Årligt Arkiv:2015

När vitsippan slagit ut är det garanterat att man träffar på mördarsniglar. Foto: Kerstin Engstrand

I tio timmar per natt, alternativt mulen dag, är en mördarsnigel aktiv. Under samma tid kan den förflytta sig upp till hela 90 meter, så den är definitivt inte så långsam som man kan tro. Och sniglar blir aktiva så fort temperaturen är +8 grader och över. Många rapporterar om att de inte förstod att de 5–6 sniglar de såg i trädgården ena sommaren kunde bli flera tusen nästa år.

När vitsippan blommar brukar man också kunna iaktta mördarsniglarna i sin trädgård. Efter vinterns dvala är de slanka och hungriga. Nu ska de äta upp sig för att få kraft att föröka sig.

Det är en myt att den milda vintern medför att vi i sommar får extra många mördarsniglar. Det är hur våren artar sig som avgör. Särskilt maj månad är avgörande. En regnig maj och vi kommer att få rejält med sniglar.

Var finns de nu i din trädgård? Har du en stenmur så trivs de att gömma sig där. Likaså i stenkrosset under en uteplats. De kan också ligga djupt nere i jorden, 10–15 cm djupt är inte ovanligt. MEN så snart det regnar eller är fuktigt kommer de fram. Efter extremt lång torka kan det ta en till två dagar innan man märker att de är tillbaka, och då oftast större och fler än någonsin förr.

Även på kommunens mark finns de, Här promenerar de på trottoaren, en regnig dag i juni. Påtala för kommunen att de ska hålla efter mördarsniglarna! Foto: Kerstin Engstrand

Gå ut en regnig, grå dag. Inspektera områden runt komposten och vid marktäckare, där brukar de upptäckas först. Bjuder inte våren på regniga dagar så är det bara att ta med ficklampan och gå ut när det blivit mörkt. Grannarna får tänka vad de vill, du gör dem en tjänst genom att hålla koll på sniglarna. Och låt dig inte luras över av att de första sniglarna ser så små och oskyldiga ut. De har ju inte ätit på hela vintern, och de växer snabbt till sig. Det gäller att vara aktiv redan tidigt på våren om du ska vinna kriget mot mördarsniglarna. De små blir snabbt stora, och förökar sig med enorm hastighet.

Mördarsniglar tar sig fram överallt. Foto: Kerstin Engstrand
Mördarsniglar tar sig fram överallt. Foto: Kerstin Engstrand

Döda alla mördarsniglar du kan finna. Jag använder maskrosjärnet, trycker helt enkelt ner dem i jorden med det. Alternativet är att klippa sönder dem, det gör jag när de ligger på hårda ytor och där jag inte har ”tv-jord”. Låt dem ligga kvar, de syns knappt efter några dagar och de döda sniglarna lockar fram sina artsfränder. Vilket gör att du lättare hittar fler på samma plats när det återigen skymmer. De döda fungerar som lockbete, och din kamp blir enklare.  Även en död trädgårdssnäcka fungerar som lockbete.

Det är en myt att en sönderklippt snigel blir två nya. Nej, en sönderklippt snigel är en död snigel i två delar.

Du kan även plocka för hand, lämpligen med plasthandskarna på. Lägg dem sedan i kokande vatten eller frys in dem (två dagar i frysen) och släng dem sedan i soporna. Salta inte ihjäl dem, även en snigel har rätt till en fridsam död. Dessutom är salt inte tillåtet att använda mot sniglar.

Mördarsnigelägg. Foto: Kerstin Engstrand
Mördarsnigelägg. Foto: Kerstin Engstrand

Ha sönder äggen. Runt 30–70 ägg per gång lägger en mördarsnigel. Mördarsnigeln lägger sina ägg på ytan men under något som skyddar äggen. Titta under bräder, säckar, krukor, i komposten och under marktäckare, där finns de.

Varje individ är tvåkönad, alltså både hona och hane. I brist på partner kan en mördarsnigel befrukta sig själv. En mördarsnigel (tidigare kallad för spansk skogssnigel) kan under en säsong lägga 400 gråvita ägg. Säsongen varar från april till oktober. Äggen kläcks efter två veckor. Normalt börjar de äggläggningen några veckor efter att de har vaknat på våren, eftersom de först måste äta upp sig. Våren 2015 hittade jag den första kullen ungar i början av maj, fyra veckor efter det att vitsippan hade slagit ut.

Parandes mördarsniglar. Foto: Kerstin Engstrand
Parandes mördarsniglar. Foto: Kerstin Engstrand

Myten om att ägg i en död snigel klarar sig är en myt. Ägg som finns i en snigel som klipps itu klarar sig inte. De ägg som finns inne i en snigel är helt enkelt inte mogna. Ägg som läggs sent på hösten utvecklas kanske inte till ungar.

Lägg ut fällor, som tomma plantbrätten, gummimattor, en upp och nervänd plasthink eller något annat av liknande material. Där kommer de att gömma sig och du kan lätt vittja fällorna under dagtid.

wwDSC0068
Snigelfälla gjord av petflaska. Tvärstopp för knubbig snigel. Foto: Kerstin Engstrand

Det sägs att sniglar gillar öl, men så är inte alltid fallet. De sniglar som gillar öl verkar föredra lättöl. Gör du s.k. ölfällor så gör dem av en glassburk. Fällor av PET-flaskor fungerar inte så bra, sniglarna är i regel för tjocka för att komma igenom tratten och ner i ölet. En fälla med lockmedel ska göras att de kommer in men inte ut.  Mördarsniglar drunknar inte så lätt, jag har sett exemplar som legat minst 30 minuter under vatten och när de fått möjlighet att ta sig upp har de klarat det fint. Att många använder sig av ölfällor är dels för att doften lockar till sig sniglarna, dels att man tror att de dör av alkoholförgiftning. Alkoholen påverkar i alla fall deras orienteringsförmåga och andningen.

