Praktbetonika är en kraftfull växt som bjuder på mängder av rödvioletta blommor i juni – juli som är som gjorda att få daggkåpans till sällskap. Än så länge är den tyvärr ganska ovanlig i trädgårdarna. Bladen är lätt håriga vilket bidrar till det rustika utseendet. Trivs i både sol och skugga och blir 20–40 cm hög. Bjuder ibland på en andra blomning på höstkanten. Praktbetonikan sprider sig ganska fort. det göra även daggkåpan så denna kombination ska man börja försiktigt med.
Liljor, perfekta och svala som de är oavsett färg, får man akta sig att ha i stora grupper. Orange liljor gör sig bäst då de får mingla med ganska klart blåa blommor eller med lila. Det finns många odlingsvärda hybrider. Den varmt orangefärgade flockliljan ’Enchantment’, som blommar med sina uppåtriktade blommor i juli, är mycket vacker tillsammans med lavendel. Flocklilja finns också i mörkt rött, rosa och gult.
Lavendel finns i mängder av varianter numera, men alla är inte härdiga. Den vanliga klassiska står sig väl i konkurrensen. Lavendel behöver ansas varje vår för att inte bli hög och träig, och det ska göras när de nya gröna skotten börjar bryta fram, inte tidigare. Vintrar med ömsom varmt, ömsom kallt väder kan ta kål på lavendeln. Doftar starkt så den bör kombineras med en icke doftande lilja som just ’Enchantment’.
Trädgårdsiris är som gjord att kombinera med blå näva, särskilt kungsnäva.
”Den blommar ju bara en kort tid” brukar vara mångas argument mot iris. Javisst, varje blomma vissnar snart och ofta blommar bara två åt gången, men på varje stjälk finns flera knoppar vilket gör att blomningstiden för den höga trädgårdsirisen är längre än för pioner och lupiner, som den så väl passar ihop med. Dessutom är de vackert spjutformade knopparna fina i sig. Beroende på sortval kan man ha blommande iris i sin trädgård från april till juli – augusti. En enkel tumregel: ju kortare iris desto tidigare blommar den. Det är inte svårt att hitta en iris som passar i rabatten eftersom den finns i en mängd olika färger som kan matcha andra växters, exempelvis blå trädgårdsiris mot blå klematis. Modern känns den i alla fall, speciellt när en avvikande färg får bryta av.
Holländsk iris är inte lika rakryggad som andra irissorter. De lätta stjälkarna gör att den gärna dansar lite i rabatten. Då är det bra att sätta den tillsammans med höstflox, som när den holländska irisen blommar i juli ännu står som gröna täta tuvor och ger stöd till irisens tunna stjälkar. Vit trädgårdsnattviol och en enstaka vit trädgårdsiris ger extra lyskraft till den holländska irisens härliga klara safirblå färg.
Lammöronen har fått gå i blom i sällskap med den ryska martornen som dansar fram i rabatten. Den småblommiga ryska martornen har små runda blåa blommor och blir ca 80 cm hög. Den blommar i juli–augusti och vill ha soligt och torrt läge.
Stäppsalvia är en kär partner i rabatten. Den finns numera i en mängd blå toner, i vitt, rosa och så denna lila ’Amethyst’. Grekvädden blir snabbt en favorit, vanligast är den vinröda men den finns också i rosa. Den är en riktig långblommare i juni – juli, mycket anspråkslös och trivs liksom stäppsalvian bäst i soligt läge med sandblandad jord.
En betydligt tuffare kombination blir det om den vinröda grekvädden matchas med rosa stäppsalvia.
Brokbladiga växter går också utmärkt ihop med rosa. Klart annorlunda och härligt fräscht blir det om rosa nävor blandas med brokbladig ananasmynta. Den rosa röllikan sätter extra piff. Alla tre trivs i torrt och soligt läge och gärna sandblandad jord.
Hunden är människans bästa vän och är man med trädgård så vill man förstås att ens fyrbenta vän också ska trivas. De flesta hundraser har sina specifika egenskaper, några är sakletare, andra grävare, så det gäller att anpassa trädgården efter just din hunds ras. Eller att välja hundras efter trädgård. Det sägs att uttråkade hundar gräver, och hundar är som barn, de gör de bästa rackartygen när de är som tystast. Att gräva, särskilt med bakbenen, är ett sätt att markera och en gles gräsmatta blir ännu glesare. Gräs och mossa försvinner snabbt upp i luften – och ner igen i hammocken eller på uteplatsens matbord.
Även hundar upplever olika markmaterial, som här grusgången. Och att kika fram ur en perennrabatt, ja det uppskattas! trädgården är skapad Dog Trust London. Foto: Kerstin Engstrand
Vanligtvis är hundar inte så intresserade av rabatter som är tätt planterade, men minsta glipa med öppen jord ser de direkt. Att spänna upp rep i hundens ögonnivå brukar då fungera avskräckande.
Sigge tittar ut, kompostgaller fungerar bra som stängsel för mindre hundar. Foto Kerstin Engstrand
Redan som valp ska hunden får gå lös så mycket som möjligt. Då är det snabbaste och billigaste staketet kompostgaller. Det är absolut odugligt till en kompost men utmärkt som hundgaller. Men senare, när valpen är fullvuxen, måste staketet vara så säkert att det inte går att vare sig gräva sig under, passera igenom eller hoppa över det.
Att sätta upp ett rejält staket innan valpen kommer hem är klokt. Ett två meter högt plank står emot de största hundar men kräver byggnadslov. Det stela intrycket lättast bäst upp genom att plantera mjuka buskar i dess närhet, som även kan ge välbehövlig skugga. Man kan också klä det med spaljéer och låta klematis eller klätterrosor täcka ytan. Det ger dessutom ett visst skydd mot inbrottstjuvar som inte gärna klättra nerför, eller uppför, rangliga spaljéer som lätt kan braka samman. Tycker du att det blir för dyrt att inhägna hela trädgården så välj en del av den, din vovve blir dig oändligt tacksam. Men när tiken löper så är plötsligt hagtornshäcken med sina långa taggar eller det höga staketet inget hinder för hanhunden.
Det finns krokar som man borrar ner i gräsmattan som fungerar som bra extra hållare när man är på besök i andra trädgårdar eller parker. Foto: Kerstin Engstrand
Luktsinnet är det starkast utvecklade hos hunden, nosen lär vara en miljon gånger känsligare än en människas näsa. Det gör att hundar, liksom katter, älskar att markera sitt territorium. Både hanhundar och tikar kissar in sina revir. Hanarna pinkar så högt de kan och oftare och mindre än tikarna och därför blir det sällan brända plättar på gräsmattan efter dem. En hink vatten direkt efter tikens kissande brukar hjälpa. Hanhundars pinkande kan faktiskt bli en extra gödseltillgång.
Sedummatta kittlar skönt! Foto Kerstin Engstrand
Liksom katter gillar hundar ibland att tugga på gräs, och att ligga och mysa i högt gräs verkar vara rena njutningen. En matta av sträv sedum är annars en favoritplats.
De uppskattar en vattenränna med en liten fontän, men tänk på att hundar ofta tar som sin uppgift att dricka upp allt vatten som rör sig i en trädgård och att dammen måste vara barnsäkrad. Andra kastar sig ivrigt i minsta damm. Inte så bra om den har en dammduk i botten, då krävs det cementbotten.
Och att försöka fånga såpbubblor älskar de flesta hundar, precis som katter.
Foto Kerstin Engstrand
Att vakta, det finns som ett inbyggt behov. I renässansens trädgårdar sitter hundarna och vaktar, gjorda i terrakotta eller sten, lika rakryggade som lejonskulpturerna. Ibland lutar de sig troget mot husses ben, då som jakthund.
Grusgången som avslöjar när någon går på den uppskattar hunden särskilt. Grus närmast huset är bra inte bara för husfasaden, hunden hör direkt minsta lilla steg om någon skulle ställa sig vid ett fönster och titta in. Hunden är människans bästa vän även i trädgården! Och en liten tunnel är kul och så enkel att lägga till!
Trädgård skapad av Dog Trust London. Foto Kerstin Engstrand
Det är inte vanligt att hundar äter giftiga växter men man bör i alla fall undvika dem i trädgården. Stormhatt lär ha förgiftat en hund i Storbritannien som lekte med rötterna. Änglatrumpeten kan ge hudskador på människor och likaså på hundens nos och ögon.
Vattenfontän
Foto Kerstin Engstrand
För att man har barn, hundar och katter behöver man inte välja bort ljudet av porlande vatten. Det finns säkra anläggningar med ett slutet vattensystem. En behållare, en pump, en slang och några vackra stenar är allt som behövs.
Material
Flera mindre vackra stenar eller en större natursten alternativt lavaklot.
Vattenbehållare som ska vara dubbelt så vid som stenmängden, en 40 cm bred sten kräver en behållare som är 80 cm i diameter
Dränkbar pump med spiralslang eller fontänmunstycke, kapacitet minst 1 200 liter per timme
Galvaniserat galler som ska räcka 10 cm utanför behållarens sidor
Fin sand och grus typ singel
Myggnät
Vattenpass
Det finns också färdiga fontänset att köpa.
För en fontän med flera mindre stenar behövs ingen borrning, då låter man fontänmunstycket titta upp mellan stenarna, men en stor sten måste ha ett förborrat hål (använd slagborrmaskin) som är minst 32 mm i diameter.
Tvätta alltid stenen noggrant i förväg så slipper du grumligt vatten.
Behållaren som ska vara vattenmagasin ska stå nere i marken. Gräv ett hål som är lite vidare och djupare, behållarens kant ska ligga precis under jordytan.
Lägg ett tunt lager sand i botten av gropen. Packa sanden väl och kontrollera att behållaren står vågrätt. Fyll på med sand längs sidorna, kontrollera åter en gång att behållaren står korrekt.
Ställ pumpen på plats och fyll vatten i behållaren. Pumpar av en viss typ måste stå en bit upp, exempelvis på en tegelsten, så att vattnet kan sugas in utan att skräp som hamnar på botten kommer in i pumpen.
Lägg gallret som ska bära upp fontänstenen eller stenarna ovanpå behållaren. Se till att det finns en lucka i gallret, så att det går att komma åt pumpen. Har du en stor sten så montera slangen först i pumpen, sedan i stenen, den ska sticka upp genom halva stenen. Fixera den med silikon. Med flera små stenar låter du ett vanligt fontänmunstycke sticka upp mellan stenarna.
Testkör, spruthöjden ska justeras med ventilen som sitter på pumpen. Lägg igen luckan och lägg ett myggnät över gallret. Bred ut singel eller fler vackra småstenar så att nätet inte syns.
Fingerborgsblomma 'Suttons Apricot' tillsammans med rosen 'Rapsody in Blue' . I förgrunden syns Thalictrum 'Black Stockings. Foto: Kerstin Engstrand
Tänkt att flera gånger i veckan börja dagen med att i morgonrock gå ut i sin alldeles egen snittblomträdgård och skapa nya, fräscha buketter. Och det från sen vår, tidig försommar till långt in på hösten. En dröm som enbart kommer att förbli en dröm? Nej, inte alls, Sarah Raven och Tricia Guild lär dig knepen!
Text och foto: Kerstin Engstrand
Trädgården“The Colour Cutting Garden” på årets RHS Chelsea Flower Show 2017 var skapad för Anneka Rice som länge, varje lördag från 2012 fram till februari 2017, var programledare för BBC 2 Radio Saturday Morning Breakfast Show. Idag har hon en ny show, The Happening. Anneka är också konstnär. Färg är hennes signatur och trädgården var en av fem som skapades för att fira BBC ” Radios 50 års jubileum.
1 of 2
Sarah Raven är brittisk drottning av snittblommor. Foto: Kerstin Engstrand
Anneka Rice. Foto: Kerstin Engstrand
Sarah är läkaren som för lite över 25 år sedan började hon intressera sig för växter och färgstarka sådana. Hon sadlade om. Hennes färgval väckte uppmärksamhet för då var det lugna pasteller som gällde. Sarah blev direkt omtyckt för hennes livfulla kombinationer, en kärlek som hennes kunder fortfarande håller kär, liksom hon själv. Idag är hennes företag mycket tongivande och framgångsrikt. Hon är även skicklig skribent och har gett ut flera böcker med färg som tema. Dessutom medverkar hon regelbundet i den ansedda trädgårdstidningen Gardens Illustrated och hon är sedan något år tillbaka även medlem i det brittiska trädgårdssällskapet RHS:s styrelse.
Sarah är känd för sina fantastiska färgkombinationer, ”bold och brillant”, och trots att hon om någon borde klara av att skapa trädgården helt själv så tog hon hjälp av en annan färgernas mästarinna, Tricia Guild. Tricias Designer’s Guild säljer tapeter och tyger över hela världen och hon är mångas färgguru. Vilken trio! Vad blev det?
Blommor, blommor och åter blommor
Visst bli man glad över denna lyskraft! Ringblommor, stäppsalvia, vallmo och allium i en typisk Sarah Raven kombination. Foto: Kerstin Engstrand
Varje kvadratcentimeter upplevs vara fylld av blommor i sin skönhet. Men det finns faktiskt både gångar, en sittplats och ett mycket trevligt trädgårdsskjul, allt på 10 x 10 meter, det vill säga hälften så stort som de stora trädgårdarna.
Foto: Kerstin EngstrandDesign: Sarah Raven
Gå gärna ut i morgonrock!
Åtta bäddar består trädgården av, var och en 2,5 meter i sida. Varje säng har en egen färgton. Varma färger i framkant, därefter mera fyllda toner till lysande längst bak. Foto: Kerstin Engstrand
Detta är ingen artig trädgård. Det är en intensiv, livfull trädgård.
Fokus har varit på växter som återkommer, “cut and come out again” växter som Sarah kallar dem för. Finessen är att du ska kunna klippa dig en bukett på måndagen för att senare i veckan, på torsdagen, kunna skapa nästan samma bukett igen.
− Gå gärna ut i morgonrock!, säger Sarah med ett skratt, bättre start på dagen finns inte än att just njuta av trädgården och samtidigt få skörda och skapa något vackert.
En av Tricia Guilds favoritkombinationer är blåaste riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa.
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Släpp in en partyförstörare!
Hur skapar man då en trädgård som denna, hur tränar man lättast upp sin färgförmåga?
− Lättast är att börja smått, sätt ihop några olika färger I en bukett, prova i en kruka och sedan kan du lätt skapa dem i trädgården. På så sätt lär man sig vad som fungerar ihop och inte. Och de här knepen använder jag än idag, de inspirerar till experiment, öppnar ens ögon.
Men så tillägger hon: Att skapa en bra kombination är som att bjuda in gäster till en fest eller middag. Det ska vara några som harmonierar ihop och en som skapar något oväntat, en ”party chrusher”.
Foto: Kerstin Engstrand
Purpurlysingär en populär växt på Chelsea. Lägg märke till elegansen och tempot i planteringen.
Två som harmonierar och en som bryter av. Foto: Kerstin Engstrand
Linnévallmo, Papaver nudicaule, är försommarens bästa snittblomma. Doppa stjälkarnas snittytor 10 sekunder i kokande vatten och de håller länge. Särskilt rekommenderar Sarah sorten ’Champagne Bubbles’ som är den av alla de hon provodlat som har de största blommorna och som dessutom varar längst som snittblomma.
Rosenskära och purpurlysning, Lysimachia ’Beaujolais’ är ett samspelt par och så kommer då ’Champagne Bubbles’ och stör ordningen. Foto: Kerstin Engstrand
Rosenskäraär också ett måste i en snittblomträdgård. Den kan ge ett femtiotal blommor per kvadratmeter. Och idag finns det ett stort utbud av olika sorter, dessutom lätt att själv dra upp från frö. Mörkt sammetsröda ’Rubenza’ är en av hennes favoriter, så också min. Sarah tipsar också om ’Click Cranberries’ som dock kan vara svår att få tag på.
Triss i blomning
Stjärnflocka, silverax och Linnévallmo i ett av kvarterens hörn. Så här, i hörnen, skapade även legendariska Rosemary Verey sina rabatter. Foto: Kerstin Engstrand
Växterna är de som Sarah vet fungerar, växter som hon själv i decennier odlat i sin egen snittblomsträdgård Perch Hill i Sussex. De är valda för att de ger maximalt antal stjälkar per meter, ja här är det löpmeter som räknas. Hon är generös när det gäller färg och mängden växter men det ska även vara ekonomiskt nyttigt. Samt att de ska vara de vackraste och lättaste att odla! Triss i blomning helt enkelt. Det är växter som blommor från sen vår genom hela sommaren och långt in på hösten. Samt nog så viktigt, de ska vara rika på nektar. Och det märktes, hennes trädgård var full av humlor och bin.
Färgpalletten är fylld av varma toner, från varmt aprikos, persikofärg till djupt burgunderrött och portvinsrött samt kardinalrött. Till det några intensivt ljusgröna toner och en uns vitt.
Aprikos fingersborgblomma och orangeröda lupiner ’Terracotta’, kanske inte en kombination som man skapar så där direkt men ack vad vackert det blev!” Foto: Kerstin Engstrand
En person som förlöste hennes färgtänkande var legendariska Christopher Lloyd som hon praktiserade hos en sommar. Han hade redan chockat de brittiska trädgårdsentusiasterna med sin tropiska trädgård, som han skapade efter att tagit bort sin klassiska rosträdgård. Bara det, att gräva bort rosor var på den tiden mycket chockerande. Roligt, öppet med att tänja på gränserna, där hade de något gemensamt. Fast enligt mitt tycke är Sarah mera kvinnlig i sina kombinationer än Christo, Christopher Lloyd. En annan inspirationskälla just inför denna trädgård på Chelsea Flower show var Monets trädgård.
Och Chelseaträdgården skulle förstås vara färgstark, generös, självsäker och stark.
Och Sarah understryker: − Gör din snittblomsträdgård stor, yvig, stark och full av växter och du kommer helt enkelt att skapa något mycket vackert. Det går då bara inte att misslyckas.
Spontant tänker jag på många av våra koloniområden där växtprakten också kännetecknas av samma mantra. Och vackert blir det.
Sarah älskar de vad hon kallar för de venezianska färgtonerna, biskopslila, rödorange och djupt rosa. Men hon är numera också intresserad av starkt blå och gröna toner. De sistnämnda är Tricia Guilds signaturfärger. Det blev förstås en mycket lyckad kombination. Ett plus ett blev inte två, utan tre, eller fem. På Chelsea blev publiken hänförda av denna synergieffekt.
Även Anneka blev hänförd och fick upp ögonen för andra färgkombinationen än vad hon var van vid.
− Tänk att man kan kombinera aprikos, kaffelatte och persika med ett stänk av djupt crimsonrött, det är faktiskt helt enkelt underbart!
Purpur, orange, starkt rosa med en rejäl dos limegrönt samt lite kaffe med mjölk. Foto: Kerstin Engstrand
Smyrnium, numera vingloka på svenska, Smyrnium perfoliatum, som syns på bilden ovan längst till höger, var en av Christopher Lloyds favoriter och den brukar självså sig flitigt och den trivs mycket bra även i skugga. Dess ljusgröna färg är verkligen vårens färg. den är vacker länge, oftast från sen vår och flera månader framåt samt dessutom –förstås- en suverän snittblomma. Håller oftast hela tre veckor i vas! För ljusgröna inslag föredrar Sarah smyrnium före daggkåpa och törel.
Och ett kryddmått vitt
Adam Nicholson, Sarahs make vattnar Chelseaträdgården. Adam är författare och sonson till Harold Nicholson som var gift med Vita Sackville-West. Foto Kerstin Engstrand
Trädgården har fått en lätt pudring av vitt. Några enstaka mörkt rödbladiga hundkäx, Anthriscus sylvestris ’Ravenspring’, en likörrot som inte är så vanlig i Sverige, Athamanta vestina, det är allt. För vitt är helt enkelt för dominerande, säger Sarah som faktiskt är gift med en sonson till Vita Sackville West, hon med sin berömda vita trädgård på Sissinghurst. När jag undrar om denna krock med släkthistorian skrattar hon och säger: Vitt är underbart med vitt men inte annars!
Att skapa denna trädgård för Chelsea var inte lätt. Det var med kort varsel de fick förfrågan, i mars och det tar tid att få fram växter. Perennerna skulle drivas fram i blom fyra veckor tidigare än deras normala blomning. Andra, som ettåringarna hela tio veckor tidigare.
Det är ganska nytt för Sarah att använda sig av perenner. Mycket för att ettåringar kräver sol, och det är då perenner kommer in i bilden. Det finns en hel del perenner som är vackra i skugga. Bland hennes perennfavoriter finns flera skuggälskare som anagrambräcka, Tellima grandiflora och alunrot, Heuchera.
Limegrön törel och kungsblå strandiris och lika kungsblå Lupinus pelosus. Foto: Kerstin Engstrand
Törelsläktet har alltid varit populärt I engelska trädgårdar. Sarah använder sig främst av två som inte är vanliga i Sverige, Euphorbia oblongata och Euphorbia ceratocarpa. Den sistnämnda blommor i England nästan hela året. Den förökas med sticklingar medan den förstnämnda förökas med frö.
Foto: Kerstin Engstrand
Dahlior, i England har klimatet ändrats så mycket att hemma hos Sarah i Sussex så övervintrar numera dahliorna. Dahlior är som luktärter, de producerar fler blommor allt eftersom du plockar dem.
Naturliga växtstöd är ett måste i en trädgård, Sarah har använd sig av hassel, pil, kastanj och silverbjörk. Foto: Kerstin Engstrand
Guldbröllopsfärger
Stänk av guld, ett måste i en trädgård som firar ett jubileum, guld är färgen för 50 års äktenskap, guldbröllop. BBC Radio 2 firade i år 50 år.
Jätteslok, Melica altissima ’Alba’ lyser upp många kombinationer och fångar fint upp både ljuset som de orangefärgare rosorna. Foto: Kerstin EngstrandStäppsalavia, Salvia nemorosa ’Caradonna’ med guldorange nejlikrot. Foto: Kerstin Engstrand
Uteplatsen
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin EngstrandSarahs bästa tips för att få snibblommorna att hålla länge: Doppa stjälkarnas nya snittytor 5 – 10 sekunder i kokhett vatten och de kommer stå fint i en vecka. Foto: Kerstin Engstrand
Och till sist, vi kikar in i skjulet
Foto: Kerstin Engstrand
Och det är förstås fyllt av färgstarka vaser från Sarahs webbshop.
1 of 8
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Det är bra att låta blommorna vila över natten i en stor hink i ett svalt utrymme. För det har man förstås en vask i sitt trädgårdskjul!
En vask är ett måste i skjulet. Och här finns också en vattenkokare, för te och för att koka vatten för att behandla blomstjälkarna för bästa hållbarhets skull. Foto: Kerstin Engstrand
Mmm, det doftar syren, skolavslutning, försommar och sköna stunder. När hela trädgården är insvept i förförisk syrendoft, vems hjärta klappar inte lite extra då? Syren är dessutom användbar på många sätt − den kan växa som häck, buske eller träd och sorterna är fler än man anar.
En härlig sommarkombination, syrenen blommar samtidigt som den äkta kaprifolen. Foto: Kerstin Engstrand
I välsorterade trädgårdsbutiker finns minst ett tiotal olika färgvarianter av den gamla bondsyrenen. Rent bländande vita, nästan crèmevita, rosa, äppelblomsrosa, rosaröda, purpurfärgade … och så kanske den mest sofistikerade av dem alla, ’Sensation’, vars purpurvioletta blommor med sin vita kant verkligen gör skäl för namnet. Den klassiska, blekt lila syrenen finns förstås kvar. de blommar samtidigt som den Äkta kaprifolen som har gräddvita blommor.
Det finns flera fördelar med syrener. De är lätta att föryngra med rotskott, de tål hård beskärning och de flesta sorter har vackra, lite blanka, spänstiga blad. Efter blomningen kommer frökapslarna som inte alls behöver tas bort. De ger småfåglarna mat under vintern.
Syren finns att köpa som buskar eller häckplantor. Som vanligt när det gäller växter beror priset på storlek och ovanlighet. Buskar ger snabbare effekt och säljs antingen med jordklump eller i kruka. Syren har en tendens att stå stilla de första tre åren efter plantering och därför vinner du tid om du köper buskplantor istället för de mindre häckplantorna. Häckplantor brukar säljas i storleken 30/50 cm höga. Syren finns också som stamträd.
Syrensläktet omfattar ett 20-tal arter samt ett antal underarter. Det finns idag över 2 000 sorter. Favoriten är förstås den klassiska bondsyrenen som idag finns att få i en mängd färger. Den är också mycket härdig och inte ett dugg bonnig, snarare elegant! Här följer ett urval bondsyrensorter som vanligen kallas ädelsyrener:
’Andenken an Ludwig Späth’ Foto: Kerstin Engstrand
’Andenken an Ludwig Späth’, fortfarande en av de mest populära sorterna. Den lanserades 1883 av plantskolan Späth i Berlin. Purpurlila blommor, zon 5.
’Beauty of Moscow’ Foto: Kerstin Engstrand
’Beauty of Moscow’ (’Krasavitsa Moskvy’), fyllda, lätt rosakantade blommor, zon 5−6. Blomman är enormt vacker men busken har ett lite trist växtsätt.
’George Bellair’ Foto: Kerstin Engstrand
’’George Bellair’, dubbel lila, framtagen i Frankrike 1900, zon 4.
’Michel Buchner’ Foto: Kerstin Engstrand
’Michel Buchner’, dubbel ljust lilarosa, blir renare rosa i motljus, zon 3.
’Madame/Mme Lemoine’ Foto: Kerstin Engstrand
’Madame/Mme Lemoine’, fylld crèmevit−vit, en sort förädlad av Victor Lemoine 1896, zon 4−5.
’President Viger’ Foto: Kerstin Engstrand
’President Viger’, dubbel lila, framtagen i Frankrike 1900, zon 4.
’Reaumur’ Foto: Kerstin Engstrand
’Reaumur’, stora rödlila blommor, fransk sort från 1904, zon 3−4.
’Sensation’ Foto: Kerstin Engstrand
’Sensation’, purpurviolett med vit kant, zon 4.
Bland de vita rekommenderar vi särskilt ’Veberöd E’, vit, E-planta = särskilt odlingsvärd i vårt klimat, zon 6 och ’Alba’, vit, zon 5−6.
Syrenen tillhör växtfamiljen Oleaceae där även olivträdet, forsythia och jasmin ingår.
Att syrenen är släkt med olivträd märks en het sommardag, särskilt om syrenen växer som litet träd. Foto: Kerstin Engstrand
Skötsel
Efter tio år brukar syrenen ha växt till 2−3 meters höjd och den kan bli lika bred som hög. Soligt läge ger bäst blomning, men halvskugga tolererar den också. Syrenen är inte det minsta kinkig och klarar de flesta jordar, men jorden får gärna vara lätt fuktig och näringsrik lerjord.
Nyplanterade plantor ska vattnas ordentligt den första säsongen. Håll jorden runt plantorna fri från gräs och ogräs de första två somrarna. Om man efter fem år börjar skära av en av de äldsta grenarna per buske och fortsätter så vart tredje år blir bersån fin och spänstig och behöver sällan någon drastisk föryngringskur.
Lite gödsel på våren när tillväxten börjar ta fart uppskattar den, men det är inte nödvändigt. Trivs dina syrener skjuter en mängd rotskott upp alldeles intill plantan. De kan behöva hållas efter, i all synnerhet om de växer i en syrenberså.
Föryngring, skulle din häck eller berså ändå bli vildvuxen och träig är syren mästare på föryngring. Den tål att skäras ner till knappa decimetern och skjuter sedan snabbt nya skott. Men vill du behålla insynsskyddet är bästa beskärningstipset att ta halva bredden åt gången. Om det är en häck så beskär du på din sida först, och låter grannen ta sin sida efter ett par år. Det vill säga, efter ett par år, när den beskurna delen har vuxit upp till insynskyddshöjd, skär du ner den andra halvan.
Syrenhistoria
Denna sort heter just Hyasinthenflierd. Foto: Kerstin Engstrand
Ursvensk anses syrenen vara, men så vidare svensk är den faktiskt inte utan en gäst fjärran ifrån. Den härstammar från Persien och kom till Europa på 1500-talet, först till Wien via Konstantinopel. Här i Sverige har vi odlat den sedan 1600-talet. Det lär ha varit Olof Rudbeck som förde den till Uppsala 1635. Förr i tiden använde man syrenträ till krattor.
Vårt svenska namn syren kommer från dess latinska namn Syringa, som Linné en gång gav den. För länge sedan gjorde man små flöjter av grenarna och det lär ha varit inspirationen för Linné − syrinx är ett latinskt ord för flöjt. Turkarna kallade den populära busken för lilak, men det gillade inte wienarna som döpte den till turkisk fläder och det namnet lever kvar i tyskans Flieder. Men engelsmän och fransmän höll fast vid dess turkiska namn, så än idag heter syren lilac på engelska och lilas på franska.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...