Sida 29

Dahlia. Foto: Kerstin Engstrand

Vid första lätta frosten brukar dahlians blad bli svarta. Det är ingen fara, knölarna tål en frostnatt, eller flera bara inte kylan har gått ner i jorden.

För att undvika att frosten tar blommorna kan man täcka dem med fiberduk, det fungerar mycket bra om frosten är lätt. Duken är så lätt och luftig att den skyddar utan att knäcka stjälkarna. Den kan också förlänga livet på många andra sommarblommor än bara dahlior.

Dahlior är numera ganska dyra, och kanske har du fått tag på lite ovanliga sorter så det är väl lönt mödan att ta hand om knölarna. Dahlia övervintrar inte i Sverige, kanske någon har lyckats på Gotland eller i Skåne, men för de flesta av oss behövs knölarna tas hand om.

Börja med att markera varje planta med sortnamn. Lättast är att trä en etikett runt stjälkens bas så att etiketten följer med plantan.

Därefter klipper jag bort de blommor som fortfarande är fina. De får pryda så många rum som möjligt, dahlian är en härlig snittblomma!

Gräv upp knölarna med en grep, grep är ett förträffligt redskap och risken minskar betydligt att du skadar de ömtåliga knölarna med grepen än med spade.

Nyuppgrävd dahlia. Foto: Kerstin Engstrand
Nyuppgrävd dahlia. Foto: Kerstin Engstrand

Lyft upp försiktigt, och skaka av det mesta av jorden. Klipp nu av allt som är grönt förutom 10 cm av stjälkarna.

Jag låter dem nu torka inomhus i ett par dagar för att resten av jorden lättare ska gå att få bort. Nu granskas rötterna ordentligt, gamla knölar som är mjuka skär jag bort med en vass kniv.

Allt som är skadat och dåligt ska bort då risken för röta ökar. De tunnaste av rötterna kan man också klippa bort.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Viktigt, en dahliaknöl ska vara i ett stycke bestående av 10 cm stjälk, mellandelen som håller ihop de olika knöldelarna och så ett par knöldelar. En knöldel som saknar stjälk och mellandel kommer inte att växa nästa år.

Knölarna ska vinterförvaras mörkt och frostfritt. Ett kylskåps svaldel, dvs där grönsakslådan finns har bra temperatur och kan hållas som ledtråd när du ser över lämpliga vinterförvaringsställen. Tänk dock på att dahliaknölar är mums för möss och råttor! Se till att förvara dem så att inga gnagare kan ta sig dit och kalasa under vintern!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

En låda med träull, spån eller torv fungerar bra. Spån och torven förhindrar uttorkning men tar även bort överflödig fukt.

Man kan även linda in dem i platsfolie.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och så glöm inte att njuta av dina dahlior nu, även i vaser inomhus!

I vår kan du göra som i Göteborgs botaniska trädgård. I mitten på april tar de fram de övervintrade knölarna för kontroll och plantering i kruka. Under sex till åtta veckor får de växa i krukor innan de planteras ut i rabatter i juni. Naturligtvis kan du sätta dina dahliaknölar direkt i din rabatt när frostrisken är över. Du får då räkna med en senare blomning än om du driver dem inomhus först.

Höstbukett på Waldemarsudde. Foto: Kerstin Engstrand
Höstbukett på Waldemarsudde. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Solur i Wisley Gardens. Foto: Kerstin Engstrand

Linné lär ha skapat ett solur av växter, där varje växt var vald för att den hade egenskapen att slå ut vid en viss tid. Härlig idé som många har provat men varken Linné eller någon annat lär ha fått det att fungera i praktiken.

Finare gods och slott har oftast ett solur i trädgården. Ibland skapade av välkända konstnärer, ibland hemmagjorda. Men alltid lika fascinerande, visar det rätt tid?

De enklaste är gjorde på en plan, horisontell yta där en pinne sitter fast. När pinnen nås av solens strålar kastar den bakom sig en skugga.

