Sida 30

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Ton i ton är ett säkert och raffinerat sätt att skapa minirabatter i din trädgård på. Tänk tre växter som trivs i samma växtförhållanden, tänkt tre färgtoner som matchar varandra, tänk tre som avbyter varandra i blomning så har du en succékombination!

Daggros, ett stycke Pattys Plum och så en stäpplök, det är min favoritkombination i juni. Ton i ton, sammanbundna men ändå solitärer, så har jag skapat en del av min trädgård. Grundidén att en färg ska vara sammanhållande och tas upp av olika växter som avlöser varandra i blomning. Då blir det som om färgen hoppar över till nästa växt.Men just denna har väldigt korta mellanrum i blomningen mellan de olika växterna. Lite senare, när stäpplöken och vallmon har blommat över, men då daggrosen fortfarande blommar, så träder honungslöken in på scenen.

Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand
Daggrosens grenverk är mycket sofistikerat! Foto: Kerstin Engstrand

Daggrosen är den verkliga dominanta i denna del. Det är en snabbväxande ros!  Daggros, Rosa glauca, är huvudaktören vars vackra rödtonade och gråblådaggigt bladverk är fin från tidig vår till sen höst. I en månad, från början av juni till början av juli, bjuder den på en mycket riklig och svagt doftande blomning och blommorna fylls tidigt på morgonen av humlor och bin som älskar daggrosens enkla blommor.  Blommorna är mörkt ros med vit mitt. På hösten kommer nyponen som matchar bladverket, de är först brunröda för att senare gå över till mera orange. Daggrosen blir upp till tre meter hög och är alla gånger härdig upp till växtzon 6.

'Pattys Plum'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Patty’s Plum’, till höger skymtar daggrosens blad. Foto: Kerstin Engstrand

Jättevallmon Patty’s Plum träder in på scenen i juni. Det räcker med en planta, Patty syns! Sedan Patty’s Plum gjorde entré på trädgårdsvärldens motsvarighet till modeveckorna i Paris och Milano, Chelsea Flower Show i London 1998 så är hon nummer ett. Alla drabbades då och än idag av habegär. Hon blev trend, hon blev mode.  Mer om ’Patty’s Plum’ och historien bakom kan du läsa i vår specialartikel (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster).

 

Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand
Daggros med stäpplök. Foto: Kerstin Engstrand

Stäpplöken vars metalliskt ljust lila blombollar gör att man syns titta in i en stjärnhimmel blommar också i juni. Blombollarna kan bli upp till 20 cm stora! Varje blomboll består av ett sjuttiotal lätt silverglänsande, purpurvioletta blommor. Här kan man verkligen tala om blommor i blomman! Den blir ca 50 cm hög. Sin naturliga växtplats har stäpplöken i norra Iran och på Centralasiens sluttningar på en höjd av 1 000−2 200 meter över havet. Därför är den mycket lättodlad bara växtplatsen är väldränerad och solig.

Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand
Honungslök. Foto: Kerstin Engstrand

Honungslöken, Allium siculum men förekommer i handelns under det vetenskapliga namnet Nectaroscordum siculum, är humlornas favorit och intressant från knopp till fröställning. Den är denna kombinations utropstecken. Färgen som utslagen blomma är mellan beige, puderrosa och grönt! Knopparna ser ut att vara inslagna i papper och efter blomningen bildas fröställningar som ser ut som små raketer! Blir 60-70 cm hög och blommar i slutet av juni.

Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand
Rudbeckia och daggrosens nypon. Foto: Kerstin Engstrand

Senare under sommaren inträder en rudbeckia, en solhatt, mer om denna trevliga växt kan du läsa här (klicka på länken så öppnas artikeln i nytt fönster.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Kryddsalvia i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Kryddsalvian blommar nu så fint. Nu gör vi en sats likör, som när den är färdig så ser den ut som olivolja, men smaken påminner om Chartreuse. Det är kryddsalvians läppformade blålila blommor som är en viktig ingrediens.

Vi låter en rejäl näve kryddsalviablad och blommor dra i ren sprit, vodka eller brännvin. Det ska stå och dra på ett varmt ställe , köksfönstret är utmärkt, i åtta dagar.
Därefter silas bladen och blommorna av. Häll över på en flaska. Lös socker i vatten (beräkna 400 gram socker per 10 dl vodka, och ta 5 dl vatten till 400 gram socker) genom att värma det lätt, låt svalna och häll över sockerblandningen i flaskan. Kan sedan avnjutas direkt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Honungsros. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns blommor och det finns blommor, några bär på en wow-faktor, andra är mera stillsamma. Honungsrosen bjuder på både och.

