Taggar Inlägg "Design"

Design

Foto: Kerstin Engstrand

Det pirrar och det låter, rytmen sprider sig från stortån upp genom hela kroppen och jag känner lycka. Tittar på personen bredvid mig och han har samma saliga blick. Vi ler, nickar och provar igen. Vad gör vi? Jo, vi står i en trädgård där våra fötter på vissa ställen skapar sensation. Vibrationer. Gröna vibrationer. Text och foto: Kerstin Engstrand

Inte nog med det, vibrationerna är sammankopplade med vattnets rörelse i vattenkaren. Avlånga, sofistikerade i rostigt corteenstål ligger de där på rad. Bubblar, pyser, slår volter, sprider musik.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

– Jag vill att trädgården ska ge besökaren samma vibrerande känsla som när man står för nära en högtalare på en konsert, säger James  Alexander-Sinclair. James är designern bakom trädgården som är på 100 kvm, 10 x 10 meter.

Musiken han valde var musik spelad de senaste 50 åren i BBC Radio 2, som passande nog firade, just det, 50 år. ‘Another One Bites the Dust’, ‘The Chain’ och  ‘Smoke on the Water’ var de tre låtarna som användes.

Och trädgårdens namn? The Listening Garden!

Den var helt enkelt häftig.

Feeling, James Alexander-Sinclair i sin pulserande trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Feeling, James Alexander-Sinclair i sin pulserande trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Det är extra kul att det var just James Alexander-Sinclair som hade skapat den. Han är en del av RHS och Chelsea Flower Show, alltid lika korrekt klädd och alltid iklädd gott humör med sin pigga, på hugget stil. Snabb i tungan, ger gärna svar på tal till exempelvis Monty Don, BBC:s populära programledare.

Hur hade han då gjort?

Undertill finns högtalsystem utplacerade. När musiken sätts igång, genom att någon sätter sin fot längs trädgårdens kant, så börjar gruset röra på sig av musikens vibrationer – och vattnet böjar spela!

Helt enkelt så underbart. Det vill jag ha i min egen trädgård!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och på bara sju minuter hade han idén klar.

– Som ett glas vatten i Jurassic Park, kanske lite mer funky men absolut mycket roligt, kanske roligare, säger James med sitt karakteristiska leende.

Stort tack till hans son som hjälpte pappa med det tekniska. Vi ser fram emot fler trädgårdar av denna typ.

Och kommer den efter Chelsea att byggas upp hemma i den egna trädgården?

– Oh, nej, där vill jag bara ha naturens egen musik. Fågelsång och vindens eget spelande.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Chris Evans och Mary Berry fann varandra mitt i spenaten. Foto: Kerstin Engstrand

Chris Evans, välkänd radioprogramledare i BBC och tidigare programledare för motorsportprogrammet Top Gear är knappast en person man förknippar med frukt och grönsaker. Men hjälp av ett stort trädgårdsteam och Mary Berry från brittiska ”Hela England bakar” så blev det en fullträff. Njut av hans trädgård som visades på Chelsea Flower Show 2017!  En trädgård som alla kan skapa. Ett enkel växthus och mängder av ätbart.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
”Redbor’ heter kålen till höger. Foto: Kerstin Engstrand

Basen var bladgrönt. Sallat i långa rader i nästan alla regnbågens färger samsades med trendig och nyttig kål förstås. Idag kan man inte ha en grönsaksträdgård utan kål! Allt matchades av gångar lagda med tegel. Snyggt! Det var som att komma till en extra fin kolonilott. Dock var det ibland lite svårt att nå vissa grönsaker, det saknades några gångar. Men Chris Evans är en lång man så han har väl en viss räckvidd.

Timjan och myntor växte också i överflöd i upphöjda bäddar, så höga att man slapp böja sig ner när man ville skörda.

Rejält upphöjda bäddar är en smart lösning, jorden värms upp mycket snabbare på våren. Foto: Kerstin Engstrand
Rejält upphöjda bäddar är en smart lösning, jorden värms upp mycket snabbare på våren. Foto: Kerstin Engstrand

Dofter, dofter och återigen dofter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pelarformade lagerträd växte i metallgrå krukor och var så placerade att man inte kunde undgå att nudda dem när man skulle passera till det lilla växthuset.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pollinerande insekter gynnades också, mängder av blommande växter frodades. Bikupan är också idag ett viktigt inslag. Och naturligtvis samlade man in regnvatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vattenkrasse är ”inne” att odla, glömde dock att fråga Mary Berry vad hon använder den till. Våra bästa odlingstips om vattenkrasse kan du läsa här.

vattenkrasse. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenkrasse odlades i ett platskärl inne i det enkla växthuset. Foto: Kerstin Engstrand

Tiger Nuts, det är jordmandel på svenska. En växt som blir  50 cm hög och vill odlas i sandig jord. Vanlig ibland annat i södra Spanien i vars klimat den stortrivs. Odlas bäst här hemma i upphöjda bäddar. Skördas på senhösten.

Jordmandel. Foto: Kerstin Engstrand
Jordmandel. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dahlian ’Cheyenne’ fick smeknamnet Chris Evans dahlia, med anspelning på hans röda hår, lika färgstark som honom själv! Och när drottning Elisabeth II kom på besök så släppte hon en bomb, hon lyssnar på Chris Evans morgonshow!

Chris räckvidd är stor! Foto: Kerstin Engstrand
Chris räckvidd är stor! Foto: Kerstin Engstrand

Inne i växthuset odlades främst tomater och gurkor. Var utomhus, känn dofterna, smakerna är Chris och Mary budskap, de har roligt i växthuset.

Chris och Mary stormtrivdes i växhuset!  Foto: Kerstin Engstrand
Chris och Mary stormtrivdes i växhuset! Foto: Kerstin Engstrand

Nyhet värd att prova, det lanseras som världens minsta mullbärsträd. ‘Charlotte Russe’ från Suttons blev också utnämnd till ”Plant of the year 2017″.  Det blir som hösgt 1,5 meter och ger skörd i september. Är självpollinerande.

Och sist men inte minst, vad passar i en trädgård där två världskändisar har ett finger med i spelet om inte denna zucchini:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Jag har sett mängder av fantastiska trädgårdar som alla har påverkat och inspirerat mig. En novemberdag hade jag glädjen att få uppleva Martin Lönnebos lilla radhusträdgård i ett av Linköpings villakvarter. Nu finns inte denna trädgård mer, Martin fyller snart 88 år och radhuset har ersatts av en lägenhet. Hans trädgård var unikt, följ med på en liten rundtur en tidig frostnupen morgon.

