Konstiga växter finns det gott om. Den så kallade ”bröstkaktusen” är en sådan. På håll ser den ut som en julgran som man ritade när man var liten. Dock Myrtillocactus geometrizans ‘Fukurokuryuzinboku’ är en ovanlig växt och skapar habegär av många.
Färgen är blågrön och vanligen hittar man mindre exemplar, 10 cm höga, att köpa. Det finns plantskolor i Italien som har specialiserat sig på att föröka denna julgransliknande växt. Den lär kunna blomma även om jag aldrig sett en i blom. Blomman är grönvit och cirka 3,5 cm stor.
Ner till nollan klarar den, det finns rapporter att den klarat några minusgrader men få vågar testa. Bäst trivs den om lägsta temperatur håller sig runt 10 grader.
Den kan stå utomhus under svensk sommar. Vintertid trivs den på en sval och ljus plats. Under vintern hålls den torr, under sommaren vattnas den vid behov. Kan uppskatta att få lite näring i början av sommaren.
Plantera om den i kaktusjord som säljs i de flesta butiker som så-/kaktusjord.
Den går att föröka genom att skära av toppen. Skärytan ska först torka ut och det ska den göra i två till tre veckor innan den planteras i kaktusjord. Den kommer sedan att växa till sig, sakta men säkert.
Det regnar manna från himlen är ett uttryck som många av oss känner igen. Det återfinns i Bibeln, manna var mat som regnade ned från himlen under israeliternas uttåg ur Egypten.
Men vad är egentligen manna? Var det frö eller pollen som regnade ner? Finns det något som heter manna?
Mannagrynsgröt finns, liksom mannapudding och soppa, någon gång har jag smakat på pudding och gröt som jag minns inte smakade så mycket, det smakade mest av den sylt som man hade till. Gröten görs av mannagryn som görs av sädesslag som hirs och vete och ska vara en delprodukt vid framställning av mjöl. Semolina är ett annat namn för mannagryn. Det finns även källor som anger att mannagryn ska beredas av frön från mannagräset, Glyceria fluitans.
Idag säger man att manna avsöndras av mannaasken. Avsöndras, då är det inte frön man syftar på. Mannaaskens frö är roliga att titta på, de bildar små moln. Blommorna doftar sött.
Mannaask (Fraxinus ornus) tillhör asksläktet och trivs även i Sverige. Det finns ett stort fint exemplar vid italienska terrassen i Bergianska trädgården, Stockholm. Blommar beroende på var det växer i april, maj eller i början av juni. Blir vanligen 20 meter högt.
Men det är på Sicilien manna utvinns kommersiellt. Där, särskilt norr om Palermo görs en kräm, crema di manna, som man brer på en bit panettone. Det är saven som man använder, och den tappas på traditionellt sätt med att skära en v-formad skåra i barken. Tappningen sker i augusti och september och påbörjas när trädet nått en ålder av sju år. Under fem år beräknar man att ett träd klarar att tappas. Sav från äldre träd får inte samma fina smak samt blir också mera brun i färgen. På Sicilien säger man också att manna ska fungera som milt laxerande, något som jag inte märkt av! Dock ska dess laxerande effekt vara dokumenterad sedan 1239. Men det kan bero på att jag frossar i mannakräm på en bit panettone.
Golden garlic, gyllene vitlök, låter det inte vackert? När jag först hörde jag talas om den blev jag så nyfiken och trodde inte att den fanns att få tag på i Sverige. Men det gör den! Guldlök. En gammal mormorsväxt!
Allium moly är det vetenskapliga namnet och guldlöken lär vara en av de äldsta odlade lökväxterna i norra Europa.
Den omskrivs främst som trevlig kantväxt eller som undervegetation till buskar och häckar. För i maj, juni blommar den med små flockar av gyllene gula blommor. Så har även jag odlat den i många år och trivs den sprider den sig sakta men säkert.
Foto: Kerstin Engstrand
Garlic, ja, smaken påminner om vitlök, golden för att blommorna är intensivt guldgula och själva löken är gulbrun. Du kan äta både löken och bladen, samt blommorna. Jag låter lökarna vara i fred då jag vill att de ska sprida sig, de brukar bilda sidolökar. De lökar jag skördar odlar jag i en pallkrage, som kantväxt.
