TÄPPAN TILL NYTTA OCH NÖJE

”En bukett av ting och händelser som kan göra livet lite vackrare, skönare och godare. En plats att leva med. Ett livsrum, det förlängda vardagsrummet.”

Design: Lars Krantz, Sam Stigsson, Anders Burman med flera

Storlek: 21 x 27 m, 567 kvm

Det finns ingen planteringsstil som är så rätt, som platsar i alla miljöer som torpartäppans, numera oftast kallad för mormorsträdgård eller för cottage garden. Det är helt enkelt en stil som passar in både till en ytterst moden omgivning som till en äldre.
Men 1998 fick den svenska torpartäppan en rejäl uppfräschning. Lars Krantz, som 1984 var med att återuppliva Rosendals trädgårdar på Djurgården i Stockholm, skapade tillsammans med några andra inför kulturhuvudstadsåret-98 stora trädgårdsutställning en idéträdgård med täppan som utgångspunkt.

Då, 1998, hade de drivit Rosendal sedan 1984. Det var antroposoferna som under ledning av Arne Klingborg och Lars Krantz som utvecklat platsen till en trädgård som fått mycket uppmärksamhet världen över. Verksamheten drivs än idag av Stiftelsen Rosendals Trädgård och ändamålet är att bedriva biodynamisk odling och pedagogisk verksamhet.

Vad är en täppa utan fruktträd?

Det är fruktträden som ger platsen sin karaktär. Under ett är en sittbänk snickrad och omgärdar den solvarma stammen. En klar fördel hade man: de stora fruktträden – päron, äpple. I det gamla höga päronträdet omsluts päronen av glasflaskor; i dem ska de växa till sig och mogna för att i skördetid fyllas med alkohol och bli päronbrännvin. Nåväl, lite svinn kommer att ske på vägen; alla päron mognar inte i sina flaskor. I ”Täppan till nytta och nöje” är de gamla knotiga fruktträden ryggraden. Päron och äpple. I direkt anslutning till träden ligger rabatterna, som är mera stora odlingsbäddar än rabatter. De ligger upphöjd vilket väsentligt förbättrar odlingsklimatet.

En vacker flätad kant är ett smycke i sig. Just här är det sly, av ask, som är använd. Kanten runt grönsakslandet kan göras av pil eller annat lättböjligt material, som sly av hassel eller, som här, ask. Slanornas tjocklek bör vara 2–4 cm, tjockare går inte att böja. Tekniken är enkel; runt vertikala stolpar som står på 30 centimeters avstånd från varandra flätas de, varannan framför, varannan bakom. Används slanor som redan skjutit skott så måste de kvistas av innan. Kantstaketet är 25 cm högt och går 30 cm ner i backen. För att jorden inte ska rinna ut mellan slanorna har staketet fodrats med kokosmatta. Det behövs inte om man använder slanor av finare dimensioner.

Det är en plats på jorden, en liten plats, en täppa, där människor som förälskat sig i det växande möts. Här doftar det, här stinker det. Rosor, violer, ringblommor, krasse möter hönsskit och mognande komposter. Men också dofter som får munnen att vattnas, här finns en utomhusgrill och förstås en sittplats, ett matbord under ett av fruktträden. Form och funktion i en livsgivande enhet, nytta och nöje. Självklarheten själv. En täppa i tiden, för tiden

Husen är byggda av gotländskt kärnvirke med liggande plankor som skjutits ner i spår mellan stående reglar. Kärnvirke är hållbart, det är mättat av hartser som fungerar som en naturlig impregnering. Fasaden är målad i oljelasyr i olika grå toner.

Trädgården ligger i nord-sydlig riktning, redskapsbod och växthus skyddar från isande vindar Linjeföringen är ganska rak, men formen känns mjuk, alla växter gör sitt till att mjuka upp intrycket och mittgången som likt Canal Grande i Venedig har en avgörande S-form. Och här finns också ett tak, ett grönt tak, inte av sedum men väl skapade av fruktträdens kronor. Genom dem strilar solljuset strålar och blir mjukt och spännande även en stekhet sommardag. Och här finns överraskningar, tittgluggen, stort som ett fönster, gjord av björk, som är en del av utsikten från en sittplats stor för en middag för två. Där sitter man tryggt mellan växthus och hönshus, tryggt som en katt.

Uteplatsens möbler är målade med järnvitriol. Järnvitriol, som till en början är mörkblått, oxiderar och får efter ett par veckor denna blyertsgrå ton, som sedan sakta falnar av väder och vind. Sandstenen på ena uteplatsen ger en känsla av finaste sand och därför passar de ömtåliga växterna som odlas i kruka extra bra här. Här får växterna som på vintern står inne i växthuset sitt sommarviste: lagerträd, ett citronträd, Afrikas blå lilja och ett olivträd.

Förförd av våren!

Tulpaner, man blir glad av färg och ingen lökväxt är så tacksam som att leka med just färger med som tulpanen. Skapa som du har lust med, frossa i just din absoluta favoritfärg, gör något vilsamt i rogivande färger, sockersöta pasteller, sprakande kontraster som bjuder på fyrverkerier, gör som du vill. Det är din trädgård och det är du som ska trivas där. För färg är magiskt. En klar fördel med vårens rabatter är at det sällan finns något annat som konkurrerar. Buskarna står fortfarande ganska kala, gräsmattan är knappt grön och perennerna har knappt börjat skjuta upp sina gröna blad, än mindre blomma. Så tulpanerna får vara ganska ensamma på trädgårdsscenen.

