Taggar Inlägg "Chelsea Flower Show"

Chelsea Flower Show

Honungsmynta 'Royal Velvet Distinction'. Foto: Kerstin Engstrand

Rosa och rosalila blommande växter är ett bra förstahandsval för skugga, för i starkt solsken blir rosa nästan vitt. Det är också en färg som inbjuder till att chockera lite med. På 2019 års Chelsea Flower Show hittade jag till min stora glädje en plantering med två lite ovanligare växter som är roliga att leka med.

Honungsmynta, vilket förvillande namn! Denna växt har absolut inget med mynta att göra. När jag roade mig med att bildgoogla en detalj av blomman tyckte Googles bildsökningssystem att det var en orkidé och det var väl inget dumt intryck Mr Google fick där men det var fel. Det vetenskapliga namnet är Melittis melissophyllum och sorten är ‘Royal Velvet Distinction’. Sorten är framtagen 2001 av Eleonore de Koning från Nederländerna.

En sak har den gemensamt med myntor, den är lättodlad! Och flerårig. Den vilda varianten är en lundväxt vilket betyder att den trivs i halvskugga där jorden är lätt fuktig. Har även sett den trivas i full sol där marken är konstant lätt fuktig.

Honungsmynta trivs även tillsammans med olika vivor, primula.  Foto: Kerstin Engstrand
Honungsmynta trivs även tillsammans med olika vivor, primula. Foto: Kerstin Engstrand

Om du tycker den ser ut som en plister så tycker du rätt, den tillhör samma familj, Lamiaceae. ‘Royal Velvet Distinction’ blir cirka 40 cm hög och blommar i mitten, slutet av juni och kan vara en riktigt långblommare. Den är ett bra, billigare alternativ till en trädgårdsorkidé då den ger liknande intryck. Kan vara lite långsam i tillväxt de första två åren, den är som flera andra växter en växt som vill bo in sig. Finns även en vit form, ’Alba’ som inte är lika spektakulär.

Hur har den då fått sitt latinska namn? Ja, det kan man undra, Melittis kommer från det grekiska ordet för bi, melitta och mellitus är grekiska för honungssöt och det därför att både blad och stjälkar doftar lätt sött av honung.

Förökas lätt genom delning. Klipp bort blommorna efter blomning, och du kan även då klippa ner plantan lite, särskilt om den blommat tidigt i juni så återkommer den med en andra blomning.

Kungsplister borde odlas mycket mer!
Foto: Kerstin Engstrand
Kungsplister är snygg i en plantering med dekorativa gräs. Foto: Kerstin Engstrand

Kungsplister, Lamium orvala är en rustikare växt som lyfter lite vildare planteringar med dekorativa gräs. Den lyfter varje rabatt som har andra växter som går i brons. Samt helt enkelt ursnygg tillsammans med mörkt bladfärgade julrosor! Kungsplistret efterträder julrosorna fint i växtföljden.

Även kungsplister trivs halvskugga där jorden är lätt fuktig men även i soligt läge bara jorden är fuktighetshålland. Jag brukar ibland ta bort några blad för att framhäva blommorna bättre, särskilt om jag tar in den som snittblomma. Blir cirka 50 cm hög och blommar i slutet av maj till mitten av juni.

Är perenn, kallas på engelska för deadnettle, bladen liknar nässelblad men kungsplister stings inte.

Kungsplister är även fin som snittblomma. Tag gärna bort lite av de gröna bladen så framträder blommorna bättre. Foto: Kerstin Engstrand
Kungsplister är även fin som snittblomma. Tag gärna bort lite av de gröna bladen så framträder blommorna bättre. Foto: Kerstin Engstrand

Kungsplister sprider sig inte lika snabbt som sina andra marktäckande släktingar. Brukar ta det lugnt de första två åren efter plantering för att sedan växa till sig.

Text och foto: Kerstin Engstrand

’This Morning’ Foto: Kerstin Engstrand

Ibland faller jag för stora maffiga blommor, ibland faller jag för små väna. 2019 föll jag för två nya rosor som hade något särskilt i sitt utseende. De liknar vilda nyponrosor i formen men blommorna är större och växterna känns helt enkelt mera moderna. Så den ena är nu planterad i utkanten av köksträdgården, den andra kommer att klättra uppför ett staket i den mera moderna delen av min trädgård.

’This Morning’ var den som jag först bestämde mig för. Jag hade sett den redan året innan och inte kunnat riktigt släppa den. Den stod på en piedestal i en monter på Chelsea Flower Show. I en vacker terrakottakruka talade hon till mig med sina blommor, djupt rosavinröda i mitten för att sedan tona ut till mörkt puderrosa. När jag sedan nyfiket böjde mig fram och kände doften så var jag fast, ’This Morning’ skulle jag ha. Känner du igen den känslan? Jo, detta är en del av livet som trädgårdsälskare.

De enkla blommorna har fem kronblad och de cirka fem centimeter stora blommorna sitter i kluster om upp till hela nio stycken. Att hon kan odlas kruka, stor sådan, beror på det nätta formatet, hon blir en liten buske på cirka 1 x 1 meter.  Nu har jag planterat min i marken, skulle jag haft henne i kruka hade jag nog planterat henne i en stor plastkruka som under sommaren fått en ytterkruka för att på så sätt lätt gräva ner krukan under vintern. Lerkrukor och svensk vinter brukar inte vara någon bra kombination, det blir så lätt frostsprängningar.

Varför heter då den ’This Morning’? Jo, det var för att fira trettioårsjubileet av ITVs morgonprogram med samma namn men den säljs också under det officiella registrerade namnet ’Harzephyr’. Blomningstid från slutet av juni till långt in på hösten.

’Chawton Cottage’ Foto: Kerstin Engstrand
’Chawton Cottage’, till höger skymtar ‘This Morning’ . Foto: Kerstin Engstrand

Och inte nog med det, Harkness som har tagit fram den lovar att blomningen kommer att få dig att le hela sommaren igenom! Bättre entré till köksträdgården kanske man inte kan få?

2019 hade de en annan ros som hade samma vinröda botten och matchade perfekt med sin brytning mot elfenbensvitrosa. Det var en ny ros för 2019, ’Chawton Cottage’. Också den en långblommare samt väldoftande, de doftar mer än ’This Morning’. Med sina tio kronblad är den en halvfylld ros. Varje blomma blir cirka tio centimeter i diameter och även dessa blommar i klasar om upp till sju blommor var. Är en klätterros och blir cirka 2,5 meter hög. Den har jag planterat i min moderna italienska avdelning!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det finns hur många sorters tomater som helst. Varje år kommer det nya sorter. 2019 kom det återigen nya men en är särskilt unik för den är den enda just i sitt slag. Vad undrar du säkert.

Jo, den heter ’Y Ddraig Goch’.

Och???

Det är walesiska (kymriska) och ’Y Ddraig Goch’ är den första tomatsorten som blivit registrerad med ett walesiskt namn. Vad betyder då Y Ddraig Goch? Jo, den röda draken.

Min kunskap om uttalet är inte det bästa så jag bad skaparen av denna nya tomatsort, Medwyn Williams, själv uttala det åt oss:

 

’The Draig Goch’ är en korsning mellan sorterna Goldstar and Cedrico, båda kända i Storbritannien bland proffsodlare men är knappast några amatörsorter och få känner till dem här hemma. Den röda draken var främst tänkt att odlas som utställningstomat men kom på köpet att även smaka mycket bra.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Medwyn kommer att ha den som dragplåster på lokala utställningar. Han kan detta med att ställa ut perfekta grönsaker, otaliga är de guldmedaljer och Best in Show han har fått av det brittiska trädgårdssällskapet, Royal Horticultural Society (RHS) sedan han började ställa ut någon gång på mitten av 1990-talet. Inte nog med guldmedaljer, även de finaste av utmärkelser som Tudor Rose Award (2006) och President Award (2010) finns på hans meritlista.

Hans monter har även fått stå bild för ett pussel, utgivet 2003 av inte mindre än National Portrait Gallery i London i samband med deras utställning A Gardener’s Labyrinth. Dock glömde de både att ange hur många bitar pusslet är på (det är många) och vems motiv de hade använt sig av men fotografens namn fanns i alla fall angivet. Det tar Medwyn med ro, guldmedaljerna är viktigare. Jag gillar pusslet, det finns i min samling.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Hur tänker en professionell odlare när han ska namnsätta en ny sort?

–  Den var först tänkt att heta just Red Dragon för att hedra Wales fotbollsframgångar men det blev inte godkänt av DEFRA. Då tänkte jag till, kände efter hur det skulle låta på walesiska och det smakade bra  så då blev det samma namn fast på walesiska.

Det blev godkänt. Och därmed unikt på sitt vis. En röde drake återfinns också på Wales flagga. Officiellt sedan 1959 men har använts i flera sekler.

Och hur smakar den röda drakens tomat? Förvånansvärt bra, särskilt som den var framdriven för att ställas ut.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vallmon Lauren's Grape. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, då drabbades man av habegär. Det sker ibland när man tittar en växt djupt i ögonen. Eller var det växten som tittade på mig med en blick som sade du kommer inte glömma mig?

Det var nog både och, vi blev ett par där när jag såg den vaja lätt för vinden i Christ Beardshow trädgård The Morgan Stanley Garden på 2019 års Chelsea Flower Show.

Elegant vinröd med en gnutta svart. Det finns de som tycker att de svarta fläckarna ser ut som ögon och det stämmer nog! Samma färg som mina älskade vinröda extremt högklackade skor i sammet och lack som jag en gång trippade fram på Paris gator i. Nåväl, så elegant var nog inte min framfart , skorna var urläckra men ont gjorde de. Då är det bättre med en vallmo. Lauren’s elegans förstärks av det klassiska för opievallmo svagt olivgröna bladverket.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Lauren’s Grape ger mig bara välbehag. Och ger mig en längtan efter henne, måtte det snart bli sommar så du slår ut! Och att jag är hemma när Lauren blommar. Annars får jag väl sätta en webbkamera på henne.

Vem var då Lauren? Det sägs att hon är uppkallad efter den amerikanska trädgårdsskribent Lauren Springer och ursprunget, hör och häpna, ska vara några vallmofrön från ett bröd, en klassisk bagel, som hon ska ha strött ut i sin trädgård i Colorado, USA. Och de ska ha grott! Bland alla plantor ska denna unika färgkombination och utsökta blomma dykt upp. Nåväl, kanske tog hon frön som hon köpt, som kryddor, för inte kan de vara från en bagel som gräddats i ugnen, de fröna gror nog inte efter att ha varit i 225 graders ugnsvärme. Jag det var vallmofrön från en kryddburk, de brukar gro och det har jag själv testat. Dock fick jag inga världsunika blommor sorgligt nog. I sex år höll hon på att odla dem innan hon blev nöjd, innan hon fick fram den vallmo vi idag åtrar så djupt, Lauren’s Grape.

Kryddfröer sägs vara ursprunget till Lauren's Grape.  Foto: Kerstin Engstrand
Kryddfröer sägs vara ursprunget till Lauren’s Grape. Foto: Kerstin Engstrand

Lauren’s Grape är en opievallmo, Papaver somniferum. Räknas som ettårig men frösår sig mer än gärna. Frösår man den själv brukar det ta 14 veckor från sådd till blomning. Vallmo vill i regel inte flyttas så det är bäst att så henne där du vill att den ska växa. Man brukar säga att vallmo ska man så och sedan glömma för att plötsligt få en chock när de blommar. Läget ska vara soligt, jorden ska vara mullrik. Hon blir tanig i mager jord och matig.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sår du 1 april kommer plantorna att blomma i mitten, slutet av juli. Blir ca 90 cm hög.

Man kan förkultivera, så då i februari – mars men så då i stora krukor, minst 11 cm breda då vallmo är en växt som inte tycker om att planteras om. Fröna är mycket små och är ljusgroende, det vill säga de ska sås på jordytan och inte täckas med jord. Ett bra knep är att strö ut vermikulit på ytan och strö fröerna på det. Man brukar då låta krukan stå tolv timmar i kylskåpet för att sedan tas ut i rumstemperatur i 12 timmar och så tillbaka till kylskåpet i12 timmar igen, tillbaka till rumstemperatur och så fortsätter man tills fröna gror. Bli inte orolig, vanligen tar det 14 till 30 dagar innan fröerna gror. Du kan förstås även ställa krukan utomhus.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men vanligen brukar man så vallmo direkt på växtplatsen, i april – maj, eller redan i mars om du bor i södra Sverige då fröna behöver lite svalt väder för att väckas till liv. De behöver inga minusgrader men svalt, som kylskåpstemperatur. Strö ut där du önskar dem växa. Ett bra knep är att markera området med fin sand och så på den ytan. Då opievallmo mer än gärna självsår sig innebär det att man även kan så på hösten. Vid höstsådd så kommer Lauren’s Grape att blomma tidigare än vid direktsådd på våren. Men var noga med att växtplatsen är helt fri från ogräs.

