Årligt Arkiv:2015

Det räcker med 12 sorter för att få en fantastisk trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Adrian Blooms bästa — ta ett dussin olika sorter och du har en suverän trädgård. Så säger Adrian som själv ”bara” har 8000 olika i sin egen.

Adrian Bloom
Foto: Kerstin Engstrand

Efter decennier av erfarenhet vet han vad som fungerar. Han har valt ut dem för att gemene man ska få en intressant och vacker trädgård. I urvalet finns växter som trivs i sol och som trivs i skugga. Less is more är devisen. De växter han valt platsar för att de erbjuder något att upptäcka året runt och att de går att kombinera med varandra. Det räcker med ett fåtal sorter för att skapa drama. Eller lugn, allt beroende på vilken effekt man önskar. De passar ihop i små trädgårdar likaväl som i stora, enda skillnaden är att du i en större trädgård planterar fler växter av samma sort i större gruppen än i en mindre.  Och de passar utmärkt ihop med buskar. Många trivs även i kruka.

– Och så kommer man ihåg vad de heter, säger Adrian med ett leende.

Här är Adrians favoriter:

  1. Julros, Helleborus

    ww1julros0besk
    Julros
    Foto: Kerstin Engstrand

Julrosor brukar blomma samtidigt som snödroppar och vintergäck. När vårlökarna börjar vissna ner kommer julrosens bladverk och det täcker lätt de vissna vårlökarnas blad. Adrian rekommenderar hybrider. De finns i en mängd olika färgkombinationer, i rosa, aprikos och grönvitt, många med lätt spräckliga kronblad. Man brukar ange att julrosor ska växa i halvskugga–skugga men i vårt klimat trivs de också i full sol. Härdighet: C

  1. Kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla ’Jack Frost’

    'Jack Frost' Foto: K Engstrand
    ‘Jack Frost’
    Foto: Kerstin Engstrand

På våren–försommaren blommar den med förgätmigej–liknande blommor. Sorten ‘Jack Frost’ förför med sina blommor men det är främst för de stora silverfärgade blad som liknar ett hjärta man har den. Ursprungsarten växer vild i nordöstra Turkiet, Kaukasus och mot västra delen av Sibirien. Där växer den inne i skogen och på öppna gräsbevuxna sluttningar. Hos oss klarar den bra att växa i soligt läge men fungerar också utmärkt i skuggan under ett träd. För att främja tillväxten av de vackra bladen kan man klippa av blommorna och nya blad kommer. Sniglar gillar den inte. Härdighet: B

  1. Trädgårdsnäva, Geranium ‘Rozanne’ 

    Rozanne' Foto: K Engstrand
    ‘Rozanne’
    Foto: Kerstin Engstrand

’Rozanne’ är en näva, släkt med vår älskade midsommarblomma. Mycket blomrik, ja den verkar nästan vilja blomma ihjäl sig men det gör den inte. Blått passar särskilt bra i vårt nordiska ljus. Vill du ha ett blått hav av växter så är ’Rozanne’ den växt du ska välja. Den är en fantastisk långblommare. Blomningen börjar vid midsommar och fortsätter långt in på hösten tills frosten kommer. Särskilt i slutet av juli–början av augusti gör den allt för att blomma. Blommorna är stora, ca 4 cm i diameter. Se till att få originalet, sorten är skyddad. Detta är en hybrid som inte vill sticklingsförökas. Den behöver inte delas. Luras lite på våren, den kommer igång sent men då kommer den med rasande kraft. Är populär och oftast slutsåld i trädgårdsbutikerna. Det lönar sig att beställa den i förväg. Härdighet: B

Läs mer om den historien bakom nävan ‘Rozanne’ här.

