Enligt ArtDatabanken är en tredjedel av Sveriges knappt 300 arter av vilda bin och humlor rödlistade. Världsnaturfonden uppmanar oss att låta vägrenarna blomma, att plantera in lämpliga vilda växter och öka antalet nektarrika växter i våra trädgårdar. Då kan vi ge humlor och bin väsentligt ökade chanser till överlevnad. Vilda humlor och bin bygger gärna sina bon i hålor i marken, och därför är det viktigt att det finns mark som inte körs över med tunga maskiner. Humlor och bin är viktiga för pollinering av bär och frukt. Samtidigt behöver humlorna pollen och nektar för att överleva så det är en ömsesidig nytta vi har av varandra.
–Det viktigaste är att vi odlar växer som ger rikligt med pollen och nektar. En humlas livscykel är kort, under ett år. Det är perioden april till hösten som är viktig, säger Dave Goulson. (Mer om Dave Goulson kan du läsa här.)
Att dricka nektar är lättare än att samla pollen. Pollen samlar de på sina håriga ben. Det ser lätt ut, men kräver en hel del träning.
Honungsbi (Apis mellifera) pollinerar sälg. Foto: Ola Jennersten/Världsnaturfonden
När sälgen blommar brukar vi upptäcka årets första humlor och bin. Det är humledrottningarna som övervintrat. De är lite större, och de syns tydligt när de kommer farandes, letandes efter mat och efter lämplig plats att bygga nytt bo på. Nu ska de äta upp sig. Viktiga växter är julros, tussilago, krokus,blåstjärna, hålnunneört, narcisser samt sälg. När det gäller blommor ska man alltid välja enkelblommande sorter, inte dubble eller fyllda.
Krusbär är en annan viktig trädgårdsväxt, blommar tidigt och utsöndrar rikligt med nektar. När krusbären blommar är tiden för nästa steg kommen, tillväxtperioden. Efter att humlan ätit upp sig söker den efter en plats att bygga bo på. Nu kan man se drottningen skanna av omgivningarna, lågflygandes över marken, sökandes efter lämplig boplats.
De bygger gärna bo i isolering (i regel hushumlan), i ihåliga träd, och i fågelholkar. Men blir de instängda inomhus klarar de inte den torra inomhusluften. Hittar man nu en humla inomhus är det i regel en hushumla.
Löjtnantshjärta. Foto: Kerstin Engstrand
Under maj till juli är tillgången till nektar- och pollenrika växter viktigt, för nu är tiden för tillväxt. Fruktträd och hallon är bra, och löjtnantshjärta, allium, lupin, kaprifol, enkelblommande pioner samt vallmo. Maskrosen är också intressant, den lär locka till sig ett 30-tal insekter! Andra bra växter är blåbär och blåklint.
Filmen ovan: Det är inte lätt att vara humla, och ibland behöva stå på huvudet i sin jakt på mat. Foto: Kerstin Engstrand
När drottningen funnit en lämplig plats börjar hon direkt bygga sitt bo. Hon har redan ägg i sig sedan förra året, och kan välja själv vilka av äggen som ska bli honor eller hanar. Första kullen är alltid arbetare. De ruvar sedan tillsammans, och kan hålla boet på en temperatur av 30 grader. Arbetarna lever, liksom hanarna, i tre-fyra veckor.
Antalet arbetare är viktigt, de behövs för att föda upp drottninglarverna. Det är ett sekret som enbart finns hos arbetarna som är särskilt viktigt för dessa larver.
Strax före midsommar brukar de första hanarna dyka upp, i alla fall i Sydsverige. De samlar in nektar, och det är för egen konsumtion. Under hög- och eftersommaren, är det hanarna som dominerar. Då arbetar de med att leta efter ännu oparade drottningar samt att avge doftämnen på platser som de anser vara bra parningsplatser.
De nya drottningarna visar sig lite efter hanarna, och efter parning påbörjar de övervintringen på lämplig plats. Ofta väljer de att gräva ner sig i en slänt. Detta sker i juli–augusti. Hanarna jagar oparade drottningar så länge de orkar, och sedan dör de. Den gamla drottningen dör också under högsommaren.
Ringblomma omgiven av gurkört. bästa vore om ringblomman hade varit av en enkelblommande sort. Foto: Kerstin Engstrand
Kryddväxter, som salvia, rosmarin, isop, gurkört och lavendel är högsommarens bästa växter. Gurkört har visat sig vara humlors och honungbins absoluta favoritväxt. Gurkört är mycket rikt på nektar och fyller även på sitt nektarförråd väsentligt mycket snabbare än de flesta andra växter.
Honungsfacelia är en annan mycket bra ettårig växt. Den älskas av både humlor och bin.
Lejongap är en växt gjord för humlor, det behövs en insekt med kraft för att nå fram till nektarn. Humlan har ytterst på varje fot en klo. Det är med klornas hjälp den lyckas ta sig in i lejongap och andra ”stängda” växter, som bondböna.
Ibland kan man se en humla sitta och putsa sig. Det gör den för att få ner det pollen som fastnat på kroppen ner i pollenkorgarna som sitter på varje bakben. En droppe nektar används för att få ihop pollenbollen på benen.
Från början av augusti är det hanarna som har glädje av blommorna. Några mycket bra sensommarväxter är anisisop, kransveronika och bolltistel.
Det finns även flugor vars kropp liknar en humla. De har dock inte de långa lätt böjda antenner som humlor har.
Påskliljor är en av vårens viktigaste humleväxter, säger Dave Goulson, här fotograferad ute på Rosendals trädgård.
Foto: Kerstin Engstrand
När solen lyser, och vinden är stilla, då brukar våra blomrabatter fyllas av ett intensivt surr. Humlor och bin är ute för att fylla på förråden av pollen och nektar samtidigt som de pollinerar våra växter och ser till att frukt- och bärskörden blir extra stor. Jag känner mig rik när jag upptäcker att min trädgård är full av humlor, bin, fjärilar och andra insekter. Men det finns hot mot våra små vänner. Vi har träffat Dave Goulson, biologiprofessor vid Sussex universitet och författare till böckerna ”A Sting in the Tale” (Galen i humlor på svenska) och ”A Buzz in the Meadow”. Dave Goulson är verkligen förälskad i humlor, och hans arbete och djupa engagemang, har gjort att många fått upp ögonen för humlornas situation runt om i världen. Hans böcker genomsyras av en ljuvlig värme och förundran över humlor.
Ungdomlig vurm som håller i sig
Det ska böjas i det som krokigt ska bli. Och naturligtvis finns en trädgård inblandad i Dave Goulsons karriär. Intresset för naturen började när Dave var sju år. Då flyttade familjen från Birmingham till lilla idylliska Edgmond i grevskapet Shropshire. Till huset hörde en stor trädgård med blomrabatter, äppelträd, damm och köksträdgård. På andra sidan vägen låg ett öppet fält med kastanjeträd, träd som den unge Dave gärna klättrade upp i och fick där verklig närkontakt med de stora vitrosa blomklasarna som var intensivt uppvaktade av humlor och bin.
