Rabarber trädgård testar: Bokashi

Rabarber trädgård testar: Bokashi

Dubbelt nyttiga, efter att innehållet ätits upp blir skalen snart till jord. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har under åren testat ett flertal olika varmkomposter. Och ingen har fungerat tillfredsställande. Oftast har det tagit för lång tid att få ordning på komposten och fluglarverna har varit flitigt förekommande. Dessutom har inte alltid viljan att gå ut med matrester en iskall vinterdag varit den största.

Sedan ett par år tillbaka testar jag bokashi och jag fann direkt att detta är metoden för mig. Och det är inte min stora vurm för Japan som påverkat mig. Utan här har jag äntligen funnit en bekväm komposteringsmetod som passar vårt lilla hushåll. Ja, vårt hushåll är litet när det handlar om matrester. Ytterst sällan har vi fisk- och köttrester. Lejonparten av vårt mathushållsavfall är grönsaksrester och fruktskal av olika slag.

En liten pyts på köksbänken, en tioliters hink med lock i tvättstugan, mera plats kräver metoden inte. Jo, jag höll på att glömma. Det behövs en liten behållare för komposteringsmedlet också, strömaterialet.

Vad är då bokashi? 
Bokashiströ. Foto: Kerstin Engstrand
Bokashiströ. Foto: Kerstin Engstrand

Bokashi är japanska och betyder ”jäst organiskt material”. Metoden, som baseras på ”Effektiva Mikroorganismer” (EM), lär ha uppfunnits på 1980-talet. Mikroorganismerna som används för nedbrytningen finns naturligt i vår omgivning. De ”väcks till liv” när de kommer i kontakt med organiskt avfall, som då bryts ner genom jäsning. Bokashibakterier anses vara bra på att ta hand om gifter. EM används även i återställning av radioaktiv mark i Fukushima i Japan och rengöring av förorenade vattendrag, framför allt i Asien. I Kenya sprayas EM över sjöar för att reducera övergödningen där vattenhyacinten helt tagit över.

Vattenhyacint. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenhyacint. Foto: Kerstin Engstrand

Dessa mikroorganismer omvandlar matavfall som kött, grönsaker och kaffesump relativt snabbt, och nästan helt luktfritt, till något som mest kan liknas vid jordförbättring. Efter bara sex veckor kan komposten användas. En annan klar fördel är att man slipper matavfallspåsar.

Det man använder är ”bokashiströ”.  Det är inget vanligt strö, mikroorganismerna har blandats med vetekli. Matavfallet jäser i en lufttät hink tillsammans med mikroberna. Matresterna bryts inte ner, inte heller ruttnar de, utan de spjälkas upp och behåller sina proteiner, vitaminer, mineraler och näringsämnen. Bokashi lär också återföra kolet till jorden.

Vad behövs?

2–3 plasthinkar med tättslutande lock

1 påse bokashiströ

Några dagstidningar, servetter, äggkartong eller träpellets. (Behövs för att hålla innehållet i hinken ganska torrt).
Du behöver flera hinkar så du kan fylla den ena medan den andra står varmt inomhus ett par veckor för efterjäsning. Sedan är det fritt fram att göra jord!

Strömatrialet köper jag. Det går inte åt så mycket och det är mycket hållbart. Som nytt är det halmfärgat. När det blir lite äldre ser det ut som kaffesump. Jag har använt mig av tre år gammalt strö och det fungerar utmärkt. Men det har då förvarats lufttätt och svalt. Det fungerar hur som helst även om det rekommenderas att förbruka det inom 6–12 månader. Strömaterialet luktar lätt syrligt, som mjölksyrat. Om ströet däremot blivit grått och känns ”dammigt” har det tagit slut på sig själv och ska inte användas.

Man kan också göra sitt eget strö. Det tar 4–6 veckor. Man gör det av vetekli, vatten EM-1 bakterier och melass. Det kan vara värt besväret om man har behov av mycket strö.

