Taggar Inlägg "Skadedjur"

Skadedjur

Varningstecken: Knubbiga knoppar på dagliljor. Foto: Kerstin Engstrand

Så dök den upp, dagliljegallmyggan. den har funnits i granntrakterna länge men jag har hittills sluppit. Hur vet jag det? Jo plötsligt nu i juli är många av mina dagliljors knoppar märkligt korta och bulliga i formen. Inte alls långa och slanka som det ska vara. När jag öppnar dem så är de fulla av pyttesmå vita larver som badar i en klar vätska. Larverna är bara cirka två millimeter långa.

Dagliljegallmyggan (Contarinia quinquenotata) är en mycket liten mygga, bara två millimeter lång så den har jag aldrig lyckats se. Den övervintrar som puppa i jorden.  En generation per år utvecklas, äggen läggs  i regel från mitten till slutet av maj månad till början av juli så det är vanligen enbart de tidigt blommande sorterna som drabbats. Sällan läggs ägg i alla knoppar utan vanligen enbart i en eller två per blomstjälk. Så sena sorter brukar slippa angrepp.

Oskyldig till förödelsen är denna ängsskinnbagge,Closterotomus biclavatus. Det är dagliljegallmyggan som varit i farten. Foto: Kerstin Engstrand
Oskyldig till förödelsen är denna ängsskinnbagge,Closterotomus biclavatus. Det är dagliljegallmyggan som varit i farten. Foto: Kerstin Engstrand

Larverna är först genomskinliga för att senare bli vita till gulvita i färgen. Det är då man brukar upptäcka angreppet för då har det bildats så mycket vätska i knoppen att den svullnar upp. En angripen knopp slår aldrig ut. Larverna ligger i vätskan och en knopp kan rymma bara ett par larver till otaliga att man slutar räkna dem vid 50, ja i sådana fall så kryllar det verkligen av larver i knoppen.

 

En guldögonslända eller florsländas larv, de brukar kallas för bladluslejon, låter sig väl smaka av dagliljegallmyggans larver. Foto: Kerstin Engstrand
En guldögonslända eller florsländas larv, de brukar kallas för bladluslejon, låter sig väl smaka av dagliljegallmyggans larver. Foto: Kerstin Engstrand

Plocka bort alla angripna knoppar, lägg dem i en plastpåse, tillslut väl och låt dem ligga en vecka i frysen innan du slänger påsen i soporna. Eller bränn upp knopparna. Annars kommer larverna att förpuppas i jorden där de övervintrar. Det första dagliljegallmyggan är på våren är att para sig. Nästa vår lägger de nya ägg i nya dagliljeknoppar

Man brukar säga att det finns två verkliga fiender till dagliljan, dagliljegallmyggan och rådjur. Vi föredrar dagliljegallmyggan för den kan vi lättare hålla i schack samt den brukar skona några knoppar så vi få se några blommor varje år. Rådjuren äter upp samtliga knoppar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sommaren 2015 var det ont om getingar men desto fler myror. Sommaren 2016 har många upplevt att getingarna är tidigare, och att myrorna är det gott om, igen.

Myror i gräsmattan kan vara irriterande och har de byggt bo i en växt händer det att växten inte klarar sig. Detsamma gäller om myrorna slagit sig ner i en kruka. Det kan vara behov av bekämpning.

Krukor som står på tassar brukar undgå myrinvasion. Foto: Kerstin Engstrand
Krukor som står på tassar brukar undgå myrinvasion. Foto: Kerstin Engstrand

De brukar inte gå upp i krukor som står på fötter. Ett annat knep är att lägga fiberduk i botten av krukan innan du fyller på med jord. Fiberduken gör att myrorna inte kommer in i krukan, men låter överskottsvatten sippra ut. Nylonstrumpor fungerar också bra.

Har du redan fått in myror i en kruka så finns flera mer eller mindre verksamma alternativ,se längre ner i artikeln.

Myror som byggt bo i en planta i trädgårdsbutiken. "Myräggen" syns som små riskorn. Foto: Kerstin Engstrand
Myror som byggt bo i en planta i trädgårdsbutiken. ”Myräggen” syns som små riskorn. Foto: Kerstin Engstrand

Växter mår inte bra av att ha ett myrbo under och bland rötterna. Det blir helt enkelt för torrt för växten.

Starka och envisa

Myror är mycket starka insekter, de kan bära 25 gånger tyngre än sin egen kroppsvikt. De håller rent och är föda för t ex fåglar och igelkottar och lever på bladlöss. År när det ont om bladlöss så brukar myrorna även gå inomhus. Även om det är ont om nektar på våren brukar de ta sig in i våra hus. De gillar socker och choklad. Och de lägger ut doftspår för att berätta för andra myror var maten finns. Därför är det bra att ha gott om tidiga vårblommor, som krokus, i trädgården.

Snökrokus är en av de allra första vårblommorna. Foto: Kerstin Engstrand
Snökrokus är en av de allra första vårblommorna. Foto: Kerstin Engstrand

Inomhus använder man myrdosor eller medel som innehåller kiselgur som för övrigt även används för bekämpning av vägglöss!  Inomhus sanerar också Anticimex (brukar ingå i hemförsäkringen), men utomhus får man fixa saneringen själv. Myrorna stormtrivs i varma, soliga och torra lägen. Och med sandjord förstås.

Hästmyror

 

 

 

 

 

Hästmyror är en klass för sig, De bygger sina bon i  stubbar och gamla träd. Och de är stora, upp till 18 mm utan vingar, alltså rejält större än de myror man vanligen ser. Skulle du få in hästmyran i huset så kontakta saneringsföretag, hästmyran kallas för ”Nordens termiter”.

Oftast ser man inte hästmyran i sin trädgård, de är vanligen nattaktiva. vanligen upptäcker man dem när man kommer åt ett murket träd eller en gammal stubbe. Hästmyrorna på den lilla filmen här ovan lever just i en rejält murken gammal stubbe.

Svartmyran vanligast

I trädgården är det oftast svartmyran som bygger bon i gräsmattan. Den kallas också för trädgårdsmyra, svart tuvmyra eller sockermyra. Den bygger gärna sitt bo i tuvor, med stor förkärlek till att bygga i närheten av en sten (som håller värmen bra), eller brädlappar.

Myrsamhället består av en drottning och mängder av arbetare. Arbetarna är sterila honor. Det vi kallar för flygmyror är bevingade hanar och honor. När myrorna svärmar, då sker parningen och det sker uppe i luften. Hanen dör efter parningen medan honan biter av sig vingarna och letar fram ett lämpligt ställe i marken för att lägga sina ägg. Och ett nytt myrsamhälle är på g.

När myrorna svärmar beror på väderleken och näringstillgången. Vissa år, som våren 2016 som bjöd på varmt och torrt väder, svärmade de i Stockholmstrakten redan i mitten av maj månad.

wflygmyror
Kombinationen varm sten och sand, mumma för myrorna som lätt kommer fram genom minsta springa. Foto: Kerstin Engstrand

 

Gräsmattan

Plötsligt sviktar det under fötterna när du går över gräsmattan. Och se, gräsmattan är full av små bruna kullar. Tittar man noga ser man då att det finns en mängd små hål i gräsmattens botten. Stampar du till med foten så kommer det en reaktion, hundratals små myror kryllar fram. Ibland upptäcker man dem lite senare, när det plötsligt är fullt synliga små sandjordhögar på gräsmattan.

Lokalisera myrbon i gräsmattan, du behöver inte vänta tills sandhögarna är synliga. Första tecknet är i regel att man ser en mängd svarta hål i gräsmattans botten. Stampa lite lätt med foten, och myrorna väller fram. De ogillar starkt att bli störda. Ibland räcker det med att låta barnen spela fotboll på gräsmattan för att få dem att flytta, men då ska barnen vara mycket aktiva och spela nästan hela dagarna. Viktigt är att lokalisera myrbon som kan förorsaka skada så tidigt på våren som möjligt.

wmyrorgrasmatta

Vill du få myrorna att flytta på sig?

Strör du ut följande kommer de att de flytta på sig, vanligen till ett annat ställe på din tomt. Har du myror i gräsmattan så kommer de nog bara flytta sig några meter på samma gräsmatta. Och har du en stor gräsmatta så finns det ju gott om plats att flytta till.

  • Lägg ut vattenslangen ett tag, och dränk området. Måste upprepas flera dagar i följd, förutsatt att växten klarar rejält med vatten. Vatten ogillar myror starkt. Men trots årets ganska våta sommar så har många rapporterat att de har ovanligt många myrbon i just gräsmattan. Att placera vattenslangen på myrboet resulterar i alla fall att de flyttar.
  • Plocka renfana (blad och blommor) och lägg ner i öppningarna. Även tomatblad lär fungera.
  • Strö ut kanel, välkänt antimyrmedel som används även i Sri Lanka, landet där den finaste kanelen kommer ifrån. De använder främst kanelträdets blad, vi får användas oss av malen kanel.
  • Även vitpeppar kan användas på samma sätt som kanel. Vi använder kanel eller vitpeppar när myrorna har bosatt sig i en växt.
  • Talk och potatismjöl har samma effekt som kanel och vitpeppar.
  • Ett tips som förekommer flitigt på nätet är koncentrerad saft som innehåller aspartam. Aspartam är ett konstgjort sötningsmedel som anses medföra att de helt enkelt äter ihjäl sig. Vi har testat med Fun light men myrorna kommer tillbaka nästa år igen. De ställen vi hade myror på sommaren 2014, som var extremt torr och myrvänlig, och som behandlats med koncentrerad saft med aspartam, hade i år väsentligt fler myror. Om det berodde på förra årets behandling, och/eller förra årets extremt torra sommar vet vi inte.
Vill du ha bort ett myrbo?

En drottning kan bo i ett och samma bo i hela tio år. Och det är hon som bestämmer, om hon dör så kommer resten av kolonin att dö ut, vilket kan ta sin tid, ibland i upp till ett par månader. Man bör alltid vara försiktig i användandet av bekämpningsmedel för myror, myror gör också mycket nytta.

För att få bort ett myrbo använder man sig av ett medel som innehållet ett bete. Myrorna äter av sockerbetet och tar med det sig till boet, där yngel och drottning utfodras. Meningen är att larverna (de vi brukar kalla för myrägg) och framförallt drottningen ska påverkas.

Det vanligaste myrbekämpningsmedlen  innehåller Deltametrin i cirka 0,05 vikt-%  och talk. Det gör även motsvarande produkter för utvattning. Produkter som innehåller Deltametrin gör att enbart myror som får medlet på sig dör. Och ett myrbo kan gå djupt ner i marken.

Myrr extra innehåller Imidakloprid 0,05 vikt-%. Medlet bör läggas ut så att husdjur inte kan komma åt det. Produkter med Imidakloprid fungerar så att myrorna hinner mata yngel och andra myror, så det är fler än endast den myran som äter av medlet som bekämpas. Medlet kan användas för att bekämpa myror på flera ställen i trädgården, arbetarna kommer att mata sin drottning med medlet. Det finns dock ingen absolut garanti att drottningen blir matad vid första behandling. Man kan behöva upprepa behandlingen.

Håkan Ahlzén på Bayer AB som tillverkar Myrrprodukterna säger, på vår förfrågan, att vid större kolonier kan en kombination av de båda verksamma medlen Imidakloprid och Deltametrin, exempelvis genom att både vattna ner Myrr till utvattning (Deltametrin) direkt på boet om det går att lokalisera fungera mycket bra. Genom den behandlingen bekämpas en stor del av myrorna. Genom att sedan följa upp med Myrr Extra (Imidakloprid) så ökar möjligheten att drottningen (och övriga myror som ej kom i kontakt med Deltametrinbehandlingen) bekämpas.

Han påtalar också att det är viktigt att komma ihåg att Bayers produkter enbart är till för användning på uteplatser och kring byggnader. Produkterna är alltså inte utprovade för exemplvis myrbon i gräsmatta.

Om man har myror i gräsmattan så är det mycket svårt att lokalisera boet, då det kan sträcka sig betydligt vidare än vad man kan se vid ytan, så även vid användning av Myrr för utvattning är det mycket sannolikt att man inte kommer åt hela boet i en gräsmatta.

Då drottningen dessutom befinner sig djupt ned i boet är det mycket svårt att bekämpa henne – varpå kolonin är mycket svår att bli av med.

Det finns även ett medel på marknaden som heter Myr Effekt (Neudorff) som innehåller 1,74 g/kg chrysanthemum cinerariaefolium extrakt (pyretrin utvunnet från krysantemumblomman).  Ofta måste behandlingen upprepas om det kommer regn under perioden.

 

Loxiran Myr Effekt utvattning

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Plötsligt så händer det, Sagans fågel, och barndomens fascination, har dykt upp i trädgården. Denna sommar har många trädgårdsägare fått oväntat besök.

Av påfåglar. Ja, de kan flyga, om än mycket klumpigt. Oftast flyger de upp i ett träd. Och att se en påfågel flyga är en märklig upplevelse. Allt verkar ske i ultrarapid och flygningen är inte den graciösaste man sett. Snarare känns det som om man beskådar något animerat från Harry Potterfilmerna. Men det är verkligt. Och de kan småspringa med stor lätthet. Oftast är det rymlingar från en större fastighet som dyker upp i privata trädgårdar.

Släkt med höns

Påfågeln (Pavo cristatus) tillhör samma familj som fälthöns. Det finns två arter inom släktet men denna är den mest vanliga och oftast träffar vi på den i finare slottsparker och andra större anläggningar, som Skansen. Hanarnas metallskimrande blåa och gröna fjärdrar har alltid fascinerat människan. I århundraden har påfågeln avbildats och stjärtfjädrarna sparats som dekoration i höga vaser. Ibland träffar man även på uppstoppade djur.

På Antikmässan fanns flera uppstoppade påfåglar till salu. den vita väckte mest uppmärksamhet och såldes direkt. den är troligen från 1930-40 talets New York. Foto: Kerstin Engstrand
På Antikmässan fanns flera uppstoppade påfåglar till salu. Den vita väckte mest uppmärksamhet och såldes direkt. Den är troligen från 1930-40 talets New York. Foto: Kerstin Engstrand

Det krävs två för att dansa tango. Det behövs en hona för att få hanen att visa upp sig i full skrud. Fjädrarna är egentligen stjärttäckare. Fjädrarnas skönhet berättar för honan om hanens förträfflighet att skaffa mat, att klara henne och hennes avkomlingar från faror. Han berättar för henne vilken förträfflig pappa han kommer att bli till deras kommande avkomlingar. Fullt utvuxen är stjärten vid tre års ålder. Och på sensommaren, när honan ligger och ruvar och han kan vila från kurtiserandet, då tappar han alla fjädrar, runt 150 stycken. Nästa år växer nya ut igen.

Foto: Kerstin Engstrand
Ung hane som ännu inte fått sina långa stjärtfjädrar till vänster. Till höger en hona. Foto: Kerstin Engstrand

 

Oftast avbildad

Att se på något vackert är något vi sällan tröttnar på. Och påfågeln är vacker, särskilt hanarna. Kungsblått, smaragdgrönt och guldgult, färgkombinationen är minst sagt magnifik och väl balanserad. Huvudet och halsen skimrar i blåaste blått, och ryggen har ett vågformat mönster, i metalliskt gulgrönt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och så tillkommer släpet med sina ögonformade fläckar, också det i skimrande gult, grönt och blått. När en intressant hona är i närheten kan hanen resa upp stjärten med hjälp av de starka musklerna, här behövs inget gym, och stjärttäckarna visas upp som en gigantisk solfjäder.

Inte undra på att påfågelhanarna är avbildade på porslin, textilier och tavlor. Med jämna mellanrum är påfågelmönstrat trendigt.

Batik med påfåglar. Foto: Kerstin Engstrand
Batik med påfåglar. Foto: Kerstin Engstrand

Påfågeln är mycket vanlig i Indien och Sri Lanka men trivs ovanligt bra i vårt klimat. Där, i Indien och Sri Lanka, lever den inne i djungeln och i flockar om 30 till 50. På dagen ser man dem gå pickandes i sig mat, ibland springer de i väg, och man förvånas över att de är så bra löpare. Upplever de fara tar de sin tillflykt upp i träden, där de också tillbringar natten. Ja, de kan flyga, men det är en tung och bullrig flykt.

Foto: Kerstin Engstrand
Ofta ser man att påfågeln har någon enstaka knäckt stjärtfjäder. Men det brukar inte hindra den att spela. frågan är om honan påverkas av hans utseende. Foto: Kerstin Engstrand

Hanen blir mellan ca 1,25 meter lång, och till längden tillkommer släpet, stjärttäckarna, som är minst lika långa. Påfågelhanen har bland alla fåglar i världen de längsta stjärttäckarna. Och honan är, som oftast i fågelvärlden, lite gråare, lite brunare, och syns knappt. Inte heller har hon begåvats med spektakulära fjädrar.

Trivs med människor

Påfåglar trivs tillsammans med människor, visst är det lite skygga men inte så mycket som man först tror. De kan bli 15-20 år gamla. En hona väger ca 3–4 kilo, en hane 4-6. De är vänliga djur, det är sällan de blir aggressiva. De blir inte vaktande som exempelvis kalkoner kan bli.

Och ibland utstöter hanen ett skrik, kort och mycket intensivt. Det hörs. Absolut ingen fågel att ha i tättbebyggda områden. De har två ljud, ett trumpetande läte och ett som låter som en ett jamande. De ”jamar” oftare än skriker, men båda lätena hörs rejält. Det händer att de ropar mitt i natten, men vanligen utstöter de sina läten under parningstider, och under dagen, men de håller inga serenader på kvällar eller tidiga mornar.

Hur kommer de då till våra trädgårdar? Oftast har de blivit skrämda av något. Det kan ha varit en lastbil eller en traktor. Trots att de själva utstöter skarpa skrik som vi kan uppleva som störande, är de mycket skygga för ljud. Vanligen flyr de när de är ganska nya på ett nytt ställe. Och de kan lätt ta sig långa sträckor. En hona lägger vi vanligen inte lika märke till som en hane som är på rymmen.

Vad äter en påfågel? Som vanliga höns, men det är bättre att utfordra dem med kalkonfoder som är mera proteinrikt. De äter också kött, som mindre ormar. I våra trädgårdar älskar de vinbär, allra helst röda, och rabarber!  Vi har inga rapporter om de tar stora mördarsniglar, men de äter alla små sniglar. Och de älskar bröd, även med smör på.

De behöver stora ytor att röra sig på. De tycker inte om att vara instängda. Det är stora fåglar, och särskilt hanarna med sitt långa släp trampar snabbt upp en liten trädgård.  Och de skiter, rejält. Spillningen är utmärkt gödsel, men det blir snabbt för mycket av den.

De trivs i barnens sandlåda, att bada i sand är något som alla fåglar tycker om. Sandbadet är effektivt mot ohyra i pälsen. Men de trivs också på gräsmattan, i skuggan.

 

Häckningstiden kan ibland börja redan i april, ibland först i slutet av juli eller i början av augusti. Vanligen lägger den minst 4 ägg, ibland upp till 15. Honan lägger äggen i ett bo hon byggt upp av löv och boet hittar du under en stor buske. Äggen ruvar hon i ca en månad. Och som många andra fåglar så vill honan inte bli störd under ruvningen. I två till tre månader brukar kycklingarna stanna hos sin mamma.

Under sommaren trivs de utomhus, oftast sovandes i ett stort träd. Men så fort hösten kommer vill de in.

 

Vita ”finast”

Inget vet med bestämdhet när påfågeln kom till Europa. Den lär ha förekommit i Grekland redan under femte århundradet f. Kr. I Rom var den en populärt maträtt, gärna grillad. Först under medeltiden lär den ha blivit populär i Frankrike och Tyskland. Det franska köket uppskattade den stora fågeln som på 1500-talet slog ut kalkonen som favoritmatfågel bland de som hade bättre ställt. Att imponera på gästerna var då mycket viktigare än vad det är idag. Till och med biskop Brask, han med Brasklappen, lär ha serverat något som måste ha varit påfågel då det stod på menyn ”påhöns med utslagen stjärt”. Hans Brask,(1464-1538) var biskop av Linköpings stift ca 1513–1527. Han hade även tryckeri i Söderköping. Det huset finns fortfarande kvar, med stor privat trädgård till. Men det var som prydnadsfågel i slottsparkerna den främst användes som, och särskilt då vita påfåglar. De användes för att imponera, och det gör de än, särskilt de vita.

Och varför trivs i de i våra trädgårdar?  De trivs att vara tillsammans med människor. Många som upptäckt en objuden besökare har hus med källarfönster, eller ett växthus. För påfåglar älskar att spegla sig. Så får du ofta rymlingar i din trädgård, och du vet om varifrån de kommer, så be ägarna sätta upp speglade ytor där de bor. Så kommer de troligen att hålla sig hemmavid. Det behöver inte vara riktiga speglar, det räcker med glas som är svartmålade på baksidan. Ju fler tuppar, desto fler speglande fönster i marknivå behövs.

De trivs också att sitta högt, gärna då på en bil. Och ja, de repar lacken. De är inte förtjusta i snö och går inte in i mörka utrymmen. Men de går gärna in i uthus om ljuset är tänt.

 

 

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Det finns blommor och det finns blommor, några bär på en wow-faktor, andra är mera stillsamma. Honungsrosen bjuder på både och. Honungsrosen, Rosa helenae hybrida,...