Det finns medel med ferramol som heter Snigelfritt, Ferramol Snigeleffekt, Natria mot sniglar samt för yrkesutövare Sluxx som är blåfärgade doftande pellets innehållande järnfosfat. OBS! Järnfosfat, inte järnsulfat som det ofta påstås på nätet. Sniglarna äter det med god aptit, och medlet fungerar så att de sedan tappar aptiten och de drar sig undan för att dö. Strö ut det på våren där du vet att du har mördarsniglar. Exempelvis runt komposten. Och börja tidigt, redan när vitsippan blommar, då är mördarsnigeln extra hungrig efter vintervilan. Forskning har visat att bekämpning med ferramol har visat vara effektivast.

Ferramol är mums för en mördarsnigel Foto: Kerstin Engstrand.
Ferramol är mums för en mördarsnigel Foto: Kerstin Engstrand.

Även andra sniglar och snäckor äter av järnfosfatmedlet, men försök i Tyskland har visat att detta medel har bäst effekt på mördarsniglar, sämre på trädgårds- och lundsnäckor. Vi är ju många trädgårdsägare som också har problem med de mindre snäckorna som vissa dagar hänger i klasar i våra odlingar. Dock är snäckorna lätta att plocka för hand, bara att ta i huset så slipper man bli slemmig om händerna.

Snäckskörd. Foto: Kerstin Engstrand

Läs också om hur Göteborgs Botaniska trädgård och Gunnebo Slott och Trädgårdar bekämpar sina mördarsniglar.

Nematoder anges ofta som undermedlet mot mördarsniglar. Det är ett lite dyrare sätt att bekämpa sniglarna på. Produkten finns att köpa över Internet och de tillverkas i Storbritannien vilket medfört att de efter Brexit är svåra att få tag på. Försök i både Sverige och flera andra länder har visat att något undermedel är det inte. Dels beror det på att nematoderna är känsliga, de kan förstöras under transporten från inköpsstället hem till dig. Dels måste du hantera dem på rätt sätt. Och dels fungerar de bäst på snigelungar, små sniglar som är mindre än fem centimeter. Men nematoderna angriper också andra typer av sniglar och snäckor. Bäst fungerar nematoder på våren och på hösten.

“Den norska metoden” pratas det mycket om. Det är helt enkelt döda mördarsniglar som är preparerade med nematoder. Samla ihop en mängd döda sniglar i en hink, och häll nematodblandningen över dem. Därefter portioneras dessa preparerade sniglar ut i trädgården. Man menar att de sniglar som då äter av de döda, preparerade sniglarna lättare får i sig nematoderna och dör. Nematoderna produceras i Storbritannien och efter Brexit har det varit svårt för återförsäljare att få tillstånd att importera dem. Sommaren 2024, i juli månad fick några in mindre parter, varav några var av kort datum. Dock är nematoder känsliga för värme, de dör vid 30⁰, och tål inte solsken så beställ inte om det är eller riskerar att bli väldigt varmt och soligt.

Snigelgröt, producenterna av nematoder rekommenderar numera att man sprider dem via en gröt. Just det, du läste rätt, snigelgröt. Då tar man först undan en del av nematodlösningen och kokar en gröt av t.ex. havregryn. Låt kallna, blanda i nematodlösning och smaksätt med öl, banan eller något som sniglarna gärna äter. Ställ ut i lämpliga portioner i skuggiga lägen och samt så att det blir sniglarna som äter gröten.

Man kan även “peppra” högen med döda sniglar med ferramolkorn.

"Fönstergnag" på marktäckare, här hasselört. Ja, här finns det gott om sniglar. Foto: Kerstin Engstrand
“Fönstergnag” på marktäckare, här hasselört. Ja, här finns det gott om sniglar. Foto: Kerstin Engstrand

Titta efter snigeltecken, som hål i växternas blad/frukter: En snigel raspar i sig födan, därför syns ätskadorna som hål i grönsaker och rotfrukter eller som håligheter i bladen på dina prydnadsväxter, ”fönstergnag”.

Blänkande spår: Blänker det på marken, som pärlemorskimmer på jorden i krukan eller på växternas blad, som om du har hällt ut såpbubbelvatten? Då är det garanterat slemspår från en snigel eller snäcka.

Bajs: Snigelbajs ser ut som svarta avlånga trådar, och ligger oftast som en orm som tryckts ihop. Små svarta runda kulor på bladen eller under växterna är däremot oftast exkrementer från fjärilslarver.

