Jättevallmon Patty’s Plum har fått sitt namn efter Patricia Marrow som hade den i sin egen trädgård med tillhörande plantskola Kingsdon Nursery i Somerset, England. Där växte den, och Patricia brydde sig inte. Hon tyckte helt enkelt inte om den. Hon försökte till och med ta död på den. Men grannarna, paret Hope, fick ögonen på den. Sandra och Nori Pope som just hade skapat en trädgård vid Hadspen House där rabatterna var komponerade efter musik, en trädgård som snabbt fick världsrykte, förstod dess värde.
I början av 2000-talet hade Patricia Marrow aldrig sålt ett endaste exemplar i sin egen plantskola. Hon sålde det mesta, och grävde gladeligen upp plantor av andra växter direkt ur rabatten om kunden syntes seriös nog. Men någon plommonfärgad vallmo sålde hon inte. Dock, när paret Sandra och Nori Pope år 2005 flyttade tillbaka till Kanada så ändrade Patricia sig. Hon tog in den i sitt sortiment. Det ska sägas att år 2014 fyllde Patricia Marrow 90 år.
Så kan det gå till i växtvärlden.
“This poppy is named after me! I grew it with the help of the bees, quite by accident. I had a lot of lovely poppies that got into a vast clump so I dug them up and weed-killed them out, and the next year what should come out but this solitary dark red one, like port wine. There had never been a poppy like it and so it became Papaver orientale ’Patty’s Plum’ and all the rage.” Patricia Marrow
Patricia Marrow, bilden är tagen år 2000. Foto Kerstin Engstrand
Läcker och lättodlad, satsa på jättevallmo. Fulsnygg, lite shabby chic, modern och underskön,kan det verkligen vara en och samma växt vi pratar om? Jovisst, jättevallmon med sina knottrigt, lite vassa rangliga stänglar och med sin stora svällande knopp som sakta men säkert vecklar ut sina kräppade sidenmatta kronblad till 10-15 cm vida blommor, har ”det”. Inte undra på att vi älskar den!
Dessutom en växt med anor. Jättevallmon kom till Europa i början av 1700-talet från östra Turkiet/Armenien. Det var den franska botanisten Joseph Pitton de Tournefort (1656–1708) som såg till att vi fick glädje av den. År 1700 lämnade han Paris och ett år senare kom han fram till Turkiet. Tillsammans med två kollegor, 600 män och djur samlade han de första fröna av Papaver orientale som sedan odlades fram i Paris. Den var orangeröd. Några årtionden senare kom de första plantorna till England. Själv dog Joseph 1708, han klarade sin expedition men lär ha blivit överkörd av en häst i Paris.
Foto: K Engstrand
Giganter i dubbel bemärkelse, jättevallmon,Papaver orientale-gruppen, är flerårig. Och trogen, man finner den oftast i gamla torpartäppor. Den är kraftig i såväl färg som i form. Den märks! Det räcker med en till tre plantor för att trädgårdsjättevallmon ska märkas i din trädgård. Jättevallmon blommar i slutet av juni – mitten av juli.
Länge var den orangeröda ensam herre på täppan men orangerött var inte särskilt populärt på den tiden tills en dag i början av 1900-talet då Amos Perry (1841–1914) som drev plantskolan The Hardy Plant Farm fann en hallonrosa vallmo. ’Mme Perry’ var född. Det var Nancy Perry, Amos första hustru som fick äran att namnge denna nya sort. Det blev jättevallmons genombrott. Nu är det här med färg svårt, vissa anser att ’Mme Perry’ är laxfärgad, andra persikofärgad, andra hallonrosa och åter andra underklädsrosa. Men hur som helst, den blev en succé och är än idag en av de mest sålda.
