Taggar Inlägg "Design"

Design

Foto: Kerstin Engstrand

Vad är detta? Heliga trädgårdar? Nja, inte riktigt men på denna unika höstversion av Chelsea Flower Show 2021 ville man visa på trädgårdar där naturen och trädgårdens läkande verkan återspeglades.  Plus att man kombinerade tre starka faktorer, en form av lyckotriangel kan man säga: Trädgårdsdesign –  läkande effekt – och naturens styrka. Det blev sex trädgårdar, alla ganska små i formatet som visade upp oanade möjligheter. Allt var kanske inte i allas smak men de väckte onekligen nya frågeställningar och visade på nya möjligheter. En sak återkom i flera trädgårdar och det var trä i fantastiska former.

The Boodles Secret Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Härliga former! Thomas Hoblyn var designer till denna böljande skapelse där grönt och naturfärgat rä gick i symbios. Varje gång jag passerade den växte den i mina ögon. Den kittlade alla sinnen. Namnet Secret Garden är förstås en koppling till den berömda barnboken av Frances Hodgson- Burnett. Mera en hemlig trädgård för vuxna kanske men visst skulle ett par leksaksdinosaurier passa bra här?

Här fanns också den himmelsblå kärrsalvian, Salvia uliginosa, som återkom i många trädgårdar. Den blir cirka 90 cm hög och vajar fint i vinden. den vill växa i soligt läge och i väldränerad samt lätt fuktig jord, därav namnet kärrsalvia. Kan fås att övervintra i Sverige men bör i regel vintertäckas.

Finnish Soul Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Taina Suonio från grannlandet Finland var tillbaka på Chelsea. Denna gång på uppdrag av finska staten för att uppmärksamma det internationella året för växthälsa, International Year of Plant Health (IYPH) som tillkom på just Finlands initiativ. Det hölls 2020 men då Chelsea just det året blev inställt kom trädgården att visas på höst-21versionen istället.

Sauna fanns förstås också. Foto: Kerstin Engstrand
Sauna fanns förstås också. Foto: Kerstin Engstrand

Temat var att visa att vi kan leva i harmoni med naturen även i trädgården, en bastu fanns förstås med. Tanya siktade på guld men i år blev det förgyllt silver. Hon kommer säkerligen tillbaka då Tanya absolut vill ha en guldmedalj.

Finding Our Way: An NHS Tribute Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det rådde fortfarande pandemi även om restriktionerna hade lättat betydligt. NHS, The National Health Service var självklart att de skulle uppmärksammas.

Och här hade man även symboliskt tolkat in den rädsla vi känt under pandemin. Oron, ovissheten, okunskapen om detta virus gavs uttryck i den starka träkonstruktionen.

Planteringarna var fantastiska, dekorativa gräs svepte med vinden och starka kraftfulla färger som aprikos och djupt vinrött, oftast då i form av dahlior lyste upp och gav eld till alla känslor. Det var en effektfull trädgård som dock kändes mera som en officiell trädgård i till exempel sjukhusmiljö. Kanske just för att träkonstruktionen dominerade så, men den var exklusiv.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bland de dekorativa gräsen märktes främst jättefjädergräs, Stipa gigantea som numera heter Celtica gigantea som går utmärkt här I Sverige.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Höstens stora kombination som återfanns i många trädgårdar var blodomrot, Bistorta (tidigare Persicaria) amplexicaulis ‘Firetail’ och förstås minglandes med dekorativa gräs.

Vatten var ett element som också dominerade, allt från stilla vatten till lätt porlande och till kraftfullt forsande. Vattnet symboliserade allt arbete som alla som jobbat inom hälsovården lagt ner.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården fick silvermedalj och var designad av Naomi Ferrett-Cohen med bland annat University of Oxford & Oxford University Hospitals NHS Foundation Trust som sponsor. Konstruktion: Burnham Landscaping Ltd.

The Calm of Bangkok
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tawatchai Sakdikul och Ploytabtim Suksang var namnen bakom denna storstadsträdgård. Här möttes två världar, Bangkoks stimmiga trafik- och nöjestäta med den lugna runt templen.

