Taggar Inlägg "Dan Pearson"

Dan Pearson

Självporträtt. Sir Cedric Morris. Ca år 1910. Tillhör National Portrait Gallery.

Han tog fram och namnsatte runt 90 iris. Alla finns ännu inte i en sammanhållen samling och man letar fortfarande efter vissa sorter som kan finnas i trädgårdar i bland annat USA. Man vet att Cedric Morris samarbetade med en amerikanska odlare, Paul Cook. De bytte irispollen med varandra. Med USA finns även brevväxling om utvecklingen av vad som anges vara den första helt rosa irisen, ‘Edward of Windsor’.

Brevväxling om ‘Edward of Windsor’ visad på utställningen 2018, The Garden Museum, London.

Jag har inte sett den i verkligheten men de bilder jag sett har mera varit på en aprikosfärgad än en rosa iris. Däremot sägs den vara avbildad på den av Tate ägda målningen Iris Seedlings. Och där finns en iris som är mera rosa, som syn i målningens mitt. Eller så är det så att det som då kallades för rosa (pink) är vad vi idag anger som aprikosrosa.

Iris Seedlings, målning av Sir Cedric Morris. Är i Tates ägo men visas sällan. Fanns även med i utställningen 2018 på The Garden Museum. Detta är hans egna irisar, framtagna av honom. Motivet är intressant då man först efter ett tag noterar att det är en annan målning i bakgrunden.

‘Benton Strathmore’ är ett annat sådant “rosa” exempel. Den fanns med i stor mängd på Chelsea-15 och den var aprikosfärgad. Strathmore uppvisades första gången 1948, på Chelsea, för dåvarande drottning Elizabeth och hon lär ha godkänt att den uppkallades efter hennes barndomshem Strathmore. Detta var alltså Elizabeth, drottningmodern till Elizabeth II.

Iris ‘Benton Strathmore’ i förgrunden, ‘Benton Arundel’ i bakgrunden, från Chelsea-2015. Foto: Kerstin Engstrand

2018 blev det dags igen. Då hyllades Cedric Morris med en utställning på Garden Museum. Där visades en stor samling av hans målerier. Morris är mest känd för sina blomstermålningar men han målade även grönsaker.  

The Garden Museum, entrén till Morrisutställningen 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Även en del dokument om hans växtförädling visades.

Sidor från Morris anteckningar om hans korsningsförsök för att få fram nya irissorter. Det har framgått att han gjorde minst 1000 korsningar varje år, eller i alla fall att 1000 lyckades växa sig till småplantor, seedlings. Från The Garden Museums utställning 2018.

Numera äger Garden Museum Benton End, de fick den som gåva och drivs som Charity. Anläggningen håller på att rustas upp och beräknas kunna öppnas 2026. Sarah Price Chelseaträdgård-23 flyttas till Benton End.

‘Benton Lorna’ i rabatterna utanför The Garden Museum, London 2018. Foto: Kerstin Engstrand

I trädgården till museet hade trädgårdsdesignern Dan Pearson bidragit med några irissorter från hans egen trädgård, sorter som han bl a fått tag i av Sarah Cook. Dan har ansvarat för museets nya trädgård. Han brukar benämna Morris iris som väldigt sofistikerade och det kan man hålla med om att flera av dem är. I trädgården hade han planterat fem sorter: Benton Nigel, Benton Pearl, Benton Lorna, Benton Caramel och Benton Duff.

Populära i USA

Minst 90 sorter, och lejonparten var populära i USA. Man har funnit att hälften var registrerade namnsorter där över vilket bekräftas i American Iris Society’s officiella register. Morris föredrog plicatas. Trädgårdsirisens stora antal färgkombinationer gör att de delas i olika grupper som exempelvis:

  • self           – en enda färg
  • bitone-     – två olika toner av en och samma färg
  • bicolor      – två olika färger
  • amoena    – vit eller krämfärgade inre kronblad och färgade yttre blad.
  • variegata  – gula inre kronblad och röda,bruna eller kastanjefärgade yttre blad
  • plicata      – oftast ljus, vit-gul grundfärg, med kanter i annan färg
  • blend        – två eller fler färger i kombination eller blandning på samma kronblad

Iris ‘Benton Arundel’, Chelsea Flower Show 2015. Foto: Kerstin Engstrand

Samtliga Bentoniris är vad vi idag kallar för trädgårdsiris, Iris germanica, även kallade för skäggiris. Släktet Iridaceae omfattar minst ett par hundra arter och en mängd hybrider. Man brukar indela iris i tre huvudgrupper varav de första två har rotstock, rhizom:

  1. Skäggbärande där den vanligaste irisen, trädgårdsirisen, Iris germanica  och småriris Iris barbata-nana ingår. De nedre kronbladen, som oftast hänger nedåt, har en starkt färgad mustasch eller skägg i blomöppningen. De skäggbärande har också kraftiga, svärdsliknande blad.
  2. Skägglösa där bl a den vilda svärdsliljan, Iris pseudacorus ,strandiris, Iris sibiricaIris setosa samt japansk iris, Iris ensata, glansiris ,Iris laevigata och vinteriris, Iris foetissima ingår. Gemensamt för alla dessa är att deras bladverk är gracilare än de skäggbärandes.
  3. Arter med knöl, som våririsen, Iris reticulata, Junosorterna och holländsk iris.
Iris ‘Crathie’ är den aprikosrosa irisen längst fram till vänster. Från Chelsea-2015. Foto: Kerstin Engstrand

Att han satte prefixet Benton till sina namnsorter har underlättat spårningen. Alla har det dock inte, ’Edward of Windsor’ till exempel, ‘Crathie’ är en annan.  Troligen uppkallad efter Crathie Kirksom, beläget inte långt ifrån slottet Balmoral.

Intressant namngivning

Förutom Benton, efter hans sista bostad Benton End, hur valde hand då namnen? Att hedra en person med att få en växt uppkallad efter sig är vanligt. Morris valde sina vänner men även husdjur som katter och fåglar som ‘Benton Menace‘ efter en av hans katter. ‘Benton Rubeo’, en röd-vit iris nu återfunnen i USA, ska vara namnsatt efter en papegoja av arten macaw, en av Morris papegojor som finns på bild.

‘Benton Nigel’. Foto: Crocus.co.uk

‘Benton Nigel‘, Nigel Scott var en av Beth Chatto’s vänner. Beth Chatto och Morris var mycket nära vänner och hans måleri inspirerade henne. Hon ägde flera verk av honom och särskilt var det en stor tavla i hennes vardagsrum som hon särskilt refererade till. Chatto presenterade Nigel Scott för Morris. Det anges att Scott faktiskt även kom att flytta till Benton End där han arbetade som trädgårdsmästare. På vintrarna åkta han och Morris på växtjägarresor. Under deras resa till Kanarieöarna1957 dog Nigel Scott efter att ha insjuknat i feber.

‘Benton Lorna’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand

‘Benton Lorna’, var en lättspårad sort då den verkar ha sålts även i modern tid och fanns att spåra i Plant Finder. Fått sitt namn efter Lorna Styles som lär ha hyrt Morris hus The Pound. En typisk plicata.

Iris ‘Benton Caramel’ i bakgrunden, i förgrunden ‘Benton Deidre’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand

Flera kunde spåras via Plant Finder, som ‘Benton Caramel’. Andra har hittats i botaniska trädgårdar i bland annat Tjeckien, Schweiz och i USA.

Iris ‘Benton Olive’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand

‘Benton Olive’, stjärnan i Sarah Price Chelseaträdgård 2023 var tidigt återfunnen men länge utan namn.  Sarah Cook hade fått några exemplar av denna högst annorlunda färgade iris, oliv och purpur, av vänner till Morris. Men den var utan namn. Det var först när hon fick möjlighet att gå igenom en växtkatalog från 1952, Historic Iris Preservation Society’s, som hon fann en färgbild av en iris kallad ‘Benton Olive’ som hon äntligen fick ett namn på denna utsökta skönhet. Namnet är efter Olive Murrell, ägare till Orpingtion Nurseries som var den ena av de två främsta plantskolorna som sålde hans iris. 

Iris ‘Benton Duff’ i rabatten vid The Garden Museum 2018 London. Foto: Kerstin Engstrand
Iris ‘Benton Pearl’ i Sarah Price trädgård Chelsea Flower Show 2023. Foto: Kerstin Engstrand

En annan som Sarah Cooks länge längtade efter var den mörkt lila ‘Benton Judith‘.  Judith var Judith Wogan, sekreterare vid Arts League of Service och som var den som såg till att visa Morris irisar på en utställning, den allra första 1925.

Beth Chattos plantskola har ett mycket stort utbud av Bentoniris. Här ett utdrag av sortimenten 2023. Här syns bland annat ‘Benton Menace’, ‘Benton Judith’, ‘Benton Nigel’, ‘Benton Opal’ och ‘Benton Farewell.