Jag har även en större bokashihink med tappkran. Tack vare tappkranen kan jag lätt ta vara på den vätska som bildas under processen. Den brungula vätskan används sedan som gödsel.

Men specialhinken blir snabbt fylld, så vid sidan av denna har jag flera vanliga tioliters plasthinkar med tättslutande lock. Hinkar finns ofta till extrapris, det är locken som är lite smådyra jämfört med hinkarna. Å andra sidan är lockens kvalitet mycket viktigt för bra resultat.

Så här gör du:
 

 

Jag har en liten hink i köket där jag samlar upp dagens matavfall. På kvällen för jag över resterna till tioliters hinken som står i tvättstugan. Processen ska hållas så lufttätt som möjligt varför bokashihinken endast bör öppnas en till två gånger per dag. Det går även bra att använda biopåsar (gjort av majs) i hinken, de förenklar även hantering och vinterförvaring.

Vad kan man lägga i? Apelsinskal går utmärkt, liksom citronskal. Ger dessutom en extra god doft till bokashin. Vi köper ekologiska apelsiner, bananer och citroner. Att lägga i hårt besprutade vanliga citrusfrukter känns inte bra att göra jord av. Bröd, äggskal, kaffesump, bröd, tepåsar, vissna snittblommor och hushållspapper lägger jag också ner. Men inte vätskor som mjölk, juice och soppa eftersom det blir då för blött i hinken. Jag lägger heller inte ner fisk- eller köttrester.

Vid varje påfyllning strör jag över minst en matsked bokashiströ. Strötillverkaren rekommenderar 1–2 matskedar per liter mat, men jag brukar alltid ta minst en matsked oavsett om jag har mindre än en liter avfall eller ej.

När hinken är full ställs den åt sidan för att efterjäsa. Snabbast går det i rumsvärme, vanligen tar det då tre veckor. Under tiden börjar jag på nästa hink.

Bokashiprocessen är en sorts jäsning–syrnings process som medför att utseendet på det du lägger ner inte direkt förändras. Men det händer saker. Mikroberna förökar sig under jäsningstiden. Jag brukar i regel också få fluffig vit mögel i hinken. Det är bra, det visar på att processen fungerar.

Viktigt är att hinkens innehåll har rätt konsistens. Och det är här jag tycker bokashimetoden fungerar så bra (förutom då att man kan ha allt inomhus). Med en papperstidning i botten av hinken, och påfyllnad av matavfall varje dag som får ett lager strö över sig, har jag aldrig haft problem med innehållet. Överst har jag alltid en dubbelvikt dagstidning. Den är viktig, den suger åt sig eventuell kondens.

Skulle det bli för blött luktar bokashin lite fränt. Men innan dess har man redan lagt märkte till kondens på locket, och lagt dit en dagstidning. Eller hushållspapper. Tidningen tar upp fukten och byts om den skulle bli för blöt. Även idag, när jag har dagstidningar som e-tidningar, klarar jag bokashin. Det går åt få dagstidningar per år och skulle jag inte ha tillgång till en papperstidning fungerar även hushållspapper.

När jag fyller på nytt matavfall i hinken lyfter jag bara på den dubbelvikta tidningen, lägger i matresterna, strör över en matsked strö och sedan läggs tidningen tillbaka. Viktigt är att trycka till innehållet vid varje påfyllning. Och då är återigen den dubbelvikta dagstidningen suverän, du slipper bli geggig om händerna.

Man kan efter ett tag, fylla på med ett lager jord på en till tre centimeter. Det påskyndar processen. Ännu bättre är att komplettera med både jord och några maskar.

När en hink är full är det dags att ställa undan den för lagring. Hinkar som är på ”lagring” är lätta att stapla på varandra. Jag ställer inte ut dem då risken att möss ska gnaga sönder plasten är stor. Att ha dem ståendes inomhus snabbar också på processen. I jämn inomhustemperatur med 22 grader tar det knappt tre veckor. Har du hinkarna ståendes utomhus, tar det på våren vanligen 6–8 veckor, under högsommaren knappt tre. Allt beror på temperaturen de står i.

