Taggar Inlägg "Skadedjur"

Skadedjur

Grön källarsnigel. Foto: Mikael Andersson

Sommaren 2024 har varit ett verkligt snigelår. I slutet av augusti kom ett nytt larm, den gröna källarsnigeln hade hittats inne i Göteborg, i Kungsladugård och genast blev den en ny klickmaskin.

Som tur var bara enstaka exemplar och det har hänt tidigare. Sommaren 2021, 20 juli 2021, hittade Mikael Andersson två stycken och även då inne i Göteborg, dock på annan plats än 2024 års fynd. Mikael är en av Sveriges främsta trädgårdsexperter och det var tur att det var han som då gjorde fyndet. Han förstod direkt att detta är en snigel vi inte ska ha i Sverige. Den ena hann han fånga in men den andra smet sin väg. Som du ser på bilden är den svår att se på mossa! Och sniglar är faktiskt mycket snabbare än man kan tro.

Mikael återkom dock flera gånger till fyndstället utan att hitta den andra. Men han lade ut ferramol (ett snigelgift) där den andra hade synts till så troligen har 2024 års fynd annat ursprung.  

Grön källarsnigel, Limacus maculatus (Kaleniczenko, 1851), är enligt Artfakta en relativt stor snigel, 8 till 13 cm lång. Vanligen mörkt gul till gulgrön med mörkare, grönaktiga fläckar och linjer. Det vetenskapliga namnet är uppbyggt av Maculatus (lat.) = fläckig; macula = fläck; suffixet -atus = -försedd.

Gröna källarsniglar, fynd sommaren 2021 i Göteborg. Foto: Mikael Andersson

Som du ser på Mikaels bilder från fyndet 2021 kan den se både elegant  och plufsig ut. Mikael lämnade in exemplaret till Göteborgs Naturhistoriska museum där den efter en sista tur i det gröna numera finns i sprit. Där bekräftade Ted von Proschwitz att det var just en grön källarsnigel.

Troligen har den kommit till Sverige via plantor eller jord.

Grön källarsnigel anger Artfakta att den är mycket lik gul källarsnigel, Limacus flavus, som dock ska vara slankare. Gul källarsnigel namngavs redan år 1758 av Linné. Artfakta har uppgifter om att den är funnen i Sverige fyra gånger: matkällare, Göteborg, Västergötland (1870), två gamla källare i Landskrona, Skåne (1959; där kvar fram till mitten av 1970-talet) och ett restaurangkök i Göteborg (2009).

Båda är vanliga i England. Där det är många som just har dem i sina källare. Det finns de som anger att har du problem med spindlar i källaren är den även en trevlig miljö för dessa sniglar. Dock, mina vänner uppskattar dem inte, de är obehagliga att plocka upp.

Grön källarsnigel funnen i Göteborg sommaren 2021. Foto: Mikael Andersson

Annars är det lövskogar som den vanligen påträffas i. Från sitt ursprungsområde, Kaukasus och kring Svarta havet, har arten med människan spridits till flera platser i Ukraina och Ryssland anger Artfakta. Själv känner jag många som har den i sina källare i England där den är utbredd vilken den även ska vara på Irland. Fynd har också gjorts i bl.a. Danmark, Tyskland, Tjeckien och Grekland. Artdatabanken anger även att arten troligen förekommer i Frankrike.

Av Kerstin Engstrand med artfakta från SLU Artdatabanken (2024) Foto: Mikael Andersson

Fläckig vinbergssnäcka. Foto: Jonas Roth/Artdatabanken

Plötsligt så händer det, först ser man en, sedan ser man många. En snäcka, fläckig vinbergssnäcka, har funnits ett tag i vårt avlånga land, i runt tio år, men på senare år plötsligt hittats i större mängder. Den verkar ha nått break-even för oss människor för att se och reagera på den. Och vårt klimat har gjort det bra för den.

Den är, jämfört med vinbergssnäckan. mindre i storlek och mörkare i färgen samt som namnet anger så är skalet fläckigt. Några har liknat dess storlek med en golfboll, vilket gäller för fullvuxna sniglar.

Flest förekomster har man funnit i Skåne, bland annat i många koloniområden, och på Västkusten. Just på Västkusten har den under sommaren 2024 ökat rejält i antal. Den finns även i våra grannländer, flest då i Danmark men än så länge enstaka fynd i Norge och Finland.

Enligt Artfakta är fläckig vinbergssnäcka, Cornu aspersum, orangebrun fläckig till färgen och den näst största landsnäckan i Sverige, med ett runt koniskt skal, som blir upp till 4 cm stort och som utsträckt (dvs när snigelkroppen i skalet visar sig) är snäckan 6 – 8 cm lång som fullvuxen. Skalet kan dock variera i färg. Kroppen är ljusbrun och den dras in i snäckskalet vid fara, något alla snäckor gör, även sniglar drar ihop sig till en boll vid fara. Endast vinbergssnäckan, Helix pomatia, är större. Den kan även misstas för fläcklundsnäckan, Arianta arbustorum men fläcklundsnäckan är betydligt mindre och vanlig i hela vårt avlånga land.

Fläckig vinbergssnäcka har kort livscykel och snabb tillväxt och den odlas också för att ätas. Bilden i denna artikel är från en matmarknad på Sicilien. I trädgården äter den många växter, särskilt perenner och grönsaker. Växter som är mjuka, unga plantor, sticklingar och frösådder och då äter den hål i både bladverk, stam och blomdelar. Som alla snäckor är den duktig på att klättra och glider fram på sitt slem och lämnar därför silvriga slemspår efter sig som i solen glittrar som såpbubblor.

Fläckig vinbergssnäcka på en matmarknad på Sicilien. Foto: Kerstin Engstrand

Det kan sägas att i USA heter den Common Garden Snail. Den är nämligen ursprunglig i gles skogs- eller buskmark, kalkhedar och sanddyner Västra Europa och i Sydeuropa. Men återfinns nu från Brittiska öarna över Frankrike och Iberiska halvön österut genom hela Medelhavsområdet. Och därifrån spritt sig över stora delar av världen. Fast jag som reser en del, och alltid tittar efter sniglar och snäckor, har ännu inte sett den ute i naturen men däremot att köpa i lösvikt på matmarknader.

Här i Sverige har den hittats i trädgårdar, offentliga grönområden som parker, handelsträdgårdar och på ruderatmarker. Men även bland grönsaker i livsmedelsaffärer vilket visar att den är en riktig fripassagerare, den kommer med växter, grönsaker och troligen även med jord och annat gods.

Odlas

Fläckig vinbergssnäcka är i regel den snäcka som äts då den större vinbergssnäckan är för långsam att odla fram. Smaken lär dock vara lika. Man kan köpa dem konserverade och får då skalen separat.

Då den fläckiga vinbergssnäckan är snabbväxande och dessutom förökar sig snabbare än den större vinbergssnäckan så odlas den för att ätas. Då ugnsgratinerad med mycket smör och vitlök. Det finns många odlingar i Europa och faktiskt även minst en i Sverige. De som har återfunnits i trädgårdar lär dock inte vara rymlingar från odlingar. Den är även populär att ha som husdjur!

Blir den invasiv?

Enligt artdatabanken har fläckig vinbergssnäcka låg risk för att bli en invasiv art i Sverige men den bedömningen är troligen på väg att ändras. Så ät dem eller döda dem.

Hittar du den så rapportera fyndet till Artportalen. Detta är viktigt så att vi får fram en aktuell bild hur arten breder ut sig.

Av Kerstin Engstrand    Foto: Jonas Roth och Kerstin Engstrand

Detalj svarthuvad snigel /Naturvårdsverket/Foto: Jonas Roth

Just huvudet är mycket karakteristiskt, dess översida och tentaklerna är svarta till blåsvarta på ett mycket karakteristiskt sätt. Den är inte ny, redan 1851 beskrevs den första gången av en rysk botaniker men den är ”ny” i Sverige. Och den är kategoriserad som invasiv främmande art.

Från 2019 finns den i stor mängd här i Sverige. Det första officiella svenska fyndet gjordes i en helt vanlig trädgård i Västmanland, närmare bestämt i orten Virsbo. Där dök en snygg, elegant och ovanlig snigel upp på en farstubro.  Och inte nog med det, efter första fyndet hittade man hundratals i samma trädgård och i närliggande trädgårdar vilket medförde att man antog att den måste ha funnits ett tag i vårt land.  På grund av den stora mängd sniglar som då hittades tror experter att den kan ha funnits i Sverige sedan några år vilket senare bekräftades när man hittade ett foto av den från 2015.

Den 28 oktober 2019 fastställdes fyndets vetenskapligt namn till Krynickillus melanocephalus Kaleniczenko, 1851 och fick ett nytt rekommenderat svenskt namn: svarthuvad snigel. Det var en ovanligt snabb hantering, den svenska namnsättningen gjordes på knappt en vecka.  Det svenska namnet är en översättning av det vetenskapliga. Melanocephalus betyder “den som har svart huvud”.  Just huvudet är mycket karakteristiskt, dess översida och tentaklerna är svarta till blåsvarta på ett mycket karakteristiskt sätt.