  1. Bergenia ‘Bressingham Ruby’ 

    Bergenian är växten med de läderartade gröna bladen. Här samplanterad med silvergrå lammöra. Foto K Engstrand
    Bergenian är växten med de läderartade gröna bladen. Här samplanterad med silvergrå lammöra. Foto Kerstin Engstrand

Många tycker inte om bergenia men idag finns det många sorter som har ett ypperligt bladverk. ‘Bressingham Ruby’ är en sådan, och den ger dig även dramatiska vinterfärger. Under sommaren har den gröna blad, hjärtformade, som senare under hösten får en djupröd ton, nästan rubinröd, med lila undersida. ‘Bressingham Ruby’ bildar nätta rosetter av blanka blad. Blommar på våren med rosa blommor. Bergenia är en skuggväxt som trivs i alla typer av jordar, kalkhaltig som lätt sur, fet som mager, dock inte så bra i kall, dåligt dränerad jord. Härdighet: B

  1. Strålrudbeckia, Rudbeckia fulgida var speciosa ‘Goldsturm’

    Strålrudbeckia Foto: K Engstrand
    Strålrudbeckia
    Foto: Kerstin Engstrand

Blev folkkär redan när den introducerades för 75 år sedan. ‘Goldsturm’ märks, hon är en stjärna i rabatten från månadsskiftet juli/augusti. Blir 50–100 cm hög. Fuktighetshållande jord och soligt läge. Och fåglarna uppskattar fröställningarna. Härdighet: C

  1. Funkia, Hosta

    Vitbrokbladig funkia Foto: K Engstrand
    Vitbrokbladig funkia
    Foto: Kerstin Engstrand

Funkia finns i en mängd olika höjder och bladfärger, blågrå, klart gröna, gulgröna, kantade, prickiga. De fungerar både som marktäckare och att väva ihop en rabatt. Adrian använder dem främst för att sammanbinda rabatterna med varandra, han låter dem slingra sig fram i trädgården men även bilda enorma grupper, som sjöar. Men de kommer igång sent på våren, så sent att man tror att de dött. När de skjuter upp sina skott på våren ser det ut som taggar. Därefter bildar bladen små strutar innan de vecklar ut sig i sin fulla skönhet. De tar några år på sig att växa till sig. Funkior har man främst för bladen men de blommar också, i juli-augusti, med vita eller lavendelblå blommor. Adrian Bloom planterar dem gärna i soligt läge, desto ljusare växtplats desto intensivare färg får bladen. De angrips gärna av sniglar och snäckor som äter hål i bladen. Härdighet: B

7. Hakonegräs, Hakonechloa macra  

Hakonegräs Foto: K Engstrand
Hakonegräs
Foto: Kerstin Engstrand

Är Adrian Blooms favoritgräs. Sorten ‘Aureola’ har på senare år blivit allt vanligare i våra trädgårdsbutiker. Har ett hängande växtsätt och de smala bladen går i gult med grön kant. Vacker och spektakulär under lång tid och kan användas på många sätt samt är även suverän i kruka. Hakonegräs är ett långsamt spridande gräs från Japan som kommer igång sent på våren, ibland så sent som försommaren vilket gör att man lätt kan tro att det inte har klarat vintern. Blir ca 30 cm högt. Passar utmärkt under träd eller i framkanten av en rabatt. Härdighet: C

  1. Höstsilverax, Actaea simplex ’Brunette’

    Höstsilverax Foto: perenner.se
    Höstsilverax
    Foto: perenner.se

Höstsilverax är en mycket bättre växt än många tror. Den har stil, kombinationen med de flikiga, stora, rödbruna bladen med blomstänglarna som ser ut som vita ljus gör den särskilt lämpad i halvskugga. Blommar i augusti–september. Trivs bäst i skugga, i lätt fuktighetshållande jord då den inte tål torka. Blir ca 150 cm hög. Härdighet: C 

  1. Glansmiskantus, Miscanthus sinensis 

    Glansmiskantus, ax Foto: K Engstrand
    Glansmiskantus, ax
    Foto: Kerstin Engstrand

Att satsa på stora växter i en liten trädgård gör att trädgården ser större ut. En av de lättaste av de pampigaste är prydnadsgräset glansmiskantus som blir 150–180 cm högt. Får på hösten silverfärgade plymer som blir ännu vackrare när frosten biter sig fast och sprider diamantkristaller i axen. Det finns mängder av glansmiskantus, det är det mest odlade prydnadsgräset. ’Nishidake’ har halmgula ax och blommar tidigt. De flesta glansmiskantus blommar i augusti–september men sorterna ’Kleine Fontäne’ och ’Nishidake’ blommar redan i juli. Härdighet: B