Men tio år senare, 1913 kom ett klagomål. Den laxfärgade vallmon kunden hade köpt var vit, och inte bara det, utan ”a nasty fat white one”, som helt förstörde kundens rosa rabatt. Plantskolan ursäktade sig snabbt, kunden fick en ny rosa, samt några montbretiaknölar som kompensation. Vad kunden inte förstod var att de hade fått en raritet. Sju år efter ’Mme Perry’ hade en ny vallmo skapat sig själv, den som än idag anses vara den mest utsökta, ’Perry’s White’. Och än idag är ’Mme Perry’ och ’Perry’s White’ några av de mest sålda vallmosorterna.
Foto: Kerstin Engstrand
Lite mer än 80 år senare så kom Patty’s Plum att blomma på plantskoleägaren Patricias kompost. I mörkt plommonfärg, nästan vinröd. Patricia Marrow är en dam som vet vad hon tycker om, och inte tycker om. Om denna nya vallmo som behagade växa på hennes kompost tyckte hon inte. Men där fick grannparet som drev trädgården Hadspen House, Sandra och Nori Pope syn på den.
Sedan gjorde Patty’s Plum entré på trädgårdsvärldens motsvarighet till modeveckorna i Paris och Milano, Chelsea Flower Show i London. Det var år 1998. Alla drabbades av habegär. Året därpå började den säljas kommersiellt. Hon blev trend, hon blev mode. Patty’s Plum hade tagit steget ut i rampljuset och idag är Patty’s Plum en av de mest åtråvärda.
Patty’s Plum Foto: Kerstin Engstrand
Läs mer om bakgrunden till Patty’s Plum här: Se vidare Vem är Patty? (Länken öppnas i nytt fönster).
På Svensk Form skapade Gunnar Kaj och glaskonstnären Gunnel Sahlin arrangemang inför Gunnars release av sin senaste bok ”Blommande rum”.
Möten
1 of 3
Myrsine liknar myrten men är mycket enklare att sköta. Säljs ofta som små träd och är lätt att formklippa. Här i en omfamnande grupp i Gunnel Sahlins skål med det passande namnet ’Passion’. Gunnar hade ingen aning om skålens namn när han valde växter till den. Foto: K Engstrand
Blåaste bukettanemoner och blad av ormbunke. Vasen är en prototyp och Gunnel Sahlins privata. Foto: K Engstrand
Slånkvistar med djupt lila papegojtulpaner ’Secret Parrot’ och alströmeria. Vasen är en av två, ”Tillsammans”, unikat av Gunnel Sahlin. Foto: K Engstrand
Under designveckan 2015 gjordes en utställning ”we live here” där många unga designers från Finland och Island ”flyttade in” i en lägenhet på Regeringsgatan. Svensk Forms vd Ewa Kumlin, som var gudmor för projektet, skulle komma med inflyttningspresenter och frågade om hon skulle ta med blommor också. ”Ta med Gunnar Kaj”, sa projektledaren Sanna Gebeyeo. Och Gunnar Kaj i sin tur tog med sig en blå grönsaksback.
Jag tänkte att man kan inte ta med något stort bland alla designprylarna, så jag tog med mig en back med sticklingar.
Foto: Gunnar Kaj
Inflyttningspresenten gjorde stor succé. Pricken över i:et var att varje stickling hade en liten lapp som beskrev växtens proveniens.
Från vänster till höger, med början överst till vänster står det följande på lapparna:
Primulina, small blue flowers in summer. Shoot from my plant bought 3 years ago.
Begonia albapicta (B with white dots) My plant from offshoot stolen by my finnish friend V. 25 years ago from the Botanical Garden in Florence, Italy. V. died 10 years ago when visiting another park in Italy.
Shoot from my ’Gullranka’ ’Devil’s Ivy’ that I brought with me when moving away from home 40 years ago.
Murgröna ’Ivy’, sprouts from my plant that I have had for 20 years.
Ampellilja ’Spider plant’, shoot from my plant, a gift from my friend Elaine15 years ago.
Våga plocka blommor ur rabatterna. Det är därför man ska ha generösa rabatter så det inte märks att man gör det. Rabatterna tar ingen skada och man får dubbel lycka, blommor både ute som inne.