Humlor kan flyga vid lägre temperatur, och orkar vara aktiva under en längre tid på dygnet, än honingsbiet, så de är effektivare.
Blommande kastanjeträd. Foto: Kerstin Engstrand
Ganska snart började han komplettera växterna i familjens trädgård. Han planterade kända fjärilsväxter som lavendel och buddleja, kaprifol för att locka nattflyn och ett pilträd för att ge bin tidig vårmat. Då hade han ingen aning om att han 41 år senare skulle skriva en bästsäljande bok om humlor som även är utgiven i Sydkorea. Samt att han skulle börja forska om dem. Att han lever som han lär är ingen tvekan om. Numera äger han även en liten gård i mellersta Frankrike, enbart köpt för att skapa ett himmelrike för – humlor förstås.
Dave Goulson har även studerat humlor i Tasmanien. Där ska egentligen inga humlor finnas, klimatet är för varmt. Men 1992 hittades de första. Att de inte har flugit till Tasmanien var det absolut ingen tvekan om. Det ligger helt enkelt för långt från närmaste naturliga humleplats. Humlor ogillar starkt värme, de klarar inte att deras kroppstemperatur överstiger 44 grader, så de finns inte naturligt i Tasmanien. Samt att Tasmanien har vinter när vi har sommar, så årstidsskillnaden påverkar även. Humlor sover på vintern, ja drottningen går i ide redan i juli månad, så de borde inte ha klarat att flyttas över dit. Men hur hade de då kommit till Tasmanien?
– Jo, säger Dave, troligen via professionella odlare. 1988 introducerades i Belgien och Holland humlebon för yrkesodlare. Det blev direkt en stor kommersiell succé, skördarna ökade markant när humlorna systematiskt och ytterst effektivt pollinerade främst tomater i växthus. Idén att köpa humlebon för pollinering spreds snabbt i Europa vidare till Amerika och Asien.
Men succén har en baksida. Dels att humlor nu finns i länder där de inte borde finnas. Dels att exporten av kommersiellt odlade humlebon sprider flera sjukdomar, som tarmsjukdom och kvalster.
Mörk jordhumla med kvalster. Foto: Kerstin Engstrand
De problem som drabbat bin och humlor uppmärksammades i dokumentärerna “Bieffekten” som visats på SVT flera gånger och runt om i världen. Särskilt på våren, när drottningen är nyvaken och kommer ut ur sitt vinteride, är hon mycket känslig. De humlor som används kommersiellt är oftast av arter som inte finns i det land som humleboet exporteras till. Och en humla kan lätt rymma ut ur ett växthus, vilket skett i bland annat Japan, där rymlingarna idag parar sig med inhemska arter och hybridiseras. I en del länder har man slutat med kommersiella humlebon och börjat handpollinera, med sämre skörd som följd, vilket i sin tur medfört att frukt- och bärodlingar blivit olönsamma och odlingarna har huggits ned.
En annan fara för humlorna är kemiska bekämpningsmedel, särskilt neonikonider, som kan påverka humlans ”hittahem”-förmåga. Neonikotinoiderna är en typ av växtskyddsmedel mot insekter, som används inom lantbruket. Det är en stor grupp och giftigheten varierar mycket från produkt till produkt.
Vad är då humlans ”hittahem”-förmåga?
– När de nya humlorna för första gången prövar sina vingar flyger de enbart 20–30 cm ut från boet. De flyger främst från sida till sida, men ibland tar de sig hela 2–3 meter bort från ingången, och det gör de för att för att memorera platsen. Först när de är ”färdiga” med infartspositionen börjar de flyga längre bort, och börjar samla in nektar och pollen.
Men om något placerats i närheten av ingången så störs deras återvändo. De är mycket känsliga för yttre störningar. Dave drar ett exempel om en ko, som råkar ställa sig precis vid ett humlebos entré.
– Kons placering stör humlorna. De försöker förstå vad som har hänt. Enligt deras memorering skulle det vara fritt runt boets entré. Och de gör nu en ny memoreringsomgång, innan de väljer att ta sig in i boet. För varje förändring blir det en ny kalibrering, nu för entré med ett eller flera koben. Och de har det inte lätt, för självklart kommer kon att flytta på sig, och då får humlorna göra om proceduren, ny kalibrering, nu återigen bo utan några koben… Och skulle vi trädgårdsägare ställa ut exempelvis en trädgårdstomte vid deras bo, så sker liknande procedur.
Så det gäller att inte flytta runt sina trädgårdsprydnader allt för ofta, i alla fall inte om de står i närheten av ett humlebo.
Hur hittar man humlebon?
I sitt arbete som forskare insåg Dave tidigt att han behövde hjälp att lokalisera humlebon och identifiera arterna. Han har försökt med specialtränade hundar (humlebon luktar starkt), men snart visade det sig att hundföraren var bättre spanare. Det krävs tålamod för att hitta humlebon. De kan återfinnas i princip vart som helst, och oftast på platser som kan vara svåra att nå, som i marken mitt inne i en häck. Boets storlek ökar under säsongen, men de största rymmer sällan mer än 300–400 arbetare. Vanligen är trafiktakten 1–2 humlor per minut. Det är inte som getingar där det kan krylla runt boet. Att finna humlebon är oerhört tids- och resurskonsumerande, men i Storbritannien finns en stark tradition att engagera sig i olika välgörenhetsorganisationer. Han valde därför att starta ”The Bumblebee Conservation”, och det var då som den brittiska allmänheten fick upp ögonen för humlans livssituation. Från att ha börjat ytterst enkelt, och utan resurser, har organisationen idag 8 000 medlemmar och 18 anställda. Och att värna om humlor, bin och andra insekter är också något som självklart uppmärksammas på brittiska trädgårdsutställningar.
– Det man ska göra är, att i sin trädgård, titta efter vart humlorna flyger. Men jag rekommenderar att man väljer att studera en yta på 6 x 6 meter i 20 minuter – från en vilstol, och med en klassisk GT vid sin sida. (GT= Gin & Tonic), säger han skrattandes.
En av deras första undersökningar visade att det fanns 36 humlebon per hektar trädgård.
Jag har länge trott att humlor enbart bygger bo i marken, men efter Daves instruktioner – dock utan G&T – så hittade jag direkt ett bo, i en husfasad.
Och bor du på en plats där det finns mullvadar så är det en ypperlig plats för just humlebon. Dave har ett flertal gånger sett hur humlor börjat bygga bo i den lösa jorden som mullvaden har fört upp.
Var trivs humlor?
I Sverige finns det 40 olika humlearter och de föredrar olika platser att bo på. Under träd, i förråd, i gamla fågelholkar, nere i jorden, bland rötterna i en häck, i övergivna sorkbon, under trätrallen. Det finns humlor som gärna bygger bo med gräsmattans mossa och gammalt gräs, eller i din kompost. Men inte i, av människan gjorda, humlebon av lerkrukor och gammalt gräs. Det hade jag märkt, 23 års idoga försök sedan barnen var små, har alltid kammat noll. Så det var befriande att höra Dave säga att det tricket kan vi nu glömma. Han påtalar även att de bon som säljs i handeln heller inte fungerar så vidare bra, däremot lockar de till sig andra småkryp. Humlor är ganska svårflörtade när det gäller boplats. De väljer själva, men å andra sidan så är deras val av material ganska enkelt.
Svenska vallhumlan
En av de humlearter som Dave Goulson särskilt nämner är vallhumlan, som inte längre finns i Storbritannien men väl i Nya Zeeland där den lär ha inplanteras på slutet av 1800-talet. Försök att hämta några drottningar har gjorts. Men att hämta hem drottningar från andra sidan av jordklotet stöter på svårigheter. Dels på grund av det långa avståndet, men också för årstidskillnaderna. När Storbritannien har sommar har de vinter, och drottningarna ligger i vinterdvala, vilket gör projektet nästan omöjligt. Men i Skåne, och på flera andra svenska platser, finns en nästan identisk vallhumla. Vallhumlan har en särskilt lång snabel, viktig när exempelvis klöver ska pollineras. Efter misslyckade försök att hämta hem vallhumlor från Nya Zeeland erhölls tillstånd från Jordbruksverket att hämta drottningar i Skåne, vilket upprörde en hel del andra biologer. Dave Goulson samarbetade med vår svenska expert Björn Cederberg. Björn är författaren bakom den svenska boken ”Humlor, 40 arter att älska och förundras över”. Planen var att 100 drottningar skulle hämtas.
I Storbritannien har fyra inhemska humlearter försvunnit och några andra är klart minimerade. Situationen anses vara allvarligare i Västeuropa och Nordamerika än i Sverige. Här i Sverige sågs stäpphumlan senast på Öland i mitten av 1970-talet, men lär finnas kvar i Frankrike och Spanien. Fälthumlan är sedan 60-70 år tillbaka helt borta från Sverige, och frukthumlan har inte setts till på hundra år.
Dave Goulson påtalar även att antalet blommor på landsbygden kraftigt har eliminerats. Att pollinerare, som humlor, har det svårt, beror också på att det moderna jordbrukets monokulturer slår ut humlorna. Det finns helt enkelt allt mindre med blommor kvar på landet. Ensilageodling bidrar inte till den biologiska mångfalden. De artrika vägrenarna är också till stor del borta i England. Ängsmarken, som förr gav hö till boskapen, är nu ersatt av gräs.
Här är gruppen ärtväxter, där klöver, lupin och även bondböna ingår, är en av de viktigaste växtgrupperna för humlor. Men i dem ligger nektarn djupt och oftast i mycket smala blommor. Här har humlan en fördel före honungsbiet, humlornas långa tunga gör att de lättare kommer åt nektarn.
Behöver rejält med mat
En humla som flyger har en kroppstemperatur på 35 grader. Med tanke på deras lilla kroppshydda, så är det en stark bedrift att hålla denna kroppstemperatur, som ligger så nära människans. Det är lättare för en stor varelse att hålla en hög kroppstemperatur än för en liten. Är humlan inte tillräckligt varm kan den inte flyga, flygmusklerna fungerar då helt enkelt inte. Och kan den inte flyga, så blir det heller ingen mat. En humla behöver äta kontinuerligt.
– Efter en halv timmes löpning har en vuxen människa förbrukat kalorierna i en Japp. Men en humla behöver motsvarande energi för enbart 30 sekunders flygning.
En humlas ämnesomsättning är 75% högre än en kolibris. En humla, vars mage är full, är bara 40 minuter från att svälta ihjäl.
I det perspektivet förstår man vad viktigt det är att skapa fler bra humle- och bimiljöer i våra trädgårdar. Det är lätt och medför en stor och viktigt insats. De behöver nektarrika blommor men också buskar och träd. Och pollen är deras proteinkälla.
Vi har alla hört att en humla inte ens ska kunna flyga, men det gör den. Den rör vingarna i sidled, fram och tillbaka, nästan som en propeller. 200 vingrörelser i sekunden krävs för att den ska kunna flyga och det lär motsvara en kraftfull motorcykels motor. Det är i kalorier räknat dyrbara flygningar de gör.
Foto: Kerstin Engstrand
Dave Goulson har självklart testat hur långt en humla brukar flyga. Genom att släppa dem på olika avstånd från deras ”hem” mätte han deras förmåga. Och de är snabba flygare, oftast fick han köra mycket snabbt för att hinna hem före humlan. Ett avstånd på en kilometer var aldrig några problem, och en sträcka på 2-3 kilometer färdades humlan på bara ett par minuter. En mil fungerade också, även om det blev en lång och mycket nervös väntan. Oftast tog det då två till tre dagar innan de humlorna var hemma igen. Men de som han satte ut 15 kilometer från hemmet, de humlorna kom aldrig tillbaka.
Idog arbetare
Foto: Kerstin Engstrand
En nyfödd humla låter först sina vingar torka, och ska även ändra kroppsfärg ( de föds vita) innan det är dags att börja samla in mat. Under en humlas arbetsdag flyger den ofta ut för att samla in nektar och pollen. Det blir i regel flera rundturer om hela 6 kilometer per gång. Den stannar bara en kort tid inne i boet för att lasta av, och sedan ut igen på ny runda. Skulle vi jämföra denna sträcka gentemot en människas, skulle det innebära att en humla, under en dag, flyger motsvarande 160 000 km, eller en sträcka motsvarande jorden – månen fyra gånger. På en dag! Det är verkligen en bedrift! De är onekligen beundransvärda de små liven. Inte undra på att de behöver mycket nektar.
Varför väljer de att landa på vissa blommor och inte andra?
Foto: Kerstin Engstrand
Är det på grund av ståndarna, hur pass väl synliga de är? Eller är det blommans färg? Varför hoppar de över vissa blommor i en grupp? Pollen syns tydligt på avstånd, men hur vet humlan eller biet, att just den blomma de väljer, är välfylld med nektar?
Vallört är en humle- och bivänlig ört. Den finns i en mängd olika blomfärger och ett och samma blomax kan rymma flera olika blomfärger, i vitt, rosa, lila och blått. Studier har visat att humlorna inte gick på färg, utan de hade ett annat urvalssystem om vilken blomma de skulle besöka. Vallört är dessutom en svår blomma att suga nektar ur. Oftast biter humlor och bin ett hål i ena sidan för att få fatt på nektarn. En bra teknik kan tyckas, men tyvärr så medför denna teknik att blommorna inte pollineras.
Vallört
1 of 2
Vallört. Foto: Kerstin Engstrand
Bi på vallört.
Foto: Kerstin Engstrand.
– Genom att tvätta humlornas fötter, och på så sätt få deras doftämne, kunde jag kopiera över deras ”fotavtryck” på blommor som inte hade fått ett riktigt besök, och därmed hade all sin nektar kvar. Och de blommor som fått det fejkade fotavtrycket, de fick inga besök, trots att blommorna var fyllda med nektar.