Det är tidig morgon. Frosten har lagt sin hinna över ett sotsvart glasklot som berättar om tidernas begynnelse, den första dagen. Mitt i det svarta tränger ett guldklot undan mörkret. Sakta men säker tinar solen upp denna lilla radhusträdgård, en meditativ trädgård som har skapelseberättelsen som grund.

– Gud finns också i det svarta, i mörkret, säger Martin Lönnebo, sedan 1995 biskop emeritus i Linköping.

För det är i biskopens trädgård vi befinner oss. Här är talet sju nyckeltalet. Maria nyckelpigas sju prickar möts man av vid grinden, sedan av sju glasklot. Namnet han gett trädgården är: Himmelsk belysning, från evigheten till tiden och åter.

Nyckelpigan är ett tecken på Marias närvaro i den nordiska sommaren. Foto: Kerstin Engstrand
Nyckelpigan är ett tecken på Marias närvaro i den nordiska sommaren. Foto: Kerstin Engstrand

En morgon som denna är ljuset både värmande, skapande, brännande och renande. Sju glaskupor på grova granitpelare bildar stommen. Var och en fylld med ett budskap som följer de sex dagar Gud skapade jorden och den sjunde då han vilade. Skapade av kända glaskonstnärer, skapade i östgötska Vadstena och Murano, den kända italienska glasblåsarön utanför Venedig, efter Martins idéer. Glaskloten och allt annat står faktiskt ute året runt.

På platsen fanns redan en liten sommaräng, skön som en örtagård. Med grannars och vänners hjälp släpades all sten på plats. Sedan inbjöd han hela universum med rummet, tiden, livet och anden att slå sig ner på den gröna plätten. För plätt är det, trädgården är inte större än husets vardagsrum. Men en plätt nog att genom bön och meditation skapa relationen till Gud.

När man hör ordet meditativ trädgård kanske många tänker på en japanskinspirerad med krattat grus, mossa och stora stenar. När Martin Lönnebo bjöd in universum med rummet, tiden, livet och anden att slå sig ner i den lilla radhusträdgården blev sju glaskupor stommen. Längst till vänster hans favorit, varde ljus. Foto: Kerstin Engstrand
När man hör ordet meditativ trädgård kanske många tänker på en japanskinspirerad med krattat grus, mossa och stora stenar. När Martin Lönnebo bjöd in universum med rummet, tiden, livet och anden att slå sig ner i den lilla radhusträdgården blev sju glaskupor stommen. Längst till höger hans favorit, varde ljus. Foto: Kerstin Engstrand

Jämtländsk skiffer, 488 storgatstenar och sju granitpelare från Mjölby ger den nödvändiga kärva kontrasten till glasets skörhet. Hans syn på sig själv som ”dålig” trädgårdsmästare, eller lat, kanske, han anser att en trädgård ska i mångt och mycket sköta sig själv, gjorde att trädgården delvis blev som den blev. Detta trots att han och ena brodern i sin ungdom fick pris för bästa morötterna när de som barn odlade hemma i Västerbotten.

Stjärnornas kraft
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den börjar, förstås, med skapelseberättelsens första dag: ”Och Gud sade: Varde ljus och det vart ljus – skilde ljuset från mörkret, kallade ljuset dag och mörkret natt den första dagen.” Det kan ju tänkas vara självklart att en kyrkans man skapar en trädgård med skapelseberättelsen som tema. Men Martin är en överraskningens man, det fanns också en annan, mera nutida drivkraft när det gäller trädgårdens tema. Hör honom själv berätta:

Familjens katt har fått sin grav under paradisäppelträdet, narcisser pryder den på våren och i trädet basunerar en ängel i plåt, gjord efter de klassiska ljusänglaspelen som förebild, sin melodi. Foto: Kerstin Engstrand
Familjens katt har fått sin grav under paradisäppelträdet, narcisser pryder den på våren och i trädet basunerar en ängel i plåt, gjord efter de klassiska ljusänglaspelen som förebild, sin melodi. Foto: Kerstin Engstrand

I trädgården förenas hans lust att hålla på med det jordiska, som att släpa tunga stenar, och det filosofiska. Överallt finns dikter och visdomsord ingraverade på små skyltar, ord av Fröding, Tomas Tranströmer, Harry Martinsson och T.S Eliot. Själv har han skrivit flera böcker varav ”Frälsarkransen”, om hur man på egen hand hittar vägen till Gud, fortfarande är en verklig storsäljare. Och i dagarna har han just utkommit med en ny bok, Grundglädjen (Verbum), där bilder från trädgården illustrerar hans insiktsfulla texter. Jag är inte religiös men Martin Lönnebos texter ger mig nya perspektiv, han har en driven penna samt en stor portion humor och självinsikt.

 

Kluriga tankar
Ormar förknippar vi med paradiset. Men dinosaurier? Detta är Martin Lönnebos tolkning av den sjätte dagen, dagen innan fullbordan, då djuren och människan skapades och vi fick örter till föda. Glaskupornas fästen är tolvkantiga för att hedra solens skenbara promenad genom stjärnhimlen. Foto: Kerstin Engstrand
Ormar förknippar vi med paradiset. Men dinosaurier? Detta är Martin Lönnebos tolkning av den sjätte dagen, dagen innan fullbordan, då djuren och människan skapades och vi fick örter till föda. Glaskupornas fästen är tolvkantiga för att hedra solens skenbara promenad genom stjärnhimlen. Foto: Kerstin Engstrand

Det var år 2002 som trädgården stod ”färdig”. Detta efter år av kluriga tankar för Martin Lönnebo är känd för att behärska det sinnliga i både ord och tanke. För vem annars skulle komma på idén att ha en drake, av glas, i sin trädgård? Och det i ”mogen” ålder! Livet är inte sockersött, det vet Martin som bland annat arbetat som fängelsepräst men starkast har nog sonen Jonas präglat honom. Jonas som vid födseln bara vägde 2,5 kilo och visade det sig ha en hjärnskada. Men Jonas har också ett skratt som Martin beskriver ”som får hela hans kropp att lysa”.

Det finns hotande företeelser i livet, därför har draken och också ormen sin naturliga plats i trädgården. Ormen är tjock och starkt koboltblå. Den ligger noga bevakande runt det sista glasklotet som berättar om den sjätte dagen då Gud skapade alla levande varelser. Tittar man riktigt noga ser man att där inne, på en bit spegelglas, ligger ett litet barn i genomskinligt glas med armarna utsträckta.

Själv kallar han sig för ”den dålige trädgårdsmästaren” – hans egen underskattning av sin egen kapacitet. Men han har haft hjälp av en annan mästare som enligt honom skapat skönheten. I naturen finns en kraft utan like, i minsta lilla frö som gror och blir en praktfull växt, som sedan vissnar och dör. Ett skeende som delvis upprepar sig varje år. Och han betonar att ingen predikant kan överträffa naturen. Ja, han säger att ibland kan även pelargonerna i köket berätta bättre om den gudomliga mångfalden.

 

Våren en favorit
På femte dagen flyger fåglarna och fjärilarna. Jorden består av ett vimmel av levande varelser. Rödhaken, barmhärtighetens fågel fyller kupan med innehåll. Och en dikt av R.S. Thomas finns ingraverad på pelaren: …rödhaken, som en värmande eld; och likt Kristus; kommer till oss i sin svaghet, men med en genomträngande sång. Foto: Kerstin Engstrand
På femte dagen flyger fåglarna och fjärilarna. Jorden består av ett vimmel av levande varelser. Rödhaken, barmhärtighetens fågel fyller kupan med innehåll. Och en dikt av R.S. Thomas finns ingraverad på pelaren: …rödhaken, som en värmande eld; och likt Kristus; kommer till oss i sin svaghet, men med en genomträngande sång. Foto: Kerstin Engstrand

Ena dagen sätter han vårlökar, nästa dag skriver han en text om sorgen. Favoritårstiden är våren, då tycker han trädgården är som vackrast när alla tulpaner står i blom. Krokuslökarna beskriver han sinnligt som små gyllene kupoler, något tillbucklade och nötta av tiden. Vårens tidiga lökväxter sätter han gärna i grupper framför dörren, allt för att inte missa den allra första vårhälsningen.

Men som så många andra har han problem med blomningen på sensommaren och hösten. Där önskar han sig mer blomprakt.

– Utan naturen och skönheten kan vi inte leva. Den dagen man som människa främjar sig ifrån skönheten och naturens värden förloras man.

Värdet av naturen, skönheten, sanningen och godheten lärde han sig av sin ”idol”, Albert Schweitzer, som hans doktorsavhandling handlade om. Schweitzer var både teologie-, medicine- och filosofisk doktor samt mycket skicklig musiker, särskilt att spela Bach på orgel. Han lär även ha varit förespråkare av vegetarisk livshållning. Så här berättar Martin Lönnebo om det intryck Schweitzer gjort på hans syn på naturen:

Ta livet på allvar och var glad

En trädgård utan humor är nog ingen sann trädgård. Här finns det gott om humoristiska, underfundiga inslag som gör att alla mina fördomar om hur en biskops trädgård ska se ut får sig en knäck. Första nöten man ska knäcka innan man får göra entré är att tyda symbolen på garageporten. Huset heter Lönnebo och har förstås ett steriliserat lönnblad på porten. Han kan också snickra och måla ikoner. Hans egna ikoner fanns inomhus. Länge fanns även en som prydde grinden, skapad av hans lärare, Robert de Caluwe, men den blev stulen. Där får man också en vägledning till vad som komma skall, Maria nyckelpiga i en glaslykta och orden ” Et in terra pacem”, och frid på jorden. Här möts naturen, trädgårdskonsten, den bibliska historien, ett skönhetsbudskap, en stor nypa humor och sann kärlek med glaskonst av högsta klass. Tänk att en minimal radhusträdgård kan bli en sådan sann plats för kontemplation där himmel och jord är i symbios. Sådant kan bara skapas av sanna mästare.

 

Från sin plats på grinden vakar ärkeängeln Uriel. Han sägs vara tillförordnad chef i universum för planeter och stjärnor och passar därför enligt Martin Lönnebo bra för uppgiften att vaka över trädgården. Foto: Kerstin Engstrand
Från sin plats på grinden vakar ärkeängeln Uriel. Han sägs vara tillförordnad chef i universum för planeter och stjärnor och passar därför enligt Martin Lönnebo bra för uppgiften att vaka över trädgården. Foto: Kerstin Engstrand

Han har alltid tyckt om att berätta i bilder och det märks i trädgården. Den är stark. Trädgården har stora likheter med grundglädjen. Och när han och hustrun Britt-Louise inte längre orkade med sommarstället i Roslagen planterade de blåa låga blåklockor mot gatan, som om det vore en strandlinje, ett annat sätt att visa lusten att skapa med ögon och stark känsla.

Och ett gyllene klot symboliserar den åttonde dagen, och evigheten. Och Martin avslutar med orden: Jag tror på blommornas och trädens glädje.

Martin Lönnebos tre trädgårdstips
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
  1. Börja med en liten trädgård, trädgården får inte bli en börda.
  2. Ge plats för tankar, var lite galen!
  3. För in anden, något som ger skönhet och ro.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sedummatta kittlar skönt! Foto Kerstin Engstrand

Hunden är människans bästa vän och är man med trädgård så vill man förstås att ens fyrbenta vän också ska trivas. De flesta hundraser har sina specifika egenskaper, några är sakletare, andra grävare, så det gäller att anpassa trädgården efter just din hunds ras. Eller att välja hundras efter trädgård. Det sägs att uttråkade hundar gräver, och hundar är som barn, de gör de bästa rackartygen när de är som tystast. Att gräva, särskilt med bakbenen, är ett sätt att markera och en gles gräsmatta blir ännu glesare. Gräs och mossa försvinner snabbt upp i luften – och ner igen i hammocken eller på uteplatsens matbord.

Även hundar upplever olika markmaterial, som här grusgången. Och att kika fram ur en perennrabatt, ja det uppskattas! Foto: Kerstin Engstrand
Även hundar upplever olika markmaterial, som här grusgången. Och att kika fram ur en perennrabatt, ja det uppskattas! trädgården är skapad Dog Trust London. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligtvis är hundar inte så intresserade av rabatter som är tätt planterade, men minsta glipa med öppen jord ser de direkt. Att spänna upp rep i hundens ögonnivå brukar då fungera avskräckande.

whund-grind
Sigge tittar ut, kompostgaller fungerar bra som stängsel för mindre hundar. Foto Kerstin Engstrand

Redan som valp ska hunden får gå lös så mycket som möjligt. Då är det snabbaste och billigaste staketet kompostgaller. Det är absolut odugligt till en kompost men utmärkt som hundgaller. Men senare, när valpen är fullvuxen, måste staketet vara så säkert att det inte går att vare sig gräva sig under, passera igenom eller hoppa över det.

Att sätta upp ett rejält staket innan valpen kommer hem är klokt. Ett två meter högt plank står emot de största hundar men kräver byggnadslov. Det stela intrycket lättast bäst upp genom att plantera mjuka buskar i dess närhet, som även kan ge välbehövlig skugga. Man kan också klä det med spaljéer och låta klematis eller klätterrosor täcka ytan. Det ger dessutom ett visst skydd mot inbrottstjuvar som inte gärna klättra nerför, eller uppför, rangliga spaljéer som lätt kan braka samman. Tycker du att det blir för dyrt att inhägna hela trädgården så välj en del av den, din vovve blir dig oändligt tacksam. Men när tiken löper så är plötsligt hagtornshäcken med sina långa taggar eller det höga staketet inget hinder för hanhunden.

Det finns krokar som man borrar ner i gräsmattan som fungerar som bra extra hållare när man är på besök i andra trädgårdar eller parker. Foto: Kerstin Engstrand
Det finns krokar som man borrar ner i gräsmattan som fungerar som bra extra hållare när man är på besök i andra trädgårdar eller parker. Foto: Kerstin Engstrand

Luktsinnet är det starkast utvecklade hos hunden, nosen lär vara en miljon gånger känsligare än en människas näsa. Det gör att hundar, liksom katter, älskar att markera sitt territorium. Både hanhundar och tikar kissar in sina revir. Hanarna pinkar så högt de kan och oftare och mindre än tikarna och därför blir det sällan brända plättar på gräsmattan efter dem. En hink vatten direkt efter tikens kissande brukar hjälpa. Hanhundars pinkande kan faktiskt bli en extra gödseltillgång.

Sedummatta kittlar skönt! Foto Kerstin Engstrand
Sedummatta kittlar skönt! Foto Kerstin Engstrand

Liksom katter gillar hundar ibland att tugga på gräs, och att ligga och mysa i högt gräs verkar vara rena njutningen. En matta av sträv sedum är annars en favoritplats.

 

De uppskattar en vattenränna med en liten fontän, men tänk på att hundar ofta tar som sin uppgift att dricka upp allt vatten som rör sig i en trädgård och att dammen måste vara barnsäkrad. Andra kastar sig ivrigt i minsta damm. Inte så bra om den har en dammduk i botten, då krävs det cementbotten.

Och att försöka fånga såpbubblor älskar de flesta hundar, precis som katter.

Foto Kerstin Engstrand
Foto Kerstin Engstrand

Att vakta, det finns som ett inbyggt behov. I renässansens trädgårdar sitter hundarna och vaktar, gjorda i terrakotta eller sten, lika rakryggade som lejonskulpturerna. Ibland lutar de sig troget mot husses ben, då som jakthund.

Grusgången som avslöjar när någon går på den uppskattar hunden särskilt. Grus närmast huset är bra inte bara för husfasaden, hunden hör direkt minsta lilla steg om någon skulle ställa sig vid ett fönster och titta in. Hunden är människans bästa vän även i trädgården! Och en liten tunnel är kul och så enkel att lägga till!

w0085
Trädgård skapad av Dog Trust London. Foto Kerstin Engstrand

Det är inte vanligt att hundar äter giftiga växter men man bör i alla fall undvika dem i trädgården. Stormhatt lär ha förgiftat en hund i Storbritannien som lekte med rötterna. Änglatrumpeten kan ge hudskador på människor och likaså på hundens nos och ögon.

Vattenfontän
Foto Kerstin Engstrand
Foto Kerstin Engstrand

För att man har barn, hundar och katter behöver man inte välja bort ljudet av porlande vatten. Det finns säkra anläggningar med ett slutet vattensystem. En behållare, en pump, en slang och några vackra stenar är allt som behövs.

Material

  • Flera mindre vackra stenar eller en större natursten alternativt lavaklot.
  • Vattenbehållare som ska vara dubbelt så vid som stenmängden, en 40 cm bred sten kräver en behållare som är 80 cm i diameter
  • Dränkbar pump med spiralslang eller fontänmunstycke, kapacitet minst 1 200 liter per timme
  • Galvaniserat galler som ska räcka 10 cm utanför behållarens sidor
  • Fin sand och grus typ singel
  • Myggnät
  • Vattenpass
  • Det finns också färdiga fontänset att köpa.

För en fontän med flera mindre stenar behövs ingen borrning, då låter man fontänmunstycket titta upp mellan stenarna, men en stor sten måste ha ett förborrat hål (använd slagborrmaskin) som är minst 32 mm i diameter.

  1. Tvätta alltid stenen noggrant i förväg så slipper du grumligt vatten.
  2. Behållaren som ska vara vattenmagasin ska stå nere i marken. Gräv ett hål som är lite vidare och djupare, behållarens kant ska ligga precis under jordytan.
  3. Lägg ett tunt lager sand i botten av gropen. Packa sanden väl och kontrollera att behållaren står vågrätt. Fyll på med sand längs sidorna, kontrollera åter en gång att behållaren står korrekt.
  4. Ställ pumpen på plats och fyll vatten i behållaren. Pumpar av en viss typ måste stå en bit upp, exempelvis på en tegelsten, så att vattnet kan sugas in utan att skräp som hamnar på botten kommer in i pumpen.
  5. Lägg gallret som ska bära upp fontänstenen eller stenarna ovanpå behållaren. Se till att det finns en lucka i gallret, så att det går att komma åt pumpen. Har du en stor sten så montera slangen först i pumpen, sedan i stenen, den ska sticka upp genom halva stenen. Fixera den med silikon. Med flera små stenar låter du ett vanligt fontänmunstycke sticka upp mellan stenarna.

Testkör, spruthöjden ska justeras med ventilen som sitter på pumpen. Lägg igen luckan och lägg ett myggnät över gallret. Bred ut singel eller fler vackra småstenar så att nätet inte syns.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Ett stenbrott mitt i London? Som kom hit i delar till fashionabla stadsdelen Chelsea den 30 april och var färdigt som om det alltid hade funnits där tre veckor senare, är det möjligt? Ja, på världens främsta trädgårdsmässa, Chelsea Flower Show som alltid pågår den näst sista veckan i maj månad, är allt möjligt. Chelsea Flower Show handlar om yrkeskicklighet och en vilja att visa på möjligheter som är absolut unikt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Stenbrottsträdgården som besökarna såg den. Foto: Kerstin Engstrand
Monumental chock, stenbrottsträdgården som besökarna såg den men där inne fanns det en pärla. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Och sedd från mässbesökarnas andra hörn. Foto: Kerstin Engstrand

Vem kom då på idén med stenbrottet? Jo, det var James Basson, trädgårdsdesigner med engelsk bakgrund men sedan år 2000 verksam i södra Frankrike. James är passionerad förtjust i, just det, stenbrott. Och när han av beställaren och tillika showens sponsor, M&G Investments, fick helt fria händer tog han chansen. Stenbrottet fann han på Malta. Det var noga utvalt för Medelhavsexperten Basson kan sitt medelhav. Malta ligger i dess mitt och har en unik vild flora som få känner till. För där har vi kärnan av hans stil, den vilda floran runt Medelhavet. Den vilda floran i extremt torrt klimat.

Nu var väl inte trädgården helt upphetsande från publikens plats vilket var synd. För den var bäst från andra sidan då ljuset gav växterna och stenen liv från det hållet. Inifrån och ut skulle man bäst uppleva den.

Att han kan göra trädgårdar har han visat tidigare. Tre guldmedaljer fanns i hans bagage, två guld för den välkända Provencebaserade kedjan L’Occitane, 2016 och 2015 (klicka på årtalen så kan du läsa om dessa) och guld samt Best in Show i kategorin ”Fresh” 2013. Många, inklusive Monty Don ansäg att James borde ha fått best in Show redan 2015. Sedan 1998 har han varit verksam som trädgårdsdesigner och har även flera andra medaljer på sin meritlista. 2013 blev hans verkliga entrébiljett i designvärlden som han fortfarande betalar av på! Detta då hans trädgård 2013, ’After the Fire’, var helt självfinansierad men det var det värt, säger James.  Den satte oss på trädgårdsdesignkartan. Så att han vågar våga är inget nytt.

Helen och James Basson. Foto: Kerstin Engstrand
Helen och James Basson. Foto: Kerstin Engstrand

Direkt 2015 när uppdraget för M& G var klart for James med hustrun, och tillika kompanjonen, Helen till Malta och Gozo för att samla in frön från vilda växter. Många vilda arter är hotade på Malta. Men det finns några platser där de fortfarande kan hittas. I stenbrotten.

De hade tillstånd från maltesiska myndigheter. Dessa frön blev till lejonparten av de blommande växter som prydde trädgården på Chelsea. Bara det är en bedrift i sig. 172 sorter blev det, varav de flesta aldrig satt sin fot på Chelsea tidigare. Och de kom med den maltesiska vårens färger, olika gröna nyanser, chartreusegrönt och gult med några stänk av blålila och rosa. Oerhört viktiga färger då stenens gulvita nyans annars dominerar.

Pipört trivs även i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand
Pipört trivs även i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand

10 x 20 meter var trädgården. En yta som kräver enormt antal plantor. Man brukar räkna med 2000 plantor men Chelsea är Chelsea och då brukar man använda både hängslen och livrem, för säkerhets skull hade man tagit fram cirka 4000. Tre stora växthustunnlar enbart med växter för denna trädgård. Till sin hjälp hade han några av de bästa brittiska plantskolorna som legendariska Jekka’s Herb Farm, Kelways och de franska Filippi. Samt stöd från Gaia Foundation. Brexit känns mycket långt borta när man ser hans trädgård.

Gurkört ger blå ton.Foto: K. Engstrand
Gurkört ger blå ton.Foto: K. Engstrand

Först sten från Malta, sedan att få fram växter från de vilda frön han samlade in som skulle vara i blom till just denna vecka. En chanstagning av stora mått. För när domarna kom söndagen den 21 maj så vill de se perfekt utfört anläggningsarbete och välmående växter.

Är detta verkligen en trädgård?
Våtparti med gul svärrdslilja möter en när man kommer in i trädgården. Entrén ligger bakom den andra pelaren, bakom den högsta. Foto: Kerstin Engstrand
Våtparti med gul svärdslilja möter en när man kommer in i trädgården. Entrén ligger bakom den andra pelaren, bakom den lägre av de två. Foto: Kerstin Engstrand

Ja det var mångas kommentar. Att trädgården skulle väcka känslor var James medveten om och det tycker han är bra. Ja är hans och vårt svar, här har människan flyttat in i stenbrottet och gjort sina anpassningar. En sittplats, ett rejält matbord och på de fyrkantiga låga pelarna sitter man bekvämt.

I många av de maltesiska stenbrotten har arbetarna gjort liknande anpassningar, fast då oftast frukt och grönsaker. James fokuserar även på vattenbristen som råder. Hans kunnande om torra trädgårdar är unik. Och på Malta har man varken insjöar eller floder, vattenbristen är enorm. Så han skapade en trädgård där människan har flyttat in i stenbrottet.

Stora fikonträd klättrar nerför muren. Foto: Kerstin Engstrand
Stora fikonträd klättrar nerför muren. Foto: Kerstin Engstrand
Och frösådda småplantor är något av James Bassons signatur. Här en som balanserar på den smala murhyllan. Foto: Kerstin Engstrand
Och frösådda småplantor är något av James Bassons signatur. Här en som balanserar på den smala murhyllan. Foto: Kerstin Engstrand

Att göra en trädgård på Chelsea Flower Show handlar inte bara att göra en vacker trädgård. Det handlar i allra högsta grad om story telling. Och att visa vilken livsstil man står för. Att det går att förena skönhet med kunskap och budskap har Chelsea Flower Show visat i decennier.

Maltesiska vårens färger
Jag lämnar matplatsen och möts av detta. Skir elegans! Foto: Kerstin Engstrand
Jag lämnar matplatsen och möts av detta. Skir elegans! Foto: Kerstin Engstrand

När jag en tidig morgon strosade runt i trädgården blev jag både gråtmild och fylldes av en känsla om att vara med om något mycket unikt. På några meter flyttades jag från brusande London där bombhundar och röntgenkontroller numera också är vardag på Chelsea Flower Show till att befinna mig på Malta.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag har varit inne i otaliga Chelseaträdgårdar men denna är nog den som berört mig mest. Också för yrkesskickligheten, att man kan skapa något som detta. Inte konstigt att världens främsta trädgårdsdesigners besöker Chelsea för att lära av varandra.  De som anser att Chelsea inte tillför något brukar i regel inte ha varit där.

Dan Pearson, med flera guldmedaljer och Best in Show titlar, hämtar inspiration på Chelsea med anteckningsblocket i hand.  Just här tittar han på några törelväxter i James trädgård, växter som han själv gärna skulle vilja pröva. Foto: Kerstin Engstrand
Dan Pearson, med flera guldmedaljer och Best in Show titlar, hämtar inspiration på Chelsea med anteckningsblocket i hand. Just här tittar han på några törelväxter i James trädgård, växter som han själv gärna skulle vilja pröva. Foto: Kerstin Engstrand

Jag möttes av en skönhet så skir och självklar, en skönhet som enbart naturen själv kan skapa. Varje växt kändes självsådd. Och jag var ljusår från mulliga välgödda lupiner. Många växter trivs även i svenskt kargt klimat.

Skuggspel. Jättestinkfloka, Ferula communis, användes flitigt. Foto: Kerstin Engstrand
Skuggspel. Jättestinkfloka, Ferula communis, användes flitigt. Foto: Kerstin Engstrand

Två enorma stenpelare stod likt tvillingtornen i New York och vakade över platsen. Den högsta var nio meter, och där uppe växte det också växter. Perfektion in i minsta detalj är James kännemärke. Fast pelarna var ihåliga. Tre extra långa lastbilar fick dem till Chelsea. Stenarbetare från Malta var på plats för att tillsammans med anläggaren Crocus skapa exakt sammanfogade stenblock. Crocus är nog den mest guldmedaljbelönade på Chelsea, de har numera inte längre koll på hur många medaljer de fått. De fick också utmärkelse för bästa konstruktionsutförande för just denna trädgård.

 

James har en unik fingertoppskänsla. Som alltid känns växterna som om de alltid har funnit där, att de själva har valt sin växtplats. Detta är konst.

Helichrysum italicum serrotinum, en sorts curryeternell som borde kunna bli en bästsäljare. Foto: Kerstin Engstrand
Helichrysum italicum serrotinum, en sorts curryeternell som borde kunna bli en bästsäljare. Foto: Kerstin Engstrand
Papaver dubium ssp. lecoqii var. albiflorum I sällskap med   falsk fänkål, Ridolfia segetum. Foto: Kerstin Engstrand
Papaver dubium ssp. lecoqii var. albiflorum i sällskap med falsk fänkål, Ridolfia segetum. Foto: Kerstin Engstrand
Eleganta skuggeffekter. Trädgården var också ljussatt med elbelysning men denna på bilden är tidig morgonsol.  Foto: Kerstin Engstrand
Eleganta skuggeffekter. Trädgården var också ljussatt med elbelysning men denna på bilden är tidig morgonsol. Foto: Kerstin Engstrand

Det blev guldmedalj, förstås. Och Best in Show. Några, som Stephen Lacey från The Telegraph trodde inte domarna skulle våga ge James Best in Show titeln men numera handlar det om poäng. Den trädgård som får flest poäng i sin kategori blir Best in Show. Det är enbart om två trädgårdar får lika många poäng som domarnas egna åsikter blir avgörande. Det blev också M&G:s första Best in Showtitel.

 

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Baddamm är som en insjö men anläggs som en vanlig damm. Foto: Kerstin Engstrand

Vad sägs om en liten insjö på tomten där du kan ta ett svalkande bad bland näckrosor? Idag går det alldeles utmärkt, en baddamm, ”swimmingpond” eller s.k. ecopool ger din trädgård det lilla extra.

Det handlar om en damm som är så pass stor att den kan bli en liten insjö, en rättare sagt en baddamm. Trenden kom ursprungligen från Österrike, spreds sig snabbt till Tyskland och vidare till länder i Afrika och Sydamerika. Många lyxhotell har idag en baddamm. I mitten av dammen simmar man och längs kanterna växer näckrosor och andra vattenväxter som fungerar renande. En förutsättning för att baddammen ska fungera utan tillsats av klor eller kemikalier i vattnet är att man inte har sololja på sig när man doppar sig och att man har duschat ordentligt innan.

Vattnet i en baddamm är så rent att man i princip kan dricka det. Idag håller filtren så pass hög klass att det inte borde vara något problem att göra en mindre baddamm om ca 15 kubikmeter. Hela vattenvolymen ska då cirkulera igenom filterdammen på 1–2 timmar. Om man har riktigt gott om plats, kanske hela 120 kvadratmeter (som då kan rymma 35 kubikmeter vatten), blir den ännu större känsla av riktig damm.

I Swellendam, Sydafrika, tillhörandes det lilla pensionatet The Hideaway, finns denna vackra njurformade “ecopool” som är gjuten i betong. Särskilt snyggt är formen på trädäcket. 222,000 liter rymmer den och i kantplantering stormtrivs grodorna. Betongbottnen blir lite hal men å andra sidan så bidrar det till känslan av att bada i en liten sjö. Denna pool värms helt upp av solen. Foto: Kerstin Engstrand
I Swellendam, Sydafrika, tillhörandes det lilla pensionatet The Hideaway, finns denna vackra njurformade “ecopool” som är gjuten i betong. Särskilt snyggt är formen på trädäcket. 222 000 liter rymmer den och i kantplanteringen stormtrivs grodorna. Betongbottnen blir lite hal men å andra sidan så bidrar det till känslan av att bada i en liten sjö. Denna pool värms helt upp av solen. Foto: Kerstin Engstrand

Djupet i baddammen måste vara åtminstone 1,5 meter, annars är det inte något nöje för en vuxen att ta sig ett dopp. En brygga som ligger precis under vattenytan kan bilda entré. Man får inte riskera att trampa sönder växterna eller botten.

Allra bäst är det om man kan förbinda baddammen med en mindre damm som fungerar som reningsverk. En liten bäck får då förena de båda vattenområdena. Reningsdammen behöver bara vara på ett par kubikmeter, men den ska ligga lite högre än baddammen och ha rejält med växter inplanterade och en tjock grusbädd som botten. Pumpen i baddammen ska vara placerad så långt ifrån reningsdammen som möjligt. I det här fallet är det viktigt att ha en pump med backventil som förhindrar att vattnet rinner baklänges om det blir elavbrott och pumpen stannar, annars kan reningsdammen tömmas på vatten.

Du bör välja snabbväxande växter, eftersom den svenska sommaren är kort, och plantera i kokosmatta. Det finns färdiga planteringar att köpa (man kan även få mattan i olika färgtoner) och vissa växter i vattenväxtkorgar. Snabbväxande växter är tack vara sina kraftiga rotsystem extra bra på att binda upp stora mängder näring.

När man har så här rent vatten kan man få trådalger, men de är lätta att ta upp med en pinne. Försök att hålla en så jämn vattennivå som möjligt, då är det lättare att upprätthålla den biologiska balansen. Bäst är att installera en nivåavkännare som släpper på nytt vatten vid behov. Använd vanligt vattenledningsvatten. Dammen anläggs annars som en vanlig damm, tätskiktet kan antingen bestå av betong eller av en gummiduk.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det är nu tio år sedan Fergus Garrett tog över huvudansvaret för den legendariska brittiska trädgården Great Dixter. Trädgårdens tidigare ägare, den stora plantmannen Christopher Lloyd avled 2006. Han var världsberömd för sina oanade växtkombinationer och stora växtkunskap. Han vågade, och älskade också att chockera lite. Dessutom var en mycket omtyckt författare till trädgårdsböcker.

Great Dixter är framför allt känt för sina breda ”borders”, långa, och breda (oftast över 5 meter breda) rabatter där lejonparten av växterna utgörs av perenner.  Vi har haft förmånen att vara med när Fergus visar hur han tänker när han skapar Great Dixters nya rabatter. För det har visat sig att han har förvaltat och utvecklat arvet mycket bra. Inte undra på det när han är upplärd av inte mindre än både Beth Chatto och Christopher Lloyd!

Vi kommer att se hur Fergus tänker när han skapar en ny rabatt. Platsen är en plantskola i norra Italien, i slutet av september, så växterna är lite hösttrötta. Men det är tekniken, tankesättet vi ska fokusera på. Och lejonparten av de växter Fergus här använder sig av dras även upp av svenska plantskolor. Mer om växterna och hur Fergus på 7 minuter skapar rabatten (exklusive planteringstid förstås) kan du se i ett separat inlägg här.

Nu börjar vi. Foto: Kerstin Engstrand
Nu börjar vi. Foto: Kerstin Engstrand

Han har bland annat två bra käpphästar:

  1. På hösten, titta på dina rabatter och notera var det finns plats för höstblommande växter.
  2. På våren ser man bäst var man har plats för vårblommande lökväxter och tidigblommande perenner.

Det här fokuserar Fergus på:

  • Välj en växt som tar fram det bästa ur den andra, som ett bra äktenskap. Det handlar om att hitta just den växtpartnern.
  • Växters form och textur är viktiga för att skapa rytm och känsla i en rabatt.
  • Fröställningar är oerhört viktiga för senhösten och vinterns fägring.
Make music! Do not stop to improve!

Är två uttryck han ofta använder sig av. Fergus säger att viktigast är att aldrig sluta titta, aldrig sluta lära. Drivkraften, viljan och skarpa ögon är nyckelkraften bakom en bra rabatt. Han har, liksom sin läromästare Christopher Lloyd, en ständig hunger för nya kombinationer. Men du måste kunna din trädgård, dess jordmån, läge och dränering.

Glada växter, rätt växtplats och rätt sort, och du lyckas men kom ihåg att växterna måste ha armbågsrum! Titta i andra trädgårdar men tänk också på vad beror det på att just den växten trivs så bra där, sort, växtplats, klimat, skötsel.

Ha koll på vilka som tar död på varandra! I England kan man exempelvis inte plantera en stockros vid ett högväxande prydnadsgräs då stockrosen kommer att ta död på gräset, något som inte händer i Sverige.

 “Plant randomly, let the eye move”

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

”Fluid planting”, inga fyrkanter eller block. – de gäller att omfamna tankesättet hur växter växer i det vilda.

Vita växter är viktiga i de flesta rabatter, de ger stänk av glitter som är viktigt för att lyfta fram andra växters färger. Här skymtar i bakgrunden  den vita höstblommande Anemone hybrida ‘Honorine Jobert’. Blir ca 100 cm hög och blommar hos oss i september – oktober.  Härdighet: C

Vad vi kallar gardinväxter, växter som skapar ridåer är oerhört viktiga för en rabatts känsla. Prydnadsgräs är bra gardiner, likaså jätteverbena. De fungerar också bra att kombinera!

Fill the gaps

Spara mellanrum och fyll ut med tidigt blommande vårväxter, snödroppar, julrosor, allium. Här använder han tomma grå krukor för att visa var han tycker att julros platsar bäst:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förgätmigej och vallmo är bra ettåriga utfyllare men ha i åtanke att självsådda som förgätmigej gör att det är svårt att jordförbättra i rabatten. Därför rekommenderar han tre lager, perenner, lökar och en och annan buske. Eventuellt ettåringar som dalior, men vill du ha en lättskött rabatt ska du undvika ettåringar som frösår sig. Lökväxter ska finnas i mellanrummen, han praktiserar inte metoden att kasta ut lökarna för att se hur de landar. Det skapar endast problem, enda gången den metoden kan fungera är om du ska sätta lökarna i en gräsmatta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allium är mycket bra att fylla ut med, det finns de som blommar tidigt på våren som de som blommar på försommaren. Välj sorter som inte tar död andra växter, och undvik gärna de som sprider sig lite för välvilligt med frö. Då  bladen oftast vissnar ner just när blomningen börjar bör de skymmas av perenner. Och hur Fergus då tänker ser vi här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

w175907m
Den röda markeringen visar det medvetet sparade utrymmet för storblommiga allium. Foto: Kerstin Engstrand

 

Ett knep för att markera var exempelvis dalior finns är att lägga ut bambukäppar i rabatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Mer om växterna Fergus har använt kan du läsa här.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

En trädgård är full av liv. Den förändras över dagen, över veckan, över månaden, över året. För många av oss är trädgården något av njuta av, eller ett ställe att utöva sin hobby.  På RHS Hampton Court Flower Show 2016 fanns en trädgård som fångade besökarna extra mycket. Kathies Garden hette den.

Det var inte enbart för att rosa dahlior är vackra som de var just rosa.

 

 

 

 

w121157

En liten trädgård för sina snittblommor. En liten trädgård som är ens verkstad. Just denna som blev så älskad var skapad av Katies Lymphoedema Fund till minne för Katie Wohlrab Oliver som 2001 vid en ålder av 35 år dog i cancer. Det var inte enbart en vacker trädgård som speglade Katies intressen, snittblommor, den förde även ut budskapet om denna cancerfond.

w0806

Foto: Kerstin Engstrand

 

Det var som om hon fanns kvar, på staket fanns finurliga små tittskåpshyllor. Personligt arrangerade som om hon just var i trädgården.

Om man skulle vilja plocka alla blommor på en gång hade det blivit över 500 stycken. Och som brukligt i England så plockas blommorna tidigt på morgonen, och får sedan stå och dra vatten över natten i en sval lada. Budskapet var även att brittiska snittblommor är minst lika bra som de importerade.

w0769
Foto: Kerstin Engstrand

 

Växterna i blombäddarna var sinnliga, mjuka och alla som en liten bukett var för sig. Opiumvallmons fröställningar samsas med chokladblomma, rosa stjärnflocka skymtar i bakgrunden.

w115916
Foto: Kerstin Engstrand

 

I trädgården fanns också detta klassiska brittiska floristbord i ek som numera finns i nyproduktion.

 

 

Och i mitten, en stor kruka med näckrosor? Nej, rosa dahlior flyter runt.

w115229
Foto: Kerstin Engstrand

 

Vattenarrangemanget var inte bara vackert utan var en del av budskapet, rosa blommor för cancer och flödet, att blommorna cirkulerade runt symboliserade kroppens blodsystem.

 

w0976
Foto: Kerstin Engstrand

 

Och vem vill inte ha denna i sin trädgård! OBS! De roterar inte av sig själv utan det finns en motor i vattnet.

 

 

 

 

 

 

 

 

För Katies mamma, Pat Wohlrab, Noemi Mercurelli och Carolyn Dunster var budskapet viktigast, de fick även silvermedalj och vann publikens pris. Carolyn är florist och driver firman Simply Roses. Noemi är trädgårdsdesigner, utbildad vid KLC School of Garden Design där hon vann Great Dixter Award och hon har även varit nominerad till RHS Young Designer of the Year.

w122600
Foto: Kerstin Engstrand

 

Damm med vattenfall mot gabionmur. Foto: Kerstin Engstrand

Kerstin Engstrand fortsätter sin rapportering från världens mest betydelsefulla trädgårdsmässa, Chelsea Flower Show.

Hillier, det namnet förpliktigar. Dels är det en mycket ansedd plantskola, grundad 1864. De drar upp nästan två miljoner växter varje år och deras trädsektion anses vara en av de bästa i världen. De ger tillsammans med Roy Lancaster ut den bästsäljande boken ”The Hillier Manual of Trees and Shrubs” och har även 12 trädgårdsbutiker runt om i Storbritannien.

Och de är den mest framgångsrika utställaren någonsin på Chelsea Flower Show. Guld är standard för dem, 70 guldmedaljer hade de fått till och med 2015. Och i år var det dags för att börja något nytt, och de hade valt Sarah Eberle att göra deras monter i det stora tältet.

Dessutom hade de nu en ny plats, för första gången på 20 år var de inte längre vid obelisken.

”Hiller in springtime”  blev namnet på deras monter som är en show garden. Dessutom den största, över 12 x 22 meter. Under 11 dagar byggdes den upp och rymde 4000 växter! Det största trädet kom i en liten kruka, på 2000 liter.

 

 

Sarah valde att göra en varm modern trädgård, med en damm och ett trädgårdsrum. Växterna dominerade även om dammen rymde hela 25 000 liter. Till detta ett vattenfall som hade gabioner som bakgrund. En ny sorts gabioner, stenar i nät, skymtade också som kant längs hela trädgården.

wHillier_artist-illustration

 

 

Vad krävs det då att bygga en trädgård som denna?
  • 16 ton sand, cement och ballast
  • 49 ton Cotwoldssten som fyllde 37 gabioner
  • 6 pallar täckbark
  • 80 meter stenkant (minigabioner i nät)
  • 4000 växter
  • 11 dagars arbete på plats
  • En mans 51 års erfarenhet att få fram växter av världskvalité.
  • Samt en designer som får guld oavsett vad hon gör.

 

Acer 'Moonrise' var en av Hillers nyheter. Foto: Kerstin Engstrand
Acer ‘Moonrise’ var en av Hillers nyheter. Foto: Kerstin Engstrand

 Acer ‘Moonlight’ var en av deras nyheter som återfanns på flera ställen i trädgården. Den upptäcktes som fröplanta år 1991, i Carl Munns plantskola i Oregon. De nya bladen är starkt rödrosa, och på hösten blir de återigen röda.  Den ska även vara moståndskraftig mot sjukdomar och bladen lär inte heller bli så lätt brända av solen.

Namnet ‘Moonrise’ gav Carl Munn den då den påminde honom om hur månen rör sig och hur den ändrar färg. Den ska klara minus 22 grader. Carl Munn odlade den i 15 år innan han började föröka den.

Och blev det guld i år igen? Ja, den 71:e guldmedaljen och Sarah Eberle har nu fått guld för alla typer av trädgårdar på Chelsea Flower Show, showgardens utomhus och inomhus, Artisan och Fresh samt Best in Show 2007. Well done, tjejen!   Det har ingen annan designer klarat av tidigare.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Varje år får tv-publiken rösta fram sin absoluta favoritträdgård. BBC, som har sändningsrättigheterna, presenterar trädgårdarna i tv. I år hade man valt att enbart ha omröstning bland de stora trädgårdarna, de så kallade showgardens. De var 17 så det fanns lite att välja bland. RHS stod för omröstningen av publikens favoriter bland de mindre trädgårdarna. Där blev ”The Modern Slavery Garden” och ”Meningitis Now Futures Garden” favoriter i Fresh respektive Artisankategorierna.

I år var det Yorkshires trädgård som vann publikens stora hjärta. Yorkshire har i flera år återfunnits i kategorin ”Artisan” – och där vunnit flera år så det är uppenbart något speciellt med landskapet runt York. Trädgården var sponsrad av Welcome to Yorkshire.

Och många förknippar Yorkshire med tv-serien ”Hem till gården”.

Och det blev en rejäl revansch för designern Matthew Wilson som enbart hade fått silvermedalj. Han var missnöjd redan förra året, då han fick förgyllt silver för sin första Chelsea trädgård som i mitt tycke var betydligt bättre än årets. Matthew Wilson har varit aktiv inom RHS men också  VD för det välkända, anrika Clifton Nurseries. De gör trädgårdar i de mest fashionabla delarna av London, och utomlands.

I år har han tagit inspiration från ett kyrkofönster. Inte vilket som helst, det största medeltida som finns i landet, och som återfinns i Yorks katedral. En mindre upplaga av det dominerade hela trädgården. Här hade man också ett smart knep, glasfönstren var upplysta även under dagtid vilket gjorde att de alltid glödde som av kvällssolens ljus.

Att ljuset skulle vara en viktig del av trädgården var en självklarhet för Matthew. För ljusets betydelse hade han lärt sig tidigare, av inte mindre än av Beth Chatto, och hur ljuset påverkade växterna framträdande i hennes grusträdgård. När han 20 år senare en tidig morgon såg morgonljuset få glasfönstren i Yorks katedral att få liv, ja då var det hela än en gång självklart. Det blev en ljusbox av samma typ som ofta används i filmindustrin och allt styrdes via en Iphone-app.

Glasfönstren var gjorda med samma teknik från 1405 som originalets, och hade en storlek av 5 x 3 meter. Allt handgjort av samma hantverkare som restaurerar originalet i York. Den restaureringen har för övrigt tagit 10 år att genomföra. ganska häftigt att 600 år gammal yrkeskunskap får så stort genomslag än idag.

Detta var den största av de 17 showgardens, 12 x 22 meter, 264 kvm. Träkonstruktionen var också ett utmärkt hantverk.

 

Till det klassiska romantiska brittiska cottage garden-planteringar som inte var helt naturliga, växterna var delvis för hårt sammansatta, de saknade möjlighet att bre ut sig. Det saknades den finess som Cleve West och Andy Sturgeons trädgårdar hade.

 

Tidig morgon, även en designer jobbar kl 05.30. Om 1,5 timme får han veta vilken medalj hans trädgård fick. Foto: Kerstin Engstrand
Tidig morgon, även en designer jobbar kl 05.30. Om 1,5 timme får han veta vilken medalj hans trädgård fick. Foto: Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

 



                

Redaktionens val

Det finns blommor och det finns blommor, några bär på en wow-faktor, andra är mera stillsamma. Honungsrosen bjuder på både och. Honungsrosen, Rosa helenae hybrida,...