Odlar du sötpotatis för att få fram sticklingar till sommarens odlingar? Då kan du passa på att göra något roligt av dem, kanske du till och med har ett överskott som kan få glädja de yngre. Just att låta en stor, bamsig sötpotatis växa till sig tycker också familjens yngsta är roligt. Ja, även tuffa tonåringar har den faktiskt fallit i smaken.
Vem vet vem denna sötpotatisfigur liknar.
Välj en fin avlång sötpotatis och det ska vara en som är ekologiskt odlad. Vanliga är ofta behandlade för att inte gro.
Den spetsigaste delen ska vara nedåt. Välj vad som ska vara upp på potatisen. Rita en mun med vattenfast tuschpenna. Munnen bör ritas strax under potatisens mitt. Stick sedan fast en tandpetare lite över munnen. På tandpetaren låter du ett par läckra solglasögon vila.
Därefter sticks tre grova tandpetare fast i potatisen. Fyll ett glas med vatten och placera din potatis däri. Tandpetarna ska vila mot glasets kant. Sedan är det bara att vänta. Om en eller två veckor kommer några gröna skott att börja växa på din gubbe. Därefter brukar tillväxten ta fart. Så får man hoppas att den inte får alltför mycket hårväxt i ansiktet. I så fall får du ansa bort det med en sax. Och de kan du sedan lätt rota i jord eller sätta i vatten där de snabbt skjuter rötter, och du har sticklingar, så kallade slips, att sätta ut i kruka eller i pallkrage till din sötpotatisodling.
I cirka två månader brukar sötpotatisgubben vara fräsch och fin.
Visste du att blommor hör till de äldsta julgransprydnaderna? Blommorna motiverades med att de var vinterblommor eller hade religiös betydelse. Rosor som blommar på julnatten finns beskrivna i medeltida kristna legender och just ett sådan underverk omtalas i den kända psalmen “Det är en ros ursprungen” som är en översättning av en tysk katolsk julsång från 1588. 1895 hade tidskriften Idun en gran klädd med rosor av silkespapper och matchande kulörta ljus. Nejlikor, fuchsior, liljor och grönsaker som morötter blev också populära. Aktuellt nu igen när trädgård är så i tiden!
Bea Szenfelds pappersblommor för Ikeas julsortiment 2018 pryder även årets julgran. Foto: Kerstin Engstrand
2018 började frukt och grönsaker sitt verkliga återtåg i granen och det fortsätter nu 2019. Det finns mängder av just blommor och grönsaker i sortimentet. Det brittiska trädgårdssällskapet RHS säljer i sin internetbutik kulor i form av rädisor, morötter, kålhuvuden och apelsinskivor.
1 of 3
Halv mandarin, denna julgranskula säljer det brittiska trädgårdssällskapet RHS 2018.
Morötter, självklart val i årets julgran.
Kålhuvud. Ett urval av RHS, The Royal Horticultural Societys julprydnader 2018.
Nu får man liksom under 1880-90-talet klä julgranen mycket fritt. Då fick djur, allt från apor, trollsländor och spindlar till människor som sotare eller skidåkare mer än gärna pryda den granna granen. I år ser i att kolibris är mycket populära.
Kolibris verkar ha ersatt domherrar och påfåglar. Foto: Kerstin Engstrand
Tovade prydnader ska det också vara, även hundar som bär en kvist mistel i munnen och förstås ett bi eller en humla!
Detta glada bi fyndades i England. Foto: Kerstin Engstrand
Bergianska trädgården inspirerar
Att göra sitt eget julgranspynt har nog alltid rekommenderats som en viktig familjetradition. När Bergianska trädgården i Stockholm har sin årliga julutställning finns alltid en hel del som är lätt att kopiera. Som färska fikon hängandes i en tråd och tomtar gjorda av kanelstänger eller renar av kork. Bergianska inspireras av de träd de har, som kanel- och korkträd!
Foto: Kerstin Engstrand, från Bergianska trädgården jul-18.
1 of 5
Färska fikon i fiskelina. Foto: Kerstin Engstrand
Tomteparad, kaneltomtar på rad!
Kaneltomte att kopiera.
Ren, av kork.
Rolig ren gjord av flaskkork och piprensare. Foto: Kerstin Engstrand
Närodlat brukar inspirera, röda Ingrid Marieäpplen är för många självklara i julgranen. På Sicilien är det kaktusfikon, dock inte äkta vara utan konstgjorda.
