Taggar Inlägg "Stadsodling"

Stadsodling

Foto: Kerstin Engstrand

Avenyn är gatan med verkligt stort A, för det finns väl ingen liknande här i Sverige, inte ens i huvudstaden Stockholm. Det är här det händer, i år blommade Avenyn upp och blev under sommaren ett skyltfönster för grön stadsutveckling.

Avenyn heter egentligen Kungsportsavenyn, är 860 meter lång och sträcker sig från Kungsbron till Götaplatsen. Detta är verkligen centrum av Göteborg.  Tio meter breda trottoarer kantar den och de var från början förträdgårdar!

2016 satsar Göteborg stort på att marknadsföra sig som Nordens Trädgårdsstad nummer ETT.

På temat grön stadsutveckling skapades 17 pop up trädgårdar som förlades på trottoarerna. Syftet var att hitta inspiration och nya idéer till att skapa offentliga platser utifrån sociala och ekologiska aspekter. Platserna skulle bidra till ett rikt och hälsosamt stadsliv och fanns att beskåda 4 juni till 7 augusti.

– Göteborg satsar hårt på att arbeta med både sociala och ekologiska faktorer, allt för att få en mer hållbar stad, säger stadsträdgårdsmästare Helena Bjarnegård. Och Götaplatsen är ett självklart utropstecken på det gröna stråk som under nio veckor etablerade sig från Trädgårdsföreningen, via Avenyn, upp till platsen runt Poseidon.

 

Och pricken över i:et stod Poseidon på Götaplatsen för. Här hade man byggt en härlig plats där sittplatser samsades med grönsaksplanteringar och en äng. Och allt var kryddat med budskap. Här fanns även en återvinningsbar, för växter, dvs. man kunde få med sig hem en stickling. Det var White arkitekter som vann tävlingen förslaget ”Poseidon i det gröna”. Syftet var att förvandla Götaplatsen till en mötesplats med såväl grönska som aktiviteter, plats för avkoppling och ”ätbar inspiration” och de lyckades de mycket väl med.
Utställarna, som alla arbetar med grön utveckling, var landskapsarkitekter,  kommuner och privata aktörer, på såväl lokal och nationell nivå, som internationell nivå. Förhoppningen var att såväl trädgårdsintresserade, som arkitekter, villaägare som balkonginnehavare, vuxna som barn skulle hitta  något av intresse.

PRATA GÄRNA DYNGA MED OSS
UTSTÄLLARE: BOSTADSBOLAGET, FAMILJEBOSTÄDER, POSEIDON

Onekligen den bästa pop-up trädgården. Här lyckades de tre bostadsbolagen mycket skickligt entusiasmera och informera. Deras syfte var att visa hur de skapar gröna gårdar tillsammans med hyresgästerna. Allt material, som planteringslådor, markbeläggning, sittplatser, växter med mera kommer att återanvändas i bolagens bostadsgårdar. Resultatet blev en tropisk miljö mitt bland avgaserna. Med en verklig raritet, ett brokbladigt tulpanträd som krona på verket. Interagerande med besökarna var också på topp, rösta på din favoritblomlåda och du får en liten burk honung. Parken var också under stor tid bemannad.

 

BEE CONECED (BI-KOPPLAD)
CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA, SOM EN DEL I FORSKNINGSPROJEKTET CARE OF CITIES
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nyfiken gul? Hur kan vi förstärka ekosystemtjänster genom att förbättra eller skapa gröna länkar? Chalmers Arkitektur utvecklar en ny metod för att förbättra bins överlevnadschanser i staden, genom att öka deras tillgång till gröna platser och det projektet blev en illgul stadsminipark med formen som direkt associerar till en bikupa. C/O City projekt är ett forskningsprojekt som utförs på Chalmers Arkitektur i samarbete med Beijerinstitutet och SLU. Popup-parken var en del av forskningsprojektet, där även White arkitekter och Mareld landskapsarkitektur deltar.