Gallra först till ett plantavstånd på 20 cm för riktigt unga plantor, sedan gallra igen till ett avstånd på 30 till 35 cm. Låt bara de kraftigaste plantorna vara kvar. OBS! Sniglar och snäckor älskar dessa småplantor. Fröställningarna är vackra att torka.

Blommar vanligen i slutet av juni, mitten av juli eller till och med i början av augusti beroende på var du bord. Hon är vacker helt ensam och lika vacker om hon får växa i mängder och bilda vågor av elegans.

Opievallmo brukar rådjuren rata.

Nyfiken att veta mer om vallmo?

Fler härliga vallmosorter kan du läsa om i artikeln: Får det lov att vara en vallmo?

Samt i: Så lyckas du med jättevallmo

En annan unik vallmo, Patty’s Plum fick också sitt genombrott på Chelsea Flower Show, mer om denna unika vallmo kan du läsa i artikeln Vem är Patty?

Om Beth Chattos vallmo: Tre väna växter som stack ut på Chelsea Flower Show 2018

En annan åtråvärd växt beskrivs i artikeln:  Buskvallmo, som ett stekt ägg i rabatten

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Clematis 'Taiga'. Foto: Kerstin Engstrand

Med blommor som liknar både passionsblomma och dahlia samt en färgkombination som är ovanlig så är ’Taiga’ en riktig publikfriare.

Och när hon 2017 lanserades som nyhet på Chelsea Flower Show så charmades besökarna, ”alla” ville ha ett exemplar. ’Taiga’ är utvecklad i Japan av Masataki Udagawa och tas nu fram av Shigeaki Ochiai, i  Nara, Japan.

Det var i en frösådd som ’Taiga’ ”hittades” år 2000. Idag är det en steril sort och kan enbart mikroförökas. Tyvärr hann Masataki Udagawa inte uppleva Taigas segertåg. Han är pappa till runt tusen klematis, och han hade särskild förkärlek till just floribunda. Nu har det också kommit en efterföljare, Kokonoe, som du kan läsa om här.

Namnet är japanska för stor flod, ett mycket passande namn då ’Taiga’ blommar glatt och gärna även bjuder på en andra, lite mindre blomning på senhösten. Varför Udagawa valde just det namnet är dock en väl förborgad hemlighet, men det är ett mycket passande namn.

'Taiga' , blommorna bjuder på en härlig utveckling. Foto: Kerstin Engstrand
‘Taiga’ , blommorna bjuder på en härlig utveckling. Foto: Kerstin Engstrand

Här I Sverige får du räkna med att hon börjar blomma i mitten, slutet av juli och fortsätter att blomma till september, ibland med ett litet uppehåll

En annan fördel med Taiga är att hon passar suveränt bra i kruka. Med en höjd av 1,5 till 2 meter och en bredd av cirka en meter är hon elegant och en riktigt ögonmagnet.

Jag har odlat den sedan 2017 så det betyder att den överlevt två vintrar i zon 3, i Stockholm. Varje vinter har den vissnat ner men i april har den glatt skjutit nya skott från basen. Klematis indelas i olika beskärningsgrupper och ’Taiga’ tillhör grupp 3 vilket är en fördel, då är den enkel att beskära. Om den inte har vissnat ner helt så beskärs plantan på våren ner till ca 10 -20 cm, precis över ett bladpar. Men som sagt, i zon 3 har hon vissnat ner helt och skjutit nya skott.

’Taiga’ är en Clematis floribunda och trivs i soligt till halvskuggigt läge och som alla klematis vill hon ha fötterna dvs. rötterna i skuggan. Skugga dem med en högre perenn, varför inte lavendel, eller med en tegelpanna.