Enligt Artdatabanken har svarthuvad snigel (Krynickillus melanocephalus) sitt ursprung i Kaukasus, Krim och Turkiet. Man vet att den är etablerad i Ukraina och Baltikum. 2024 anger Artdatabanken att den med människans hjälp spridits till Tyskland, Ungern, Ukraina, Ryssland, Vitryssland, Baltstaterna, Finland och Sverige där det första fyndet utanför ursprungsområdet var i Erfurt, Tyskland år 1994. De anger även att den har spridit sig mycket snabbt i både Lettland och Ungern. I Sverige hittades den ganska snart från södra Hälsingland, genom Gästrikland, Uppland, Södermanland, Östergötland och Västmanland till Närke samt på flera platser i sydvästra Småland och angränsande del av Halland. 2021 påträffades den även vid Buttle på Gotland.

Skiss och foto: Jonas Roth från Naturvårdsverkets sida om svarthuvad snigel.

Just nu, augusti 2024 när denna artikel uppdateras, finns den inrapporterad på Artportalen i totalt 516 fynd varav lite mer än 150 är från 2024, främst från augusti. Men det är i september till november man vanligtvis hittar den. Årets noteringar har knappt börjat. Notera att denna art är sensommar- och höstlevande. Den hittas nästan aldrig före mitten av juli. Sniglar med svart huvud som hittas tidigare än juli är nästan alltid varianter av andra arter.

Svarthuvad snigel är 4–7 cm lång med grå kropp, svart huvud och ljus ring kring andningsöppningen som ligger i bakre delen av mantelns högra sida. Till skillnad mot mördarsnigelns och andra skogssniglars som ligger långt fram. Unga exemplar av arten liknar de vuxna men den svarta färgen på huvudet är ofta inte lika stark.

Det är en mycket snygg och elegant snigel.

En viss förväxlingsrisk finns då den svarthuvade snigeln kan påminna om åkersnigel, Deroceras reticulatum men åkersnigeln är dels betydligt mindre och har inte den mörka färgen på huvudets översida och tentaklerna som den svarthuvade har. Åkersnigeln är heller inte lika bred och heller inte lika elegant.

Varför upptäcker man den då så pass sent på säsongen?

Enligt Artdataportalen lever den i sitt ursprungliga utbredningsområde i skogar och subalpina områden där man finner den i markskiktet, i murkna stubbar samt under stenar och fallna trädstammar. Inte direkt i grönsakslandet eller i rabatten alltså samt de vuxna sniglarna dyker upp först på sensommaren och hösten. Dessa vuxna individer dör i oktober MEN arten övervintrar enbart som ägg. Där har vi en stor skillnad gentemot mördarsnigeln vars ägg inte klarar svensk vinter och det är vuxna mördarsniglarna sniglar som övervintrar. Det finns flera sniglar vars ägg övervintrar i Sverige, bland annat ängssnigeln. Så den egenskapen är inte ny. Att den vuxna svarthuvade snigeln dör på senhösten, i oktober, november beror troligen att den är ”programmerad” att så göra.

Äggen är ganska små och svagt vitblåskimrande. De är svåra att hitta, den svarthuvade snigeln gräver nämligen ner dem. Detta betyder att man i första hand ska fokusera på att hitta de levande sniglarna och avliva dem. Allt för att de inte ska hinna lägga ägg.  Handplockning och avlivning, fällor och snigelgift är det som gäller. Hittar du ägg kan du mosa sönder dem eller lägg dem i en hink och häll kokande vatten över dem.

De som hittat svarthuvad snigel i sina trädgårdar har bland annat noterat att den gärna äter på rabarberblad men även noteringar om pepparotsblad verkar finnas på dess meny. Så du ska även leta i de grönsaksland, rabatter och skogsområden du har på din fastighet.

Varför den svarthuvades ägg klarar vinterkyla vet man inte, men även i dess ursprungsplatsers bergsområden råder stränga vintrar.  

Och det är från augusti och framåt man i regel hittar vuxna sniglar och de ska avlivas så fort som möjligt så att de inte hinner lägga ägg.

Vad kan vi göra?

Svarthuvad snigel © Jonas Roth Artfakta

Leta, fotografera, avliva och rapportera. Varsko dina grannar om du hittar svarhuvad snigel.  Det är Naturvårdsverket som är ansvarig myndighet för invasiva främmande arter och information, kartläggning och bekämpning av snigeln är igång. Länsstyrelserna arbetar med bekämpning men många har 2024 drabbats av mindre budget. Ett flertal inriktar sig därför på att bekämpa äggen och anlitar bland annat specialtränade sökhundar..

Har du hittat den svarthuvade snigeln så ta en bild på den och rapportera in fyndigheten, kan göras via mobilen, till www.invasivaarter.nu eller via www.artfakta.se. Ta också gärna några exemplar i en burk och sänd in dem för säker artbestämning till Göteborgs Naturhistoriska Museum, www.gnm.se.

Detta är viktigt, mer kunskap om hur den beter sig i Sverige behövs. När kläcks äggen på våren? Vad den äter den och hur mycket? När blir den könsmogen? Det är frågor som vi måste få bättre svar på.

Var en falköga!

Förebyggande åtgärder och bekämpningsåtgärder är de samma som för mördarsnigeln. Det gäller att kontrollera växter, jord och emballage som du får hem. Och självklart samma kontroller om du ger bort eller säljer växter.

Och inget trädgårdsmaterial får dumpas i naturen, det är absolut förbjudet.

Av Kerstin Engstrand

Foton från Artfakta och Naturvårdsverket, samtliga Jonas Roth.

Foto: Kerstin Engstrand

2024 har bjudit oss på en verklig mördarsnigelsommar. Är det något nytt? Till viss del ja, idag finns det bättre bekämpningsmedel och mer information. Även myndigheter tar tag i problemet, om än inte så omfattande som många drabbade skulle önska. Jag engagerade mig tidigt i kampen mot mördarsnigeln då jag i mitt arbete som trädgårdsjournalist mötte många trädgårds- och kolonilottaägare som mådde dåligt, så dåligt att man ville sälja och flytta. Att under en månad plocka 12 000 sniglar i sin trädgård var då inte ovanligt. Eller att för varje steg man tog en regnig dag trampade på minst 10 stycken…

Nedanstående artikel publicerades hösten 2002 för Nyhetsbyrån TT Spektra. Då hade mördarsniglarna verkligen blivit ett stort problem för många, för vissa i över tio år.

Text från hösten 2002:

Finns inte

Tidigt började man i Danmark engagera sig i bekämpningen av mördarsnigeln. Här ett intressant exempel på hur man testade att skydda sallat. Ett mindre fort hade byggts upp. Och ja, de tog sig in långt innan hönsnätet hade gått sönder. Foto: Kerstin Engstrand

Trots den torra sommaren 2002 så breder den spanska skogssnigeln (sedan hösten 2021 ändrat officiellt namn till mördarsnigel red.anm.), mördarsnigeln, ut sig i landet. Att höra att problemet är för svårt eller att man ska acceptera naturens villkor känns som en skymf om man på en månad plockar 12 000 sniglar i sin trädgård. Eller för varje steg man tar en regnig dag trampar på minst 10 stycken…

Mördarsnigeln har blivit skadedjuret som inte finns. Alla drabbade vet att den gör stor ekonomisk skada när den med sin glupska aptit på en natt äter de upp de växter som vi värderar högt, lobelia, tagetes, kryddor, tomater, jordgubbar, potatis och till och med rosor. Även yrkesodlare som plantskolor och potatisodlare är drabbade. Otaliga är de som har slutat äta potatis efter att bara fått upp stora klungor av sniglar när färskpotatisen skulle skördas. Man blir äcklad, rentav kräkfärdig. Att plocka och döda de slemmiga djuren är ingen trevlig sysselsättning. Dessutom en tröstlös uppgift, man kan inte vara borta från sommarstugan eller villatomten. Fler och fler säljer sina kolonilotter och sommarstugor för man orkar inte mer. Så det är inte bara den höga fastighetsskatten (red.anm numera fastighetsavgift som är lägre) som driver folk från sina täppor. Dessutom finns halkrisken som en hundägare uppgav när han sent på kvällen rastar hunden på kommunens mark.

Obs! reds. anm.: Du läser en text som var publicerad hösten 2002!

Hänvisar vidare 

Mördarsnigeln var lika slemmig för över 20 år sedan. Bilden tagen i en trädgård i Täby, där, sen kväll, när regnet kom, kröp sniglarna fram i snabb fart. Foto: Kerstin Engstrand

Frågan om mördarsnigeln är som en katt på råttan lek. Ingen forskning bedrivs i Sverige för som försökstekniker Carl Åkerberg vid SLU i Uppsala säger:

– Det är för svårt, därför vill ingen.