Honungsrosen, Rosa helenae hybrida, är en starkväxande klätterros som mer än gärna svingar sig upp i ett gammalt äppelträd, fem meter upp är inga problem för den. Näringsrik och fuktighetshållande jord, alltså gärna lite lerrik jord, föredrar den men ett ytterligare plus är att den även klarar av lite sämre förhållanden som exempelvis lite skuggare läge. Jag har flera exemplar, ett i österläge i skuggan av en häck, och andra i söderläge.

Dessutom har den ett mycket friskt bladverk, det är sällan den får några angrepp.

Blomknopparna är mörkt gula och är så vackra att man nästan inte vill att de ska slå ut! Men när blommorna är utslagna så får man ytterligare en rikedom, humlor en masse! På hösten sätter den nypon, små och exklusivt korallfärgade.

Blommorna är stora som gamla femkronor och sitter i klasar. De slår en ”normal” sommar ut i mitten av juli och går i olika toner av gult mot vitt. Har våren och sommaren varit extra varm, som de senaste åren, så blommar den redan i slutet av juni i Stockholmstrakten.

Att den är starkväxande innebär också att den passar att klä in ett staket eller en portal. En enda ros klär lätt in en husgavel. Den klarar även av att flyttas, i sådana fall är det mera den person som ska gräva upp den som får mest stryk, en klätterros har maffiga rötter. Jag flyttade en av mina sensommaren 2006. Första året efter flytten stod den stilla, ingen tillväxt skedde men därefter så växte den på som om inget hade hänt.

Planterar du din honungsros under ett träd så bör du ge den lite extra omvårdnad i form av extra bevattning och lite gödsel. Annars behöver du bara se till att den får lite extra vatten om det skulle bli en längre torrperiod.

Beskärning, behövs i regel inte, enstaka döda grenar tas bort, ibland måste man också begränsa honungsrosens framfart.

Led gärna de långa skotten så att de växer horisontellt, det främjar blombildningen.

Välj rätt sort!
Hybrida som flyttades 2006, det klarade den galant. Foto: Kerstin Engstrand
Hybrida som flyttades 2006, det klarade den galant. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns ingen uppsjö av sorter att välja på, man brukar säga att valet är lätt, det är en som är vackrast och de andra två är de näst vackraste. Det vill säga, har du plats så välj en av varje.

‘Hybrida’ är den som länge har varit vanligast men numera lite svår att få tag på. Hybrida är härdig alla gånger i zon 5. Blomklasarna, som är enorma, de t kan finnas hur många blommor som helst på en klase, kommer på fjolårsskotten. Blommorna är dubbla, gula och har ett starkt gult öga. Blomknopparna är gula. Just denna kombination, gula blomknoppar, ljust gula, månskensgula blommor som blir mera vita när de börjar vissna är en mycket trevlig upplevelse.Hybrida ska ha som ursprung i en fröplanta av Rosa helenae som ska ha upptäckts av Valdemar Petersen.

Honungsrosen 'Lykkefund'.  Foto: Kerstin Engstrand
Honungsrosen ‘Lykkefund’. Foto: Kerstin Engstrand

‘Lykkefund’ är en sort från 1930 och ska ha tagits fram i Danmark av den kände förädlaren Aksel Olsen, därav det danska namnet. Lykkefunds halvfyllda blommor har en lätt rosa ton, liksom knopparna. En nästan taggfri sort! Anges vara härdig upp till zon 3.  Fin doft och älskas av humlor och bin.När den blommar så surrar det så intensivt av humlor att man kan tro att en drönare passerar över den!

’Aksel Olsen’ är den som liknar mest en nyponros, en månskensgul sådan. Har sitt ursprung i en ros som växte i Köpenhamns botaniska trädgård. Är en enkelblommande sort. Är den honungsros som får de största blommorna, och klasarna. Anses vara lika blomvillig som den är taggig!  Härdighet: Växtzon 3.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Som ett rufsigt stekt ägg! Foto: Kerstin Engstrand

Gillar du en liten rufsig trädgård? Eller söker du en växt som bryter av? En växt som väcker uppmärksamhet? Då är säkerligen en liten annorlunda prästkrage något att satsa på. Och kanske har prästkragen äntligen fått ge skäl för begreppet älskar, älskar inte för det är många som anser att en prästkrage ska vara lika med den klassiska vilda.

Sorten ’Beauté Nivelloise’ ser ut som ett misslyckat stekt ägg där vitan blivit fransig. Jag älskar den lika mycket som jag älskar den klassiskt enkla vilda prästkragen men just denna är också en härlig spektakulär blomma som lyfter en bukett. Du kan även finna den i handelns under sortnamnet ’Old Court’.  Är du en i en växtbutik som sorterar växterna efter det vetenskapliga namnet så ska du titta efter Leucanthemum x superbum.

Den matchar blommande jättedaggkåpa fint. Foto: Kerstin Engstrand
Den matchar blommande jättedaggkåpa fint. Foto: Kerstin Engstrand

Bli inte orolig om plantan du fyndat ser lite tanig ut, den tillhör den grupp av växter som brukar vara lite tröga i starten, men därefter kommer den att bli en härlig ovanlig juvel i din rabatt.

Kan bli hela en meter hög men den brukar oftast vilja växa parallellt med andra växter. En enda blomma kan bli hela 12 cm i diameter.

Önskar du fler plantor kan du dela en planta som växt till sig.

Behöver ingen extra omvårdnad, klipp bara ned det fjolårsvissna på våren.

Här tittar den fram bland rosors bladverk. Foto: Kerstin Engstrand
Här tittar den fram bland rosors bladverk. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Omogna vinbär är suveräna att lägga in! Foto: Kerstin Engstrand

Förra sommarens favorit bland inläggningar blev: Gröna, omogna vinbär i 1-2-3 lag!

Och inte nog med det, det var glömska som gjorde denna inläggning till succé!

Att jag poängterar att de ska vara omogna beror på att det finns vinbär som är gröna som mogna. Det finns även rosa, vita, röda och svarta vinbär. Just förra året var det röda vinbär som jag lade in.

Får helt enkelt för många röda vinbär så därför föll valet på dem. Det går precis lika bra med vilken sorts vinbär som helst, bara de är omogna, det är finessen.

1-2-3 lag är 1 del ättika, 2 delar socker och 3 delar vatten, en klassisk snabbinläggningslag för bland annat sommargurka.

Skölj vinbären och lägg dem i en glasburk eller en ugnsfast form. Fyll inte ändå upp, det måste finnas plats för lagen.

Koka upp lagen, den ska koka tills sockret lösts upp sig. Låt lagen svalna lite innan den hälls över de omogna vinbären.

Sommarsuccé, inlagda omogna vinbär. Foto: Kerstin Engstrand
Sommarsuccé, inlagda omogna vinbär. Foto: Kerstin Engstrand

Nu kommer skillnaden mot vanliga picklade inläggningar, som man bara brukar låta dra i ett par timmar, för jag lät inläggningen stå utan lock i kylskåpet i över en vecka, och se det blev fantastiskt goda vinbär! Vänkretsens ungdomar gillade dem särskilt på hamburgare.

Jag frös även in dessa misslyckade men superlyckade gröna vinbär och det fungerar också. Det var roligt att ta fram dem i julas. I år ska jag även lägga in några som kapris, det ser ut att bli ett bra vinbärsår i år!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vacker, väldoftande och frisk, rosen Louise Bugnet är en verklig stjärna. Foto: Kerstin Engstrand

En ros vars blomma ser ut som en konstnär gått förbi och skvätt lite akvarellfärg på den, kan det vara något? En ros vars knoppar är polkagrisrandiga? En ros vars doft är precis lagom stark? En ros som blommar redan i början av juni i zon 3, i zon 1 oftast i slutet av maj, och bjuder på en andra omgång blommor i augusti?  En ros som får vackra orange bulliga nypon på hösten och är härdig upp till zon 6, i gynnsamma lägen även zon 7? Som dessutom är mycket frisk?

En mer än femstjärnig ros alltså. Jag talar om Louise Bugnet.

Louise Bugnet är en av många kanadensiska rosor som finns att köpa i Sverige. Mina exemplar är bland de första som kom till Sverige och jag tror att det var Cedergrens plantskola som tog in dem men mitt minne kan svika mig där. Hur som helst så stänger förresten denna anrika plantskola för gott nu i juni 2019. Synd då tack vare dem har jag fått tag på många fina och ovanliga växter.

Knopp. Foto: Kerstin Engstrand
Knopp. Foto: Kerstin Engstrand

Louise Bugnet blir vanligen cirka 120 cm hög, tät och fin men en brasklapp här, mina exemplar som är drygt 30 år gamla är nu runt två meter höga och runt 120 cm breda. De har aldrig fått extra gödsel, bara sol och vatten. De växer i västerläge i växtzon 3. Louise Bugnet är en skuggtålig ros! Och nästan taggfri, den har inga långa vassa taggar.

OBS! Länge såldes Louise Bugnet i Sverige under namnet Louis Bugnet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trebladsspiran börjar blomma redan som liten planta. Foto: Kerstin Engstrand

En perenn som dansar fram i rabatten, det passar väl vid skolavslutningstider? För i början av juni brukar trebladsspiran, Gillenia trifoliata, blomma, och det oavsett hur våren har varit. Detta trots att officiellt ska den blomma först i juli. Men i Stockholmsområdet väljer den början av juni. 2018, som bjöd på en varm vår, då blommade den redan sista veckan i maj.

Bladen och stjälkarna har en svag nyans av brons, blommorna är oskuldsfullt vita med en gnutta blodrött. Jag har en av mina gillenior framför en perukbuske, de blommar samtidigt! Perukbuskens blommor går i mörkt gulbrunt vilket är mycket snyggt mot dess mörkt vinrödbruna blad.

Redan som nyplanterad är den fin.  Foto: Kerstin Engstrand
Redan som nyplanterad är den fin. Foto: Kerstin Engstrand

Trebladsspiran är perennen som blir stor som en buske! Man får verkligen valuta för pengarna så det gäller att inte frestas att plantera flera exemplar för nära varandra. 80 cm hög blir den ganska snabbt, och när den är väl etablerad och får extra bra odlingsförhållanden, kan den till och med bli hela 130 cm hög. Blommorna är tredelade, därav namnet trebladsspira.

Fler fördelar? Den trivs i både sol och i halvskugga. Och vind! Den blir nästan vackrast när starka vindar tar tag i den, det synes som om blommorna älskar att åka karusell. Den klarar lägen med enbart förmiddagssol alldeles utmärkt lika så gassande söderläge. Helt vanlig trädgårdsjord tycker den också om.

På håll ser det ut som om det är fullt av små vita fjärilar som svärmar men det är trebladsspiran som blommar!  Foto: Kerstin Engstrand
På håll ser det ut som om det är fullt av små vita fjärilar som svärmar men det är trebladsspiran som blommar! Foto: Kerstin Engstrand

Blommar fint redan första året efter plantering samt behöver ingen skötsel mer än vattning. Inga växtstöd, ingen beskärning och får heller inte vad jag vet några angrepp av löss eller sniglar.

Låter jag frälst? Ja, trebladsspiran är det lätt att älska. Förutom de goda växtegenskaperna så är det också det lite tuffa bladverket som jag gillar.  Den känns modern.

Vattning vid torka, självklart. På våren klipps de vissna stjälkarna ner, precis som för alla andra perenner. Bli inte orolig om den inte visars sig tidigt på våren, den kommer och när den väl sätter fart går det fort!

Har den något minus? Kanske då avsaknaden av doft men å andra sidan i mitten av juni doftar det gott av kaprifol, tidiga rosor och i viss mån även syren så det är faktiskt skönt att trebladsspiran inte doftar.

Den går inte att fröföröka utan det är vegetativ förökning som gäller.

Gillenia är helt enkelt ett måste att ha i sin trädgård, den bygger broar mellan olika växter, som till min perukbuske. Den ger fyllighet och mycket för pengarna.

Snygg knopp som liknar en insekt.  Foto: Kerstin Engstrand
Snygg knopp som liknar en insekt. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trädgårdsguckusko. Foto: Kerstin Engstrand

Att ha orkidéer inomhus har blivit vardagsmat men hur är det i trädgården, går det? Ja, men då helt andra arter. Och det är enklare än man tror.

Det är släktet Cypripedium som du lätt kan lyckas med. På svenska säger vi guckuskosläktet. Guckosko växer vild på flera håll i landet och den är fridlyst. Vad vi odlar i trädgården är särskilda framtagna sorter, så kallade hybrider. Man kan kalla dem för trädgårdsguckusko.

De trädgårdsorkidéer man lättast hittar i trädgårdsbutikerna är drottningsko, Cypripedium reginae och Cypripedium Ulla Silkens grex. Oftast säljs de som blommande exemplar i kruka. Ulla Silkens är en hybrid, framtagen genom korsning mellan drottningsko från Nordamerika och gul guckusko Cypripedium flavum från Grekland. Ulla Silkens klarar utan problem ner till -20 C, och de brukar även klara kallare än så, dock då med ett skyddande snötäcke.

De trivs under träd, som ger dem den halvskugga de vill ha och i vanlig trädgårdsjord. Under buskar kan också gå bra, bara det är buskar som inte har grunda rotsystem, som till exempel syren. Samt det ska vara väldränerat. Oftast köper man krukodlade exemplar och de är lätta att plantera, bara att sätta dem på samma djup som i krukan. Bra är också om växtplatsen inte nås av vårens första brännande strålar, rent österläge ska du försöka undvika.

En sluttning går alldeles utmärkt, bara plantan får halvskugga.

Fuktigt men inte vått, och definitivt inte i lerjord, så vill trädgårdsguckuskon växa. Det betyder att du måste komma ihåg att vattna under sommaren. Stillastående vatten avskyr dom! Och plantera dem inte i ren torv, helt vanlig trädgårdsjord går utmärkt. För att markera växtplatsen lite extra, så att du inte förstör skotten på våren, är det bra att lägga ut ett tunt lager av grus eller grov sand runt plantan.

Trädgårdsguckuskon trivs under träd. Foto: Kerstin Engstrand
Trädgårdsguckuskon trivs under träd. Foto: Kerstin Engstrand

På hösten kan du med fördel låta trädets eller buskens blad täcka orkidéerna. Det skyddar dem från barfrost. En enda vårnatt med rejäl barfrost är inget dessa trevliga växter tycker om. På våren krafsar du lätt bort det skyddande bladtäcket och strax kommer du upptäcka små bulliga ljusgröna skott, din trädgårdsorkidé har vaknat till liv! Nu gäller det att plantorna bara att lite fuktiga, de är känsliga för markfukt under våren. Nu är det bra att sätta någon form av snigelskydd runt plantorna.

Och nu går det fort! Hög tid att börja vattna lite mer. Med rask fart skjuter de gröna skotten upp och plötsligt så ser du blomknoppar! I Stockholmstrakten brukar de börja blomma i slutet av maj, början av juni.

Blomknopparna är maffiga. Foto: Kerstin Engstrand
Blomknopparna är maffiga. Foto: Kerstin Engstrand

Måste trädgårdsorkidéer ha näring? Nej, det går liksom i naturen bra att inte gödsla dem men vill du ha riktigt maffiga plantor som bjuder på otaliga blommor så är näring en viktig att lyckas faktor. Näringen ger man då på våren, det ger bästa effekten men kan förstås även ges efter blomningen.  Många ger kogödsel, sådan som finns färdig på påse, och den ska då läggas runt plantan i ett tunt lager, inte på plantan. Andra ger flytande orkidénäring, åter andra tar flytande krukväxtnäring. Jag har testat samtliga tre metoder och alla fungerar lika men kogödsel känns bäst.

Till vänster, vid den vita etiketten, skymtar en nyplanteras barrotad planta som börjar skjuta skott. Till höger en planta som fått snigelskydd.  Foto: Kerstin Engstrand
Till vänster, vid den vita etiketten, skymtar en nyplanteras barrotad planta som börjar skjuta skott. Till höger en planta som fått snigelskydd. Foto: Kerstin Engstrand

Med tiden så kommer din planta bli lite gles i mitten, precis som iris, och då är det dags att dela din planta. Det kan du göra antingen på våren eller hösten men jag rekommenderar våren just när plantan börjar ta fart och det är lätt att se var skotten är. Nu gäller det att försiktigt gräva upp plantan så att rötterna inte skadas. Jag använder alltid grep när jag gräver upp plantor. Dela plantan så att minst fyra till fem tillväxtpunkter finns på varje del, en vass kniv fungerar utmärkt. Varför så många tillväxtpunkter per del? Jo, för det är lätt att skada dem, de sitter tätt. Plantera därefter de nya plantorna på samma sätt som de nyinköpta.

Vanligen blir plantorna 40 cm höga, något högre när de blommar.

Fröställning, trädgårdsguckusko. Foto: Kerstin Engstrand
Fröställning, trädgårdsguckusko. Foto: Kerstin Engstrand

Och har du tur, om sommaren blir riktigt varm, kan du även få fröställningar! Sommaren 2018 var en sådan. Men att lyckas med frösådd av trädgårdsguckusko har jag än så länge inte lyckats med. Men vem vet, kanske kommer något av fröna gro.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

Små fröplantor av sparris. Foto: Kerstin Engstrand

Har man både han och honblommande sparris så upptäcker man snabbt att det plötsligt dyker upp frösådda små plantor. De brukar vara lätta att känna igen, de ser ut som små luddiga gröna strån. Många liknar dem till små minijulgranar!

Dessa självsådda kan man plantera på en mera lämplig plats  och med tiden kommer de bli stora plantor, men det tar lite tid. Minst fem år.

Man kan även köpa sparrisfrön och så. Det är ett roligt och ett bra sätt att sakta men säkert utöka sparrisbeståndet.

En sort som jag brukar fröså heter ’Connovers Colossal’ som är en kulturarvssort från 1868. Den är en tidig sort och brukar ge rikligt och är god. Connovers Colosall har på grund av sina fina odlingsegenskaper belönats med utmärkelse AGM, Award of Garden Merit.

Sparris frön är helt svarta. De röda bär du sett i ditt sparrisland är fröställningarna, fröna finns inuti.

Bäst är att så sparrisfrön på våren, april, maj går utmärkt. Så i småkrukor, i vanlig trädgårdsjord, i regel brukar alla frön gro.

Fyll krukan med såjord, vattna och så sedan sparrisfröna över ytan. Täck med såjord, cirka 1,5 cm. Håll sådden fuktig men inte våt. Sådden ska stå i rumstemperatur, 20-25 grader. Det kan ta upp till en månad innan fröna gror men i regel går det betydligt snabbare. Och grobarheten brukar vara mycket god, nästan 100% av fröna gror.

När de små fröplantorna har vuxit till sig och blivit några centimeter höga ska sådden ställas svalare, allra helst i en temperatur av 15 grader. Har du sått i maj månad så kan de nu ställas ut.

Småplantorna kan sedan när de blivit 10 cm höga planteras om en och en, jag brukar plantera om dem till 7 cm krukor. I dem får de stå, utomhus och växa till sig.

Redan samma sommar kan du plantera ut dem på den tänkta växtplatsen men jag föredrar att ha dem i kruka två år till så att jag kan använda ytan där de ska växa till annat under tiden. Och jag tycker det är lätt att glömma bort småplantorna om de planteras ut redan första året. Jag planterar om dem successivt till större krukor, från 7 cm till 9 cm till 11 cm.

Under vintern gräver jag ner krukorna. Först år tre llanterar jag ut frösådderna på den slutliga växtplatsen.

Efter första vintern. Foto: Kerstin Engstrand
Efter första vintern. Foto: Kerstin Engstrand

Man kan tro att dessa små gosiga små plantor ska ha svårt att klara en svensk vinter men se det har de inte! På våren ser man att förra årets tillväxt har vissnat ner och i mitten av maj har nya skott vuxit fram!

Läs mer om hur du lyckas med din sparris:  Pallkrageodling: Tre pluspoäng för sparris, vårens verkliga primör

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Buskar är billiga rabatter på ”höjden”. Utmärkta som bas i de breda rabatterna då de förutom att snabbt ge både vacker blomning och spännande former ger välbehövlig höjd till din trädgård. Buskar säljs numera nästan alltid krukodlade vilket gör att de kan planteras hela sommaren.

Ett absolut måste för försommarträdgården är liten pärlbuske, Exochorda ’The Bride’ (zon 4), som beroende på hur varm våren har varit slår ut som tidigast i andra halvdelen  av maj men oftast i början‒mitten av juni. När man ser de vackert formade vita knopparna förstår man hur den har fått sitt namn.

Dessutom får den vackra stjärnformade fröställningar som blir extra vackra vintertid när frost och snö klär dem.

‘The Bride’ väcker uppmärksamhet och alla som ser den i blom får ett habegär!

Med åren blir ‘The Bride’ upp till två meter hög men det det är en gracil buske. Den behöver inte beskäras!

Ibland kan man se uppgift om att den vill växa i lätt sur jord men det stämmer inte. den trivs utmärkt i helt vanlig trädgårdsjord. men läget bör vara soligt till halvskuggigt. Mitt exemplar växter i västerläge.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...