Lite extra benmjöl och bra trädgårdskompost uppskattas på våren men undvik att lägga det för nära plantans bas.

Plantering: Fötterna i skuggan och huvudet i solen, så vill klematis ha det. Gräv en rejäl grop, 60 cm bredd och 60 cm djup, minst 45 cm från husvägg eller annat som kan göra att regnvattnet inte når plantan. Bottna med allra helst hästgödsel, men kogödsel går också bra och fyll på med bra planteringsjord utblandat med några nävar benmjöl och väl uppblött torv. Vattna ordentligt de första sex veckorna. Jorden ska vara ordentligt våt, är den torr 10 cm under jordytan behöver plantan vatten.

Skötsel: På våren är klematis extra törstiga och hungriga. Genomvattna först plantan rejält, och ge hönsgödsel utblandat med vatten, två nävar till 10 liter vatten.

 

Clematis 'Taiga'. Foto: Kerstin Engstrand
Clematis ‘Taiga’. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det kanske mest fantastiska med Chelsea Flower Show är att man på några meter kan resa nästan jorden runt. Från Yorkshire, till Medelhavet, till Sydafrika på cirka 50 meter. Inte dumt alls. Så vilken trädgårdsstil vill du ha på 220 kvm? Här kommer en bit Sydafrika. Och nej, huset är en attrapp men trädgården fungerar bra.

Denna trädgård är i tre delar, närmast huset en ganska klassisk plantering, därefter en liten vingård och sist men inte minst ett landskap där eld sätter sin signatur på växtligheten.

Jonathan Snow heter designern som har en hälsning till oss i Sverige:

 

Linné är stor i Sydafrika, vart man än kommer, i alla botaniska trädgårdar så finns det skyltar om vår svenska Carl von Linné. Eller Linneaus som britterna säger. Lite klassisk brittisk cottage garden plantering med klätterrosor och vita fingerborgsblommor:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Afrikas blå lilja växer som ogräs i Sydafrika, läs mer om hur du lyckas med denna vackra kärlekslila i vår artikel, klicka här (artikeln öppnas i nytt fönster/flik) . Den rosa blomman är också typisk för Sydafrika, vild vitlök kan den ibland kallas för här i Sverige,tulbaghia.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett litet stycke vingård:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Samt kanske det mest iögonfallande, fynbosdelen:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården fick förgylld silvermedalj.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vatten och fina trampstenar. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns trädgårdar som växer ju oftare man ser dem. Hay-Joung Hwangs trädgård var en sådan. rektangulär, som alla stora trädgårdar, 10 x 22 meter hade hon valt att göra en modern variant på klassiska sunken garden. Och det var trivsamt!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Gula lupiner lyste upp, vatten fanns nästan överallt och så tekniken. Okej, jag kunde vara utan de stora skärmarna men köket och de genomskinliga solcellerna som såg ut som glas skulle jag inte tacka nej till.

Trädgården sedd från huset. Foto: Kerstin Engstrand
Trädgården sedd från huset. Foto: Kerstin Engstrand
Vatten och fina trampstenar. Foto: Kerstin Engstrand
Vatten och fina trampstenar. Foto: Kerstin Engstrand

LG Eco-City Garden hade också ett “grönt” kök.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Rinnande vatten var tänkt att fungera som ljudfilter mot storstadens intensiva brus.

 

Och fint besök fick Hay-Joung Hwang, ingen mindre än premiärminister Theresa May med make. Här tillsammans med RHS:s chef Sue Briggs. Trädgården fick förgyllt silver.  

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Var det de praktfulla rhododendronbuskarna som gjorde det? Det var länge sedan de fanns i en idéträdgård på Chelsea. Eller suveräna träd och intensiv växtlighet? Oavsett så fick Chris mest poäng av de trädgårdar som fick guld, och fick äran att få skrinet, priset för Best in Show.