Vid en rundringning till de olika verken svarar Jordbruksverket att problemet ligger hos kommuner och länsstyrelse. Snigeln är inget karantänskadedjur då den kom in redan 1975 och idag är allmänt utbredd. Länsstyrelserna kan inte göra mycket, deras verksamhet är främst riktad mot yrkesfolk. Anders Ryberg, konsulent på Länsstyrelsen Västra Götaland är mycket oroad över att privatpersoner nu går bekämpningsmedelskurser för att få behörighet att köpa in de snigelmedel som enbart får användas i yrkesmässig odling.

– Det är stor risk att de använder snigelgift som inte är tillåtet i privata trädgårdar. Medel som även slår ut tusenfotingar, gråsuggor och är giftigt för fåglar.

Samtidigt kan han förstå att de gör det. Problemet med sniglarna är för många oöverstigligt.

Naturvårdsverket anger den spanska skogssnigeln på sin hemsida om skadedjur och hänvisar till Jordbruksverket eller Miljödepartement, ja även till Socialdepartementet. Men medger att om snigeln hade blivit känd idag, med den kunskap man har och den EU-finansierade forskning som bedrivs vid universitet Graz, Österrike så skulle den omgående blivit reglerad som skadedjur. Och Miljödepartementet lämnar uppgiften att det är Naturvårdsverket som måste undersöka.

Obs! reds. anm.: Du läser en text som var publicerad hösten 2002!

Fastighetsägarens ansvar

Kommunförbundets rådgivare Arne Edholm anger att det idag (hösten 2002 reds.anm.) inte finns något lagrum som behandlar den spanska skogssnigeln (numera mördarsnigeln reds.anm.) och därför är det idag fastighetsägarens problem. Det betyder också att man har rätt att kräva att kommunen som egenskap av fastighetsägare bekämpar sniglarna på sin mark. Men flertalet kommuner tycker att problemet är för stort.

För stort problem

Samtliga instanser är faktiskt eniga. Utan att vilja bli citerade medger de att mördarsnigeln är ett nationellt problem som måste åtgärdas! Samt att en instans måste vara ägare av problemet. Mördarsnigeln har fallit mellan två stolar är en vanlig kommentar. Man är rörande eniga om att man skulle ha reagerat för över 20 år sedan. Man är oroad över att problemet blivit för stort och för svårt att hantera. Den går nu inte att utrota men kanske hållas i schack. Vad som i första hand behövs är att krav ställs att den klassificeras som ekonomiskt och psykosocialt skadedjur för att få en ägare till problemet, något som blir en uppgift för våra folkvalda att driva. 

Motion avslagen

Man kan då fråga sig varför Miljöpartiets motion om den spanske skogssnigeln blev lämnad utan åtgärd? Svaret i Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2001/2002: MJU 24 är att det inte bör ankomma på riksdagen att behandla den i sak och hänvisar till aktuell forskning att identifiera tänkbara fienden till arten samtidigt som man konstaterar att den är ett problem sedan början av 1980-talet. Miljöpartiet krävde en nationell handlingsplan men krävde inte att ett verk skulle utses som ägare av problemet.

Och själv blev jag efter denna artikel citerad i en motion av C, Centerpartiet. Se bild här ovan. Det hade jag då ingen aning om. Tyvärr blev den avslagen som alla andra motioner om mördarsnigeln blivit.

Hoppet till politikerna?

Fredrik Reinfeldt, partiledare för Moderaterna framför riksdagshuset 2006. Hemma i trädgården i Täby tjänade hans barn storkovan på att plocka mördarsniglar. Foto: Kerstin Engstrand

Torgny Larsson, socialdemokratisk politiker i Tomelilla lade för ett par veckor sedan (dvs hösten 2002 reds.anm.) en lokal motion riktad till Miljö- och byggnadsnämnden i Tomelilla för att utrota den i kommunen.  

– Jag ser likheter med myggen som plågar människor på andra orter, säger Torgny Larsson.

Själv har han dem nu tusen meter ifrån sig och bävar att få in dem i sin egen trädgård. Förhoppningsvis vågar nu fler politiker följa efter. För det gäller att höja rösten. Kerstin Engstrand/ TT-Spektra 

Fotnot: Inför valet 2006 gjorde jag för Allt om Trädgård en enkät för de partier som då satt i riksdagen att svara på. En av frågorna handlade om mördarsnigeln. Enbart två av de olika partiernas representanter hade egna erfarenheter, det var Fredrik Reinfeldt (M), boendes då i Täby som tillsammans med sin hustru betalade barnen 50 öre styck per plockad mördarsnigel och Ronny Olander, riksdagsman för (S). Ronny svarade: “Ja, tyvärr har vi massor av dem och vi har provat alltifrån nergrävda ölfällor till bekämpningsmedel.”

Runt 2006-2007 började riksdagsmännen bli allt aktivare i att tala om vilket problem mördarsniglarna var för Sveriges medborgare.

Härkomst och utbredning

Mördarsnigeln lever i sydvästra Frankrike där man numera tror den är bördig från, där är den inget problem. Troligen är det torra klimatet som håller den i schack. Det var när den kom till Tyskland, Österrike, Schweiz, Sverige, Danmark och Norge samt Finland med fuktigare klimat som den också fick sitt smeknamn, mördarsnigeln. Den upptäcktes första gången i Skåne 1975 och i Stockholm 1988.  Den har sedan snabbt spritt sig vidare och finns idag i över 900 orter och så långt upp som Norrlands kustland. 

Den registrerades i Norge 1988, i Danmark 1991, i Finland 1994 och i Island 2003.

Karta: Källa Naturhistoriska museet, Göteborg från 2008. Idag, 2024 är den ännu mera utbredd

Salt är inte ett tillåtet medel för växtskydd. Klipp eller hugg huvudet av mördarsnigeln istället. Foto: Kerstin Engstrand

Vi bekämpar sniglar främst för att skydda våra växter, särskilt ätbara växter. År som är riktiga snigelår, som 2024, bekämpas de också för att många mår dåligt av dessa mängder. Dessutom är de en klar halkrisk när de sniglar runt i stora grupper på kommunens gångvägar. Det är Kemikalieinspektionen (populärt kallat Kemi) som bedriver tillsyn av de företag som sätter ut växtskyddsmedel på den svenska marknaden. Men när det gäller användning av växtskyddsmedel är det kommuner och länsstyrelser som ansvariga för tillsynen.

Ja, då är de medel som får användas så kallade växtskyddsmedel. Och då gäller det att de är produktgodkända, alternativt ska det finnas ett godkännande för allmänkemikalier som får användas i växtskyddsmedelssyfte. Innan ett växtskyddsmedel godkänns bedöms vilka risker medlet har för hälsa och miljö. Därefter ger Kemikalieinspektionen villkor för hur medlet ska användas på ett säkert sätt. Men eftersom växtskyddsmedel alltid kan innebära vissa risker för hälsa och miljö är det bra att bara använda dem när det är nödvändigt förtydligar Kemikalieinspektionen på sin hemsida. På min fråga anger Jenny Larsson, handläggare på Tillstånd\Samordning och beslut på Kemikalieinspektionen att ett sådant exempel på allmänkemikalier som får användas i växtskyddsmedelssyfte är öl. Öl får användas i fällor för att bekämpa sniglar. Mer om öl kan du läsa i artikeln Doft och fukt lockar mördarsniglar .

Metoder som kräver kemiska verksamma ämnen – och här räknas de under 2024 i sociala media mest populära ämnena salt, “dödsdeg” och vattenglas, så är de inte tillåtna, anger Jenny Larsson som vidareutvecklar: “Det finns inget godkännande.  Det är heller inte tillåtet att marknadsföra produkter som växtskyddsmedel som inte är godkända.”

Att använda salt, natriumklorid, dvs det vi kallar för vanligt salt, i trädgården är sedan länge förbjudet. Men fortfarande anges på föreningssidor och i artiklar att man bara avråder. Det är stor skillnad på förbud och avrådan, vilket dessa självklart ska kunna. Salt medför en plågsam död för snigeln och påverkar även mikrolivet i jorden. Många drabbade med tusentals sniglar i sin trädgård tror inte att salt är förbjudet och hänvisar då ofta till att vintertid så saltas många vägar. Men där handlar det inte om växtskydd utan man gjort en avvägning om att saltning kan motverka att människor dör i trafikolyckor. Så det är inte jämförbart. Salt är som växtskyddsmedel mot sniglar förbjudet i hela EU. Salt får alltså varken användas för att döda sniglar med eller användas som en skyddsbarriär runt den egna tomten. Det enda natriumklorid får användas är mot vinmjöldagg och mot svampsjukdomar (Cladobotryum, Lecanicillium,
Mycogonome) på trädgårdschampinjon. Se Jordbruksverkets förteckning.

Skärmdump från SVT:s program Trädgårdstider som man lagt ut i repris sommaren 2024. Just detta avsnitt sändes hösten 2016. Det var andra gången det året man gjorde reklam för att använda vattenglas. Programmen sänds under sommaren 2024 på nytt i SVT Play utan att SVT lagt in att det inte är tillåtet att använda.