Det visade sig att humlans fotaavtryck avsatte ett doftspår som varade i hela 40 minuter. Och i regel tog det även 40 minuter för en vallörtsblomma att återfylla sitt nektarförråd.
Men snabbast att fylla på nektarförrådet är gurkörten. Den tar enbart två minuter på sig medan kärringtand hela 24 timmar. Tillgången till vatten påverkar starkt en växt förmåga att skapa nektar, bra att tänka på under torra somrar.
Humlan har alltså kunskap om, att en blomma som nyligen besökts är ganska tom på nektar, för att de känner doften av andra besökare. Luktsinnet är deras viktigaste sinne. Det är också luktsinnet som gör att de hittar hem till boet igen. Och det är det sinnet som påverkas av insektsgifter.
Av Kerstin Engstrand
Du kan lyssna på Dave Goulson, klicka på fliken “Lyssna på” och du återfinner två inspelningar, en video och en ljudfil.
Våndas du inför midsommarafton? Vad ska jag har för blommor på bordet? Oj, hjälp, jag har inte tid att fixa en förrätt! Och vad gör vi om det fortsätter att regna? Vi ger dig några snabba tips:
Foto: Kerstin Engstrand
Underbart vackert, och blir klart helgens snackis. Gör som blomsterkreatören Gunnar Kaj (läs mer om Gunnar här) och skapa blomdekoration genom att lägga ut färska blommor direkt på bordsduken. Några grässtrån sätter pricken över i:et.
Foto: Kerstin Engstrand
Köp kakformar i matbutiken, lägg i lite oasis, hönsnät, eller fästmassa och skapa cup-cakes med de blommor du har. Här är det bland annat hortensia, blåklint, stjärnflocka och nejlikor som fyller formarna. Trevligt också att ställa på varje kuverttallrik.
Foto: Kerstin Engstrand
Glömt förrätten eller drinktilltugget? Några tandpetare, jordgubbar och lite lufttorkad skinka och gästerna blir glada. Urgott!
Basilika och jordgubbar är perfekta partners. Foto: Kerstin Engstrand
Eller trä minimozarella, några jordgubbar och några basilikablad på spett och låt varje gäst själv ringla över lite balsamvinägerkräm. En trevlig förrätt som mättar bra.
Foto: Kerstin Engstrand
Och om det regnar, och regnar, och regnar, kanske du kan leta fram lite restgarner och ni kan sitta och virka något vackert till ett träd. Det är senaste trend och just detta träd har vi fotograferat i Uppsala.
Foto: Kerstin Engstrand
Eller så går ni lös på barnens legolåda och skapar en blomkruka/piedestal.
Handgräsklippare finns nu i många bra utföranden och är betydligt lättare att klippa med än de gamla. De kräver att man klipper ganska ofta och håller knivarna vassa, annars blir gräsklippningen en hopplös uppgift som snabbt växer en över huvudet.
Motorgräsklippare finns som bensin-, el- och batteridrivna. Nackdelen med bensindrivna är att man alltid måste ha bränsle hemma och att det är lätt att spilla när man fyller på. Använd de miljövänliga bränslealternativ, ofta märkta för gräsklippare, som finns på marknaden.
Foto: Kerstin Engstrand
Test av bensin, en bit frigolit läggs ner i miljövänlig bensin (t.v) och vanlig bensin (t.h). Lägg märke till hur snabbt den vanliga bensinen löser upp frigolitbiten.
Med en eldriven klippare måste man hela tiden tänka på sladden så att man inte kör över den när man klipper. Det gäller också att ha ett jordat eluttag på passande ställe på huset. Tänk även på att ha en jordfelsbrytare kopplad till eluttaget. Ett annat bra alternativ är robotgräsklippare som drivs med solceller, men de kostar en del.
Den startar inte…
Jag har haft de flesta sorters gräsklippare. Började med en handjagare och har nu en motordriven. Handjagare beror på en själv om de startar eller ej. Men jag har också genomlidit motorgräsklippare som jag inte fått igång. På motordrivna gräsklippare är elstart bra, det underlättar betydligt. För vem gillar en trilsk gräsklippare? Men elstart har batterier som måste underhållsladdas om klipparen stått oanvänd ett tag. Enligt många försäljare så säljer de flest gräsklippare med elstart till kvinnor.
Om gräsklipparen inte vill starta så beror det oftast på tändstiftet. Byt tändstift en gång per säsong eller om det blivit oljigt eller sotigt. Och kontrollera oljenivån regelbundet.
Ta också bort tändstiftet när du vinterförvarar klipparen.
En annan orsak till att gräsklipparen inte startar kan vara att bensinen är gammal. Miljöbensin för gräsklippare har längre hållbarhet. Gammal bensin har en stickande lukt.
Hur man bäst ska starta sin klippare beror på variant. Läs bruksansvisningen noga. Ofta ska man ”choka” först, dvs. pumpa bensin i cylindern med den lilla gummituta som sitter på gräsklipparen. I regel ska också gasreglaget stå på full fart. Det finns de som upptäckt att små fyrbenta vänner, gnagare, som gnagt på gummitutan så att det blivit hål, kan vara en orsak till att klipparen inte startar.Det har då i regel skett under vinterförvaringen.
Efter varje klippning bör klippaggregatet göras rent undertill. Man kan skölja av med en vattenslang under kåpan. OBS! Vattnet får inte komma åt motorn eller elektriska detaljer. Det fungerar om gräset är färskt. Annars, ta bort gräset med en plastspade som inte skadar, jag använder barnens gamla lekspadar. OBS! En handmotorklippare vänds alltid så att tändstiftet pekar uppåt. Inte åt sidan, då blir den svår eller rentav omöjlig att starta.
Foto: Kerstin Engstrand
Med skarpa knivar blir snittytan rak och jämn. Det gör att gräsmattan blir vackert grön och jämn i färgen. Gräset ska klippas, inte slitas av, varför knivarna ska vara vassa. Det betyder också att man inte ska klippa stenar eller grenar. Att plocka bort allt större skräp från gräsmattan innan man börjar klippa är nödvändigt, också för att en sten som träffas av klipparens knivar kan vara ytterst farlig och kan träffa personer i närheten.
Foto: Kerstin Engstrand
När man ska slipa knivarna måste de tas bort från klipparen. Det är den eggsida som inte pekar mot gräsmattan som ska slipas. Sätt tillbaka kniven rätt. Om knivarna roterar med knivens trubbiga ände framåt så är den felmonterad. Hur ser man det när man meckar med klipparen? Här gäller det att vara extra säker, tändstiftet ska vara borttaget när man arbetar med knivarna. Om man drar i startsnöret ser man åt vilket håll knivarna roterar. Ett säkrare alternativ är att lämna in klipparen på service. Gör det innan säsongen börjar!