Av de irissorter Sarah Price hade valt ut till sin Chelseaträdgård 2023 så var det enbart en sort som inte lyckades slå ut i tid och det var ‘Benton Farewell’ som därmed inte fick vara med.

Även Crocus.co.uk har en del Bentonirisar:

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Ett stenbrott mitt i London? Som kom hit i delar till fashionabla stadsdelen Chelsea den 30 april och var färdigt som om det alltid hade funnits där tre veckor senare, är det möjligt? Ja, på världens främsta trädgårdsmässa, Chelsea Flower Show som alltid pågår den näst sista veckan i maj månad, är allt möjligt. Chelsea Flower Show handlar om yrkeskicklighet och en vilja att visa på möjligheter som är absolut unikt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Stenbrottsträdgården som besökarna såg den. Foto: Kerstin Engstrand
Monumental chock, stenbrottsträdgården som besökarna såg den men där inne fanns det en pärla. Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Och sedd från mässbesökarnas andra hörn. Foto: Kerstin Engstrand

Vem kom då på idén med stenbrottet? Jo, det var James Basson, trädgårdsdesigner med engelsk bakgrund men sedan år 2000 verksam i södra Frankrike. James är passionerad förtjust i, just det, stenbrott. Och när han av beställaren och tillika showens sponsor, M&G Investments, fick helt fria händer tog han chansen. Stenbrottet fann han på Malta. Det var noga utvalt för Medelhavsexperten Basson kan sitt medelhav. Malta ligger i dess mitt och har en unik vild flora som få känner till. För där har vi kärnan av hans stil, den vilda floran runt Medelhavet. Den vilda floran i extremt torrt klimat.

Nu var väl inte trädgården helt upphetsande från publikens plats vilket var synd. För den var bäst från andra sidan då ljuset gav växterna och stenen liv från det hållet. Inifrån och ut skulle man bäst uppleva den.

Att han kan göra trädgårdar har han visat tidigare. Tre guldmedaljer fanns i hans bagage, två guld för den välkända Provencebaserade kedjan L’Occitane, 2016 och 2015 (klicka på årtalen så kan du läsa om dessa) och guld samt Best in Show i kategorin ”Fresh” 2013. Många, inklusive Monty Don ansäg att James borde ha fått best in Show redan 2015. Sedan 1998 har han varit verksam som trädgårdsdesigner och har även flera andra medaljer på sin meritlista. 2013 blev hans verkliga entrébiljett i designvärlden som han fortfarande betalar av på! Detta då hans trädgård 2013, ’After the Fire’, var helt självfinansierad men det var det värt, säger James.  Den satte oss på trädgårdsdesignkartan. Så att han vågar våga är inget nytt.

Helen och James Basson. Foto: Kerstin Engstrand
Helen och James Basson. Foto: Kerstin Engstrand

Direkt 2015 när uppdraget för M& G var klart for James med hustrun, och tillika kompanjonen, Helen till Malta och Gozo för att samla in frön från vilda växter. Många vilda arter är hotade på Malta. Men det finns några platser där de fortfarande kan hittas. I stenbrotten.

De hade tillstånd från maltesiska myndigheter. Dessa frön blev till lejonparten av de blommande växter som prydde trädgården på Chelsea. Bara det är en bedrift i sig. 172 sorter blev det, varav de flesta aldrig satt sin fot på Chelsea tidigare. Och de kom med den maltesiska vårens färger, olika gröna nyanser, chartreusegrönt och gult med några stänk av blålila och rosa. Oerhört viktiga färger då stenens gulvita nyans annars dominerar.

Pipört trivs även i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand
Pipört trivs även i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand

10 x 20 meter var trädgården. En yta som kräver enormt antal plantor. Man brukar räkna med 2000 plantor men Chelsea är Chelsea och då brukar man använda både hängslen och livrem, för säkerhets skull hade man tagit fram cirka 4000. Tre stora växthustunnlar enbart med växter för denna trädgård. Till sin hjälp hade han några av de bästa brittiska plantskolorna som legendariska Jekka’s Herb Farm, Kelways och de franska Filippi. Samt stöd från Gaia Foundation. Brexit känns mycket långt borta när man ser hans trädgård.

Gurkört ger blå ton.Foto: K. Engstrand
Gurkört ger blå ton.Foto: K. Engstrand

Först sten från Malta, sedan att få fram växter från de vilda frön han samlade in som skulle vara i blom till just denna vecka. En chanstagning av stora mått. För när domarna kom söndagen den 21 maj så vill de se perfekt utfört anläggningsarbete och välmående växter.

Är detta verkligen en trädgård?

Våtparti med gul svärrdslilja möter en när man kommer in i trädgården. Entrén ligger bakom den andra pelaren, bakom den högsta. Foto: Kerstin Engstrand
Våtparti med gul svärdslilja möter en när man kommer in i trädgården. Entrén ligger bakom den andra pelaren, bakom den lägre av de två. Foto: Kerstin Engstrand

Ja det var mångas kommentar. Att trädgården skulle väcka känslor var James medveten om och det tycker han är bra. Ja är hans och vårt svar, här har människan flyttat in i stenbrottet och gjort sina anpassningar. En sittplats, ett rejält matbord och på de fyrkantiga låga pelarna sitter man bekvämt.

I många av de maltesiska stenbrotten har arbetarna gjort liknande anpassningar, fast då oftast frukt och grönsaker. James fokuserar även på vattenbristen som råder. Hans kunnande om torra trädgårdar är unik. Och på Malta har man varken insjöar eller floder, vattenbristen är enorm. Så han skapade en trädgård där människan har flyttat in i stenbrottet.

Stora fikonträd klättrar nerför muren. Foto: Kerstin Engstrand
Stora fikonträd klättrar nerför muren. Foto: Kerstin Engstrand

Och frösådda småplantor är något av James Bassons signatur. Här en som balanserar på den smala murhyllan. Foto: Kerstin Engstrand
Och frösådda småplantor är något av James Bassons signatur. Här en som balanserar på den smala murhyllan. Foto: Kerstin Engstrand

Att göra en trädgård på Chelsea Flower Show handlar inte bara att göra en vacker trädgård. Det handlar i allra högsta grad om story telling. Och att visa vilken livsstil man står för. Att det går att förena skönhet med kunskap och budskap har Chelsea Flower Show visat i decennier.

Maltesiska vårens färger

Jag lämnar matplatsen och möts av detta. Skir elegans! Foto: Kerstin Engstrand
Jag lämnar matplatsen och möts av detta. Skir elegans! Foto: Kerstin Engstrand

När jag en tidig morgon strosade runt i trädgården blev jag både gråtmild och fylldes av en känsla om att vara med om något mycket unikt. På några meter flyttades jag från brusande London där bombhundar och röntgenkontroller numera också är vardag på Chelsea Flower Show till att befinna mig på Malta.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag har varit inne i otaliga Chelseaträdgårdar men denna är nog den som berört mig mest. Också för yrkesskickligheten, att man kan skapa något som detta. Inte konstigt att världens främsta trädgårdsdesigners besöker Chelsea för att lära av varandra.  De som anser att Chelsea inte tillför något brukar i regel inte ha varit där.

Dan Pearson, med flera guldmedaljer och Best in Show titlar, hämtar inspiration på Chelsea med anteckningsblocket i hand.  Just här tittar han på några törelväxter i James trädgård, växter som han själv gärna skulle vilja pröva. Foto: Kerstin Engstrand
Dan Pearson, med flera guldmedaljer och Best in Show titlar, hämtar inspiration på Chelsea med anteckningsblocket i hand. Just här tittar han på några törelväxter i James trädgård, växter som han själv gärna skulle vilja pröva. Foto: Kerstin Engstrand

Jag möttes av en skönhet så skir och självklar, en skönhet som enbart naturen själv kan skapa. Varje växt kändes självsådd. Och jag var ljusår från mulliga välgödda lupiner. Många växter trivs även i svenskt kargt klimat.

Skuggspel. Jättestinkfloka, Ferula communis, användes flitigt. Foto: Kerstin Engstrand
Skuggspel. Jättestinkfloka, Ferula communis, användes flitigt. Foto: Kerstin Engstrand

Två enorma stenpelare stod likt tvillingtornen i New York och vakade över platsen. Den högsta var nio meter, och där uppe växte det också växter. Perfektion in i minsta detalj är James kännemärke. Fast pelarna var ihåliga. Tre extra långa lastbilar fick dem till Chelsea. Stenarbetare från Malta var på plats för att tillsammans med anläggaren Crocus skapa exakt sammanfogade stenblock. Crocus är nog den mest guldmedaljbelönade på Chelsea, de har numera inte längre koll på hur många medaljer de fått. De fick också utmärkelse för bästa konstruktionsutförande för just denna trädgård.

