Taggar Inlägg "Frö"

Frö

Ballongranka Foto: Kerstin Engstrand

Först kommer pyttesmå vita blommor, sedan händer det, de gröna roliga fröställningarna får ens uppmärksamhet. I regel har jag knappt lagt märke till blommorna förrän fröställningarna dyker upp.

Love-in-a-puff! Ja så heter ballongranka på engelska.

Ballongranka på svenska med det vetenskapliga namnet Cardiospermum halicacabuminte , inte lika roligt namn men mycket rättvist. Detta är en klätterväxt och trivs den kan den lätt nå en höjd av tre meter. Odlar du den utomhus så räkna med halva den höjden, runt 150 cm. Den går utmärkt att odla i kruka.

Den är halvhärdig vilket betyder att den går att övervintra inomhus som krukväxt.

Den behöver något att klättar på! Men den är en snäll klättrare, den är varken tung eller förstör det den klättrar på.

Den trivs i en stor kruka på balkongen och du kan även odla den som krukväxt.

Fröställningarna har en spännande utveckling. Foto: Kerstin Engstrand
Fröställningarna har en spännande utveckling. Foto: Kerstin Engstrand

Fröna är svarta och runda och ska enligt många blötläggas i 24 timmar innan de sås. Det har jag slarvat med men de har grott i alla fall. Det går utmärkt att så ballongranka i vanlig krukväxtjord. Sådjupet ska vara 1 cm. Groningstiden är i regel runt tre veckor, ibland tar den en månad på sig att gro.  Du behöver troligen bara plantera om den en eller två gånger innan det är dags att sätta ut den.

Småplanta som nyss grott. Foto: Kerstin Engstrand
Småplanta som nyss grott. Foto: Kerstin Engstrand

Plantera ut den när risken för frost är över. I regel brukar den blomma i fyra månader.

Även om den blir hög så växer den ganska långsamt till en början. Så den från mars och framåt, även i maj går det bra att så och du hinner få fröställningar även i norra Sverige.

I varje ballong finns det två frön. De här är ännu omogna. Mogna frön är svarta. Foto: Kerstin Engstrand
I varje ballong finns det två frön. De här är ännu omogna. Mogna frön är svarta. Foto: Kerstin Engstrand

Ibland kan man se den kallas för Green Lanterns vilket också det är ett ett bra namn. Soligt läge och fuktighetshållande jord trivs den i. Tänker du plantera flera är ett plantavstånd på 50 cm att rekommendera.

I Bergianska trädgården stöttade de en ballongranka med stadiga bambukäppar. Foto: Kerstin Engstrand
I Bergianska trädgården stöttade de en ballongranka med stadiga bambukäppar. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns även en liknande växt, stor ballongranka, Cardiospermum grandiflorum som är rubricerad som invasiv enligt EU och får sedan 15 september 2019 inte säljas eller innehas.  Den heter Ballon vine på engelska och har inte påträffats i svensk natur.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Att dra upp egna plantor av zinnia från frö är lätt och roligt! Foto: Kerstin Engstrand

Att dra upp plantor av sommarblommor inomhus för att senare, när risken för nattfrost är över, plantera ut dem i krukor eller i rabatten är vanligt. Men det är lite platskrävande. Samt det är lätt att ”förså sig”, det vill säga drabbas av fröfrossa och så på tok för många frön och sorter. Men värre bekymmer kan man ju ha. Att ha många zinniaplantor är i regel inget problem, dessutom finns zinnia sällan att köpa som färdiga plantor så det lönar sig verkligen att så.

Detta är en värmeälskande blomma, bördig från Mexiko och den hatar kalla nätter. Zinnia brukar gro snabbt, och växer snabbt till sig. Förså därför inte zinnia för tidigt, fröna gror på några dagar och småplantorna växer till sig också snabbt.

Många anser att bästa såtidpunkt är tre veckor innan utplanteringstid. Kan du normalt sätta ut dina sommarblommor i mitten av maj är slutet av april en bra såtid. Är det 10 juni som är vanlig utplanteringstid så är mitten av maj helt okej tid att förkultivera dina zinnior.

Zinnia är trevlig att samplantera med tomater, en zinnia per tomatplanta blir en spännande upplevelse. Foto: Kerstin Engstrand
Zinnia är trevlig att samplantera med tomater, en zinnia per tomatplanta blir en spännande upplevelse. Foto: Kerstin Engstrand

Det tar ungefär åtta till elva veckor från sådd till att en planta blommar, vissa zinniasorter är snabbare än andra. Skulle försommaren bli kall kan det ta 14 veckor. Men när de väl kommer igång blommar de och blommar långt in på hösten.

Zinnia räknas till de växter som inte är så jätteglada över att bli omplanterade. De kan också direktsås på växtplatsen, men då ska jorden vara varm. Fördelen med att först förkultivera är att du har bättre koll på fröerna och småplantorna samt att de får vara ifred från sniglar och snäckor. Även om de fullvuxna plantorna är stadiga och sällan angrips av sniglar eller snäckor så är småplantorna lätta byten.

Sådjup: 3 mm.

Förkultivering:

Så i 5 x 5 cm krukor med såjord eller krukväxtjord. Fröna ska täckas med 3 mm jord. Grobarheten är i regel stor så det räcker med att så ett frö per kruka, eller om du sår två så klippt sedan då bort den svagaste plantan.

49 zinnior i en pluggbox. Dessa är mindre än en vecka gamla.  Foto: Kerstin Engstrand
49 zinnior i en pluggbox. Dessa är mindre än en vecka gamla. Foto: Kerstin Engstrand

Zinnia går även utmärkt att så i så kallade pluggboxar, de som har 49 hål. Pluggboxarna är bra om man vill ha många zinnior och i dem är det lätt att exempelvis så sju olika sorter med sju plantor vardera.

Samma sort av zinnia, alla sådda samtidigt i en pluggbox men plantorna är ganska olika i storlek.  Foto: Kerstin Engstrand
Samma sort av zinnia, alla sådda samtidigt i en pluggbox men plantorna är ganska olika i storlek. Foto: Kerstin Engstrand

Jag föredrar att så zinnia i torvbriketter, jiffybriketter, särskilt är jag inte vill ha så många. Då slipper jag plantera om plantorna vilket behövs i regel om man sår i de små 49-pluggarna.

 

Zinnia sådda i torvbriketter. Foto: Kerstin Engstrand
Zinnia sådda i torvbriketter. Foto: Kerstin Engstrand
Zinniaplantorna syns längst till vänster. Så här fina är de efter tre veckor. Plantorna till höger är rosenskära, cosmos. Foto: Kerstin Engstrand
Zinniaplantorna syns längst till vänster. Så här fina är de efter tre veckor. Plantorna till höger är rosenskära, cosmos. Foto: Kerstin Engstrand

Sådden får inte torka ut. Täck sådden med klarplast, typ en plastpåse med lufthål eller en plasthuva och låt sådden därefter stå i 20 – 25 grader. Zinniafrön gror snabbt, normalt på två till fem dagar.

När fröna grott ska plastkupan eller plastpåsen som du haft över sådden tas bort. Zinnia är känslig för fukt. Vattna därför alltid småplantorna underifrån. Nu är det läge att flytta dem till en plats som är lite svalare men fortsatt med gott om ljus.

”Skola om”
Zinniaplantorna blir automatiskt förgrenade och fina i och med att man plockar blommorna. Foto: Kerstin Engstrand
Zinniaplantorna blir automatiskt förgrenade och fina i och med att man plockar blommorna. Foto: Kerstin Engstrand

De små pluggplantorna kan ”skolas om”, dvs planteras i ny, större kruka när de fått ett nytt bladpar efter de första hjärtbladen. Det går också att vänta tills plantorna har totalt tre bladpar inklusive det första hjärtbladsparet. Plantera då om dem i var sin kruka med bra jord, krukväxtjord fungerar bra.

Zinnia klarar av att planteras djupt, med jord upp till första bladparet men någon större effekt på plantan blir det inte. Däremot brukar man vid sista omplantering, då i regel vid utplanteringen, toppa alla plantor. Då kommer varje planta att förgrena sig och bli stadigare. Energin går till att utveckla rotsystemet. Så har du totalt tre bladpar på plantorna är det läge att toppa dem vid omplanteringen men de kommer att blomma senare. Man kan förstås blanda lite, toppa hälften och låta resterande vara som de är. Plantorna som inte är toppade kommer senare i sommar förgrena sig naturligt när du skördar blommorna. Zinnia är en utmärkt snittblomma.

Topparna kan du sätta i vatten, de kommer snabbt att utveckla rötter och du får ”på köpet” fler plantor.

Fortsätt att vattna underifrån. Tre veckor efter omplantering kan du ge lite extra näring, som 1 ml flytande krukväxtnäring per liter vatten.

Vänj inför utelivet
Omplanterade pluggplantor som får stå ute för att vänja sig vid sol och vind. Foto: Kerstin Engstrand
Omplanterade pluggplantor som får stå ute för att vänja sig vid sol och vind. Foto: Kerstin Engstrand

Innan det är dags att plantera ut måste plantorna ”avhärdas”. Det vill säga de ska vänja sig vid utelivets vind och varierande temperatur. Jag brukar sätta plantorna i en plastback och jag låter backen stå ute på dagarna, då med ett lager fiberduk över som skydd mot solens starka strålar. Allra bäst är om du har en plats i skugga. Solen skapar lätt brännmärken på bladen.

Ta in plantorna på natten. Under minst en vecka, kanske två brukar de få stå ute dagtid innan det är dags att plantera ut dem. Sätter du dem i rabatt eller i kökslandet rekommenderas att plantorna sätt på ett avstånd av 25 cm mellan varandra.

Zinnia kommer från Mexiko där den växer vild. Den älskar sol! Ju varmare desto bättre men den klarar även att växa i halvskugga.

Läs också om de olika zinniasorterna i artikeln: Lite mexikanskt solsken, zinnian en färgklick i kruka och rabatt (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Och glöm inte att ta egna frön i höst!

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Taggtaklök, rolig att så själv! Foto: Kerstin Engstrand

Tänk att så små frön kan bli något så härdigt och välformat!  Taggtaklöken är en trevlig växt att så och den sås med stor fördel i januari eller i februari.

Sempervivum heuffelii är dess vetenskapliga namn. Semper för att den är långvarig, den tål en rejäl svenska vinter!

Sötast är småplantorna som bara är någon centimeter i diameter medan de fullvuxna plantorna har en annan mera grafisk skönhet.

Taggtaglök heter den för att i bladspetsarna sitter små taggar, inte vassa men de lyser som silver.

Efter ett par år så bildar plantan nya plantor, mellan bladen!

Bjuder sommaren på riktig torka kommer den med tiden att blomma. Då med blommor som sitter på höga stjälkar, ett vanligt sätt för fetbladsväxter att blomma på. Blommorna i sig är ljust gula.

Taggtaglöken är ytterst torktålig och trivs i en mur eller i en torr slänt.

 

Frön av taggtaklök. Foto: Kerstin Engstrand
Frön av taggtaklök. Foto: Kerstin Engstrand

Fröna sås på ytan, de ska inte täckas. Använd så/kaktusjord ( är samma jord, det brukar stå så/kaktusjord på förpackningen).

Efter nästan en månad är plantorna så här små. Foto: Kerstin Engstrand
Efter nästan en månad är plantorna så här små. Foto: Kerstin Engstrand

Grobarheten är inte den bästa men efter 14 dagar brukar ett antal frön ha grott. Då syns knappt de små plantorna, de ser ut som pyttesmå gröna sandkorn.

Efter ytterligare två månader börjar de få karaktär. Foto: Kerstin Engstrand
Efter ytterligare två månader börjar de få karaktär. Foto: Kerstin Engstrand

Men det är tuffa små plantor. De växer på sakta men säkert. Sådda i januari kan de planteras ut i juni:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I september har de vuxit till sig ännu mer och ytterbladen har nu fått en lätt chokladbrun ton:

Utplantering i juni! Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och efter ytterligare ett år, efter en vinter och två somrar har den lilla fröplantan blivit så här stor och fin:

Taggtaklök, rolig att så själv!  Foto: Kerstin Engstrand
Taggtaklök, rolig att så själv! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Chili av sorten 'Spaghetti (säljs även under namnet 'Spagetti'. Foto: Kerstin Engstrand

Att chilisorten ‘Spaghetti’ (säljs även under namnet ‘Spagetti’) heter som pastasorten är väl nästan en självklarhet. Den blir lång och smal och kan ibland bilda små vackra kurvor eller små knutar. Är du skicklig kan en enda frukt bli 30 cm lång, det finns de som lyckats att få längre än så!  Men den är väldigt spektakulär att odla och man kan tävla om att få den längsta.

Frukterna är gröna ganska länge för att plötsligt bli knallröda. Varje planta ger rejält med frukter. Jag odlar dem i så kallad airpots om tio liter och tiolitershinkar som jag gjort hål i botten i. När frukterna kommer brukar jag ge plantorna lite extra stöd, några mindre bambupinnar räcker bra. Plantorna blir inte jättehöga, runt 70 cm.

Torkade chilifrukter av sorten 'Spaghetti'.  Foto: Kerstin Engstrand
Torkade chilifrukter av sorten ‘Spaghetti’. Foto: Kerstin Engstrand

Spaghetti är lätt att torka, den är så smal, mindre än en centimeter bred, vanligen cirka 7 mm som bredast. Detta gör den även lätt att smula sönder och göra chiliflakes av.

Vad smakar då denna spaghettichili? Det är en mild till medelhet chili, styrka 8 000 scoville. Skulle likna den vid en paprika med lite bett i. En brasklapp dock, det händer att enstaka frukter är starkare på runt 10 000 Scoville.

Jag brukar så i januari eller i början av februari, de på bilderna här är sådda 16 februari men många sår dem redan i början av december. Spaghettiplantor kan man övervintra frostfritt för fortsatt odling nästa år.

Och en elefant
'Elephant pepper'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Elephant pepper’. Foto: Kerstin Engstrand

Liksom sorten Spaghetti har ’Elephant Pepper’, som även finns under det riktiga namnet namnet ’Vezena Piperka’, fått sitt namn efter sitt utseende. Sorten lär ursprungligen komma från Makedonien. Denna chilis skal ser ut som skrynklig elefanthud medan Vezena Piperka lär betyda broderad peppar. Dock är den inte elefantgrå utan vackert röd. Den är först riktigt mörkt grön innan den går över till rött. Rodnaden börjar alltid från spetsen och går uppåt.

Elephant är en Capsicum annuum (Chilipeppargruppen) och frukten brukar växa i en liten böj. Plantan blir i regel nästan en meter hög men ger även bra med frukt om plantan blir lägre. Och den brukar ge tidig skörd!

Det är vad som anges en söt chili och inte så stark. Skulle likna smaken lite vid russin. Det mesta av hettan sitter längst upp där fröerna sitter. Men så ofta med chili så kan enstaka frukter vara starkare.

Den har lite hårdare skal än andra sorter men går utmärkt att torka. När en frukt är riktigt mogen kan man känna att skalet redan är ganska torrt.

Jag odlar Elephant i 10-liters svarta krukor och krukorna står ute i trädgården. Den fungerar även bra att odla i pallkrage eller på friland. 2019, som inte var någon supervarm vår, skördade jag mina första frukter den 11 juni från plantor som var sådda den 13 januari. Fröna brukar gro efter nio dagar utan värmematta i rumstemperatur, med värmematta lite tidigare.

Det finns även en mindre variant, MINI Elephant Pepper, som ska vara sötare och ge större skördar än Elephant Pepper.

Scovillestyrka: 1 000 till 5 000

 

De ljusa strecken, sprickorna på Elephant Pepper är ingen sjukdom utan karakteristiskt för just denna sort.   Foto: Kerstin Engstrand
De ljusa strecken, sprickorna på Elephant Pepper är ingen sjukdom utan karakteristiskt för just denna sort. Foto: Kerstin Engstrand

Kuriosa: Skalets sprickor kallas för kork eller ”jalapeño corking” vilket är naturligt för elefantpepparn men även andra sorter kan ibland få dessa sprickor. Då sker det i regel när det varit en stor variation i luftfuktighet. Oftast sker sprickbildningen när en period av mycket regn går över till en period av stark som och hög värme. Då reagerar frukten med att snabbt mogna, de spurtar och då blir det lite småsprickor. Att skal på vanlig chili då spricker behöver man inte oroa sig för, frukterna brukar reparera skadan själva.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Het-hetare-hetast

Den starka brännande, heta smaken kommer från ämnet capsaicin som inte löses i vatten. Hettan mäts i scovillegrader efter kemisten Wilbur Scoville. Man späder med sprit tills chilipepparn blir helt smaklös. De svagaste är de som bara måste spädas 0-100 gånger medan den starkaste, som  exempelvis sorten Red Savina, måste spädas hela 577.000 gånger för att bli helt smaklös!

Mild: 0-100 scovillegrader: vanlig paprika, så kallad söt paprika.

Medium: 1.000-2.000 scovillegrader: Ancho & Pasilla har denna styrka.

Het: 2.500-5.000 scovillegrader: Jalapeno

Mycket het:: 30.000-50.000 scovillegrader: Cayenne & Tabasco

Superhet: 100.000-350.000 scovillegrader: Thai & Habanero

Sedan finns det världens hetaste, Carolina Reaper brukar toppa den listan med en medelstyrka på 1. 641.000 Scoville samt att det finns uppgifter på hela 2.200.000!

Husmorstips: Smörj in huden med olivolja om du drabbas av klåda när du tar hand om din skörd, ett gammal beprövat tips som fungerar.

Sugen på mera chili, läs också: Våra 3 chilipepparfavoriter

Text och foto: Kerstin Engstrand

Blått är längtans färg, denna luktärt heter 'Adorabel'. Foto: Kerstin Engstrand

Luktärter hittar man sällan i blombutikerna. Och gör man det är det oftast bara vid skolavslutningstider, och då är de ganska dyra och i regel importerade från Italien. Men senare, i juli, ja då får man hoppas att någon säljer små rara buketter på torget av egenodlade. Hos oss lyser sådana försäljare med sin frånvaro. Så vi odlar våra egna! Här kommer några praktiska råd för lyckosam luktärtsodling.

Jag har lärt mig odla luktärter av två blomsterdrottningar, brittiska Sarah Raven och svenska Cecilia Wingård. Cecilia har gett ut boken ”Luktärt”.

Sarah Ravens tips lärde jag mig för länge sedan så de är mera beprövade, Cecilias lärde jag mig för ett par år sedan. Båda fungerar och numera gör jag en egen kombination av deras råd och mina egna erfarenheter.

Förkultivera inomhus
Luktärtsfrön som just grott. Foto: Kerstin Engstrand
Luktärtsfrön som just grott. Foto: Kerstin Engstrand

Man kan börja förkultivera redan i slutet av mars men det fungerar i mitten av maj också. Sarah Raven lärde mig att luktärter vill sås i par, växa som par och dö som par! Det vill säga du ska alltid så två frön bredvid varandra.

Sår du dina luktärter i så kallade roottrainers eller i toalettpappersrullar så blir det jättebra med två frön i varje fack. Toalettpappersrullarna ska placeras tätt tillsammans i en plastburk så står de stadigt och risken för uttorkning minskar.

Man kan även så i vanliga krukor, runda eller fyrkantiga spelar ingen roll bara de är ganska höga. De smala höga krukorna som köpekryddor som basilika kommer i är mycket bra för luktärter.

Man behöver inte blötlägga fröna innan!

Sarah Raven:  Sow as many sweet peas as you can. You won’t regret it.

They will fill your life with colour and scent.

Fyll krukan med vanlig planteringsjord eller krukväxtjord. Packa jorden ganska väl och vattna tills vattnet rinner ut underifrån.  Pressa ihop jorden ännu en gång. Nu har jorden sjunkit ner i krukan och då har utrymme att så. Det ska vara cirka tre centimeter kvar till kanten.

Har du större krukor kan du så fröna ganska tätt över ytan, ofta kan man få plats med 15 frön, ibland fler. Sådjupet ska vara 2,5 till 3 cm, bra mått som jag lärde mig av legendariska Beth Chatto är att det motsvarar ett finger djup ner till första fingerleden.

Så kallade roottrainers är särskilt bra  att så luktärter, vanliga ärter  eller bönor i.  Varje fack kan lätt öppnas vilket gör att  plantornas rötter inte skadas. Foto: Kerstin Engstrand
Så kallade roottrainers är särskilt bra att så luktärter, vanliga ärter eller bönor i. Varje fack kan lätt öppnas vilket gör att plantornas rötter inte skadas. Foto: Kerstin Engstrand

Fyll på med mera jord så att jorden når upp till krukkanten. Platta till igen. Och vattna lätt det översta jordlagret.

Glöm inte att märka dina sådder, särskilt om du sår flera olika sorter.

Ställ nu sådden på ett fat eller i en sålåda. Sätt över en plasthuv som brukar höra till sålådorna eller placera varje kruka i en plastpåse. Använder du plastpåse så ska öppningen vara uppåt.

Luktärter i sin "kuvös", en plastpåse. Foto: Kerstin Engstrand
Luktärter i sin ”kuvös”, en plastpåse. Foto: Kerstin Engstrand

Nu ska dina sådder stå i ett ljust fönster, sydväst eller västerfönster fungerar bäst, och i rumstemperatur, gärna runt 22 grader. Har du färska bra frön så gror de inom fem dagar, i värsta fall kan det ta betydligt längre tid, upp till 15 dagar.

Vattna vid behov, sådden ska inte torka ut.

Låt dem sedan stå utomhus. När plantorna blivit 10 cm höga är det hög tid att sätta ut sådderna. Detta för att de inte ska ränna iväg på höjden och bli som långa och trådsmala. Svalare temperatur gör att plantorna blir kompaktare. Cecilia Wingård har testat luktärter i många år och kommit fram till att de oftast klarar ner till minus fem grader utan problem! Jag ställer mina sådder utomhus längs husväggen.

Toppa plantorna: Man kan toppa varje planta när den nått en höjd av 10 cm, klipp då av plantan precis över andra eller tredje bladparet så förgrenar den sig fint. De avklippta kan du lätt rota i jord eller i vatten, på så sätt får du fler plantor. Men plantorna kommer även att förgrena sig utan din hjälp. Det är på sidoskotten flest blommor kommer.

Man kan plantera om plantorna två och två i 7 cm stora krukor (det är krukans bredd som ska vara 7 cm). Det är ganska lätt att dela på plantorna om du sått flera i en större kruka.

Har du sått i slutet av mars brukar plantorna vara lagom stora att plantera ut i mitten slutet av maj. Viktigast är att risken för nattfrost ska vara över.

Förbered växtplatsen
Luktärter i världens mest berömda trädgård, Sissinghurst.  Foto: Kerstin Engstrand
Luktärter i världens mest berömda trädgård, Sissinghurst. Foto: Kerstin Engstrand

Höga luktärter behöver stöd, vackrast är de mot en enkel spaljé, staket eller ett knotigt träd. Man kan också odla luktärter i ring runt en stör med exempelvis hönsnät eller i långa rader i nordsydlig riktning med ett radavstånd av 40 cm. Platsen ska vara solig och skyddad från kalla vindar.

Luktärter är krävande, de är hungriga och vill ha lucker och näringsrik jord. Gräv ett 50 cm djupt dike i två steg, först 25 cm djupt och lägg upp jorden på marken bredvid. Luckra upp resterande 25 cm och blanda ner ett lager om 3 cm väl brunnen kogödsel. Lägg tillbaka jorden och blanda den med 1 dl benmjöl per löpmeter så klarar luktärterna sig utan extra gödsel under hela växtsäsongen. Ett annat mått för näring är att det ska gå åt 50 liter kogödsel (löpt i påse) per kvadratmeter.

Utplantering:  Sätt alltid två plantor i par och plantera dem alltid lite djupare än de stått i krukan. Beräkna 10 – 15 cm cm mellan varje plantpar och låt toalettpappersrullen vara kvar så störs inte rötterna. De späda plantorna blir lätt föremål för sniglarnas glupska aptit, skydda dem med små miniväxthus gjorda av Pet-flaskor med avskuren botten.

Skötsel
Luktärter ska plockas ofta, varje dag. Det blir många buketter!  Foto: Kerstin Engstrand
Luktärter ska plockas ofta, varje dag. Det blir många buketter! Foto: Kerstin Engstrand

Vattning: Luktärter är känsliga för torka, ge dem en ordentlig rotblöta när du vattnar och luckra jorden regelbundet.

Löpande gödsling: Om du inte har gödslat jorden innan utplantering kan du göra som Cecilia Wingård, ge en dos hönsgödsel varje vecka efter det att de har planterats ut. Lättare är kanske att gödsla med flytande näring i samband med bevattning. Hellre lite näring vid varje vattning eller sällan och mycket.

Jag har prövat med att trycka ner tomatgödselpinnar vid varje planta, då avges näring varje gång vattning sker och det har fungerat fint.

Blomning: Det bästa med luktärter, vid sidan av deras skönhet och doft, är att de blommar desto mer som du plockar blommorna! Ta bort alla fröställningar som bildas, de hämnar blomningen. En växt sätter frö för att överleva, och när fröna bildas slutar växten att blomma.

Oftast går det att plocka buketter långt in på hösten!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Till Chelsea Flower Show nomineras också att antal nya produkter till att bli  ”Årets trädgårdsprodukt”.

Och 2018 vann fröfirman Mr Fothergills med sin nya serie köksväxtsfrön i Optigrowserien. Det är  helt ekologiskt behandlade frön, man kan säga att de torktumlas för att gro snabbare.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det är ingen mindre än Deborah Meaden känd från brittiska Draknästet som tillsammans med Caroline Owen, Peter Seabrook och Chris Harrop utser vinnaren. Optigrow är utvecklat i Lund och drivs av Torsten Nilsson, som fram till hösten 2018 ägde Bröderna Nelson.

Foto: Kerstin Engstrand
Deborah talar med Nelsons i Sverige. De blev lite starstruck när de förstod vem de talat med! Foto: Kerstin Engstrand

Och vad gjorde jag när det var denna Sverigeanknytning? Jo, ringde upp Nelsons så att Deborah fick tala med dem. Och det roliga är att de hade ingen aning om att Optigrow var nominerat. De blev ganska paffa när de fick tala med Deborah. Men två dagar senare var även Torsten på plats på Chelsea.

Om fröerna är bra? Vi har testat och återkommer senare i vår med vårt testresultat men vi kan redan nu säga att vi är mycket nöjda. Testet hade vi startat innan denna utmärkelse och innan vi visste om att det var en svensk uppfinning.

Tyvärr finns inte Optigrowbehandlade frön att köpa i Sverige.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Låt drömmen bli verklighet! Foto: Kerstin Engstrand

Kliar det i de gröna fingrarna? Då rekommenderar vi att så pelargoner. Det är enkelt och roligt och de ska sås nu i februari.

Det finns frö till rosa, vita, röda och spräckliga. Fröutbudet är inte jättestort som när det gäller sticklingar men ändå helt okej.

Pelargonfrö. Foto: Kerstin Engstrand
Pelargonfrö. Foto: Kerstin Engstrand

Pelargonen som växt kan man ha som krukväxt inomhus och utomhus på sommaren. Den tål sol och torka bra. I Medelhavsländerna ser man ofta pelargoner på terrasser och trappor. Dessutom får de sällan ohyra. För att de ska hinna börja blomma till sommarens början måste de sås tidigt, redan i februari. Jag har valt att så vanlig pelargon som saluförs av de flesta fröfirmor.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ännu en fördel är att nästa år kan du ta sticklingar av årets frösådda. Vilken glädje att få två till tre gånger fler pelargoner, så många att man kan ge bort några stycken. Att kunna ge bort det man har själv drivit upp är kanske den största glädjen med att odla. Läs vår artikel om hur du tar sticklingar, klicka här.

Pelargonerna låter du övervintra på ett svalt och mörkt ställe, även bakom en gardin går utmärkt. Viktigast är att de får minimalt med vatten under vintern.

Pelargonfrön är lite dyra, ca 40 till 50 kronor brukar en påse kosta. Cirka fem till sex plantor kan du räkna med att få från en påse. I början av juni kan du ställa ut dem. Men de är även vackra inomhus.

Här sår vi i jiffybriketter, gjorda av sammanpressad torv, enkelt och bra och man slipper att få in sorgmygg.

Du behöver:

  • pelargonfrön
  • jiffybriketter, en till varje planta
  • plastburk; glass- eller frysburk t ex
  • blyertzpenna
  • plastpåse
  • sticketikett/glasspinne
  1. Ta fram lika många briketter som plantor som ska odlas.
  2. Lägg briketterna med hålet uppåt i en plastburk. Häll lite ljummet vatten på dem och låt dem svälla upp tills de blir ca 4 cm höga. Till en brikett brukar det gå åt ca 0,5 dl vatten och det brukar ta tre till fem minuter för dem att svälla.
  3. En blyertspennas udd brukar vara ett bra verktyg att peta undan lite torv från brikettens mitt. Ca 1/2 cm djup ska gropen vara.
  4. Då pelargonfrön brukar ha en grobarhet på 90% räcker det i regel med ett frö i varje.
  5. När samtliga briketter har erhållit frön tar du fram plastpåsen. I denna gör du på påsens ena långsida sex hål, lufthål, ungefär så stora att en blyertspenna kan träs igenom hålen.
  6. Märk sådderna med sort och sådatum! Skriv med blyets på en glasspinne eller annan typ av såetikett.
  7. Dra plastpåsen över sådden. Nu är pelargonsådden färdig. Ställ sådden varmt, minst 20 graders rumstemperatur och gärna över ett element.