Vattenglas, detta är intressant för flera influerare, radio, tv och dagstidningar med flera, till och med trädgårdsorganisationer rapporterar ivrigt om dessa metoder, även om “dödsdeg”. De är “klickmaskiner”. Och numera jagar alla klick – tyvärr. Och har gjort så länge. Salt och vattenglas har exempelvis förekommit i SVT:s trädgårdsproduktion Trädgårdstider som just nu går i repris – utan att man har redigerat, man har inte ens lagt in en varningsruta på de gamla avsnitten. Vattenglas förekommer i flera av programmen. Och allt som sägs i tv är ju sant – not. Direkt kom det en svans av artiklar om vattenglas. Än idag läser man om att vattenglas rekommenderas. Extra märkligt då det den andra gången SVTs Trädgårdstider hade med vattenglas konstaterade man att det inte fungerade särskilt bra. Dock, 12 augusti 2024 och SVT har fortfarande inte redigerat sina program.

Beträffande vattenglas anger Johanna Stigwall, inspektör Tillsyn\Tillsyn av bekämpningsmedel på Kemikalieinspektionen att Kemikalieinspektionen har haft flera tillsynsärenden mot försäljare och marknadsförare av vattenglas mot sniglar. Dessa tillsynsärenden bedrevs under 2017, 2018 respektive 2022 och de aktuella företagen slutade sälja produkterna.

Vid en snabb Googling den 31 juli 2024 fanns det ett företag som på sin hemsida säljer vattenglas mot sniglar. Och hittills är det nog bara jag som sedan 2016 i media påtalat att det inte är tillåtet.

Vattenglas är ett flamskyddsmedel för impregnering av cement, betong, sten och murbruk och består av vatten och natriummetalsilikat. På säkerhetsbladet anges att utsläpp till vattenrecipienter kan ge pH-­förhöjning vilket medför risk för skador på vattenlevande organismer. Behandlas som farligt avfall. Det är inte godkänt av Kemikalieinspektionen att användas mot mördarsniglar, dvs. som växtskyddsmedel och får inte marknadsföras och säljas som sådant. Hur trevligt är det med en produkt som kan ge ögonskador vid stänk och där man rekommenderas att använda skyddsglasögon vid risk för direktkontakt eller stänk, lämpliga skyddskläder vid eventuell risk för hudkontakt och skyddshandskar av neopren, nitrilgummi, PVC samt andningsskydd endast i de fall aerosol eller dimma kan bildas. Märkligt att man då i Trädgårdstider ser Pernilla Månsson Colt finklädd, i bästa fall med handskar i tyg med rosenbroderier men andra gången sitter på gräset med bara ben och inga handskar, än mindre skyddsglasögon och häller upp vattenglas i koncentrerad form! Samt där står flaskan direkt i gräset. Och den andra medverkande satt bredvid i gräset barfota… Och Pernilla har matchande blått nagellack. Gulligheten förstärks av att man använder en gammaldags kaffekopp. Rekvisitan är mycket medveten, och tyvärr invaggar den tittaren till att tro att detta är helt ofarligt. Pinsamt SVT!

Detta inslag om “dödsdegen “sändes den 26 juli 2024 och lades ut även på Facebook. Det fick snabbt spridning och den 12 augusti 2024 har det delats 93 gånger och har 111 kommentarer. SR P4 Skaraborg har inte bemött påtalanden, däremot har de lagt ut receptet på nytt.

“Dödsdegen” är enligt många ett “husmorstips” som jag inte hittat upphovspersonen till här i Sverige, det vill säga vem som startade att ange deg,surdeg mot mördarsniglar. Men den har förekommit som tips på sociala media i flera år, både här i Sverige som utomlands. Troligen har tipset sin härkomst från USA från, Oregon State University Extension Service där man i försök testat deg som lockämne för sniglar. Särskilt sniglar som invaderade jordbrukares odlingar av halm och hö men även av mynta. Man serverade dem ett urval av deras favoritfödoämnen som till exempel öl, gurka, sallat, jordgubbar, tomater och hosta och lade till deg som ett alternativ. Och de gick “bonkers”, de valde alltid degen, enligt Rory McDonnell som har titeln associate professor and Extension gastropod specialist. Studien gjordes tillsammans med specialister från flera stater, från bland annat Kalifornien, Hawai med flera och fick stöd från USA:s Jordbruksdepartement och publicerades 2021. Den hade fokus på två arter, fläckig vinbergssnäcka (Cornu aspersum) och åkersnigel (Deroceras reticulatum). Vi har dem båda i Sverige. Man angav också att deg är ett billigt alternativ och ingredienserna är lätta att få tag på och att frakta. Man gjorde även en särskild poäng med att detta kunde vara ett bra och billigt alternativ för underutvecklade länder. Samt att de trodde att degvällingen kan vara effektiv i upp till en vecka.

Det är en typ av mellanting mellan välling och surdeg, gjord på mjöl, socker och jäst samt många spetsar med lite extra salt, järnsulfat eller alkohol som handsprit eller annan sprit. Många anger att det är viktigt att degen har utvecklat alkohol för att den ska locka till sig sniglar. Enligt uppgift drunknar sniglarna i denna “deg”, alternativt äter av den och sedan tar sig ut ur behållaren för att senare dö när degen jäser i dem. Uppenbart en obehaglig död, degen lär ju jäsa vidare i snigeln och alkoholen gör dem förvirrade. Det ges rekommendationer att servera dödsdegen i långpannor eller andra byttor som är ganska flata och öppna.

Igelkottar är numera sällsynta. Foto: Kerstin Engstrand

Här finns också andra aspekter, degen drar till sig andra skadedjur som råttor, igelkottar mår inte bra av att äta av den och surdeg är även skadligt för hundar och katter. Den jäser i magen.

Denna gegga, för det blir en gegga särskilt när sniglar hamnar i den, stinker även rejält. Eller som många anger på sociala media, den är effektivt men de klarar inte av stanken och hanteringen av denna stinkande massa så de återgår till att använda ferramol. Observera att lejonparten av de som skriver om degvällingen inte anger något om hur den kan påverka andra djur.

Både surdegsvällingen och salt har i år fått mycket stort genomslag och de som varnar för dem blir oftast hårt angripna. Många är i år desperata då de i år har invaderats av sniglar. Många har heller inte kännedom om de pellets som är gjorda av järnfosfat som sedan årtionden tillbaka är tillåtet att använda och ett mycket verksamt medel. Men när exempelvis Sveriges Radio gör inslag om “dödsdegen” utan motkommentarer eller varningar så förstår man att många nappar.

Johanna Stigwall fortsätter: “När det sedan gäller icke-professionell användning av växtskyddsmedel är det kommunerna som utövar tillsyn över användningen. Upplever man att någon använder ett växtskyddsmedel på fel sätt bör man kontakta tillsynsmyndigheten i sin kommun för att lämna in en anmälan eller lämna ett tips.”

Var hittar du godkända medel? Jo, i bekämpningsmedelsregistret på Kemikalieinspektionens hemsida finns uppgifter om de växtskyddsmedel som får användas för bekämpning av sniglar. Där anges det också om man får använda det som privatperson, klass 3, eller måste ha särskild behörighet.

Förutom manuell plockning och klippning av av sniglar är ferramolbaserade medel bra och även nematoder. Under juli månad 2024 började äntligen nematoder åter finnas på den svenska marknaden. De “tillverkas” bland annat i Storbritannien och Brexit satte länge stopp för export.

Bekämpningsmedelsregistret finns på Kemikalieinspektionens webbplats.

På Jordbruksverkets webbplats finns uppgifter om de allmänkemikalier som är godkända att använda i växtskyddsmedelssyfte.

Kemikalieinspektionen har också en sida där man sammanställt länkar med fakta för privatpersoners hemträdgårdar.

Både Jenny Larsson och Johanna Stigwall har svarat på mina frågor per e-post.

Läs också vår artikel om höstbekämpning av sniglar.

Det ska sägas att det är inte första gången vi haft ett intensivt mördarsnigelår. Detta är nog det tredje sedan jag började bevaka ämnet på 1990-talet. Dock är 2024 det kanske värsta, mycket för att man idag lätt kan sprida sina upptäckter via sociala media. Att många plötsligt upptäcker att gräsmattan är full av sniglar medför också att man vill ha snabbt resultat och utan att det kostar skjortan. Det har medfört att salt och surdegsvälling även kallad för dödsdeg fått stort genomslag.

Det går att hålla mördarsniglarna i schack. Under fliken “Mördarsniglar” finner du flera artiklar med beprövade tips. Och glöm inte att ställa krav på kommuner och grannar.

Av Kerstin Engstrand

Övermogna äpplen, här sorten Rescue, är en verklig snigelfavorit. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns två saker som lockar mördarsnigeln mer än annat, fukt och doften av det den gillar.