Inga bordsarrangemang ska vara högre än 29 cm. Då kan man se varandra utan problem. Det är okey att tillåta någon enstaka högre blomma sticka upp men då ska den vara en smal, tunn blomma.
Våga skära av stjälkarna. Och våga ta bort stjälken och behåll endast själva blommorna.
Tulpaner är lätta att forma genom att ”slaka dem. Det vill säga låt de ligga några timmar utan vatten, då kan de därefter lätt formas och läggas på ett fat. Sedan, väl på plats, får de suga upp vatten på nytt.
Bra stöd är förutom kvistar, en liten boll av hönsnät. Eller ställ två vaser i varandra och placera blommorna i mellanrummet mellan vaserna.
Sätt blommorna direkt i vatten. Har du plockat dem utomhus, låt dem dra i en hink vatten.
Blommor vill, liksom vi, dricka rent vatten. Byt vatten oftare, man vill ju inte själv bada fötterna i lortigt vatten så varför ska blommorna då få det?
För längsta hållbarhet är så sval placering som möjligt allra bäst.
Inspireras av Sveriges Botticelli, Gunnar Kaj. Foto: Charlotte Gawell
Bilden ovan: Två sorters anemoner, vår vanliga vitsippa och blå balkansippa. Foto: Charlotte Gawell
Det går att göra lätta anslag och ändå få stor klang. Mycket är så enkelt att man kan tro att det är oviktigt eller onödigt. Mycket är så litet, så billigt, så enkelt att man lättare än lätt kan strunta i det, och ändå är det så givande och så välgörande.
Mannen bakom buketten är Gunnar Kaj. Kan det vara en stjälk blommande lammöra som kuvertblomma han tänker på måntro? Och så fyller han på:
– Jag brukar inte blanda in hjärnan i besluten hur en bukett ska se ut.
Förstår det, det behöver han inte, han har fingertoppskänsla och en sällsynt begåvning. Och en synnerligen ödmjuk och stor kärlek till allt levande. Blåbärsris, kvistar, vissnade blomställningar som exempelvis av oregano är alla utmärkta som stöd till blommorna i en bukett. De håller sig, och du byter bara ut de vissna blommorna mot nya. På så sätt förändras buketten också automatiskt beroende på vilka nya blommor man väljer.
– Blommor ger hemmet liv, de skapar automatiskt en hemtrevnad. Utan blommor så blir inget hem hemtrevligt. Och det behöver inte vara dyrt, betonar Gunnar.
Gunnar är högaktuell med sin nya bok, ”Blommande rum” (Norstedts). Jag kan inte få nog av de sensuella arrangemangen, många med ett stänk av humor. Som den cremefärgade tulpanen i en gräddkanna, som synes växa fram ur en nöt, men tittar man efter så upptäcker man att nöten, det är ett urblåst brunt hönsägg. Gunnar dansar och flirtar med växterna på ett unikt sätt. Det sägs att han är en mycket god dansör säger de som haft lyckan. Hmm, måste bjuda upp honom någon gång.
Gunnar Kaj i färd med att arrangera bukett-anemoner inför Nobelfesten 2013. Foto: Charlotte Gawell
Om jag skulle teckna en bild av Gunnar Kaj skulle det bli en modern renässansmänniska som elegant sträcker ut sina ena arm- och där ur handen – växer de skiraste ängsblommor fram. Fingertoppskänslan hans är unik. I boken finns det en bukett där den mörka klockliljans blommor i olika nyanser av aprikos och brunt kittlar alla ens sinnen. Hela kroppen kommer till ro.
Vem är då Gunnar Kaj? Han presenterar sig själv som blomsterkreatör. Bördig från Stora Tuna, Dalarna, där ligger Kaj-gården ännu, bebodd av kusinbarn. Mycket inspiration får han bland annat från familjen Jobs mönster. Han är utbildad bildlärare från Konstfack och arbetade länge enbart som illustratör. På sin hemsida, www.kaj.se skriver han att han arbetar med bilder och blommor.
– Jag studerade först litteraturvetenskap i Uppsala. Sedan kom jag in på Konstfack vilket var då min största lycka. För 23 år sedan blev jag med sommarställe uppe i Roslagen. Då kom lusten till blommorna fram.
Berätta, hur konkret kände du lusten till blommorna?
– Jag började anlägga rabatter och började plocka in och göra egna buketter inomhus. Sedan fick vänner buketter och ryktet spreds sig. Det blev blomsterarrangemang till bröllop, andra stora fester och utställningar och sedan Nobelfesten.
Just Nobelfesten i Stadshuset är nog det som Gunnar Kaj är mest känd för. Där hade han tio tusen blommor att arbeta med, varje år. Festernas fest lämnade han över till Helen Magnusson år 2014. Då hade Gunnar skapat arrangemangen i 14 år. Mycket av det arbetet återfinns i hans tidigare bok ”Låt det blomma”.
Omtanke Foto: Charlotte Gawell
Själv föll jag redan vid första mötet för hans förföriska enkelhet som är hans signum. En enkelhet som passar i både slott som koja. Tankarna går till japanska träsnitt. Han får en att lyfta blicken och se det som vi annars inte ser. Det självklara som vi ofta glömmer bort när vi hastar vidare.
-Det finns något fint att plocka i varje naturgnutta, året om, säger Gunnar med ett mjukt leende. Även det minsta kan göra stor skillnad.
Och gör han en enorm bukett så är det mängden av blommor, oftast av samma slag, som gör den enorm, inte antalet sorter. Tror nog aldrig jag sett honom blanda en mängd olika sorter för att skapa en gigantisk bukett.
Man tager vad man haver, denna bukett med grön sparris och kungsängsliljor kommer utan tvekan få middagsgästerna att börja tala med varandra. Foto: Charlotte Gawell
Är han blomstervärldens Kajsa Varg? Ni vet, kokboksförfattaren som citeras ”man tager vad man haver”. Kanske det, ett fåtal vanliga växter och bär, är ofta grunden i hans kompositioner. Ett av hans tips är att fylla ut med blad från krukväxter.
– Men en av mina mest lyckade dekorationer var när jag tejpade upp några grässtrån i taket över middagsbordet.
Jag har nog aldrig träffat på en blomsterkreatör som både med blommor som i ord kan uttrycka sin kärlek till just växter. I boken kommer det fram i de fina texterna. Just texterna kommer jag att läsa gång, på gång, på gång.
Ärter är mycket bra nybörjarväxt. Goda, och ger rik skörd. Särskilt sockerärter, baljorna äts hela, de tål dessutom att växa ut till full storlek och är därför inte är så skördekänsliga, men ju mer du skördar, desto mer får du. Dessutom kan man även äta de späda skotten.
Det finns både höga och låga sorter. De höga behöver stöd. Ärter är fint att så runt solrosorna. Då kommer solrosen att fungera som klätterstöd åt ärterna. Tre frön runt varje solros brukar vara lagom.
Höga ärter behöver stöd. Foto: Kerstin Engstrand
Sockerärtoch brytsockerärt får platta, mycket mjälla och, som namnet anger, söta baljor. Används mycket i asiatiskt matlagning. Går även att äta om de hinner bilda små ärtor inne i baljan.
Brytsockerärt, även kallad för salladsärt, har i regel söta, tjocka och oftast trådlösa baljor. Skördas när baljorna börjar bli runda. Hela baljan med de omogna fröerna äts.
Märgärtoch brytmärgärt är vad vi vanligen äter som gröna ärtor men späda märgärter går utmärkt att äta hela, med hölje. Det är alltså de färska fröna via äter, och köper frysta som gröna ärter.
Spritärt har släta frön och äts färska. Spritärter med blå balja kallas för blåärt.
