Taggar Inlägg "Perenner"

Perenner

Foto: Kerstin Engstrand

Han är nog den största bland de trädgårdsdesigners som var med och skapade den nya perennavågen, Piet Oudolf som bland annat skapat Perennaparken i Enköping som faktiskt blev hans genombrott! Och kanske den anläggning som han gillar bäst, fortfarande. Mycket för att Enköpings stad sköter den så bra.

Han har fått mängder med utmärkelser, och 2018 blev han den första att få det brittiska trädgårdssällskapets RHS nya pris:  Horticultural Hero.

po333

Som ”tack” fick han också äran att skapa en äng av perenner som alla besökare, och det är över 200 000 kunde njuta av. Den vinröda allium ‘Red Moican’ som så fräckt dyker upp lite här och där, som på bilden ovan, är mycket intressant. Läs mer om den i vår artikel,klicka här.(Artikeln öppnas i ny sida/fönster).

po0293

Läs också vår specialartikel om den dansande solhatten, klicka här  och om andra solhattar.

po322.

Sue Briggs från RHS och prisutdelningen:

Efter utställningen så återplanterades alla växter på RHS:s flaggskeppsträdgård Wisley.

Av Kerstin Engstrand

Tom Stuart Smith skapad en unik trädgård inne i det stora tältet. Foto: Kerstin Engstrand

Säg ordet återbruk och jag tror du tänker på pallkragar, gamla badkar, petflaskor och annat. Men tänker du på växter? Det gör i alla fall det brittiska trädgårdssällskapet som på flera utställningar just skapar trädgårdar där växter och andra material har använts tidigare.

 

Och som alltid när Tom skapar något så blir det utsökt. Skönt och grönt! Well done, RHS och Tom! Det var åtta år sedan Tom senast skapade en trädgård på Chelsea. Men han brukar vara domare. I trädgården ”The Weston Garden” fokuserade han på olika texturer, mellan tradition och framtid, det skulle vara en ”retreat”.

Lejonparten av växterna har faktiskt varit med på Chelsea tidigare, och de var inlånade. Samt det var en trädgård som alla fick gå in i. Och Tom tyckte det var skönt att den var utom tävlan!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Toms design av trädgården.
Toms design av trädgården.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Hydrangea 'Runaway Bride Snow White' ('Ushyd0405') Foto: Kerstin Engstrand

Så elegant, så mjuk, så fräsch, det var en japan som tog första priset när det gäller nyintroducerade växter. Välkända Ushio Sakazaki, som bland annat tagit fram hängpetunior i Surfiniaserien, fick första pris för sin vitblommiga nästan spetsliknande hortensia, Runaway Bride Snow White. Den har ett hängande växtsätt vilket gör den utmärkt för krukor. Klarar även en svensk vinter utan problem, i alla fall i zon 3 växandes i en rabatt, kan jag rapportera.

Jag föll direkt, dels för den blommar så generöst och att den får blommor både på ändskott och i varje bladveck samt på fjolårsved, vilket ger både en säker och riklig blomning. Blir cirka 70 cm hög och lika bred. Troligen härdig upp till och med växtzon 4. Föredrar halvskugga.  Utsökt i kruka! Jag ångrar att jag inte köpte fler.

Och en blå taggig skönhet
Eryngium 'Blue Waves'  Foto: Kerstin Engstrand
Eryngium ‘Blue Waves’ Foto: Kerstin Engstrand

Som god tvåa kom denna marton och jag måste säga att martorn faller jag alltid för, särskilt om de är blå. Blue Waves kommer från en öppet pollinerad fröplanta som såddes 2002. Ibland händer under, denna pollinering skedde mellan två växter som växte bredvid varandra, en spansk martorn, Eryngium bourgatii och en alpmartorn, Eryngium alpinum ‘Superbum’  ”Bröllopet” skedde i plantskolan Dove Cottage Nursery beläget i Yorkshire. Totalt grodde elva frön, och en planta kom att bli en klass för sig. Med en stark stjälk och blommor som sitter i vågor var det ingen tvekan, en ny härlig växt hade fötts! Och 16 år efter pollineringen finns den nu att köpa för var och en. Säg nu inte att växter är dyra!