HELLRE UTE ÄN INNE
MALMÖ STAD
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Malmö Stads gatukontor bjöd in till en pop up-park, som byggde på deras vision ”Hellre ute än inne”.  De ville välkomna till rörelse, lek och häng med i en mötesplats med urbant formspråk och grönska.

GROW GOTHENBURG, GROW!
THE FOODPRINT LAB
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Grow Gothenburg är en satsning som startade våren 2016 för att tillgodose det stora intresset för att odla i stan, besöka en stadsodling eller köpa stadsodlad mat genom en digital plattform där  hela stadsodlingsrörelsen samlas på en interaktiv karta. I popup-parken fick man inspiration kring vad som hände kring stadsodling i Göteborg samt prata självförsörjning och matstrategier för framtiden.

CLAIMING AVENYN
ARKITEKTER UTAN GRÄNSER, SVERIGE
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I en oas av ätbar och frodig grönska ville Arkitekter utan gränser skapa en plats för möten och diskussioner om stora och små frågor. Bland annat kring matförsörjning och hur en hållbar framtida stad kan se ut, några av de frågor som organisationen Arkitekter utan gränser arbetar med. Under sommaren hölls workshops, föreläsningar och temporära utställningar i pop-up trädgården.

SURRANDE MÖTESPLATS
GRY ELLEN RINGSTAD, VEGARD RINGSTAD (NO)
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bin var populära, ännu en surrande mötesplats för människor och bin och gjord i blågult. Här fanns sittplatser och en bikupa med information om bin.

Hur var villkoren?

Enligt Cecilia Liljedahl, projektledare för Gothenburg Green World 2016, har man gått ut brett och efterfrågat idéer till hållbara miniparker. Ett villkor var att besökaren skulle kunna gå in i och komma nära, och alla har fått samma yta att arbeta med. Man fick in ett 30-tal förslag och de fick vardera 20 000 kronor för att använda till material och uppbyggnad. Någon ersättning för arbetet ingick emellertid inte vilket kan synas anmärkningsvärt Park- och naturförvaltningen har stått för skötsel och jord.

Och till stadens stora glädje har miniparkerna klarat sig bra från skadegörelse. Någon enstaka växt har försvunnit, och en skateboard. Den sistnämnda var väntad att någon skulle lägga vantarna på den.

Nu när pop-up trädgårdarna är nedtagna undrar många vad som har hänt med alla växter. De fleråriga växterna har fått nytt liv i många skolträdgårdar, jorden har återanvänts främst som jordförbättring  och nästa års ryttarVM 2017 har fått ta över en hel del trä, som man ska använda till att bygga hinder med.

Av Kerstin Engstrand

Dubbelt nyttiga, efter att innehållet ätits upp blir skalen snart till jord. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har under åren testat ett flertal olika varmkomposter. Och ingen har fungerat tillfredsställande. Oftast har det tagit för lång tid att få ordning på komposten och fluglarverna har varit flitigt förekommande. Dessutom har inte alltid viljan att gå ut med matrester en iskall vinterdag varit den största.

Sedan ett par år tillbaka testar jag bokashi och jag fann direkt att detta är metoden för mig. Och det är inte min stora vurm för Japan som påverkat mig. Utan här har jag äntligen funnit en bekväm komposteringsmetod som passar vårt lilla hushåll. Ja, vårt hushåll är litet när det handlar om matrester. Ytterst sällan har vi fisk- och köttrester. Lejonparten av vårt mathushållsavfall är grönsaksrester och fruktskal av olika slag.

En liten pyts på köksbänken, en tioliters hink med lock i tvättstugan, mera plats kräver metoden inte. Jo, jag höll på att glömma. Det behövs en liten behållare för komposteringsmedlet också, strömaterialet, samt anmälan till din kommun att du vill kompostera köksavfall.