  1. Kärleksört, Hylotelephium ‘Matrona’ 

    Fjärilar älskar ‘Matrona’. Här har en påfågelsöga och en humla slagit sig ner för en måltid i solskenet.
    Foto: Kerstin Engstrand

Kärleksörten var länge grönbladig men så kom ‘Matrona’ med mörkt brunröda blad och lite rödare stjälkar och plötsligt såg vi på kärleksörten med nya ögon. Tålig, står emot såväl kyla som torka. Trivs både soligt och halvskuggigt läge men det måste vara ett väldränerat läge. Mycket vacker tillsammans med nävan ’Rozanne’ och med miskantus. Ca 50 cm hög. Härdighet: C

  1. Mörkt ormskägg, Ophiopogon planiscapus  ‘Nigrescens’

    Det mörka ormskägget ringlar sig fram. Foto: K Engstrand
    Det mörka ormskägget ringlar sig fram.
    Foto: Kerstin Engstrand

Svartbladig, smalbladig, tillhör konvaljväxterna. Länge ansågs den inte klara sig i vårt klimat men de senaste årens milda vintrar gör att den har klarat sig bra även i Ann-Lis trädgård i zon 6-7.Att den bara ska klara sig upp till zon 3 är alltså en myt.  Vill växa i fuktig och näringsrik jord, och väldränerat under vintern i vårt klimat. Svart ormskägg är en perenn som mera liknar ett gräs. Blommar med ljuslila blommor i juli-augusti om den verkligen trivs men det är för bladen de flesta av oss vill ha den i våra trädgårdar.  Passar utmärkt som underplantering underbuskar och träd och som kantväxt längs en gång. Mycket fin samplanterad med vita snödroppar eller som martäckare under korallkornell. Låg, ca 15–20 cm hög. Härdighet: D–C.

  1. Montbretia, Crocosmia ‘Lucifer’ 

    Montbretia Foto: K Engstrand
    Montbretia
    Foto: Kerstin Engstrand

Denna ”jag vill ha växt” är ingen perenn utan en knölväxt. Har sitt ursprung i Sydafrika och introducerades i England 1966. Alltså en växt som inte är gjord för vårt klimat. Kan dock klara att övervintra i mycket bra lägen under milda vintrar. Särskilt om du sätter knölarna djupt, 30 cm ner i jorden. I Sydafrika växer den med milda vintrar och fuktiga somrar och så vill den ha det hos oss också. Blommorna är minst sagt spektakulära, den gracila formen förför. Finns i gult, orange och klart rött. Bladen är svärdsliknande. Bra snittblomma och får vackra fröställningar. Perfekt partner till höga gräs.

Blir ca 60–80 cm hög. Härdighet: D ­

 

Härdighetsangivelser för perenner:

A =Fullständigt härdig i hela landet utan extra åtgärder.

B= Kan odlas i hela landet på skyddat och väldränerat läge.

C= Kan odlas i stora delar av landet på skyddat och väldränerat läge. Hit hör även arter med sen blomning.

D= Kan bara odlas i landets gynnsamma delar. Krav på värme och dränering, även vinterskydd kan behövas.

 

Det handlar om tålamod, och stor tillgång till sten för att bygga en kallmur. Foto: Kerstin Engstrand

Kallmuren var förr den vanligaste formen av stenmur, eller stengärdsgård som den också kallas för. Man tog det man hade, oftast den sten som kom upp när man plöjde åkrarna. Denna typ av stenmurar är vittnesbörd om ett gediget och träget arbete. Och de är hållbara och inte minst, vackra. De är förhållandevis billiga att bygga men har en begränsning höjdmässigt.

 ”Det jag vill förmedla är att inget blir gjort utan lite vilja. Man ska inte ge upp. Jag är relativt kort (162 cm) men man kan förflytta mycket mera än man tror men det tar tid. Man blir seg. Och man får tänka på hur man rör sig. Ann-Lis , 66 år”

Detta är den första kallmuren man möts av när man kommer hem till Ann-Lis  Foto: Kerstin Engstrand
Detta är den första kallmuren man möts av när man kommer hem till Ann-Lis Foto: Kerstin Engstrand

En fristående kallmur består av lösa stenar som helt enkelt är staplade på varandra. Nåväl, helt enkelt är det inte. Varje sten är unik, har en unik  form och måste placeras där just den passar bäst. Det betyder att den ska samsas med andra stenar. Så det behövs ett tränat öga och en stor portion tålamod för att lägga kallmurar. Men eftersom stenen är oregelbunden får varje mur ett unikt utseende.