Ska vi börja med fukt så räcker det med att sätta ut ett litet insektsbad, som på dagen bjuder insekter på vatten men på kvällen kommer att locka till sig sniglar. Vad händer då med dem? De badar gärna och du kan plocka upp dem för oskadliggöra dem. Jag har ett sådant bad i närheten av ett stort område med marktäckare och det fungerar bra. Marktäckare som nävor och daggkåpa äter de inte av men de gömmer sig där under.

Vattenbad för insekter under dagen, på kvällen och natten fungerar det som vattenhål för sniglar och snäckor. Foto: Kerstin Engstrand

Sniglar behöver fukt, som vatten, mycket fukt. De lär alla en gång levt i havet. Detta för att kunna producera slem. Så att de visar sig en regnig dag är helt normalt. Likaså fungerar det bra med dagar med mycket hög luftfuktighet. 95% av slemmet består av vatten. Slemmet använder de sig av för att glida fram i livet. Det finns uppgifter att just detta med att glida fram är energikrävande, men ännu mera energikrävande är att producera slemmet. Slemmet gör att de lätt kan ta sig fram, lodrätt uppåt och lodrätt nedåt, över vasst grus och till och med över vassa knivseggar och rakblad!

Och behovet av vatten medför att de föredrar att äta växter som har stort vatteninnehåll, som svampar (de älskar kantareller), dahlior och andra mjuka och saftiga växter som sallat, rucola och wasabi. För att inte tala om maskrosblad vars smak som mångt och mycket påminner om rucola.

Slemspåret underlättar att bland annat hitta tillbaka och även vägleda kompisar. Foto: Kerstin Engstrand
Ibland tipsas det om starka medel, oftast rengöringsmedel, som man ska spraya på mördarsniglarna. Dessa är inte tillåtna att använda. Mördarsnigeln reagerar med att producera extra mycket slem. Foto: Kerstin Engstrand

Kommer de att drunkna? Nej, vanligen inte, de sniglar jag längst sett under vatten har varit där i cirka en halvtimme, de har inte drunknat utan kunnat ta sig upp och ut igen, mycket på grund av att kanterna har varit låga. Detsamma har jag sett då vattendjupet varit större. Men jag plockar upp dem för manuellt avlivning med sax eller ogräsjärn. Så hur länge kan en snigel vara under vatten? Jag frågade GNM, Göteborgs Naturhistoriska Museums expert, intendenten Ted von Proschwitz, och han angav att det tar i regel 12 till 24 timmar under vatten innan de drunknar. Den långa tiden är för att de har en förmåga att sluta sina lungor. Snigelns andningshål sitter vid manteln, du ser det tydligt på snigelns högra sida. Manteln täcker flera viktiga organ, som anus, genitalier och ägg. Mördarsniglar kan befrukta sig själva men föredrar en partner, allt för att hålla standarden uppe.

Öl är ett tillåtet lockmedel för snigelbekämpning.

Hur är det då med alkohol i flytande form, som öl? Öl doftar starkt, och ännu intensivare om det är varmt ute. Öl är också ett tillåtet lockämne så att göra fällor med öl är helt ok. Vissa anger att det ska vara starköl, andra säger att det går lika bra med lättöl. Dock alkohol bidrar till att ölen luktar mer så där borde starköl vara sniglarnas favorit. Mörkt starköl lär dofta ännu mer.

Men alkoholen bidrar till att de drunknar snabbare. Även om det kan ta tid, det finns exempel på att mördarsniglar klarat sig ett par dygn i öl. Sniglar påverkas av alkoholen på så sätt att de tappar större delen av sin rörelse- och orienteringsförmåga så de klarar då i regel inte att ta sig ut ur fällan, förutsatt att den har tillräckliga höga kanter eller en trång öppning.

Om drunkning är en behaglig död för en snigel? Säger nej. Det är även en myt att drunkning är en behaglig död för oss människor. Bäst och snabbast är att klippa itu sniglarna, cirka en halv till en centimeter in på huvudet. Meningen med fällor är att de ska locka till sig sniglarna för att därefter manuellt avlivas. Saltvatten är till exempel inte tillåtet att använda för att dränka sniglar i. Däremot får du plocka sniglarna i en hink, förslagsvis en metallhink och hälla kokhett vatten över dem. Då blir döden momentan. Men de är de viga och snabba så vänta inte för länge att att hälla på vattnet. Ett trick är att gnida in vaselin längs innerkanten av hinken, då lyckas de inte rymma lika lätt. Dock, sniglar dödade på detta sätt börjar snabbt lukta riktigt illa. Du måste ha förberett en strategi hur du ska göra dig av med innehållet. Några gräver ner det, vilket kan locka till sig grävling och råttor, andra lägger det i minst dubbla plastpåsar i restavfallet. Kontrollera med din kommun vilka regler som gäller. Det finns kommuner som säger ok till att lägga dem i matavfallet.

Dofter

Med tentaklernas hjälp vet de hur de ska ta sig fram. Foto: Kerstin Engstrand

Med de övre, långa tentaklerna ser de med så kallade bägarögon utan lins. De undre, kortare, är lukt- och smakorgan. En skrämd snigel drar in alla fyra väldigt fort! Man får ibland känsla av att det är en strutsmetod. Då brukar de även kura ihop sig som en boll. Och den “bollen” är stark och seg, en riktig studsboll. En mördarsnigels kropp är en stark muskel.

Usch, en människa har lyft upp mig! Tentaklerna är väl indragna, det enda man ser är “ögonen”. I Finland rekommenderas att det bästa sättet att döda en snigel på är att klippa av huvudet på mitten, dvs mellan de två paren tentakler. Hur de lyckas med det förstår jag inte för de jag testat detta på är mycket snabba att dra in hela huvudet så fort de ser saxen. Foto: Kerstin Engstrand

Doft och smak

Äpple är favorit nummer ett, som god två kom ferramol, de blå kornen du ser på bilden. det kallas populärt idag för snigelgift. Foto: Kerstin Engstrand

Doft kan de känna på minst ett par meters avstånd, oftast mycket längre. Doftmöjligheterna är nog mördarsnigelns största styrka. När jag gjorde diverse dofttester föredrog dock mördarsniglarna hellre halvruttna äpplen är snigelpellets så att lägga några pellets på fallfrukt kan vara en bra idé. Dessa pellets gör att de tappar aptiten och drar sig undan för att stilla avlida vilket betyder att du slipper se dem. Detta “snigelgift” har funnits på marknaden sedan början av 2000-talet och är baserat på järnIIIfosfat. Det är format som små blåturkosfärgade korn, vissa är avlånga, andra mera runda, som också innehåller ett lockämne vars doft gör sniglarna uppmärksamma på att det finns något gott att äta. Utan lockämnet äter de inte järnIIIfosfat.

OBS! Järnsulfat anges felaktigt att användas mot sniglar. Under 2024 har jag sett detta grova faktafel, att till och med de blå kornen, snigelgiftet, ska innehålla järnsulfat, vilket anges i både Aftonbladet och i Allt om Trädgård samt flera andra tidningar. De blå kornen innehåller järnfosfat som är tillåtet att använda mot sniglar. Järnsulfat är ett medel som är tillåtet att bekämpa mossa med, inte mot sniglar.

Mördarsniglar, andra sniglar och snäckor dras även till döda släktingar. De äter girigt av dem. Även annat, som hundbajs och kattmat är riktiga magneter för dem. På bilden nedan ser du hur mycket unga mördarsniglar äter på krossade snäckor. Detta att de äter döda släktingar omvandlas ofta i artiklar till att de “att den kan äta andra sniglar” vilket många tolkar till att den äter levande sniglar (nej på det) till att de blir ifattjagade av pantersniglar och mördade av dem. Mycket kan man säga om mördarsniglar men nån måtta får det vara. Nyligen döda sniglar och snäckor innehåller mycket vatten.

Mycket unga mördarsniglar äter på krossade snäckor. Foto: Kerstin Engstrand

När det gäller växter så dras de till växter med saftiga och mjuka blad, blommor och stjälkar. Växter som innehåller mycket vätska, då vatten. Törelsläktet som har en vit saft som på oss människor lätt ger utslag undviker de. Tagetes är en klassiker, sallat likaså samt korgblommiga som solrosor, dahlior och rudbeckior. Plantera en solros i rabatten och samma kväll vet du om du har mördarsniglar i din trädgård: Här nedan ser du tre bilder, först vackra solrosor. Men på en solros stjälk fanns ganska högt upp en snigel som åt friskt på ett blad. och vad fanns då ännu längre ner, närmare marken, om inte en snigel som vigt höll sig fast runt stjälken för att i lugn och ro äta av solrosens blad. Onekligen en balanskonst!

Man har även noterat att de föredrar trädgårdar som bjuder på ett rikt utbud av växter! Sommaren 2024 har dock många fått sina gräsmattor “levande”, dvs fulla av sniglar. De kommer då oftast från angränsande områden som publika, kommunala gräsområden och fält Samt förstås många gånger från motsvarande privata och även från odlad åkermark.

