En skuggträdgård, en trädgård belägen i en skogsglänta, kan det verkligen vara en sjukhusträdgård? Ja, och synnerligen viktig dessutom.

Design: Charlotte Harris and Hugo Bugg, Harris Bugg Studio

Konstruktion: Ryan Alexander Associates

Sponsorer: Horatio’s Garden och Project Giving Back

Horatio’s trädgårdar är alla skapade för personer som har drabbats av plötsliga och allvarliga trauman, är sängliggandes eller efter ett tag sittandes i rullstol, då man drabbats av ryggradsskador. Med dessa skador följer även en extra stor känslighet för ljus och UV-utstrålning samt att man har svårt att reglera kroppstemperaturen. Ofta tillbringar man minst ett år på sjukhuset, oftast på sjukhus som inte har en egen sjukhusträdgård. Då är det mycket svårt för patienterna att få komma ut, och om det går, så behövs det omfattande planering långt i förväg. Behov av avskildhet är också mycket stort, många ligger på rum som delas med flera.

Så uppdraget var att göra en både vacker och användbar trädgård för denna målgrupp i Sheffield. Där man lätt ska kunna vara ute liggandes i sin säng. Självklart även fungerande för anhöriga, sjukhuspersonal och de som arbetar med själva trädgårdens skötsel. Att Sheffieldsjukhuset har ett stort upptagningsområde innebär att många patienter är långt hemifrån. Långt från sina nära och kära och att de i regel inte har någon anknytning till orten. Samt förstås att det blir svårare att få besök.

Samma växter men med olika fokus:

Uppdraget att göra denna trädgård fick Charlotte Harris och Hugo Bugg en vecka innan Chelsea-21, i september-21. Där framgick det att de dels skulle göra en trädgård till Chelsea-23 och den riktiga, hela trädgården till Sheffield. Det innebar också att de hade nio månader på sig att planera tills Chelseadelen skulle lämnas in våren -22.

Hur använde de då den tiden? Nio månader är i dessa sammanhang en lång tid och ett unikt tillfälle. Jo, de började att samla hela sitt kontor på en resa upp till Sheffield. De jobbar alltid med att förstå sammanhanget trädgården ska leva i. De vandrade i bergen, de besökte områdets museer och de intervjuade skadade och personal. Även den brittiska sjukvårdsförvaltningen, NHS, har mycket att säga till om. Man besökte även andra Horatioträdgårdar, bland annat en som Tom Stuart Smith år 2020 designat, London Spinal Cord Injury Centre, Royal National Orthopaedic Hospital, Stanmore.

Trädgården ska vara så lättillgänglig att man inte ska behöva boka tid med mängder av personer för att ta sig ut. För det är ett problem på sjukhus där man inte har en egen trädgård och då kommer patienterna väldigt sällan ut. Vad krävs för att lätt kunna röra sig runt i en trädgård i en sjukhussäng eller i rullstol? Ett av kraven vid sidan om tillräckligt breda gångar och svängutrymmen var att underlaget måste vara absolut slätt för minsta ojämnhet ger för en ryggradsskadad person enorma smärtor. Absolut inga skarvar och kanterna måste var säkra. Samt att man vill kunna njuta av det vackra oavsett man sitter i en rullstol, ligger ner eller står upp som anhörig eller sjukvårdspersonal. Det blir minst tre olika höjder och perspektiv.

Terrazzospecial!

Markbeläggningen blev en speciallösning för Chelsea, en egenkonstruerad cementfri terrazzoteknik där bindemedlet släpper igenom regn och fukt. I slutträdgården i Sheffied kommer en liknande lösning finnas. Markmaterialet från Chelsea kommer där att användas till växthusfundament och tillverka möbler av.

Denna trädgård är cirka en åttondel av den blivande riktiga trädgården. Den “riktiga” börjar att byggas under 2024 och beräknas invigas under 2025. I Storbritannien finns elva “spinal units” och Princess Royal Spinal Injuries Centre i Sheffield är ett av de största med ett mycket stort upptagningsområde. Idag finns det ingen sjukhusträdgård där. Platsen som trädgården byggs på är – en parkeringsplats! Denna trädgård blir den åttonde Horatioträdgården. Att omvandla parkeringen till en trädgård innebär också att ta hänsyn till insyn från sjukhusbyggnaden. Genom trädgården går det även två cirka fyra meter breda utrymningsvägar.

Behovet av enskildhet löstes genom flera mindre trådgårdsbyggnader, liknande de som Tom Stuart Smith hade infört i den trädgård han designade för Horatios. De byggs av ek och är inspirerade av bikupor. Där inne finns flera fönster och även ett takfönster så man kan se ut åt alla håll. Väggarnas dekoration är tumavtryck från patienter och sjukhusanställda, 1200 och alla gjorda i lera. Arkitekten är Andrew Mcmullan som även var delaktig i Harris & Buggs Chelseaträdgård 2021.