Vad är då bokashi? 
Bokashiströ. Foto: Kerstin Engstrand
Bokashiströ. Foto: Kerstin Engstrand

Bokashi är japanska och betyder ”jäst organiskt material”. Metoden, som baseras på ”Effektiva Mikroorganismer” (EM), lär ha uppfunnits på 1980-talet. Mikroorganismerna som används för nedbrytningen finns naturligt i vår omgivning. De ”väcks till liv” när de kommer i kontakt med organiskt avfall, som då bryts ner genom jäsning. Bokashibakterier anses vara bra på att ta hand om gifter. EM används även i återställning av radioaktiv mark i Fukushima i Japan och rengöring av förorenade vattendrag, framför allt i Asien. I Kenya sprayas EM över sjöar för att reducera övergödningen där vattenhyacinten helt tagit över.

Vattenhyacint. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenhyacint. Foto: Kerstin Engstrand

Dessa mikroorganismer omvandlar matavfall som kött, grönsaker och kaffesump relativt snabbt, och nästan helt luktfritt, till något som mest kan liknas vid jordförbättring. Efter bara sex veckor kan komposten användas. En annan klar fördel är att man slipper matavfallspåsar.

Det man använder är ”bokashiströ”.  Det är inget vanligt strö, mikroorganismerna har blandats med vetekli. Matavfallet jäser i en lufttät hink tillsammans med mikroberna. Matresterna bryts inte ner, inte heller ruttnar de, utan de spjälkas upp och behåller sina proteiner, vitaminer, mineraler och i viss måna sina näringsämnen. Bokashi lär också återföra kolet till jorden.

Vad behövs?

2–3 plasthinkar med tättslutande lock

1 påse bokashiströ

Några dagstidningar, servetter, äggkartong eller träpellets. (Behövs för att hålla innehållet i hinken ganska torrt).
Du behöver flera hinkar så du kan fylla den ena medan den andra står varmt inomhus ett par veckor för efterjäsning. Sedan är det fritt fram att göra jord!

Strömatrialet köper jag. Det går inte åt så mycket och det är mycket hållbart. Som nytt är det halmfärgat. När det blir lite äldre ser det ut som kaffesump. Jag har använt mig av tre år gammalt strö och det fungerar utmärkt. Men det har då förvarats lufttätt och svalt. Det fungerar hur som helst även om det rekommenderas att förbruka det inom 6–12 månader. Strömaterialet luktar lätt syrligt, som mjölksyrat. Om ströet däremot blivit grått och känns ”dammigt” har det tagit slut på sig själv och ska inte användas.

Man kan också göra sitt eget strö. Det tar 4–6 veckor. Man gör det av vetekli, vatten EM-1 bakterier och melass. Det kan vara värt besväret om man har behov av mycket strö.

Jag har även en större bokashihink med tappkran. Tack vare tappkranen kan jag lätt ta vara på den vätska som bildas under processen. Den brungula vätskan används sedan som gödsel.

Men specialhinken blir snabbt fylld, så vid sidan av denna har jag flera vanliga tioliters plasthinkar med tättslutande lock. Hinkar finns ofta till extrapris, det är locken som är lite smådyra jämfört med hinkarna. Å andra sidan är lockens kvalitet mycket viktigt för bra resultat.

Så här gör du:
 

 

Jag har en liten hink i köket där jag samlar upp dagens matavfall. På kvällen för jag över resterna till tioliters hinken som står i tvättstugan. Processen ska hållas så lufttätt som möjligt varför bokashihinken endast bör öppnas en till två gånger per dag. Det går även bra att använda biopåsar (gjorda av majs) i hinken, de förenklar även hantering och vinterförvaring.

Vad kan man lägga i? Apelsinskal går utmärkt, liksom citronskal. Ger dessutom en extra god doft till bokashin. Vi köper ekologiska apelsiner, bananer och citroner. Att lägga i hårt besprutade vanliga citrusfrukter känns inte bra att göra jord av. Bröd, äggskal, kaffesump, bröd, tepåsar, vissna snittblommor och hushållspapper lägger jag också ner. Men inte vätskor som mjölk, juice och soppa eftersom det blir då för blött i hinken. Jag lägger heller inte ner fisk- eller köttrester.

Vid varje påfyllning strör jag över minst en matsked bokashiströ. Strötillverkaren rekommenderar 1–2 matskedar per liter mat, men jag brukar alltid ta minst en matsked oavsett om jag har mindre än en liter avfall eller ej.