 

James har en unik fingertoppskänsla. Som alltid känns växterna som om de alltid har funnit där, att de själva har valt sin växtplats. Detta är konst.

Helichrysum italicum serrotinum, en sorts curryeternell som borde kunna bli en bästsäljare. Foto: Kerstin Engstrand
Helichrysum italicum serrotinum, en sorts curryeternell som borde kunna bli en bästsäljare. Foto: Kerstin Engstrand

Papaver dubium ssp. lecoqii var. albiflorum I sällskap med   falsk fänkål, Ridolfia segetum. Foto: Kerstin Engstrand
Papaver dubium ssp. lecoqii var. albiflorum i sällskap med falsk fänkål, Ridolfia segetum. Foto: Kerstin Engstrand

Eleganta skuggeffekter. Trädgården var också ljussatt med elbelysning men denna på bilden är tidig morgonsol.  Foto: Kerstin Engstrand
Eleganta skuggeffekter. Trädgården var också ljussatt med elbelysning men denna på bilden är tidig morgonsol. Foto: Kerstin Engstrand

Det blev guldmedalj, förstås. Och Best in Show. Några, som Stephen Lacey från The Telegraph trodde inte domarna skulle våga ge James Best in Show titeln men numera handlar det om poäng. Den trädgård som får flest poäng i sin kategori blir Best in Show. Det är enbart om två trädgårdar får lika många poäng som domarnas egna åsikter blir avgörande. Det blev också M&G:s första Best in Showtitel.

 

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Kurvigt och rufsigt, årets  Chelsea uppvisade nog den största  variationen någonsin. Här fanns modern design, den naturliga trädgården och trädgårdar där budskapet, story-telling, var en viktig del av trädgårdens form.

Växterna dominerade mer än någonsin i trädgårdarna. Men antalet utställare i tältet upplevde jag som färre än någonsin. Även i trädgårdslandet nummer ett är det tufft att vara odlare. Som plantskola behöver man dock inte betala för att ställa ut men självklart kostar det att transportera växter till storstaden och även bo i London under utställningstiden.

Säga vad man vill, men Chelsea Flower Show visar på trender. För flera år sedan dominerade grönsakerna bland idéträdgårdarna, och nu ser vi att intresset för just grönsaksodling har ökat. Men i år, liksom förra året, skymtades knappt en enda grönsak i idéträdgårdarna. De fanns mera sublimt, inbäddade bland andra växter. och då var det främst växter inom området kryddor man såg. Fänkål skymtades, liksom kvanne. Det var också färre utställare i det stora tältet som hade grönsaker.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Flest grönsaker hade Kirstenbosch från Sydafrika i deras monter “South Africa in Bloom”. De firade också att det var det 40:e året de ställde ut på Chelsea..

Rufsiga ska planteringarna vara. Det är befriande, och väldigt vackert. Prydnadsgräs fanns i varenda trädgård.  Bäcktisteln var den växt som återkom oftast. Mer om växttrenderna kan du läsa om du klickar här. Idegran var vanligare än buxbom.

1wood

Vitt fanns som accentfärg, och då oftast i form av vita stäppliljor som vajande intensivt i den starka vinden.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växter med vackra bladformer dominerade också. Till vår glädje såg vi en rabarbersläkting i vinnarträdgården. Det var flikrabarber som Dan Pearson hade använt sig flitigt av. Läs om vinnarträdgården här.

Och vanlig gräsmatta fanns knappt, den skymtade enbart till i några enstaka trädgårdar och då mera som en remsa grönt än som stor gräsplätt.

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Kallmurar var också vanliga. Så Ann-Lis utanför Östersund, hennes trädgård skulle platsa på Chelsea, men det visste vi ju redan.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Rost är på väg bort och har trängts ut av gult. Gula och orange blommor, gulbladiga eller limegröna lyste upp i regnvädret. Vinrött och lila var andra två blomfärger som flitigt förekom.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vatten i någon form ska det också finnas i en trädgård. Antingen stilla vattenblänk eller mycket intensivt, häftigt som denna.

Home:Personal Universe Garden (Silver) Foto: Kerstin Engstrand
Home: Personal Universe Garden (Silver) Foto: Kerstin Engstrand

Och äntligen såg vi att besökarna visade extra stort intresse för skulpturer i trädgården!

