungsljus, solvända, iris, nattljus, stäppkål, Moses brinnande buske och jättestäpplilja
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK