Dansar fram i rabatten

Dansar fram i rabatten

'Hula Dancer' . Foto: Kerstin Engstrand

Solhatt, ja bara namnet gör att man får associationer till hetta, sydländsk hetta och stark musik. Kanske till och med till salsa. Eller till den polynesiska dansen hula.

Att ha en alldeles egen ’Hula Dancer’ i sin rabatt blir därför något alldeles extra. Numera behöver man inte längre jaga plantor, idag finns det frö att så.

Blek solhatt ‘Hula Dancer’

Echinacea pallida ‘Hula Dancer’ har kronblad som är smala, som gärna leker vinden. Den är en perenn, flerårig växt och sår du den i år så kommer den att blomma nästa år. Denna skönhet är dessutom, när den är väl etablerad, torktålig. Det svenska namnet är blek solhatt ’Hula Dancer’.

Fullvuxen blir den cirka 90 cm hög. Färgen är blekt rosa, ibland nästan vit. Blomningstid: juli till september. Upphöjd bädd, gärna ren sand trivs den bäst i. Den vill ha huvudet i solen och rötterna i halvskugga. Tyvärr älskar mördarsniglar alla rubeckior och även denna.

 

'Hula Dancer' blir bäst om den planteras ganska tätt. Foto: Kerstin Engstrand
‘Hula Dancer’ blir bäst om den planteras ganska tätt. Foto: Kerstin Engstrand

Drar du upp plantor från frö så ska du förkultivera dem. Så inomhus i såjord. Täck sådden med plast försett med lufthål och se till att sådden inte torkar ut. Fröna gror vid en temperatur av ca 20 grader. Det brukar ta en vecka innan de gror.

Vågbladig solhatt
Vågbladig solhatt. Foto: Kerstin Engstrand
Vågbladig solhatt. Foto: Kerstin Engstrand

Vågbladig solhatt, Echinacea simulata, är en annan rudbeckia värd att leta efter. Den vågbladiga solhatten har gult pollen, den bleka har vitt pollen! Många tycker att den vågbladiga är en av de mest intressanta man kan ha i sin trädgård. Kronbladen blir nästan 9 cm långa och de faller fritt ganska rakt ner. Blir ca 80 cm hög. Kan frösås men den tar oftast upp till åtta veckor på sig att gro. Samma växtförhållanden som den bleka solhatten.

Läs mer om andra solhattar:  Dags för en solhatt, som solitär eller i en prärieäng

Text och foto: Kerstin Engstrand