Text och foto: Kerstin Engstrand

"Ormen i Lustgården", motivrabatt 2004 Göteborgs Botaniska trädgård. Observera att mördarsnigeln är omgiven av tagetes. Foto: Kerstin Engstrand

Mycket gör de, men inte allt. De äter inte lyktstolpar som barnen på min dotters förskola bestämt uppgav i slutet av 1990-talet.

Sniglar behöver ständig tillgång till fukt för sin överlevnad. De är mera fuktberoende än snäckor och tillgången till fukt är viktigare än föda. Deras hud är alltid fuktig och släpper lätt igenom vatten. Tar man i en snigel, särskilt då en mördarsnigel, så känner man av slemlagret. Handen blir hal, och när man ska tvätta sig är det svårt att få bort det hala. Lättast går det bort om man lägger salt på de fingrar som har slem på sig, det fungerar som peeling dvs tar bort slemmet alternativt först torkar av händerna med papper, och därefter tvättar med tvål. Snigelns största bekymmer är därför vanligen uttorkning som den är mycket känslig för. Sniglar trivs därför i, och behöver, fuktig miljö. En våt vår, en riktigt våt april och maj är smaskens för mördarsniglar. Mer om hur viktigt fukt är för sniglar kan du läsa om i en annan artikel, klicka här.

Med det kraftiga slemmet håller sig mördarsnigelns sig lätt kvar på marken, eller lätt kan ta sig upp på lodräta ytor, även vågiga samt också ta sig vidare upp på utsprång. Foto: Kerstin Engstrand

Nåväl, vädret är inte helt enkelt att råda bot på. I våra mördarsnigelartiklar hittar du mängder med fakta och tips. I Österrike har man länge forskat om mördarsniglar, främst då universitet i Graz. De har haft roligt på jobbet! Ja, det tycker i alla fall jag när jag fick höra om deras resultat som:

Foto: Kerstin Engstrand

De äter mer än gärna med mycket god aptit både tomat- och potatisblast som innehåller solanin, ett gift men undviker att äta kermesbär som också är giftig! De verkar tycka bättre om potatis i alla dess former än tomater men tomatillo älskar de också.

Kermesbär. Foto: Kerstin Engstrand

Kermesbär är en mycket dekorativ växt som ofta odlas som ettåring i Sverige men kan övervintra till och med växtzon 2. Det är en ståtlig växt vars bär är mycket vackra och blir 1–2 m hög. Blommar i juni-juli och bären är violett-svarta, violblå. Fröna och flera delar av växten är giftiga. I slutet av 1990-talet kom det rapporter från Afrika att extrakt gjort av mycket finmalda, torkade kermesbär visade sig ha en snigelbekämpningseffekt. I Östafrika har kermesbär länge använts som tvättmedel och man hade noterat att på platser där man tvättade med kermesbär fanns det väsentligt färre sniglar. Vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp har man därför gjort försök med kermesbär. 28,5 gram torkade bär blandades med 250 ml vatten. Vatten med bärmjöl dödade tio av tolv sniglar. Hur lång tid det tog för en snigel att dö saknar jag uppgift om.

Solros ‘Desire Red’. Foto: Kerstin Engstrand

Korgblommiga växter älskar de. Säg ordet rudbeckia och de kommer på stört. Jag har slutat plantera rudbeckior i min trädgård då de har en särskild radar för dessa växter. Solrosor likaså! Plantera en solros och du får direkt besked om du har mördarsniglar i närheten. De börjar äta nerifrån på stammen men ibland så börjar de uppe på knoppen. Numera planterar jag alla solrosor i krukor!

Det är blomhuvudenas och stjälkarnas form som är basen i en harmonisk kombination. Här kombineras likartade färger med olika former. Den röda rudbeckians, Echinacea purpurea, prästkrageliknande och ganska kraftiga blommor tillsammans rakare och graciösare fackelblomster, Lythrum virgatum (Piet Oudolf, Drömparken, Enköping) Foto: Kerstin Engstrand

Däremot verkar inte vanliga prästkragar locka dem lika mycket. Dahlior är de också mycket förtjusta i, särskilt de unga skotten.

Bondböna i blom. Foto: Kerstin Engstrand

I år ska jag testa med att kringgärda solrosorna med bondbönor då de enligt forskningen ska påverka deras aptit till det bättre – för oss, dvs de blir mindre hungriga.

Att de älskar sallat är väl numera mer än känt. Det gäller mördarsnigeln och alla andra snigel- och snäckdjur. Tagetes är en annan växt vars doft attraherar dem. Tagetes är även den en bra indikatorväxt för att få reda på var i trädgården sniglarna huserar. Dessutom billig som frö och lätt att föröka i stor mängd. Tagetes är även en bra växt för att snabbt se hur bra jordens näringsinnehåll är.

Gul och orange tagetes. Tagetes rapporteras som särskild favoritväxt. Många uppger att de kommit hem från butiken med några tagetesplantor. Satt dem utomhus i väntan för att plantera ut dem nästa dag. För att sedan finna att det bara finns några taniga små stjälkar kvar. Astilbe har här planterats runt tagetesplantorna. Astilbe verkar vara en växt de inte tycker om, troligen för att den är för hård.
 Foto: Kerstin Engstrand

I Graz har man även funnit att dessa två växter, sallat och tagetes, tyvärr även ökar mördarsniglarnas aptit! Jag testade en gång hur lång tid det skulle ta för en mördarsnigel att dö efter att ha ätit ferramol. Efter 1,5 månad gav jag upp. De levde, dock ganska sömniga, men jag gjorde ett misstag, jag hade gett dem salladsblad tillsammans med ferramolet!

Ringblomman som färgmässigt kan ersätta tagetes rör de i regel inte. Så därför är det en idé att ringa in sallaten med ringblommor. Inte heller pelargoner som man tycker vars doft skulle locka dem. Rödbladig sallat lär klara sig bättre är grönbladiga sorter.

Sallat passar utmärkt i rabatten. Här samsas den med en annat ätbar växt, ringblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Sniglar som kommit in till Göteborgs Naturhistoriska Museum för artbestämning. Foto: Kerstin Engstrand

Annars är väl mogna bananskal, allra helst med insidan utåt en bra fälla. Ekologiska förstås. Dekorera gärna med antisnigelmedel, de blå små kornen, så blir effekten dubbel.

Foto: Kerstin Engstrand

Mer om mördarsniglar hittar du under fliken “Mördarsniglar” i menyn, på mobil och surfplatta under “hamburgermenyn”, dvs under de tre ///,

Text och foto: Kerstin Engstrand

Mjöl, målarfärg, potatismjöl - vad har drabbat mina zucchini? Det är mjöldagg! Foto: Kerstin Engstrand

Plötsligt så ser det ut som någon gått runt i trädgården och skvätt vit målarfärg. Särskilt på de stora pumpa- och zucchinibladen märks det tydligt. Tittar man närmare kan man även se att ärter, dahlior, astrar, temyntor och andra växters blad har en svag gråvit hinna.

Inte snyggt.

Men vad är det?

Det är mjöldagg, en svampsjukdom som oftast dyker upp på sensommaren och början av hösten. Angreppen börjar som små vita fläckar som snart sprider sig och ser ut som någon hällt vit målarfärg på bladen. Du vet som utspädd målarfärg. Och det är på bladens ovansida angreppen sker.

Är det en farlig svampsjukdom? Nej.

Går den att bli av med? Ja, delvis

Kommer den tillbaka varje år? Det beror på vädret och hur motståndskraftiga just dina växtsorter är.

Vi kan börja med historiken: Detta är en urgammal sjukdom, den lär till och med vara omnämnd i Gamla testamentet!

Vad mera? Det finns otaliga arter, över 400 olika mjöldaggssvampar. Lägg där till otaliga underarter. Lejonparten är specialiserade på ett visst växtsläkte. Aster, temynta, rosor är några som drabbas av egna sorter av mjöldaggssvampar.

Men få nu inte panik!

2018 var ett riktigt mjödaggsår!

Spaghettipumpa rejält angripen av mjöldagg hösten 2018. Den blev utsatt för test av diverse olika kurer mot mjöldagg. Foto: Kerstin Engstrand
Spaghettipumpa rejält angripen av mjöldagg hösten 2018. Den blev utsatt för test av diverse olika kurer mot mjöldagg. Foto: Kerstin Engstrand

Numma för mjöldagg är soligt och torrt väder med en del vind. En typ av väder som få av oss förknippar med just svampsjukdomar. Vind, särskilt stark vind stressar växterna vilket gör dem lättare mottagliga för mjöldagg. Mjöldagg är så finurligt konstruerad att sporerna har vatten med sig vilket medför att de inte till skillnad mot andra svampsjukdomar behöver vänta på regn. Det är dock sällan mjöldagg verkligen förstör en växt. Vanligen märker man mjöldagg i augusti månad, tillväxten sker oftast nattetid och under augusti månad brukar även morgondagg vara vanligt vilket tillför extra fukt.