Skultur av Rick Kirby. Foto: Kerstin Engstrand
Skulptur av Rick Kirby. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Han har kallats för trädgårdsvärldens Greta Garbo. Trädgårdsdesignern Dan Pearson har undvikit att delta på Chelsea Flower Show sedan hans senaste trädgård 2004. Motiveringen har varit att han vill göra riktiga trädgårdar, och inte trädgårdar som bara finns kvar i en vecka.  Dan har tidigare gjort fem trädgårdar på Chelsea, och alla har de satt avtryck. Själv minns jag bäst den Londonträdgård han gjorde 1994 där han hade satt fast koboltblå vattenflaskor högst uppe på ett staket. Han är känd för sina naturliga planteringar. I år intog han verkligen Chelsea Flower Show.

Nåväl, detta med Greta Garbo tycker jag är lite överdrivet. Dan är inte alls skygg utan förekommer flitigt i media. Att han fått förmånen att skapa den prestigefulla champagneföretaget Laurent-Perriers trädgård medför också enorma möjligheter. De har resurser, dvs. de är villiga att spendera runt 10 miljoner kronor och mer på en visningsträdgård på anrika Chelsea Flower Show.  Och de gör det bra, vilket tre tidigare Best in Show titlar och hela 14 guldmedaljer visar. Självklart är det de som har ensamrätten på försäljningen av all champagne under showens dagar. Under 2014 års show serverades det 1150 glas champagne fördelade på över sex dagar och över 157 000 besökare. I år bjöd London inte på champagneväder, snarare varmt teväder.

 

6danp
Stilla porlande vatten mitt i Londonbruset. Japanska vivor bjuder på färgchock. Foto: Kerstin Engstrand

 

En forellbäck inspirerade till den lilla och ganska lugna bäcken i trädgården. Utgångspunkten låg höst uppe i trädgården, en rund liten mynning. I stort sett alla trädgårdar hade i år någon form av vatten. Men Dan Pearsons trädgård hade ett litet problem med vatten, fast  av annan art. Två stora pilträd skulle planteras i trädgårdens ena kant. Londons vattenverk godkände inte att de placerades ut. Tyngden riskerade nämligen att rasera en av Londons viktiga vattenledningar som går under trädgården.

Chelseaträdgården kommer efter showens slut att återuppbyggas på Chatsworth House som en del av deras restaureringsarbete av just forellbäcken. Nästa år, 2016, ska den stå färdig.

 

13danp
Tala om cliff hanger. Längst till höger i bild, klädd i matchande rock står designer Dan Pearson och blir fotograferad. Han har just tagit emot Best in Show titeln.

 

Han vet vad han vill ha. Dan fick sin vilja igenom, han fick triangelplatsen. Här har tidigare inga riktiga utställningsträdgårdar legat. Valet föll på den för att där kan man se trädgården från tre håll, samt publiken kan även se igenom trädgården. Att se igenom blev det inte riktigt. 300 ton brun sten från Chatsworth skymde stora delar av den sikten. För trädgården är mångt och mycket en kopia av ett stycke av Paxtons stenträdgård på Chatsworth. En trädgård som för övrigt prins Harry känner väl till. Inte undra på att han lyste upp när han såg trädgården tidigt på måndagsmorgonen. Eller var det lusten till att vilja själv flytta de enorma stenblocken som lyste i hans ögon? Jag glömde att fråga.

Färgtemat var främst olika gröna toner,gulgrönt, gulbrunt och med inslag av rejäla färgklickar som gult, gulrött och även lila. I det busväder som Londons bjöd på var den ingen vacker syn, de enorma stenblocken sög åt sig all  väta, och det var mycket, och då såg den mycket trist ut. Men så fort solen fick igen en stråle eller två, så visade trädgården upp sig med sitt rätta jag.

Planteringen var superproffsig. Det gick helt enkelt inte att se att den var “gjord”. Intrycket man fick var att man hade lyft allt i sin helhet från Chatsworth till London. Så var dock inte fallet. Under 19 dagar hade trädgården skapats. Hur lyckas man skapa planteringar av denna kvalitet?

– Varje dag gick vi gemensamt igenom våra planteringar och granskade dem kritiskt. Vi har flyttat växterna många gånger under dessa dagar, säger Dan.

Och då ska vi komma ihåg att lejonparten av tiden har gått åt att bygga upp stenkonstruktionen.   Som så ofta med det som är superprofessionellt gjort så ser det enkelt och självklart ut när det väl är klart.

Följ med på en rundtur i vinnarträdgården:

 

Text och foto :Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...