Hinkarna är också lätta att flytta med från lägenheten i storstan till sommarstället. På vintern kan de efter mognadsperioden stå utomhus. Inget händer då inne i hinkarna, mikroberna kommer igång igen till våren när temperaturen stiger. Har du bra hinkar med starka lock samt att bokashi har lågt pH brukar hinkarna inte dra till sig möss eller råttor.

När lagringen är avklarad är det dags att börja använda bokashin. Jag använder min bokashi i hinkar, i mina tomat– och paprikaodlingar. Färdig bokashi har ett pH på 3,5–4 vilket medför att möss och andra gnagare inte brukar bry sig om bokashin som är nergrävd i jorden. Däremot har en del fått problem med grävling som tydligen gillar att böka runt i det. Det går att åtgärda med att lägga ett kompostgaller över jorden där man grävt ner bokashin.

Extra bonus: Flytande bokashigödsel
Lakvattnet är näringsrikt och en bonusprodukt. Foto: Kerstin Engstrand
Lakvattnet är näringsrikt och en bonusprodukt. Foto: Kerstin Engstrand

En restprodukt av processen är en brungul vätska. Den vätskan kan man lätt ta tillvara om man har en hink med tappkran. Vätskan är ett mycket bra gödselmedel och tack vare den känns den extra kostnaden för den fina hinken ytterst prisvärt.

Vätskan måste spädas innan användning. Om den späds:1:100 används den till bevattning, spädd 1:1000 kan den användas att spraya bladverk, både inom– och utomhus. Men var då beredd på en viss syrlig odör som håller i sig i ett par dagar. Men jag rekommenderar inte att använda lakvatten eller bokashi inomhus som gödsel då sorgmygg och bananflugor stormtrivs i denna blandning. Dock är lite lakvatten i en skål en suverän fångare av flygande sorgmygg och bananflugor.

Det sägs också att den kan användas för att motverka sedimentering och fettansamling i avlopp. Jag har testat men inte kunnat dokumentera effekten.

Hur mycket flytande näring man får ut av en hink är svårt att säga. Ibland får jag en halv deciliter, ibland två till tre.

Gör jord av din bokashikompost

Så snart en sats bokashi är färdigjäst kan man börja göra jord av innehållet. När det jästa matavfallet kommer i kontakt med trädgårdsjord börjar en ny process. Det sker när man ”bäddar in” bokashin i jord. Jag använder min bokashi i tomatodlingen. Tio liter bokashi fördelas över i totalt två–tre tioliters hinkar och blandas där med vanlig jord. Det gör jag tre–fyra veckor innan jag planterar ut tomatplantorna. Detta för att pH–nivån ska stabiliseras.

Mina blivande tomatodlingshinkar har jag också inomhus, i ett svalt utrymme tills det är dags att plantera i dem. Tomater stormtrivs i bokashijord. Den knastertorra och brännheta sommaren 2014 noterade jag att de tomater som växte i hinkar med bokashijord inte behövde vattnas lika mycket som den andra.

Man kan även använda sin gamla slutna varmkompost. Den är suverän att tömma mogen bokashi i, särskilt under vintern. Täck då gärna över bokashin med jord, löv eller tidningspapper.

Pappret tar längre tid på sig att bli till jord än matresterna. Om bokashi används som försteg till en traditionell kompost hjälper tidningspappret balansen i komposten. Man kan även lägga ut tidningspappret som marktäckning under exempelvis bärbuskar. Täck över med löv eller barkmull så syns de inte.

Enbart bokashiströ kan också spridas i trädgården. Ska vara särskilt bra i rabatter eller under buskar och kan med fördel kombineras med barkmull eller gräsklipp så att ströet får något att jobba med.

Tänk på, du får själv ta hand om ditt matavfall men en anmälan måste lämnas till kommunens Miljökontor.

Av Kerstin Engstrand