Dock känds den lite stel, något saknades men den fick ändå näst högsta medaljvalören, förgyllt silver.

The Psalm 23 Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Självklart fanns Sarah Eberle med! Denna supertalang till designer som bemästrar alla de stilar och storlekar på trädgårdar.2021 skapade hon ”enbart” en liten trädgård och hon vann flest utmärkelser – som vanligt. Det blev guldmedalj, Best Sanctuary Garden och Best Construction Award (Artisan/Sanctuary Garden).

Den var självklar och elegant, naturligt elegant och naturligt självklar. Dartmoor och dessa hedlandskap var inspirationskällan – ett landskap som Sarah känner sedan barnsben. Stenar innebär också trygghet samt de avger på natten värme, den värme de magasinerat under dagens soliga timmar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fler trädgårdar av Sarah hittar du här på siten, skriv in hennes namn så får du många träffar.

Detta var fem av sex trädgårdar i denna kategori. Den sjätte, The Parsley Box Garden, som hade danska restaurangen Noma som förebild kan du läsa om i en separat artikel, klicka här. Den blev också publikens favorit.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Klassen Artisans Gardens brukar alltid fascinera. Särskilt de som på något sätt återspeglar ett hantverk från en svunnen tid.

2021 var det enbart två trädgårdar i denna kategori: The Blue Diamond Forge Garden och där smedens trädgård fick förgylld silvermedalj och utmärkelsen bästa Artisan Garden.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Förebilden var en verkstad i Devon, från 1400-talet (!) och som idag ägs av National Trust.

En smeds verkstad, självklart ska då växterna gå i eldiga toner. Samt vajande gräs fick symbolisera den gråa röken där lampborstgräset Pennisetum alopecuroides ‘Hameln’ och jungfruhirs, Panicum virgatum ‘Rehbraun’ var de två man främst lade märke till om man tittade noga. Annars var det de mera iögonfallande som Echinacea ’Salsa Red’, Rudbeckia ‘Henry Eilers’, Helenium ‘Septembergold’ and Coreopsis ‘Sunray’ som de första man lade märke till.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Självklart fanns det en del smidesföremål i trädgården.

Men vad jag främst beundrade var den låga kallstensmuren i trädgårdens framkant. Träd och även fruktträd syntes skymta samt mängder med örter. En liten damm fanns det också. Ett oerhört fint hantverk helt igenom. Trädgården var designad av Blue Diamond.

 

Hunden, människans bästa vän
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Guide Dogs’ 90th Anniversary Garden hette denna lilla trädgård på engelska och som namnet anger så firade man att det var 90 år sedan de första blindhundarna började jobba,

Designers var Adam Woolcott och Jonathan Smith för The Guide Dogs for the Blind Association.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tiden den återspeglar är England på 1930-talet. Här hade designerparet valt att symbolisera de två världar man som blind kan uppleva, en i isolering där växtvalet gick i mörka toner och en ensam skulptur fick symbolisera människan. Men så kommer en äng med färgstarkare blommor och en person som går rak i ryggen med stolta steg med en ledarhund vid sin sida.

 

Självklart fick trädgården besök av riktiga hundar, ledarhundar både som var under upplärning och de som jobbat i flera år. De verkade uppskatta trädgården. Det gjorde även flera kändisar.

Varför hade då skulpturerna kläder som om de vore militärer? Jo, 1931 så fick just fyra veteraner från första världskriget de första blindhundarna som var fyra schäfrar. Dessa fyra veteraner hade alla förlorat synen under strid.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Här vill man visa att man kan skapa en trädgårdsyta på en mycket liten yta och att det inte behöver vara en trädgård på marken. Fem nya och relativt unga designers var inbjudna.

Pop Street Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pop Street Garden – en onekligen färgstark sådan skapades av för att symbolisera steget från lockdown till att kunna gå runt på stan. Storbritannien har haft hårdare Covid-restriktion än oss och många av mina utländska vänner har i långa perioder enbart fått röra sig runt 500 meter från hemmet och då för att gå till apoteket eller att köpa mat.