Efter ett tag, en bit in i september, brukat det vita luddet ändra form och färg, det liknar nu mera filt än färg och är mera brunt än vitt. Då ser det rejält fult ut. Har du inte reagerat tidigare så kommer du göra det nu.

Tittar du nu riktigt nära, kanske med lupp eller mikroskop eller om du har riktigt bra syn kan du se små svarta prickar och det är sporgömmor. Mjöldaggssvamp övervintrar antingen på växten som sporer eller som mycel i framför allt knoppar och unga skott.

Mitten av september och nu är en planta Crookneck squash rejält trött, båda av en långs ommar och av mjöladggsangrepp. Men frukten går utmärkt att skörda. Foto: Kerstin Engstrand
Mitten av september och nu är en planta Crookneck squash rejält trött, båda av en lång sommar och av mjöldaggsangrepp. Men frukten går utmärkt att skörda. Foto: Kerstin Engstrand

Efter ett tag börjar bladen gulna och vissna. I september brukar vi inte direkt reagera på att en zucchiniplantas blad vissnar men om temyntans blad blir tidigt gula så brukar vi lägga märkte till det. Svampsporerna förstör bladens förmåga att ta emot solljuset, de ligger ju som en hinna på bladens översida.

Går mjöldagg att förebygga?

Regelbunden kontroll är viktigt. Här börjar angrepp att synas tydligt. Foto: Kerstin Engstrand
Regelbunden kontroll är viktigt. Här börjar angrepp att synas tydligt. Foto: Kerstin Engstrand

I och med att mjöldaggssvampsporerna sprids med vinden under sommaren och övervintrar i växternas knoppar så är det många som undrar, går mjöldagg att förebygga?

  • Ja, genom att välja sorter som är mera resistenta mot mjöldagg.
  • Växter som mår bra, som har en bra närings- och vattentillgång klarar sig bättre. Täckodling med exempelvis gräsklipp är ett enkelt och bra sätt.
  • Har du växter som du vet är mycket mottagliga så undvik att odla dem där växtplatsen är torr och ligger i gassande sol. Känsligast är de växter som övervintrar, perenner som temynta och aster. Ettåringar som zucchini är lättare då de inte övervintrar.
  • Granska regelbundet dina växter.

Att strö ut vedaska anges ofta som ett klassiskt knep och i regel anges att de behövs mellan fem till tio liter vedaska runt varje buske men hur många har tillgång till så mycket? Kanske räcker det med den aska du får efter grillningen?

Huskurer

En blivande jättepumpa av sorten Atlantic Giant' kämpar mot mjöldaggen. Foto: Kerstin Engstrand
En blivande jättepumpa av sorten Atlantic Giant’ kämpar mot mjöldaggen. Foto: Kerstin Engstrand

Att strö ut vedaska anges ofta som ett klassiskt knep och i regel anges att de behövs mellan fem till tio liter vedaska runt varje buske men hur många har tillgång till så mycket? Kanske räcker det med den aska du får efter grillningen?

Bikarbonat är ett annat knep som också är godkänt som bekämpning vid kravodling. Sommaren 2018 testade jag olika förebyggande blandningar som sprutades på bladen. Det var bland annat bikarbonat, mjölk och Kumulus. Behandlingen går ut på att bladytan ska bli mindre attraktiv för mjöldaggssvampen. Man måste spraya lösningen på bladen upprepade gånger och glöm inte att se till att även bladens undersidor även täcks. Medlet sprayas ut när det är torrt ute och allra helst på morgonen.

På Facebook florerar mängder av tips. Ett var att använda ett milt ansiktsvatten.  Foto: Kerstin Engstrand
På Facebook florerar mängder av tips. Ett var att använda ett milt ansiktsvatten. Foto: Kerstin Engstrand

Börja redan när de första små fläckarna syns. Du måste upprepa behandlingen flera gånger, minst var tionde dag, oftast tätare, minst en gång i veckan. Här är de fem olika huskurerna jag har testat:

  1. Blanda 2 tsk bikarbonat ut i 10 dl vatten och för att få bättre spridningseffekt brukar man tillsätta antingen såpa eller rapsolja, 2 tsk såpa/rapsolja.
  2. I stället för bikarbonat kan man ta bakpulver, bikarbonat är nämligen en substans i bakpulver.
  3. Ett annat tips kommer från Göteborgs Botaniska trädgård. De tipsar om att blanda 3,8 liter vatten med 1 msk bakpulver, 1 tsk diskmedel och 2,5 dl mjölk.
  4. Svavel är ett annat knep, svampsjukdomar tycker inte om svavel och på marknaden finns Kumulus som ofta används till att bekämpa krussjuka på persikor.
  5. Jag testade även ett milt ansiktsvatten, ett tips som florerade på Facebook. Det fungerade bättre på min egen hud än mot mjöldagg.

vvkumulus

Fick behandlingen någon effekt?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Som det syns på bilden var pumpaplantan mycket angripen, den var mera vit än grön! Även om testet med de ovan angivna började lite sent så visst syntes viss effekt, särskilt de delar som hade behandlats med bikarbonatblandningen.

Är det värt det? Nja, nej. 2018 var ett extremt år och jag har aldrig tidigare haft sådana angrepp och inte heller efter 2018.

Och så länge mjöldaggen bara angriper lite lätt och det inte direkt påverkar skörden bryr jag mig inte. Men det var roligt att testa de olika knepen.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

För många år sedan kom dåvarande grannen och undrade om vi kunde tänka oss en gärdsgård som delvis gemensamt staket. Det kunde vi först inte alls. Vi hade svårt att se att det skulle vara snyggt på vår tomt i ett nytt villaområde. Men vad fick oss att ändra åsikt?

Jo, när vi fick höra att det gick utmärkt även att ha gärdsgård där stenen ligger i dagen sade vi ok. Har vi ångrat oss? Nej, inte alls. Framför allt inte när vi på köpet fick lära oss ett fint hantverk med stor yrkesskicklighet. Samt att det går att hålla rådjuren borta om den byggs på ett speciellt sätt.

Klassiker

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Gärdsgård är ett klassiskt bondehantverk. Överallt finns detta klassiska staket, enbart i trä eller kombinerat med en stengärdsgård. Utseendet varierar från var gärdsgårn står men idag är det inte många som kan tekniken. Det hänger på gärdsgårn om den ska överleva som staket kan man gott säga. I början av 1900-talet kom taggtråden och det sågade virket som var moderna, snabba och billigare än klassikern gärdsgården. Likaså dagens gunnebostängsel och färdigköpta trästaket i längder.

Men överlever, javisst gör gärdsgårn det. Idag, när jag ser mig omkring i mitt villaområde, finns det förvånansvärt många tomter som omges av en gärdsgård. Alla inte lika snyggt utförda, för detta är ett hantverk som avslöjar utföraren, men ändå betydligt snyggare än färdigköpta låga staket med enorma mellanrum mellan ribborna och betydligt trevligare än gunnebostängslet.

Argument för

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

En gärdsgård andas kunnande och tradition, vi känner våra rötter. Jo, det är ett ganska underhållsfritt staket. Rätt utfört står det minst 10 år, oftast upp till 50 innan det behöver åtgärdas. Vår är nu nästan 30 år och fortfarande i prima skick. Vid 50+ brukar den falla sönder. Ingen träolja behövs. Det enda som man behöver regelbundet se över är stöttorna som står i marken. Även om man nu bränner dem innan de sätts i jorden så ruttnar de förr eller senare. Bränningen är en gammal teknik. Uppe i norra Sverige, där tjälen ligger djupt i jorden under många månader, klarar sig gärdsgården längre. Och när den står på en stenhäll utan markkontakt.

Den håller emot rådjuren. Om stöttorna inte klipps av och dessutom sätts tätt så ryggar faktiskt våra vackra rådjursvänner för gärdsgårn och vänder tvärt. Innan vår kom på plats hade vi regelbundet besök av några rådjur. De åt friskt på vad som fanns på våra tomter, även de gula krokusarna. När gärdsgårn kom upp såg vi dem inte på minst två decennier, tills grannens del mer eller mindre föll ihop.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Förr byggde man på bl.a. Gotland och i Småland s.k. kortgärdsgårdar, där som namnet anger, avståndet mellan störarna var mycket kort. Dessa kortgärdsgårdar ansågs vara finare än de andra långgärdsgårdarna och gav ett bättre skydd mot vilda djur och andra inkräktare.

Det finns faktiskt de som inte har byggt en hel gärdsgård utan bara satt mängder med höga granstöttor tätt för att hålla rådjuren borta och även det lär fungera. Svenska gärdsgårdsgranstöttor säljs också till Frankrike där de används att stötta vinrankorna. Då kan det gå åt så många som 50 000 granstöttor per år. Jordmånen där nere gör att stöttorna ruttnar fortare.

Den moderna

Förr byggde man på bl.a.