Den stora är en mördarsnigel, snigeln under den är en åkersnigel och till höger ser du en mördarsnigelunge på väg att bli tonåring. Foto: Kerstin Engstrand

Hur ser en mördarsnigel ut? I första hand är det två arter av sniglar som uppträder som skadedjur i våra trädgårdar: Mördarsnigeln (Arion vulgaris) och åkersnigeln (Deroceras reticulatum). Båda är glupska, men åkersnigel är långsmal, liten smal och grå. Åkersnigeln brukar dyka upp på sensommaren, men är sommaren gynnsam så brukar den bli ett problem redan i juli. Därtill finns det små snäckor som också har glupande aptit. Men ingen slår mördarsnigelns aptit eller dess fortplantningsförmåga. Mördarsnigeln liknar den röda skogssnigeln. Men skogssnigeln är vackrare, slankare och mera tegelröd. Mördarsnigeln är mera smutsbrunröd.

Längd: 8–13 cm lång, ingen snäcka på ryggen.

Färg: Oftast mörkt brunröd, ”smutsbrun”. Unga mördarsniglar kan ha ljusa ränder på kroppen.

Antal: Har du plötsligt mängder av sniglar på ett och samma ställe? Om du på försommaren, sommaren och på hösten, särskilt i augusti, märker att du har massor av sniglar i din trädgård, och att de har gjort stor skada genom att äta upp dina tagetes, din sallat och andra växter, ja då är det med 99% säkerhet mördarsnigeln som har flyttat in.

Slemmighet: När man ska plocka upp en mördarsnigel så känns det som om den klistrar sig fast på marken. Det är slemmet som blir som klister och man måste ta i hårt för att få upp den. Ibland rullar den också ihop sig till en liten studsande boll, ja likheten med en av barnens studsbollar är stor. I det tillståndet är de nästan omöjliga att plocka upp.

Bekämpa tillsammans! Foto: Kerstin Engstrand
Bekämpa tillsammans!
Foto: Kerstin Engstrand

Bekämpa tillsammans: Otaliga är de rapporter från villaägare vars trädgårdar invaderas från allmän mark eller från granntomten. Uthållighet, systematik och grannsamverkan ger resultat. Ställ krav på dina grannar och kommunen om du får in mördarsniglar från deras mark. Gå ihop och gör storköp av ferramolprodukter och kräv av kommunen att de håller växtligheten kortklippt där det finns mördarsniglar. Och se titt att insatserna sätts in tidigt på våren. Samt var uthålliga. Observera att stora förpackningar inte får delas upp i anonyma påsar!

Det har visat sig att när man fokuserar insatsen i ett område, och alla deltar, har antalet sniglar minskat rejält, upp till en 80-procentig minskning i många fall.

Det har också visat sig att mördarsnigeln (tidigare den spanska skogssnigeln) är synnerligen hemkär, den föredrar den trädgård där den en gång har fötts. Flyttar du den levande över gatan så kommer den tillbaka.

Hur sprids mördarsnigeln? Plantor, fyllnadsmassor, kanske rentav färdigköpt gräsmatta och täckbark är de vanligaste spridningshärdarna. Ta för vana att granska dina nyinköpta växter och även om du ännu inte har några sniglar, ta regelbundna kontroller i din trädgård. Är man drabbad ska man inte ge bort växter till andra. Inte heller ska man flytta levande sniglar till en annan plats. De länder som förutom Sverige är mest drabbade är Norge, Danmark, Tyskland, Österrike och Schweiz. Mördarsnigeln har helt enkelt kommit till länder där klimatet passar den ypperligt.

När jag i början av 2000-talet började följa problemet mera systematiskt var det ingen myndighet som ville ta i det. Nu har det har i alla fall blivit bättre.

Har du problem med att mördarsniglar kommer in på din tomt från en allmänning kan du kräva av din kommun att de bekämpar sniglarna på sin mark.

Av Kerstin Engstrand

Läs också om pantersnigeln här.

Takodling i Tokyo Foto: Kerstin Engstrand

Tokyo växer mer än vad som är bra för staden. Det första som slår en är att det ändå inte finns så många extrema höghus som man sett på tv. Förvånansvärt många lägre, upp till tre våningar höga. Trafiken är ganska lugn samt här finns en hel del parker som för en annan känns enorma, särskilt efter en hel dags promenerande.

Ändå är staden en betongdjungel. Jämte Paris är Tokyo en av de minst gröna städerna på jorden. Samtidigt som det finns en nostalgi invävd i staden. Här älskar man naturen, och en av de mest populära växterna att samla på i Japan är blåsippa.

Här i centrala Tokyo bor 13 miljoner människor, 14000 invånare per kvadratkilometer, och hela 35 miljoner bor inom ett avstånd av 50 km. Här kan man hyra hundar per timme och gå på barer för att klappa katter. De flesta som arbetar inne i Tokyo har fyra timmars resväg. Varje dag. Och många arbetar till klockan nio på kvällen. Samt har vanligen bara en enda vecka semester per år. Nåväl, de har en hel del röda bankdagar, nästan en per vecka.

Ärtodling i tråg som påminner om våra murartråg. Foto: Kerstin Engstrand
Ärtodling i tråg som påminner om våra murartråg. Foto: Kerstin Engstrand

2% av staden är odlad land, och då är det främst kolonilotter vi talar om. Det blir mer och mer fokus på att nyttja taken. Och då inte enbart till de berömda ölträdgårdarna som funnits sedan länge. Det här är staden där man för att sänka temperaturen börjat med risodlingar på taken. Och här har järnvägsbolaget East Japan Railway Company satsat på takodlingar. Och det är grönsaker som gäller. Nästan uppe i himlen, så känns det i alla fall. Förutom när man hör det ständiga bruset från luftkonditioneringarna. Och vinden, det blåser rejält här uppe.