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Som vanligt hade han skulpturer i trädgården, i år inte riktigt min smak men helt ok.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Och sist men inte minst, en glad Chris, som släppte vattenslangen en stund när han fick sin utmärkelse. Well done och vi hoppas få njuta av din trädgårdskonst många gånger till. Chris brukar alltid bli publikens favorit, men inte i år, den äran gick i år till Yorkshire. Man kan inte få allt!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Lupiner, kål och gräslök i blom, årets vackraste trädgårdsland på Chelsea Flower Show 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Det är bara att konstatera, Yorkshire kan detta med att visa upp sitt bästa jag. De har gjort idéträdgårdar länge nu, och får i regel alltid guld och blir i regel alltid publikens favorit. Så också 2018. I år fick de även pris för bästa konstruktion.

Vad är framgångsreceptet?

Jo, först en bit berömt stycke Yorskshire dalgång, du vet som Hem till gården.

Därefter harmoni, och gediget hantverk,samt en stor nypa passion. Design Mark Gregory.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Luktärter och blommande blåregn på en och samma gång. Därtill en bäck. Och äkta rök från skorstenen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Samt äkta kallstensmurar!

Attention to detail, här lämnas inget åt slumpen. Detta är kanske bästa turistreklamen de kan få.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och en liten kulle.

Nyfiken på hur du lyckas med blåregn? Vi har en utförlig artikel som är helt gratis att läsa, klicka här. (Artikeln öppnas i nytt fönster/sida).

Hur byggare man en kallmur? Läs vår artikel, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Så var hon tillbaka, Sarah Price. Det var år sedan vi senast fick avnjuta hennes verk, 2012. I år var det på uppdrag av Chelsea:s sponsor M&G Investments. En stor trädgård, förstås. Som alla stora trädgårdar på Main Avenue är ytan 10 x 22 meter. Och det är fantastisk vad mycket 220 kvm kan rymma! Detta är väl det bästa med Chelsea, att man får perspektiv på alla möjligheter ens tomt kan ge.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Monets målning Agapanthus Triptych var inspirationskällan. När Sarah såg den på Royal Accademy fick hon idén till dagens trädgård. Det var 2015/16 och redan då hade hon fått uppdraget att göra årets trädgård.

Aha Monet, det låter som ett säkert kort. Sarah är också ett säkert kort, hon brukar alltid få guldmedalj för sina trädgårdar. Sponsorerna får betala tvåsiffriga miljonbelopp för en trädgård men å andra sidan får de reklam i media som snabbt betalar tillbaka den kostnaden. Å andra sidan är Sarahs trädgårdar inga publikfriare. Hon får guld ja, men troligen kommer hon aldrig bli publikens favorit.Troligen för att hennes trädgårdar är mera en scen, ett stycke konst än för många en verklig trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Brända toner kombinerade med knotiga träd som oliv, förstås och granatäpple.

Granatäpplet tronar i mitten. Foto: Kerstin Engstrand
Granatäpplet tronar i mitten. Foto: Kerstin Engstrand

En och annan vallmo, någon i rosa (Beth Chattos!), en annan i lila och någon enstaka i flammande rött. För Sarah förde oss till Medelhavet. Och på den resan hade hon tagit med en riktigt fin korkek.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I denna torra, heta , brända trädgård ringlade sig lite vatten fram. Vattnet kom från ovansidan av en mur.

Men här fanns också en mindre bassäng, inte för att simma i utan för att samla vatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vackra lerkrus, du vet sådana man suktar efter bildade blickfång. Någon hade fått sällskap av Digitalis isabelliana som växer vilt på Kanarieöarna. Ett blåregn omfamnade den. Suck!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fler lerkrus:

Men här fanns också växtlighet som starkt påminde om James Bassons stenbrott från Malta från 2017. Senapsgul vejde och limegrön törel. Även konstruktionen påminde mångt och mycket om stenbrottet. När jag gick runt i den alldeles mol allena fick jag samma känsla. Båda trädgårdarna hade likheter i planteringen. Bådas var perfekt planterade, allt såg ut som om de alltid hade växt där. Men trädgården började byggas för tre veckor sedan. Det är också en konst, i sig.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men är det en trädgård? Kanske,kanske inte sade många. I alla fall en del av en trädgård sade andra. Här fanns ingen sittplats.

Sara Price är konstnär och det märks. Hon har en fingertoppskänsla när det gäller att framhäva olika toner, som att terrakotta framhäver silver som återfanns i växter och trädens stammar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...