Kokkärt har gröna eller gula frön som torkas och används efter kokning. De gula är vad vi äter i gul ärtsoppa.
Växtplats: Helst mullrik, väldränerad jord. Ärter avskyr att stå med våta fötter. De vill ha soligt på våren när de sås. Går bra att odla i läge som under juli–augusti ligger halvskugga.
Plantavstånd: 5 cm
Radavstånd: Låga ärter 40 cm om de odlas i enkla rader, 60 cm om de odlas i dubbelrader, höga ärter 60–80 cm respektive 100 cm.
När ska de sås? Sockerärter sås när jorden reder sig, vilket brukar vara i början av april i södra Sverige, en månad senare vid Stockholmstrakten och i början av juni i norr, allt beroende på hur våren utvecklar sig. Andra ärtsorter, som märg- och brytärter, sås när jordtemperaturen är på 8–10 grader, vilket brukar vara när körsbärsträden blommar. Märg- och brytärter ruttnar om de sås för tidigt.
Alla ärtsorter kan sås i omgångar fram till midsommar.
Blötlägg ärterna några timmar före sådd så gror de bättre och snabbare. Fröpåsar med ärter äldre än ett år bör blötläggas i 24 timmar.
Förkultivera? Om du har problem med sniglar som mer än gärna kalasar på späda ärtplantor bör du dra upp plantorna inomhus för senare utplantering. Förkultivera dem vid samma tidpunkt som de skulle ha såtts på friland. Håll koll på plantorna, när fröna väl har grott växer de fort. Och blir snabbt ett otyglat stycke som sitter ihop. Plantera ut plantorna när de är 20–30 cm höga.
Sådjup: 5 cm om du har en ganska torr växtplats eller om du sår i slutet av juni, 3 cm om den är lite fuktigare. De gror långsamt, groningstiden är ibland 10–15 dagar. Odlad i kvadrater kan 8 plantor sås i en 30 cm stor ruta. Täck gärna med fiberduk, det hindrar fåglar att äta av fröna.
Avskurna PET-flaskor skyddar mot mycket, fåglar, mördarsniglar och maj månads snöslask. Foto: K. Engstrand
Stöd: Höga sorter behöver stöd. Sätt dit stödet direkt, eller senast när plantorna börjar bilda klängen, för när plantorna är 8–10 cm höga behövs stödet, annars lägger de sig plantorna på marken och blir ett lätt byte för sniglar. Finmaskiga plastnät fungerar mindre bra då de är besvärliga att rensa från växtdelar som sitter fast. Björkris fungerar också, ärter är inte tunga i sig och är snälla mot det underlag de klättrar på.
Vattning: De får aldrig torka ut och de behöver mer vatten än man först tror. Vattna en gång per vecka vid normalt sommarväder, vid mycket varmt väder två gånger per vecka – särskilt viktigt när blomningen börjar.
Gödsling: Behövs inte, ärter liksom bönor samlar det kväve de behöver själva.
Ansning: Plantor som är högre än 15 cm ‒ kupa upp lite jord runt plantorna så står de stadigare. Bind upp rankor som inte själva hittar klätterstödet.
Skörd: Cirka 10 veckor efter sådd för spritärter och märgärter, normalt lite mer för sockerärter. Plocka varsamt de färdiga baljorna. De första skördeklara baljorna brukar sitta längst ner på plantan. Skörda ofta, annars slutar plantan att producera skidor.
Men vill du ha frön för att odla med eget utsäde nästa år ska du låta skidorna vara kvar på plantan tills de blivit bruna.
På hösten tål ärter någon minusgrad.
Efter skörd: När alla ärter är färdigskördade, eller om frosten tagit plantorna, klipp ner stänglarna helt men låt rötterna vara kvar i jorden. Det kväve som samlats i rötterna kommer jorden tillgodo. Gräv även ner stänglarna, de fungerar som gröngödsling.