Solur i Wisley Gardens.  Foto: Kerstin Engstrand
Solur i Wisley Gardens. Foto: Kerstin Engstrand

Pinnens funktion lär vara att kunna bestämma solens höjd. Tittar man noga har de flesta solurus pinnar ett hål som skapar en ljus fläck på solurets platta. Genom att mäta skuggans längd, från pinnens bas till den ljusa fläcken samt använder sig av pinnens längd kan man räkna ut solens höjd oavsett när på dagen det är. Klockan 12:00 ska skuggan vara rakt i norr.

Har man då använt dessa i praktiken? I alla fall på de slott som tillhör det brittiska kungahuset. De har berättat för mig att förr använde de sig av dem genom att kontrollera att de klockor man hade inomhus, som fick dras upp för hand, visade korrekt tid! Först ut i slottsträdgården var kontroll och sedan in igen för att kontrollera palatsens alla klockor.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Äkta kastanj som växer i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Höst, då dyker kastanjer upp i frukt- och grönsaksdisken. Lite plattare än de hästkastanjer vi plockar upp i parker och trädgårdar.

Äkta kastanj, Castanea sativa växer i stort sett i hela Europa och större skogsbestånd finns även i England. Den är lätt att känna igen, bladen är sågtandade och avlånga, de sitter inte i som i en paraplyform som hästkastanjens. Hästkastanjens nötter är inte ätliga.

Jag har ett, än så länge litet exemplar, som jag för många år sedan köpte i Östersund, uppdraget i en plantskola där. I Bergianska trädgården i Stockholm finns fina exemplar, likaså i Botan i Göteborg.

Är hösten varm och lång får man mogna kastanjer även Sverige.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Som alla träd inom samma släkte blir de med tiden stora, minst 20 meter höga. Hanblommorna sitter på långa smala gula ax och inte i de vackra ljusliknande klasar som hästkastanjens. Honblommorna, som blir kastanjer, är så små att man knappt ser dem. Blomningstiden är maj, början av juni. Höljet runt kastanjerna är också taggigt, extremt taggigt. De ser ut som sjöborrar!

På hösten avnjuts de rostade med salt och smör, eller bara om de är. En klassiker att hålla värmen vintertid är att ha några varma kastanjer i fickan. I varenda gathörn brukar rostade kastanjer säljas.

Försäljning av rostade kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand
Försäljning av rostade kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand

Kastanjemjöl är populärt ibland annat Italien, av det gör man i Florens bland annat en kaka gjord på kastanjemjöl och rosmarin. Dock har kastanjemjöl kort hållbarhet, det är en färskvara.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett annat plus är att äkta kastanj får vackra höstfärger. Bladen går i orange toner. Äkta kastanj är långsamväxande. Säkrast är att plantera det vindskyddat och i väldränerad jord. Det finns större exemplar att köpa, du får räkna med att betala över tusen kronor för ett träd som är två meter högt.

Ärbar kastanj. Foto: Kerstin Engstrand
Nyskördade ätbara kastanjer. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Röd hassel. Foto: Kerstin Engstrand

Rika på nyttigheter som proteiner, mineraler och vitamin E samt så goda rostade eller i bakverk, det finns anledning till varför hasselnötter är så populära.

Har du ett hörn av trädgården som ligger lite i halvskugga vill jag slå ett slag för en egen liten hassellund. För färska hasselnötter smakar bra mycket bättre än de som lagrats en tid. Lejonparten av de vi köper till jul kommer från Turkiet och är av en annan sort än vad som kan odlas här, de importerade har oftare ett hårdare skal.

Det går alldeles utmärkt att odla hasselnötter i Sverige. Jag har hittat stora bestånd av hasselbuskar i skogarna utanför Uppsala. Det finns även buskar i Umeå och i Dalarna som ger frukt. Det sägs att de kom hit strax efter istiden. De trivs i näringsrik jord och i naturen hittar man de oftast i hagmarker och i barrskogar. Halvskuggigt läge ska det vara. Har du en sluttning i halvskuggigt läge så kan den vara ett bra alternativ för din hassellund, bara det inte är för brant. Buskarna klarar branta sluttningar men du ska kunna stå stadigt när du skördar.

Hassel trivs i lundmiljö. Foto: Kerstin Engstrand
Hassel trivs i lundmiljö. Foto: Kerstin Engstrand

Alla former av hassel blommar tidigt på våren, på bar kvist det vill säga innan bladen har sprungit ut. Honblommorna är rubinröda och små, i storlek knappnålshuvud typ de med glashuvud, medan hanblommorna är gula hängen som liknar de som björkar har. Hassel är vindpollinerade och har du exempelvis en ormhassel på tomten hjälper även den till med pollineringen. Dock så blommar honblommorna före hanblommorna, men det brukar bli nötter i alla fall. För säkerhets skull rekommenderar man att ha flera buskar och då blanda flera sorter. Den tidiga blomningen är också viktig för humlor och bin.

Hassel har ett upprätt växtsätt. Hassel, Corylus (Hasselnöt-Gruppen), är lättskötta, behöver ingen direkt skötsel men med tiden bör man glesa ut buskarna och det gör man lättast genom att regelbundet ta bort de äldsta grenarna och då från basen av plantan, men lämna alltid 10 cm kvar. Glesa buskar ger mer skörd.

Härdigt till och med växtzon 4. Kan bli hela fyra meter hög. All hassel blir cirka hälften så bred som hög med smalare bas. Nötterna är skördemogna i oktober-november.

Hasselnötter, fortfarande gröna och omogna. Foto: Kerstin Engstrand
Hasselnötter, fortfarande gröna och omogna. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns minst ett 40-tal namnsorter men idag bruka man rekommendera de storfruktiga. Storfruktig hassel, ger som namnet säger stora nötter Det finns flera sorter som är storfruktiga, bland annat ‘Jättenöt från Halle’ som vi ofta här hemma ser angiven som en dansk sort (’Halleske Kämpe´) medans danskarna anger att den är tysk vilket är det korrekta. Den säljs även under namn som ’Stor Zellernöt’,’ Halls Gigant’ och ’Riesennuss’. ‘Jättenöt från Halle’ ska vara ganska motståndskraftig mot nötviveln.

En annan bra storfruktig sort är ’Cosford’ som har ett mjukare skal än andra sorter och anses i princip vara självbefruktande.

Dessa sorter är lite dyrare än vanlig hasselnöt, runt 3 – 400 kronor, ibland lite mer. En vanlig buskstorlek är 60 till 80 cm hög. Alla storfruktiga sorter är hybrider av Corylus avellana och Corylus maxima.

’Lambert Filbert’ är en annan sort som rekommenderas för vårt klimat. Den har vitt fruktkött och ganska stora, mellan 20 till 30 mm äggformade nötter och oftast fem i varje klase. Ger bra skörd och kan ibland redan vara skördemogen i slutet av september. Rekommenderas tillsammans med ’Cosford’ för att få bra skörd.

Mycket vackra är de rödbladiga där ‘Rote Lambertsnuss’ är den som är lättast att få tag på här i Sverige.

Hur mycket skörd kan man få? Ja det beror på plantans storlek men har man tur får man med tiden upp till 4 kilo, dock skulle jag inte hoppas på så mycket per planta, kanske på halva mängden.

Man kan även äta hasselnötterna när de är gröna, det har blivit lite ”inne”, då skördar man de gröna nötterna när det så kallade svepet fortfarande är grönt. Brukar vara i augusti. Eller så gör man nocino av dem.

  • Tomma hasselnötter, beror antingen på att befruktning inte skett eller så har nötviveln troligen ätit upp innehållet.
  • Ska du skörda stora mängder bruna, mogna nötter så kan du lätt skilja de tomma från de mogna genom att lägga alla nötter i en hink med vatten. De som flyter är tomma.
  • Bruna hasselnötter är mogna då de fyller upp hela skalet. Det bruka inträffa från början mitten av september och framåt. När de släpper när man vrider lätt på dem är de mogna. Ett annat tecken är när man finner några på marken, men ekorrarna vet om när det är dags, de har örnkoll, och där får man vara snabb.
  • Visste du att tryffel, den delikata svamp som växer under mark, trivs Särskilt bra tillsammans med hassel? Det finns hasselplantorn med inympad tryffelmycel att köpa. Dock, får du tryffeln att trivas blir det på bekostnad av hasselnötsskörden, men man kan inte få allt här i livet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Gröna hasselnötter är idag populärt att äta, eller göra likör av. Foto: Kerstin Engstrand

24 gröna valnötter eller hasselnötter som plockas natten till den 24 juni, till Johannes Döparens dag, är en italiensk tradition. Varför gör man då det? Jo, resultatet blir en likör, nocino, som mera är en amaro (för matsmältningen, har ingen aning om det fungerar). I Sverige är det för tidigt att plocka gröna nötter vid den tiden, men det fungerar om de plockas i slutet av juli eller i början av augusti.

Nocino finns även att köpa i specialbutiker. Foto: Kerstin Engstrand
Nocino finns även att köpa i specialbutiker. Foto: Kerstin Engstrand

Att det är just natten till den 24 juni beror också på att det även i Italien är sommarsolstånd. Det ska sägas att man tror att traditionen att plocka 24 nötter den 24 juni ursprungligen kommer från Storbritannien och att den via Frankrike har kommit till Italien.

OBS! Man får bara plocka nötter från egna träd/buskar eller om man har markägarens lov. Nötter ingår inte i allemansrätten, däremot får man plocka nötter som fallit till marken.

wwno154625

Kontrollera att nötterna är hela och att det inte finns några små hål i dem, hål indikerar att nötviveln tagit sig in i nöten.

Det är ganska enkelt att göra nocino, men det tar tid. Väntetid. Nötterna ska läggas in hela som de är, gröna med skal. De ska var så mjuka att du kan sticka en potatissticka igenom dem.

Lägg dem i en glasburk och häll över starksprit, både vodka och renat fungerar, spriten ska täcka nötterna. För att få en finare smak brukar man även tillsätta kryddor, till en sats där  6 dl sprit har tillsatts brukar man ta en kanelstång om 10 cm, 4 kryddnejlikor samt lite citronskal.

Först ska blandningen stå ljust och få sol ett par timmar per dag, och varje dag ska du vända på burken så att inte samma nötter ligger längst ner. Nu ska de stå svalt och mörkt i minst 60 dagar.

Har du valt gröna valnötter så kan du snabba på lagringen lite genom att dela valnötterna i fyra delar, då räcker det med att de drar 40 dagar i sprit.

Allt efter att tiden går kommer nötterna bli allt mörkare för att till sist bli svarta. När de 60 dagarna har gått är det dags att smaka av. Känns smaken för stark kan du, efter att nötterna har silats av späda ut med lite vatten samt sockerlag har proportionerna 4 dl vatten och 6 dl socker. Till 75 cl sprit brukar man ta 5 till 6 dl socker och det ska vara rörsocker av bästa kvalitet, även vanligt farinsocker fungerar.

Nu är det dags för ny lagring, mina italienska vänner låter den stå i ett halvår. Den ska lagras svalt och mörkt.

Nocinon ska serveras sval men inte iskall, definitivt inte med is i.

Och har du inte möjlighet att göra egen nocino så finns den att köpa färdig i såväl Italien som Frankrike.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sidenört, blomma. Foto: Kerstin Engstrand

Vilken doft, så brukar de flesta utropa när man möts av ett stort bestånd av blommande sidenört. Den doftar verkligen ljuvligt, sött, men sidenört, Asclepia syriacea, vars blommor och doft mångt och mycket påminner om krukväxten porslinsblomma, är en mycket invasiv växt och finns på EU:s lista på förbjudna växter.

Den ska inte förväxlas med den röd sidenört  Asclepia curassavica, eller orange sidenört, Asclepia tuberosa som är färgstarka i orange-rött och vanlig i kommunala sommarblomsplanteringar.

Sidenört är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen. Hur den en gång har kommit till Sverige är inte direkt känt men den härstammar från Nordamerika. Troligen har den kommit hit via införsel av frö, det är lätt att bli förförd av doften och sidenörten attraherar även bin.

En planta blir snabbt flera och bildar täta höga bestånd. Foto: Kerstin Engstrand
En planta blir snabbt flera och bildar täta höga bestånd. Foto: Kerstin Engstrand

Den blir snabbt mycket hög, runt två meter. Bryter man av ett blad eller en stjälk syns den vita växtsaften tydligt, den kan framkalla allergi.