Juldekorationer till salu. Kaktusfikon från Sicilien. Foto: Kerstin Engstrand
Förvalta traditioner
Återbruk, denna marsipangris är torkad och fungerar fortfarande som grandekoration. Foto: Kerstin Engstrand
I år torkar vi apelsinskivor i ugn och jag har alltid marsipangrisar i min gran, de hänger i röda sidenband. Detta var något som min mor hade som tradition och när jag var liten var det efter någon dag bara sidenbanden kvar. Hmm, jag var oskyldig, det var min äldsta bror som älskade marsipan. Och nej, han hade aldrig ätit någon marsipangris- sade han. Numera kör jag återbruk på dem, de stelnar så bra och kan lätt användas flera år i rad när ingen i familjen har åtrå efter marsipan. Det är däremot lite svårt att hitta rätta sortens form, det ska vara avlånga griskultingar och inga övergödda marsipangrisar.
Men runt förra sekelskiftet kom kritik mot den mycket personliga, bondgranna granen. Slut var det då att ha godis i julgranen, barnen skulle inte börja julen med lögner om att de inte hade ätit godis! På 1910-talet kom postorderfirmorna med köpepynt och då var det de som gällde som “fint” och allt färre kom att göra sitt eget pynt. I år gör vi både och, letar på loppis och i andrahandsaffärer efter gammalt pynt samt gör eget. Kanske blir det även en nyinköpt julgranskula som kommer att gå i arv i generationer?
2018 föll jag för Bea Szenfelds röda pappersblommor som hon hade designat för IKEA samt ginkgobladen från H&M.
Ett äkta, torkat ginkgoblad i plånboken lär skydda en från fattigdom. Undrar om ett i metall i julgranen fungerar lika bra? Foto: Kerstin Engstrand
Källa om julgranens historia: Granna granen av Maria Flinck, utgiven 1998.
Den lilla ljuvliga snödroppen är som gjord att älskas, vårens första budbärare som den är. Vi låter den sväva fram.
Kokedama är en japansk blomsterkonst. Ordet lär betyda mossboll och kommer från en stil där man svepte in trädens rotsystem i just mossa. På japanska blomsterutställningar kan man se orkidéer planterade uppe på en liten mossboll, då oftast vitmossa.
En kokedama kan även ställas på ett bord, se bara till att bordsskivan tål fukt. Foto: Kerstin Engstrand
Sedan några år tillbaka är kokedamas populära även i våra hem. Och vad passar inte bättre än att låta en späd snödroppe lyftas fram i svävande mossa? Eller en krokus, eller rentav en späd tulpan?
Vad behöver du?
En växt med rotsystem, eller lök. I trädgårds- och blombutiker finns vårlökar i kruka, snödroppar, våriris, späda botaniska tulpaner.
Mossa, vitmossa (spagnum, inte fönsterlav). Vitmossa kan vara både grön och vitgul.
Snöre eller s.k. myrtentråd, en tunn ståltråd som florister använder. Myrtentråd finns i flera färger, välj en som antingen matchar mossan eller välj en som bryter av, allt efter din smak.
Lyft växten ur krukan. Försök att låta så mycket av jorden vara kvar runt växtens rotsystem.
Ta mossan och klä in rotjordklumpen i mossa. Det ska göras så tätt som möjligt, inga lufthål får finnas. Mossan hålls på plats med myrtentråd, snurra tråden runt mossbollen. Kom ihåg att spara en bit tråd till upphängningen!
För att undvika att mossan torkar ut är det lättast att duscha mossan med vatten. Man kan också lyfta ner kokedaman och doppa mossbollen snabbt i vatten. Viktigt är då att vattnet verkligen får rinna av innan kokedaman hängs upp igen.
På bilden svävar snödroppen utomhus, bilden är tagen i Chelsea Physic Garden i London men här, just nu när det råder isdygn i hela Sverige får den hänga inomhus.
Roligt med en allldeles egen pumpa! Foto: Kerstin Engstrand
Av en äldre fransk gentleman lärde jag mig detta knep. Att skriva sitt namn på sin pumpa är onekligen en kul idé. Och varför inte också rista in namnen på hela familjen eller de som du tänkt ge bort en pumpa till?
Cirka två månader före skördedags ristas namnet in med vass kniv, cirka 0,5 cm djupt, i skalet. Och resultatet blir en upphöjd skrift.