Foto: Kerstin Engstrand
Luftfilter har varje klippare, men det kan vara svårt att upptäcka. Läs instruktionshandboken. Var 25:e driftstimme brukar det vara dags att göra rent luftfiltret. Är filtret tätt ger det sämre gång på motorn. Mer avgaser likaså. Luftfilter är antingen av papper eller av skumplast. Knacka bort gammalt torkat gräsklipp från pappersfiltret. Skumplastfilter kan tvättas i lösningsmedel och torkas, därefter ska skumplatsfiltret oljas. Köp nytt filter efter 75‒100 driftstimmar.
Gräsmattan är trädgården sköna gröna golv som vi inte vill vara utan. Den skänker ögat välbehövlig vila men kan också vara sommarens stora stressfaktor. Börja i tid för det som vackert och välskött ska bli ‒ grundregel nummer ett för gräsmatteskötsel.
PÅ VÅREN
De senaste årens milda vintrar har gjort att vi numera, i stora delar av landet, har brittiskt gröna gräsmattor även på vintern. Bor du där snö och kyla gjort sitt så är gräsmattan efter vinter mera gråbrun än grön. Så fort temperaturen börjar bli runt +8 grader så börjar gräsmattan växa. Det är samtidigt som myrorna börjar visa sig, och mördarsniglarna. På många håll i landet blommar då också vitsippan.
Mossa först ut
På våren är mossan lättast att upptäcka för mossa börjar växa så fort temperaturen är över noll. På alla skuggiga partier, som längs med norrsidan av häcken och under träd, finns mossan garanterat. För där trivs inte gräset. De milda vintrarna gynnar också mossans tillväxt, liksom sur nederbörd. Att ha en totalt mossfri gräsmatta är därför oftast en omöjlighet. Det är bara att acceptera att på trädgårdens skuggiga ställen är det ingen idé att ha gräsmatta. Där är det bättre att plantera skuggälskande marktäckare som dessutom är mycket vackrare, och högsta mode!
De finns faktiskt fördelar med mossa i gräsmattan, för den ger intrycket av grönt. När snön är på väg att smälta kan man se att många kalkar sin gräsmatta just för att eliminera mossan. Det kan du glömma, effekten på mossan är ganska minimal. Räfsa heller inte bort mossan, då kan den sprida sig till andra delar av gräsmattan som än så länge är mossfria. Om du absolut vill ha bort mossan, och inte vill plantera andra växter där mossan växer, är det bättre är att strö ut sand över de mossbelagda partierna.
Räfsa
På våren är gräsmattan fylld av gråbrunt visset gräs. Att räfsa bort det vissna gräset är bra men jobbigt. Själv använder jag en eldriven s.k. gräsmatteluftare som effektivt får upp allt visset och gräsmattan blir vackert grön och ”kammad” efteråt! Och vilka mängder visset gräs den får upp! Och jag använder den enbart på de områden där ingen mossa finns, liksom jag inte räfsar där mossan finns. Men jag vertikalskär aldrig min gräsmatta, det behövs inte.
GÖDSLING
En smaragdgrön gräsmatta kräver rejält med gödsel. Inte i mängd per gång, men en mindre giva flera gånger under växtsäsongen. Efter vårens första räfsning är det dags för årets första gödsling. En gödslad gräsmatta blir tätare och står då emot ogräsangrepp bättre. Å andra sidan blir klippbehovet större. Här finns flera olika medel att använda, och vill du absolut tillföra ett gödselmedel, välj då ett långtidsverkande. Gemensamt för alla är att de alltid ska spridas före regn, ett rejält regn, annars måste man ta till vattenspridaren. Gödsel på torr gräsmatta bränner sönder gräset, och det går snabbt! Liksom för mycket gödsel. Hönsgödsel ger den snabbaste effekten och risken att överdosera är ganska liten. Nackdelen med hönsgödsel är att det stinker. Särskilt dagen efter. Det luktar som om någon har kräkts på hela gräsmattan. De flesta golfbanor använder sig av naturliga gödselmedel. Gödsla gräsmattan behöver man göra till långt in på hösten, så länge som gräset växer. När hösttemperaturen börjar sjunka ner mot tio grader är det dags att sluta gödsla. Läs på förpackningen hur mycket som ska ges varje gång så att du inte övergöder din gräsmattan.
Idag finns också bladgödselmedel, flytande gödsel som man sprider samtidigt som man vattnar. Långtidsverkande specialgödselmedel är dyrare per förpackning, men man behöver inte gödsla ofta, bara två gånger: tidigt på våren och sedan en gång mitt i sommaren.
Bra trädgårdsbutiker med visningsträdgårdar har ofta provgräsmattor där man kan se effekterna av olika gödselmedel. Algomin ger tunnare grässtrån medan konstgödsel som NPK ger kraftigare. NPK står för Kväve (N), fosfor (P) och kalium (K) vilket gräsmattan behöver för sin tillväxt. Algomin är ett pulver framställt av torkade alger. Det innehåller mycket kalcium men även magnesium och andra mineraler. Konstgödsel bör undvikas, jorden mår bättre av gödselmedel som är baserade på naturliga ämnen.
Enklast och billigast är gräsklipp! Har du en s.k. mulchergräsklippare, eller en robotgräsklippare, som finfördelar klippet kan det ligga kvar några gånger per säsong och då behövs ingen extra gödsling. Det bör även ligga kvar efter sista klippningen innan man far bort på semester, för gräsklippet binder fukten och det bryts ner innan man är tillbaka. Detta förutsatt att du klippt strax innan denna sista klippning, annars blir gräsklippet för långt och ligger i torra drivor på gräsmattan. En förutsättning för att gräsklippet ska få ligga kvar är att gräset bara har klippts av några centimeter.
Foto: Kerstin Engstrand
KLIPPNING
Att klippa gräsmattan blir lätt en stressfaktor, precis som snöskottningen kan bli under vintern. Se det istället som en gratismotion. Nyklippt gräs doftar också härligt av sommar, en doft som sprider sig utanför den egna trädgården till grannarna. Vid varm och fuktig väderlek växer gräset fort. Då behöver man oftast klippa två gånger per vecka, och då ska klippet inte ligga kvar. Varför inte? Jo, för då bildar det en tät filt som täpper till grässvålen. Gräset får svårt att andas och resultatet blir en trist, gulaktig matta.
Tumregeln är att man ska klippa när gräset har blivit 1,5–2 cm högre än önskad höjd och i torrt väder. Lagom höjd på gräset är 4–5 centimeter. Då blir gräsmattan saftig, härligt grön och mjuk, och gräset klarar av att konkurrera med ogräs och mossa. Klippningen stimulerar skottillväxten så att gräsmattan blir tätare. Denna höjd gör också att gräset lättare står emot längre perioder av torka. Golfbanekort gräs, vilket ofta är 3,5 cm högt, bränns lätt när det blir en vecka eller fler med torrt och soligt väder. Det kan också bli glesare och ge plats åt ogräs.
Minst en gång i veckan ska gräsmattan klippas, och man bör aldrig klippa bort mer än 1/3 av gräsets längd åt gången. Klipps gräset hela 5–6 cm på en gång får det en riktig chock, gräsklipparen också. Regniga somrar, då gräset växer med raketfart, är gräsklipparförsäljarnas bästa somrar. Vi envisas med att klippa för långt gräs, som också är fuktigt ‒ och det brukar resultera i att många gräsklippare helt enkelt slutar att fungera.
Om nu gräset skulle bli för högt är det bäst att klippa i 2–3 omgångar med någon dag emellan, med allt lägre klipphöjd och med uppsamlare. Om du ska köpa en ny gräsklippare, välj då en som man vid behov kan koppla till en uppsamlare. Då slipper du räfsa bort för långt gräsklipp som lägger sig i ränder på gräsmattan. Förresten är just gräsklipp i ränder på gräsmattan ett tecken på att man har klippt med för låg klipphöjd, och/eller att man har låtit gräset växa sig så långt att inte gräsklipparens högsta klippinställning är tillräcklig.
Sedan bör man inte ha rabatter i gräsmattan, det försvårar bara klippningen. Träd som man ska klippa under bör beskäras regelbundet så att inte grenar sticker i ögonen eller river en i huvudet.
OGRÄS
Gräs som går i blom är ett av de värsta ogräs som finns. Gräsfröna har en osedvanlig förmåga att slå sig ner precis mitt i en planta. Och då är det pincett som gäller för att få bort det! Inte nog med det, vinden tar fröna och för med sig dem till de omöjligaste platser. In i rabatter, köksland och grusgång. Så klipp innan gräset går i blom!
Blommande gräsmattor får vi också mer eller mindre per automatik. Först brukar vitklövern komma vilket bin och humlor gillar. Vitklövern sprider sig snabbt både med frö och med utlöpare. Har klövern en gång fått fäste i större mängd är den i princip hopplös att få bort. Så det gäller att ta bort klöverplantorna så fort man upptäcker dem. Har man småbarn blir de också lätt stungna av bin och humlor som kalasar på klöverns pollen. Jag tar bort klöverplantorna med ogräsjärn. Men en fördel med klöver i gräsmattan är att det i regel inte behövs extra gödsling för att hålla mattan friskt grön. Klipp bara ibland utan uppsamlare.
Revsmörblomman är söt och ettrig, liten och nätt och soligt gul som den är när den kryper längs marken. Den har också en stor förkärlek för gräsmattan. Vill man ha bort den får man gräva upp och ersätta med en reparationsbit, d.v.s. en bit ogräsfri gräsmatta som är uppgrävd från en kant av gräsmattan.
I en glesare gräsmatta frodas andra ogräs, som maskrosor och groblad. De bearbetas också bäst mekaniskt, med ett ogräsjärn. Det är ju lite obekvämt att ligga på alla fyra och jaga ogräs och därför finns numera långa ogräsupptagare som kan förenkla arbetet. Ogräsupptagare fungerar faktiskt allra bäst för groblad, då får man lätt upp alla rötter. Groblad sprider sig snabbt med frön så låt dem inte gå i blom. Rotsystemet är ytligt, som en liten kvast, och de är därför ganska lätta att ta bort. Groblad brukar alltid dyka upp där jorden är fast, oftast på gräsmattans promenadstråk.
Och ta alltid upp ogräs efter regn. Och börja på våren, för plötsligt i maj så är din gräsmatta smörgul av maskrosor och smörblommor. Det är på våren medan knopparna ligger djupt nere i bladrosetten och maskrosornas (och alla de andra ogräsens) kraft går till att sätta blommor, som det är lättast att få upp roten hel. Då är roten ganska slak och böjlig, sedan blir den betydligt styvare och bryts lättare av.
Foto: Kerstin Engstrand
Svamp i gräsmattan, men inga kantareller tyvärr. Oftast kommer svampen om det är fuktigt och blött, och/eller gräsmattan lider av näringsbrist. Hur får man bort svampen, som ibland uppträder i ringar, så kallade häxringar? Det är inte lätt men ett beprövat recept är att i en tioliters hink med vatten blanda i 1 dl Atamon, konserveringsmedlet som du köper i matvarubutiken. Några säger att det blir ännu effektivare om man också blandar i 1 dl sköljglans till diskmaskin. Gör hål i gräsmattan där svampen växer, en grep fungerar bra och vattna därefter ut blandningen.
VATTNING
Gräs klarar mycket torka. Det går helt enkelt i vila vid långvarig torka. Det slutar då att växa och tappar färgen. Det är det fantastiska med gräsmatta. Om man ändå vill vattna och ha en ständigt grön gräsmatta, förutsatt att det inte är bevattningsförbud, är det rejäla vattningar som gäller. Och, om möjligt, att man vattnar på kvällen. Vattnar man mitt på dagen avdunstar en del av vattnet. Men tidig morgonvattning är att föredra om man har problem med sniglar. Sätt på spridaren och låt den stå och vattna på samma ställe i två timmar innan den flyttas. 30 mm vatten brukar en sådan omgång ge, vilket är tillräckligt.
KANTSKÄR
Det finns inget snyggare än en välklippt gräsmatta med en snygg kant som gör att hela trädgården till och med ser betydligt större ut. Men det finns heller inget så tråkigt och så tidsödande som att kantskära. Oftast måste man göra det två gånger per säsong, gräsmattan breder ut sig och gräset växer också bättre i kanterna, där jorden oftast är lite lösare.
HÖSTEN
Sista klipphöjden inför vinter ska vara lite högre än tidigare. Räfsa bort löv som bildar tjocka lager över gräsmattan och lägg dem som täckning under buskar och i rabatter. Eller, om du inte har så många löv, kör över dem med gräsklipparen så finfördelas de. Finfördelade löv kan ligga kvar. Undvik att gå på fruset gräs, liksom att gå på gräset på hösten och våren när jorden är kladdig. Det sliter hårt på gräset.
Kärlekens bukett, det ska brudbuketten vara, och nu är det”brudmånaderna”, från maj och ända fram till september, är det bröllopens tid. Och därmed brudbuketternas. Kan man förena sitt trädgårdsintresse i en brudbukett? Vi frågade Shane Connolly som var mannen bakom blomsterdekorationerna och brudbuketten när Kate Middleton gifte sig med prins William. Blomdekorationer som väckte beundran över hela världen.
Shane Connolly Foto: Kerstin Engstrand
I den buketten fanns en hel del symbolik. Och den var ovanlig för dess storlek, den var ganska liten.
– Att följa årstiden var helt självklart. Det är kanske det mest inspirerande som finns att årstiden återspeglas i blommorna. Och naturen. Det är något av min signatur i allt jag gör.
Känslan man vill förmedla är oerhört viktig. När det gäller det brittiska kungliga bröllopet så var det Kate Middletons starka önskan att förmedla en känsla av närhet som var tongivande. Här fanns inget intresse att visa upp grandiosa blomsterarrangemang. Och det blev en härlig, subtil känsla av fräschör.