Detta är en plats för att hänga med kompisarna.  Och onekligen en snackis. Vem vill inte plantera en växt i en burk tomatsoppa? Och kanske spåna lite om vad Andy Warhol skulle ha sagt om det.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Denna lilla “containergarden” skapades av John McPherson som på bilden syns bli intervjuad av BBC Gardeners Worlds Mark Lane.  John är från Kanada, i botten dansare till yrket men för tre år sedan sadlade han om till att studera design och hortikultur. Att 1980-talets Pop Art var förebild var ju ingen tvekan om. Just Warhol var en av hans favoriter vid sidan av bland annat Keith Haring.

Han tipsade om att många behållare kan man få gratis då de är emballage för exempelvis tvättmedel.

Hans val av växter var enkelt, helt enkelt samma sorter som han har hemma i Brighton.

Gruset som syntes täcka jorden var samma sort man köper till akvarier. Eller som han uttryckte det: det gruset dödar inte mina fiskar så då borde det även fungera för mina växter. Huruvida det gruset är billigare att köpa än trädgårdsgrus eller annan typ av dekorativt smågrus är oklart.

Hans lösning för att få två plantor som egentligen villa ha olika jordtyper för att trivas är enkel, man planterar dem helt enkelt i olika krukor och sätter dem sedan tillsammans i en större. Om jorden sedan täcks med dekorativa stenar syns inte krukorna.

The Hot Tin Roof Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett liv på stranden men inne i City? Går det? Ja, tyckte Ellie Edkins som tillsammans med Big Fish Landscapes och Topoforma Landscape skapade denna takterrass. Korrigerad plåt med matchande växter är valda för att ge ett coolt intryck samtidigt som man även ska få en känsla av het sand. Enligt Ellie var svängda former ett viktigt designelement, kanske hade hon inspirerats av de vågformade mönster som bildas på sanden?  Jag upplevde denna som lite väl sval.

Nåväl, inte riktigt my cup of tea.

A Tranquil Space in the City
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vilken harmoni!

Mika Misawa fångade elegansen i ett nötskal, här stod jag ofta och bara njöt och fångade hur dagsljusets skiftningar ändrade trädgårdens intryck.

Som vanligt när man ser japanska trädgårdar på utställning så var växtmaterialet sparsmakat. Ytterst sparsmakat. Bara fem växter, japansk lönn, Acer palmatum, bergtall,Pinus mugo, glansmiskantus Miscanthus sinensis, benved, Euonymus microphyllus – alla gröna som lyfte fram den brandröda blommande krukväxten nerine elegant placerad i en hålighet i stenen.

Den blommande nerinen symboliserade att vara här, i nuet.

Det var den. Och just den känslan fick man när man var i trädgården.

 

The IBC Pocket Forest
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tänk stort när du har liten yta var Sara Edwards budskap. Hon hade Milanos världsberömda höghus, Bosco Verticale, som förebild tillsammans med de allra minsta små skogsdungar. Med hjälp av IBC-tankar, vattentankar skulle denna trädgård vara ett eldorado för småkryp. Dessutom hade hon fyllt det lilla utrymmet med flera träd och buskar.

Varför då IBC-tankar? Jo, de är billiga och lätta att få tag på. Samt lätta att anpassa.

Men vackra? Nja…

Denna trädgård föll mig inte i smaken. Den var rörig och saknade harmoni, blev faktiskt stressad av den.

The Stolen Soul Garden
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Detta var nog den mest exklusiva av alla i gruppen containergardens. Anna Dabrowska-Jaudi valde att fokusera på osynlig mental ohälsa där rädsla, tomhet och andra känslor ersätts med hopp när man planterar växter.

Minidammen till höger med sitt svarta vatten symboliserar livet och vatten är det element som sammanbinder alla element samt att de reflekteras just vattnet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Varför var den då den mest exklusiva? Jo, i fonden, på väggens mitt var en stor rå ametist placerad.

Nu är de inte så dyra som man kan tro men det gav en härlig effekt! Så oväntat! Dock bör nog denna trädgård vara väl sluten så att inte vem som helst kan gå in i den.