Den gärdsgård man idag bygger är den som kallas för ” den moderna uppsvenska gärdsgården”. Den var den vanligaste gärdgården på slutet av 1800-talet och utmärks av de vidjor som håller ihop görs allt eftersom gärdsgården byggs. Tidigare hade man färdiggjorda ringformade hankar som pressades ner över störarna. Med vidjor så går mindre virke åt och man bygger mera på höjden än tidigare. Staketet blir något glesare och lättare men också starkare. Samma skillnad gäller för gärdsgårdar som byggs med tråd som liknar hanken.

Enligt många husmäklare så är gärdsgård ett bra köpargument. Många presumtiva husköpare faller för dess charm. Här möts nutid och dåtid. Förr var välskötta hägn ett tecken på status och var även då en tillgång när en gård bytte ägare. Och enligt Sten Hagander fanns det förr särskilda särskilda gärdsgårdsynmän och gärdsgårdarnas skick var av större betydelse vid husets värdering än gården i övrigt! Och i alla lanskapslagar nämndes gärdsgårdarna ordentligt, när på året de exempelvis skulle vara i gott skick m.m.

Material och form

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Gran, tätt virke som växt på mager mark, långa raka som är mellan 80-100 år gammla är virket som används.Det är på hösten eller vårvintern som som avverkningen sker vilket gör att gärdslena hinner att torka något innan byggsäsongen börjar.

En gärdsgård höjd räknas över sju störpar. Normalhöjd brukar vara 120 cm, sedan tillkommer störarnas höjd. Gärdslena, som är de som ligger horisontellt längs gärdsgårn, brukar vara 4 meter långa. Man brukar beräkna 200 gärdslen , 250 störar och 325 vidjor tll 100 meter gärdsgård. Då är avståndet mellan störparen 90 cm och man sätter extra stöttor på vart sjätte störpar.

Störparens höjd är viktiga! Om båda grannarna inte varit med och betalat så ska den vars sida som har betalat kalaset ha kortare störar än den andra.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vem har inte hört talas om bandylag som spelar i gärdsgårdsserien? Det gör i alla fall inte gärdsgårn- den spelar i eliten!

Även på berg kan gärdsgård sättas. Då stöttas den av armeringsjärn.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Ibland hittar man guldögonsländor inomhus. Var snäll mot dem, larverna äter mer än gärna bladlöss och de äter alla sorter av bladlöss. Foto: Kerstin Engstrand

Vissa år är riktiga lusår. 2020 var ett sådant för mig. Trots att jag som så många andra just denna vår fick ha min arbetsplats i hemmet och kunde hålla superkoll på alla de plantor jag hade dragit upp. Året innan, 2019, hade jag också angrepp men inget slog 2020. Det var invasion!

Det var bladlusen som hade kommit på besök. Inte en, inte några tiotal utan horder. De trivdes! Bladlusen suger formligen musten ur växterna. Är plantorna små och sköra klarar de inte stora angrepp.

Aubergine, äggplanta, är en växt som är en massiv ohyremagnet. Jag känner flera professionella trädgårdsmästare som ansvarar för de vackraste växthus i historisk miljö som undviker aubergine just för att den drar till sig ohyra så lätt. Chili älskar de också, växter som man förodlar inomhus och tidigt på året. Så tidperioden, luckan är lång, från januari till maj för att få ett angrepp. Den torra vindstilla inomhusluften är en miljö de stormtrivs i.

Varning för äckliga bilder!

Aubergine angripen av bladlöss. Foto: Kerstin Engstrand
Aubergine angripen av bladlöss. Foto: Kerstin Engstrand

 

Bästa första vapnet är ögonen och fingrarna. Titta, kontrollera och kläm.Är du nyfiken på hur bladlusen utvecklar sig berättar jag mera om det i artikeln “Bladlöss på inomhussådden” där du även får mera handgripliga tips hur du bekämpar bladlöss.

Men samtidigt kan aubergine och chili fungera som visarväxter. Har du bladlöss inomhus så lär du upptäckta det först på just äggplanta- och paprikaplantor.

Här inne i paketet ligger 450 till 500 guldsländelarver och väntar på att äta upp dina bladlöss. Foto: Kerstin Engstrand
Här inne i paketet ligger 450 till 500 guldsländelarver och väntar på att äta upp dina bladlöss. Foto: Kerstin Engstrand

Nyttodjur är de insekter som mer än gärna de skadedjur vi får in på plantorna. De kan köpas på nätet och hem kommer ett paket fullt med levande små kryp. När de ätit upp sig så har de jobbat färdigt, precis som ute i naturen. Då drar de sig undan, lämnar din bostad via en springa i fönstret eller så gömmer de sig inomhus, en del för att förpuppas och bli en mogen individ.

Mars och april brukar vara de månader då bladlössen slår till i hemmaodlingar. Torr inomhusluft och stillastående luft är mumma för bladlöss, plus då unga växter att mumsa på.

 

 

 

 

Enligt Jordbruksverket så kan en veckas försening i bekämpningen medföra att det kommer att krävas fem gånger så många nyttodjur…  bladlöss förökar sig mycket snabbt.

Att det tar tid att bekämpa utbrott vet alla erfarna odlingar. Plus ett tränat öga! Jordbruksverket påtalar för proffsodlare att övervakning av skadedjur och spridning av nyttodjur tar tid. Det gäller även för oss amatörer.

Guldögonslända, Chrysoperla camea är denna insekts vetenskapliga namn. Du har säkerligen haft den inomhus på hösten, den brukar sitta på en vägg, blixtstilla samtidigt som ögonen nästan rullar runt och de långa tentaklerna klipper fram och tillbaka. Det är främst guldögonsländans larver som äter bladlöss och de finns att köpa per postorder. Larven är gråbrun och inte särskilt vacker men den kämpar på, äter idogt utan att störa. I regel är den aktiv under dygnets mörka timmar så vill du se den i arbete är det kvällen som räknas. Under sin livstid lär den äta runt 600 bladlöss men kan även äta annat smått som finns på dina växter som trips.

 

 

 

 

 

Runt 250 kronor plus frakt kostar en förpackning om 450 larver. Oj tänker du säkerligen, hur kommer det att kännas at släppa ut 450 larver. Det är lugnt. Jag har haft dem i ett sovrum och knappt sett till dem. Det sägs att man ska beräkna runt 50 larver per kvadratmeter och det är enligt min uppfattning rätt mått, färre larver klarar inte ett normalt bladlusangrepp inomhus.

Det är intressant att studera larvens arbete. Den håller fast bladlusen, och har man bra mikroskop eller förstoringsglas ska man kunna se att den håller fast lusen med sina kindben! Enligt uppgift lär övriga bladlöss då varnas för faran och ramlar rask ner, dock lyckades jag inte se någon sådan reaktion på mina bladlöss, de satt snäll kvar och väntade på att bli uppätna.

Inringade md rött ser du några larver fullt upptagna att äta bladlöss. Foto: Kerstin Engstrand
Inringade md rött ser du några larver fullt upptagna att äta bladlöss. Foto: Kerstin Engstrand

Under dagen ligger larverna i regel under plantorna, lyft på en kruka så kan du hitta dem där.

När du öppnar förpackningen ligger där ett stycke kartong fyllt med små håligheter. Där i ligger larverna, fortfarande små, många med sitt ägg kvar på ryggen, dvs de är nykläckta. Larverna bankas ut över dina växter, som ska vara torra. I början är de små, ett par millimeter långa men de växer snabbt till sig och när de är som aktivast är de cirka en centimeter långa. I ett par veckor är larverna aktiva.

Kommer denna planta att klara sig? Inringat i röt ser du nu en nästan fullvuxen larv "på jobb". Foto: Kerstin Engstrand
Kommer denna planta att klara sig? Inringat i röt ser du nu en nästan fullvuxen larv “på jobb”. De gröna är bladlöss, det vita luddet är bladlössens ömsade skinn/skal..  Foto: Kerstin Engstrand

Är de då effektivare än dina fingrar och att spola växterna? Kanske, svårt att säga. Intressanta är de dock! Självklart får man väga nyttan mot kostnaden. Det hemska angrepp jag hade 2020 var det nog avgörande för plantornas överlevnad att jag kombinerade med nyttodjur vid sidan av allt klämmande.

Vid köp ska du köpa av en leverantör som enbart sänder nyttodjuren när det är plusgrader ute. Samt att de sänder dem i början av veckan så att de hinner fram innan helgen. I regel sänds de heller inte om vädret skulle bjuda på mycket heta dagar. De kan förvaras några dagar i kylskåpet. Jag har testat att ha nyttodjur ”på lager”, det vill säga förpackningen har fått ligga oöppnad i en månad i kylskåpet och de har fungerat lika bra som helt nyanlända.

Jo den repade sig! Foto: Kerstin Engstrand
Äggplantan klarar att repa sig! De angripna bladen togs bort. Foto: Kerstin Engstrand

Det är i regel de yngsta plantorna som är ”godast” för bladlössen, får de härja fritt så tar de över och plantan dukar under. Större plantor klarar angrepp bättre.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...