Eller varför inte göra ett vackert mönster i pumpan på samma sätt?
Blommor kan användas till mycket! Här är det pionen 'White Cap' som skattas på några kronblad. Foto: Kerstin Engstrand
Vissa saker går i arv, i vår familj är det att varje sommar göra floreller. Det är den sköna konsten att måla med blommor, inte i rabatten utan på papper. Min mor, som lärde det sig av sin mor, lärde mig och jag har fört det vidare till mina barn som i sin tur lär ut florellkonsten till sina vänner. Det är härligt att se dem springa runt och upptäcka de skatter som trädgården erbjuder.
Blåklockor har den absolut rätta blå himmelsfärgen, maskrosorna är perfekta att måla de gulaste solar med och favoritpionen, den liljekonvaljdoftande ’White Cap’:s röda till vinröda kronblad blir vinrött på det vitaste, finaste akvarellpapper. Gräsmattans gröna saftiga gräs blir lika fint när man gnuggar det mot pappret. Men alla blommor ger inte samma färg som de har.
Foto: Kerstin Engstrand
Blodnävans rosaröda ton blir blå och johannesörtens starkt gula små knoppar ger en intensiv röd färg. Och brunt får man genom att ta lite fuktig jord. Att måla floreller blir alltid en succé.
En fjäder från en skata hittades på gräsmatten och den blir en utmärkt penna. Foto: Kerstin Engstrand
Och på hösten kan man använda sig av bläcksvampen som dyker upp i välgödslade gräsmattor. Plocka några stycken och lägg dem i en skål. Efter ett tag börjar svampen bli blöt och riktigt svart, bläckig. En fjäder, kanske från en skata, passar bra att rita med.
Smörgåskrasse har väl de flesta av oss sått inomhus. Men den går utmärkt också att så ute redan från mitten av maj. Den blir betydligt högre än när man odlar den inomhus, där den blir cirka 4 cm hög. Ute kan den bli 40 cm. Den skördas innan den gått i blom.
Gör en enkel mall av stadig kartong. Foto: Kerstin Engstrand
Och så det verkligt roliga med att så krasse utomhus, det går så enkelt att skapa en extra rolig odling! Så krassen i form av ditt namn, en tulpan eller andra roliga motiv, antingen genom att med ljus sand rita upp konturerna eller klippa ut en schablon i kartong som läggs på jorden. Bredså tätt och lägg bara ett litet lager jord ovan fröna, knappt 0,5 cm. Du kan fortsätta att så till mitten eller slutet av augusti om sådden täcks med fiberduk. Vattna regelbundet, slokar de är det hög tid att vattna.
En glasburk där växterna trivs helt utan extra vatten är en rolig gåva eller pyssel. För nu är biosfärer åter på modet. Senast var det i mitten av 1990-talet. Terrarium är en annan benämning.
En biosfär är helt enkelt ett kretslopp där vatten och näringsämnen cirkulerar. Det går utmärkt att ha en biosfär i en större glasburk, och i vanlig rumstemperatur, men den ska inte stå i gassande sol.
Växter som fungerar allra bäst är kaffe, murgröna, ormbunkar, ampellilja och plättar i luften. Alla som trivs i varmt fuktigt klimat och i skugga eller halvskugga. Det finns små sticklingsplantor att köpa i trädgårdsbutikerna.Lättast är att börja med en kaffeplanta. Oftast finns de att köpa där växter säljs, och en och samma kruka brukar rymma mängder med plantor som lätt kan separeras.
Kaffeplanta Foto Kerstin Engstrand
Vad behöver du?
1 stor ofärgad glasburk på minst 2 liter, gärna större. Det går även att skapa en biosfär i mindre glasburkar. Om du hittar en s.k. damejeanne så blir en sådan extra snygg men tar förstås större plats. Vi har valt en glasburk på 4 liter. Viktigt är att locket är stort, annars blir det svårt att få ner växterna.
2 dl lecakulor minst, beroende på burkens storlek
Jord, vanlig krukväxtjord går bra men om du har en stor burk är det bra att blanda i lite utomhusjord, allt för att få in fler mikroorganismer.
Vatten, ca 1 dl per 4 liter glasburksutrymme.
Häll först i lite lecakulor och jord så att det täcker hela glasburken botten och ca 2 cm upp på kanterna. Sätt därefter ner dina miniväxter och fyll på med ytterligare jord och lecakulor så att plantornas rötter täcks.