När hinken är full ställs den åt sidan för att efterjäsa. Snabbast går det i rumsvärme, vanligen tar det då tre veckor. Under tiden börjar jag på nästa hink.

Bokashiprocessen är en sorts jäsning–syrnings process som medför att utseendet på det du lägger ner inte direkt förändras. Men det händer saker. Mikroberna förökar sig under jäsningstiden. Jag brukar i regel också få fluffig vit mögel i hinken. Det är bra, det visar på att processen fungerar.

Viktigt är att hinkens innehåll har rätt konsistens. Och det är här jag tycker bokashimetoden fungerar så bra (förutom då att man kan ha allt inomhus). Med en papperstidning i botten av hinken, och påfyllnad av matavfall varje dag som får ett lager strö över sig, har jag aldrig haft problem med innehållet. Överst har jag alltid en dubbelvikt dagstidning. Den är viktig, den suger åt sig eventuell kondens.

Skulle det bli för blött luktar bokashin lite fränt. Men innan dess har man redan lagt märkte till kondens på locket, och lagt dit en dagstidning. Eller hushållspapper. Tidningen tar upp fukten och byts om den skulle bli för blöt. Även idag, när jag har dagstidningar som e-tidningar, klarar jag bokashin. Det går åt få dagstidningar per år och skulle jag inte ha tillgång till en papperstidning fungerar även hushållspapper.

När jag fyller på nytt matavfall i hinken lyfter jag bara på den dubbelvikta tidningen, lägger i matresterna, strör över en matsked strö och sedan läggs tidningen tillbaka. Viktigt är att trycka till innehållet vid varje påfyllning. Och då är återigen den dubbelvikta dagstidningen suverän, du slipper bli geggig om händerna.

Man kan efter ett tag, fylla på med ett lager jord på en till tre centimeter. Det påskyndar processen. Ännu bättre är att komplettera med både jord och några maskar.

När en hink är full är det dags att ställa undan den för lagring. Hinkar som är på ”lagring” är lätta att stapla på varandra. Jag ställer inte ut dem då risken att möss ska gnaga sönder plasten är stor. Att ha dem ståendes inomhus snabbar också på processen. I jämn inomhustemperatur med 22 grader tar det knappt tre veckor. Har du hinkarna ståendes utomhus, tar det på våren vanligen 6–8 veckor, under högsommaren knappt tre. Allt beror på temperaturen de står i.

Hinkarna är också lätta att flytta med från lägenheten i storstan till sommarstället. På vintern kan de efter mognadsperioden stå utomhus. Inget händer då inne i hinkarna, mikroberna kommer igång igen till våren när temperaturen stiger. Har du bra hinkar med starka lock samt att bokashi har lågt pH brukar hinkarna inte dra till sig möss eller råttor. Observera att kommunen måste godkänna att du komposterar köksavfall enligt bokashimetoden!

När lagringen är avklarad är det dags att börja använda bokashin. Jag använder min bokashi i hinkar, i mina tomat– och paprikaodlingar. Färdig bokashi har ett pH på 3,5–4 vilket medför att möss och andra gnagare inte brukar bry sig om bokashin som är nergrävd i jorden. Däremot har en del fått problem med grävling som tydligen gillar att böka runt i det. Det går att åtgärda med att lägga ett kompostgaller över jorden där man grävt ner bokashin. Men grävlingar kan  vara starka och även flytta på kompostgaller.

Extra bonus: Flytande bokashi
Lakvattnet är näringsrikt och en bonusprodukt. Foto: Kerstin Engstrand
Lakvattnet är näringsrikt och en bonusprodukt. Foto: Kerstin Engstrand

En restprodukt av processen är en brungul vätska. Den vätskan kan man lätt ta tillvara om man har en hink med tappkran. Vätskan är ett mycket bra ”gödselmedel” och tack vare den känns den extra kostnaden för den fina hinken ytterst prisvärt.