Säkraste kombinationen är två färger, där den ena sorten tar upp en ton i den andra. Eller två toner av samma grundfärg, ton i ton. De kan sällan slå fel. Man kan också satsa på raka motsatser, Men att pröva med tre färger, där två går ton i ton och så bryta av med en tredje, är oerhört effektfullt. Det roliga med tulpaner att de klarar att blandas och det ganska vilt. Det är få växter som klarar att blandas i alla färger – och de klarar det med stor stil. Kanske är det just tulpanens självklara elegans som gör det.
De trognaste sorterna av de storblommiga är darwintulpaner och de liljeblommande. Blommar i maj, Darwintulpanerna slår ut samtidigt som körsbärsträden. De liljeblommande, som ä den enda tulpan som är vacker i regn då de då böjer sina huvuden så graciöst, blommar någon vecka senare, ibland först i början av juni.

Hur många lökar går det åt?
Dubbla tidiga tulpaner: Beräkna 50 stycken per kvadratmeter om enbart tulpaner sätt, kombineras de med undervegetation, som perenner, sätt 25 stycken per kvadratmeter.
Senare enkla tulpaner: 70 stycken per kvadratmeter, eller 35 stycken om du kombinerar med undervegetation.
Liljeblommande tulpaner: 100 stycken per kvadratmeter eller häften, 50 om du samplanterar.
Bra underplanteringar är penséer, förgätmigej och andra vårblommor.
Täppans färgkombinationer kan ibland tyckas omöjliga men är ändå hänförande. De bjuder också på en fräschör som enbart våren kan. Klara i färgerna pockar de på uppmärksamhet och inger också hopp, om en sommar som är på väg. Men först en lång härlig vår där noppar ska brista så att saven skvätter.

Anknyter till platsens historia

Utanför gärdsgården och häckarna fortsätter fruktträdgården. Träd efter träd växer där lugnt och harmoniskt. Det är äpplen, det är päron och det är plommon. Varje träd bär stolt upp sin skylt. ”Viktoria” står det på en, aha plommon tänker vi. Ursprungligen skapades fruktträdgården av Svenska trädgårdsföreningen som 1861 bland annat höll trädgårdsskola på platsen. Svenska trädgårdsföreningen var verksamt fram till 1911. Här har en gång över 400 träd vuxit. Idag finns det knappt hundra kvar, och dem är det runt 40 olika äppelsorter. Många av de fruktträd som växer i våra trädgårdar har en gång haft sin förälder här. Man delade då ut fruktträd, bärbuskar och även parkträd till folkskolor och lantbrukare. Över 24 500 fruktträd, och 30 000 bärbuskar blev det med åren.

Växthuset förlänger säsongen

Ett lättsamt hus i dubbel bemärkelse; den långsmala, smäckra konstruktionen stjäl inte förställningen från den övriga trädgården utan utgör ett nödvändigt komplement. Växthuset har två dörrar, en på vardera kortsidan. Här finns också en 50 cm bred odlingsbädd och plats för en skön stol. Växthus har en speciell doft. Tomater växer här så det knakar på sommaren; när det är vår är växthuset fyllt av ömtåliga växter i vinterförvaring och sådda nya plantor som ska fylla trädgårdens rabatter under sommaren. Hönshuset på andra sidan är en klar kontrast, gjord med inspiration från en bysantinsk kyrka!

Färger att fånga upp
Det vita i växthusets konstruktion fångas upp av kalkstensplattorna; annars är det mest grönt och jordfärger i denna trädgård, och de matchar sig själva.

”Mjukgörare”
Alla växter, särskilt kålen, men också det rika utbudet av konsthantverk, från det ljusblå klotet till kattmasken som sitter uppe i ett träd.

Linjer
Mest raka linjer, ytterst breda men också smalare än smala, riktigt trånga passager, men den svagt svängda mittgången är centralpunkten och anger tillsammans med den upphöjda odlingsbädden tonen på hela trädgården och gör att man upplever den som mjuk. Här finns också ett tak, i form av fruktträdens kronor.

Överraskning
Att öppna upp för en vy på ett annorlunda sätt: i mellanrummet som sittplatsen mellan redskapsbod och hönshus utgör skapades ett fönster där björkgrenar bildar spröjsarna.

Speglingar och skuggningar
Solen, som kastar ljus och långa skuggor, är viktig. Här spelar solen med trädens bladverk. Regnvattnet som stannar kvar en stund i kalkstenen gör att minsta lilla solstråle som dyker upp efter regnet glittrar som silver. I torrt väder reflekterar den vita ytan ljuset.

Växtlighet
Teman fungerar överallt. ”Häxans blomstergata” är en lång, smal gång som kantas av medicinalväxter. Som kronan på verket hänger i trädet som delvis går över blomstergatan en fasansfull fågelskrämma, som ett flygande häxhuvud. På andra sidan finns en kortare, avlång rabatt med en gotländsk vägren som förebild, där cikoria och blåeld har samma färg som sommarhimlen. Det kalkrika Gotland är de blå blommornas ö.

I grönsakslandet
Kronärtskocka ’Green Globe’
Purpurkål
Grönkål
Broccoli ’Violet Queen’

Kalksten formgiven av Karin Tyrefors
Växthuset av Rosenberg och Wase

Text och foto: Kerstin Engstrand