I boken Trädgårdsmästaren, handbok i praktisk trädgårdsskötsel skriven av Johannes Böttner (tyskt hortonom) och Nils Blomgren, 1926 beskrivs guldlöken kapitlet om grönsaksträdgården, som avart till vitlök:
”En avart (Allium Moly) finnes också, vilkens lökar äro guldgula samt betydligt mildare i smaken. ”
Medan nestorn Sven Gréen har med guldlöken i sin bok ”Från snödroppe till tidlösa” (1985) där han rekommenderar den till den tidens mest populära inslag i trädgården, stenpartiet. Sven Gréen 1905-1990) var länge aktiv i trädgårdsprogram både i radio och tv och var fram till 1970 rektor för trädgårdsskolan i Norrköping. Där, i Norrköping träffade jag honom i sällskap med min mamma som var mycket trädgårdsintresserad.
Guldlök växer i tuvor. Den blommor i maj-juni, trivs i halvskuggigt läge och blir 15 – 25 cm hög. Den förvildar sig sakta men säkert, bland annat sprider sig med frö.
Lökar av guldlök. Foto: Kerstin Engstrand
Lökarna är ganska små varför de bör sättas så tidigt som möjligt på hösten. Ge gärna en näve benmjöl vid planteringen och en ny näve på våren. Efter blomningen vissnar den ner helt så odlar du den i pallkrage gäller det att ha koll på växtplatsen.
Guldlök är härdig i hela Sverige förutsatt att den planteras väldränerat. Vild växer den i sydvästra Frankrike mot östra Spanien.
Bär med udda färger, som svarta hallon, kan det vara intressant att odla? Vi som trädgårderar brukar vara nyfikna av oss och vi har odlat svarthallon nu i ett par år. Vi föll för att de var så vackra, de påminner mycket om björnbär.
Väl inköpta läste vi på och fann att de anses vara särskilt nyttiga, rika på vitamin C och flavonoider. Den svarta färgen beror på att bären innehåller antocyanin som ska vara en kraftig antioxidant.
För det första, svarthallon växer snabbt och kraftigt! Vips så var den nyplanterade busken hög, över 1,5 meter. Jag tog mig friheten att beskära den, klippte av några grenar cirka 20 cm över marken och då förgrenade den sig fint.
Busken ger som vanliga hallon bär på fjolårets skott. Bladen är friskt gröna, ganska stora och har vit-silverskimrande baksida, en ganska fräsch buske helt enkelt.
Svarthallon ‘Jewel’ Foto: Kerstin Engstrand
I mitten av juli börjar bären bli mogna, oavsett sommar. Först ser bären ut som vanliga hallon och har man flera hallonbuskar så är det bra att särskilja svarthallon så att alla familjemedlemmar vet om att man ska vänta till just dessa blir svarta. Bären är mogna då de släpper när man försiktigt tar i dem.
Hur smakar de då? Efter att ha haft provsmakning av flera sorter och involverat hela vänkretsen har vi kommit fram till att de har först en lätt kryddig smak för att ge en eftersmak av lite viol. Svarthallons smak är alltså ljusår från vanliga så kallade mormorshallon. De är framtagna i USA och lär även vara populära att göra sylt och likör av. Vi föredrar dem i frukostyoghurten men kommer troligen att göra sylt av dem nästa år.
En varning, svarthallon är som sagt snabbväxande och kan faktiskt bli tre meter hög, även fyra meter höga buskar har vi sett och då i vanlig, välgödslad trädgårdsjord odlade i pallkrage. De är taggiga men inte så att vi störs. Våra blir cirka två meter höga. Plantera med ett avstånd av 40 cm mellan plantorna.
Rubus occidentalis är dess vetenskapliga namn och det finns en mängd namnsorter på marknaden, vi har köpt plantor som har benämns ’Jewel’ och ’Black Jewel’ som vi dock tror är samma.
Vi odlar i växtzon 3, men det finns rapporter om att svarthallon trivs bra i zon 4 och zon 5. Läget ska vara soligt och skörden börjar i mitten av juli och fortsätter sedan succesivt i ett par veckor.