Vätskan måste spädas innan användning. Om den späds:1:100 används den till bevattning, spädd 1:1000 kan den användas att spraya bladverk, både inom– och utomhus. Men var då beredd på en viss syrlig odör som håller i sig i ett par dagar. Men jag rekommenderar inte att använda lakvatten eller bokashi inomhus som ”gödsel” då sorgmygg och bananflugor stormtrivs i denna blandning. Dock är lite lakvatten i en skål en suverän fångare av flygande sorgmygg och bananflugor.

Det sägs också att den kan användas för att motverka sedimentering och fettansamling i avlopp. Jag har testat men inte kunnat dokumentera effekten.

Hur mycket flytande näring man får ut av en hink är svårt att säga. Ibland får jag en halv deciliter, ibland två till tre.

Gör jord av din bokashikompost

Så snart en sats bokashi är färdigjäst kan man börja göra jord av innehållet. När det jästa matavfallet kommer i kontakt med trädgårdsjord börjar en ny process. Det sker när man ”bäddar in” bokashin i jord. Jag använder min bokashi i tomatodlingen. Tio liter bokashi fördelas över i totalt två–tre tioliters hinkar och blandas där med vanlig jord. Det gör jag tre–fyra veckor innan jag planterar ut tomatplantorna. Detta för att pH–nivån ska stabiliseras.

Mina blivande tomatodlingshinkar har jag också inomhus, i ett svalt utrymme tills det är dags att plantera i dem. Tomater stormtrivs i bokashijord. Den knastertorra och brännheta sommaren 2014 noterade jag att de tomater som växte i hinkar med bokashijord inte behövde vattnas lika mycket som den andra.

Man kan även använda sin gamla slutna varmkompost. Den är suverän att tömma mogen bokashi i, särskilt under vintern. Täck då gärna över bokashin med jord, löv eller tidningspapper.

Pappret tar längre tid på sig att bli till jord än matresterna. Om bokashi används som försteg till en traditionell kompost hjälper tidningspappret balansen i komposten. Man kan även lägga ut tidningspappret som marktäckning under exempelvis bärbuskar. Täck över med löv eller barkmull så syns de inte.

Enbart bokashiströ kan också spridas i trädgården. Ska vara särskilt bra i rabatter eller under buskar och kan med fördel kombineras med barkmull eller gräsklipp så att ströet får något att jobba med.

Tänk på, du får själv ta hand om ditt matavfall men en anmälan måste lämnas till kommunens Miljökontor.

Och att all kompost ska ses som jordförbättring, inte som gödsel.

Av Kerstin Engstrand

Takodling i Tokyo Foto: Kerstin Engstrand

Tokyo växer mer än vad som är bra för staden. Det första som slår en är att det ändå inte finns så många extrema höghus som man sett på tv. Förvånansvärt många lägre, upp till tre våningar höga. Trafiken är ganska lugn samt här finns en hel del parker som för en annan känns enorma, särskilt efter en hel dags promenerande.

Ändå är staden en betongdjungel. Jämte Paris är Tokyo en av de minst gröna städerna på jorden. Samtidigt som det finns en nostalgi invävd i staden. Här älskar man naturen, och en av de mest populära växterna att samla på i Japan är blåsippa.

Här i centrala Tokyo bor 13 miljoner människor, 14000 invånare per kvadratkilometer, och hela 35 miljoner bor inom ett avstånd av 50 km. Här kan man hyra hundar per timme och gå på barer för att klappa katter. De flesta som arbetar inne i Tokyo har fyra timmars resväg. Varje dag. Och många arbetar till klockan nio på kvällen. Samt har vanligen bara en enda vecka semester per år. Nåväl, de har en hel del röda bankdagar, nästan en per vecka.

Ärtodling i tråg som påminner om våra murartråg. Foto: Kerstin Engstrand
Ärtodling i tråg som påminner om våra murartråg. Foto: Kerstin Engstrand

2% av staden är odlad land, och då är det främst kolonilotter vi talar om. Det blir mer och mer fokus på att nyttja taken. Och då inte enbart till de berömda ölträdgårdarna som funnits sedan länge. Det här är staden där man för att sänka temperaturen börjat med risodlingar på taken. Och här har järnvägsbolaget East Japan Railway Company satsat på takodlingar. Och det är grönsaker som gäller. Nästan uppe i himlen, så känns det i alla fall. Förutom när man hör det ständiga bruset från luftkonditioneringarna. Och vinden, det blåser rejält här uppe.