En av de stora fördelarna med kallmurar är att de har en större rörelsemån än andra murar och är därför i stort sett helt underhållsfri. Detta beror på att muren byggs utan fogar som kan spricka och gå sönder i och med markens rörelser.

Kallmurar kan byggas både som fristående murar och som stödmurar men bör inte göras högre än 50 cm om du är nybörjare. Är man som Ann-Lis riktigt skicklig, och har tillgång till större stenar, kan en kallmur göras upp till 120 cm hög, men måste då noga förankras bakåt.

Jordtrycket måste man ta hänsyn till. Massornas tryck får inte pressa muren utåt, framåt. Trycket ska ledas uppåt. Lutningen ska vara inåt. Annars riskerar trycket från massorna att muren trycks ut och rasar.

Varje lager ska ha lika tjocka stenar, men de olika lagren kan ha olika tjocka stenar. Då ser muren mera levande ut. Och läggningen underlättas väsentligt.

OBS! Underlaget för en kallmur kräver inte lika mycket som en betongmur. Man lägger det första, det nedersta stenlagret, strax under markytan. Första lagret sten som läggs anger tonen för de kommande stenlagren. Minsta lilla fel i det understa lagret märks i de övre, och accentueras. Gör du muren högre än 50 cm behöver muren även förankras bakåt.

Bra att veta:

  • Sortera stenarna efter storlek, det underlättar läggningen. Gör som Ann-Lis, lägg ut dem på ett stort område så är det lättare att hitta rätt sten.
  •  En böjd stödmur behöver mindre förstärkning än en rak. Trycket mot muren blir mindre.
  •  Tittar man på en hög mur och tycker sig se att den lutar utåt- då är den lodrät.
  • Om den däremot synes vara rak, då lutar den inåt.

    Foto: Kerstin Engstrand
    Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

– Här bodde min mans faster. Vi var här på besök, och under en promenad med hunden stannade vi till och åt en apelsin. Jag tittade upp och sa: Här vill jag bo.

Ann-Lis blev direkt förälskad i gården. Att få köpa gården var då inte aktuellt. De fick vänta flera år. Men en dag just innan de skulle resa till USA på semester fick de frågan om de nu inte ville köpa gården. Och det ville de. Men de kunde inte flytta dit på ganska många år. De var här mest för att röja sly, aspsly som till och med tog sig in innanför elledningarna i väggarna. Marken var helt svart av aspskott. Och Ann-Lis lär ut knepet att få bort dem:

– Man behöver ha starka skor, aspskotten har en liten krok nertill. Man drar i kroken och sparkar hårt. Och hon tillägger att man får bra högerben, de hade som beting att alltid ta hundra skott varje gång de var där.

Undrar om det fungerar på askskott också, måste testa. Att klippa av skotten resulterar bara i att de delar sig. Man måste få bort lite av rötterna. Men observera, man måste ta i motsatt rikting, inte åt det håll det växer. Så drar man och knycker till lite poängterar Ann-Lis.

I en fyrkant står flera andra mindre byggnader som bryggstuga, härbre, lada, ladugård och en smedja. Gården rymmer sju mindre byggnader förutom boningshuset. Det är många tak att hålla efter. Smedjan ligger en bit ner i skogen och i folkmun kallas gården därför för Smedjebacken.  Den nyaste byggnaden är snickarverkstaden och den byggdes 1974.

Vi har frågat Björn Olofsson, 1:e antikvarie på Jamtli – länsmuseum i Jämtlands län, om historiken bakom gårdens form.