‘Blue Waves’ blir cirka 50 cm hög och den behöver inget stöd. Martorn drar till sig humlor och bin. Trivs bäst i soligt läge.

'Blue waves' i kruka i Hilliers trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
‘Blue Waves’ i kruka i Hilliers trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Här syns så fint den växter, Blue Waves gör verkligen skäl för namnet! Hilliers har här samplanterat den med blågröna prydnadsgräs.  Foto: Kerstin Engstrand
Här syns så fint den växter, Blue Waves gör verkligen skäl för namnet! Hilliers har här samplanterat den med blågröna prydnadsgräs. Foto: Kerstin Engstrand

 

En gul knep tredje priset

Är gult fult? Solrosen, Helianthus annuus ‘Sunbelievable Brown Eyed Girl ‘ (‘Sunbeliv01’) är i alla fall produktiv sägs det. Den lär blomma i brittisk klimat i alla fall från maj tills frosten tar den, och håll i dig nu, lär ha givit så många som ett tusen (1000) blommor på en och samma planta. Kan det verkligen vara sant?  Jag ska i alla fall försöka få tag på den. Ska även vara mycket torktålig men är utan pollen, vilket är mindre bra för humlor och bin. Den är främst framtagen för att odlas som snittblomma, därav av att den är pollenfri.

Helianthus annuus Sunbelievable Brown Eyed Girl ('Sunbeliv01'). Foto: Kerstin Engstrand
Helianthus annuus Sunbelievable Brown Eyed Girl (‘Sunbeliv01’). Foto: Kerstin Engstrand

Sunbelievable Brown Eyed Gir är framtagen av Thompson & Morgan och ska vara världsunik. Den är steril, så det blir inga frön. Förökning sker med  sticklingar och sägs vara lättförökad. Varje enskild blomma är cirka 10 cm i diameter. Det har tagit T&M elva år att få fram den. 10 000 plantor och så dök det upp en som var ”perfekt”. Året det skedde var 2015. Är också den enda evighetsblommande solrosen, bor du i en frostfri zon ska den blomma året runt!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Växtfynd på lantbruksmässa i Sankt Petersburg. Foto: Kerstin Engstrand

Den är en av de första som dyker upp på våren. Lite försiktigt, redan i de första dagarna mars – om det är barmark – visar den sina breda gröna blad mitt ute i en av min trädgårds rabatter. Det var på en lantbruksmässa i Sankt Petersburg 2001 jag fann en bredbladig lök. När jag frågade min ryska tolk, Ludmila, om den, sken hon upp som en sol. Den var hennes favoritlök! Slizun kallade hon den för, sibirisk kantlök på svenska. Den återfinns även i Linnés herbarium!

Glad säljare, vi förstod varandra utan att tala varandras språk.  Foto: Kerstin Engstrand
Glad säljare, vi förstod varandra utan att tala varandras språk. Foto: Kerstin Engstrand

Och numera är den även min favorit. Den odlar jag och använder som klippgrönt i omeletter istället för purjolök. För fördelen med den att den är trogen, år ut och år in kommer den. Mina plantor har jag nu haft sedan 2001 och de har fått flytta några gånger. Smaken påminner om ett mellanting mellan purjolök och gräslök. Utmärkt att göra soppa på och blomklasarna älskas av bin, humlor och fjärilar.

Behöver jag säga att mina kollegor som var med på resan efter att sett mitt fynd rusade och köpte de lökar som var kvar? Och en, som kom för sent till säljaren, fick några lökar av oss andra?

Början av mars och barmark, min ryska sibiriska kantlök är redan på gång. Foto: Kerstin Engstrand
Början av mars och barmark, min ryska sibiriska kantlök är redan på gång. Foto: Kerstin Engstrand

Bladen är 2 cm breda, saftiga och har en svagt nötaktig vitlökssmak. Beroende på växtförhållanden blir bladen mellan 30 och 50 cm höga.

Blomningstid: Slutet av juli – mitten av augusti. Sibirisk kantlök blommar andra året med ljust vitrosa blombollar. Tillväxten minskar då men den dör inte ut. Även blommorna är ätliga. Låt inte alla plantor gå i blom, några bör man låta blomma då de är riktiga insektsmagneter!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växtplats: Väldränerad, lätt jord. Trivs med andra örter som timjan. Väl etablerad klarar sig den utan vintertäckning, bara den växer väldränerat.

Härdighet: Mycket härdig, sibirisk kantlök är flerårig.

Förökning: Man kan hitta lökar och frö hos firmor med lite exklusivare sortiment. Så direkt på växtplatsen i april månad, eller på hösten. Markera sådden, fröna behöver oftast en köldperiod för att gro.

Lökar kan sättas både på hösten och på våren.

Plantavstånd: 10 cm.

Skötsel: Ingen extra gödsel eller vattning behövs. Dela plantan vart tredje, fjärde år. Och dela då med dig till andra som älskar purjolök!

Skörd: Smaken är bäst på våren och försommaren. Den är tidig, i zon tre visar den sig redan i början av mars, och i regel innan de första krokusarna blommar.  Skörda inte den första sommaren.

Även blomknopparna smakar bra. Foto: Kerstin Engstrand
Även blomknopparna smakar bra. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Opuntia 'Budapest'. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, du läste rätt. Du kan ha en kaktus i din trädgård, och det kommer att imponera på de flesta. Dessutom är den ytterst lättskött!

Satsa på en opuntia som är ett stort kaktussläkte med närmare 500 arter. Vild växer de i såväl Kanada som Sydamerika och det finns tuffingar som klarar −35 grader.Vanligast i trädgårdsbutikernas sortiment  är krypopuntian, Opuntia humifusa, som är härdig, i alla fall i zon 4, och har hemma hos mig klarat sig bra under mängder av vintrar. Min har gula blommor, men frilandsopuntia kan också ha rosa och röda blommor. Andra tuffingar är sköropuntia, Opuntia fragilis, som har 1−2 cm långa taggar och vanligen gula blommor. Krypopuntian lär klara fukt bättre än sköropuntian och det finns de som odlar den i Dalarna.

Det speciella med krypopuntian är att den skrumpnar ihop under vintern, oftast redan på hösten. Den tömmer sig på vätska, viker sig ner mot marken och blir torr och ful för att på våren sedan sakta resa sig upp och bli grön igen. För att klara sig ska den växa väldränerat, gärna i en sluttning och helst med ett skydd över huvudet.

Den kan planteras överst på en liten grushög eller i grusblandad jord mot husväggen under ett takutsprång, ett litet skärmtak eller liknande. Viktigast är att rötterna och plantans bas är skyddade. Man kan också plantera växten lätt vinklad, så att rötterna och den nedersta delen av plantan kommer under en sten. Sedan är det bara att vattna vid planteringen − och glömma bort den. Du kommer ihåg din opuntia igen när den plötsligt blommar i slutet av juni−början av juli med stora blommor i gult-orange-aprikos.

Bladsticklingar av olika opuntior.  Foto: Kerstin Engstrand
Bladsticklingar av olika opuntior. Foto: Kerstin Engstrand

Skulle en del av opuntian gå av när du planterar den kan den delen också planteras. Det är bara att sticka ner den i sandblandad jord. Det är just så, vid sidan av frö, som opuntian förökar sig i naturen.

Kaktusar klarar sig under en ”normal” svensk sommar utan vattnas. Inte heller behöver de tillföras någon näring. Men hösten, särskilt september månad som ofta för med sig en hel del regn, är farlig. Då passar kaktusar på att dricka så mycket vatten de någonsin kan få − och suger de upp för mycket vatten ruttnar de. Ibland kan de också spricka. ­Därför är det extra viktigt att en kaktus planteras skyddat och väldränerat.