Ett varmare klimat gör att den gynnas. I många länder är den ett problem, snabbetablerande som den är men den är också giftig för bland annat betande djur.

Du får alltså inte längre odla den, och absolut inte sprida den i naturen. Den är även förbjuden att importera, sälja, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen. Bäst bekämpar man den genom att ta upp plantorna, det går att rycka upp dem men se till att alla rötter kommer upp. Den sprider sig även med frö även om det inte är lika vanligt som med rotdelar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Du ska inte kompostera växtdelarna, de ska förbrännas. Ring till din kommuns miljökontor om hur du ska hantera växten. Här finns en bra film: https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Frammande-arter/Invasiva-frammande-arter/Invasiva-frammande-arter-som-omfattas-av-EUs-forordning/Sidenort/

Hittar du sidenört i naturen, rapportera då in fynden till Artdatabanken: https://artfakta.se/rapportera/invasiva-arter/skapa

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

'Firestars Scorchio' är en ny sort från Hardy's 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Denna ”jag vill ha växt” är ingen perenn utan en knölväxt. Har sitt ursprung i Sydafrika och introducerades i England 1966. I England stormtrivs den och har blivit lätt invasiv.

En växt som inte är gjord för vårt klimat men den klarar att övervintra i mycket bra lägen om vintern blir mild.Tricket är att sätta knölarna djupt, 30 cm ner i jorden. Det fungerar för oss. Men markera var du har knölarna för de kommer igång ganska sent på våren. Lättast övervintrar sorten ‘Lucifer’.

'Lucifer' som övervintrat i grönsakslandet. Foto: Kerstin Engstrand
‘Lucifer’ som övervintrat i grönsakslandet. Foto: Kerstin Engstrand

I Sydafrika växer montbretia, Crocosmia x crocosmiiflora, med milda vintrar och fuktiga somrar och så vill den ha det hos oss också. Blommorna är minst sagt spektakulära, den gracila formen förför. Finns i gult, orange och klart rött. Bladen är svärdsliknande. Bra snittblomma och får vackra fröställningar. Perfekt partner till höga gräs.

Blir ca 60–80 cm hög.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Eldigt röd kanna gör sig fint i mängd men även i ensamt majestät i en kruka. Foto: Kerstin Engstrand

Den syns! Den är mäktig. Redan innan den blommar tar den plats, bladen är stora, blomknoppen ser ut som ett spjut och så spricker den upp i en eldig flamencodans.

Plockar du bort de vissna blommorna så tackar kannan dig med att blomma vidare. En planta räcker fint i en kruka, i en rabatt blir den en verklig aha-upplevelse om du planterar många.

Soligt och vindskyddat läge, och genom att den är så stor med rik bladmassa så behöver den rejält med vatten. Den blir beroende på sort mellan 70 – 120 cm hög. Den färgstarka blomningen, den finns i gult, orange och rött, går från juni till september, oktober.

Knölarna av kanna, Canna x generalis, sätts grunt vilket gör att den inte kommer att övervintra utomhus. På hösten kan du hantera knölarna på samma sätt som du gör med dahlia. Har du odlat kanna i kruka kan du låta hela krukan med växt övervintra på en ljus och frostfri plats. Inget vatten under vintern. Nästa år, på senvåren, försommaren, när risken för nattfrost är över kan du sätta ut den igen. Då mår den bra om den får lite ny och näringsrik jord.

Du kan även vinterförvara knölarna torrt, i en temperatur av 5-10 grader, och ha gärna lite träull eller liknande runt knölarna. Knölarna väcks sedan till liv igen nästa vår, i februari, mars. Plantera då dem i krukor och sätt ut dem när risken för frost är över.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Flädersaft som görs av den vanliga äkta flädern, Sambucus nigra, brukar vara champagnefärgad men varför inte satsa på en rosablommande fläder som ger rosa saft?  Som flikbladiga med mörkt purpurröda blad och rosa blommor.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Blodfläder, Sambucus nigra ‘Purpurea’, börjar först med att bjuda på gröna blad som sedan övergår till djupaste purpursvart.  Inte nog med det, på hösten blir dess blad flammande röda. Och självklart bjuder den på de klassiska spetsformade blommorna  i  juni. Blodfläder är härdig upp till växtzon 3. Den blir 2,5 meter hög.

‘Black Lace’ har visat sig klara växtzon 4 utan problem. Den anses vara den mörkaste av alla. Förekommer även under namnet ‘Eva’. Har mycket smala flikiga blad. Får även den svarta ätliga bär.

'Black Beauty'.  Foto: Kerstin Engstrand
‘Black Beauty’. Foto: Kerstin Engstrand

’Black Beauty’ säljs också under namnet Gerda. Låter du den växa som en buske blir den med tiden tre meter hög och lika bred. Och den är snabbväxande. Får på hösten svarta bär som också är ätliga. Bladen är som alla mörkbladiga fläder först gröna innan de antar den mörkt purpurfärgade bladen. Härdig upp till växtzon 3.

'Black Tower'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Black Tower’. Foto: Kerstin Engstrand

Nu finns en ny som heter Black Tower som växer mera upprätt, mera som en pelare. Även denna har de nya skotten grön färg. Svarta bär. Blir cirka två meter hög. Klarar växtzon 4.

Brokbladig fläder.  Foto: Kerstin Engstrand
Brokbladig fläder. Foto: Kerstin Engstrand

Albovariegata’, vitbrokig fläder, har vitbrokiga blad. Blir upp till tre meter hög. Härdig upp till växtzon 4.

‘Aurea’, gulbladig fläder, gula blad och röda bladskaft. Växtzon 4.

Gul-limefägad fläder. Foto: Kerstin Engstrand
Gul-limefägad fläder. Foto: Kerstin Engstrand

‘Golden Tower’ har vita blommor och gulgröna flikiga blad. På hösten svarta bär som är ätliga, Blir cirka tre meter hög och härdig upp till växtzon 4.

‘Marginata’, som även förekommer under namn som  ‘Variegata’ och  ‘Aureavariegata’, brokig fläder,  har gulbrokiga blad. Zon 5.

Allmänt om fläder
  • Vill växa i sol till halvskugga, bäst blir den dock i full sol.
  • Är ingen törstig buske.
  • Växtsätt: Buske eller mindre flerstammigt träd, du kan forma din buske som du vill ha den.
  • Beskärningstid: På senvintern eller tidig vår. Fläder tål hård beskärning. Man brukar också behöva gallra ut äldre grenar, särskilt längst ner.
  • Fläder vill ha näringsrik, mullrik jord och det ska vara väldränerat.
  • Oavsett sort så brukar fläder få bladlöss. Detta undviks om man istället gör saft på bären.
  • OBS! Förväxla inte den äkta flädern med druvfläder, som är giftig. Druvflädern liknar mera rönn.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Rufsig gökblomster 'Petite Jenny' . Foto: Kerstin Engstrand

Gökblomster känner du kanske till från naturen. Trädgårdsvarianterna är lite ”vildare” i utseendet , de minglar gärna med andra växter och är suveräna att plantera där du har lökväxter som allium eller tulpaner då de skyler lökväxterna vissnande blad och även dess fröställningar. Snygga är de också till mjuka prydnadsgräs och solhattar.

Rosa, nästan cerise, men inte sockersöt är sorten Lychnis oscuculi ‘Petite Jenny’ som Bressingham Gardens fann i en samling sådder.  Den är en minivariant av Silene flos-cuculi ‘Jenny’.

Gökblomster 'Petit Henry'. Foto: Kerstin Engstrand
Gökblomster ‘Petit Henry’. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du ha en vit så finns ‘Petit Henry’ och den allra senaste går i blålila.

Blir runt 40 cm hög och växer till sig bra på bredden.

En klar fördel med dessa gökblomster är att de börjar blomma i juni och de fortsätter att blomma en bra bit in på hösten. Detta då blommorna är sterila och inte sätter frö.

'Petite Jenny'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Petite Jenny’. Foto: Kerstin Engstrand

Trivs i vanlig trädgårdsjord, väldränerat men låt den inte torka ut.  Växtplatsen ska allra helst ligga i sol till halvskugga. På våren skärs de vissnade blomstänglarna ner.

'Petit Henry' och prästkrage. Foto: Kerstin Engstrand
‘Petit Henry’ och prästkrage. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...