Fyrbyggda gårdar var helt kringbyggda större gårdar med en mängd hus. Husen stod antingen sammanbyggda eller så tätt intill varandra att man inte kunde gå mellan byggnaderna. Mellan 1850-1900 slutar man att bygga den typen av gårdar.  Deras gård är från slutet av 1800-tatlet. Då hade man gått från modet med fyrbyggda gårdar och börjar öppna upp. Ekonomibyggnader som härbärget, men även undantagshuset där gårdens tidigare ägare ofta bodde i, flyttas nu ut en bit bort från boningshuset, cirka 50 meter från huvudbyggnaden.

Falurött var och är en vanlig husfärg. Ljus faluröd är äldre än den mörka.

Ann-Lis och Stens gård har byggnader liggandes i en fyrkant med utgångspunkt från boningshuset. Vanligt är att husen står i 90 graders vinkel mot varandra . Ibland har man lagt dem i en något vidgad vinkel för att gården ska se större ut.

Man var mån om sin åkermark. Gårdarna anlades efter de förutsättningar som jordbruket gav. Därför ligger de oftast uppe på en sluttning, på tomtens högsta punkt. Där det är torrt och i regel ingen bra odlingsmark. Naturligtvis hände det att man byggde boningshusen på marginell mark men de finns i regel inte kvar, oftast blev de förstörda av röta.

Boningshuset sett från härbret. Foto: K Engstrand
Boningshuset sett från härbret. Foto: Kerstin Engstrand

Boningshuset lär vara byns äldsta. På Jamtli finns huset dokumenterat på ett fotografi från 1915. När Ann-Lis och Sten renoverade boningshuset hittade de en timmerbyggnad inne i huset. Att bygga hus på hus var en vanlig teknik.  Man tog bort taket och förlängde huset uppåt, eller förlängde åt sidorna. Det gjorde man däremot inte med ladugårdarna. De rev man i regel och byggde nytt istället, oftast beroende på fukten i djurstallarna.

Entrésidan lades om möjligt alltid mot söder. Här ligger huset tryggt med ryggen mot skogen. Det är ofta stora hus, och man brukade inte värma upp hela huset. Man bodde i köket eller stugan. Salen var ouppvärmd.

Gårdsplanen var en slåtteruta, den slog man med lie och tog vara på gräset. Jorden och läget var bra, och det blev vanligt att på gårdsplanen ha en liten kålgård där man odlade grönsaker. Oftast var den inhägnad med en gärdsgård. I slutet av 1800-talet kommer trådstängsel som köpevara men gärdsgården är vanligare. Man tar det man har, skog fanns det gott om. Det är på den forna gårdsplanen Ann-Lis har anlagt sin nya stenträdgård.

Traditionen med stensättning och grusgångar tror Björn Olofsson kommer runt sekelskiftet 1900, först inne i städerna.  På 1870-talet och framåt har fina trädgårdar exotiska växter, stenlagda kanter och grusgångar.

Bryggstugan med sina tidstypiska gröna dubbeldörrar. Foto K.Engstrand
Bryggstugan med sina tidstypiska gröna dubbeldörrar. Foto Kerstin.Engstrand

Bryggstugan, dit flyttade man ut på sommaren. Kallas också ibland för bakstugan för här finns oftast tunnbrödsugn.  Bryggstugan, som är på 20 kvm, har ljust gröna dubbeldörrar. Grönt blev en populär färg en bit in på 1900-talet medan gula dubbeldörrar anses vara lite äldre, från 1800-talet.

Varför flyttade man då ut till ett mindre hus som bara låg cirka 50 meter från huset?

– Troligen för att man ville städa boningshuset. Det var antagligen djupt invanda mönster som man kanske inte visste varför man gjorde så.

Vad man bryggde i bryggstugan vet man väldigt lite om men förmodligen öl. Det hade golv som tålde väta. I Svea Rikets lag från 1734 anges det vilka hus som skulle finnas:

1 §. Tomt skall byggas till mangård och ladugård. I mangården skola vara stuga med förstuga och kammare, så ock gäststuga, där gården så stor är, källare, visthus och sädesbod, redskapshus, och hemligt hus, port och lider. Tarvar bonde flera hus; bygge sig till lägenhet det bästa han gitter. Ladugården bygges särskilt ifrån mangården, och där skola vara stall, fähus, fårhus, och svinhus, med nödiga foderrum, så ock loge och lador, efter som gården är stor till. (Badstuva eller mälthus skall ock byggas,) så ock ria, där skog är, och de avsides sättas. Ej må någon närmare till grannens tomt bygga, än att han till stödje eller stolparum en och en halv aln å sin tomt lämnar.