Grenar som givit skörd blir på hösten bruna och det syns tydligt vilka som ska tas bort. Vi har valt att ta bort den gamla veden nästföljande säsong och det har fungerat utmärkt. Några rotskott verkar svarthallon inte skjuta utan alla skott kommer från plantans bas.
I och med att skotten kan bli så långa fungerar det bra att odla längs en spaljé.
I Sydafrika är det ett vanligt alléträd, i Australien växer det numera vilt och där anses det vara ett så pass snabbväxande träd så att det kan vara svårt att bli av med. Det går också att odla i Sverige, här är det inte lika snabbväxande.
Allt sedan jag första gången blev tipsad om att riva ett ambraträdsblad mitt itu för att känna doften bestämde jag mig för att ett sådant träd ska jag ha. American sweet gum tree är ett av dess många namn. Kådan är bärnstensfärgad. Länge trodde jag det skulle vara en omöjlighet men en dag fick jag tag på ett litet exemplar som var bördig från staten New York och idag växer det sakta men säkert i min trädgård i zon 3. Att trädet du tänker plantera har sin härstamning från New York är viktigt, de från Mexiko är året runt gröna och det fungerar inte i vårt klimat.
Jag gillar även ambraträdet för dess höstfärgers skull. De stjärnformiga bladen går i alla färger och ett och samma träd kan ha blad i allt från månskensgult till lila.
Foto: Kerstin Engstrand
Det har ett grunt rotsystem, som syren och granar, och trivs den brukar den föröka sig med rotskott. Dock inte ett problem i vårt land, ännu.
Ambraträdet anses vara snabbväxande men som många andra så brukar det vara ganska stillastående de första åren, då satsar den på att utveckla rotsystemet. Var noga med vattningen de första två åren.
Soligt läge. Vanlig bra trädgårdsjord. Gärna lite extra vindskyddat, rötterna är känsliga för kyla, och för uttorkning. Ambraträdet anses vara härdigt i växtzon 1 men det har även planterats flera stora i Stockholms innerstad.
Foto: Kerstin Engstrand
Man rekommenderas att plantera ett så stort exemplar som möjligt men de är svåra att få tag på.
Vid första lätta frosten brukar dahlians blad bli svarta. Det är ingen fara, knölarna tål en frostnatt, eller flera bara inte kylan har gått ner i jorden.
För att undvika att frosten tar blommorna kan man täcka dem med fiberduk, det fungerar mycket bra om frosten är lätt. Duken är så lätt och luftig att den skyddar utan att knäcka stjälkarna. Den kan också förlänga livet på många andra sommarblommor än bara dahlior.
Dahlior är numera ganska dyra, och kanske har du fått tag på lite ovanliga sorter så det är väl lönt mödan att ta hand om knölarna. Dahlia övervintrar inte i Sverige, kanske någon har lyckats på Gotland eller i Skåne, men för de flesta av oss behövs knölarna tas hand om.
Börja med att markera varje planta med sortnamn. Lättast är att trä en etikett runt stjälkens bas så att etiketten följer med plantan.
Därefter klipper jag bort de blommor som fortfarande är fina. De får pryda så många rum som möjligt, dahlian är en härlig snittblomma!
Gräv upp knölarna med en grep, grep är ett förträffligt redskap och risken minskar betydligt att du skadar de ömtåliga knölarna med grepen än med spade.
Nyuppgrävd dahlia. Foto: Kerstin Engstrand
Lyft upp försiktigt, och skaka av det mesta av jorden. Klipp nu av allt som är grönt förutom 10 cm av stjälkarna.
Jag låter dem nu torka inomhus i ett par dagar för att resten av jorden lättare ska gå att få bort. Nu granskas rötterna ordentligt, gamla knölar som är mjuka skär jag bort med en vass kniv.
Allt som är skadat och dåligt ska bort då risken för röta ökar. De tunnaste av rötterna kan man också klippa bort.
Foto: Kerstin Engstrand
Viktigt, en dahliaknöl ska vara i ett stycke bestående av 10 cm stjälk, mellandelen som håller ihop de olika knöldelarna och så ett par knöldelar. En knöldel som saknar stjälk och mellandel kommer inte att växa nästa år.
Knölarna ska vinterförvaras mörkt och frostfritt. Ett kylskåps svaldel, dvs där grönsakslådan finns har bra temperatur och kan hållas som ledtråd när du ser över lämpliga vinterförvaringsställen. Tänk dock på att dahliaknölar är mums för möss och råttor! Se till att förvara dem så att inga gnagare kan ta sig dit och kalasa under vintern!
Foto: Kerstin Engstrand
En låda med träull, spån eller torv fungerar bra. Spån och torven förhindrar uttorkning men tar även bort överflödig fukt.
Man kan även linda in dem i platsfolie.
Foto: Kerstin Engstrand
Och så glöm inte att njuta av dina dahlior nu, även i vaser inomhus!
I vår kan du göra som i Göteborgs botaniska trädgård. I mitten på april tar de fram de övervintrade knölarna för kontroll och plantering i kruka. Under sex till åtta veckor får de växa i krukor innan de planteras ut i rabatter i juni. Naturligtvis kan du sätta dina dahliaknölar direkt i din rabatt när frostrisken är över. Du får då räkna med en senare blomning än om du driver dem inomhus först.
Höstbukett på Waldemarsudde. Foto: Kerstin Engstrand
Linné lär ha skapat ett solur av växter, där varje växt var vald för att den hade egenskapen att slå ut vid en viss tid. Härlig idé som många har provat men varken Linné eller någon annat lär ha fått det att fungera i praktiken.
Finare gods och slott har oftast ett solur i trädgården. Ibland skapade av välkända konstnärer, ibland hemmagjorda. Men alltid lika fascinerande, visar det rätt tid?
De enklaste är gjorde på en plan, horisontell yta där en pinne sitter fast. När pinnen nås av solens strålar kastar den bakom sig en skugga.
Solur i Wisley Gardens. Foto: Kerstin Engstrand
Pinnens funktion lär vara att kunna bestämma solens höjd. Tittar man noga har de flesta solurus pinnar ett hål som skapar en ljus fläck på solurets platta. Genom att mäta skuggans längd, från pinnens bas till den ljusa fläcken samt använder sig av pinnens längd kan man räkna ut solens höjd oavsett när på dagen det är. Klockan 12:00 ska skuggan vara rakt i norr.
Har man då använt dessa i praktiken? I alla fall på de slott som tillhör det brittiska kungahuset. De har berättat för mig att förr använde de sig av dem genom att kontrollera att de klockor man hade inomhus, som fick dras upp för hand, visade korrekt tid! Först ut i slottsträdgården var kontroll och sedan in igen för att kontrollera palatsens alla klockor.
Äkta kastanj som växer i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Höst, då dyker kastanjer upp i frukt- och grönsaksdisken. Lite plattare än de hästkastanjer vi plockar upp i parker och trädgårdar.
Äkta kastanj, Castanea sativa växer i stort sett i hela Europa och större skogsbestånd finns även i England. Den är lätt att känna igen, bladen är sågtandade och avlånga, de sitter inte i som i en paraplyform som hästkastanjens. Hästkastanjens nötter är inte ätliga.
Jag har ett, än så länge litet exemplar, som jag för många år sedan köpte i Östersund, uppdraget i en plantskola där. I Bergianska trädgården i Stockholm finns fina exemplar, likaså i Botan i Göteborg.
Är hösten varm och lång får man mogna kastanjer även Sverige.
Foto: Kerstin Engstrand
Som alla träd inom samma släkte blir de med tiden stora, minst 20 meter höga. Hanblommorna sitter på långa smala gula ax och inte i de vackra ljusliknande klasar som hästkastanjens. Honblommorna, som blir kastanjer, är så små att man knappt ser dem. Blomningstiden är maj, början av juni. Höljet runt kastanjerna är också taggigt, extremt taggigt. De ser ut som sjöborrar!
På hösten avnjuts de rostade med salt och smör, eller bara om de är. En klassiker att hålla värmen vintertid är att ha några varma kastanjer i fickan. I varenda gathörn brukar rostade kastanjer säljas.
Försäljning av rostade kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand
Kastanjemjöl är populärt ibland annat Italien, av det gör man i Florens bland annat en kaka gjord på kastanjemjöl och rosmarin. Dock har kastanjemjöl kort hållbarhet, det är en färskvara.
Foto: Kerstin Engstrand
Ett annat plus är att äkta kastanj får vackra höstfärger. Bladen går i orange toner. Äkta kastanj är långsamväxande. Säkrast är att plantera det vindskyddat och i väldränerad jord. Det finns större exemplar att köpa, du får räkna med att betala över tusen kronor för ett träd som är två meter högt.
Rika på nyttigheter som proteiner, mineraler och vitamin E samt så goda rostade eller i bakverk, det finns anledning till varför hasselnötter är så populära.
Har du ett hörn av trädgården som ligger lite i halvskugga vill jag slå ett slag för en egen liten hassellund. För färska hasselnötter smakar bra mycket bättre än de som lagrats en tid. Lejonparten av de vi köper till jul kommer från Turkiet och är av en annan sort än vad som kan odlas här, de importerade har oftare ett hårdare skal.
Det går alldeles utmärkt att odla hasselnötter i Sverige. Jag har hittat stora bestånd av hasselbuskar i skogarna utanför Uppsala. Det finns även buskar i Umeå och i Dalarna som ger frukt. Det sägs att de kom hit strax efter istiden. De trivs i näringsrik jord och i naturen hittar man de oftast i hagmarker och i barrskogar. Halvskuggigt läge ska det vara. Har du en sluttning i halvskuggigt läge så kan den vara ett bra alternativ för din hassellund, bara det inte är för brant. Buskarna klarar branta sluttningar men du ska kunna stå stadigt när du skördar.
Hassel trivs i lundmiljö. Foto: Kerstin Engstrand
Alla former av hassel blommar tidigt på våren, på bar kvist det vill säga innan bladen har sprungit ut. Honblommorna är rubinröda och små, i storlek knappnålshuvud typ de med glashuvud, medan hanblommorna är gula hängen som liknar de som björkar har. Hassel är vindpollinerade och har du exempelvis en ormhassel på tomten hjälper även den till med pollineringen. Dock så blommar honblommorna före hanblommorna, men det brukar bli nötter i alla fall. För säkerhets skull rekommenderar man att ha flera buskar och då blanda flera sorter. Den tidiga blomningen är också viktig för humlor och bin.
Hassel har ett upprätt växtsätt. Hassel, Corylus (Hasselnöt-Gruppen), är lättskötta, behöver ingen direkt skötsel men med tiden bör man glesa ut buskarna och det gör man lättast genom att regelbundet ta bort de äldsta grenarna och då från basen av plantan, men lämna alltid 10 cm kvar. Glesa buskar ger mer skörd.
Härdigt till och med växtzon 4. Kan bli hela fyra meter hög. All hassel blir cirka hälften så bred som hög med smalare bas. Nötterna är skördemogna i oktober-november.
Hasselnötter, fortfarande gröna och omogna. Foto: Kerstin Engstrand
Det finns minst ett 40-tal namnsorter men idag bruka man rekommendera de storfruktiga. Storfruktig hassel, ger som namnet säger stora nötter Det finns flera sorter som är storfruktiga, bland annat ‘Jättenöt från Halle’ som vi ofta här hemma ser angiven som en dansk sort (’Halleske Kämpe´) medans danskarna anger att den är tysk vilket är det korrekta. Den säljs även under namn som ’Stor Zellernöt’,’ Halls Gigant’ och ’Riesennuss’. ‘Jättenöt från Halle’ ska vara ganska motståndskraftig mot nötviveln.
En annan bra storfruktig sort är ’Cosford’ som har ett mjukare skal än andra sorter och anses i princip vara självbefruktande.
Dessa sorter är lite dyrare än vanlig hasselnöt, runt 3 – 400 kronor, ibland lite mer. En vanlig buskstorlek är 60 till 80 cm hög. Alla storfruktiga sorter är hybrider av Corylus avellana och Corylus maxima.
’Lambert Filbert’ är en annan sort som rekommenderas för vårt klimat. Den har vitt fruktkött och ganska stora, mellan 20 till 30 mm äggformade nötter och oftast fem i varje klase. Ger bra skörd och kan ibland redan vara skördemogen i slutet av september. Rekommenderas tillsammans med ’Cosford’ för att få bra skörd.
Mycket vackra är de rödbladiga där ‘Rote Lambertsnuss’ är den som är lättast att få tag på här i Sverige.
