Taggar Inlägg "Ettåringar"

Ettåringar

Beth's vallmo i RHS:s "Fell Good" trädgård . Foto: Kerstin Engstrand

Varje år är det några växter som plötsligt får en mer framträdande roll än andra i idéträdgårdarna. På årets Chelsea Flower Show 2018 var det tre som tog ”ledningen”. Med ledningen menar jag inte i antal, de flesta växter i trädgårdarna är sådana som är lätta att få fram i fina blommande exemplar till andra häften av maj. Som lupiner och iris. De finns alltid, även om de i år var ovanligt många, då gärna i en kombination med varandra och då skulle det vara mörkt lila toner. Färre var det däremot av stora prydnadsallium som vissa år syns i varje trädgård.

Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand
Mörkt rödlila lupiner och iris i Tony Woods trädgård Urban Flow. Foto: Kerstin Engstrand

I år var det tre mindre växter som gjorde storslagen entré. Två rosa och en mörkt blålila.

Beth’s vallmo, strax innan Chelsea Flower Show lämnade Beth Chatto jordelivet vid en ålder av 94 år. Hon var en av trädgårdsvärldens absolut främsta och om hennes spännande experiment med grusträdgården som inte vattnas kan du läsa om här på Rabarber. Du kan även lyssna till Beth Chatto och höra hennes underbara språk. Det var därför extra glädjande att i många trädgårdar, som RHS:s och  Matt Keightley:s  ”Feel Good Garden”, Sarah Price och M&G Investments ”A romanticised Mediterranean haven”, i Tom Massey:s ”The Lemon Tree Trust Garden” samt några till fanns hennes väna och nästan självlysande lilla vallmo, Beth’s vallmo,  Papaver dubium ssp lecoqii. Det var Crocus som hade levererat plantorna. De hade planerat och dragit upp dem långt före Beth’s bortgång.

Beth's vallmo i RHS:s  "Fell Good" trädgård .  Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i RHS:s ”Fell Good” trädgård, här med salvia och hästsvansgräs. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo är också känd för att växa i Great Dixter, som en gång fick just denna vallmo av just Beth Chatto. På Great Dixter visar den sig oftast med mörka fält i botten men här på Chelsea hade den vita fält. Åsa Gregers Warg, som är första trädgårdsmästare i Beth Chatto Gardens, anger att de har den i båda varianterna, den odlas ju från frö och därmed en viss variation. Vissa får vita fält, andra för mörkt rubinröda till lila fält i botten.

Beth's vallmo i Sara Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Beth’s vallmo i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Beth’s vallmo blir ca 50 cm hög och blommar i Sverige vanligen i juni. Vill växa i väldränerad jord i full sol. Som all vallmon vill den inte flyttas utan den ska sås på växtplatsen. Sådd kan ske antingen i april eller på hösten. Nyp bort fröställningarna om du vill att plantan ska blomma länge. Och låt fröställningarna mogna och spricka upp om du vill att den ska självså sig, då får du flera Beth’s vallmo i din trädgård och som själva väljer sin växtplats. Och det brukar den göra bra!.

Thulbagia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia samplanterad med agapanthus i Jonathan Snows sydafrikaträdgård. Foto: Kerstin Engstrand

Tulbaghia var den andra, och också den rosa. Flest i antal fanns i den sydafrikanska trädgården ”The Trailfinders South African Wine Estate” designed av Jonathan Snow, men den återfanns även i Sarah Price:s och flera andra, samt bland plantskolorna i det stora tältet. Den är utsökt och har en sällsynt förmåga att lysa upp de växter som finns i dess närhet.

I Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Tulbaghia i Sarah Price trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dess engelska namn är ’Society garlic’, society därför den är sällskaplig, den bildar stora ruggar. Och det är i grupp den blir vackrast. I rabatten eller i kruka. Man kan även se den kallas för pink agapanthus Det var med just agapanthus som den växte i den sydafrikanska trädgården. Vi har en stor artikel om Tulbaghia här på Rabarber.

Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.  Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma och mörkt blålila lupiner i ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma, Cerinthe major, som går i blått nu var ”tillbaka”.  Första gången den var en trendblomma var runt år 1995, sedan ”vilade” den lite till år 2010 och så nu, 2018, är den tillbaka igen! Men runt Medelhavet fortsätter både den stora och den lilla vaxblomman helt oberörda av trender att växa på ängarna och dikesslänterna. Den lilla går i mörkt gult och brunsvart.

Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Stor vaxblomma blir som vildväxande vanligen 50 cm hög, i sin odlade form i en trädgård kan den ibland bli meterhög och faktiskt hela 150 cm bred! Vaxblomma gör sig bäst i grupp. Den sås i början av april direkt på växtplatsen och blommar då i juli−augusti. Räkna alltså med 90 dagar från sådd till blomning. Blommorna nickar blygt ner mot marken. Bladverket är gråblått. Är ettårig, trivs i alla jordar och är mycket omtyckta av bin. Flest stor vaxblomma fanns i ”The Lemon Tree Trust Garden” och i  ”The Supershoes, Laced With Hope Garden”.

Stor vaxblomma i "The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand
Stor vaxblomma i ”The Lemon Tree Trust Garden” Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Innan de moderna treglasfönstren gjorde entré lade man vadd mellan fönstrets dubbla glas. Och pyntade vadden med rosa jätteeterneller, sommaren varade på så sätt hela vintern.

Eterneller, evighetsblommor, det är växter som genom vanlig lufttorkning blir tidlösa. De hör till det som kommer och går bland trenderna och nu är de på väg tillbaka. På slottet i Stockholm återfinns de, där skapar slottsmästaren Claes Carlsson och floristen Fredrik Larsson estetiska vaser av eterneller. Fredrik Larsson skapar även blomklot av just det, eterneller, förstås.

Arrangemang skapade av en av Sveriges skickligaste florister, Fredrik Larsson, Bloem.se. Foto: Fredrik Larsson på Instagram
Arrangemang skapade av en av Sveriges skickligaste florister, Fredrik Larsson, Bloem.se. Foto: Fredrik Larsson på Instagram

Att odla och torka eterneller är ett sätt att förlänga sommarens blomsterprakt. De flesta växter går att torka och teknikerna är många. En del är lättare att torka än andra, speciellt när det gäller att bevara blommornas färg och form. Och man kan göra så mycket med dem − några enkla buketter som hänger i taket, stora avancerade arrangemang, spröda kombinationer eller kraftfulla … Dessutom går alla eterneller utmärkt att odla i rabatter eller i grönsakslandet. Väldränerad växtplats är ett måste för de flesta. Mer om hur du lyckas att odla eterneller och hur de bäst torkar dem kan du läsa här.

Romantiska pasteller och mustiga jordiga toner

Blåaste blått, dimblå toner, silvergrågrönt, gult som guld, docksött rosa, vitaste vitt, jordnära brungult eller lysande citrongult − allt från mild pastell till intensiv färgprakt går att få. Det finns ett tjugofemtal ettåringar och ett antal tvååringar och perenner som lämpar sig särskilt väl. Vanligast är roseneternell, brudslöja och romerska riddarsporrar. De flesta fröfirmor brukar ha minst ett femtontal olika sorter i sortimentet. Några brukar man också kunna finna som plantor.

Praktröllika. Foto: Kerstin Engstrand
Praktröllika. Foto: Kerstin Engstrand

Praktröllika ser ut som en jätteröllika med stora, guldgula blommor. Den ska förkultiveras i mars−april och sådden ska ske ytligt, praktröllikans frön är ytgroende. Efter ca två veckor har de grott. Släktingen pastellröllika ‘Summer Pastels F2′ är också mycket odlingsvärd. Båda är fleråriga och härdiga.

Bolltistel. Foto: Kerstin Engstrand
Bolltistel. Foto: Kerstin Engstrand

Blå bolltistel är en flerårig växt som första året bildar en grön bladrosett. Andra året kommer blommorna i juli−augusti. Bolltistel är mycket härdig och klarar sig bra ända upp till de södra delarna av Norrland. Ska skördas när blomhuvudet fortfarande är hårt och runt som ett klot. Har blomman slagit ut faller den sönder vid torkningen. Ståtlig, 150 cm hög, och platsar längst bak i rabatten. Blommorna älskas av både bin och fjärilar.