Härbret ligger mot fjället. Här förvarades spannmål. Det är en ganska hög byggnad, konstruktionen är gjord för att spannmålet ska förvars så torrt som möjligt. Varför den övre delen är större än den undre anger Björn Olofsson beror troligen på att man ville skydda den nedre delen för fukt och röta. På en del härbren är övervåningen enbart lite utkrängande på ingångssidan, troligen för att skydda dörren för snön. Dörren går också på grund av snön inåt.

 

 

Säga vad man vill om jättevallmo, men hon bjuder på ett praktfullt skådespel. Läs mer om jättevallmo här: Så lyckas du med jättevallmo

Lyckas med vallmo. Här jättevallmo 'Helen Elisabeth' med japansk lönn och stjärnflockan 'Roma'. Foto: Kerstin Engstrand

Jättevallmo blir beroende på sort 60-100 cm hög. Den är solälskande och trivs i de flesta jordar, gärna lätt, väldränerat och torrt. Var ytterst försiktigt med gödsling. Den har en lång pålrot vilket gör den lättodlad men svårflyttad när den väl är etablerad.

Härdighet A, de är härdiga i hela landet.

wwvallmofrost
Frostnupen jättevallmoplanta på våren. Foto: Kerstin Engstrand

Samplantera: Blåaste iris, riddarsporrar och pioner är ett sällskap som klär trädgårdsjättevallmon mer än väl. Efter blomningen vissnar bladverket och bildar en öppen fläck i rabatten. Jättevallmon vilar och samlar kraft inför nästa säsong. För bladverket återkommer på hösten igen, och är grönt hela vintern. För att skyla den bara fläcken kan du antingen samplantera dem med kantnepeta ‘Six Hill’s Giant’ som snabbt bildar en sky av blå blommor av långa blomspiror som mer än gärna brer ut sig över platsen där vallmon vilar. Eller samplantera med senblommande astrar, solbrud och rudbeckior, även de har ett växtsätt som gör att de kommer att skyla platsen där jättevallmon vilar. Ett annat alternativ är att plantera några ettåringar precis bredvid, t ex dahlia eller rosenskära.

Föröka: Jättevallmo förökas bäst genom rotsticklingar. När plantan har vissnat ner helt, vanligen i augusti, gräv försiktigt upp roten och skär av en bit. Dela sedan rotbiten i delar av ca 3 cm. För att du lätt ska kunna se hur delarna sedan ska planteras så skär av med ett snett snitt mot den yttersta delen, och med ett rakt snitt den del som är närmast plantans övre del.

Sätt rotdelen i sandblandad jord med den snedskurna delen nedåt. Den rakt avskurna delen ska placeras så att den ligger i nivå med jordytan. Efter en till två månader växer nya blad fram.

Av Kerstin Engstrand

Vem är Patty? Foto: Kerstin Engstrand

Jättevallmon Patty’s Plum har fått sitt namn efter Patricia Marrow som hade den i sin egen trädgård med tillhörande plantskola Kingsdon Nursery i Somerset, England. Där växte den, och Patricia brydde sig inte. Hon tyckte helt enkelt inte om den. Hon försökte till och med ta död på den. Men grannarna, paret Hope, fick ögonen på den. Sandra och Nori Pope som just hade skapat en trädgård vid Hadspen House där rabatterna var komponerade efter musik, en trädgård som snabbt fick världsrykte, förstod dess värde.

I början av 2000-talet hade Patricia Marrow aldrig sålt ett endaste exemplar i sin egen plantskola. Hon sålde det mesta, och grävde gladeligen upp plantor av andra växter direkt ur rabatten om kunden syntes seriös nog. Men någon plommonfärgad vallmo sålde hon inte. Dock, när paret Sandra och Nori Pope år 2005 flyttade tillbaka till Kanada så ändrade Patricia sig. Hon tog in den i sitt sortiment. Det ska sägas att år 2014 fyllde Patricia Marrow 90 år.

Så kan det gå till i växtvärlden.

 “This poppy is named after me! I grew it with the help of the bees, quite by accident. I had a lot of lovely poppies that got into a vast clump so I dug them up and weed-killed them out, and the next year what should come out but this solitary dark red one, like port wine. There had never been a poppy like it and so it became Papaver orientale ‘Patty’s Plum’ and all the rage.” Patricia Marrow

 

Patricia Marrow , bilden är tagen år 2000. Foto; Kerstin Engstrand
Patricia Marrow, bilden är tagen år 2000. Foto Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Läcker och lättodlad, satsa på jättevallmo.  Fulsnygg, lite shabby chic, modern och underskön,kan det verkligen vara en och samma växt vi pratar om? Jovisst, jättevallmon med sina knottrigt, lite vassa rangliga stänglar och med sin stora svällande knopp som sakta men säkert vecklar ut sina kräppade sidenmatta kronblad till 10-15 cm vida blommor, har ”det”. Inte undra på att vi älskar den!

Läs även: Så lyckas du med jättevallmo (länken öppnas i nytt fönster).

Dessutom en växt med anor. Jättevallmon kom till Europa i början av 1700-talet från östra Turkiet/Armenien. Det var den franska botanisten Joseph Pitton de Tournefort (1656–1708) som såg till att vi fick glädje av den. År 1700 lämnade han Paris och ett år senare kom han fram till Turkiet. Tillsammans med två kollegor, 600 män och djur samlade han de första fröna av Papaver orientale som sedan odlades fram i Paris.  Den var orangeröd. Några årtionden senare kom de första plantorna till England. Själv dog Joseph 1708, han klarade sin expedition men lär ha blivit överkörd av en häst i Paris.

wwC-_Users_kerstin_Documents_0artrabarber_000nr1_vallmo_w2besk_DSC0086
Foto: K Engstrand

Giganter i dubbel bemärkelse, jättevallmon,Papaver orientale-gruppen, är flerårig. Och trogen, man finner den oftast i gamla torpartäppor. Den är kraftig i såväl färg som i form. Den märks! Det räcker med en till tre plantor för att trädgårdsjättevallmon ska märkas i din trädgård. Jättevallmon blommar i slutet av juni – mitten av juli.

Länge var den orangeröda ensam herre på täppan men orangerött var inte särskilt populärt på den tiden tills en dag i början av 1900-talet då Amos Perry (1841–1914) som drev plantskolan The Hardy Plant Farm fann en hallonrosa vallmo. ‘Mme Perry’ var född. Det var Nancy Perry, Amos första hustru som fick äran att namnge denna nya sort. Det blev jättevallmons genombrott. Nu är det här med färg svårt, vissa anser att ’Mme Perry’ är laxfärgad, andra persikofärgad, andra hallonrosa och åter andra underklädsrosa. Men hur som helst, den blev en succé och är än idag en av de mest sålda.

Läs också, och gör ett djupdyk i en vallmo: Får det lov att vara en vallmo? (Länken öppnas i nytt fönster.

Men tio år senare, 1913 kom ett klagomål. Den laxfärgade vallmon kunden hade köpt var vit, och inte bara det, utan ”a nasty fat white one”, som helt förstörde kundens rosa rabatt. Plantskolan ursäktade sig snabbt, kunden fick en ny rosa, samt några montbretiaknölar som kompensation. Vad kunden inte förstod var att de hade fått en raritet. Sju år efter ’Mme Perry’ hade en ny vallmo skapat sig själv, den som än idag anses vara den mest utsökta, ‘Perry’s White’. Och än idag är ’Mme Perry’ och ’Perry’s White’ några av de mest sålda vallmosorterna.

wwPerrys-whitebesk
Foto: Kerstin Engstrand

 

Lite mer än 80 år senare så kom Patty’s Plum att blomma på plantskoleägaren Patricias kompost. I mörkt plommonfärg, nästan vinröd. Patricia Marrow är en dam som vet vad hon tycker om, och inte tycker om. Om denna nya vallmo som behagade växa på hennes kompost tyckte hon inte. Men där fick grannparet som drev trädgården Hadspen House, Sandra och Nori Pope syn på den.