Den största takterrassträdgården ligger uppe på Q-Court på trendiga Marui Honkan i närheten av Shinjuku stationen.  Här finner man en engelskinspirerad trädgård, bananformade (!) bänkar och en vattenvägg som silar bort lite av stadens trafikbrus. Takterrassen kom till efter kundernas önskemål, de önskade helt enkelt en oas där de kunde för en liten stund drömma sig bort från sitt övriga hektiska (shopping) liv.

Ebisu Green Garden är en annan. Det roliga är att när man frågar efter takterrasserna blir alla mycket glada och intresserade. De formligen lyser upp. Ebisu ligger vid stationen med samma namn och är nog bolagets största satsning. Det är också den första de byggde. 2010 öppnades denna  “Sorado  Farm” som är på circa 160 kvm. Här kan man som kund hyra en liten jordplätt och under sakkunnig ledning få hjälp i sitt odlande. Och det är verkligen tal om små plättar,  de är till ytan lite större än en pallkrage. För en kostnad av ca 100 400 JPY per år (ca 7600 kronor) kan man hyra tre kvadratmeter. Fast man talar inte om pris utan medlemskap. Det finns även lotter som är på 5-6 kvm. I hyran ingår allt, man får även tillgång till stövlar.  Man kan också för ca 38 000 JPY per år ( ca 2900 kronor) betala extra för bekämpning av ohyra och ogräs.

All hjälp kan man kan få, även ogräsrensning, men det kostar extra. Foto: Kerstin Engstrand
All hjälp kan man kan få, även ogräsrensning, men det kostar extra. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligen är man en person per ”fack” som de kallar odlingslättarna för men man kan också gå ihop 5-6 personer om en större del.

Det ska noterats att odlingarna i regel endast är öppna under dagtid, vad vi kallar kontorstid, så en vanlig vardag är det enbart personalen som är där. Ibland kan man se en mamma med sina barn. Det är på de lediga dagarna man ser de flesta odlarna.

Men det finns brasklappar. Det är rejält blåsigt uppe på taken och en brasklapp är att man inte garanterar någon skörd. Samt man reserverar sig för naturkatastrofer. Här kan det förekomma kraftiga regn och jordbävningar. Man får inte odla annat än det som tillhandahålls. Å andra sidan tror jag inte den begränsning är något som oroar de som är medlemmar.

wwIMG_2400
Urvalet av grönsaker är stort. Foto: Kerstin Engstrand

 

Vad odlar man? Jo, traditionella japanska grönsaker, olika gurkor, bladväxter och sojabönor men även vad vi också gärna odlar som jordgubbar är populärt, liksom tomater och ärtor. Tomaterna måste förkultiveras, Tokyo har en ganska kylig vinter och vår men stekhet sommar.

Förkultiverad tomat- och zucchiniplantor och ett glas te. Foto: Kerstin Engstrand
Förkultiverad tomat- och zucchiniplantor och ett glas te. Foto: Kerstin Engstrand

Det vindutsatta läget gör att man använder sig flitigt av fiberduk. Kvalitén på den fiberduken är suverän men jag lyckades inte få reda på märket. Det är absolut ingen fiberduk som trasas sönder av minsta vindpust.

Sallatsblandningar är lika populära i japan som hos oss. Foto: Kerstin Engstrand
Sallatsblandningar är lika populära i japan som hos oss. Foto: Kerstin Engstrand

Vad som förvånade mig var kvalitén på jorden. Den var inte rolig vilket du ser på bilderna. Det var också det som personalen var minst stolt över. Här användes ingen bokashi vilket man gör på flera odlingslotter i marknivå.

Potatisodling. Foto: Kerstin Engstrand
Potatisodling. Foto: Kerstin Engstrand

Det roligaste var nog att se hur de odlar potatis. Jorddjupet är här på taken inte det största. Det löser man genom att odla potatis i jutesäckar. Juteväven hålls på plats av fyra starka odlingskäppar. Sättpotatisen läggs ner i botten av säcken och allt eftersom potatisen växer så läggs mer jord på. Och lyckan att med fingrarna krafsa fram sina första egna potatisar är lika stor för en förstagångsodlare i Tokyo som för oss.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Magnolia 'Leonard Messel'. Foto: Kerstin Engstrand

Växtplats: Västerläge är bäst. Läget får gärna vara sol som strilar genom ett lövverk. Plantera aldrig en magnolia i österläge med morgonsol. Den tidiga blomningen gör att de är känsliga för vårsolens starka brännande strålar. Därför bör de inte planteras i österläge. Om så, bör du på våren skydda buskarna med säckväv eller fiberduk. Annars kan det hända att knopparna kastar av sin pälskappa för tidigt. Särskilt de vitblommande magnoliorna är känsliga för frost, de gnistrande bländvita blommorna blir brunsvedda i kanterna.

Jord: Magnolior är riktiga gottegrisar. Våra rekommenderade sorter trivs i vanlig mullrik jord, men de trivs inte om jorden är för kalkhaltig. Allra helst vill de växa i riktigt fin lövkompost.

Plantering: Sen vår till försommar är bästa planteringstiden, då hinner den etablera sig till nästa säsong. Gräv en grop som är lite större än krukan som magnolian står i. Fyll på med jord men stampa aldrig till den utan tryck till jorden med  händerna och det försiktigt, rötterna är sköra.