Nu är det bara att följa denna årets första sådd morgon, eftermiddag och kväll.  Har det hänt något? Jo, efter 5 – 10 dagar har till 90% säkerhet dina pelargonfrön grott. Nu kan man lätta på plasten, kondens är förödande för småplantor.

5 dagar efter sådd har det första fröet grott! Foto: Kerstin Engstrand
6 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand

Låt dina små pelargonplantor stå i ett ljust fönster, västerfönster är bra men undvik söderläge då vårsolen kan vara starkt och bränna sönder de sköra små plantorna.  Har du möjlighet att ge dem extra tillskottsljus så trivs de under lysrör, ledlampa eller lågenergilampa.

14 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand
14 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt är dock att briketterna inte torkar ut. Vattna direkt i plastburken, då kan du lätt se hur snabbt briketterna suger upp vattnet.

När fröplantorna växt till sig och rötterna genomborrar hela briketten är det dags att plantera om i mindre krukor. Använd planteringsjord och öka succesivt krukstorleken, från jiffybrikett till 7 cm kruka, till 9 cm till 11 cm. Med 7, 9 och 11 cm menas för runda krukor dess diagonal, eller sida om du använder fyrkantiga krukor.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Fröpåsar sorterade i fotofickor. Foto: Kerstin Engstrand

När man läser de otal skatter som frökatalogerna då är det lätt att drabbas av habegär och börja beställa för att kanske senare upptäcka att man köpt fröer som man redan har. Känns det igen?  Då är det bra att ha ordning på sina fröpåsar.  Vilka har jag? När ska dem sås?  Just det,  vilka fröer man redan har är ett kapitel för sig. Dels minnet, jag har numera helt enkelt för många, men också att fröpåsar ”försvinner”, eller vad sägs om att de hittas i böcker, som bokmärke?

Under mitt nu över 50-åriga odlingsliv har ordningen varierat rejält. Lättast var det när jag var barn, då var antalet fröpåsar få och lätta att hålla reda på. Men med åren har antalet svällt, och det rejält.

Så här gör jag:

I metallåda och sorterade efter såmånad. Foto: Kerstin Engstrand
I metallåda och sorterade efter såmånad. Foto: Kerstin Engstrand

Årets urval efter såmånader, de sorter jag bestämt mig för att odla i år brukar jag sortera och placera i mina blåa metallådor. Jag har försett lådorna med mellanskivor av papp som är märkta. Där har jag skrivit månaderna februari till och med augusti samt en för året runt. Några månader har fått en extra mellanskiva, som april som är uppdelad i april- förkultivering inomhus och april- utomhus friland.

Underförstått här är att de fröer som sorteras under februari och mars då är det förkultivering inomhus som gäller. Några av dessa fröer är också krukväxtfröer. För april och maj då sådd på friland börjar bli aktuellt finns det två mellanskivor; en för inomhussådd och en för frilandsådd. Under “året runt” ligger fröer som tex smörgåskrasse, mikrogrönt och annat som spenat.

Inom varje månad sorterar jag fröpåsarna efter sorter, typ tomater, basilika etc. De grupper som jag har flera påsar av buntar jag ihop med en gummisnodd. Jag har två lådor, i den mindre har jag sorterat in blomfröer och i den större grönsaksfröer.

På detta sätt är det lätt att planera sina sådder, såväl inom som utomhus. Jag behöver inte oroa mig över att ha glömt någon sort på grund av oreda. Naturligtvis kan man göra finare mellanväggar, kanske slakta en väggkalender med fina blombilder?

Sorter som kan sås under flera omgångar flyttar jag vidare allt eftersom månaderna passerar. Rädisor som först ligger i april-friland flyttas vidare till maj och juni.

Mellanförvaring, fröer som jag redan sått. Foto: Kerstin Engstrand
Mellanförvaring, fröer som jag redan sått. Foto: Kerstin Engstrand

Mellanförvaring, när jag sått så har jag flyttat de sorternas fröpåsarna till en mellanförvaring, särskilt nu på våren då många sådder sker inomhus. Det underlättar när man vill gå tillbaka och läsa på fröpåsens faktatext.

"Lagerförvaring" . Foto: Kerstin Engstrand
”Lagerförvaring” . Foto: Kerstin Engstrand

Lagerförvaring, jag har mängder med bönfröer och ännu fler tomatfröer. Dessa skatter ligger numera i stora genomskinliga förvaringslådor med lock. Tomater ryms i en stor, ärter i en annan mindre och så vidare. Här brukar jag försöka ha dem sorterade efter storlek, körsbärstomater, biff, normalstora och ibland även efter färg. Jag använder då gamla videofilmsfodral. Dock fröpåsar som rymmer stora, bulliga fröer som bönor de får ligga lite huller om buller i sin låda. Jag har åtta lagerlådor frö. Lådorna står i husets svalaste och torraste utrymme. Och mörkt.

Än idag kan man fynda gamla videofilmer för några kronor styck, fodralen är utmärkta att förvara fröer i. Foto: Kerstin Engstrand
Än idag kan man fynda gamla videofilmer för några kronor styck, fodralen är utmärkta att förvara fröer i. Foto: Kerstin Engstrand

Om du vet om att hemmet ibland besöks av små gnagare är det är bra att ha fröpåsarna i metallådor med tättslutande lock.

Har du ett fåtal fröpåsar kan du förvara dem i en burk med tättslutande lock i kylskåpets svaldel. Tar du egna frön så ska de förvaras i bruna papperskuvert eller pappåsar.

Fröpåsar sorterade i fotofickor. Foto: Kerstin Engstrand
Fröpåsar sorterade i fotofickor. Foto: Kerstin Engstrand

När jag hade färre fröpåsar så hade jag dem i pärmar, sorterade i plastfickor för bilder, så kallade fotofickor för stående 10×15 cm bilder. Denna typ av plastfickor finns fortfarande att köpa.