Syren. Foto: Kerstin Engstrand
Att ha med blommor från den egna trädgården var därför självklart. Shane dekorerade Westminister Abbey med träd, naverlönn och avenbok från prins Williams pappas gods Highgrove. Men där fanns även växter från två andra gods, Windsor och Sandringham. (Pappan är prins Charles, och mycket trädgårdsintresserad). Westminister Abbey är inte den roligaste kyrkan, den är ganska snusbrun, så träden gav ett härligt intryck av vår och bröllop–på–landet känsla. De var 6–7 meter höga och fyllda av vårfräscha, ljusgröna blad.
Dessutom återplanterades de på Highgrove.
Och enligt Rabarber Trädgårds erfarenhet så är även prins Willliam mycket intresserad av just träd. Innan han blev pappa syntes han ofta på Highgrove, just planterande träd.
Myrtenkrona, i bakgrunden Drottning Silvias brudklänning. Foto: Kerstin Engstrand
Kate Middleton gifte sig i april och följde blommornas språk, ett blomsterspråk som blev populärt under drottning Victorias tid. Det var liljekonvalj (=pålitlig), den klassiska myrtenkvisten (=hopp och kärlek), avenbok (=hållbarhet), äppelblom (=mänsklighet) och syrener (=ungdomlig oskuld). Men där fanns också lite humor, självklart hade hon valt borstnejlika för dess engelska namn, Sweet William.
I buketten kunde man även skymta hyacinter, som dels anses symbolisera kärlekens livskraft. Samt den i dag ganska klassiska murgrönan, symbolen för trohet, vänskap och tillgivenhet.
Många som gifter sig i juni har en önskan om pioner. Det är inte de lättaste blommorna. Blir det en varm dag så faller de snabbt ihop. Något som förra årets amerikanska kändis- och societsbröllop i Dubrovnik fick erfara (Shane var inte inblandad i det bröllopet). Då spelar det ingen roll om du har spenderat en halv miljon kronor på blomarrangemang. Blommor är i högsta grad levande och blir det hett så väljer de att vissna, och det mycket fort. Och det gör pioner mycket lättare än många andra blommor.
– Att välja trädgårdsblommor och brittisktodlade blommor var en självklarhet, säger Shane.
Han tipsar också om att ge bort växterna som använts som underplantering till träden till bröllopsgästerna. Det blir ett fint minne och något att vårda.
Har du fler råd att ge?
– Håll dig till en enhetlig färgskala, där olika nyanser av en och samma färg är tongivande.
Brudbuketten är brudens viktigaste smycke men det bruden som människa som ska synas. Blommorna ska, liksom klänningen, komplettera och förstärka, men inte ta över.
Vanligen styrs valet av brudbukett av vad man tycker om, tradition och trygghet. Vi är sällan trendkänsliga när det gäller brudbuketter.
Att binda en brudbukett är ett hantverk av högsta klass. En felaktigt bunden brudbukett gör att bruden kan få kramp i handen eller underarmen!
Brudbuketten hålls i navelhöjd.
En brudbukett bör aldrig innehålla mer än 25 stjälkar, det gäller särskilt om den enbart består av rosor som har tjocka stjälkar.
Det är numera sällan som brudgummen bestämmer buketten, det brukar vara bruden som idag står för val av blommor.
Idag är också brudbuketten nästan 100% ekologisk, förutom ståltråden, och i princip kan du kasta den på komposten. Rättvisemärkta blommor blir allt vanligare.
Det är populärt att utse “årets” av något slag. Så också på Chelsea Flower Show. Varje år introduceras över 70 nya växter på showen och 20 väljs sedan ut för att tävla om titeln “Plant of the Year 2015”.
Första plats fick det japanska olvonet, Viburnum plicatum f. tomentosum Kilimanjo Sunrise (‘Jww5’). Förutom sina vackra brodyrformade blomklasar som först är ljust rosa och sedan vita, så prisades den för sitt upprätta växtsätt, dess röd bär och att den även ska klä sig vacker höstskrud. Bladen lär bli orangeröda på hösten. Den passar i alla typer av trädgårdar, den vila, den moderna och den klassiska mormorsträdgården. Bör klara zon 3.Ställdes ut av Burncoose Nurseries men saluförs av många plantskolor i England.
Foto: Kerstin Engstrand
Som tvåa kom kornettblomman Streptocarpus ‘Polka-Dot Purple’, krukväxt med iögonfallande, nästan självlysande blommor i vitt och lila. Lär blomma hela 10 månader per år! Ställdes ut av Dibleys Nurseries.
Foto: Kerstin Engstrand
Som god trea kom denna spännande salvia med namnet ‘Love and Wishes’. Knopparna är nästan svarta och i England blir den en ganska hög växt. Ska vara en riktig långblommare och inte behöva ansas. Ställdes ut av Dyson’s Nurseries.
Foto: Plants for Europe limited
Årets trädgårdsprodukt blev “Potato Pot”, en potatiskruka som funnits på den svenska marknaden ett par år nu. Den säljs av bland annat Klostra , Granngården och många andra.
Den är i två delar, man sätter två potatisar (vissa säger att det fungerar även med tre men vi rekommenderar två), fyller på jord och kan sedan lätt lyfta upp innerdelen av krukan för att se om potatisarna är skördeklara eller ej. Fungerar mycket bra. Ställ krukan i en pilkorg så blir den snyggare. Fungerar mycket bra på balkong och terrass, Rabarber trädgård har testat den.
Kurvigt och rufsigt, årets Chelsea uppvisade nog den största variationen någonsin. Här fanns modern design, den naturliga trädgården och trädgårdar där budskapet, story-telling, var en viktig del av trädgårdens form.
Växterna dominerade mer än någonsin i trädgårdarna. Men antalet utställare i tältet upplevde jag som färre än någonsin. Även i trädgårdslandet nummer ett är det tufft att vara odlare. Som plantskola behöver man dock inte betala för att ställa ut men självklart kostar det att transportera växter till storstaden och även bo i London under utställningstiden.
Säga vad man vill, men Chelsea Flower Show visar på trender. För flera år sedan dominerade grönsakerna bland idéträdgårdarna, och nu ser vi att intresset för just grönsaksodling har ökat. Men i år, liksom förra året, skymtades knappt en enda grönsak i idéträdgårdarna. De fanns mera sublimt, inbäddade bland andra växter. och då var det främst växter inom området kryddor man såg. Fänkål skymtades, liksom kvanne. Det var också färre utställare i det stora tältet som hade grönsaker.
Foto: Kerstin Engstrand
Flest grönsaker hade Kirstenbosch från Sydafrika i deras monter “South Africa in Bloom”. De firade också att det var det 40:e året de ställde ut på Chelsea..
Rufsiga ska planteringarna vara. Det är befriande, och väldigt vackert. Prydnadsgräs fanns i varenda trädgård. Bäcktisteln var den växt som återkom oftast. Mer om växttrenderna kan du läsa om du klickar här. Idegran var vanligare än buxbom.
Vitt fanns som accentfärg, och då oftast i form av vita stäppliljor som vajande intensivt i den starka vinden.