Den största takterrassträdgården ligger uppe på Q-Court på trendiga Marui Honkan i närheten av Shinjuku stationen.  Här finner man en engelskinspirerad trädgård, bananformade (!) bänkar och en vattenvägg som silar bort lite av stadens trafikbrus. Takterrassen kom till efter kundernas önskemål, de önskade helt enkelt en oas där de kunde för en liten stund drömma sig bort från sitt övriga hektiska (shopping) liv.

Ebisu Green Garden är en annan. Det roliga är att när man frågar efter takterrasserna blir alla mycket glada och intresserade. De formligen lyser upp. Ebisu ligger vid stationen med samma namn och är nog bolagets största satsning. Det är också den första de byggde. 2010 öppnades denna  “Sorado  Farm” som är på circa 160 kvm. Här kan man som kund hyra en liten jordplätt och under sakkunnig ledning få hjälp i sitt odlande. Och det är verkligen tal om små plättar,  de är till ytan lite större än en pallkrage. För en kostnad av ca 100 400 JPY per år (ca 7600 kronor) kan man hyra tre kvadratmeter. Fast man talar inte om pris utan medlemskap. Det finns även lotter som är på 5-6 kvm. I hyran ingår allt, man får även tillgång till stövlar.  Man kan också för ca 38 000 JPY per år ( ca 2900 kronor) betala extra för bekämpning av ohyra och ogräs.

All hjälp kan man kan få, även ogräsrensning, men det kostar extra. Foto: Kerstin Engstrand
All hjälp kan man kan få, även ogräsrensning, men det kostar extra. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligen är man en person per ”fack” som de kallar odlingslättarna för men man kan också gå ihop 5-6 personer om en större del.

Det ska noterats att odlingarna i regel endast är öppna under dagtid, vad vi kallar kontorstid, så en vanlig vardag är det enbart personalen som är där. Ibland kan man se en mamma med sina barn. Det är på de lediga dagarna man ser de flesta odlarna.

Men det finns brasklappar. Det är rejält blåsigt uppe på taken och en brasklapp är att man inte garanterar någon skörd. Samt man reserverar sig för naturkatastrofer. Här kan det förekomma kraftiga regn och jordbävningar. Man får inte odla annat än det som tillhandahålls. Å andra sidan tror jag inte den begränsning är något som oroar de som är medlemmar.

wwIMG_2400
Urvalet av grönsaker är stort. Foto: Kerstin Engstrand

 

Vad odlar man? Jo, traditionella japanska grönsaker, olika gurkor, bladväxter och sojabönor men även vad vi också gärna odlar som jordgubbar är populärt, liksom tomater och ärtor. Tomaterna måste förkultiveras, Tokyo har en ganska kylig vinter och vår men stekhet sommar.

Förkultiverad tomat- och zucchiniplantor och ett glas te. Foto: Kerstin Engstrand
Förkultiverad tomat- och zucchiniplantor och ett glas te. Foto: Kerstin Engstrand

Det vindutsatta läget gör att man använder sig flitigt av fiberduk. Kvalitén på den fiberduken är suverän men jag lyckades inte få reda på märket. Det är absolut ingen fiberduk som trasas sönder av minsta vindpust.

Sallatsblandningar är lika populära i japan som hos oss. Foto: Kerstin Engstrand
Sallatsblandningar är lika populära i japan som hos oss. Foto: Kerstin Engstrand

Vad som förvånade mig var kvalitén på jorden. Den var inte rolig vilket du ser på bilderna. Det var också det som personalen var minst stolt över. Här användes ingen bokashi vilket man gör på flera odlingslotter i marknivå.

Potatisodling. Foto: Kerstin Engstrand
Potatisodling. Foto: Kerstin Engstrand

Det roligaste var nog att se hur de odlar potatis. Jorddjupet är här på taken inte det största. Det löser man genom att odla potatis i jutesäckar. Juteväven hålls på plats av fyra starka odlingskäppar. Sättpotatisen läggs ner i botten av säcken och allt eftersom potatisen växer så läggs mer jord på. Och lyckan att med fingrarna krafsa fram sina första egna potatisar är lika stor för en förstagångsodlare i Tokyo som för oss.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Unika ärtor i stadsodling. Foto: Kerstin Engstrand

Sockerärt ‘Arvidsjaur': Tidig sockerärt från Nordiska Genbanken. Så tidig att många som odlat den kallar den för Sveriges snabbaste ärta. Blev sommaren 2014 skördeklar redan i mitten av juli.

 

wwmarta1
Märta säljs också under namnet Martha.
Foto: Kerstin Engstrand

Sockerärt ’Martha’/’Märta’: Fanns länge enbart att köpa via England. Gammal, svensk sockerärt med ljusgula baljor. Även bladverket är vackert med sin fräscha, intensivt gulgröna färg. Många anser att fullt mogen går det att använda ‘Märta’ som man använder kikärter.

wwimoecta9090_1
‘CAROUBY DE MAUSSANE’. Foto:Impecta

Sockerärt  ’Carouby de Mausanne’: Högväxande fransk sockerärt med violetta blommor. Har ljust gröna, breda, ca 10 cm långa baljor och blir 150 cm hög. Mycket god. Ger stor skörd under flera veckor.

Sockerärt ‘Grötom': Sorten har fått sitt namn efter orten Grötom vid Höga kusten, Ångermanland. Det var där de hittades i början av 1990-talet. Är en medelhög blåärt med enfärgade, lila, korta baljor. Har vacker blomma i ljuslila och lilarött.

Grötom' Foto: Kerstin Engstrand
Grötom’ Foto: Kerstin Engstrand

Grönpickelärt: ‘Bjurholm’ har sitt ursprung i Bjurholm i Västerbotten och hittades 2012. Högväxande, ger två baljor per stängel och cirka sex frön per balja. Från samma gård kommer även en morot, tre olika sorters ärter, potatis och Bjurholmslöken.

Bjurholms blåärt: Högvuxen relativt stor kokärta, baljorna mognar ganska långsamt. Kan ätas som sockerärt om den skördas tidigt. Härstammar från Elsas odling i Bjurholm. Sorten köpte Elsa någon gång på 1940-talet.

De tre sistnämnda sorterna kommer från Programmet för odlad mångfald,  POM

Potatis

Blå Kongo blommade den 21 juli. Är en gammal sort som man tror härstammar från Sydamerika. Är som namnet anger blå. Rå, är både skal och kött mera violett, men kokt blir den mera blå i färgen. Det är antocyaniner som ger den blåa färgen. Förövrigt samma ämne som ger blåbären sin blåvioletta färg. Sen sort, mjölig.

Mayan Twilight är en typ av potatis, Solanum Phureja, som har som namnet antyder sitt ursprung från Anderna. Mayan Twilight är onekligen en potatis för gourmeter. Den har tagits fram relativt nyligen i Skottland. Mjölig, köttet är ljusgult med enstaka röda strimmor, skalet är ljusgult med röda fläckar.

Swift är den tidigaste sorten, som tyvärr ofta blir blötkokande. Vitt kött och vit blomma. Sorten kommer ursprungligen från Skottland.

Andra grönsaker
Reginald Scholz odlar över 30 sorters ärtor. Foto: Mariana Mattsson
Foto: Mariana Mattsson

Reginald Scholz med några fina ‘Superschmelz’  

Kålrabbi,‘Superschmelz': Denna kålrabbisort brukar ge upp till 4 kilo stora och spröda kålrabbi med en diameter på 20-25 cm. Vitt kött och blekt grönt skal. För att få stora exemplar är det viktigt att hålla plantavståndet till 50 cm. Klarar bra att lagras över vintern.

Bondböna i blom. Foto: K Engstrand
Bondböna i blom.
Foto: Kerstin Engstrand

Bondböna ‘Threefold White ‘: Mycket lättodlad bondböna. ’Threefold White finns även hos flera stora fröfirmor. Har vita blommor och får stora, platta bönor. Bondbönor trivs bäst i lätt lerhaltig, mullrik och väldränerad jord. Vattna regelbundet.

Purpurkål. Foto: Kerstin Engstrand
Purpurkål
Foto: Kerstin Engstrand

Purpurkål ’Baltisk Röd’: Gammal sort som ursprungligen kommer från Baltikum. 1986 fick Runåbergs fröer den från Baltikum och gav den dess svenska namn. Mycket vacker mörkt violett, färgen blir intensivare när svalare väder inträder. Blir ca 50–60 cm hög. Blir mörkgrön vid kokning.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
 Det växer så gruvligt i Lapplands första stad där sommarnatten aldrig blir mörk.

Här ligger Lycksele ,växtzon 7.

 

Josephine Norrbro  Foto: K Engstrand
Josephine Norrbo Foto: Kerstin Engstrand

Våren 2014 var Josephine Norrbo ny på jobbet som stadsträdgårdsmästare i Lycksele. Ganska omgående fick hon en utmaning som heter duga. Lycksele kommun drogs med stort underskott i ekonomin och kommunpolitikerna beslutade om sparkrav. Det innebar för hennes verksamhet att sommarblomsplanteringarna var strukna 2014.

Josephine valde att se detta som en utmaning. Vårblomman nummer ett, pensén, säkrade hon, de planterades ut i början av maj. Dessutom sponsrade och planterade den lokala Rotaryföreningen växter längs Storgatan. Och trots sommarblomsstoppet så frodades det som aldrig förr utanför stadshuset. Lösningen blev en kålgruva i det fria, kål, potatis och ärtor eller som hon skämtsamt säger: Potatisekonomi. Där fick kommunen växter uppdragna av privata Trädgårdsduon Rosa lapponica, Mariana Mattsson och Reginald Scholz.

Planteringslådorna fanns där redan. Urvalet var sparsmakat och unikt. Fokus var på gamla kulturarvssorter och att det också skulle vara vackert. Blom- eller bladfärger tittade man särskilt på. 2014 fylldes de med potatis, bondbönor, ärter och kål. Att det hela skapats med en stor portion humor märks i kommentarer som att man kan inte låna på ärtskidor innan man har sått dem. Och att potatis ger rik skörd, sätt en och få 15 nya.

Det var förkultiverade plantor som i början av juni planterades ut framför stadshuset. Den 28 juni, på Stadsträdgårdens dag, invigdes nysatsningen. Och redan i mitten av juli blommade bondbönorna samt några av ärtsorterna medan potatisen Blå Kongo valde att börja blomma en vecka senare. Läget utanför kommunhuset var gynnsamt, soligt och fick bra skydd av huset. Samt Lycksele fick dessutom en ovanligt varm sommar.

wstadshus1
Foto: Kerstin Engstrand

 

I övriga planteringar valde Josephine att satsa på gröngödslingsväxter. Att Lyckseleborna saknade sina färgstarka sommarblommor märkte hon. Det var många som hörde av sig, särskilt om planteringarna med gröngödslingen. Den typen av växter är utseendemässigt ganska väsenskilda från det ordinarie utbudet.

2015 bestämde kommunen att det återigen skulle bli sommarblommor, exakt vad var i slutet av mars inte bestämt, man inväntar den nya stadsträdgårdsmästaren. Själv har Josephine lämnat Lycksele för varmare breddgrader för projektet ”Planteringar utan gränser” i Helsingborg.

Jag vill särskilt poängtera att trots den korta säsongen så går mycket att odla så här långt norr ut. Ljuset, de långa dagarna och ljusa nätterna, gör mycket till för att växterna ska bli extra välmående.

 

Läs om de unika ärtsorterna man odlade, klicka här:

Lyssna på trädgårdsduon om ärtodlingens sköna konst.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Ja, då drabbades man av habegär. Det sker ibland när man tittar en växt djupt i ögonen. Eller var det växten som tittade på...