Komplettera med något lämpligt pynt som tår att stå i fuktig miljö.
Häll i lite vatten och låt burken stå öppen i några dagar. Detta för att fukten ska regleras, sätter du på locket för tidigt blir det imma på insidan av glaset. Därefter skruvar du på locket – och så kan din plantering stå för mycket lång tid, ja det finns de som anser att den kan klarar sig för all tid, bara din lilla biosfär står ljust men inte i gassande sol och nära varma element. Ljuset gör att fotosyntesen kommer igång och växterna skapar sin egen energi.
Kondens bildas om man sätter på locket för tidigt. Då är det bara att öppna burken igen och låta den stå i några dagar. Foto Kerstin Engstrad
Vill du däremot på nära håll studera växthuseffektens avigsidor ska du placera din biosfär nära ett element.
För att växterna inte ska bli sneda är det bra att rotera burken så att ljuset når från en ny sida.
Nederländska Pikaplant säljer kaffeplantor i glasburkar. Ett år garanterar de att en planta håller sig så här utan jord. Foto Kerstin Engstrand
Växterna kommer att växa till sig, och precis som ute i naturen kommer de att dö när de blivit för stora. Ett härligt exempel på en biosfärs funktion är britten David Latimers. Det var år 1960 David skapade sin biosfär, just för att han var nyfiken. Enbart en enda gång har han vattnat den, och det var år 1972. Han hoppas att barnbarnen kommer att vilja ärva den, om inte kommer den att ges till det brittiska trädgårdssällskapet.
Och hur ser våra ut två år efter planteringen?
Hösten 2016 gjorde vi två av de planteringar som syns i denna artikel. På luciadagen 2018 såg den ena ut så här:
Kaffeplantan i den större burken ar nått taket och vill ut! Under dessa 2,5 år har vi inte gjort något alls, varken vattnat och heller inte öppnat locket. Det har varit en spännande resa!
Nu vill jag ut! Foto: Kerstin Engstrand
Har inte bestämt mig om jag ska plantera om den i en större glasburk eller om den ska få växa vidare i en vanlig kruka i kontoret. Troligen blir det det senare för att se hur den klarar klimatförändringen.
Men det blev också en ny liten plantering. Lite stilrenare denna gång, silver i kombination med grönt. Snäckor trivs i fuktig miljö och jag är mycket fascinerad av sniglar och snäckor så årets dekoration var ganska självklar.
Vanlig burk från varuhuset har fått bli ett slutet system där kaffeplantan har fått sällskap av en silverfärgad snäcka designad av Bea Szenfeld. Foto: Kerstin Engstrand
Text och foto: Kerstin Engstrand
Uppdaterad 14 december 2018, första gången publicerad 18 december 2016.
Det är dags för Halloween och barnen får skrämma oss vuxna med hemska monster, fräsande katter och spöken, i pumpaformat.
Det är den 30 oktober som färgglada pumpalyktor med de mest skäckinjagande motiv lyser upp många trädgårdar. Seden att dekorera sina hem med utskurna pumpor kommer från USA. Pumporna ska vara så skäckinjagande som möjligt då de ska hålla onda andar borta. Där skapar oftast hela familjen, ibland till och med hela släkten, pumporna tillsammans. Hemmen dekoreras också med majskolvar vilket påminner om att man egentligen firar en skördefest. I Skåne gjorde man förr lyktor av betor.
Lyktornas egentliga namn är Jack O’ Lanternlyktor efter legenden om den irländske smeden Jack som hade varit så snål att han inte blev insläppt i himlen. Han lär också ha lurat så många att inte ens Djävulen ville veta av honom. I väntan på Domedagen fick han därför vandra runt för att finna en plats att få vila på. För att se vägen bättre gjorda han lyktor av de kålrötter han åt. Lyktorna fyllde han med glödande kol.
Just att tillsammans göra ruskiga lyktor av de vackra, trinda pumporna är något alldeles speciellt. Bara att gå till torget eller matvarubutiken och köpa pumpor är en höjdpunkt. Dessförinnan är det bra att först ha valt ut motiven så att man vet vilken form pumporna ska ha. För pumpor är inte lika, vissa är runda, andra plattare och återigen andra mera avlånga till formen.