Bolltistlar som dekoration. Nyckelvikens trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Bolltistlar som dekoration. Nyckelvikens trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Guldeternell är intensivt lysande gul. De luddiga bladen skvallrar om att den är mycket torktålig och den härstammar också från Australien. Förkultiveras i april eller direktsås i maj. Bäst utvecklas den om plantavståndet är 20 cm. Guldeternell blir 30−40 cm hög och blommar redan 60 dagar efter sådd, från juli till långt in i september. Är lite ömtålig som torkad.

Sideneternell är med sina silverfärgade yttre fjäll en mycket graciös eternell, som dessutom doftar som honung. Den sås på friland med ett plantavstånd på 10 cm. Lätt sandblandad jord ska det vara, på styva jordar kan den drabbas av mögelangrepp. Den blir ca 30 cm hög och har som de flesta eterneller en lång blomningstid, från juli till september. Blommorna är i olika toner av rosa. Sideneternellen måste kollas varje dag för skörd. Plocka den när två, tre blommor har slagit ut. Måste hanteras varsamt vid torkning.

Vit roseneternell. Foto: Kerstin Engstrand

Vit roseneternell. Foto: Kerstin Engstrand

Roseneternell är otroligt rikblommig, så det räcker med en löpmeter av den. Trots namnet finns roseneternellen med sina stora dubbla blommor inte enbart i rosa nyanser utan även i vitt, rött och i vitrosa toner med gul mitt. Den blir 40 cm hög och har en lite kortare blomningstid än de andra, juli−augusti.

Jungfrun i det gröna. Foto: Kerstin Engstrand
Jungfrun i det gröna. Foto: Kerstin Engstrand

 

Jungfrun i det gröna är en oerhört tacksam växt. Med sina blå eller vita blommor passar den in överallt och kan också sås i omgångar direkt på växtplatsen under hela säsongen, från april till långt in i oktober. Den kan ta upp till 14 dagar på sig att gro. Vid höstsådd brukar den blomma i slutet av juni nästa år och då kan man en månad senare skörda de första vackra fröställningarna. Blir ca 45 cm hög.

Jungfrun i det gröna har två släktingar som också odlas för sina fröställningar: Spanska jungfrun blir ca 45 cm, har himmelsblå blommor och långa, hornliknande fröställningar. Det finns även vita sorter. Orientaliska jungfrun blir 60 cm hög och blommar i juli−september med små, gula blommor. De avlånga fröställningarna liknar skålformade horn. Orientaliska jungfrun tar oftast tre veckor på sig att gro.

 

Romersk riddarsporre. Foto: Kerstin Engstrand
Romersk riddarsporre. Foto: Kerstin Engstrand

Romersk riddarsporre finns med både enkla och dubbla blommor och alla är de ljuvligt romantiska. Djupblå, milt ljusblå, vita eller godisrosa brukar de vara. De är härliga i rabatten och även vackra som snittblommor. Romersk riddarsporre direktsås i april och blommar i juli−september. Den är ganska lättodlad men behöver under växtsäsongen mer vatten än de andra eternellerna. Blir vanligen ca 80 cm hög, men det finns också lägre sorter på ca 35 cm. Romersk riddarsporre skördas när de nedersta blommorna slår ut medan de översta fortfarande är i knopp. Låter man några stå kvar och bilda fröställningar självsår den sig och kommer tillbaka år efter år.

Jätteeternell. Foto: Kerstin Engstrand
Jätteeternell. Foto: Kerstin Engstrand

Jätteeternell doftar gott och lite jordigt. Den lär höra hemma i Australien och är väl den mest kända eternell som finns. Det finns vit, lila, gul, röd, orange, brungul, till och med äppelblomsrosa jätteeternell och både höga och låga sorter. Den blommar i juli−september med sina 5 cm stora blommor. Kan direktsås i maj men förkultivering rekommenderas. Tar  upp till 15 dagar på sig att gro. Jätteeternellen är nog den mest lättodlade av alla eterneller. Plantorna blir stora med många blommor. Stjälkarna kan vara svaga, men mullhaltig, näringsrik jord, soligt läge och stort radavstånd brukar ge kraftigare stjälkar. Blommorna skördas när de två första raderna av kronbladen har slagit ut. Bladen ska tas bort från stjälkarna. Torkas hängande, snabb torkning i värme ger stadigare stjälkar.

Klotamarant.  Foto: Kerstin Engstrand
Klotamarant. Foto: Kerstin Engstrand

Klotamarant har små, runda blommor på korta stjälkar. Den trivs också inomhus som krukväxt om placeringen är ljus. Som alla amaranter bör den förkultiveras och tar oftast upp till två veckor på sig att gro. Klotamaranten blir 30 cm hög, blommar i juli−september och klarar de flesta jordar. Om de första knopparna plockas bort blir blomningen rikare. Den ska skördas i full blom men kan vara lite svår att torka. Den är mycket frostkänslig. Har man tur kan man finna frön av de ovanligare släktingarna guld- och silveramarant.

Harsvans. Foto: Kerstin Engstrand
Harsvans. Foto: Kerstin Engstrand

Harsvansen är mjuk, gullig och gosig. Sås direkt på växtplatsen, som ska vara mager. 90 dagar efter sådd slår axen ut. Harsvansen blir 30 cm hög.

Läs också om hur du lyckas med att odla eterneller.

Eller upplev över 300 000 eterneller.

Av Kerstin Engstrand

Fingerborgsblomma 'Suttons Apricot' tillsammans med rosen 'Rapsody in Blue' . I förgrunden syns Thalictrum 'Black Stockings. Foto: Kerstin Engstrand

Tänkt att flera gånger i veckan börja dagen med att i morgonrock gå ut i sin alldeles egen snittblomträdgård och skapa nya, fräscha buketter. Och det från sen vår, tidig försommar till långt in på hösten. En dröm som enbart kommer att förbli en dröm? Nej, inte alls, Sarah Raven och Tricia Guild lär dig knepen!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trädgården“The Colour Cutting Garden” på årets RHS Chelsea Flower Show 2017 var skapad för Anneka Rice som länge, varje lördag från 2012 fram till februari 2017, var programledare för BBC 2 Radio Saturday Morning Breakfast Show. Idag har hon en ny show, The Happening. Anneka är också konstnär. Färg är hennes signatur och trädgården var en av fem som skapades för att fira BBC ” Radios 50 års jubileum.

 

Sarah är läkaren som för lite över 25 år sedan började hon intressera sig för växter och färgstarka sådana. Hon sadlade om. Hennes färgval väckte uppmärksamhet för då var det lugna pasteller som gällde. Sarah blev direkt omtyckt för hennes livfulla kombinationer, en kärlek som hennes kunder fortfarande håller kär, liksom hon själv. Idag är hennes företag mycket tongivande och framgångsrikt. Hon är även skicklig skribent och har gett ut flera böcker med färg som tema. Dessutom medverkar hon regelbundet i den ansedda trädgårdstidningen Gardens Illustrated och hon är sedan något år tillbaka även medlem i det brittiska trädgårdssällskapet RHS:s styrelse.

Sarah är känd för sina fantastiska färgkombinationer, ”bold och brillant”, och trots att hon om någon borde klara av att skapa trädgården helt själv så tog hon hjälp av en annan färgernas mästarinna, Tricia Guild. Tricias Designer’s Guild säljer tapeter och tyger över hela världen och hon är mångas färgguru. Vilken trio! Vad blev det?

Blommor, blommor och åter blommor
Visst bli man glad över denna lyskraft! Ringblommor, stäppsalvia, vallmo och allium i en typisk Sarah Raven kombination.  Foto: Kerstin Engstrand
Visst bli man glad över denna lyskraft! Ringblommor, stäppsalvia, vallmo och allium i en typisk Sarah Raven kombination. Foto: Kerstin Engstrand

Varje kvadratcentimeter upplevs vara fylld av blommor i sin skönhet. Men det finns faktiskt både gångar, en sittplats och ett mycket trevligt trädgårdsskjul, allt på 10 x 10 meter, det vill säga hälften så stort som de stora trädgårdarna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Design: Sarah Raven
Design: Sarah Raven

Gå gärna ut i morgonrock!

Foto: Kerstin Engstrand

Åtta bäddar består trädgården av, var och en 2,5 meter i sida. Varje säng har en egen färgton. Varma färger i framkant, därefter mera fyllda toner till lysande längst bak. Foto: Kerstin Engstrand

Detta är ingen artig trädgård. Det är en intensiv, livfull trädgård.

Fokus har varit på växter som återkommer, “cut and come out again” växter som Sarah kallar dem för. Finessen är att du ska kunna klippa dig en bukett på måndagen för att senare i veckan, på torsdagen, kunna skapa nästan samma bukett igen.