Denna var också sinnebilden av hur effektfullt det blir när man låter runt möta rakt och olika strukturer får möta varandra. Se bara på trä(d)krukorna, av ek, det kliar  fingrarna- sådana vill man ha!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ametist lär vara symbol för att skydda mot stress.

Ett knep att ta till om man vill ha svart vatten är att använda sig av svart hushållsfärg.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

På en ganska omöjlig plats, den är mer eller mindre triangelformad, brukar man ha en trädgård som sponsras helt av arrangören, RHS, det brittiska trädgårdssällskapet. Årets upplaga blev en trädgård som var ett mellanting mellan natur och trädgård. Nyckelordet var: träd.

Namnet var det pampiga “RHS Queen’s Green Canopy Garden”. Över hela Storbritannien planteras det nu träd till drottningens ära, det är presenter till henne då hon 2022 firar 70 år på tronen. 70 år, det är platinumjubileum.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Grönt och violett var det tongivande färgvalet när det gäller växter. 21 träd totalt därav en björk som britterna benämnde som flestammad svensk björk.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den välrenommerade David Dodd ansvarade för designen och konstruktionen stod hans firma The Outdoor Room för. Majestic Trees var firman som levererade träden. Passande namn onekligen!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Violett, rosa och grönt. Skira blommor i stark kontrast mot trädens stammar, det förförde många besökare. Japansk höstanemon och violruta blev riktiga ögontjänare. Några besökare lade också märke till skuggplanteringarna av funkia och silverplister.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tittade man mycket noga kunde man även skymta vitblommande höstcyklamen!

RHS angav att de flerstammade björkarna var svenska björkar. Men svensk björk? Det finns tre arter som växer naturligt i Sverige: Dvärgbjörk, Betula nana, vårtbjörk, B. pendula och glasbjörk B. pubescens. Vårt nationalträd, ornäsbjörken är en sorts silverbjörk, Betula pendula ‘Dalecarlica’. Jag glömde att ta detaljbild på bladen tyvärr.

Efter utställningens slut flyttades träden till sällskapets nyaste trädgård, Bridgewater där de utgör en del av RHSs bidrag till Drottningens gröna baldakin. Trädplanteringsinitiativet började i maj 2021.

Men vad fotograferades då mest? Jo, det var halmbalarna – som var som konstverk för de var gjorda av pil. Det var många som fick en aha-känsla för vid första anblicken var det många som först inte såg att de var flätade av pil.  Jay Davey är mästaren bakom dessa och tre stycken fanns i trädgården.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och vem invigde trädgården? Jo inte mindre än Dame Judi Dench vars engagemang i just träd är världsberömt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Arit Anderson som ibland ses i BBCs trädgårdsprogram deltog på Chelsea Flower Show 2021 som trädgårdsdesigner utom tävlan. I anslutning till RHS trädgårdsbutik hade hon på uppdrag av BBC One skapat en liten men tankeväckande trädgård där eleganta kurvor gav själslig rymd.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Syftet var att visa hur trädgårdsskötsel, att ha en trädgård och att odla ger både hopp och glädje främst då vi skapar något vackert som vi sköter om, följer hur det växer och att vi även kan skörda frukterna av vår insats.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det symboliserades av en trädgårdsskulptur skapad av  Charlie Whinney. Skulpturen, som slingrade sig runt i hela trädgården, ja den verkligen kröp fram överallt och även ibland skapade sittplatser var gjord av böjträ. Den skulle upplevas som en stor kram och det gjorde den, som en elegant och livskraftig kram.

Efter utställningens slut återuppbyggs trädgården vid Mother and Baby Unit Rosewood i Kent.

Konstuktör: Landform Consultants Ltd

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

För många år sedan kom dåvarande grannen och undrade om vi kunde tänka oss en gärdsgård som delvis gemensamt staket. Det kunde vi först inte alls. Vi hade svårt att se att det skulle vara snyggt på vår tomt i ett nytt villaområde. Men vad fick oss att ändra åsikt?

Jo, när vi fick höra att det gick utmärkt även att ha gärdsgård där stenen ligger i dagen sade vi ok. Har vi ångrat oss? Nej, inte alls. Framför allt inte när vi på köpet fick lära oss ett fint hantverk med stor yrkesskicklighet. Samt att det går att hålla rådjuren borta om den byggs på ett speciellt sätt.

Klassiker
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Gärdsgård är ett klassiskt bondehantverk. Överallt finns detta klassiska staket, enbart i trä eller kombinerat med en stengärdsgård. Utseendet varierar från var gärdsgårn står men idag är det inte många som kan tekniken. Det hänger på gärdsgårn om den ska överleva som staket kan man gott säga. I början av 1900-talet kom taggtråden och det sågade virket som var moderna, snabba och billigare än klassikern gärdsgården. Likaså dagens gunnebostängsel och färdigköpta trästaket i längder.

Men överlever, javisst gör gärdsgårn det. Idag, när jag ser mig omkring i mitt villaområde, finns det förvånansvärt många tomter som omges av en gärdsgård. Alla inte lika snyggt utförda, för detta är ett hantverk som avslöjar utföraren, men ändå betydligt snyggare än färdigköpta låga staket med enorma mellanrum mellan ribborna och betydligt trevligare än gunnebostängslet.

Argument för
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

En gärdsgård andas kunnande och tradition, vi känner våra rötter. Jo, det är ett ganska underhållsfritt staket. Rätt utfört står det minst 10 år, oftast upp till 50 innan det behöver åtgärdas. Vår är nu nästan 30 år och fortfarande i prima skick. Vid 50+ brukar den falla sönder. Ingen träolja behövs. Det enda som man behöver regelbundet se över är stöttorna som står i marken. Även om man nu bränner dem innan de sätts i jorden så ruttnar de förr eller senare. Bränningen är en gammal teknik. Uppe i norra Sverige, där tjälen ligger djupt i jorden under många månader, klarar sig gärdsgården längre. Och när den står på en stenhäll utan markkontakt.

Den håller emot rådjuren. Om stöttorna inte klipps av och dessutom sätts tätt så ryggar faktiskt våra vackra rådjursvänner för gärdsgårn och vänder tvärt. Innan vår kom på plats hade vi regelbundet besök av några rådjur. De åt friskt på vad som fanns på våra tomter, även de gula krokusarna. När gärdsgårn kom upp såg vi dem inte på minst två decennier, tills grannens del mer eller mindre föll ihop.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Förr byggde man på bl.a. Gotland och i Småland s.k. kortgärdsgårdar, där som namnet anger, avståndet mellan störarna var mycket kort. Dessa kortgärdsgårdar ansågs vara finare än de andra långgärdsgårdarna och gav ett bättre skydd mot vilda djur och andra inkräktare.

Det finns faktiskt de som inte har byggt en hel gärdsgård utan bara satt mängder med höga granstöttor tätt för att hålla rådjuren borta och även det lär fungera. Svenska gärdsgårdsgranstöttor säljs också till Frankrike där de används att stötta vinrankorna. Då kan det gå åt så många som 50 000 granstöttor per år. Jordmånen där nere gör att stöttorna ruttnar fortare.

Den moderna

Förr byggde man på bl.a.

Den gärdsgård man idag bygger är den som kallas för ” den moderna uppsvenska gärdsgården”. Den var den vanligaste gärdgården på slutet av 1800-talet och utmärks av de vidjor som håller ihop görs allt eftersom gärdsgården byggs. Tidigare hade man färdiggjorda ringformade hankar som pressades ner över störarna. Med vidjor så går mindre virke åt och man bygger mera på höjden än tidigare. Staketet blir något glesare och lättare men också starkare. Samma skillnad gäller för gärdsgårdar som byggs med tråd som liknar hanken.

Enligt många husmäklare så är gärdsgård ett bra köpargument. Många presumtiva husköpare faller för dess charm. Här möts nutid och dåtid. Förr var välskötta hägn ett tecken på status och var även då en tillgång när en gård bytte ägare. Och enligt Sten Hagander fanns det förr särskilda särskilda gärdsgårdsynmän och gärdsgårdarnas skick var av större betydelse vid husets värdering än gården i övrigt! Och i alla lanskapslagar nämndes gärdsgårdarna ordentligt, när på året de exempelvis skulle vara i gott skick m.m.

Material och form
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Gran, tätt virke som växt på mager mark, långa raka som är mellan 80-100 år gammla är virket som används.Det är på hösten eller vårvintern som som avverkningen sker vilket gör att gärdslena hinner att torka något innan byggsäsongen börjar.

En gärdsgård höjd räknas över sju störpar. Normalhöjd brukar vara 120 cm, sedan tillkommer störarnas höjd. Gärdslena, som är de som ligger horisontellt längs gärdsgårn, brukar vara 4 meter långa. Man brukar beräkna 200 gärdslen , 250 störar och 325 vidjor tll 100 meter gärdsgård. Då är avståndet mellan störparen 90 cm och man sätter extra stöttor på vart sjätte störpar.

Störparens höjd är viktiga! Om båda grannarna inte varit med och betalat så ska den vars sida som har betalat kalaset ha kortare störar än den andra.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vem har inte hört talas om bandylag som spelar i gärdsgårdsserien? Det gör i alla fall inte gärdsgårn- den spelar i eliten!

Även på berg kan gärdsgård sättas. Då stöttas den av armeringsjärn.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Spiraltrappan, tulpantrappan i Queens's House, London. Foto: Kerstin Engstrand

En blå trappa som syns sväva sig upp mot taket. Koboltblå som blir självlysande i visst ljus. En blå trappa som är en dröm. En trappa vars räcke skulle passa utmärkt som trädgårdsstaket. Den kan du få njuta av, trappan finns i Queen’s House i Greenwich i London som numera är ett museum, en del av Royal Museums Greenwich.

Denna ”villa”,  som vi nog skulle rubricera som ett palats, var den första i England byggd i italiensk stil. Arkitekten bakom detta vackra hus var ingen mindre än Inigo Jones. Det var hans första stora projekt. Bygget påbörjades år 1616 för James I:s drottning Anne av Danmark. Tyvärr dog Anne tre är efter att bygget påbörjades.

Tänk att en 1600-tals trappa är lika modern idag!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trappan kallas för “The Tulip Stairs” då blommorna anses likna just tulpaner, troligen ett misstag som en smed ansvarade för i slutet av 1600-talet. Numera anger muséet att det troligen ska föreställa “liljor”, inte de liljor vi vanligen tänker på utan svärdsliljan. Den kungliga franska liljan, fleur-de-lis, och vald av Henrietta Maria som tog över bygget efter Annes död. Henrietta Maria av Frankrike (1609 – 1669),  engelsk drottning var gift med Karl I av England samt dotter till Henrik IV av Frankrike och Maria av Medici. Maria av Medici är kvinnan som såg till att den franska matkulturen fick en högre nivå. Hon importerade italienska kockar till det franska hovet.

Självlysande!

Färgen kallas för smalt blue. Det är ett blått färgpigment med kaliumkoboltsilikat, det vill säga det är gjort av pulvriserat koboltfärgat glas. När ljuset är rätt ser trappan självlysande ut. Själva räcket är gjort av järn.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Känd från The Queen

I Netflix superserie The Queen finns den med i den fjärde säsongen. Där är det filmens Diana som passerar i trappan.

Men den är även känd för spöken! De har rapporterats setts 1966, av när ett kanadensiskt par fick några spöklika figurer med på en av bilderna de tog. En av “spökena” höll i trappans räcke.

Unik konstruktion och ett mästerverk av skönhet

Trappan är unik på så sätt att den är självbärande och en utsökt spiraltrappa, den första i sitt slag i England. Trappstegen sitter bara fast i väggen, trappstegen stöds av varandra och varje trappsteg är perfekt avvägt. Här kan man skrida fram.