Pumpamotivset med verktyg. Foto: K.Engstrand
Pumpalyktorna kan vara allt från de enklaste glada gubbar till de läskigaste skelett. Succén är given, oavsett vilket motiv man väljer. Nu behöver man inte ha högsta betyg i teckning. På internet finns många hemsidor där man kan hämta hem motiv. Det finns också färdiga set med mallar och verktyg att köpa i välsorterade leksaks- och skämtbutiker. Numera hittar man verktyg även i matvarubutiker.
Fina lyktor tar lite tid att göra. Först ska de gröpas ur innan motivet ska mejslas fram. En god idé är att gröpa ur dem en dag och göra motiven nästa dag. De färdiga pumporna faller ganska snabbt ihop. Räkna med att de håller 2–7 dagar, allt beroende på hur kalla nätterna blir. Sedan får de pryda komposten.
Pumpor förgyller Hötorget i Stockholm. Foto: K Engstrand
Vad behövs?
jättepumpor
kulspetspenna
matsked, grapefruktsked eller särskild skopa för just pumpor
färdiga mallar eller smörpapper och vattenfast tuschpenna
provsticka och lagom vass, smal tandad kniv eller färdiga pumpasetknivar
värmeljus till mindre pumpor, blockljus till större
långa tändstickor
Så här gör du:
Motivet uppritat på smörpapper tejpas fast på pumpan. Därefter “prickas” motivet fram. Foto: K. Engstrand
1. Först ska pumpan gröpas ur och detta är det moment som brukar ta mest tid och som barn tycker är tråkigast, klart vuxengöra alltså.
2. Rita upp ett sexkantigt lock runt pumpans skaft. Kulspetspenna fungerar bäst. Det ska inte vara för stort, då släcker vinden ut ljuset.
3. Gröp ur nästan allt fruktkött och alla kärnor. Pumporna brukar vara ganska tunnväggiga så det brukar inte vara alltför svårt. En vanlig matsked eller en grapefruktsked fungerar bra. Kärnor kan man rosta eller spara några för att så pumpor av nästa år. Av pumpaköttet kan man baka kakor.
4. Dags för det skräckinjagande motivet. Mallar görs av smörpapper som passar mot pumpans framsida. Tänk på att lämna 2 cm marginal mellan lockkanten och motivet. Rita motivet och färglägg de delar som ska skäras ut. De utskurna delarna kommer att bli upplysta av ljuset inuti pumpan. Använd vattenfast tuschpenna, annars smetar färgen lätt.
5.Tejpa fast mallen på pumpan.
6. Nu är det dags att punktera kanterna längs de delar av motivet som ska sågas/skäras bort. Detta är ett moment som de flesta barn brukar klara bra, även treåringar, bara inte motivet är för komplicerat. Punktera med en provsticka. Ganska tätt, tre– fyra punkter per centimeter brukar fungera bra.
Efter punktering sågas motiver ut. Foto: K Engstrand
7. Såga med en lätt tandad kniv loss de delar som ska bort. Lättast går det om man tar en liten bit i taget. Fyra– fem åringar brukar vilja försöka såga ut en liten bit, sedan brukar orken tryta medan. Ett vakande öga behövs så att inte alltför mycket av motivet sågas bort för då brukar tårarna lätt falla!
Foto: K Engstrand
Partyt kan börja!
Visst blev de fina! I pumporna har vi satt blockljus och stora värmeljus som lyser längre än vanliga, små värmeljus som det också brukar behövas tre per pumpa av. Långa tändstickor är lättast att tända ljusen med.
Traditionell gubbe, fladdermus och en söt katt. Foto: K Engstrand
Tänk på brandrisken, ställ alltid pumporna på ett säkert ställe utomhus
Sätt i ett glas med vatten och låt rosen välkomna dina gäster. Vår ros står på bordet vid entrén.
Hösten börjar ta form, och trädens blad börjar flamma stolta i rött, orange och gult. Oavsett ålder så lockar de vackra löven. Vi plockar i mängd och gör rosor av dem. Till buketter som pryder bordet precis vid ytterdörren. Och våra gäster blir glada.
SÅ GÖR DU:
1.Plocka rejält med lönnlöv i olika färger och gärna i olika storlekar. Löven ska vara spänstiga, torra löv kommer bara att gå av.
Gör rosor av lönnblad Foto: K Engstrand
1 of 10
Ta ett litet lönnlöv. Detta löv ska bli rosens innersta del.
Vik in toppen som på bilden.
Vik det igen, nu från ena sidan.
Rulla lövet runt sig själv. Obs! Stjälken ska vara nedåt.
