Hunden är människans bästa vän och är man med trädgård så vill man förstås att ens fyrbenta vän också ska trivas. De flesta hundraser har sina specifika egenskaper, några är sakletare, andra grävare, så det gäller att anpassa trädgården efter just din hunds ras. Eller att välja hundras efter trädgård. Det sägs att uttråkade hundar gräver, och hundar är som barn, de gör de bästa rackartygen när de är som tystast. Att gräva, särskilt med bakbenen, är ett sätt att markera och en gles gräsmatta blir ännu glesare. Gräs och mossa försvinner snabbt upp i luften – och ner igen i hammocken eller på uteplatsens matbord.
Vanligtvis är hundar inte så intresserade av rabatter som är tätt planterade, men minsta glipa med öppen jord ser de direkt. Att spänna upp rep i hundens ögonnivå brukar då fungera avskräckande.
Redan som valp ska hunden får gå lös så mycket som möjligt. Då är det snabbaste och billigaste staketet kompostgaller. Det är absolut odugligt till en kompost men utmärkt som hundgaller. Men senare, när valpen är fullvuxen, måste staketet vara så säkert att det inte går att vare sig gräva sig under, passera igenom eller hoppa över det.
Att sätta upp ett rejält staket innan valpen kommer hem är klokt. Ett två meter högt plank står emot de största hundar men kräver byggnadslov. Det stela intrycket lättast bäst upp genom att plantera mjuka buskar i dess närhet, som även kan ge välbehövlig skugga. Man kan också klä det med spaljéer och låta klematis eller klätterrosor täcka ytan. Det ger dessutom ett visst skydd mot inbrottstjuvar som inte gärna klättra nerför, eller uppför, rangliga spaljéer som lätt kan braka samman. Tycker du att det blir för dyrt att inhägna hela trädgården så välj en del av den, din vovve blir dig oändligt tacksam. Men när tiken löper så är plötsligt hagtornshäcken med sina långa taggar eller det höga staketet inget hinder för hanhunden.
Luktsinnet är det starkast utvecklade hos hunden, nosen lär vara en miljon gånger känsligare än en människas näsa. Det gör att hundar, liksom katter, älskar att markera sitt territorium. Både hanhundar och tikar kissar in sina revir. Hanarna pinkar så högt de kan och oftare och mindre än tikarna och därför blir det sällan brända plättar på gräsmattan efter dem. En hink vatten direkt efter tikens kissande brukar hjälpa. Hanhundars pinkande kan faktiskt bli en extra gödseltillgång.
Liksom katter gillar hundar ibland att tugga på gräs, och att ligga och mysa i högt gräs verkar vara rena njutningen. En matta av sträv sedum är annars en favoritplats.
De uppskattar en vattenränna med en liten fontän, men tänk på att hundar ofta tar som sin uppgift att dricka upp allt vatten som rör sig i en trädgård och att dammen måste vara barnsäkrad. Andra kastar sig ivrigt i minsta damm. Inte så bra om den har en dammduk i botten, då krävs det cementbotten.
Och att försöka fånga såpbubblor älskar de flesta hundar, precis som katter.
Att vakta, det finns som ett inbyggt behov. I renässansens trädgårdar sitter hundarna och vaktar, gjorda i terrakotta eller sten, lika rakryggade som lejonskulpturerna. Ibland lutar de sig troget mot husses ben, då som jakthund.
Grusgången som avslöjar när någon går på den uppskattar hunden särskilt. Grus närmast huset är bra inte bara för husfasaden, hunden hör direkt minsta lilla steg om någon skulle ställa sig vid ett fönster och titta in. Hunden är människans bästa vän även i trädgården! Och en liten tunnel är kul och så enkel att lägga till!
Det är inte vanligt att hundar äter giftiga växter men man bör i alla fall undvika dem i trädgården. Stormhatt lär ha förgiftat en hund i Storbritannien som lekte med rötterna. Änglatrumpeten kan ge hudskador på människor och likaså på hundens nos och ögon.
Vattenfontän
För att man har barn, hundar och katter behöver man inte välja bort ljudet av porlande vatten. Det finns säkra anläggningar med ett slutet vattensystem. En behållare, en pump, en slang och några vackra stenar är allt som behövs.
Material
- Flera mindre vackra stenar eller en större natursten alternativt lavaklot.
- Vattenbehållare som ska vara dubbelt så vid som stenmängden, en 40 cm bred sten kräver en behållare som är 80 cm i diameter
- Dränkbar pump med spiralslang eller fontänmunstycke, kapacitet minst 1 200 liter per timme
- Galvaniserat galler som ska räcka 10 cm utanför behållarens sidor
- Fin sand och grus typ singel
- Myggnät
- Vattenpass
- Det finns också färdiga fontänset att köpa.
För en fontän med flera mindre stenar behövs ingen borrning, då låter man fontänmunstycket titta upp mellan stenarna, men en stor sten måste ha ett förborrat hål (använd slagborrmaskin) som är minst 32 mm i diameter.
- Tvätta alltid stenen noggrant i förväg så slipper du grumligt vatten.
- Behållaren som ska vara vattenmagasin ska stå nere i marken. Gräv ett hål som är lite vidare och djupare, behållarens kant ska ligga precis under jordytan.
- Lägg ett tunt lager sand i botten av gropen. Packa sanden väl och kontrollera att behållaren står vågrätt. Fyll på med sand längs sidorna, kontrollera åter en gång att behållaren står korrekt.
- Ställ pumpen på plats och fyll vatten i behållaren. Pumpar av en viss typ måste stå en bit upp, exempelvis på en tegelsten, så att vattnet kan sugas in utan att skräp som hamnar på botten kommer in i pumpen.
- Lägg gallret som ska bära upp fontänstenen eller stenarna ovanpå behållaren. Se till att det finns en lucka i gallret, så att det går att komma åt pumpen. Har du en stor sten så montera slangen först i pumpen, sedan i stenen, den ska sticka upp genom halva stenen. Fixera den med silikon. Med flera små stenar låter du ett vanligt fontänmunstycke sticka upp mellan stenarna.
Testkör, spruthöjden ska justeras med ventilen som sitter på pumpen. Lägg igen luckan och lägg ett myggnät över gallret. Bred ut singel eller fler vackra småstenar så att nätet inte syns.
Text och foto: Kerstin Engstrand
Föregående