Sjukdomar och skadedjur: Fåglar gillar att dra i småplantorna, sniglar brukar äta mer än glupskt av dem och även möss. Avklippta PET-flaskor fungerar som bra skydd mot fåglar. Även en färgglad leksaksorm av plast, men kom bara ihåg att flytta på den då och då. Mjöldagg, en vit beläggning på bladen, kan förekomma vid fuktig väderlek men brukar inte påverka skörden.
Unika ärtor i stadsodling.
Foto: Kerstin Engstrand
Sockerärt ’Arvidsjaur’: Tidig sockerärt från Nordiska Genbanken. Så tidig att många som odlat den kallar den för Sveriges snabbaste ärta. Blev sommaren 2014 skördeklar redan i mitten av juli.
Märta säljs också under namnet Martha. Foto: Kerstin Engstrand
Sockerärt ’Martha’/’Märta’: Fanns länge enbart att köpa via England. Gammal, svensk sockerärt med ljusgula baljor. Även bladverket är vackert med sin fräscha, intensivt gulgröna färg. Många anser att fullt mogen går det att använda ’Märta’ som man använder kikärter.
’CAROUBY DE MAUSSANE’. Foto:Impecta
Sockerärt’Carouby de Mausanne’: Högväxande fransk sockerärt med violetta blommor. Har ljust gröna, breda, ca 10 cm långa baljor och blir 150 cm hög. Mycket god. Ger stor skörd under flera veckor.
Sockerärt ’Grötom’: Sorten har fått sitt namn efter orten Grötom vid Höga kusten, Ångermanland. Det var där de hittades i början av 1990-talet. Är en medelhög blåärt med enfärgade, lila, korta baljor. Har vacker blomma i ljuslila och lilarött.
Grötom’ Foto: Kerstin Engstrand
Grönpickelärt: ’Bjurholm’ har sitt ursprung i Bjurholm i Västerbotten och hittades 2012. Högväxande, ger två baljor per stängel och cirka sex frön per balja. Från samma gård kommer även en morot, tre olika sorters ärter, potatis och Bjurholmslöken.
Bjurholms blåärt: Högvuxen relativt stor kokärta, baljorna mognar ganska långsamt. Kan ätas som sockerärt om den skördas tidigt. Härstammar från Elsas odling i Bjurholm. Sorten köpte Elsa någon gång på 1940-talet.
De tre sistnämnda sorterna kommer från Programmet för odlad mångfald, POM
Potatis
Blå Kongo blommade den 21 juli. Är en gammal sort som man tror härstammar från Sydamerika. Är som namnet anger blå. Rå, är både skal och kött mera violett, men kokt blir den mera blå i färgen. Det är antocyaniner som ger den blåa färgen. Förövrigt samma ämne som ger blåbären sin blåvioletta färg. Sen sort, mjölig.
Mayan Twilight är en typ av potatis, Solanum Phureja, som har som namnet antyder sitt ursprung från Anderna. Mayan Twilight är onekligen en potatis för gourmeter. Den har tagits fram relativt nyligen i Skottland. Mjölig, köttet är ljusgult med enstaka röda strimmor, skalet är ljusgult med röda fläckar.
Swift är den tidigaste sorten, som tyvärr ofta blir blötkokande. Vitt kött och vit blomma. Sorten kommer ursprungligen från Skottland.
Andra grönsaker
Foto: Mariana Mattsson
Reginald Scholz med några fina ’Superschmelz’
Kålrabbi,’Superschmelz’: Denna kålrabbisort brukar ge upp till 4 kilo stora och spröda kålrabbi med en diameter på 20-25 cm. Vitt kött och blekt grönt skal. För att få stora exemplar är det viktigt att hålla plantavståndet till 50 cm. Klarar bra att lagras över vintern.
Bondböna i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Bondböna ’Threefold White ’: Mycket lättodlad bondböna. ’Threefold White finns även hos flera stora fröfirmor. Har vita blommor och får stora, platta bönor. Bondbönor trivs bäst i lätt lerhaltig, mullrik och väldränerad jord. Vattna regelbundet.
Purpurkål Foto: Kerstin Engstrand
Purpurkål ’Baltisk Röd’: Gammal sort som ursprungligen kommer från Baltikum. 1986 fick Runåbergs fröer den från Baltikum och gav den dess svenska namn. Mycket vacker mörkt violett, färgen blir intensivare när svalare väder inträder. Blir ca 50–60 cm hög. Blir mörkgrön vid kokning.
Våren 2014 var Josephine Norrbo ny på jobbet som stadsträdgårdsmästare i Lycksele. Ganska omgående fick hon en utmaning som heter duga. Lycksele kommun drogs med stort underskott i ekonomin och kommunpolitikerna beslutade om sparkrav. Det innebar för hennes verksamhet att sommarblomsplanteringarna var strukna 2014.
Josephine valde att se detta som en utmaning. Vårblomman nummer ett, pensén, säkrade hon, de planterades ut i början av maj. Dessutom sponsrade och planterade den lokala Rotaryföreningen växter längs Storgatan. Och trots sommarblomsstoppet så frodades det som aldrig förr utanför stadshuset. Lösningen blev en kålgruva i det fria, kål, potatis och ärtor eller som hon skämtsamt säger: Potatisekonomi. Där fick kommunen växter uppdragna av privata Trädgårdsduon Rosa lapponica, Mariana Mattsson och Reginald Scholz.
Planteringslådorna fanns där redan. Urvalet var sparsmakat och unikt. Fokus var på gamla kulturarvssorter och att det också skulle vara vackert. Blom- eller bladfärger tittade man särskilt på. 2014 fylldes de med potatis, bondbönor, ärter och kål. Att det hela skapats med en stor portion humor märks i kommentarer som att man kan inte låna på ärtskidor innan man har sått dem. Och att potatis ger rik skörd, sätt en och få 15 nya.
Det var förkultiverade plantor som i början av juni planterades ut framför stadshuset. Den 28 juni, på Stadsträdgårdens dag, invigdes nysatsningen. Och redan i mitten av juli blommade bondbönorna samt några av ärtsorterna medan potatisen Blå Kongo valde att börja blomma en vecka senare. Läget utanför kommunhuset var gynnsamt, soligt och fick bra skydd av huset. Samt Lycksele fick dessutom en ovanligt varm sommar.
Foto: Kerstin Engstrand
I övriga planteringar valde Josephine att satsa på gröngödslingsväxter. Att Lyckseleborna saknade sina färgstarka sommarblommor märkte hon. Det var många som hörde av sig, särskilt om planteringarna med gröngödslingen. Den typen av växter är utseendemässigt ganska väsenskilda från det ordinarie utbudet.
2015 bestämde kommunen att det återigen skulle bli sommarblommor, exakt vad var i slutet av mars inte bestämt, man inväntar den nya stadsträdgårdsmästaren. Själv har Josephine lämnat Lycksele för varmare breddgrader för projektet ”Planteringar utan gränser” i Helsingborg.
Jag vill särskilt poängtera att trots den korta säsongen så går mycket att odla så här långt norr ut. Ljuset, de långa dagarna och ljusa nätterna, gör mycket till för att växterna ska bli extra välmående.
Läs om de unika ärtsorterna man odlade, klicka här:
Fransade lila tulpaner med vit kant, och röda liljeformade med vit bas Den lila med vit frans heter ’Cummins’. Foto: Kerstin Engstrand
Antoinetta heter denna multiflora tulpan som ändrar färg under blomningen! Det är många flerfärgade tulpaner som gör så, och de brukar därför populärt kallas för kameleonttulpaner. Foto: Kerstin Engstrand
Tulpanen ”Carl Linneus” blev namngiven 2007, under Linnéåret förstås. Den hade särskilt skapats för Linnéjubileet av nederländska Verver Export. Foto: Kerstin Engstrand
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Föregående