Jones förebild var en liknande trappa i Santa Caritaklostret i Venedig, en byggnad skapad av ingen mindre än Palladio. Eller som Jones också noterade, ljuset från takfönstret är oerhört viktigt för att få denna trappa att fungera.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vad sammanbinder världens kontinenter? Jo vatten, haven, världshaven. Därför blev vatten det som fick en viktig symbolik i den trädgård som inte mindre än Facebook, (numera Meta red anm) sponsrade på 2019 års Chelsea Flower Show. Och varför sponsrade Facebook en trädgård?

Foto: Kerstin Engstrand
Joe Perkins, designer i samtal med Steve Hatch, Facebook. Undrar om det är en fiskehistoria eller en jättegrönsak Steve måttar upp? Foto: Kerstin Engstrand

– Jo, trädgård är stort på Facebook. Det finns otaliga grupper med trädgårdstema. Och trädgårdsälskare var också tidigt ute på Internet. Trädgård är i högsta grad internationellt och trädgårdsmänniskor är nyfikna, berättade Steve Hatch, vice VD för Facebook Norra Europa.

Opuntia. Foto: Kerstin Engstrand
Opuntia. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Här hittade man opuntiakaktus blommande i gult, strandkål och Teneriffas stolthet, växter från Mexiko, Australien, ja från hela världen och alla symboliserade hur social media blir en egen värld.

Själva landskapet var inspirerat från Baskien vars kustlandskap designern Joe Perkins känner väl, hans hustru kommer därifrån. Trädgården var på cirka 100 kvm och 30% av ytan bestod av vatten.  En vågmaskin såg till att ljudet blev ”naturligt” och vattnets rörelse kändes äkta. Även där berättade Joe att det var symboliskt, det äkta livet och att gå off och on line. Vågrörelsen stängdes av med jämna mellanrum.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Joe fick sin första guldmedalj. Han lyckades verkligen förmedla känslan att det även berikar våra liv när vi spenderar tid bakom skärmen. Sociala media berikar oss, trädgård och odlande låter oss också växa. En trädgård är i allra högsta grad riktig, äkta, levande.

Bara i Storbritannien är 1,5 miljoner medlemmar i en trädgårdsgrupp på Facebook, berättade Steve Hatch vidare vars besök på Chelsea Flower Show var hans första. Och det skulle förstås dokumenteras:

Befriande att se att en hög boss på Facebook har lite problem med att fotografera med mobiltelefon! Men det var Joe som kom med idén till Facebook och de nappade direkt. Till sin hjälp att bygga upp trädgården hade Joe bland annat flera medlemmar från Groundwork,

När jag talade med Steve Hatch den 19 maj 2019 hade han inte hunnit se något mer av Chelsea än just Facebooks egen trädgård. Men vi talade om att de måste göra en stor trädgård på utställningens huvudgata, Main Avenue (10 x 22 meter) och se i höstas kom beskedet, Joe får göra deras andra trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Kevin Forltey från Giant Veg med en rejält stor, gigantisk rödbeta. Den var tung!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Själv hade jag hoppats att Facebook nu skulle välja en kvinnlig designer, men jag förstår att de lät Joe fortsätta, trädgården 2019 fick hela tre medaljer. The Facebook Garden: Beyond the Screen fick inte bara guldmedalj utan blev även utsedd till Best in Show i kategorin Space to Grow Garden samt fick utmärkelsen bästa konstruktion i sin kategori. Anläggare var The Outdoor Room.

Trädgården var cirka tio meter i sida, det är mycket känsla man kan skapa på 100 kvm! Att bygga en trädgård på tre veckor kostar, särskilt personalkostnaderna inklusive boende i London under fyra veckor blir pengar. 75 000 pund beräknas denna trädgård ha kostat. Trädgården kommer att tas hand om efter utställningen, den blir troligen uppdelad i delar som kommer att planteras ut längs den nya HS2-linjen.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Rakt ska möta runt, sträv struktur ska möta släta ytor, det är två ”mantra” som gäller för bra trädgårdsdesign och även för stadsplanering. Chris Beardshow är en av världens främsta trädgårdsdesigners och du kanske har sett honom på tv, han medverkar ibland i BBCs trädgårdsproram. 2019 gjorde han i mitt tycke den bästa trädgården han någonsin gjort.

Trädgården var skapad för Morgan Stanley, en sponsor som Chris har haft i många år. I år var hans tema att få med så många ”gröna produkter” som möjligt. Det innebar krukor gjorda av återanvänt material, en särskild konstruerad grävmaskin som drevs av laddningsbara batterier istället för diesel samt motsvarande redskap. LED-belysning förstås men även marksten gjort av återanvänt material, porslin! Här fanns även ett träddäck skapat av limträ och bambu. Möblerna av metall var från Tom Faulkner.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Iris ‘Kent Pride’ är en populär växt i många trädgårdar och varit så i många år.

“Smoky and sultry” beskrev Chris trädgårdens färger som, rökig och kvav, onekligen en högst annorlunda beskrivning.

Lila toner blandades med orange. Skärmlavendel och andra kryddor som salvia. Silver med kungsljus, Verbascum ‘Clementine’, färgväppling och stora planteringar med silverbladiga kardon. Samt puddingformer som Chris beskrev dem, formklippta låga lätt ovala buskar av idegran. Så läckert!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Idegransbuskarna är enormt svårflyttade. Faktiskt svårare än träden. Varför det? Jo, varje idegransbuske har ett enormt rotsystem. Enligt Chris gick rötterna 70 cm rakt ner i jorden men sträckte sig också över två meter horisontellt, han trodde nästan 2,5 meter! Och då är trädgården 10 x 22 meter stor.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Att han kallade dem för puddingar berodde på formen, de skakade som jelly (britterna älskar jelly som dessert) vilket tillsammans med rotsystemet medförde att de inte kunde lyftas in med typ bärselar som är brukligt utan fick manövreras in i trädgården helt manuellt. Det var ett av de svåraste momenten han någonsin varit med om vid uppbyggandet av en trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I bakgrunden en häck av purpurfärgad bok. Den fanns där, elegant och lite lätt diskret. Men det som alla såg var trädet som gav en lugn känsla, lite japanskt stilen, en svagt böjd svarttall, Pinus nigra. Svarttallen anses vara härdig upp till växtzon 4 och är både mycket torktålig och tål salt bra. Det är barkens svarta färg som gett denna tall sitt namn.

Lägg märke till hur fint han bäddar in gången med växter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I mitten, en gång, med en liten bäck.

Att få se en amerikansk hästkastanj i blom, Aesculus pavia, är inte vanligt! Den går att få tag på i Sverige, är härdig upp till växtzon 2. Blir cirka fyra meter högt och blommar i maj. Vill växa i djup, näringsrik jord i soligt till halvskuggigt läge.

Foto: Kerstin Engstrand
Till vänster skymtar blommande amerikansk hästkastanj. Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården fick guld. Det ska påtalas att den är även byggd av Chris eget företag vilket i sig är ovanligt. I regel är det en fristående firma som ansvarar för anläggandet. Så Chris kan hela kedjan, anläggning, växter och design.

Och denna vallmo hänförde besökarna, mer om den kan du läsa här.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

The Resilience Garden. Fick guldmedalj och Best Construction Award i kategorin Show Gardens.

Designer: Sarah Eberle

Byggd av Crocus samt sponsrad av Gravetye Manor Hotel and Restaurant, Kingscote Estate, Forestry Commission, Department for Environment, Food & Rural Affairs, Royal Botanic Gardens, Kew, Scottish Forestry, Scottish Government, Welsh Government

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sarah Eberle är den enda trädgårdsdesignern som fått guld och Best in Show i alla Chelsea Flower Showkategorierna. Bara det är en bedrift i sig!

2019 års trädgård hade som tema att fira hundraårsjubileet av Forestry Commission. Trädgården lyfte fram vilka utmaningar brittiska skogar har framför sig. Här fanns exotiska växter sida vid sida vid inhemska. Växter som antas klara klimatförändringarna.

Sarah Eberle. Foto: Kerstin Engstrand
Sarah Eberle. Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården skapades också i samarbete med Animal and Plant Health Agency.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...