I frysen, rariteterna, ja de förvarar jag i frysen som de gör i genbankerna. Frön klarar det, de går i vila, men de klarar inte att förvaras för varmt, i solen eller i fukt.

Om jag hade plats hade jag haft mina fröer i en separat frö/växtkombinerad kyl och frys!

Och alla fröer ska vara ordentligt torra innan de försvaras. Rätt hantering av dina fröer gör att deras livslängd kan minst fördubblas.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Korallpions fröställning. Foto: Kerstin Engstrand

Augusti och september bjuder på små underverk Aldrig är krasse och ringblommor så vackra när förgängelsens tid börjar närma sig. De är nästan genomskinliga men ändå självlysande. Det är som de vet att snart kommer frosten att nypa dem så hårt att deras spänstiga kronblad blir till en sladdrig, oformlig massa. Våra käraste trädgårdsblommor kämpar på in i de sista för att säkra nästa års avkomma.

Krassens fröer kan man lägga in som kapris!  Foto: Kerstin Engstrand
Krassens fröer kan man lägga in som kapris! Foto: Kerstin Engstrand

Tittar man noga ser man att nästan alla har fröställningar. En riktigt vacker, torr, klar höstdag med mycket syre i luften är det speciellt roligt att förbereda nästa års sådd. Känslan att samla in sina egna fröer är mycket speciell. Höstdagar brukar bjuda på starka dofter och ekorren inom en känns stark. Kan man känna sig närmare naturen?

Pipörtens fröställning ser ut som att ha en fjäder.  Foto: Kerstin Engstrand
Pipörtens fröställning ser ut som att ha en fjäder. Foto: Kerstin Engstrand

Man förundras över alla de märkligaste former som fröställningarna har. De är så vackra, som små konstverk i sig.  Indiankrassen bildar en spiral runt sin lite bulliga frökapsel, formationen är märklig och liknar nästan en navel. Man kan nästan se vilken kraft den får av spiralen för att kunna borra sig ner i jorden och självså sig. Pipörtens frön balanserar fint på tå med sina små balettkjolar eller är det fallskärmar? Solrosorna försöker böja ner sina frötyngda huvuden men talgoxarna är ändå där och plockar frön, ett efter ett. Tittar man närmare ser man solroskakans fina spiralmönster.

Egentligen behöver man inte samla in frön. Liksom krassen sår ringblommor sig mer än gärna själva. En gång ringblommor, alltid ringblommor. Det gäller även de flesta vallmosorter. De av talgoxen tappade solroskärnorna gror långt innan man inomhus börjat förkultivera nya. De ligger ju där i jorden och kan vänta in exakt rätt groningstidpunkt. Ibland bjuder dessa självsådda frön på de märkligaste skådespel. De kan ligga flera år och vänta på rätt tillfälle vilket många som har grävt om gamla rabatter har blivit varse om. De självsådda brukar dessutom bli mycket livskraftigare. Spara därför några fröställningar om du vill ha dem växa på samma plats även nästa år. Annars kan man samla in mogna frön för att så nästa år på en annan plats eller rentav ge bort. Fördelen med trädgård är just att man alltid har något att ge, något smått i form av några frön eller något stort i form av skörd.

Dill, frö. Foto: Kerstin Engstrand
Dill, frö. Foto: Kerstin Engstrand

Väl mogna frön är oftast bruna till svarta i färgen. Vid minsta beröring faller de lätt ur sin frökapsel. Paradisblomster har långa smala frökapslar medan många pioners kan vara färgstarka.

Paradisblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Paradisblomster. Foto: Kerstin Engstrand

 

Elegant som få är paradisblomsterns frökapsel som här just har spruckit upp och reda att släppa sina frön. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant som få är paradisblomsterns frökapsel som här just har spruckit upp och reda att släppa sina frön. Foto: Kerstin Engstrand

 

Lätt att samla in!
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Nyfiken på timvisaren, läs vår artikel, klicka här. Foto: Kerstin Engstrand

Samla in vid torrt väder, en vanlig enkel papperspåse eller kuvert är utmärkt att samla in fröer i och lätt att märka med sort och insamlingsdatum. Låt påsarna stå öppna i en till två veckor tills fröerna är riktigt torra, annars möglar de lätt. De små plastpåsarna med förslutning och skrivfält som man kan finna i välsorterade pappershandlare är även de utmärkta.

Krollilja! Nylonstrumpor är utmärkta att använda för fröinsamling.  Foto: Kerstin Engstrand
Krollilja! Nylonstrumpor är utmärkta att använda för fröinsamling. Foto: Kerstin Engstrand

Ser man några riktigt åtråvärda fröställningar som man absolut inte vill missa kan man tidigt dra en nylonstrumpa över dem, knyt till och på så sätt få fröna uppsamlade.

Så här såg krolliljans fröställning ut under nylonstrumpan. Frökapslarna har börjat spricka upp , de små tunna pappersliknande fröerna sprids lätt om man inte sätter på en strumpa. Foto: Kerstin Engstrand
Så här såg krolliljans fröställning ut under nylonstrumpan. Frökapslarna har börjat spricka upp , de små tunna pappersliknande fröerna sprids lätt om man inte sätter på en strumpa. Foto: Kerstin Engstrand

Bästa stället att förvara sin fröer är i en tättslutande burk, en vanlig bra plastburk med snäpplock är utmärkt, som sedan får stå i kylskåpets svaldel. Ett bra tips är att sortera gärna dina fröpåsar efter såmånad, det brukar underlätta väsentligt när såivern sätter in. Riktigt torra fröer kan även förvaras i frysen.

Underblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Underblomma.Läs mer om underblomman i vår artikel, klicka här.  Foto: Kerstin Engstrand

De ettåriga växternas frön är det inget problem att så nästa vår. Så fort jorden reder sig så kan man försiktigt mylla ner dem på den tänkta växtplatsen. Grundregel för nästan all sådd är att sådjupet ska vara lika med tre gånger fröets storlek. De allra minsta, som kornvallmo, är ytgroende det vill säga de sås direkt ovanpå lucker jord. Naturligtvis kan man, som naturen själv, så redan på hösten. Frön från fleråriga är däremot lite vanskligare. Här gäller det att ha kunskap om deras optimala gronings­förhållanden. En del, som julros, vill ha en period av kyla för att gro medan andra gror när som helst. Aklejor korsar sig obekymrat med varandra men så kan de nästan se ut hur som helst. De mest fantastiska skönheter uppstår med en eller flera kjolar, korta eller långa sporrar och de mest fantastiska färgkombinationer. Många aklejor gror direkt men de som normalt är vilda eller växer uppe i bergen behöver en tids kyla för att gro.

De som kräver en period av kyla sås antingen direkt på hösten eller först inomhus på våren. Inomhussådden får stå ett par dagar inomhus innan krukorna flyttas ut. Ställ krukorna i husets närhet och se till att de aldrig torkar ut, de får gärna täckas av ett lager snö.

I din egen trädgård får du samla in hur många frön som helst. Men aldrig i andras trädgårdar eller i botaniska trädgårdar, de använder sina frön till undervisning och i vetenskapliga utbyten mellan andra botaniska trädgårdar världen över.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Blomma av himmelsärt. Foto: Kerstin Engstrand

Den himmelsblå blomman tillhör en växt som är en av årets hetaste växttrender. Vågar du odla den, eller några av de andra två?

Lustfylld trädgård vad är det för dig? Är det att sticka handen i en kompost och känna värmen den alstrar? Ja, det kan vara så där extra kittlande lustfyllt, så lustfyllt så att det till och med kanske blir livsavgörande, det har hänt att yrkesval avgörs just när en hand träffar kompostens värme.

Matchande former, i alla fall lutning! från anrika Charleston, England. Foto: Kerstin Engstrand
Matchande former, i alla fall lutning! från anrika Charleston, England. Foto: Kerstin Engstrand

I italienska och franska renässansträdgårdar stod mer eller mindre ekivoka statyer för det lustfyllda, Boboliträdgården i Florens skapades för fest, bröllop, teater och trädgårdskonst, och där fanns udda inslag som snäckgrottor och skulpturer som ”Nano morgante”, sköldpaddan med den nakne dvärgen på ryggen som är en allegori över slöhet och visdom, vid sidan av Italiens första potatisodling. Kanske var lusten också drivkraften för kardinalerna i Villa Lante i Viterbo, där hemliga vattenstrålar plötsligt sprutade upp under gästernas långa kaftaner. Men det kan ju vara mycket enklare än så. Som gamla knotiga, ståtliga träd, fulla av visdom som matchas med en staty.

I år är det några växter som står för det ekivoka, det lustfyllda.

Himmelsärt
Blomma av himmelsärt. Foto: Kerstin Engstrand
Blomma av himmelsärt. Foto: Kerstin Engstrand

Ärtväxten man ofta ser i asiatiska köksträdgårdar och som är lika lätt att odla här hemma. I Sri Lanka använder man den dels som jordförbättrare, alla ärtväxter fixerar kväve i jorden men man gör också te på den. Kärt barn har många namn, på engelska kallas den bland annat för Asian pigeonwings, bluebellvine, butterfly pea och Darwin pea. Det är främst blommorna som används, dels används de som färgämne, men man gör också te av de torkade blommorna, Butterfly Pea Flower Tea som blir vackert koboltblått! De torkade blommorna är då malda till ett fint pulver. Det tepulver som säljs i Europa är i regel importerat från Thailand. Himmelsärt används också i i ayurvedisk medicin som är ”stort” i Sri Lanka och anses främja hud- och hårhälsa. Men te på himmelsärta smakar knappt något, tillsätts citron ändras färgen från koboltblått till lila.

Fröna har mycket bra grobarhet, även fem år gamla frön gror. Himmelsärt brukar i svenska frökataloger beskrivas som krukväxt. Den växer snabbt, är en klätterväxt och behöver stöd. Går utmärkt att övervintra inomhus. Himmelsärtens vetenskapliga namn är Clitoria ternatea. Linné ansåg att den ursprungligen kom från den indonesiska ön Ternate.

Himmelsärt blir ca 150 – 200 cm hög. Förkultiveras i februari – april för utplantering i kruka i början av juni. Jag drar upp fröna i höga smala plastkrukor, sådana som köpta färska örter säljs i. Jag sår och planterat dem i kokosjord, himmelsärt är vanlig som underplantering i kokosodlingar.

Försök har också gjort att samplantera himmelsärt med elefantgräs, detta för att höja näringsinnehållet på elefantgräset.

Fjärilarna älskar den!

Chilipepparn ’Peter’

Den ser ut som en skrynklig spetspaprika,  Capsicum annuum ’Peter’  har länge gått att köpa frön till i olika växtgrupper. Från och med i år säljer även svenska fröfirmor den. Tack vare dess utseende kallas den också för penispeppar.

Peter är lättodlad och man får bra skörd även om fröna förkultiveras i början till mitten av april och odlar den i kruka utomhus. Gror bäst om den inte täcks med jord, min erfarenhet är att fröna gror inom 7-8 dagar. Blir ca 70 cm hög och frukterna blir 7 – 10 cm långa. Är en snäll chilipeppar när det gäller styrka, mild-medel i starkhet.

Vinröd sallat, Red Deer Tongue
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Läckert formade blad, eleganta med sin pilspetsform, den vinröda varianten av gamla Deer Tongue är så snygg så man knappt vill skörda den. Den tar plats, växer som ett mellanting mellan huvud- och plocksallat. En annan klar fördel är att den kan stå kvar länge på odlingsplatsen som ”skördeklar” utan att den tappar i form eller färg. Enda nackdelen att det ibland dyker upp enstaka blad som går mera i grönt än rött.  Du får räkna med att det tar ca 60 dagar från sådd till skörd.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Tänk att så små fröer kan bli en sådan hög och livskraftig växt! Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att...