Hur mycket skörd kan man få? Ja det beror på plantans storlek men har man tur får man med tiden upp till 4 kilo, dock skulle jag inte hoppas på så mycket per planta, kanske på halva mängden.
Man kan även äta hasselnötterna när de är gröna, det har blivit lite ”inne”, då skördar man de gröna nötterna när det så kallade svepet fortfarande är grönt. Brukar vara i augusti. Eller så gör man nocino av dem.
Tomma hasselnötter, beror antingen på att befruktning inte skett eller så har nötviveln troligen ätit upp innehållet.
Ska du skörda stora mängder bruna, mogna nötter så kan du lätt skilja de tomma från de mogna genom att lägga alla nötter i en hink med vatten. De som flyter är tomma.
Bruna hasselnötter är mogna då de fyller upp hela skalet. Det bruka inträffa från början mitten av september och framåt. När de släpper när man vrider lätt på dem är de mogna. Ett annat tecken är när man finner några på marken, men ekorrarna vet om när det är dags, de har örnkoll, och där får man vara snabb.
Visste du att tryffel, den delikata svamp som växer under mark, trivs Särskilt bra tillsammans med hassel? Det finns hasselplantorn med inympad tryffelmycel att köpa. Dock, får du tryffeln att trivas blir det på bekostnad av hasselnötsskörden, men man kan inte få allt här i livet.
Gröna hasselnötter är idag populärt att äta, eller göra likör av. Foto: Kerstin Engstrand
24 gröna valnötter eller hasselnötter som plockas natten till den 24 juni, till Johannes Döparens dag, är en italiensk tradition. Varför gör man då det? Jo, resultatet blir en likör, nocino, som mera är en amaro (för matsmältningen, har ingen aning om det fungerar). I Sverige är det för tidigt att plocka gröna nötter vid den tiden, men det fungerar om de plockas i slutet av juli eller i början av augusti.
Nocino finns även att köpa i specialbutiker. Foto: Kerstin Engstrand
Att det är just natten till den 24 juni beror också på att det även i Italien är sommarsolstånd. Det ska sägas att man tror att traditionen att plocka 24 nötter den 24 juni ursprungligen kommer från Storbritannien och att den via Frankrike har kommit till Italien.
OBS! Man får bara plocka nötter från egna träd/buskar eller om man har markägarens lov. Nötter ingår inte i allemansrätten, däremot får man plocka nötter som fallit till marken.
Kontrollera att nötterna är hela och att det inte finns några små hål i dem, hål indikerar att nötviveln tagit sig in i nöten.
Det är ganska enkelt att göra nocino, men det tar tid. Väntetid. Nötterna ska läggas in hela som de är, gröna med skal. De ska var så mjuka att du kan sticka en potatissticka igenom dem.
Lägg dem i en glasburk och häll över starksprit, både vodka och renat fungerar, spriten ska täcka nötterna. För att få en finare smak brukar man även tillsätta kryddor, till en sats där 6 dl sprit har tillsatts brukar man ta en kanelstång om 10 cm, 4 kryddnejlikor samt lite citronskal.
Först ska blandningen stå ljust och få sol ett par timmar per dag, och varje dag ska du vända på burken så att inte samma nötter ligger längst ner. Nu ska de stå svalt och mörkt i minst 60 dagar.
Har du valt gröna valnötter så kan du snabba på lagringen lite genom att dela valnötterna i fyra delar, då räcker det med att de drar 40 dagar i sprit.
Allt efter att tiden går kommer nötterna bli allt mörkare för att till sist bli svarta. När de 60 dagarna har gått är det dags att smaka av. Känns smaken för stark kan du, efter att nötterna har silats av späda ut med lite vatten samt sockerlag har proportionerna 4 dl vatten och 6 dl socker. Till 75 cl sprit brukar man ta 5 till 6 dl socker och det ska vara rörsocker av bästa kvalitet, även vanligt farinsocker fungerar.
Nu är det dags för ny lagring, mina italienska vänner låter den stå i ett halvår. Den ska lagras svalt och mörkt.
Nocinon ska serveras sval men inte iskall, definitivt inte med is i.
Och har du inte möjlighet att göra egen nocino så finns den att köpa färdig i såväl Italien som Frankrike.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK
Föregående