Ta ett nytt, lite större löv, gärna med annan färg än det första.
Vik det andra lövet som det första och rulla ihop det runt det första lövet.
Fortsätt på samma sätt tills du fått den storlek du vill ha.
Välj några gröna blad som ”snittblomsgrönt” och buketten är färdig.
Sätt i ett glas med vatten och låt rosen välkomna dina gäster. Vår ros står på bordet vid entrén.
Ville de Lyon är en praktfull röd storblommig klematis som gjord för att klä in ett klematisbord. Den är så starkväxande att blommorna nästan klättrar på varandra. Foto: Kerstin Engstrand
Vita Sackville-West,skaparen av Englands idag mest besökta och omskrivna trädgård, Sissinghurst, hade många egna och fräscha idéer. En av nycklarna till hennes framgångsrika planteringar var att hon föredrog att titta in i blommorna. Mångt och mycket hade hon samma iakttagande öga som en botanist eller blomillustratör. Hon observerade varje form, färg och struktur av en blomma och planterade varje växt så att just dess förtjusande egenskaper skulle bäst komma till sin rätt.
Därför lät hon många växter växa så att de hamnade i ögonnivå. Hon älskade blommor i kruka, urnor och andra kärl och på hennes älskade Sissinghurst ser man därför oftast småblommiga sorter eller växter med klock- eller trumpetformade blommor planterade i krukor.
Men hon prövade också andra sätt att betrakta växterna på nära håll. Just klematis, som vi oftast brukar se klättrandes uppför höga murar, lät hon växa horisontellt över ett rutmönstrat specialgjort “bord” så att hon kunde som hon uttryckte det “titta rakt in i klematisens uppåtvända ansikte istället för att vrida nacken av sig varje gång man ville observera varje skiftning i färg, kanske 3-6 meter över ens huvud.”
Bordet fungerar bra på alla storblommiga klematissorter, varför inte pröva själv med att kombinera två olika eller klematis med en inte alltför starkväxande ros? En vacker skuggälskande martäckare under bordet som hasselört, murreva, penningblad, vintergröna eller revande smultron eller rentav luktviol förhöjer intrycket. Kanske skulle ett klematisbord vara något i barnens hörna?
Bambukäpparna bildar ett enkelt rutmönster och vanlig bindbast matchar bambuns färg. Det tar sin lilla tid men redan de första blommorna vilar behagfullt på bordets rutmönster. Foto: Kerstin Engstrand
Vill du göra Vitas klematisbord behöver du:
22 bambukäppar, en meter långa vardera, som ska bilda “bordsskivan”
4 kraftigare pinnar, stolpar, ca 75 cm höga som ska fungera som “bordsben”.
Bindbast
Spik
“Bordskivan” görs som en smårutig spaljé av bambukäppar. Rutorna bör inte vara större än 10 cm i sida. Gör inte skivan för stor, som längst bör den vara en meter. Bordets form, rektangulärt eller kvadratiskt bestämmer du själv.
Innan du börjar, tänk på att klematis vill ha huvudet i solen under större delen av dagen.
Plantera klematisplantan under bordets tänka mitt. Gräv en ordentlig grop, ca 60 cm djup och lika vid. Klematis växer extra bra om den planteras i väl vattnad torvmull. Lite sand runt rothalsen, som ska vara minst 10 cm under jordytan, vill den också ha
Gräv sedan ner bordsbenen, ca 10-15 cm ner i backen bör de gå så att de står stadigt.
Kapa alla bambukäppar till önskad längd. Gör därefter bordskivans ram och fäst den mot benen. Bambukäpparna fästes lättast mot benen om man slår en spik i varje bordshörn och binder fast ramen mot dessa.
Nu kommer det lite svårare momentet, att fläta bordsskivan. Fäst först alla käppar i den ena riktningen, sedan den andra. Bind ihop alla kryss som bildas. Tycker man att flätningen är för jobbig kan man kapa en bit färdig spaljé, inte så vackert den första tiden, men den skyms snart av blomsterprakten.
Till en början kan några stödkäppar behövas för att leda klematisen upp till bordskivan. Allt eftersom klematisen växer får man ibland hjälpa den på traven så att den kommer rätt. Sedan är det bara att som Vita njuta av klematisblommornas vackra, utrycksfulla ansikten.
Några klematisbord finner man tyvärr inte idag på Sissinghurst men väl nog klematis, som här vid ingången till hennes berömda vita trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK
