Taggar Inlägg "Skadedjur"

Skadedjur

Foto: Kerstin Engstrand

Den är vig, klarar med lätthet att äta upp och ner och den är ganska sällskaplig av sig, den ses oftast i grupp med sina kamrater. Och du upptäcker den i regel när dina krusbärsbuskar plötsligt har kala grenar. Nåväl, så vidare plötsligt har grenarna inte blivit kala.Titta noga på bilden ovan så ser du en larv.

Foto: Kerstin Engstrand
Smakar det gott så går det bra att äta upp och ner. Foto: Kerstin Engstrand

Den som har ätit med god aptit är krusbärsstekelns larv, Nematus ribesii, som är vanligare än man tror, den förekommer i hela landet. När larven är nykläckt äter den bara lite, vilket syns på att busken plötsligt har små runda hål på bladen. De är ganska svårupptäckte då den nykläckta larven i regel håller sig väl gömd långt inne i busken. När larven vuxit till sig, och ätit upp sig på de inre bladen, ja det är då du i regel upptäcker att något är fel. Det är då som du ser att dina buskar plötsligt saknar blad.

Dock, som tur är, så varierar dess aktivitet från år till år. Den äter inte bara på krusbär utan även röda och vita vinbär. I regel börjar de med krusbärsbuskarna, och när bladen där är uppätna går de vidare till närliggande vinbärsbuskar, dock inte svarta vinbär.

Angreppen skadar buskarna då tillväxten och framför allt blombildningen skadas, vilket kommer att märkas nästkommande år. De är mycket hungriga, larverna.

Själv krusbärsstekelhonan är ganska lätt att känna igen, hon blir 6-7 mm lång, har svart huvudet, kroppen är gulbrun och vingarna genomskinliga. Hanen är lite mindre och lite mörkare i färgen.

Honan lägger äggen när bladen springer ut tidigt på våren. Äggen är små, runt 1,2 mm långa, ovala i formen och del ligger snyggt längs nervernas undersida, som stygn! En hona kan lägga 50 till 100 ägg och hon lägger i regel dem på bladens undersida, på de blad som ligger närmast stammen och långt ner på busken. De ska vara svåra att hitta för dig och för fåglar! Här gäller det att skydda sin avkomma!

En bra bild om hur det kan se ut finns på Wikipedia:

Det tar i regel sju till 14 dagar innan äggen kläcks. Larverna går igenom flera stadier innan de förpuppas. Som ”prepuppor” syns de i buskarna men de äter inte längre. När det är dags så lämnar de busken, och bildar en kokong i jorden under busken. I regel finns de några centimeter ner i jorden. Där ligger de mellan 1,5 till 2,5 månader. Vanligen kan man få uppleva hela tre generationer krusbärsteklar under en sommar! De prepuppor som lade sig i marken under hösten övervintrar i kokongen och förpuppar sig först nästa vår.

När larverna är fullvuxna är de cirka två cm långa och syns lätt igen då kroppen början och slut är gul! Prepuppor liknar larver men har blekt grönblå huvud och kropp, och saknar även svarta vårtor.

Hur får jag bort dem?
Fullvuxen larv. Foto: Kerstin Engstrand
Fullvuxen larv. Foto: Kerstin Engstrand

Lättast är att plocka larverna, lägg dem i en bunke och dränka dem i vatten.

Luckra även jorden under buskarna så att pupporna inne i kokongerna störs.

Ta för vana att kontrollera dina buskar direkt efter det att bladen har slagit ut på våren. Leta efter äggen som ligger längs bladnervernas undersida och kläm sönder äggen.

Det finns även nematoder som kan användas. Nematoder är så kallade nyttodjur, de är en typ av biologisk bekämpning och nematoderna angriper larverna, de går in i dem och skadar dem inifrån.  De ska duschas över larverna, detta är viktigt så att de verkligen infekteras av nematoderna.  Behandlingen ska inte göras i dagsljus eller starkt solsken, vädret ska heller inte vara torrt och varmt, då är risken stor att nematoderna dör, de torkar ihjäl innan den hinner börja sitt arbete. OBS! nematoder är en färskvara, seriösa säljare sänder enbart dem när det råder rätta temperaturförhållanden för transporten. Även en kylklamp brukar medfölja förpackningen. Hemma ska de innan de används förvaras i kylskåp och det enbart under en kortare tid. Noggranna instruktioner brukar följa med leveransen.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Sjuprickig nyckelpiga på bolltistel. Foto: Kerstin Engstrand

Sveriges populäraste skalbagge, det är väl ingen tvekan om att nyckelpigan tar första platsen på den skalan. Just nu jobbar den flitigt i våra trädgårdar!

De flesta av oss känner väl igen den sjuprickiga. Sju prickar skulle en nyckelpiga ha när jag var liten, kanske också två, men först som äldre upptäckte jag att det fanns fler varianter. De flesta är röda med svarta prickar men det finns även gula och svarta nyckelpigor. Samt som nykläckta är de ganska färglösa.

Jag har alltid tyckt att en nyckelpiga ser ut som en gammal VW-bubbla, du vet bilen, i formen. De är lite klumpiga vilket särskilt syns när de försöker flyga. En nyckelpigas maxhastighet lär vara 25 km i timmen. Gullhöna är ett smeknamn den har och i folktron finns två varianter om hur dess flygförmåga kan spå regn eller ej. På västkusten, särskilt i Bohuslän, lär man ha sagt: ”Gullhöna, gullhöna, flyg, flyg, flyg, så blir det sommar och gott, gott väder” medan man i Värmland lär ha ansett att om den flyger så blir det regn!

Intressant är att i Storbritannien är den sjuprickiga ganska ovanlig, där är den tvåprickiga vanligare. Här är den sjuprickiga mycket vanlig.Det finns ett 60-tal arter av nyckelpigor i Sverige men man i Storbritannien ”bara” har cirka 47.

Man kan enkelt bygga hus till nyckelpigor! Foto: Kerstin Engstrand
Man kan enkelt bygga hus till nyckelpigor! Och de lär gilla doften av tuggummit Yenka. Foto: Kerstin Engstrand

Jungfru Maria nyckelpiga kallas den sjuprickiga också för. Sju är ett heligt tal, och sju återfinns även i de sju dygderna. Enligt traditionen hade Jungfru Maria, dvs. Jesus mor, nycklarna till himmelriket. I och med att nyckelpigan finns i alla kontinenter utom Antarktis är det lätt att förstå att man valde ut den sjuprickiga som hjälpreda åt Maria, nyckelpigan skulle enligt traditionen ta nycklarna till himmelriket. Med sin flyghastighet på 25 km i timmen lär det ha tagit tid. Hastigheten kan jämföras med trollsländans som flyger med cirka 100 km i timmen.

Prickarna avgör namnet
Två tvåprickiga nyckelpigor i parningsakt en varm söndag i maj. Foto: Kerstin Engstrand
Två tvåprickiga nyckelpigor i parningsakt en varm söndag i maj. Foto: Kerstin Engstrand

 

Det är i regel ordning på torpet när det gäller nyckelpigors namn. Sju prickar och namnet blir sjuprickig nyckelpiga. Två prickar, och namnet blir tvåprickig nyckelpiga. Finns punctata med i det vetenskapliga namnet så betyder det prickar medan guttata betyder fläckar. Vår kära sjuprickiga, Coccinella septempunctata, blir dessutom ca sju mm lång! Den trivs i våra trädgårdar. Tidigt på våren tittar den fram. Den övervintrar inte så djupt ner, några håligheter i jorden fungerar bra. De kan också övervintra någonstans i husfasaden eller i husgrunden. Så den har nära när den tittar fram. Och brukar på våren vara den allra första insekten tillsammans med humlan i min trädgård tillsammans med citronfjäril. Även bakom barken på fruktträden brukar de övervintra, de älskar mitt plommonträd. Och senare så kryllar det även nyckelpigebarn i trädet.

Det är lycka, plommonträdet blir nyckelpigeträd.

Pollen viktigt på våren
Är det ont om bladlöss äter nyckelpigans larver pollen istället. Pollen är också en viktig föda på våren. Larven ser du till vänster i zinniablomman. Foto: Kerstin Engstrand
Är det ont om bladlöss äter nyckelpigans larver pollen istället. Pollen är också en viktig föda på våren. Larven ser du till vänster i zinniablomman. Foto: Kerstin Engstrand

Behöver jag säga att trädet ofta har bladlöss på sommaren? Nu när sommaren har börjat och bladlössen dykt upp syns nyckelpigan igen, nu i jakten efter bladlöss. Nu är prästkragarna fulla av svart bladlöss och myrorna och nyckelpigorna delar glatt på maten. På ett dygn kan en den vanliga sjuprickiga nyckelpigan äta cirka 40 – 50 bladlöss, en nyckelpigelarv cirka hälften av det. Är det ont om bladlöss äter de pollen istället. Pollen är deras huvudsakliga föda på våren varför det är extra bra om det finns en sälg och tidiga vårblommor som krokus i närheten. Även andra tidigt blommande buskar som hassel av olika slag är bra.

En resa på fyra till fem månader

Maj och juni är nyckelpigans främsta parningsmånader. Till skillnad mot mördarsniglar och liljebaggar är nyckelpigan i regel mycket diskretare. Det är sällan man ser dem para sig och när man råkar få se det så dyker de snabbt undan från ens nyfikna blickar. Här är det den tvåprickiga, Adalia bipunctata, som parar sig en solig majsöndag. och ja, de dyker snabbt under bladet när de upptäcker mig.

De förökar sig flera gånger per år, en nyckelpiga har i regel en livslängd om nio till tolv månader men upp till tre år lär också förekomma.

Aha, ägg!  Foto: Kerstin Engstrand
Aha, ägg! Foto: Kerstin Engstrand

Första gången jag såg nyckelpigägg på undersidan av ett blad hade jag ingen aning om vad det var. Den lägger gula, avlånga ägg i grupper om minst tio men ända upp till 30 kan det bli. I regel läggs äggen där maten finns, i närheten av växter med bladlöss.

Hittar jag nyckelpigeägg så håller jag mig i närheten för strax, i alla fall inom drygt sju dagar efter äggläggningen, så kläcks äggen och blågråsvarta små larver tittar fram. De är bedårande, ser ut som pyttesmå krokodiler. Alla ägg är sällan befruktade, de som inte utvecklas till larver blir oftast istället larvernas första föda.

Nyckelpigelarv.  Foto: Kerstin Engstrand
Nyckelpigelarv. Foto: Kerstin Engstrand

Att nyckelpigehonan lagt sina ägg där maten finns är ren och skär omtanke för sina barn. De behöver som nykläckta mat direkt. Och de får klara mathållningen själva utan hjälp av föräldrarna. Och det är bråttom, det sägs att de måste ha mat inom de första två dygnen, annars svälter de ihjäl.  Och om mördarsnigeln har fått sitt smeknamn för att den äter sina döda kamrater så kanske det för ordningens skull även ska upplysas om att larverna i nödfall även kan äta upp sina ”syskon”.

Myror och nyckelpigor brukar snällt samsas om maten, bladlössen.  Foto: Kerstin Engstrand
Myror och nyckelpigor brukar snällt samsas om maten, bladlössen. Foto: Kerstin Engstrand

Efter lite mer än fyra veckor är larven en nyckelpiga. Här spelar dygnstemperaturen en stor roll, på våren tar det lite längre tid för dem att utvecklas, under sommaren och om hösten blir varm går det lite fortare. Man brukar säga att det tar fyra till fem veckor för en larv att utvecklas till färdig skalbagge. Men även denna tid är spännande. Fyra gånger kommer larven att skifta ”hud” och under de två sista kan man skymta vilken art av nyckelpiga den kommer att bli.

Nästa steg är puppstadiet. Då ser de ut som intorkade döda nyckelpigor. De sitter fast vid blad och det är svårt att tro att det snart ska komma ut vår käraste skalbagge.

Nyckelpigor i larvstadie.  Foto: Kerstin Engstrand
Nyckelpigor i larvstadie. Foto: Kerstin Engstrand

När det sedan är dags att lämna puppan så är nyckelpigan ganska mjuk och färglös men inom ett dygn har skalet hårdnat och fått sin färg, och prickar.

Även vegetarianer
Ljusskygg var den när den visade sig sent på kvällen inne i växthuset.  Foto: Kerstin Engstrand
Ljusskygg var denna 22-prickiga när den visade sig sent på kvällen inne i växthuset i början av november. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns också några arter som livnär sig på svamp som mjöldagg, de kan alltså kallas för vegetarianer. Den 22-prickiga, Psyllobora vigintiduopunctata, är en sådan. Den har 20 – 22 prickar och är mindre än den sjuprickiga nyckelpigan, oftast bara 3 – 4,5 mm lång.  Honorna har en klart gul halssköld som på bilden medan hanarnas oftast är ljusare, till och med vita. Den hittar du i regel inne i växthus på hösten.

Varnings agerande

Blir nyckelpigan skrämd, vilket du kanske har upptäckt när du håller den i handen, så avsöndrar den en starkt gulorange vätska. Vätskan kommer från knälederna och har en skarp smak. Kiss sade vi när jag var liten men det är egentligen nyckelpigans blod den avsöndrar. Detta gör den för att skydda sig från de djur och insekter som är dess största hot, som grodor, spindlar och sländor men även fåglar. Färgen markerar att den är giftig. Detta att utsöndra den starkt orangefärgade vätskan är en naturlig reflex, och kallas för reflexblödning. Även nyckelpigornas starka färger signalerar till andra, exempelvis till fåglar, att man är giftig eller smakar illa.

Visste du att nyckelpigan är släkt med eldflugan?

Nyckelpigornas motsvarighet till mördarsniglar
w7893
Harlekinnyckelpiga i början av juli. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns nyckelpigor över hela världen utom på Antarktisk. En från Asien är harlekinnyckelpigan, Harmonia axyridis, som känns igen på det W-formade, eller M-formade (beroende på från vilket håll du ser den) tecknet på huvudet och benen är ljusbruna. Den är också större och knubbigare än den vanliga sjuprickiga. Harlekinens antalet prickar kan dock variera, även färgen. Första gången den officiellt noterades i Sverige ute i naturen var 2007, i Malmö. Troligen har den en gång kommit in i landet som biologiskt bekämpningsmedel mot bladlöss, som sådan är den inte tillåten att an vända här i Sverige. Den har blivit angiven som invasiv och anses vara aggressiv mot andra nyckelpigsarter och den har etablerat sig ute i naturen. Jordbruksverket anger också att den även kan vara ett hot mot andra bladlusätande insekter och fåglar,särskilt om bladlössen tar slut.

Harlekinnyckelpigan är i regel lättast att upptäcka på hösten, då brukar den faktiskt söka sig in i hus. Att den är rubricerad som invasiv beror på att den har anpassat sig för bra här och konkurrerar ut andra, ofta inhemska, arter. Ser du en harlekinnyckelpiga ska du döda den.

Det finns för biologisk bekämpning andra alternativ som guldögonsländornas larver. En art av nyckelpiga är godkänd för biologisk bekämpning och det är Cryptolaemus montrouzieri som är liten, har brunsvarta täckvingar och rödorange huvud. Den får använda i växthus och inomhusmiljöer. Den äter främst ullöss men även sköldlöss. Det är en s.k. rovskalbagge och har använts under lång tid varför det är av myndigheter dokumenterat att den inte är aggressiv mot andra insekter.

Svårt att säga vilken art det är när man inte ser huvudet. Några säger harlekin, andra tvåprickig svart. Benen är dock svarta så jag tro mera på tvåprickig svart.  Foto: Kerstin Engstrand
Svårt att säga vilken art det är när man inte ser huvudet. Några säger harlekin, andra tvåprickig svart. Benen är dock svarta så jag tro mera på tvåprickig svart. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

Många har i år vaknat och upptäckt att trädgårdens gräsmatta plötsligt ser ut som någon under natten har plöjt upp den. Vildsvin är nu på många håll i landet i våra trädgårdar. De var borta i 200 år, nu har de fått nytt och rejält fäste, över 300 000 tros härja i våra skogar. De som idag är vilda lär vara ättlingar efter rymningar under 1970-talen i trakterna runt sörmländska Trosa och Björkvik. Och när de varit i ens trädgård finns det ingen tvekan, till skillnad mot andra djur behöver man inte leta efter spillning för att förstå vad som röjt runt i trädgården.

w1693d

Ligger trädgården i närheten av en större allmänning eller ett skogsområde är risken större att man får oväntat besök i sin trädgård. Några som en sommar råkade ut för vildsvin var Åkersberga trädgårdssällskaps visningsträdgård. Över en natt var barnens odlingar i vackert faluröda pallkragar ett minne blott. Pallkragarna hade vildsvinen snabbt fått bort, allt för att komma åt potatisen.

Som små pansarvagnar
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

En sugga kan väga 100 kilo, en galt oftast runt 255 kilo. De är kompakta, de som råkat krocka med ett vildsvin brukar likna det som att krocka med en betongsugga eller pansarvagn.

Ett bra ekollonår som 2016, och de senaste årens milda vintrar, hjälper dem. Och de lär sig snabbt om människan är farlig för dem eller inte. De är aktiva från skymning till gryning. Under dagen vilar de, oftast i små klungor under träd.

Vad gör de då under natten? Jo, de bökar runt. De har mycket bra luktsinne och hörsel men dålig syn. Det är i regel deras ivriga och idoga bökande som skadar mest. På några minuter har de förstört en fin gräsmatta. Eller potatislandet. Ett vuxet vildsvin behöver äta ca fyra kilo per dag. Det sägs att de har svårt att behärska sig, finns det gott om mat på ett ställe så äter de tills de knappt kan röra sig.

Även under vintern letar de mat. Här syns det tydligt hur de bökat runt i marken utanför Trosa. Foto: Kerstin Engstrand
Även under vintern letar de mat. Här syns det tydligt hur de bökat runt i marken utanför Trosa. Foto: Kerstin Engstrand

De kan lätt böka upp stora stenar i storlek banankartong. Det är med de stora hörntänderna, som sticker fram ur underkäken, de letar fram godsaker som potatis och mask samt andra växtdelar.

Detalj vildsvinshuvud, gap. Från Naturhistoriska museet, Bergamo. Foto: Kerstin Engstrand
Detalj vildsvinshuvud, gap. Från Naturhistoriska museet, Bergamo. Foto: Kerstin Engstrand

 

Hörntänderna, de liknar mera betar än tänder, växer under vildsvinets hela livstid. De hålls knivskarpa, de vässas naturligt mot överkäkens tänder.

Allätare
Vildsvinsskinka är populärt i Italien och många andra länder i södra Europa. Här driver de även med att vildsvin har dålig syn. Foto: Kerstin Engstrand
Vildsvinsskinka är populärt i Italien och många andra länder i södra Europa. Här driver de även med att vildsvin har dålig syn. Foto: Kerstin Engstrand

Vildsvin föredrar växter men är faktiskt allätare. Under hösten är det fallfrukt och nötter som hasselnötter och ekollon de gärna äter. När vintern kommer söker de efter rötter. Bland några favoriter kan nämnas vitsippa och rams men även kabbeleka lär vara en favorit.

Under sommaren är det gröna blad och tistlar som de föredrar samt havre, raps och potatis. I våra gräsmattor och i våra öppna komposter hittar de feta daggmaskar och insektslarver. De kan även äta mindre djur som fågelungar och smågnagare.

Att ta bort fallfrukt och använd slutna komposter är ett måste om du har problem med vildsvin.

Skrubbar sig
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Som alla svin gillar de att ligga i lera och skrubba sig mot träd. På träden syns det tydligt, oftast blir barken på trädets nedre del helt avskrubbat. Ja, vildsvinspäls är strävt och slitstarkt. Och ett vuxet vildsvin har tyngd att jobba med.

Parningstiden är augusti till november, i februari till maj brukar de flesta kultingar födas. När kultingarna är lite mer än en månad börjar de äta fast föda. Kultingarna har randig päls, faktiskt har de liknande färgteckning som mördarsnigelungar!

Staket skyddar
Ett lågt staket skyddar markerna. Staket som syns till vänster i bild skyddade grannens ägor. Foto: Kerstin Engstrand
Ett lågt staket skyddar markerna. Staket som syns till vänster i bild skyddade grannens ägor, det måste vara elstängsel.   Foto: Kerstin Engstrand

Vildsvin är inga viga djur. De hoppar inte så gärna och gör de det så ska hindret vara lågt för att de ska kunna ta sig över. Det räcker oftast med ett 90 cm högt stängsel. Bäst är starka stängsel, som Gunnebo. Elstängsel säger de som är mest drabbade är ett måste.Dock får man i regel inte sätta upp elstängsel i tätbebyggda områden, hör med din kommun vad sim gäller där du bor. Trästaket kan de, om de verkligen vill fram, lätt med hjälp av sin kraftfulla kroppshydda trycka undan, ja ett enklare sådant kan de till och med trycka undan med hjälp av nosen!

Färist. Foto: Kerstin Engstrand
Färist. Foto: Kerstin Engstrand

Golfbanor använder sig av elstängsel och färist, vildsvin är klövdjur och en klar fördel med färist är att risten inte behöver spärras med grind eller bom. Klövdjur går ogärna går på risten. Elstängsel är ingen lösning som kommunerna brukar rekommendera i tätbebyggda områden där barn och tamdjur rör sig.

Har du upptäckt vildsvin i  eller nära din trädgård, anmäl direkt till kommunen. Många kommuner börjar nu med nolltolerans mot vildsvin i tätbebyggda områden. Har du drabbats så kräv av kommunen att de inför nolltolerans.

Det finns populära vildsvin, som il porcellino i Florens. Taccos bronsskulptur är från början av 1600-talet och traditionen säger att man ska klappa dess nos för att vara säker på att återse Florens. Foto: Kerstin Engstrand
Det finns populära vildsvin, som il porcellino i Florens. Taccos bronsskulptur är från början av 1600-talet och traditionen säger att man ska klappa dess nos för att vara säker på att återse Florens. Foto: Kerstin Engstrand

Har du problem med rådjur? Läs då våra tips om hur du håller din trädgård rådjursfri.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

Drosera Foto: Kerstin Engstrand

Blomflugor, bananflugor och sorgmygg. Hjälp, jag har mängder med blom- och vattenflugor inomhus, vad ska jag göra? är en fråga vi ofta får. Vi har förstås testat olika knep men vi börjar med att reda ut vilka insekter du har inomhus.

Blomflugor har vi sällan problem med inomhus, inte heller utomhus. De lever utomhus och ser ut som en snällare variant av geting och är nyttodjur. Deras föda är bladlöss och de är mycket aktiva pollinerare. Och är du rädd för getingar så är denna tumregel lätt att komma ihåg: En blomfluga har två vingar, en geting fyra. Och jämfört med bananfluga och sorgmygg är den gigantiskt så den har du med stor säkerhet inte inomhus.

Bananflugan, som även kallas för ättiksfluga (den dras till sura ämnen) eller fruktfluga (från engelskans fruit fly), är den pyttelilla 2,5 mm ”stora” flugan som plötsligt surrar runt frukten i köket, runt kvarglömda vinslattar, runt soppåsen eller i vasken. Och den återfinns i matbutikernas frukt- och grönsaksdiskar. Den skadar inte växterna utan är mest bara irriterande och dess förekomst har inget med dålig städning att göra. Dess livslängd är ca 30 dagar. På 12 dagar utvecklas den från ägg till fluga. Och efter ett dygn som nykläckt fluga är den könsmogen. Den trivs i frukt och i matrester så enklast att undvika den är att inte ha någon frukt liggandes framme. Bananflugan lär ha varit det första djuret i rymden, 1946 ska amerikanarna skjutit upp dem i raketer. Dock är den inte så lätt att få inomhus i mängd när man som vi ville ha den för att testa har vi märkt.

Aha, en mogen mango! Bananflugan är liten men har en viss tendens att märkas. Foto: Kerstin Engstrand
Aha, en mogen mango! Bananflugan är liten men har en viss tendens att märkas. Foto: Kerstin Engstrand

Vattenflugans larver lever av alger i stillastående vatten. Det är mycket ovanligt att få in den, och om den skulle komma in så skadar den inte dina växter.  Den liknar sorgmyggan men har korta antenner.

Sorgmygg dyker ofta upp på våren. Foto: Kerstin Engstrand
Sorgmygg dyker ofta upp på våren. Foto: Kerstin Engstrand

Sorgmygg är vanligen de lite större flugorna som surrar runt jorden i växterna. Den känns lätt igen på sitt lite ryckiga sätt att flyga. Den flyger liksom i zick zack. I förstoring ser man att de långa antennerna ser ut som små pärlband. Sticks inte men som alla andra mygg gillar den fukt. Larverna kan skada växternas rötter, som de äter på, särskilt småplantor och frösådder som nyligen grott.

Larver av sorgmygg är oftast genomskinliga, de syns i de inringade områdena. Foto: Kerstin Engstrand
Larver av sorgmygg är oftast genomskinliga, de syns i de inringade områdena. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligen märker vi av dem på våren när nya plantor dras upp eller om vi planterat om några krukväxter. Eller när krukväxter som stått ute under sommaren tas in. Sorgmyggor trivs i färsk fuktig jord där de lägger sina ägg. Vi har noterat att många, som håller sina sådder mycket blöta och har mycket svalt inomhus, verkar få större angrepp än de som har 20-22 grader inomhus och låter jorden torka upp mellan vattningarna. Under sin levnadsperiod av upp till fem veckor lägger en sorgmygga 100 ägg.Låt jorden torka upp mellan vattningarna, vattna alltid underifrån och strö gärna över ett lager av vermikulit. Det tricket fungerar dock inte för frön som ska ytsås. Vermikulit är ett guldskimrande mineral som finns att köpa i trädgårdsbutiker och som gör det svårare för sorgmyggan att lägga sina ägg i jorden. Mycket fin sand kan också fylla samma funktion.

Älskar gult!
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Både bananflugor och sorgmygg dras till gult. Bananflugor älskar också sötsura vätskor.

Foto: Kerstin Engstrand
Klassisk “drunkningsfälla”. Foto: Kerstin Engstrand

Det vanligaste rådet är att sätta fram en låg, vid gul eller vit skål i vilken en blandning av lite vinäger (balsamvinäger fungerar även utmärkt) eller vin, fin whisky gillar de också, lite vatten och något sött som lite honung eller sirap hälls i. Samt en droppe diskmedel för att minska ytspänningen så att de små liven drunknar. Vi tycker dessa fällor fungerar ganska bra, de behöver dock viss passning, efter ett par dagar måste ny vätskeblandning tillsättas.

Foto: Kerstin Engstrand
Klisterskivor, denna heter “Catch-it” och gör verkligen namnet rättvisa. Foto: Kerstin Engstrand

Gula klisterskivor är oerhört effektiva och har i våra tester alltid varit klara vinnare. De är gula för att de små flugorna och myggen älskar gult. Vi har testat flera olika klisterskivor och bäst är de som är avsedda för växthus. Vi klipper av små remsor som vi lägger på krukorna. Dock är klistret mycket starkt, man fastnar lätt själv med fingrarna!

Det finns även transparenta klisterremsor som man kan sätta på fönstret. De är bra men inte lika effektiva som de gula klisterremsorna. Vi saknar dock de klisterskivor som fanns för ett par år sedan som var avsedda att sättas på en liten pinne. Just pinnen, att klisterskivan lätt kunde sättas ner i en kruka, den modellen skulle vi gärna se igen.

Även så kallade flugtejp fungerar. Och en stark lampa:

En starklampa fungerar också som "fångare". Foto: Kerstin Engstrand
En starklampa fungerar också som “fångare”. Foto: Kerstin Engstrand
Trevligare med köttätande växter

En fördel med att ha köttätande växter som fällor är att de inte behöver tömmas. Det fixar växten själv, de enzymer som växten utsöndrar bryter helt enkelt ner insekten.

Alla växter som fångar insekter vill växa i hög luftfuktighet och soligt. Vi brukar ställa dem i en ytterkruka som är bottnad med lecakulor och vatten.

Drosera Foto: Kerstin Engstrand
Drosera Foto: Kerstin Engstrand

Absolut bäst på att fånga olika insekter är droseraväxter som tyvärr kan vara lite svåra att få tag på. De har långa, smala och mycket håriga blad som liknar bläckfiskarmar som de fångar sitt byte med.

Flugtrumpeter, Sarracenia, är en grupp ”köttätare” som är mycket effektiva. Dock kan de, om en trumpet får för många insekter i sig, få som om de har satt i halsen och just den trumpeten kan då dö.

Tätört, Pinguicula, är en liten elegant växt vars skålformade och mycket kletiga blad den ivrigt fångar både bananflugor och sorgmygg med. Kan ses blomma med ljust lila blommor. Placeras i soligt läge. Tätört är lättodlade och finner du en sådan i butiken så köp!

Tätört. Foto: Kerstin Engstrand
Tätört. Foto: Kerstin Engstrand

 

Venus flugfälla. Foto: Kerstin Engstrand
Venus flugfälla. Foto: Kerstin Engstrand

Venus flugfälla, Dionaea muscipula, är den klassiska köttätaren som nog de flesta har köt någon gång. I våra tester har vi funnit att den är mycket bra på att fånga spindlar men varken sorgmyggor eller bananflugor har vi lyckats få den att fånga. Detta beror på att Venus flugfälla är så konstruerad att insekten måste träffa växten två gånger på de strån som kantar gapet. Vid första gången får växten en signal att det är nog dags att få ett skrovmål och vid andra träffen slår gapet igen.

Säkraste sättet att undvika sorgmygg

Ställ dina nyinköpta växter separat med en klisterskiva och du vet mycket snart om det finns oinbjudna gäster i jorden.

Man kan även sterilisera såjord eller plantjord. Då steriliserar du den jord du ska använda just nu. Alltså inte hela säckar. Enklast är att hälla kokande hett vatten i jorden, det vill säga den jord man lagt i krukor som man tänkt plantera/så i. Krukorna klarar värmen, i alla fall de plastkrukor och frukt- och tomatförpackningar vi använder oss av. När jorden svalnat kan du så/plantera som vanligt. Det kokheta vattnet dödar ägg, larver och flugor. Sorgmygg verkar dock överleva i fryst jord som tinas. det förekommer tips på Internet att  “baka” jorden i ugn, i en gammal långpanna och i 30 minuter i en temperatur av 100 grader, men det är inget vi rekommenderar. Jord och matugnar hör inte ihop. Hettvattenmetoden är bättre. Dessutom blir jorden mycket torr om den bakas och måste återfuktas rejält. Med hettvattenmetoden så får du både en steriliserad jord och en fuktig jord som du kan så direkt i när den svalnat.

Vi använder oss ofta för sådder av så kallad kokosjord som köps i briketter, man tillsätter vatten och får då “jord”. De har alltid fungerat mycket bra, inga påhälsningar alls.

Pluggar av kokos, samt jiffybriketter är också bra att så i.

Vid omplantering av fröplantor till krukor är det bra att behandla orden med hettvattenmetoden innan småplantorna får ny kruka.

Jord som “värmebehandlats” måste i regel få näring tidigare än icke behandlad jord.

Man kan även behandla krukade växter med nematoder, biologisk bekämpning. Nackdelen är att produkten inte levereras per post när det är minusgrader ute. Välsorterade trädgårdsbutiker brukar ha produkten i lager ståendes i svalskåp i butiken. Nemablom som produkten heter håller länge i kylskåp även när förpackningen en gång har öppnats så det kan löna sig att köpa hem en på hösten så att den finns hemma när eventuell attack kommer!

Och glöm inte att låta jorden torka upp mellan vattningarna, om det inte är en växt som gillar blöt jord förstås.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Varningstecken: Knubbiga knoppar på dagliljor. Foto: Kerstin Engstrand

Så dök den upp, dagliljegallmyggan. den har funnits i granntrakterna länge men jag har hittills sluppit. Hur vet jag det? Jo plötsligt nu i juli är många av mina dagliljors knoppar märkligt korta och bulliga i formen. Inte alls långa och slanka som det ska vara. När jag öppnar dem så är de fulla av pyttesmå vita larver som badar i en klar vätska. Larverna är bara cirka två millimeter långa.

Dagliljegallmyggan (Contarinia quinquenotata) är en mycket liten mygga, bara två millimeter lång så den har jag aldrig lyckats se. Den övervintrar som puppa i jorden.  En generation per år utvecklas, äggen läggs  i regel från mitten till slutet av maj månad till början av juli så det är vanligen enbart de tidigt blommande sorterna som drabbats. Sällan läggs ägg i alla knoppar utan vanligen enbart i en eller två per blomstjälk. Så sena sorter brukar slippa angrepp.

Oskyldig till förödelsen är denna ängsskinnbagge,Closterotomus biclavatus. Det är dagliljegallmyggan som varit i farten. Foto: Kerstin Engstrand
Oskyldig till förödelsen är denna ängsskinnbagge,Closterotomus biclavatus. Det är dagliljegallmyggan som varit i farten. Foto: Kerstin Engstrand

Larverna är först genomskinliga för att senare bli vita till gulvita i färgen. Det är då man brukar upptäcka angreppet för då har det bildats så mycket vätska i knoppen att den svullnar upp. En angripen knopp slår aldrig ut. Larverna ligger i vätskan och en knopp kan rymma bara ett par larver till otaliga att man slutar räkna dem vid 50, ja i sådana fall så kryllar det verkligen av larver i knoppen.

 

En guldögonslända eller florsländas larv, de brukar kallas för bladluslejon, låter sig väl smaka av dagliljegallmyggans larver. Foto: Kerstin Engstrand
En guldögonslända eller florsländas larv, de brukar kallas för bladluslejon, låter sig väl smaka av dagliljegallmyggans larver. Foto: Kerstin Engstrand

Plocka bort alla angripna knoppar, lägg dem i en plastpåse, tillslut väl och låt dem ligga en vecka i frysen innan du slänger påsen i soporna. Eller bränn upp knopparna. Annars kommer larverna att förpuppas i jorden där de övervintrar. Det första dagliljegallmyggan är på våren är att para sig. Nästa vår lägger de nya ägg i nya dagliljeknoppar

Man brukar säga att det finns två verkliga fiender till dagliljan, dagliljegallmyggan och rådjur. Vi föredrar dagliljegallmyggan för den kan vi lättare hålla i schack samt den brukar skona några knoppar så vi få se några blommor varje år. Rådjuren äter upp samtliga knoppar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sommaren 2015 var det ont om getingar men desto fler myror. Sommaren 2016 har många upplevt att getingarna är tidigare, och att myrorna är det gott om, igen.

Myror i gräsmattan kan vara irriterande och har de byggt bo i en växt händer det att växten inte klarar sig. Detsamma gäller om myrorna slagit sig ner i en kruka. Det kan vara behov av bekämpning.

Krukor som står på tassar brukar undgå myrinvasion. Foto: Kerstin Engstrand
Krukor som står på tassar brukar undgå myrinvasion. Foto: Kerstin Engstrand

De brukar inte gå upp i krukor som står på fötter. Ett annat knep är att lägga fiberduk i botten av krukan innan du fyller på med jord. Fiberduken gör att myrorna inte kommer in i krukan, men låter överskottsvatten sippra ut. Nylonstrumpor fungerar också bra.

Har du redan fått in myror i en kruka så finns flera mer eller mindre verksamma alternativ,se längre ner i artikeln.

Myror som byggt bo i en planta i trädgårdsbutiken. "Myräggen" syns som små riskorn. Foto: Kerstin Engstrand
Myror som byggt bo i en planta i trädgårdsbutiken. “Myräggen” syns som små riskorn. Foto: Kerstin Engstrand

Växter mår inte bra av att ha ett myrbo under och bland rötterna. Det blir helt enkelt för torrt för växten.

Starka och envisa

Myror är mycket starka insekter, de kan bära 25 gånger tyngre än sin egen kroppsvikt. De håller rent och är föda för t ex fåglar och igelkottar och lever på bladlöss. År när det ont om bladlöss så brukar myrorna även gå inomhus. Även om det är ont om nektar på våren brukar de ta sig in i våra hus. De gillar socker och choklad. Och de lägger ut doftspår för att berätta för andra myror var maten finns. Därför är det bra att ha gott om tidiga vårblommor, som krokus, i trädgården.

Snökrokus är en av de allra första vårblommorna. Foto: Kerstin Engstrand
Snökrokus är en av de allra första vårblommorna. Foto: Kerstin Engstrand

Inomhus använder man myrdosor eller medel som innehåller kiselgur som för övrigt även används för bekämpning av vägglöss!  Inomhus sanerar också Anticimex (brukar ingå i hemförsäkringen), men utomhus får man fixa saneringen själv. Myrorna stormtrivs i varma, soliga och torra lägen. Och med sandjord förstås.

Hästmyror

 

 

 

 

 

Hästmyror är en klass för sig, De bygger sina bon i  stubbar och gamla träd. Och de är stora, upp till 18 mm utan vingar, alltså rejält större än de myror man vanligen ser. Skulle du få in hästmyran i huset så kontakta saneringsföretag, hästmyran kallas för “Nordens termiter”.

Oftast ser man inte hästmyran i sin trädgård, de är vanligen nattaktiva. vanligen upptäcker man dem när man kommer åt ett murket träd eller en gammal stubbe. Hästmyrorna på den lilla filmen här ovan lever just i en rejält murken gammal stubbe.

Svartmyran vanligast

I trädgården är det oftast svartmyran som bygger bon i gräsmattan. Den kallas också för trädgårdsmyra, svart tuvmyra eller sockermyra. Den bygger gärna sitt bo i tuvor, med stor förkärlek till att bygga i närheten av en sten (som håller värmen bra), eller brädlappar.

Myrsamhället består av en drottning och mängder av arbetare. Arbetarna är sterila honor. Det vi kallar för flygmyror är bevingade hanar och honor. När myrorna svärmar, då sker parningen och det sker uppe i luften. Hanen dör efter parningen medan honan biter av sig vingarna och letar fram ett lämpligt ställe i marken för att lägga sina ägg. Och ett nytt myrsamhälle är på g.

När myrorna svärmar beror på väderleken och näringstillgången. Vissa år, som våren 2016 som bjöd på varmt och torrt väder, svärmade de i Stockholmstrakten redan i mitten av maj månad.

wflygmyror
Kombinationen varm sten och sand, mumma för myrorna som lätt kommer fram genom minsta springa. Foto: Kerstin Engstrand

 

Gräsmattan

Plötsligt sviktar det under fötterna när du går över gräsmattan. Och se, gräsmattan är full av små bruna kullar. Tittar man noga ser man då att det finns en mängd små hål i gräsmattens botten. Stampar du till med foten så kommer det en reaktion, hundratals små myror kryllar fram. Ibland upptäcker man dem lite senare, när det plötsligt är fullt synliga små sandjordhögar på gräsmattan.

Lokalisera myrbon i gräsmattan, du behöver inte vänta tills sandhögarna är synliga. Första tecknet är i regel att man ser en mängd svarta hål i gräsmattans botten. Stampa lite lätt med foten, och myrorna väller fram. De ogillar starkt att bli störda. Ibland räcker det med att låta barnen spela fotboll på gräsmattan för att få dem att flytta, men då ska barnen vara mycket aktiva och spela nästan hela dagarna. Viktigt är att lokalisera myrbon som kan förorsaka skada så tidigt på våren som möjligt.

wmyrorgrasmatta

Vill du få myrorna att flytta på sig?

Strör du ut följande kommer de att de flytta på sig, vanligen till ett annat ställe på din tomt. Har du myror i gräsmattan så kommer de nog bara flytta sig några meter på samma gräsmatta. Och har du en stor gräsmatta så finns det ju gott om plats att flytta till.

  • Lägg ut vattenslangen ett tag, och dränk området. Måste upprepas flera dagar i följd, förutsatt att växten klarar rejält med vatten. Vatten ogillar myror starkt. Men trots årets ganska våta sommar så har många rapporterat att de har ovanligt många myrbon i just gräsmattan. Att placera vattenslangen på myrboet resulterar i alla fall att de flyttar.
  • Plocka renfana (blad och blommor) och lägg ner i öppningarna. Även tomatblad lär fungera.
  • Strö ut kanel, välkänt antimyrmedel som används även i Sri Lanka, landet där den finaste kanelen kommer ifrån. De använder främst kanelträdets blad, vi får användas oss av malen kanel.
  • Även vitpeppar kan användas på samma sätt som kanel. Vi använder kanel eller vitpeppar när myrorna har bosatt sig i en växt.
  • Talk och potatismjöl har samma effekt som kanel och vitpeppar.
  • Ett tips som förekommer flitigt på nätet är koncentrerad saft som innehåller aspartam. Aspartam är ett konstgjort sötningsmedel som anses medföra att de helt enkelt äter ihjäl sig. Vi har testat med Fun light men myrorna kommer tillbaka nästa år igen. De ställen vi hade myror på sommaren 2014, som var extremt torr och myrvänlig, och som behandlats med koncentrerad saft med aspartam, hade i år väsentligt fler myror. Om det berodde på förra årets behandling, och/eller förra årets extremt torra sommar vet vi inte.
Vill du ha bort ett myrbo?

En drottning kan bo i ett och samma bo i hela tio år. Och det är hon som bestämmer, om hon dör så kommer resten av kolonin att dö ut, vilket kan ta sin tid, ibland i upp till ett par månader. Man bör alltid vara försiktig i användandet av bekämpningsmedel för myror, myror gör också mycket nytta.

För att få bort ett myrbo använder man sig av ett medel som innehållet ett bete. Myrorna äter av sockerbetet och tar med det sig till boet, där yngel och drottning utfodras. Meningen är att larverna (de vi brukar kalla för myrägg) och framförallt drottningen ska påverkas.

Det vanligaste myrbekämpningsmedlen  innehåller Deltametrin i cirka 0,05 vikt-%  och talk. Det gör även motsvarande produkter för utvattning. Produkter som innehåller Deltametrin gör att enbart myror som får medlet på sig dör. Och ett myrbo kan gå djupt ner i marken.

Myrr extra innehåller Imidakloprid 0,05 vikt-%. Medlet bör läggas ut så att husdjur inte kan komma åt det. Produkter med Imidakloprid fungerar så att myrorna hinner mata yngel och andra myror, så det är fler än endast den myran som äter av medlet som bekämpas. Medlet kan användas för att bekämpa myror på flera ställen i trädgården, arbetarna kommer att mata sin drottning med medlet. Det finns dock ingen absolut garanti att drottningen blir matad vid första behandling. Man kan behöva upprepa behandlingen.

Håkan Ahlzén på Bayer AB som tillverkar Myrrprodukterna säger, på vår förfrågan, att vid större kolonier kan en kombination av de båda verksamma medlen Imidakloprid och Deltametrin, exempelvis genom att både vattna ner Myrr till utvattning (Deltametrin) direkt på boet om det går att lokalisera fungera mycket bra. Genom den behandlingen bekämpas en stor del av myrorna. Genom att sedan följa upp med Myrr Extra (Imidakloprid) så ökar möjligheten att drottningen (och övriga myror som ej kom i kontakt med Deltametrinbehandlingen) bekämpas.

Han påtalar också att det är viktigt att komma ihåg att Bayers produkter enbart är till för användning på uteplatser och kring byggnader. Produkterna är alltså inte utprovade för exemplvis myrbon i gräsmatta.

Om man har myror i gräsmattan så är det mycket svårt att lokalisera boet, då det kan sträcka sig betydligt vidare än vad man kan se vid ytan, så även vid användning av Myrr för utvattning är det mycket sannolikt att man inte kommer åt hela boet i en gräsmatta.

Då drottningen dessutom befinner sig djupt ned i boet är det mycket svårt att bekämpa henne – varpå kolonin är mycket svår att bli av med.

Det finns även ett medel på marknaden som heter Myr Effekt (Neudorff) som innehåller 1,74 g/kg chrysanthemum cinerariaefolium extrakt (pyretrin utvunnet från krysantemumblomman).  Ofta måste behandlingen upprepas om det kommer regn under perioden.

 

Loxiran Myr Effekt utvattning

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Plötsligt så händer det, Sagans fågel, och barndomens fascination, har dykt upp i trädgården. Denna sommar har många trädgårdsägare fått oväntat besök.

Av påfåglar. Ja, de kan flyga, om än mycket klumpigt. Oftast flyger de upp i ett träd. Och att se en påfågel flyga är en märklig upplevelse. Allt verkar ske i ultrarapid och flygningen är inte den graciösaste man sett. Snarare känns det som om man beskådar något animerat från Harry Potterfilmerna. Men det är verkligt. Och de kan småspringa med stor lätthet. Oftast är det rymlingar från en större fastighet som dyker upp i privata trädgårdar.

Släkt med höns

Påfågeln (Pavo cristatus) tillhör samma familj som fälthöns. Det finns två arter inom släktet men denna är den mest vanliga och oftast träffar vi på den i finare slottsparker och andra större anläggningar, som Skansen. Hanarnas metallskimrande blåa och gröna fjärdrar har alltid fascinerat människan. I århundraden har påfågeln avbildats och stjärtfjädrarna sparats som dekoration i höga vaser. Ibland träffar man även på uppstoppade djur.

På Antikmässan fanns flera uppstoppade påfåglar till salu. den vita väckte mest uppmärksamhet och såldes direkt. den är troligen från 1930-40 talets New York. Foto: Kerstin Engstrand
På Antikmässan fanns flera uppstoppade påfåglar till salu. Den vita väckte mest uppmärksamhet och såldes direkt. Den är troligen från 1930-40 talets New York. Foto: Kerstin Engstrand

Det krävs två för att dansa tango. Det behövs en hona för att få hanen att visa upp sig i full skrud. Fjädrarna är egentligen stjärttäckare. Fjädrarnas skönhet berättar för honan om hanens förträfflighet att skaffa mat, att klara henne och hennes avkomlingar från faror. Han berättar för henne vilken förträfflig pappa han kommer att bli till deras kommande avkomlingar. Fullt utvuxen är stjärten vid tre års ålder. Och på sensommaren, när honan ligger och ruvar och han kan vila från kurtiserandet, då tappar han alla fjädrar, runt 150 stycken. Nästa år växer nya ut igen.

Foto: Kerstin Engstrand
Ung hane som ännu inte fått sina långa stjärtfjädrar till vänster. Till höger en hona. Foto: Kerstin Engstrand

 

Oftast avbildad

Att se på något vackert är något vi sällan tröttnar på. Och påfågeln är vacker, särskilt hanarna. Kungsblått, smaragdgrönt och guldgult, färgkombinationen är minst sagt magnifik och väl balanserad. Huvudet och halsen skimrar i blåaste blått, och ryggen har ett vågformat mönster, i metalliskt gulgrönt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och så tillkommer släpet med sina ögonformade fläckar, också det i skimrande gult, grönt och blått. När en intressant hona är i närheten kan hanen resa upp stjärten med hjälp av de starka musklerna, här behövs inget gym, och stjärttäckarna visas upp som en gigantisk solfjäder.

Inte undra på att påfågelhanarna är avbildade på porslin, textilier och tavlor. Med jämna mellanrum är påfågelmönstrat trendigt.

Batik med påfåglar. Foto: Kerstin Engstrand
Batik med påfåglar. Foto: Kerstin Engstrand

Påfågeln är mycket vanlig i Indien och Sri Lanka men trivs ovanligt bra i vårt klimat. Där, i Indien och Sri Lanka, lever den inne i djungeln och i flockar om 30 till 50. På dagen ser man dem gå pickandes i sig mat, ibland springer de i väg, och man förvånas över att de är så bra löpare. Upplever de fara tar de sin tillflykt upp i träden, där de också tillbringar natten. Ja, de kan flyga, men det är en tung och bullrig flykt.

Foto: Kerstin Engstrand
Ofta ser man att påfågeln har någon enstaka knäckt stjärtfjäder. Men det brukar inte hindra den att spela. Frågan är om honan påverkas av hans utseende. Foto: Kerstin Engstrand

Hanen blir mellan ca 1,25 meter lång, och till längden tillkommer släpet, stjärttäckarna, som är minst lika långa. Påfågelhanen har bland alla fåglar i världen de längsta stjärttäckarna. Och honan är, som oftast i fågelvärlden, lite gråare, lite brunare, och syns knappt. Inte heller har hon begåvats med spektakulära fjädrar.

Trivs med människor
Vad är det som skymtar i gräset? Det är en påfågel på besök! Foto: Kerstin Engstrand
Vad är det som skymtar i gräset? Det är en påfågel på besök! Foto: Kerstin Engstrand

Påfåglar trivs tillsammans med människor, visst är det lite skygga men inte så mycket som man först tror. De kan bli 15-20 år gamla. En hona väger ca 3–4 kilo, en hane 4-6. De är vänliga djur, det är sällan de blir aggressiva. De blir inte vaktande som exempelvis kalkoner kan bli.

Och ibland utstöter hanen ett skrik, kort och mycket intensivt. Det hörs. Absolut ingen fågel att ha i tättbebyggda områden. De har två ljud, ett trumpetande läte och ett som låter som en ett jamande. De ”jamar” oftare än skriker, men båda lätena hörs rejält. Det händer att de ropar mitt i natten, men vanligen utstöter de sina läten under parningstider, och under dagen, men de håller inga serenader på kvällar eller tidiga mornar.

Hur kommer de då till våra trädgårdar? Oftast har de blivit skrämda av något. Det kan ha varit en lastbil eller en traktor. Trots att de själva utstöter skarpa skrik som vi kan uppleva som störande, är de mycket skygga för ljud. Vanligen flyr de när de är ganska nya på ett nytt ställe. Och de kan lätt ta sig långa sträckor. En hona lägger vi vanligen inte lika märke till som en hane som är på rymmen.

Vad äter en påfågel? Som vanliga höns, men det är bättre att utfordra dem med kalkonfoder som är mera proteinrikt. De äter också kött, som mindre ormar. I våra trädgårdar älskar de vinbär, allra helst röda, och rabarber!  Vi har inga rapporter om de tar stora mördarsniglar, men de äter alla små sniglar. Och de älskar bröd, även med smör på.

De behöver stora ytor att röra sig på. De tycker inte om att vara instängda. Det är stora fåglar, och särskilt hanarna med sitt långa släp trampar snabbt upp en liten trädgård.  Och de skiter, rejält. Spillningen är utmärkt gödsel, men det blir snabbt för mycket av den.

De trivs i barnens sandlåda, att bada i sand är något som alla fåglar tycker om. Sandbadet är effektivt mot ohyra i pälsen. Men de trivs också på gräsmattan, i skuggan.

 

Häckningstiden kan ibland börja redan i april, ibland först i slutet av juli eller i början av augusti. Vanligen lägger den minst 4 ägg, ibland upp till 15. Honan lägger äggen i ett bo hon byggt upp av löv och boet hittar du under en stor buske. Äggen ruvar hon i ca en månad. Och som många andra fåglar så vill honan inte bli störd under ruvningen. I två till tre månader brukar kycklingarna stanna hos sin mamma.

Under sommaren trivs de utomhus, oftast sovandes i ett stort träd. Men så fort hösten kommer vill de in.

 

Vita ”finast”
Vita påfåglar. Foto: Kerstin Engstrand
Vita påfåglar. Foto: Kerstin Engstrand

Inget vet med bestämdhet när påfågeln kom till Europa. Den lär ha förekommit i Grekland redan under femte århundradet f. Kr. I Rom var den en populärt maträtt, gärna grillad. Först under medeltiden lär den ha blivit populär i Frankrike och Tyskland. Det franska köket uppskattade den stora fågeln som på 1500-talet slog ut kalkonen som favoritmatfågel bland de som hade bättre ställt. Att imponera på gästerna var då mycket viktigare än vad det är idag. Till och med biskop Brask, han med Brasklappen, lär ha serverat något som måste ha varit påfågel då det stod på menyn ”påhöns med utslagen stjärt”. Hans Brask,(1464-1538) var biskop av Linköpings stift ca 1513–1527. Han hade även tryckeri i Söderköping. Det huset finns fortfarande kvar, med stor privat trädgård till. Men det var som prydnadsfågel i slottsparkerna den främst användes som, och särskilt då vita påfåglar. De användes för att imponera, och det gör de än, särskilt de vita.

Och varför trivs i de i våra trädgårdar?  De trivs att vara tillsammans med människor. Många som upptäckt en objuden besökare har hus med källarfönster, eller ett växthus. För påfåglar älskar att spegla sig. Så får du ofta rymlingar i din trädgård, och du vet om varifrån de kommer, så be ägarna sätta upp speglade ytor där de bor. Så kommer de troligen att hålla sig hemmavid. Det behöver inte vara riktiga speglar, det räcker med glas som är svartmålade på baksidan. Ju fler tuppar, desto fler speglande fönster i marknivå behövs.

De trivs också att sitta högt, gärna då på en bil. Och ja, de repar lacken. De är inte förtjusta i snö och går inte in i mörka utrymmen. Men de går gärna in i uthus om ljuset är tänt.

 

 

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...