OBS! De flesta magnolior man köper står i kruka, men de är sällan krukodlade. Det märker du när du ska plantera växten. Rötterna ligger lösa i jorden, växten är inte rotad. Detta gör att de är extra känsla för uttorkning de första månaderna efter plantering. Köp om möjligt ett exemplar som verkligen har rotat sig i krukan.

Vattning: Förutom vindskyddat läge är vattningen A och O när det gäller magnoliaodling. Vattna när det är torrt, framför allt på våren och under sommaren. Vind ökar uttorkningsrisken. Magnolia är mycket känslig för torka. Det är nog fler magnolior som dött av torka än av kyla.

Gödsling: Ett lager höstlöv vill den gärna ha runt fötterna när vintern kommer men ta bort det på våren. Julgranens barr kan du också gott lägga ut runt dina magnolior. Ge inte benmjöl eller aska – det är enbart de första åren man bör ge lite gödsel, och då är snabbverkande kvävegödsel bra. Jag brukar strö ut hönsgödsel runt mina på våren men aldrig efter midsommar, för sen gödsling gör att magnolian växer när den istället ska avstanna i tillväxt inför vintern. Ger du gödsel efter midsommar hinner den inte avmogna, den hinner helt enkelt blir starkare inför vintern, med vinterskador som påföljd.

Ansning: Normalt behöver ingen beskärning ske, ta bara bort grenar som eventuellt korsar varandra. Det är bara att vänta på blomningen och som tur är brukar även ett nyplanterat litet träd ge några blommor redan första säsongen.

Samplantera med: För att hålla jorden fuktig är marktäckare bra, särskilt de som blommar i blått, som t ex ormöga, blir extra vackert. Samplantera dem gärna tillsammans med rododendron, idegranar och tujor. Efter blomningen lägger man inte märke till magnolian. Växter med mörk färg, som en idegranshäck, som bakgrund, gör att knoppar och blommor framträder bättre.

Läs mera: De bästa magnoliasorterna.

Av Kerstin Engstrand

'Leonard Messel' Foto: Kerstin Engstrand

I minst 125 miljoner år lär magnolians blommor bevarat sin inre struktur och därmed överlevt dinosaurierna. Och nu är vi förförda av hennes skönhet.  Har du också drabbats av begär efter en magnolia? Denna ypperligt eleganta växt vars blommor slår ut på bar kvist. Välkommen då in i gänget som tycket det ska vara stängt mellan magnolians och syrenens blomning. Det finns ingen vackrare vårväxt att fira vårens verkliga höjdpunkt med.

Fem fördelar med magnolia:

  1. Underbar blomning
  2. Blommar tidigt på våren
  3. Behöver inte beskäras
  4. Blommar redan som liten buske
  5. Det räcker med tre blommor på en buske och man blir lycklig

Det går rykten om att magnolia är ”svår”. Det är fel. Kanske kommer detta rykte från att vi är vana vid att se den utomlands. Men magnolior är härdigare än man tror. Och de har gamla anor, de lär ha växt vilt i Norden redan för flera tusen år sedan. Upp till växtzon 3-4 är det absolut inga problem att odla flera olika sorter. Enstaka klarar sig bra även ända upp i zon 6, som i Östersund, för det är mikroklimatet på odlingsplatsen som är avgörande. Det kan man som tur är lätt förbättra. På en innergård mot en husvägg förbättras oftast klimatet i upp till två växtzoner. För vindskyddat ska det vara, nordanvindar gillar inte magnolian.

'Leonard Messel' Foto: Kerstin Engstrand
‘Leonard Messel’ Foto: Kerstin Engstrand

Vi rekommenderar:

Hybridmagnolia, Magnolia x loebneri, ‘Leonard Messel’ är en korsning mellan den japanska magnolian och stjärnmagnolia och klarar sig bra i zon 4 utan extra skydd.  ’Leonard Messel’ har ljust puderrosa blommor som är ganska stora, normalt 10–13 cm i diameter. Knopparna kan förvilla då de är intensivt ceriseröda. Den har en avlång elegant form och växer långsamt men kan med tiden bli ett litet träd.

Det finns även en vit hybridmagnolia, ’Merrill’ som har lätt purpurfärgade strimmor på utsidan. Den doftar, men doften kan vara svår att känna kyliga vårdagar – det behövs ordentligt med sol för att avnjuta den. Eller ta in en blomma och ha på matbordet! Då kan du känna söt doft som vissa säger påminner om citrus, andra om vanilj. Särskilt om kvällen doftar de flesta magnolior mer. ’Merrill’ växer snabbare än ’Leonard Messel’, blommorna är 12–15 cm stora. Blir också med tiden ett litet träd och klarar växtzon 4 utan extra skydd.

Stjärnmagnolia, Magnolia stellata, blir normalt 1,5–3 meter, ibland hela 4 meter hög och klär in sina knoppar i grå päls. I april–maj, samtidigt som vårlökarna som t ex den himmelsblå scillan blommar, slår den flikiga, stjärnformade blomman ut. Därefter glömmer man oftast bort magnolian om man inte har planterat en klematis som får slänga sig upp i den på sommaren, och som påminner om det under man har fått uppleva! Växtzon 4.

Japansk magnolia. Foto: Kerstin Engstrand
Japansk magnolia. Foto: Kerstin Engstrand

Kobus, Magnolia kobus, också kallad japansk magnolia, får vita blommor i april, maj och är en av de härdigaste, klarar zon 4 utan problem, men tar ett år på sig, ibland rentav tio, innan den blommar! Köp därför extra stora, äldre exemplar. Doftar, 10–15 cm stora blommor. Liksom alla vitblommande magnolior vissnar de inte lika vackert som de färgade.

'Sunsation'  Foto: Kerstin Engstrand
‘Sunsation’
Foto: Kerstin Engstrand

Hybriden ‘Sunsation’ (Magnolia x brooklynensis ‘Woodsman’ x M.’Elizabeth’) är en ny sort som registrerades år 2000. Här talar vi inte om stjärnformade blommor utan mera tulpanformade. Färgen skiftar från grönt till svagt rosa på en ljusgul botten. Mycket härdig, stormtrivs i Östersund och i Umeå, dvs. klarar växtzon 5-6.  Slår ut i juni i södra Sverige, i början av juli i norr.

 

Läs hur du lyckas med magnolia här.

Av Kerstin Engstrand

The Daily Telegraph Garden, Chelsea Flower Show 2014. Foto: Kerstin Engstrand

Det var mycket italienskt på 2014 års Chelsea Flower Show. Tommaso del Buonos trädgård var en modern italiensk där italiensk renässans mötte modernism.

Detta var andra gången som Tommaso del Buono och Paul Gazerwitz designade en trädgård för Chelsea Flower Show. 2008 gjorde de en otrolig organisk köksträdgård som är en av de vackraste jag sett. Den köksträdgården fick förgyllt silver.

I fonden skymtar vattenväggen. Foto: Kerstin Engstrand
I fonden skymtar vattenväggen. Foto: Kerstin Engstrand

Travertin, som bildas när grundvattnet pressas samman och som bryts i stora fyrkantiga block, var deras val av hårt material. Mycket snyggt när det är nytt, men det åldras inte så bra utomhus. Luftföroreningar och fukt gör att stenen blir allt gråare. Det är bara att titta närmare på Petersplatsen i Rom, kolonnerna där är mer gråsvarta än sandfärgade eller vita. Men på Chelsea var travertinen bländade vacker. Och kändisarna flockades framför travertinväggen, bänken erbjöd dem också en stunds vila.

Trädgården innehöll även andra klassiska former. Den var lätt nedsänkt, ett steg till två steg ner beroende på vilken del av trädgården man befann sig i, vilket förstärkte effekten att man gjorde entré i den.

Onekligen var detta en exklusiv trädgård men lite opersonlig. Den var snygg, väldesignad men saknade i mitt tycke något som gjorde att man tappade andan. Samtidigt mycket engelsk, kanske för det välskötta gräsmattan som prydde trädgårdens mitt. Jag fick känsla av ambassadträdgård. Andra tyckte den var maskulin. Kanske det, vad nu en maskulin trädgård är för något. Onekligen var det en trädgård som inbjöd till lugna samtal och eftertanke.

Lindarna ramar in ena kortsidan. Foto: Kerstin Engstrand
Lindarna ramar in ena kortsidan. Foto: Kerstin Engstrand

Det fanns även en intention att lära ut några designknep till besökarna. Främst då med placeringen av lindarna som växte längs ena kortsidan. De skapade både en avgränsning och en möjlighet att kika in. De gav trädgården perspektiv.

Det klassiska designknepet att rakt ska möta runt återfanns även här. Lindarna var ett exempel (stammen kontra grenverkets form), det andra buxbomen som ramade in trädgården mot den ena långsidan.

Skugga är viktigt i en italiensk trädgård och att vi vanligen inte designar våra trädgårdar för möjlighet att få skugga har nog många av oss upplevt de senaste heta somrarna. I fonden fanns en pergola med en porlande vägg. Intentionen var att vattnet inte skulle kännas men väl höras. Men London bjöd stundom på riktigt heta dagar och då upplevde man tydligt den sköna svalka som vattenväggen erbjöd. Och där återfanns de obligatoriska citronträden i stora terrakottakrukor.

I förgrunden gurkört, i bakgrunden buxbomsklot. Foto: Kerstin Engstrand
Skir gurkört, fänkål och euphorbia mot stram buxbom.. Foto: Kerstin Engstrand

Färgvalet var grönt, med inslag av ljusblått och lime. Iris, nepeta, violer och gurkört var några av de blå växterna. Här och var dök också starkt ceriserosa sabelilja upp.

Trädgården var designad av Del Buono Gazerwitz Landscape (Tommaso del Buono & Paul Gazerwitz) för dagstidningen The Daily Telegraph och fick guldmedalj.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Tomasso gratuleras till guldet  av BBCs Nicky Chapman. Foto: Kerstin Engstrand
Tomasso och Paul gratuleras till guldet av BBCs Nicki Chapman. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Att som trädgårdsdesigner få uppdraget att skapa champagneföretaget Laurent-Perriers trädgård är få förunnat. Det är enbart de som håller absolut toppklass som får äran. Laurent-Perrier har förstått vikten av att synas i olika livsstilssammanhang. En Chelseaträdgård är dessutom en utmärkt plats att bjuda in viktiga kunder till.

Luciano Giubbilei. Foto: Kerstin Engstrand
Luciano Giubbilei. Foto: Kerstin Engstrand

2014 gick uppdraget igen till den italienskfödde men i England verksamme designer Luciano Giubbilei och det var företagets 16:e Chelseaträdgård. Luciano har tidigare fått två guldmedaljer på Chelsea, 2009 och 2011, också då för trädgårdar skapade åt Laurent-Perrier. Även denna gång fick han guld samt den mycket välförtjänta titeln Best in Show.

Luciano är känd för att arbeta med skikt, skikt av ljus, av form, av textur. Resultatet blev en lugn, harmonisk, meditativ trädgård som för mig kändes såväl ultramodern som japansk. Som alltid hade Luciano träffat mitt i prick.

Han lät elementen samspela. Och samspelet förstärktes av den geometriska designen. Ganska enkel men oerhört effektfull. Men mycket svårare att skapa än vad det ser ut. Totalt var trädgården uppbyggd av sex trianglar. Och där igen känns den japanska enkelheten igen. Bara en mästare klarar denna balans. En stark önskan att bjuda in besökaren att utforska samspelet mellan stillhet och rörelse låg bakom. Rörelsen av de olika materialen, särskilt stilla porlande vatten som hade två mynningar. Allt förstärktes av kontraster i form och struktur.

Skulptur av Ursula von Rydingsvars. Foto: Kerstin Engstrand
Skulptur av Ursula von Rydingsvars. Foto: Kerstin Engstrand

Rörelsen fanns också i Ursula von Rydingsvars skulptur gjord av cederträd i olika lager. Liksom i sol–skugg effekterna. De två häggmispelträden bidrog till att skapa en vandrande skugga. Samtidigt som träden skapade lugn, de stillade vinden. Himlen speglade sig i vattenspegeln och ljuset fångades upp av de gula och vita växterna.

Lupinerna strävar mot vattnet. Foto: Kerstin Engstrand
Lupinerna strävar mot vattnet. Foto: Kerstin Engstrand

Växtvalet var sparsmakat men planteringarna var generösa. Månskensgula lupiner, Lupinus ‘Chandelier’ vällde fram i två motställda rektangulära planteringar. Här hade Luciano påverkats av lupinerna på Great Dixter. Storbladiga växter som rodgersia fångade också ljuset medan gräset fångade vinden. Syftet var att skapa besökarens uppmärksamhet. Och det fick den, även drottning Elisabeths som uppskattade trädgårdens lugn. Samt bombhundarnas, de fyrbenta vännerna badade till Lucianos förskräckelse i vattenspegeln. För det var innan domarna hade sett trädgården.

I trädgården återfanns två av mina personliga favoritväxter, två mycket bra mingelväxter:

Blomsterkörvel. Foto: Kerstin Engstrand
Blomsterkörvel. Foto: Kerstin Engstrand

Blomsterkörvel, Orlaya grandiflora, ser ut som en vit spetsnäsduk. Jag har odlat den sedan 1990-talet och då var den svår att få tag på. Ulf Nordfjell använde sig av Orlaya i krukplanteringarna ute på Rosendals trädgårdar under Kulturhuvudstadsåret 1998.  Den används flitigt på Chelsea Flower Show och är också en av Carol Kleins favoritväxter.

Blomsterkörvel är ettårig. Sås direkt på växtplatsen i maj, blommar då från juli och hela hösten lång. Ca 90 cm hög. Utmärkt snittblomma. Fröställningarna kan torkas. Impecta brukar ha frö.

Hässlebrodd och vit akleja. Foto: Kerstin Engstrand
Hässlebrodd i tidigt morgonljus. Foto: Kerstin Engstrand

Hässlebrodd, Milum effsum ’Aurerum’ är i Sverige sällan använt gräs vilket är synd då det skänker mycket glädje. Jag fick min första planta av Christopher Lloyd och har den än. Den sprider sig sakta men säkert. Även Adrian Bloom och Beth Chatto använder sig flitigt av denna gulbladiga form av hässlebrodd.

Hässlebrodd är mycket härdig, bladen är limegulgröna och blommorna går i samma ton. Blomningstid slutet av juni–juli. Blir ca 90 cm hög, ibland högre. Trivs i halvskugga och lätt fuktig jord. Härdighet A.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Fantastiskt porträtt av Mandela. Foto: Kerstin Engstrand

Chelsea Flower Show: Sydafrikanska Kirstenbosch hade skapat en monter där bergen skymtade i bakgrunden. Men det som tilldrog allas blickar var porträttet av Madiba, Nelson Mandela. När man kom riktigt nära upptäckte man att det var gjort av torkade blombottnar av protea, Sydafrikas nationalblomma. Framför porträttet växte papegojblomma och självklart var det Strelitzia ’Mandela’s Gold’. Montern fick förgylld silvermedalj och det var den 39:e gången som Sydafrika ställde ut på Chelsea Flower Show. Efter Chelsea visades portättet på Garden World’s vårfestival i Johannesburg som hölls juli–augusti 2014.

wwmandeladetaljdSC0192
Blombottnar, och åter blombottnar av protea. Tillsammans blev de Mandela. Onekligen en stark symbolik i detta konstverk. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Bäcktisteln fortsätter sitt segertåg. Foto: Kerstin Engstrand

Vinrött, purpur, svart − inga nybörjarfärger direkt, men sedan millenniumskiftet vågar vi! Purpur är en nyans mellan lila och vinrött. Under antiken utvanns purpurfärgen ur snäckor. På 2014 års Chelsea Flower Show återfanns särskilt två purpurfärgade växter i flertalet av idéträdgårdarna. Och det är en tacksam färg för den bjuder på spännande skiftningar allt eftersom ljuset förändras. I motljus lyser purpurfärgade växter som granater och glödande rubiner, medan de i skugga blir närmast svarta med en ton av kaffe eller choklad.

Purpurlysning och bäcktistel tillsammans med rodgersia. Foto: Kerstin Engstrand
Purpurlysning och bäcktistel tillsammans med rodgersia.
Foto: Kerstin Engstrand

En hel rabatt med vinröda växter ska man absolut undvika. Färgen blir helt död och rabatten riskerar att se ut som en jätteskål med kattmat. Men tillsammans med andra toner, som lime, vitt, rosa och framför allt blått tänder purpur lite extra. Gräs som går i guld förhöjer elegansen. Purpurfärgade växter är särskilt tacksamma att blanda med växter med helt annan struktur.

Två växter förekom flitigt i rabatterna på 2014 års Chelsea Flower Show:

 

Som en tavla, sammetsblå iris, läppstiftsrosa pioner i knopp och så pricken över i:et, bäcktisteln.  Foto: Kerstin Engstrand
Som en tavla, sammetsblå iris, läppstiftsrosa pioner i knopp och så pricken över i:et, bäcktisteln.I underkant skymtar bronsfänkål, till höger akleja ‘Black Barlow’. Foto: Kerstin Engstrand

Bäcktistel, Cirsium rivulare ‘Atropurpureum’ är en snäll tistel, den har knappt några taggar. Många kallar den också för purpurtistel  och det är ett högst passande smeknamn då blommorna är just purpurröda. Den slog igenom på Chelsea Flower Show år 2000 när Piet Oudolf och Arne Maynard flitigt använde den i deras millenniumträdgård. Där samsandes bäcktisteln med rubinröd  stjärnflocka.

Bäcktisteln är en bergsväxt som är vildväxande i hela Centraleuropa. Den vill växa på fuktiga ängar, dikes- och bäckkanter (därav namnet rivulare) och har vuxit vild i Sverige men är numera utdöd. Den lär ha upptäckts växa nära sjön Runviken i Bogsta socken i Södermanland 1882 och har även påträffats i Röddinge socken i Skåne. Enligt Artdatabanken samlades den in ett flertal gånger men har efter 1954 inte påträffats vild.

Bäcktisteln förökas genom delning vilket gör att det tar tid för växtnäringen att få fram plantorna. Blir upp till 1,2 m hög och blommar i juni–juli. Blommorna är 15–20 mm långa och purpurröda. Är också en riktigt bra snittblomma.  Härdighet: C

 

Purpurlysning med vit stjärnflocka. Foto: Kerstin Engstrand
Purpurlysning med vit stjärnflocka.
Foto: Kerstin Engstrand

Purpurlysing, Lysimachia atropurpurea är en dramatiskt växt som utstrålar självförtroende. Det är kombinationen  silvergröna blad med vinröda, nästan svarta blomax som bidrar till det stolta intrycket. Väl utslagna skimrar blommorna som om de vore gjorda av sammet.

Är inte så vanlig i våra trädgårdsbutiker. Man kan även dra upp egna plantor från frö. I regel behöver fröna en period av kyla för att gro. Ett par veckor i kylskåpet brukar göra underverk.

Även mycket trevlig i kruka och som snittblomma. Blommar juli–augusti. Trivs i soligt till halvskuggigt läge. Blir 45–65 cm hög. Härdighet: D

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Fleråriga växter s.k. perenner delas in efter hur de klarar att övervintra. Foto: Kerstin Engstrand

Härdighetsangivelser för perenner:

A =Fullständigt härdig i hela landet utan extra åtgärder.

B= Kan odlas i hela landet på skyddat och väldränerat läge.

C= Kan odlas i stora delar av landet på skyddat och väldränerat läge. Hit hör även arter med sen blomning.

D= Kan bara odlas i landets gynnsamma delar. Krav på värme och dränering, även vinterskydd kan behövas.

 

Växtzoner enligt Riksförbundet Svensk Trädgård

Svensk Trädgårds zonkarta – en vägledning för växtval Svensk Trädgårds zonkarta gäller för fruktträd och för en mängd vedartade prydnadsväxter, buskar och träd.

Sverige är indelat i åtta odlingszoner och med hjälp av zonkartan kan du se i vilken odlingszon din trädgård ligger. Zon 1 finns i landets mildaste delar och zon 8 i de kärvaste regionerna. Ju högre zontal som anges på en växt, desto härdigare anses den alltså vara. Det är inte självklart att de “högsta” zonerna alltid finns i norra Sverige. Hav och stora sjöar har utjämnande inverkan på temperaturen och klimatet brukar bli mildare i stora vattens närhet. Höjden över havet påverkar också och vegetationsperioden förkortas ju högre upp man kommer. Det finns också trädgårdsodlare som är ”zonknäckare”, som testar sådana växter som egentligen inte passar, men ändå kan gå, om de lokala förhållandena är gynnsamma.

Kartan upprättades ursprungligen för att hjälpa äppelodlare med härdighetsanvisningar. Läs mer om zonkartan på www.tradgard.org. Eftersom klimatet håller på att förändras kan det i Sverige t ex komma att innebära mildare vintrar, mer nederbörd och längre odlingssäsong. Nya växter kan trivas och flytta in i trädgårdar och parker, men det kan också skadeinsekter, svampar och andra sjukdomar.

Här kan du titta närmare på zonkartan: Riksförbundet Svensk trädgårds zonkarta.

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...