Foto: Kerstin Engstrand
Växter med vackra bladformer dominerade också. Till vår glädje såg vi en rabarbersläkting i vinnarträdgården. Det var flikrabarber som Dan Pearson hade använt sig flitigt av. Läs om vinnarträdgårdenhär.
Och vanlig gräsmatta fanns knappt, den skymtade enbart till i några enstaka trädgårdar och då mera som en remsa grönt än som stor gräsplätt.
Foto: Kerstin Engstrand
Kallmurar var också vanliga. Så Ann-Lis utanför Östersund, hennes trädgård skulle platsa på Chelsea, men det visste vi ju redan.
Foto: Kerstin Engstrand
Rost är på väg bort och har trängts ut av gult. Gula och orange blommor, gulbladiga eller limegröna lyste upp i regnvädret. Vinrött och lila var andra två blomfärger som flitigt förekom.
Foto: Kerstin Engstrand
Vatten i någon form ska det också finnas i en trädgård. Antingen stilla vattenblänk eller mycket intensivt, häftigt som denna.
Home: Personal Universe Garden (Silver) Foto: Kerstin Engstrand
Och äntligen såg vi att besökarna visade extra stort intresse för skulpturer i trädgården!
För femte året i rad hålls Malmö Garden Show i Slottsparken i Malmö. Antalet besökare har stadigt ökat och förra året beräknade man att 50 000 kom de tre dagarna som showen hölls. Den hålls alltid den sista helgen i maj.
Det är Malmö stad som står för arrangemanget. I år kunde besökarna få inspiration från nio små idéträdgårdar och fem balkonger. Hedersvärt är att man även satsat på barnen och de verkade vara de som hade mest glädje av besöket. Det var fullt ös i barnens avdelning.
Utställningens bästa trädgård var utan tvivel Hvilan utbildning med sin “Grönska i glömska”. Alla trädgårdar och balkonger får “medalj” och denna fick guld och titeln Best in Show. De hade lyckats fånga besökaren med en klar närvarokänsla och den lilla trädgården var skickligt uppbyggt runt ett gammalt skjul.
Hvilan :Grönska i glömska
1 of 4
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Den mest kända deltagaren var Peter Korn från Peter Korns trädgård. Hans idéträdgård fungerade i alla ljus, i regn som i sol, och här var det många som fascinerades av de olika växterna. Han lekte med vad besökarna förväntade se av honom, ett stenparti, men frågan är om det budskapet nådde fram. Jag tror inte att besökarna kände till så mycket om de olika skaparna av trädgårdarna. Men stenpartier fanns med, överst på de röda kuberna. Han var också ytterst trendig när det gäller färgval, tropisk heta färger som värmde även frusna själar. Peter fick också guldmedalj.
1 of 5
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Peter Korn
Foto: Kerstin Engstrand
Övriga idérädgårdar. Vi konstaterar att även i Malmö lyser grönsakerna med sin frånvaro. Enbart några enstaka nyttigheter kunde skymtas.
Övriga idéträdgårdar
1 of 7
Signe N Hammar
”Vad är det här för en tid när ett samtal om träd nästan är brottsligt, eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet.”
Foto: Kerstin Engstrand
Alnarp Community
”Revolt”
Foto: Kerstin Engstrand
David Wyndham Lewis
”The Artists Garden”
Foto: Kerstin Engstrand
Hanna-Sofia Larsson & Fredrik Alfsson
”Daglega – en plats för dröm och lek”
Foto: Kerstin Engstrand
Detalj av plantering från Caroline Larsson och Märika Barks
”Vid regnbågens slut”
Foto: Kerstin Engstrand
Trädgårdshandel i Limhamn
”Ur ett perspektiv – en lek med siktlinjer och rumslighet på liten yta”
Foto: Kerstin Engstrand
Det fanns även en stor trädgårdsmarknad vars utställarplatser tidigt hade blivit slutsålda. Ett tydligt tecken på att utställarna säljer bra.
Marknaden
1 of 5
I Borealis stånd hittade vi Podophyllum 'Spotty Dotty' www.borealisplant.se/Foto: Kerstin Engstrand
Ett stånd som lockade såväl stora som små besökare. Foto: Kerstin Engstrand
I flera stånd kunde man köpa mycket fin färsk sparris. Foto: Kerstin Engstrand
Fynd i Lidners plantskolas monter. Foto: Kerstin Engstrand
Och på trottoaren en bit från marknaden höll en besökare på att lasta in sina fynd i bilen. Foto: Kerstin Engstrand
Det är hedersvärt att Malmö stad arrangerar denna show. Det är trivsamt, men det allmänna intrycket är, genom att årets idéträdgårdar var små, och är utplacerade på sådant sätt, att de inte kommer till sin rätt. Marknaden dominerar, även om lejonparten av utställarna säljer växter. I år hade man också fler matställen än tidigare vilket behövdes. Stadens projektbudget är 1 150 000 kronor. Man får in 150 000 i utställarintäkter, så totalt kostar detta arrangemang staden 1 miljon kronor, eller ca 20 kr per besökare. De som gör idéträdgårdar får ingen ersättning utan får stå för sina kostnader själva eller fixa sponsorer. Staden står dock för jord till idéträdgårdarna och skaparna av idéutställningarna får även kaffe+smörgås.
Det är fri entré till showen. Publikens favorit tillkännages under söndagen. Många konstaterade under fredagen att någon plats eller låda, där man skulle lägga sina röster i, inte fanns. Den var enligt arrangörerna “borta”. Inte så roligt för de som slitigt och byggt idéträdgårdarna. För publikens pris är nog det finaste man kan få. Och då vill man inte missa några röster på grund av att lådan fått ben… På fredagseftermiddagen, vid 15-tiden, hade ännu inte skyltar om medaljerna heller satts upp vilket många i publiken efterfrågade. Summa summarum är vårt intryck att Malmö garden Show är värd ett besök om du ändå är i Malmö men knappast värt att resa långväga till.
The Water Station (Förgyllt silver) Foto: Kerstin Engstrand
Det finns mängder av inspiration på Chelsea, för alla smaker och för alla plånböcker. Förutom de stora idéträdgårdarna finns även två avdelningar med mindre, Artisan gardens och Fresh gardens.
Övriga Artisans Gardens
1 of 6
'The Old Forge' (Silver) Foto: Kerstin Engstrand
'Brewers Yard' (Silver) Foto: Kerstin Engstrand
'The Evaders Garden' framsida (Förgyllt silver) Foto: Kerstin Engstrand
Baksidan av 'The Evaders Garden' Foto: Kerstin Engstrand
'Edo no Niwa - Edo Garden' (Guld) Foto: Kerstin Engstrand
'A Trugmakers Garden' (Guld) Foto: Kerstin Engstrand
Övriga Fresh Gardens
1 of 9
The Water Station (Förgyllt silver) Foto: Kerstin Engstrand
The World Vision Garden (Förgyllt silver) Foto: Kerstin Engstrand
The World Vision Garden Foto: Kerstin Engstrand
The World Vision Garden med Miss Sweden. Foto: Kerstin Engstrand
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK