Författare Inlägg avKerstin Engstrand

Kerstin Engstrand

581 Inlägg 0 kommentarer

Dahlia 'Christopher Taylor' torkad , här med guldsprayat gräs. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa snittblomman under vintern, det är mina torkade dahlior! Jag har några i en låg vas på köksbordet, en annan tittar mig ögat vid skrivbordets dator och i sovrummet har en flera låga vaser på rad, alla fyllda med höstens dahlior. Ja, nu i januari är mitt hem fyllt med de färgstarkaste av alla blommor, dahlior.

Dahlian är numera en riktig modeblomma, det säljs mer än någonsin och trenden verkar öka allt eftersom det tas fram allt fler sorter. Det finns dahlior i nästan alla de färger och former. Det är så lätt att drabbas av habegär! För att förlänga säsongen och ge oss lite nytt vackert att titta på har jag torkat ett antal av mina dahlior. Det går alldeles utmärkt och de skänker nu en härlig stor dos av extra välbehag inomhus när vintern och mörkret härjar utanför.

Hösten 2020 var ovanligt varm, den rådande pandemin gav också lite extra tid hemmavid och det blev startskottet för att testa flera olika sätt att torka dahlior på än vad jag gjort tidigare. Jag hade också, som så många andra, med åren samlat på mig ovanligt många olika dahliasorter. Antalet har blir lite för många, jag får skylla på att de har klarat övervintringen ovanligt bra. Därför dövas nu minst inköpssamvete lite när jag kan njuta av dahlior året runt och även kan ge bort några unika när vintern är som mörkast.

Dagens utvalda för torkning.  Foto: Kerstin Engstrand
Dagens utvalda för torkning. Foto: Kerstin Engstrand

Det här är slowflower, torkade blommor utan några tillsatser, inga hårsprayer, inga bekämpningsmedel.

Jag har testat att:

  • Torka i sand.
  • Ståendes i en vas med vatten.
  • Torka upp och ner, hängandes, både med och utan blad och med både långa och korta stjälkar.
  • Ståendes, i glipan mellan fönsterkarmen och fönsterbrädan.
På väg att vissna är ok
I novembermörkret lyser några torkade dahlior upp. Foto: Kerstin Engstrand
I novembermörkret lyser några torkade dahlior upp. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har lärt mig att det går alldeles utmärkt att torka dahlior ganska sent på säsongen, strax innan risken för frost började närma sig. Även att torka blommor så just är på väg att vissna fungerar suveränt bra. På så sätt får man dubbel glädje, att njuta av dem länge medan de ännu är fräscha och få en andra omgång buketter, som torkade.

I vanliga fall är rådet att man ska plocka blommor för torkning tidigt på morgonen men efter det att morgondaggen har torkat. Jag har plockat mina mitt på dagen och det gick mycket bra men det var som sagt sen höst.

Du behöver bara spara cirka 10 centimeter av stjälken, det är en bra längd om du vill göra kransar, men torkar du dem hängandes upp och ner är det lättare med att ha långa och avbladade stjälkar. Stjälkarna håller sig fasta och fina efter torkningen.

Ett annat klassiskt basråd är att man ska välja blommor som ännu inte har slagit ut fullt ut. De flesta blommor brukar nämligen öppna sig allt mer när de torkar. Det rådet följde jag inte heller. Det gick i regel bra att plocka de blommor som jag helt enkelt tyckte om och ville torka. Dock, de riktigt stora, de som var stora som en handflata hade säkerligen klarat sig bättre om jag hade plockat dem innan de var fullt utslagna. Samt att de riktigt stora håller bättre om man torkar dem hängandes upp och ner. De blir då visserligen mera rufsiga men de blir vackra med sin bångstyriga charm!

Det sägs att blommor ska torkas där det är svalt och mörkt. Mörkt för att blommorna inte ska blekna men jag har torkat mina i vanlig inomhustemperatur och i västerfönster. Det har gått utmärkt. Dahlior har så mycket färg i sina kronblad så jag har inte märkt någon skillnad jämfört med om de torkat i mörker. Däremot har det hänt att de jag torkat på ett svalt ställe har gjort att blommorna lättare har möglat. Ofta håller svala ställen högre luftfuktighet än varmare.

Alla de olika dahliasorter jag torkat har blivit mörkare torra än som färska.

I de flesta fall blir de yttersta kronbladen lite fula men de kan lätt klippas bort.

Ingen av de dahlior jag torkade, oavsett färg, har blekts av att på hösten torka i ett fönster.

 

Hängandes
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Torka upp och ner i buntar, hängandes, både med och utan blad och med både långa och korta stjälkar, är onekligen både enkelt och lite svårt. Det var lite svårt att hålla ihop buntarna, stjälkarna krymper när de torkar. Vanligen använder man gummisnoddar och bäst blir det om man tar bort alla gröna blad , stjälkarna blir bäst om de är kala.

Bäst fungerade det med pompondahlior som har en mera sammanhållen blomma. Dahlior som är mera spretiga håller inte formen, kronbladen faller ju neråt när de hängs upp och ner och då blir det inte lika snyggt. Jag tyckte heller inte det blev snyggt med bladen kvar på stjälkarna, de tog bort intrycket av de vackra blommorna. Bladen bidrog mera att det hela såg skräpigt ut.

Pompondahlia. Foto: Kerstin Engstrand
Pompondahlia. Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt när man torkar dahlior hängandes upp och ner är att de hänger på en plats där det är god luftväxling och att det finns mellanrum mellan varje knippe. Ha heller inte för många blommor i varje knippe, tre fungerar alltid och fem är maximalt. Det ska vara luft mellan varje blomma i knippet och mellan varje knippe.

Dahlia torkad hängandes.Foto: Kerstin Engstrand
Dahlia torkad hängandes.Foto: Kerstin Engstrand

Hur hänga upp dem? Torkställningar för inomhusbruk fungerar bra, har du många dahlior att torka så häng upp ett nät, typ tunt metallnät där det är lätt att fäste knippena i och kanske kan du hänga nätet i taket. Har du inte så många går det utmärkt att hänga dem i gardinstången eller spänna en metalltråd ovanför fönstret.

Att torka hängandes upp och ner är den mest effektiva metoden, du kan enkelt få plats med många.

Torka i sand
Torka dahlior i fin sand. Foto: Kerstin Engstrand
Torka dahlior i fin sand. Den ljust lila blomman längst ner är en tidlösa. Foto: Kerstin Engstrand

Förr torkade jag blommor i en orange grynig massa som ser ut som pyttesmå pärlor, silica gel. Den är numera lite svår att få tag på och lite smådyr. Det är samma porösa material som finns i de små kuddar med torkmedel som ibland ligger i förpackningar. Silica gel går dock att återanvända nästan hur många gånger som helst.

Nu hade jag tillgång till verklig fin sand, samma sand som exempelvis används till vattenfilter, 0,4-0,8mm, så det använde jag. Det blev tungt! För att kunna få med lite stjälk behövdes mycket sand och sand väger. Denna mycket fina sand finns att köpa i säckar om  25 kilo till ett pris kostar runt 150 – 200 kronor per säck.

Jag fyllde sanden i låga, breda hinkar av typ murarhink. Det var lätt att lägga ner blommorna på sanden. Att sedan täcka blommorna med ett rejält lager sand krävde försiktighet, man fick sakta strö över sanden så att kronbladen inte blev ödelagda. Det här är en utrymmeskrävande och tung metod!

De fick sedan stå undanskymda i rumstemperatur och ljust. Efter lite mer än en månad så krafsades blommorna försiktigt fram. Sandtorkning gör blommorna sköra! De riktigt stora tappade lätt bladen, blommorna föll helt enkelt i bitar, i kronbladsbitar. De mindre klarade sig bättre och blev fantastiskt vackra men som sagt sköra. Det var också svårt att få bort sanden i blommornas mitt även om en liten pensel underlättade. Jag upplevde också att stjälkarna som torkade i sand inte blev lika starka som de dahliors stjälkar som lufttorkades.

Kronbladen på dahlior som torkats i sand blir mera papperslika och mera transparanta än de som torkas i luft.

Nytorkad gul dahlia, nu ska sanden som ligger i blommans mitt försiktigt borstas bort. Foto: Kerstin Engstrand
Nytorkad gul dahlia, nu ska sanden som ligger i blommans mitt försiktigt borstas bort. Foto: Kerstin Engstrand

När du torkar i sand ska kronbladen ligga uppåt. Är blommans form platt går det också att lägga den med huvudet nedåt.

Det lär även gå att torka dahlior i ris, vanligt matris men det tar mig emot, jag vill inte använda mat till detta då det går så bra att torka i luft eller i sand.

Stora blommor, de som är större än en handflata blir inte bra i sand. När den vita här nedan skulle tas upp ur sanden ramlade alla kronblad isär.

Långsamt, mycket långsamt, i en vas med vatten

 

Torkad 'Christopher Taylor'. Foto: Kerstin Engstrand
Torkad ‘Christopher Taylor’. Foto: Kerstin Engstrand

En av mina verkliga favoriter, den nästan självlysande dahlian ‘Christopher Taylor’, en färgstark, nästan lysande mörkt fuchsiarosa näckrosdahlia som blir vinröd torkad. Att torka blommor ståendes i vatten är ett sätt att torka mycket långsamt. En annan blomma som alltid ska torka långsamt är hortensia.

Denna metod är enkel, låt helt enkelt blommorna stå som snittblommor i en vas. Se till att inga blad finns kvar på stjälkarna, bara blomman ska vara kvar. Bäst fungerar metoden med näckros- och pompondahlior.

Ståendes, i glipan mellan fönsterkarmen och fönsterbrädan
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett enkelt sätt att torka, särskilt om du inte har så många att torka. Dessutom är det lätt att hålla koll på blommorna. Nåväl, de var inte ståendes utan liksom hängde rakt ner med stöd av fönsterbräda och fönsterkarm. Egentligen gick det nästan lika bra som att hänga dahliorna upp och ner men finessen med att torka dem i glipan är att blommorna torkas mera utslagna. Hänger de upp och ner blir blommorna mera rufsiga.

 

 

Lycka till med dina dahlioodlingar. Odlar du för att sälja är torkade dahlior ett bra sätt att få avsättning av överskottet. När blommorna väl är torkade, efter cirka en månad, kan de lätt förvaras liggandes i kartonger sorterade efter sort och färg. Behåll då stjälkarna långa.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Pinjenöt underifrån. Foto: Kerstin Engstrand

Pinjenötter har blivit vardagsvara i vår matlagning, särskilt efter det att hemgjord pesto fick sitt genombrott. Men vad är det som egentligen ligger i de små påsarna?

Vi har tittat närmare på pinjenötens härkomst.

Parasollformade pinjeträd och cypresser, utsikt från Castel  San Angelo mot Vatikanen och Piazza Adriana. i Rom.  Foto: Kerstin Engstrand
Parasollformade pinjeträd och cypresser, utsikt från Castel San Angelo mot Vatikanen och Piazza Adriana. i Rom. Foto: Kerstin Engstrand

Först vetenskapligt. De pinjenötter vi köper i matbutiken är i regel från trädet Pinus pinea och de flesta är importerade från Kina. De små nötterna är inga nötter utan frön. Pinus pinea är en släkting till vanlig tall.

wpi4720De mest kända pinjeträden är Roms pinjer, förevigade i otaliga konstverk genom århundranden och i Respighis musikstycke, det klassiska mästerverket Pini di Roma. De är en självklar del av Rom, lika självklar som bilar, turister, ruiner, kyrkor, sanpietrini (den svarta lavstenen, Roms kullersten) och cypresser som står som utropstecken förstås också. Det är vad italienarna kallar för parasollpinje man ser, för de ger en välbehövlig skugga.

Pinjekottar från Italien. Foto: Kerstin Engstrand
Pinjekottar från Italien. De är cirka 10 cm höga. Foto: Kerstin Engstrand

Pinjekottarna är stora, i regel cirka 10 cm höga och är stenhårda. Tallar kan alltid bli gamla, flera hundra år är inte ovanligt, och det ger en liten vink om när en pinje först ger kottar. Man brukar beräkna att första skörden sker efter ett kvarts sekel, 25 år.

Mellan 20 och 50 pinjenötter brukar en kotte rymma. De sitter rejält fast, inkilade mellan fjällen två och två. Fröskalet är kolsvart. Det skalet är heller inte lätt att knäcka! Lättast tycker jag det går med mortel. Det har dock hänt att mortel av sten fått sprickor efter för ivrigt pinjenötsknäckande.

Men roligt är det att upptäcka en växt! Lika roligt som att skörda potatis.

Ibland hittar man hela pinjekottar i matbutikens frukt- och grönsaksavdelning, vanligen till jul. Oftast är det då pinjenötter från Italien. Köp om du ser och testa! Priset brukar vara runt 70 kronor kilot.

Svår nöt att knäcka
Efter några dagar vid elementets värme börjar pinjekotten att spricka upp.  Foto: Kerstin Engstrand
Efter några dagar vid elementets värme börjar pinjekotten att spricka upp. Foto: Kerstin Engstrand

Jag brukar lägga kotten på elementet i köket. Efter några dagar brukar det börja knäppa till, startskottet för öppningen har börjat. Sakta men säker öppnar sig fjällen allt mer och till slut ser man mängder med svarta frön.

Nu börjar fröna synas. Foto: Kerstin Engstrand
Nu börjar fröna synas. Foto: Kerstin Engstrand

Det går också att göra en snabbvariant, i ugnen. Lägg kotten i en ugnsfast form eller ugnsfast gryta och rosta i cirka två timmar i 180 graders ugnsvärme. Ha koll på vad som sker.

När kotten väl har öppnat sig håller den sig öppen så du kan lugnt vänta med att ta ut pinjenötterna tills kotten svalnat.

”Skörden” blir inte stor men rolig. Det är intressant att se hur finurlig pinjekottens konstruktion är. Och när man väl har fått ut fröna från det svarta skalet kan man rosta dem lätt i en torr, helt stekpanna.

Pinjemun talades det mycket om för ett par år sedan. Många rapporterade att de efter att ha ätit något med pinjenötter fick en metallisk smak i munnen som dock brukar försvinna efter ett par dagar som tur är. Det är oklart vad det beror på.

Fröskalet som omger "pinjenöten" är kolsvart. fröna, de som säljs som pinjenötter, är beigevita.  Foto: Kerstin Engstrand
Fröskalet som omger “pinjenöten” är kolsvart. fröna, de som säljs som pinjenötter, är beigevita. Foto: Kerstin Engstrand

 

Läs också:

Bästa receptet på pesto gjord på hemmaodla basilika hittar du HÄR.

Om pinjekotten som dekoration i trädgården, klicka HÄR.

Text och foto: Kerstin Engstrand

I terrakotta. Foto: Kerstin Engstrand

I Italien är det en tradition att ha något dekorativt på entrépelarna till trädgården, en på vardera sidan om porten. Bland annat är just pinjekotten vanlig. Redan de gamla etruskerna gjorde pinjekottar i terrakotta och då talar vi om redan för minst 2500 år sedan. Varför då? Jo, pinjekotten har varit, och är, symbol för fruktbarhet och odödlighet.

Ett självklart val vid porten, en på vardera sidan. Foto: Kerstin Engstrand
Ett självklart val vid porten, en på vardera sidan. Foto: Kerstin Engstrand

I Rom finns det mängder av fontäner, i centrum nästan en i varje gathörn och självklart finns det även en i formen av en pinjekotte. Den finns i närheten av “skrivmaskinen”, på Piazza San Marco. Inne i Vatikanen, i en del av Vatikanmuseet, i Cortile della Pigna, kan man beskåda en enorm pinjekotte som ursprungligen varit en del av en fontän. Den är tillverkad av brons och lär vara fyra meter hög. Man tror att den är från  samt från år 100 e.Kr. Den flankeras av två påfåglar, även de gjorda av brons. Denna enorma pinje vet man inte så mycket om men det sägs att den antingen lär ha hittats i närheten av Pantheon eller till och med är gjord av brons från Pantheons tak. Nåväl, den kom i alla fall till sin nuvarande plats år 1608.

Pinjefontänen i Vatikanen.  Foto: Kerstin Engstrand
Pinjefontänen i Vatikanen. Själva kotten är fyra meter hög. Foto: Kerstin Engstrand

Även i svenska kyrkor kan man se pinjekottar som dekoration. Bland annat i domkyrkan i Karlstad. Som kristen symbol stod den redan för 1900 år sedan för växande och liv.

Numera ser man den även som dekoration inomhus. Julen 2020 hade Svensk tenn en grön som sålde slut direkt. Själv föredrar jag dem röda.

Foto: Kerstin Engstrand
Siciliansk pinecone. Foto: Kerstin Engstrand
Dekorativ pinjekotte ur Svensk tenns sulsortiment 2020.
Dekorativ pinjekotte ur Svensk tenns sulsortiment 2020.

 

Av Kerstin Engstrand

 

Odla ärtskott, snabbt och billigt! Foto: Kerstin Engstrand

Gröna ärtskott dök upp på fina restaurangers mattallrikar någon gång i början av 2000-talet, eller var det ännu tidigare? Nåväl, där låg de, ofta två i kors. Där ligger de fortfarande, dock idag i större mängd men numera även på lunchmatsalens rätter. Vackra, fräscht vårgröna. De finns även i matbutikens sortiment och oftast då under rubriken gourmetgrönsaker. 100 gram för 25 kronor.

Att svenskodlade ärtskott finns att köpa hela året visar på att de är mycket lättodlade. Men efterfrågan verkar var stor för det importeras även ärtskott från Thailand, Tyskland, Peru, Ungern, Italien, Grekland, Holland, Frankrike, Spanien, Danmark, Kina och Brasilien.

Lätt som en plätt, på köksbordet odlar vi!

Det är lätt att odla ärtskotten själv, även på vintern. De blir fina utan växtljus. Våra här på bilderna i denna artikel har grott och vuxit under köksbordets armatur, försedd med en helt vanlig LED-lampa.

Du behöver inte köpa särskilda ärter från trädgårdsbutiken, vanliga från matbutiken går helt suveränt bra. Vanliga gula eller gråärter spelar ingen större roll även om jag tycker gråärtens skott smakar lite bättre.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Då har du råvaran, ärter att gro. Till det behöver du lite jord eller hushållspapper att odla på. Kärl att odla i kan vara precis vad som helst, en plastbunke, en plastlåda eller en vacker skål eller varför inte en vacker gammal sopptallrik. Eller en soppterrin? Kärlet behöver inte ha hål i botten.

Fukta jorden/ hushållspappret väl, det ska vara fuktigt men inte blött. Bred därefter ut ärterna tätt tätt.

Därefter täcks de över med plast. Jag tar alltid en plastpåse och lägger löst över. Då får odlingen luft och möglar inte. Så får den stå där mitt på köksbordet under taklampans sken. Snart, mycket snart börjar de gro. Detta är ett roligt nöje att följa!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Kom ihåg lista:

  1. Ärter
  2. Jord/hushållspapper/bomull
  3. Ljus, från taklampan som hänger över köksbordet eller från diskbänkens belysning eller från fönstret.
  4. En bunke av något slag.
  5. En plastpåse, oanvänd
  6. Vatten

Efter åtta dagar: 

De ljusa raka skotten med ett par bladbar i toppen brukar odlare kallar salladsärtskott.

Foto: Kerstin Engstrand

Dag 8: Nu kan man tjuva några skott. Bryt av dem precis över ett blad så kommer de fortsätta att växa fint. Foto: Kerstin Engstrand

Nu går det fort: Efter ytterligare en dag, dag 9:

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Skott som är runt sju centimeter höga tycker de flesta smakar bäst, tio centimeter är också helt okej. Blir de högre utvecklar de ganska många klängen.

Nu får vi äta rejält med skott. Nu har de ändrat karaktär. Låter man skotten växa vidare blir de kraftigare och får många klängen. Nu kittlar klängena i halsen om man äter dem och  då förstår man varför branschen kallar dem för just dekorationsärtskott. Men ärtsmaken är det inget fel på.

Foto: Kerstin Engstrand

    Foto: Kerstin Engstrand

I regel kan man utan problem klippa av skotten två gånger. Glöm inte att vattna, när skotten växer till sig ökar också rotmängden. Skotten är goda råa eller lätt frästa i lite smör, kanske med lite egenodlad vitlök som extra krydda.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Så här ser rotsystemet ut efter 45 dagar i en liten skål! Denna sådd påbörjades den 10 februari och bilden nedan togs den 26 mars. Tre gånger hade skotten klippts av. Är det plusgrader ute kan de nu planteras ut i trädgårdslandet, de kommer att fortsätta växa där men inte ge någon större skörd av ärter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sugen att odla mer? Odla majskott av popcornmajs. Eller odla popcorngräs!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Spiraltrappan, tulpantrappan i Queens's House, London. Foto: Kerstin Engstrand

En blå trappa som syns sväva sig upp mot taket. Koboltblå som blir självlysande i visst ljus. En blå trappa som är en dröm. En trappa vars räcke skulle passa utmärkt som trädgårdsstaket. Den kan du få njuta av, trappan finns i Queen’s House i Greenwich i London som numera är ett museum, en del av Royal Museums Greenwich.

Denna ”villa”,  som vi nog skulle rubricera som ett palats, var den första i England byggd i italiensk stil. Arkitekten bakom detta vackra hus var ingen mindre än Inigo Jones. Det var hans första stora projekt. Bygget påbörjades år 1616 för James I:s drottning Anne av Danmark. Tyvärr dog Anne tre är efter att bygget påbörjades.

Tänk att en 1600-tals trappa är lika modern idag!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trappan kallas för “The Tulip Stairs” då blommorna anses likna just tulpaner, troligen ett misstag som en smed ansvarade för i slutet av 1600-talet. Numera anger muséet att det troligen ska föreställa “liljor”, inte de liljor vi vanligen tänker på utan svärdsliljan. Den kungliga franska liljan, fleur-de-lis, och vald av Henrietta Maria som tog över bygget efter Annes död. Henrietta Maria av Frankrike (1609 – 1669),  engelsk drottning var gift med Karl I av England samt dotter till Henrik IV av Frankrike och Maria av Medici. Maria av Medici är kvinnan som såg till att den franska matkulturen fick en högre nivå. Hon importerade italienska kockar till det franska hovet.

Självlysande!

Färgen kallas för smalt blue. Det är ett blått färgpigment med kaliumkoboltsilikat, det vill säga det är gjort av pulvriserat koboltfärgat glas. När ljuset är rätt ser trappan självlysande ut. Själva räcket är gjort av järn.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Känd från The Queen

I Netflix superserie The Queen finns den med i den fjärde säsongen. Där är det filmens Diana som passerar i trappan.

Men den är även känd för spöken! De har rapporterats setts 1966, av när ett kanadensiskt par fick några spöklika figurer med på en av bilderna de tog. En av “spökena” höll i trappans räcke.

Unik konstruktion och ett mästerverk av skönhet

Trappan är unik på så sätt att den är självbärande och en utsökt spiraltrappa, den första i sitt slag i England. Trappstegen sitter bara fast i väggen, trappstegen stöds av varandra och varje trappsteg är perfekt avvägt. Här kan man skrida fram.

Jones förebild var en liknande trappa i Santa Caritaklostret i Venedig, en byggnad skapad av ingen mindre än Palladio. Eller som Jones också noterade, ljuset från takfönstret är oerhört viktigt för att få denna trappa att fungera.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Carnaval de Nice. Foto: Kerstin Engstrand

Första gången jag såg denna tulpan var som snittblomma i blomsterbutiken. De knubbiga glada knopparna väckte något särskilt inom mig. Både glädje och ömhet signalerade de när de stod där ganska tätt packade som snittblommor oftast gör. Köpte en bukett, som då var ganska dyr men det blev en billigt bukett ändå då de blommade länge.

Då hade jag ingen aning om vad den hette och butikens florist visste heller inte. Hon kallade den för den polkagrisrandiga och det var ju en träffande beskrivning. Än idag kan man hitta den som snittblomma.

Men jakten på den hade börjat. Habegäret hade slagit in, du känner säkerligen till den känslan som växter kan skapa hos en.

Foto: Kerstin Engstrand
Carnaval de Nice i knopp. Foto: Kerstin Engstrand

Så hittade jag den till slut i en holländsk odlares trädgårdssortiment. Köpte direkt och lökarna har sedan dess troget bjudit på ny blomning varje vår. Sorten är framtagen av den fina lökfirman C.G. van Tubergen och blev officiellt registrerad 1953 så det är ingen ”ny” sort men det är först på de senaste tio åren den slagit igenom. Den har även fått utmärkelsen AGM av det brittiska trädgårdssällskapet, Royal Horticultural Society ( RHS). AGM står för Award of Garden Merit och ges enbart till växter som de har provodlat. Utmärkelsen omprövas regelbundet efter det att RHS gjort nya provodlingar av sorten.

Carnaval de Nice är en sen fylld tulpan. Sen för att den blommar i maj – juni beroende på i vilken del av landet du bor och hur våren artar sig. 2020, som bjöd på en liten kall maj, slog dem här i norra Stockholmstrakten ut i mitten av maj.

Det finns försäljare som kallar den för en riktig partypingla. Det håller jag inte med om, men den blir gärna en snackis.

Redan när knopparna börjar visa färg blir man hänförd. Vissa blir bulligare än andra men alla visar de på inslag av rött och vitt, ibland med ett lätt stråk av gult.

Vissnande 'Carnaval de Nice'.  Foto: Kerstin Engstrand
Vissnande ‘Carnaval de Nice’. Foto: Kerstin Engstrand

När kronbladen slår ut syns de likna fjädrar. Den vissnar också snyggt. Carnaval de Nice blir 40 till 50 cm hög. Jag har den bland annat under ett persikoträd.

Lökar säljas på hösten i förpackningar av sju eller åtta och kostar i regel 60 till 70 kronor vilket ger ett snittpris per lök på runt 10 kr, billigt med tanke på hur många år lökarna kommer att ge blomning. För det är inte alla tulpansorter som är så trogna som just Carnaval de Nice. Tulipa gesneriana (Sena Fylldblommiga Gruppen) ‘Carnaval de Nice’ är det officiella namnet.

PLANTERINGSRÅD

Tulpanlökar sätts på hösten, de är tåliga och klarar att sättas sent, de till och med kan spettas ner i frusen jord! En klassisk tumregel är att lökarna ska sättas på ett djup som är tre gånger lökens höjd. Avstånd mellan varje lök ska vara cirka 12 cm.

Gräv ett hål, strö ut benmjöl för att främja rottillväxten, vattna och låt vattnet sjunka undan innan lökarna sätts ner. Tryck till dem så att de får bra kontakt med jorden. Täck därefter med den bortgrävda jorden.

På våren är det bra att skydda lökarna från hungriga harar och rådjur. Lägg över ett nät. Blodmjöl kan strös på bladen, dess doft brukar verka avskräckande, dessutom fungerar blodmjöl som extra gödsel. TRICO Garden är ett annat medel som är mycket effektivt. Det sprayas på växterna varför en sprayflaska behövs.

Efter blomningen, när nästan alla kronblad har fallit, nyps blommorna av. Detta för att kraften ska gå till löken och inte för att bilda fröställning. En giva gödsel är nu också bra.  Blasten ska få vissna ner i sin egen takt. Tycker du det ser skräpigt ut kan man plantera tulpanerna i närheten av fleråriga växter, perenner som skyler de vissnande tulpanerna.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Wasabiplanta i april månad. Foto: Kerstin Engstrand

Älskar du wasabi? Har du hört att den är svårodlad? Får vi då bjuda på några härliga odlingsfakta som du säkert kommer att gilla.

Det är svårt att hitta äkta wasabi i matbutiken. På tub säljs wasabi men de riktiga gourmeterna anser att det inte är äkta vara, att den smakar och är gjord av mera vanlig pepparrot än äkta wasabi.

Sedan ett antal år tillbaka finns wasabiplantor, Wasabia japonica, att köpa, flera välsorterade trädgårdsbutiker brukar ha den i sitt sortiment och oftast är de svenskodlade! Hela växten kan ätas, inte bara den tjocka jordstammen men även blommorna och bladen smakar pepprigt av just- wasabi. Dessutom är det en vacker, fräsch växt.

Blomning den 26 mars 2020! Foto: Kerstin Engstrand
Blomning den 26 mars 2020! Foto: Kerstin Engstrand

Så köp en planta på våren. Plantera den i halvskuggigt läge och i jord som håller fuktigheten. Wasabi är en perenn som officiellt ska klara ner till tio minusgrader. Den behöver inte växa i rinnande vatten! Det är bara ett knep för att få fram en extra fin kvalitet, japanerna har många knep för att få fram extra fina frukt och grönsaker. Just knepet att låta wasabi växa i rinnande vatten, till exempel längs en åkant, gör att roten får en mycket fin smak och den säljs då under namnet sawa.

Lejonparten av den japanska odlade wasabin odlas på fält.

Wasabiplanta den 2 januari. Foto: Kerstin Engstrand
Wasabiplanta den 2 januari. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har odlat wasabi i flera år och hittills har den överlevt varje vinter. Den blommar på våren, ibland i redan i slutet av mars! Ibland i april. Blommorna är vackert vita och smakar även de wasabi.

Jag har också följt andra svenska råd att odla wasabi i växthus under sommaren – där trivdes den inte alls! När jag planterade ut den plantan i halvskuggigt läge fick den nytt liv!

Bladen går utmärkt att använda, de är vintergröna. Ingressbilden till denna artikel är tagen den 30 april.

Jordstam av Wasabi. Foto: Kerstin Engstrand
Jordstam av Wasabi. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du skörda “rötter”, som inte är jordrötter utan den uppsvällda jordstammen så får du vänta, tillväxttakten är långsam. Mycket långsam.

Såplanta av Wasabi, här har jordstammen blivit mellan 0,5 till 1 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand
Småplanta av Wasabi, här har jordstammen blivit mellan 0,5 till 1 cm hög. Foto: Kerstin Engstrand

En planta blir cirka 25 till 50 cm bred och ungefär 50 cm hög när den blommar.

Blommande wasabi i Bergianska trädgården i Stockholm.  Bilden är tagen den 27 april 2019. Foto: Kerstin Engstrand
Blommande wasabi i Bergianska trädgården i Stockholm. Bilden är tagen den 27 april 2019. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Bollbuske i full blom. Foto: Kerstin Engstrand

Söker du efter en buske som både fyller ut och bjuder på en ovanlig upplevelse? Då kan vi starkt rekommendera bollbuske, Cephalanthus occidentalis. De runda, lite gosiga blommorna är också särskilt uppskattade av barn. Att en av de nyaste sorterna fått namnet ‘Fiber Optics’ skvallrar också om att blommorna är mycket spektakulära.

Det är en normalhög buske, beräkna att den blir runt 1,5 meter hög och ungefär en meter bred. Bladverket är inget särskilt, det är blommorna som är intressanta och som tur är bjuder de på en lång blomning. Oftast slår de ut i slutet av juni och bollbusken fortsätter att bjuda på blomflor till långt in i augusti men som bäst blommar den i juli. Härdighetsangivelsen är växtzon 4.

Till höger en överblommad blomma, till vänster en på väg att slå ut. Bilden är tagen i mitten av augusti i Stockholmsområdet. Foto: Kerstin Engstrand
Till höger en överblommad blomma, till vänster en på väg att slå ut. Bilden är tagen i mitten av augusti i Stockholmsområdet. Foto: Kerstin Engstrand

Det räcker med att en blomma blommar och ögonen dras direkt till den. Den långa blomningstiden medför också att man kan se både spännande fröställningar, halvvissna blommor, blommor på väg att slå ut och blommor i full blom på en och samma gång.

Bollbusken trivs där jorden är väldränerad och växtplatsen är lite skyddad. jag tycker den är ett spännande val som övergång mellan trädgård och skogsparti. Dessutom dras fjärilarna till blommorna!

Blomningen sker på de nya årsskotten varför man kan driva fram en extra rik blomning om busken klipps ner till hälften. Det görs på våren, när busken börjar bryta skott, vanligen i april.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vi gillar paket, särskilt matpaket. Nu när fikonbladen är på väg att falla så brukar vi offra ett par stycken. Fikonträd övervintrar utan blad, det är ett bladfällande träd så man skadar inte trädet. Ibland till och med använder vi några som just fallit. Till vad då? Jo, att göra lax i ugnen med.

Första gången jag fick fisk i fikonblad var på Ibiza. En stormig höst för flera decennier sedan. För cirka 40 år sedan. Då hade jag även ett helt fantastiskt fikonträd vars frukter jag kunde äta hur mycket som helst av. Då var det pinfärsk fisk som tillagades över öppen eld och fisken var just inslagen i färska fikonblad.

Att använda blad som matpaket är vanligt, kåldolmar, vinbladsdolmar, bananblad, ja listan kan bli lång. Otaliga blad är ätliga.

Det har blivit en hösttradition, ett sätt att överbrygga sommaren och hösten och kanske även vintern. Snabbt och roligt, fryst lax i portionsbitar, några enkla ingredienser och några fikonblad.

Det går åt en till två fikonblad per laxbit. Är bladen mycket stora räcker det med ett. Det finns även färska fikonblad att köpa i välsorterade webbutiker.

Allra helst ska bladen vara helt nyplockade men de klarar bra att förvaras i kylskåpet ett par dagar, då förvarade i en plastpåse. När du plockar bladen, se upp med den vitaktiga feta saften som skaftet släpper, den vill man varken ha på kläder eller i munnen.

Vad smakar då ett varmt, tillagat fikonblad? Jo lite åt pinjenötter. När laxen är i ugnen så sprids en doft som påminner om just nyrostade pinjenötter eller kanske till och med som nyrostade kastanjer. Andra säger kokos. Men är din mage känslig för färska fikon kommer du även att märka det om du äter fikonblad. I så fall kan du välja att inte äta upp bladen, laxen har ändå fått en lätt nötig arom av bladen så de behöver man inte äta upp.

Vad behöver du?
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

1 till 2 fikonblad per laxbit

Olivolja

Salt, peppar

Samt gärna fänkålsblast, citronzest eller pestosås.

Så här gör jag:

  1. Penslar en ugnsfast form med olivolja samt saltar och pepprar lätt.
  2. Därefter lägger jag på fikonbladen så de täcker formens hela yta.
  3. Penslar igen, nu fikonbladen med olivolja och strör på lite salt och peppar.
  4. Laxbitar läggs ut på bladen. Även laxbitarna penslas med olivolja och saltas och peppras lätt.
  5. Nu brukar jag piffa upp några bitar för extra smak. Färsk fänkål är gott och allra helst tar jag av det gröna, det som ser ut som dill. Men det blir lika gott med enbart salt och peppar, särskilt om du äter av fikonbladen.
  6. Lägg över eller vik upp fikonblad över varje laxbit. Pensla igen med olivolja samt salta och peppra lätt.
  7. Därefter in i ugnen, i 190 grader, i cirka 20 till 25 minuter förutsatt att laxen är tinad.Mycket snart känner du en exotisk doft strömma från ugnen.

Om du googlar fikonblad hittar du mängder av recept, bland annat på glass gjord på just fikonblad (fig leaves ice cream). Fikonblad har länge använts som ersättning för ostlöpe och att smaksätta grädde och mjölk med.  Senast det var en hype om just fikonblad i matlagning var runt 2002 och 2003 och nu i år, när många haft extra tid distansjobbandes hemma, har intresset kommit åter. Det finns även torkade fikonblad att köpa.

Och ett måste, en fikonboll!

En italiensk klassiker är torkade fikon inlindade i fikonblad. Dessa bollar är små konstverk i sig. Inuti ligger lagrade fikon, svarta, ja de ser inte aptitliga ut, jag ska inte skriva vad de liknar men smaken, jag säger bara smaken! det är vad man kallar för dottatofikon från Kalabrien. de är både kokta och bakade, de kokas först och efter det att fikonbladen har svepts runt dem bakas hela härligheten. Mycket gott till en bit ost, som pecorino eller gorgonzola. Även ricotta passar fint till. En öppnad boll håller i 14 dagar i kylskåp. Priset brukar var runt 75 till 100 kronor styck.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Slingerstormhatt. Foto: Kerstin Engstrand

En svävande stormhatt, kan det vara något nu när höstens kraftiga vindar gör entré?

Slingerstormhatten gör sig bäst i närheten av ett träd, då ett som inte är starkväxande. Där i halvskuggan kommer den att försöka nå upp till trädets topp, nåväl i alla fall upp till två till tre meters höjd. Blommorna växer längs de tunna och mycket slingrande stjälkarna vilket gör slingerstormhatten ännu mera intressant, blommorna synes sväva i luften.

Just så, att den bara plötsligt finns där, liksom svävande i luften är en effekt som få blommor bjuder på.

Odlingsplatsen ska alltså vara i halvskugga och jorden näringsrik och väldränerad. Den kan även trivas i mera soligt läge.

Slingerstormhatt i sitt rätta element, här i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Slingerstormhatt i sitt rätta element, här i Göteborgs botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Slingerstormhatten, Aconitum hemsleyanum, tillhör släktet Aconitum som omfattar mer än 300 arter. Namnet, slingerstormhatt är delvis självklart, slinger för att den just slingrar sig fram och det mycket graciöst. Man ser knappt stjälkarna, bara blommorna eller fröställningarna. Stormhatt syftar på den hjälmformade blomman. I folkmun har stormhatt även över tiden kallats för häst och vagn och de lite märkligare duvvagn och lushatt!

Vanligast är att man hittar namnsorten ‘Red Wine’ i välsorterade trädgårdsbutiker, framför allt på nätet men även på lokala växtmarknader där medlemmar i olika trädgårdsföreningar säljer eller byter växter de själva dragit upp. Man kan ibland även hitta frö, dock är den lite knepig att fröså. Red Wine’ blommar från augusti till september ut.

På väg upp! Foto: Kerstin Engstrand
På väg upp! Foto: Kerstin Engstrand

OBS! Stormhatt är mycket giftig! Det är främst roten men även fröna som innehåller ämnet aconitin, därav stormhattens vetenskapliga namn Aconitum. Aconitin är ett nervgift. Det finns uppgifter om en hund (land okänt) drabbades efter att ha lekt med en stormhatts rötter. Enligt Giftinformationscentralen har allvarliga förgiftningar och även dödsfall inträffat vid medicinsk användning och vid förväxling med ätliga rötter. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är dock ovanliga.

Symtom: Kan komma plötsligt, inom en timme, med brännande känsla i mun och svalg, kräkningar, diarré, salivavsöndring, kallsvettighet, myrkrypningar, hjärtrytmrubbningar, muskelsvaghet och andningsförlamning.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...