De stenhögar som syns mitt bland växtligheten har en särskild story. Dels att man som tradition i Peak Distric och andra vandringsleder bygger stenrösen för att visa vägen, och att man lägger på en sten när man passerar. Peak Distric är nära, bara 20 minuters promenad från Sheffield. Tre stenrösen återfanns i Chelseaträdgården, det kommer att bli nio i den slutliga. Det finns även en annan rolig detalj om dessa. En av dem som bygger dem var som barn med sin far som byggde liknande i landskapet till barntv-serien Teletubbies! Stenrösena som också påminner om bikupor blir särskilt vackra under vintern när frost, och kanske även snö, klär dem.

Vatten är även en viktig del i trädgården. Att känna på, se hur det glittrar i solen, höra hur det porlar. Vattenspegeln är ganska stor och ser ut som ett bord. Men där finns avtryck av bestick, avtryck av formar till besticktillverkning. Det och verkygstillverkning är en del av staden Sheffields historia. Valet av färg, mörkt silvergrått var ytterst medvetet. För när solen lyser så skimrar vattnet i en silvergrå ton, samma färg på vattnet där två av Sheffields floder korsar varandra. Där får vattnet en särskild färg då de två floderna har helt olika berggrunder de passerar. Det är ett av många exempel på att små detaljer gör stor skillnad. Dessutom är denna typ av vattenkonst en av Horatio’s signaturer.

Träd är en bärande del av trädgården. Här valde man särskilt björkar som använts inom industrin, björkris lär ha använts för elden på något sätt. Planteringarna är generösa och många växter vajar fint i vinden. Buskar hjälper även till att sila trafikbullret från en närliggande större transportled.

Vad kommer då bli nytt i denna Horatioträdgård jämfört med de tidigare? Först – en kompost! Den var ganska lätt att få in i planen vid godsentrén. Trädgårdsmästarna har ett eget litet kontor i trädgården samt det kommer även att finnas ett växthus. Merparten av odlingsbänkarna är tillgängliga med rullstol. Plats för social samvaro och att kunna dra till sig tillbaka är två viktiga delar.

Varför heter då trädgården Horatio’s?

Horatio’s Garden är en välgörenhetsorganisation grundad av David och Olivia Chapel, läkare i Salisbury och vars son Horatio, tragisk omkom 2011 vid 17 års ålder, dödad av en isbjörn under en vetenskapsresa till Svalbard med The British Exploring Society. Han hade arbetat som volontär på Salisbury Spinal Centre och skulle utbilda sig till läkare. Där hade han särskilt påtalat att det saknades en bra utomhusmiljö för patienterna.

Trädgården i Sheffield förvaltar de på ett 25-års kontrakt. Organisationen är öppna om hur mycket det kostar, exempelvis skötsel av en trädgård kan gå på 90 000 GBP per år. Visionen är att alla de elva sjukhusen ska få en egen trädgård. I skrivandes stund finns sju, den åttonde i Sheffield blir färdig 2025, Trädgårdarna finns i South West, Scotland, Stoke Mandeville, Midlands, London & South East, Wales samt Northern Ireland.

Exceptionell kvalitet

Designfirman Harris Bugg Studio har vunnit sex guldmedaljer, två förgyllt silver, en Best in Show på RHS Tatton Park och nu 2023 Best in Show på Chelsea Flower Show. De slog sig samman 2017 och det går bra för dem, idag har de tolv anställda. Deras signatur är att hortikultur – årstidsväxlingar och storytelling om platsen där trädgården anläggs. Hållbarhet är en självklarhet. En av slagord är också “Small things – big difference”.

Chelseaträdgården var 8 x 22 meter. Den fick guldmedalj och Best in Show vilket betydde att den fick flest poäng av de stora trädgårdar som fick guld. Trädgårdarna jämförs inte med varandra utan mot den brief man lämnat in och blivit antagen mot ett år innan Chelsea samt utförande, konstruktion, växtkvalitet etc. Kriterierna är officiella och handlar inte om smak. Om en trädgård får lika många poäng väljer domarna vilken av de med lika höga poäng som ska bli Best in Show. När domarna skulle bedöma denna trädgård fick de var sin rullstol att passera trädgården i! Det var enligt flera av dem en oerhört viktig upplevelse.

Att trädgården fick en enorm uppmärksamhet är väldigt viktigt för Horatio’s. Man har nått ut till så många, patienter, anhöriga, sjukvårdsanställda, politiker med mera.

Det finns de som uttalat sig nedlåtande om denna trädgård. Att den inte skulle ha vunnit för att den inte var vacker nog! Att den inte gjorde något större intryck! Ja, det kunde man läsa i svensk trädgårdspress. Uppenbart hade man en favorit, Sarah Price trädgård som också fick guld. Okunskap eller fördomar, både och verkar fått blomma ut. Hade ju varit bra om man läste på att det är inte en “skönhetstävlan” som det brittiska trädgårdssällskapet, RHS, bedriver utan bedömningen är grundlig.

Mer om Charlotte Harris

Mer om Hugo Bugg ,scrolla ner till Royal Bank of Canada Garden och hans första på Chelsea-14 där som yngst någonsin fick guld på Main Avenue.

Deras trädgård 2021, klicka här, scrolla ner till The M&G Garden

Text och foto: Kerstin Engstrand