− Gå gärna ut i morgonrock!, säger Sarah med ett skratt, bättre start på dagen finns inte än att just njuta av trädgården och samtidigt få skörda och skapa något vackert.

En av Tricia Guilds favoritkombinationer är blåaste riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa.

Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer  Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar  med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Släpp in en partyförstörare!

Hur skapar man då en trädgård som denna, hur tränar man lättast upp sin färgförmåga?

− Lättast är att börja smått, sätt ihop några olika färger I en bukett, prova i en kruka och sedan kan du lätt skapa dem i trädgården. På så sätt lär man sig vad som fungerar ihop och inte. Och de här knepen använder jag än idag, de inspirerar till experiment, öppnar ens ögon.

Men så tillägger hon: Att skapa en bra kombination är som att bjuda in gäster till en fest eller middag. Det ska vara några som harmonierar ihop och en som skapar något oväntat, en ”party chrusher”.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Purpurlysing är en populär växt på Chelsea. Lägg märke till elegansen och tempot i planteringen.

Två som harmonierar och en som bryter av.  Foto: Kerstin Engstrand
Två som harmonierar och en som bryter av. Foto: Kerstin Engstrand

Linnévallmo, Papaver nudicaule, är försommarens bästa snittblomma. Doppa stjälkarnas snittytor 10 sekunder i kokande vatten och de håller länge. Särskilt rekommenderar Sarah sorten ‘Champagne Bubbles’ som är den av alla de hon provodlat som har de största blommorna och som dessutom varar längst som snittblomma.

Rosenskära och Purpurlysning, Lysimachia 'Beaujolais' är ett samspelt par och så kommer då 'Champagne Bubbles' och stör ordningen.  Foto: Kerstin Engstrand
Rosenskära och purpurlysning, Lysimachia ‘Beaujolais’ är ett samspelt par och så kommer då ‘Champagne Bubbles’ och stör ordningen. Foto: Kerstin Engstrand

Rosenskära är också ett måste i en snittblomträdgård. Den kan ge ett femtiotal blommor per kvadratmeter. Och idag finns det ett stort utbud av olika sorter, dessutom lätt att själv dra upp från frö. Mörkt sammetsröda ‘Rubenza’ är en av hennes favoriter, så också min. Sarah tipsar också om ‘Click Cranberries’ som dock kan vara svår att få tag på.

Triss i blomning
w075756
Stjärnflocka, silverax och Linnévallmo i ett av kvarterens hörn. Så här, i hörnen, skapade även legendariska Rosemary Verey sina rabatter. Foto: Kerstin Engstrand

Växterna är de som Sarah vet fungerar, växter som hon själv i decennier odlat i sin egen snittblomsträdgård Perch Hill i Sussex. De är valda för att de ger maximalt antal stjälkar per meter, ja här är det löpmeter som räknas. Hon är generös när det gäller färg och mängden växter men det ska även vara ekonomiskt nyttigt. Samt att de ska vara de vackraste och lättaste att odla! Triss i blomning helt enkelt. Det är växter som blommor från sen vår genom hela sommaren och långt in på hösten. Samt nog så viktigt, de ska vara rika på nektar. Och det märktes, hennes trädgård var full av humlor och bin.

Färgpalletten är fylld av varma toner, från varmt aprikos, persikofärg till djupt burgunderrött och portvinsrött samt kardinalrött. Till det några intensivt ljusgröna toner och en uns vitt.

Aprikos fingersborgblomma och orangeröda lupiner, kanske inte en kombination som man skapar så där direkt men ack vad vackert det blev!"  Foto: Kerstin Engstrand
Aprikos fingersborgblomma och orangeröda lupiner ‘Terracotta’, kanske inte en kombination som man skapar så där direkt men ack vad vackert det blev!” Foto: Kerstin Engstrand

En person som förlöste hennes färgtänkande var legendariska Christopher Lloyd som hon praktiserade hos en sommar. Han hade redan chockat de brittiska trädgårdsentusiasterna med sin tropiska trädgård, som han skapade efter att tagit bort sin klassiska rosträdgård. Bara det, att gräva bort rosor var på den tiden mycket chockerande. Roligt, öppet med att tänja på gränserna, där hade de något gemensamt. Fast enligt mitt tycke är Sarah mera kvinnlig i sina kombinationer än Christo, Christopher Lloyd. En annan inspirationskälla just inför denna trädgård på Chelsea Flower show var Monets trädgård.

Och Chelseaträdgården skulle förstås vara färgstark, generös, självsäker och stark.

Och Sarah understryker: − Gör din snittblomsträdgård stor, yvig, stark och full av växter och du kommer helt enkelt att skapa något mycket vackert. Det går då bara inte att misslyckas.

Spontant tänker jag på många av våra koloniområden där växtprakten också kännetecknas av samma mantra. Och vackert blir det.

Sarah älskar de vad hon kallar för de venezianska färgtonerna, biskopslila, rödorange och djupt rosa. Men hon är numera också intresserad av starkt blå och gröna toner. De sistnämnda är Tricia Guilds signaturfärger. Det blev förstås en mycket lyckad kombination. Ett plus ett blev inte två, utan tre, eller fem. På Chelsea blev publiken hänförda av denna synergieffekt.

Även Anneka blev hänförd och fick upp ögonen för andra färgkombinationen än vad hon var van vid.

− Tänk att man kan kombinera aprikos, kaffelatte och persika med ett stänk av djupt crimsonrött, det är faktiskt helt enkelt underbart!

w080904
Purpur, orange, starkt rosa med en rejäl dos limegrönt samt lite kaffe med mjölk. Foto: Kerstin Engstrand

 

Smyrnium, numera vingloka på svenska, Smyrnium perfoliatum, som syns på bilden ovan längst till höger, var en av Christopher Lloyds favoriter och den brukar självså sig flitigt och den trivs mycket bra även i skugga. Dess ljusgröna färg är verkligen vårens färg. den är vacker länge, oftast från sen vår och flera månader framåt samt dessutom –förstås- en suverän snittblomma. Håller oftast hela tre veckor i vas! För ljusgröna inslag föredrar Sarah smyrnium före daggkåpa och törel.

Och ett kryddmått vitt
Adam Nicholson, Sarahs make vattnar Chelseaträdgården. Adam är författare och sonson till Harold Nicholson som var gift med Vita Sackville-West. Foto Kerstin Engstrand
Adam Nicholson, Sarahs make vattnar Chelseaträdgården. Adam är författare och sonson till Harold Nicholson som var gift med Vita Sackville-West. Foto Kerstin Engstrand

Trädgården har fått en lätt pudring av vitt. Några enstaka mörkt rödbladiga hundkäx, Anthriscus sylvestris ’Ravenspring’, en likörrot som inte är så vanlig i Sverige, Athamanta vestina, det är allt. För vitt är helt enkelt för dominerande, säger Sarah som faktiskt är gift med en sonson till Vita Sackville West, hon med sin berömda vita trädgård på Sissinghurst. När jag undrar om denna krock med släkthistorian  skrattar hon och säger: Vitt är underbart med vitt men inte annars!

Att skapa denna trädgård för Chelsea var inte lätt. Det var med kort varsel de fick förfrågan, i mars och det tar tid att få fram växter. Perennerna skulle drivas fram i blom fyra veckor tidigare än deras normala blomning. Andra, som ettåringarna hela tio veckor tidigare.

Det är ganska nytt för Sarah att använda sig av perenner. Mycket för att ettåringar kräver sol, och det är då perenner kommer in i bilden. Det finns en hel del perenner som är vackra i skugga. Bland hennes perennfavoriter finns flera skuggälskare som anagrambräcka, Tellima grandiflora och alunrot, Heuchera.

Limegrön törel och kungsblå iris. Foto: Kerstin Engstrand
Limegrön törel och kungsblå strandiris och lika kungsblå Lupinus pelosus. Foto: Kerstin Engstrand

 

Törelsläktet har alltid varit populärt I engelska trädgårdar. Sarah använder sig främst av två som inte är vanliga i Sverige, Euphorbia oblongata och Euphorbia ceratocarpa. Den sistnämnda blommor i England nästan hela året. Den förökas med sticklingar medan den förstnämnda förökas med frö.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Dahlior, i England har klimatet ändrats så mycket att hemma hos Sarah i Sussex så övervintrar numera dahliorna. Dahlior är som luktärter, de producerar fler blommor allt eftersom du plockar dem.

Naturliga växtstöd är ett måste i en trädgård, Sarah har använd sig av hassel, pil, kastanj och silverbjörk. Foto: Kerstin Engstrand
Naturliga växtstöd är ett måste i en trädgård, Sarah har använd sig av hassel, pil, kastanj och silverbjörk. Foto: Kerstin Engstrand

 

Guldbröllopsfärger

Stänk av guld, ett måste i en trädgård som firar ett jubileum, guld är färgen för 50 års äktenskap, guldbröllop. BBC Radio 2 firade i år 50 år.

Foto: Kerstin Engstrand
Jätteslok, Melica altissima ’Alba’ lyser upp många kombinationer och fångar fint upp både ljuset som de orangefärgare rosorna. Foto: Kerstin Engstrand
Stäppsalavia, Salvia nemorosa 'Caradonna' med guldorange nejlikrot.  Foto: Kerstin Engstrand
Stäppsalavia, Salvia nemorosa ‘Caradonna’ med guldorange nejlikrot. Foto: Kerstin Engstrand

 

Uteplatsen
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer  Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar  med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Mellan uteplatsen och trädgårdsskjulet växer Tricia Guilds favoritkombination, mörkt blå riddarsporrar med en underplantering av daggkåpa. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Sarahs bästa tips för att få snibblommorna att hålla länge: Doppa stjälkarnas nya snittytor 5 – 10 sekunder i kokhett vatten och de kommer stå fint i en vecka. Foto: Kerstin Engstrand

 

Och till sist, vi kikar in i skjulet

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

 

Och det är förstås fyllt av färgstarka vaser från Sarahs webbshop.

 

 

Det är bra att låta blommorna vila över natten i en stor hink i ett svalt utrymme. För det har man förstås en vask i sitt trädgårdskjul!

En vask är ett måste i skjulet. Och här finns också en vattenkokare, för te och för att koka vatten för att behandla blomstjälkarna för bästa hållbarhets skull.  Foto: Kerstin Engstrand
En vask är ett måste i skjulet. Och här finns också en vattenkokare, för te och för att koka vatten för att behandla blomstjälkarna för bästa hållbarhets skull. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Rosenskära 'CUPCAKES' Foto: Thompson & Morgan/Fleuroselect

Rosenskära, Cosmos bipinnatus, är bara ett måste, så sirlig och fin och ytterst blomvillig. Den kallas även för Cosmos eller mexikansk aster. I Mexiko är ursprungssorten inhemsk, och ses växa som små buskar i områden med vulkanisk jord. Och där, på andra sidan världshaven, i Mexiko och södra delarna av USA anses den till och med vara ett ogräs. Den självsår sig gärna, även i vårt klimat. Som trädgårdsblomma lär den ha odlats i ett sekel. Och ändå känns den som ny, och blir allt modernare i färg och form för varje år som går.

Nu har 2016 utsetts till rosenskärans år och det är den väl värd!  Det är en av de mest tacksamma sommarblommorna och en blomma man ska vara generös med. Fin att så i långa rader, i blomrabatten eller bland potatisen. Bladverket är friskt grönt, ser ut som dill. Att den heter Cosmos lär vara på grund av en spansk missionärspräst som ansåg att dess blomma var lika perfekt som just – cosmos.

w11112534
Foto: Thompson & Morgan

 

Förra året var rosenskäran som alla ville ha ‘Cupcakes White’, den sålde snabbt slut och är i år fortfarande svår att få tag på, den är redan slutsåld. Inte undra på det, den är en riktig snackis, de 10-12 cm stora blommorna i vitt eller ljusrosa ser verkligen ut som om de vore gjorda av papper. Höjd 70-90 cm.

I år tror Thompson & Morgan, som har en av marknadens bästa sortiment av rosenskära, runt 40 sorter, att den gula ’Xanthos’ kommer att årets ”måste ha” växt. Kanske, kanske inte, gult är för många en svår färg. Men att rosenskära är populär är det ingen tvekan om, ett normalår brukar de totalt sälja runt 120 000 förpackningar rosenskärafrö.  Xanthos är grekiska  och betyder, just det  – gult. Att denna gula skönhet också förärats guldmedalj är inte förvånande. Det är Fleuroselect som givit sorten högsta betyg gällande skönhet, nyhetsvärde, användningssätt och växtsätt. Passar även utmärkt i kruka. Troligen kommer handeln även att sälja plantor av den, den är kompakt och låg, som gjord att transportera. Dessutom en härlig svavelgul färg. ‘Xanthos’ är rosenskäran för dig som vill ha mera sol i trädgården. Dess färg är unik, för att vara en rosenskära, citrongul med en tunn kant i vitt. Men en gul rosenskära är väl inget nytt tänker du kanske nu, för länge sedan fanns ‘Yellow Garden’ men den försvann ganska snabbt från marknaden beroende på att den var mycket sen att blomma, oftast först i slutet av september, början av oktober. Sverige är inte det enda land i Europa som har kort sommar så marknaden vill ha en rosenskära som börjar blomma i juli, och det gör ’Xanthos’. Blommorna är ca 6 cm stora. Grobarheten ska vara 90 %. Växthöjd ca 60 cm. ’Xanthos’ blommar 70 dagar efter sådd. Plantavstånd: 25 cm.

wCosmos-bipinnatus-Xanthos
‘ Xanthos’ Foto: Fleuoselect

Sorter: Rosa, vita, polkagrisfärgade, enkla som fyllda. Finns även halvfylld, med kronblad som ser ut som kråskragar. Sonatavarianterna är lägre, runt 50 cm höga.

Blomningstid:  Beroende på sort och vart i landet blommar rosenskäran från juli fram till oktober. Den sätter knopp först när dagarna blir kortare.

Växtplats: Sol – halvskugga, i inte allt för näringsrik jord.

wvitrosenskara
Vit rosenskära är räddaren i nöden. En suverän utfyllare och som tillsammans med lavendel bildar ett lättsamt par. Foto: Kerstin Engstrand

 

Odling

Rosenskärans frön är långa och tunna, de ser ut som små svarta nålar. Storleken gör att de är lätta att hantera så sådden blir inte något pillergöra som exempelvis när man sår petunior.

Frö, rosenskära  Foto: Kerstin Engstrand
Frö, rosenskära
Foto: Kerstin Engstrand

Förkultiveras inomhus i 20-22 °C, i såjord mars – april. 3 – 5 mm djupt ska fröet sås . Täck gärna fröna med vermikulit istället för jord. Håll sådden fuktig men inte våt. Rosenskära kan ta två veckor på sig att gro. Vid 20 graders temperatur gror den på 5–10 dagar.

Första tiden ska småplantorna stå ljus och i en temperatur av 20 grader. När plantorna blivit ca två cm höga ska sådden allra helst stå svalare, men fortfarande ljust, ljus och svalt, runt gärna 15 grader men18 är också okej. Allt för att få knubbigare plantor.  När plantorna blivit ca 10 cm höga ska de omplanteras en och en, 7,5 cm stora krukor fungerar bra.

Förkultiverade plantor bör inte planteras ut förrän risken för nattfrost är över, vilket i växtzon 3 brukar vara i början av juni.

Kan även sås direkt på växtplatsen i april – maj, så fort som jorden reder sig. Men den börjar inte sätta knopp förrän dagarna blir kortare men blommar sedan från juli tills frosten tar den. Blir beroende på sort 50 −100 cm hög. Rosenskäran blir extra blomvillig om jorden inte är alltför näringsrik.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
wrosenskara1
Foto: Kerstin Engstrand

 

Låt den gärna bilda en minihäck runt grönsakslandet, den attraherar humlor och bin och fördelen med att låta rosenskäran växa i större grupper är att plantorna då ger varandra stöd. Detta gäller särskilt för de högre sorterna som blir ca 80 cm höga.

Skötsel: Ska inte gödslas, då uteblir eller försenas blomningen och växten producerar bara blad. Klipp bort vissna blommor så svarar den med att sätta nya knoppar.

Låter du den bilda fröställningarna kommer den att fröså sig. Och den kan även höstsås.

 

 

Rosenskäran är en utmärkt snittblomma.
Rosenskäran är en utmärkt snittblomma. Foto: Fleuroselect
Några sorter:
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Rubenza‘ är en av mina absoluta favoriter, och det är för den mörkt röda färgens skull. Den är mera sofistikerad än de andra, mera elegant. Blir 60 – 75 cm hög.

 

foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Double Click Snow Puff’, numera finns det rosenskära som liknar pom-pom dalior och som även ger riktigt fyllda blombollar  av frösådda plantor. ‘Double Click Snow Puff’ är en spektakulär vit fylld rosenskära som rodnar lätt i rosa. Trots att blommorna är lite tyngre än de enkelblommande sorterna så håller de sig upprätt. Höjd 80 cm, rad- och plantavstånd 30 cm.

wDouble-Click-Rose-Bonbon
Foto: Thompson & Morgan

 

Doble Click Rose Bonbon’, en riktig skönhet med stora, dubbla blommor i en rosa ton som går mot lavendel. Plantorna förgrenar sig väl och är stadiga. Höjd ca 80 cm, rad- och plantavstånd 30 cm

wCosmos-bipinnatus-Double-Click-Bicolore
Foto: Thompson & Morgan

’Double Click Bicolour Pink’

 

‘Sweet Sixteen’ är en iögonfallande rosa rosenskära, särskilt bedårande för de små extrabladen i mitten av varje blomma och snabbt en favorit.

wCosmos-bipinnatus-Rosetta
Foto: Thompson & Morgan

’Rosetta’, höjd 90 cm, från sådd till blomma tar det 80 dagar. Grobarhet 85 %.  Plantorna bör sättas med att plantavstånd på 40 cm. En kvadratmeter kräver 10 plantor.

 

Andra i släktet

Gullskäran, Cosmos sulphureus, påminner om rosenskäran men har inte en lik graciös och självklar blomform, och ofta är blommorna halvdubbla, samt mindre än rosenskäran. Här är det orange toner som är tongivande.

w8843110809630
Foto: Thompson & Morgan

 

 ‘All Sorts Mixed’ är en blandning för den som har svårt att bestämma sig, eller som vill ha en tropisk fruktblandning i sin trädgård. Den innehåller såväl enkla som fyllda sorter.

’Britghtness Mixed’ liknar inte den klassiska rosenskäran, den är av en Cosmos sulphureus och är ett ypperligt alternativ för den som önskar sig växter som har tagetes färgtoner men som inte kan med tagetesens form och doft. ‘Brightness Mixed’ är nog den gullskära som är den mest blomvilliga. Denna blandning innehåller olika toner av citrongult, orange, guldgult och rött. En onekligen självlysande färgkombination!

w8796363489310ladybord-Mixes
Foto: Thompson & Morgan

 ‘Ladybird Mixed’ är en låg gullskära, bara ca 30 cm hög.

 

Text: Kerstin Engstrand

 

 

Jätteverbena Foto: Kerstin Engstrand

Jätteverbena, Verbena bonariensis, sträcker upp sina ljust violetta blommor mot himlen, de sirliga stjälkarna syns knappt. Satsa på många eller på enbart en enda planta, oavsett antalet så kommer du att bli nöjd. Blommorna sitter som i en liten flock högt upp på de höga stänglarna och är blålila. Blir hösten mild kommer den att blomma långt in i november. Jätteverbenan har tagit oss med storm och är för många av oss ett måste i trädgården. Känner du att dina rabatter saknar det lilla extra nu när du kommit hem från semestern så är jätteverbenan ett säkert kort. Den piffar upp vilken rabatt som helst, och stortrivs även i kruka. Och den finns att köpa i stora, blommande exemplar. Och en varm sommarkväll kan man även känna att den doftar svagt.

Den är rikgrenig, vilket gör att man upplever en planta som fler än en. Och att blomningen synes öka i intensitet. I kruka är den ursnygg samplanterad med låga växter som mörkt lila, småblommiga petunior, silvernjurvinda eller mörkbladig revsuga. Läget ska vara soligt.

Jätteverbenan blir 150 cm hög och är lite gänglig, vajar graciöst vid minsta vindil men är ändå stadig. Den välter inte ens en regnig sommar som 2015. Trivs i sol−halvskugga och börjar blomma i juli–augusti och fortsätter därefter tills frosten har nupit den rejält. Milda höstar kan den blomma långt in i november. Dessutom är den en fjärilsmagnet av stora mått.

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Hos oss är den ettårig, och den är svårsådd, så det är bättre att köpa några plantor. Köp då rejäla plantor och ta sticklingar av dem. Sticklingarna rotar sig snabbt och på så sätt kan en planta snabbt bli tre eller fyra. Oftast hittar man plantor i slutet av maj, början av juni, när butikerna börjar sälja sommarblommor. Då ser den ganska oansenlig ut men den växer snabbt till sig, blir hög och frodig och plötsligt så lyser de blålila blommorna som stjärnor i rabatten. Och när den väl satt igång fortsätter den att blomma, och blomma och blomma, utan att du behöver göra någonting utöver att vattna om det är torrt.

I rabatten klarar sig jätteverbena – när den är etablerad – oftast med det regn som kommer. Däremot är det viktigt att ha koll på den när den är nyplanterad, men den visar tydligt när den vill ha vatten, hela plantan slokar då betydligt. Jätteverbenans blommor dansar högt över rabatten på sina smala men stadiga stjälkar, vilket ger känslan av att blommorna svävar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jätteverbenan självsår sig gärna. De självsådda plantorna blommar visserligen lite senare, just när frosten brukar komma men det är bara att tacka och ta emot. Om vintern blir mild händer det att den övervintrar i de södra delarna av Sverige.

Foto: Kerstin Engstrand

Som en ridå, jätteverbenan minglar med rosa dahlior och mörkblå stormhattar i Helen Dillons trädgård i Dublin. Foto: Kerstin Engstrand

Ha många, och låt dem växa som luftiga draperier. Stilsäkra Helen Dillon i Dublin anser att jätteverbenan är så utsökt att den tävlar med stjärnorna på himlen. Hon låter den väva en lätt gardin framför rosa dahlior.

Övervintra: Stora plantor är dyra i inköp så de är väl värda att övervintra. Odlar du dem i kruka så ställ in krukan som den är i ett svalt men frostfritt utrymme. Kylskåpets svaldel fungerar också utmärkt för att övervintra knölarna i, där kan du förvarar dem som dahlior. Innan du gräver upp plantan ska du skära ner stjälkarna så att bara någon decimeter är kvar. Övervintra i torrt och svalt, frostfritt utrymme och lägg lite torr, fin sand kring rötterna.

Sticklingar: Köp en planta och klipp av toppskotten, sätt dem direkt i jord och de kommer snabbt att rota sig.

Sådd: Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att fröet grott, så den måste sås tidigt på året. Mer om hur du lättast lyckas med sådd av jätteverbena kan du läsa i artikeln Fröså jätteverbena.  

Ännu mer inspiration om hur du kan skapa med får du i artikeln Skapa en oas av jätteverbena (klicka på länken så öppnas artikeln i ny flik).

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

Möt mästaren bakom Monets trädgård. Foto Kerstin Engstrand

Drömmarnas trädgård, vilken är din? För många är den franska målaren Claude Monets trädgård i Giverny just drömträdgården. Monets trädgård drömmer vi om när vi beundrar hans konstverk, och när vi besöker hans trädgård. 1980 återinvigdes den och den blev direkt en succé. Alla vill se den. Rabarber trädgård har träffat trädgårdens nya förste trädgårdsmästare, James Priest, och samtalat om hur det är att ansvara för världens mest avbildade trädgård.

Vi sitter mitt i trädgården, och har besökarna runt omkring oss. Vi hör utrop av beundran, av hänförelse. Man fotograferar ständigt, detta måste vara världens mest fotograferade trädgård. Gång på gång ber någon mig att ta en bild av dem, förevigade i deras drömmars trädgård. Ingen besvärar annars James, alla är så upptagna att insupa allt de ser. De ser inte att framför dem sitter mannen som kan denna trädgård på sina fem fingrar. För det är en färgrik trädgård och en synnerligen bra temperaturmätare på att människan mår bra av blommor i generös mängd och färgprakt.

Foto: Kerstin Engstrand
Tredimensionell tavla. en del klätterrosor har specialgjorda ställningar. I bakgrunden skymtar rosenbågarna av metall. Foto: Kerstin Engstrand

Claude Monet var känd för sitt mästerliga färgsinne, inte bara på duk utan även i trädgården. Han var under större delen av sin levnad fattig på pengar men rik på färg och inspiration.

– Han var impressionisternas mästare, och hängiven sin trädgård, han var en ”keen gardener”, och ansåg sig faktiskt vara en bättre trädgårdsmästare än målare!

Hela familjen fick hjälpa till, men det sägs att det var han själv som gjorde mycket av grävjobben. Långt senare fick han råd att anställa trädgårdsmästare. Monet hade ständigt ont om pengar och köksträdgården var därför viktig, men ganska snart flyttades köksträdgården till en annan plats i byn

James Priest är britt, bördig från Liverpool. Han började här 1 juni 2011. Det anses ovanligt att en utlänning är bas över en stor fransk besöksträdgård. Men hans franska är lika bra som hans engelska, nästan hela hans yrkesverksamma liv har han arbetat i Frankrike. Hans första uppdrag i Frankrike var för baron Elie de Rothschild utanför Paris. James är utbildad vid Kew och det var trädgårdsdesignern och historiken Penelope Hobhouse som upptäckte hans talang. Och Monet själv var inspirerad av Gertrude Jekyll och William Robinson, så kopplingen till Storbritanniens trädgårdsvärld fanns även tidigare.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trygg i sin växtkunskap, Kewutbildningen och långvarig praktik gjorde att han inte blev direkt orolig när han fick telefonsamtalet om att ta över Monets trädgård. Nej, den största utmaning har varit att vara chef över så många. Men trots flytande i franska språket så har han fortfarande inte vant sig vid att man är så högljudd, även gentemot chefen.

Han var utvald på grund av sina djupa kunskaper om växter, och att arbeta med trädgårdar i ett vidare perspektiv. Han kom med förändring.

En av de första förändringarna han gjorde var att installera ett modernt bevattningssystem.

– Växter blir fula av att vattnas ovanifrån, så jag installerade ett markbundet system. Det är enbart i den stora krassegången som vi måste ta till spridare.

Ursprungligen var detta en gammal ciderfarm. När Monet köpte egendomen bestod trädgården av en stor äppelodling och en köksträdgård. När han steg ut genom ytterdörren såg han en bred gång, Grande Allée, som var kantad av buxbom, cypresser och några granar. Det var bara längs huset som det då fanns blomrabatter.

wromantisk
Sen kväll, regnet duggar lätt men trädgården lyser. Foto: Kerstin Engstrand

 

Monet ersatte lejonparten av äppelträden med japanska körsbärsträd samt aprikoser. Och han fyllde trädgården med klassiska mormorsväxter, cottage gardenväxter, han fyllde trädgården med påskliljor, iris, pioner och jättevallmo. Längs Grand Allé anlade han högbäddar. De finns kvar, liksom rosbågarna. Rosor som sällan möts på mitten, gången är 6–7 meter bred. Inte heller under Monets tid möttes de. De trivs inte att växa mot metallen. Ursprungligen växte de mot granstammar, en lösning som var ett resultat av en liten tvist mellan Monet och hans hustru. Hon ville ha granarna kvar, Monet ville ta bort dem. Det blev en kompromiss, granstammar med rosor. Men senare vann Monet över hustrun, och rosenbågarna var ett faktum.

– Att få rosorna att mötas är fortfarande en utmaning. Vi gör allt för att få dem att trivas. De får även extra bevattning under sommaren, och James suckar lätt.

I över fyrtio år var Giverny Monets fasta punkt i tillvaron, och inspirationskälla till hans mest kända och älskade målningar. Monet var 43 år när han köpte stället, när körsbärsträden stod i full blom och matchade perfekt husets rosa färg. 43 år senare, 1926, dog han här. Och då blomstrade hela trädgården. Sedan förföll den. I 50 år efter konstnärens död låg den övergiven och förfallen innan den i september 1980 återöppnades. Restaureringsarbetet hade varit långt, och det var finansierat med pengar från USA.

Ljuset viktigt
Foto: Kerstin Engstrand
Opievallmo synes mingla fritt. Foto: Kerstin Engstrand

85 år efter Monets död tillträdde James Priest. Han efterträdde Gilbert Vahé som 1977 började arbetet med restaureringen och som var kvar som ansvarig tills Priest tog över. Vahé bor kvar i byn och tittar in då och då.

Under sitt första år genomförde James inga ändringar när det gällde växterna. Utan han använde tiden till att lära känna trädgården, just så man lär ut i alla utbildningar. Ha inte för bråttom, lär känna din nya trädgård och finn platsens ande.  Studerade ljuset, jordmånen, vilka växter som användes och hur de fungerade. Och han studerade Monets måleri, till och med så intensivt att han även lärde sig måla. Han ville förstå sin läromästare, krypa under hans skinn.  Och såg att man tidigare hade planterat ut växter lite si och så.

– Jag önskar göra trädgården mera sann mot Monet. I hans målningar är ljuset viktigt. Ibland målade han trädgården i solsken, ibland en mulen dag, eller en del i skugga. Ljuset blev viktigt för mig, besökarna skull få uppleva den effekten, så jag började ändra på valet av färgnyanser.

Impressionisterna sägs vara de första som uttryckte ljus med färg. Deras metod för att framkalla olika effekter var att lägga strykningar av färg bredvid varandra. På samma sätt arbetar nu James med blommor. Impressionisterna övade mycket för att få fram de olika effekterna, de spenderade mycket tid utomhus där de studerade hur ljuset förändrades från morgon till kväll, och från årstid till årstid. Och självklart var Monet, som impressionismens mästare, påverkad av ljuset när han anlade sin trädgård.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Monet iakttog ljuset, och målade det och trädgården. James studerade hans målningar och ljuset för att förvalta Monets arv och skapa trädgården. Cirkeln sluts. Det blir magiskt vackert.

Men det ligger mycket jobb bakom magin. Varje kväll går James runt i trädgården. Den är fem hektar stor, och då är han helt ensam med Monet och hans tankar. Det är då han förbereder nästa dags arbete. Det är i den sena kvällens kontemplation han ser vad som behöver bli bättre för att överföra Monets målningar till trädgården. Trädgården är stor (20234 kvm) och det mesta grovjobbet ska vara klart när portarna öppnas för dagens första besökare. Varje kvällskontemplation tar två timmar.

– Jag kan inte säga att jag står Monet nära, ingen kan fylla hans skor, men under mina kvällstimmar känner jag mig bekväm med att förvalta hans arv.

Och han har inte slutat studera Monets målningar, över 500 verk målade Monet under sina 46 år på Giverny. Så det finns lite att studera. Orangeriemuseet i Paris med Monets näckrosmålningar får fortfarande besök av James, flera gånger per år. Och varje gång är det lika svårt att skiljas från dem.

 

Nyfiken och lite fanatisk

Dagens Monetträdgård är inte samma trädgård som existerade på Monets tid men grundformen är densamma. Numera delar en väg den berömda näckrosdammen från trädgården vid huset. Det går heller inte längre att se in i trädgården, vilket var viktigt för Monet. Monet ville att förbipasserande skulle hänföras av hans ovanliga växter. Men hänförs, det gör besökarna fortfarande och det är nyckelordet för hela anläggningen.

Foto: Kerstin Engstrand
Rödaste rosor, skär mariaklocka, brokbladig kirskål och vinröd blåklint, en bukett gjord för Monet att måla, skapad på 2010-talet av James Priest. Foto: Kerstin Engstrand

Merparten av blomprakten står ettåriga sommarblommor för. Och nytt växtmaterial tillförs varje år. Det här är ingen trädgård där man slaviskt följer hur det en gång såg ut. För det vet man inte riktigt. Det finns inget direkt nedskrivet om trädgården från Monets tid. Vid restaureringen på 1970-talet fick man förlita sig till hans målningar, brev, några svart-vita fotografier, intervjuer av de som hade varit i trädgården och kvitton på plantbeställningar. Förutom förfallet så hade egendomen även träffats av de allierades bomber 1944

 

Foto: Kerstin Engstrand
Ny kombination som Monet säkerligen hade gillat. metallskimrande ljuslila stäpplök med en nyans mörkare lila ros. Foto: Kerstin Engstrand

– Monet var nyfiken av sig. Och lite fanatisk. Han tyckte om att prova nya sorter som kom ut på marknaden.

Det arvet förvaltar James Priest vidare med att plantera olika toner av färgerna. Vart ska det vara kalla blå, gula eller röda? Vart passar det bäst med varma toner, är frågor han ständigt ställer sig. Tidigare arbetade man inte så nyanserat med färgerna. Det var mera kakofoni än symfoni. Nya växter, eller gamla sorter i nya färger, hjälper honom att skapa symfonin, där schatteringar av färger är nyckeln. Det handlar inte längre om grundfärgerna av exempelvis gult, rött eller blått utan om var det ska vara varma eller kalla färgtoner av exempelvis blått.

Och jag som besökt trädgården sedan den en gång öppnades kan intyga att den är numera i en helt annan klass. Förändringen är sofistikerad, upplevs kanske enkel, men lika svår att utföra som de japanska träsnitt som pryder hallen i boningshuset. Bara en mästare klarar av detta.

 

Raka linjer

wraka

Det avlånga huset med sin rosa puts och grönmålade fönsterluckor är en viktig del i trädgårdens osedvanliga charm. Väl placerat, längst upp mot vägen, ger den trädgårdens växter fritt spelrum. Faktiskt är nästan alla växter planterade i långa raka rader. 38 stycken ”gravar” som trädgårdsmästarna kallar dem. Vi kanske skulle kalla dem bäddar, men James säger att de kanske borde kallas för färgpalett. Här uppe finns inga svagt svängda gångar som all trädgårdslitteratur så varmt förespråkar som grundregel i trädgårdsplanering. Troligen är det de raka raderna som gör att växtprakten framhävs. Centralpunkten är fortfarande den långa, breda, raka Grand Allée.

Rabatterna är bulliga i sig, generöst tilltagna. Knussel vet man inte vad det är. Många rabatter är också upphöjda.

Enligt Monet själv var det enkelt. Han planterade sina älsklingsblommor. De han tyckte om, och de han var nyfiken på. Och han var genuint nyfiken på nya sorter, ivrig att beställa dem och se hur de tog sig i hans trädgård. Resultatet blev en palett, som blev ett färgexperiment, som blev en fulländad trädgårdsvärld. Och det är en sluttande palett, hela trädgården sluttar sakta och säkert ned mot hans berömda näckrosdamm.

Och Monets nyfikenhet på nya sorter förvaltar James Priest glatt vidare. Det hjälper honom att han inte slaviskt behöver följa gamla ritningar.

 

Ingen latmansträdgård
Foto: Kerstin Engstrand
Studenter från USA jobbar ett par veckorvar i trädgården, främst med att klippa bort vissna blommor, och de är många! Foto: Kerstin Engstrand

Den övre trädgården består främst av ettåringar med en stomme av rosor, fruktträd och bambu. Det är en arbetsintensiv trädgård. Under säsongen byts plantorna ut ett flertal gånger. Besökarna ska mötas av prakt, här ska det vara blommigt! Till sin hjälp har James åtta trädgårdsmästare, ett antal volontärer och några studenter utvalda från ett amerikanskt universitet som jobbat här ett par veckor under sommaren. Trädgården rekonstruerades under 1970-talets slut tack vare amerikanska pengar och drivs idag av en stiftelse.

Även Monet var väl medveten om att trädgården slukade både tid som pengar men motiverade det med att det var en investering, trädgården skulle ge honom blommor att plocka in och måla av inomhus när det var dåligt väder. Arbetsintensiv är den också idag, men den kostar inte den franska staten någonting. Trädgården drivs av en stiftelse och är helt självfinansierad via entréavgifter och intäkter från butiken

Över tio tusen växter drar man upp i växthus och odlingstunnlar. Och man har näckrosplantor på reserv ifall om gnagarna har för stor aptit. Utplanteringen är som ett gigantiskt pussel. Rätt bit på rätt plats och på rätt tid. Våren är minst sagt intensiv här.

 

Irisbäddar

I slutet av maj blommar irisbäddarna, det känns som om man står i en av hans tavlor.De är kvar på samma plats som under Monets tid

Många är emot iris, de blommar ju bara en kort tid är något man ofta får höra om denna stilsäkra växt som så elegant minglar med växter i alla de trädgårdsstilar, den romantiska mormorsträdgården som i den ultramoderna, avskalade. Kort tid är en sanning med modifikation.  Javisst, på varje stjälk brukar bara en till två blommor blomma åt gången, men på varje stjälk finns flera knoppar. Det gör att blomningstiden för exempelvis den höga trädgårdsirisen är längre än för både pioner och lupiner, som den så väl passar ihop med. Claude Monet använde iris som kantväxt och visst blir de vackra även i raka rader, bara de får växa i mängd. I hans trädgård mjukas irisens svärdsliknande blad upp av andra växter, som kantväxten aubretia. Och han lät gärna knallröd trädgårdsvallmo bryta av. När vi är där är den på väg att ersättas av djupt röd eller gul dahlia. Iris blir beroende på sort 70−100 cm hög. Gamla exemplar som planteras om börjar oftast blomma på nytt. Iris är en mycket långlivad trädgårdsväxt

 

Kopierad krassegång
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Att kanta de spikraka rabatterna längs de långa gångarna med växter med mjukt växtsätt, som krassen längs huvudgången var en annan av Monets trädgårdssignaturer. Krassen möts på gångens mitt i mitten av september, helt enligt Monets planer, därför sås de på våren, direkt på växtplatsen, två och två på ett avstånd av 5 cm mellan varandra. Först på hösten vävs plantorna från vardera sidan ihop till en mjuk gul–orange levande matta. Och krassegången är nog lika populär som näckrosdammen. Den berömda krassegången skulle senare bli Monets inspirationskälla till den ännu mera berömda näckrosdammen.

 

”Farliga” näckrosor

Vi besökare vill mötas av ett överdåd och få känna Monets impressionistiska måleri i verkligheten. Och det gör man, det är alltid en särskild upplevelse av lycka att besöka trädgården. Man vandrar verkligen i blomsterfrossa och i en levande målning. Det är, trots att trädgården är full av besökare, en ljuvlig upplevelse. De flesta vallfärdar till näckrosdammen. Idag ligger den separerad från den övre trädgården. Moderna tider har infört en bilväg som korsar den gamla egendomen. Men det märker man inte så mycket av, skickligt leds man till en passage under vägen.

– Näckrosdelen har jag knappt gjort några förändringar i. Den här delen  gjorde Monet allt för att få skapa, han blev nästan besatt, och sökte till och med tillstånd att ändra floden Eptes riktning. Vilket han också fick!

wdigitalisperukdamm
Vit fingerborgsblomma växer längs dammen och matchar perfekt perukbusken. Foto: Kerstin Engstrand

Trots Monets ansträngningar var det var nära att det inte blev någon näckrosdamm. Bönderna var misstänksamma, de trodde att dessa märkliga vattenväxter (näckrosorna) som Monet skulle plantera, skulle förgifta vattnet och döda deras boskap.

I denna del var Monet inspirerad av William Robinsons och Gertrude Jekylls sätt att skapa trädgårdar, här är det en helt annan trädgårdsstil. Buskigt, dammen dominerar, också den berömda bron som på våren är helt inklädd av blått vattenfall av blåregn. Det är en ytterst mjuk, slingrande trädgård medan den övre delen, den raka,  sägs ha influens från hans resor till Holland och deras blomsterlökfält.

Och näckrosorna sägs varit Monets allra sista kärlek. Självklart sitter det en groda på ett näckrosblad. Detta är en sagovärld.

 

Slår publikrekord
James Priest Foto: Kerstin Engstramd
James Priest är trygg i sin yrkesutövning. Han hade tänkt att frilansa när han fick erbjudandet att ansvara för Monets trädgård.
Foto: Kerstin Engstramd

Han var målaren som älskade sin trädgård och som ville att förbipasserande skulle kunna se in i hans trädgård. Nu kommer varje år över 600 000 besökare. Flest besökare kommer under sommarmånaderna. Men en eftermiddag i oktober är man nästan ensam.

Monets tavlor inspirerar kanske ännu mer idag än när han levde. När hans målningar visas på specialutställningar brukar museerna tvingas till nattöppet. Otaliga är de städer runt om i världen som också väljer Monet som tema för sina sommarblommor. Det är städer i Kanada, Australien och även i Sverige, som Malmö Eurovisionsåret 2013. Den pr och goodwill det medför gör att besöksantalet ökar. 2012 sprängde man alla gränser och kom upp till 611 000. Och då ska vi komma ihåg att trädgården bara är öppen för besök under sju månader, från första april till sista oktober. Och en del av den framgången kan man tacka James för. Monets trädgård har fått en sällsynt ny lyskraft under hans arbete.

Över 600 000 besökare, varav de flesta kommer juni, juli och augusti, är det en dröm eller mardröm? Hur hanterar man det slitaget?

– Här ska man kunna fotografera trädgården utan att få en mängd turister i bild. Lösningen är att spärra av delar av gångarna så att man kan få sin ”tavla”. I och med att olika delar har sina höjdpunkter vid olika tidpunkter så ändras gångstråken, och slitaget blir minimalt. Så det fungerar både för oss och för besökarna. Och besökarna respekterar avspärrningarna, vilket också är ett bevis på att systemet fungerar.

 

Och mullvadarna visar sina spår på gräsmattan. Foto: Kerstin Engstrand
Och mullvadarna visar sina spår på gräsmattan.
Foto: Kerstin Engstrand

Men det finns annat som sliter på trädgården. Snäckor och sniglar.  En man har som jobb att enbart plocka snäckor, det kan bli över 10000 på en vecka! Främst vinbergssnäckan, delikatessen. Gnagare äter med förkärlek upp näckrosrötter, och blomlökar.  Dessutom är det enorma mängder vissna blommor som ska ansas.

  Årstidens blommor
Här kantas gången av brokbladig kirskål. De nu lätt slokande rudbeckiorna ser enbart charmiga ut i sin rufsighet! Foto: Kerstin Engstrand
Här kantas gången av brokbladig kirskål. De nu lätt slokande rudbeckiorna ser enbart charmiga ut i sin rufsighet! Foto: Kerstin Engstrand

Om våren är de romantiska pastellfärgernas tid så är hösten de tuffa blommornas säsong. Monet var noga med att välja årstidens blommor. Och så arbetar man fortfarande i trädgården. Allt ska blomma vid sin rätta tidpunkt. Inga blommor ska vara drivna för att blomma före sin naturliga blomningstid.

Solrosor bländade redan Monets gäster och de förekom flitigt på hans målningar. Då blommade de inte bara i rabatterna utan också i fruktträdgården, stöttade med bambukäppar. Stelt och oväntat med tanke på hans impressionistiska målningar.

Med åren fick Monet allt sämre syn och blev nästan blind. Då kom höstens brinnande röda färger att fascinera honom. I hans korrespondens har man funnit flera brev där han oroar sig över vad som händer i trädgården när han är bortrest. Även i Frankrike kan hösten vara oberäknelig. Ibland slår frosten till tidigt, ibland sent.

Hösten var hans absoluta favoritårstid. Gladiolus, dahlior och rudbeckior var några av hans favoriter. Högresta och pockande blommor. De ger höjd, volym, en tredje dimension till de enormt långa rabatterna.

– Och trädgården blir till en tredimensionell tavla.

wrosor
Foto: Kerstin Engstrand

 

Monet var kolorist, och hans trädgård är en trädgård där djärvheten finns i färgkombinationerna, i motsatta och i färgtonerna, som en mängd olika nyanser av blått. Planteringarna är också djärva på ett annat sätt, de är ganska yviga, rent av vildvuxna. Resultatet blir en friskhet och livsglädje som man sällan ser. Det märks också på besökarna. Jag har aldrig varit i en trädgård där besökarna talar så mycket med varandra. Det är hänförda utrop, djupa diskussioner om plantorna och ett ständigt fotograferande av växter och människor. Trädgården är ett blomstrande solsken, en praktfull färgkaramell och inspirationskälla.

 

Tänk som Monet
wrudbeckiasolros
Ögat luras, inte har solrosen slagit ut ännu! Foto: Kerstin Engstrand

 

Du kan kopiera Monet genom att tänka på alla nyanser en färg har. Och leta växter som går ton i ton. Kanske är hösten lättast att kopiera. Hösten är främst gul. Om du tänker att en gul blomma ska följas av en annan senare blommande gul växt. Det finns mängder av s.k. korgblommiga växter som liknar varandra, som vårkrage, ringblommor, solbrud, solrosor och så de trendiga rudbeckiorna. Dessa växter har också en annan viktig egenskap, när de vissnar så blir de nästan gyllene. De falnar med stil. På senhösten kan de också förstärkas de med otaliga dahlior, innan dem av tagetes eller stockrosor. Han älskade rena färger, och lär ha avskytt svart och ockra, men frågan är om han skulle ha ändrat uppfattning om han såg dagens chokladfärgade rudbeckior och solrosor, för mat, det gillade han! Och så var han ju nyfiken på nya växter.

Däremot påtalar James att det är en myt att Monet enbart tyckte om enkelblommande blommor.

 

Älskade det yppiga
wvallmogang
Kornvallmon tar över gången när den är avstängd. Och besökarna får sin tavla på bild. Foto: Kerstin Engstrand

 

Det goda livet. Höga gullris som bands ihop var en tolkning av det goda livet. Solrosor var han särskilt förtjust i. De klassiska ettåriga, men senare gick han allt mer över till de fleråriga, vilka på svenska kallas för skobandssolros och höstsolros. Han lät dem inte bara få visa sin prakt i rabatterna utan också i fruktträdgården. Han sådde dem i rutor om 60 cm x 60 cm som var uppskurna i gräsmattan.

Ett annat knep var att låta högsommarblommande rudbeckior blomma sida vid sida vid solrosorna. Rudbeckiorna minglar då fint in bland solrosornas stora blad och resultatet blir att de, solrosorna, synes blomma fast de inte kommer att göra det på en månad när.

Och visst är hans rabatter än i dag en tolkning av hans vällust, hans sinne för det sensuella liksom hans kända gula matsal och blåa kök är. De flesta rabatter är också upphöjda på mitten ett enkelt knep att få mera höjd i en annars så platt trädgård men även att få mer jordvolym åt de växter som så kräver.

Trädgården bjuder på spektakulära föreställningar under hela säsongen men många anser att just hösten är den bästa och mest stämningsfulla. Och absolut den gladaste, trots regnvåta dimmor som tidiga mornar sveper in över träden och nästlar sig in mellan rabatterna. Trädgården är en fanfar av brandgult, gyllengult, mörkt blodrött och rosa.

Monet sparade det bästa till sist.

Man måste odla sin trädgård, lät Voltaire Candide säga, och onekligen känns det som om James Priest gör det. Trädgården har blivit den tredimensionella levande målning som James Priest önskade.

Vad tror du Monet skulle göra eller säga om han kom hit idag?

– Jag hoppas att han skulle ställa upp sitt staffli och börja måla!

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

2015 års Chelsea Flower Show bjöd på ny variation när det gäller växtvalet. Det har skett ett skifte.

Här är några växter som dominerade:

2sean
Fjällkvanne. Foto: Kerstin Engstrand

 

Flockblommiga växter dominerade stort. Fjällkvannen med sin limegröna färg fanns i mängder av trädgårdar, antingen i full blom eller enbart som planta. Inte ett enda exemplar av den purpurfärgade syntes till och det är ovanligt, den brukar alltid återfinnas i minst en trädgård. Kvannen är tvåårig.

Det är synd att  det är svårt att få tag på frön till Blomsterkörveln i Sverige för den är en mycket  bra ettårig växt. Den är många designers favoritväxt och finns närmare presenterad här.

Fingerborgsblommor är klassiska på Chelsea, de är enkla att få fram fina exemplar av till mitten av maj. I år såg vi också att kungsljusen börjar komma tillbaka.  Bäcktisteln som var stor redan förra året återfinns också i nästan varenda trädgård.Läs mer om bäcktisteln här.

Foto: Kerstin Engstrand
Puderrosa kungsljus Verbascum ‘Merlin’ lila lupiner Lupinus ‘Masterpiece’, några ljusblå camassia plus bäcktistel i en rabatt skapad av Chris Beardshow. Foto: Kerstin Engstrand

 

Även purpurlysingen återkom i stor mängd. Läs mer om purpurlysing här.

Purpurlysing. Foto: Kerstin Engstrand
Purpurlysing. Foto: Kerstin Engstrand

 

Libertia ‘Taupo Sunset’, den rostfärgade irisen ‘Kent Pride’ och fingerborgsblomman  Digitalis ‘Illumination Apricot’ skapade elektriskt ljuskraft i trädgården ”The Pure Land Foundation Garden”.  Det limefärgade gräset som minglar så vackert är Hässlebrodd, Milum effsum ’Aurerum’ som vi skrev om i samband med förra årets Chelsea, klicka här.

 

Fingerborgsblomman ‘Apricot’ är helt ny och skapade habegär. Flera i denna serie såg vi. Det är en solälskande fingerborgsblomma, och steril, vilket gör den relativt trogen och mera långlivad än vanliga fingerborgsblommor. En hallonfärgad använde Sarah Eberle sig av i sin ena trädgård, klicka här. Serien slog igenom 2012 då den rosa varianten blev Årets växt.  Den rosa kan du se här nedan, bilden är från Beth Chattos terrass.

ww16

Redaktionens val

Tänk att så små fröer kan bli en sådan hög och livskraftig växt! Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att...