Sedan gjorde Patty’s Plum entré på trädgårdsvärldens motsvarighet till mode­veckorna i Paris och Milano, Chelsea Flower Show i London. Det var år 1998. Alla drabbades av habegär. Året därpå började den säljas kommersiellt. Hon blev trend, hon blev mode. Patty’s Plum hade tagit steget ut i rampljuset och idag är Patty’s Plum en av de mest åtråvärda.

Patty's Plum Foto: Kerstin Engstrand
Patty’s Plum
Foto: Kerstin Engstrand

Läs mer om bakgrunden till Patty’s Plum här: Se vidare Vem är Patty? (Länken öppnas i nytt fönster).

På Svensk Form skapade Gunnar Kaj och glaskonstnären Gunnel Sahlin  arrangemang inför Gunnars release av sin senaste bok “Blommande rum”.

Klicka på bilderna för att se hela bildtexten.

Mer information om Gunnel Sahlin hittar du här: konsthantverkarna.se/medlemmar/424-gunnel-sahlin

Foto: Gunnar Kaj

Under designveckan 2015  gjordes en utställning ”we live here” där många unga designers från Finland och Island ”flyttade in” i en lägenhet på Regeringsgatan. Svensk Forms vd Ewa Kumlin, som var gudmor för projektet, skulle komma med inflyttningspresenter och frågade om hon skulle ta med blommor också. ”Ta med Gunnar Kaj”, sa projektledaren Sanna Gebeyeo. Och Gunnar Kaj i sin tur tog med sig en blå grönsaksback.

Jag tänkte att man kan inte ta med något stort bland alla designprylarna, så jag tog med mig en back med sticklingar.

Foto: Gunnar Kaj
Foto: Gunnar Kaj

Inflyttningspresenten gjorde stor succé. Pricken över i:et var att varje stickling hade en liten lapp som beskrev växtens proveniens

Från vänster till höger, med början överst till vänster står det följande på lapparna:

  1. Primulina, small blue flowers in summer. Shoot from my plant bought 3 years ago.
  2. Begonia albapicta (B with white dots) My plant from offshoot stolen by my finnish friend V. 25 years ago from the Botanical Garden in Florence, Italy. V. died 10 years ago when visiting another park in Italy.
  3. Shoot from my ’Gullranka’ ’Devil’s Ivy’ that I brought with me when moving away from home 40 years ago.
  4. Murgröna ’Ivy’, sprouts from my plant that I have had for 20 years.
  5. Ampellilja ’Spider plant’, shoot from my plant, a gift from my friend Elaine15 years ago.

www.stockholmdesignweek.com

www.we-live-here.squarespace.com

Foto: Gunnar Kaj
Foto: Gunnar Kaj

Foto: Kerstin Engstrand
  • Våga plocka blommor ur rabatterna. Det är därför man ska ha generösa rabatter så det inte märks att man gör det. Rabatterna tar ingen skada och man får dubbel lycka, blommor både ute som inne.
  • Inga bordsarrangemang ska vara högre än 29 cm. Då kan man se varandra utan problem. Det är okey att tillåta någon enstaka högre blomma sticka upp men då ska den vara en smal, tunn blomma.
  • Våga skära av stjälkarna. Och våga ta bort stjälken och behåll endast själva blommorna.
  • Tulpaner är lätta att forma genom att ”slaka dem.  Det vill säga låt de ligga några timmar utan vatten, då kan de därefter lätt formas och läggas på ett fat. Sedan, väl på plats, får de suga upp vatten på nytt.
  • Bra stöd är förutom kvistar, en liten boll av hönsnät. Eller ställ två vaser i varandra och placera blommorna i mellanrummet mellan vaserna.
  • Sätt blommorna direkt i vatten. Har du plockat dem utomhus, låt dem dra i en hink vatten.
  • Blommor vill, liksom vi, dricka rent vatten. Byt vatten oftare, man vill ju inte själv bada fötterna i lortigt vatten så varför ska blommorna då få det?
  • För längsta hållbarhet är så sval placering som möjligt allra bäst. 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...