Frö av krypopuntia. Foto: Kerstin Engstrand
Frö av krypopuntia. Foto: Kerstin Engstrand

Opuntia kan också sås. Fröna är ganska stora, och hårda! Många experter filar på fröskalet för att få fröet att gro snabbare. Man kan också bötlägga det ett dygn innan sådd. Det sägs att man ska låta sådden stå kallt i en vecka eller två, i kylskåpskyla men mina har grott i vanlig rumstemperatur.

Det finns också katusmixfröer att köpa, de brukar i regel innehålla kaktusar som ska stå inomhus under vår svenska vinter.

Kaktussådd på tillväxt! Foto: Kerstin Engstrand
Kaktussådd på tillväxt! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

När muren byggdes lämnades plats för blommorna. Nu prunkar skrevorna av lavendel, murbinka och kantnepeta. Nedanför växer kinarosor. Muren finns i Hestercombe gardens. Foto: Kerstin Engstrand

Många drömmer om ett stenparti men det har man inte alltid möjlighet att skapa. Då är en blommande mur perfekt. Den smälter lätt in i de flesta trädgårdsmiljöer, extra naturligt blir det om den markerar en nivåskillnad, och passar oftast bra som en vacker avgränsning. Så skapade på 1930- och 40-talen Emma Lundberg sina stenpartier som murar. Hon kallade dem för planteringsmurar och inspirationen kom från Gertrude Jekyll som hade blommande murar i flera av sina trädgårdar. De brittiska var oftast över tre meter höga, det är vårt klimat för tufft för, men hon gjorde även murar som bara var 60–100 cm och de passar utmärkt här hemma.

Emma Lundberg var konstnär, självlärd trädgårdsarkitekt och författare till flera trädgårdsböcker. Hennes livsverk var den egna trädgården på Bullerbacken på Lidingö utanför Stockholm och hennes främsta inspirationskälla var barndomens skånska trädgårdar och sekelskiftets engelska Arts and Crafts-rörelses arkitektur.

I en planterad mur är det växterna och inte stenen som ska spela första fiolen. Därför är det viktigt att välja sten som inte är för dominant till sin karaktär och växter som klarar sig under magra och torra förhållanden, eftersom det är svårt att gödsla och vattna. I soligt läge trivs silverarv, karpaterklocka, hängslöja och lavendel liksom pipört. I skuggigt läge passar ormbunksväxter som stensöta och mossor som bildar en vacker, mjuk patina av grönska. I de svala springorna trivs också grodor, fler stenmurar skulle bidra till deras överlevnad. Ska också sägas att även sniglar trivs i murarna!

Gertrude Jekyll använde färgerna för att skapa en känsla av överflöd. Färgmässigt var det pipört och nepeta som dominerade hennes murar under försommaren. Senare tog lavendel över. Hon var noga med att det skulle se ut som om planteringarna kommit till utan synbar ansträngning. Helheten var alltid viktigare än detaljerna. Växterna skulle ”rinna ner” från murens överkant mot marken. På likartat sätt kunde hon låta en trappa bli en blommande trappa. Nejlika, olika ljungarter samt aubrietia, timjan och taklök passar också in. Några har ett hängande växtsätt, andra bildar mjuka kuddar medan återigen andra, till exempel lavendel och kantnepeta, strävar uppåt. Kombinationen är viktig för helhetsintrycket. En blommande stengärdsgård skulle vi väl kunna kalla vår egen variant. Lite mossbelupen ska den allt vara och får mer än gärna flankeras av björnbär, kaprifol eller klematis.

 

Vit näva och murbinka. Foto: Kerstin Engstrand
Vit näva och murbinka. Foto: Kerstin Engstrand
  • Har du redan en mur så skatta dig lycklig och leta efter skrevor och sprickor, möjligen kan du försiktigt knacka bort några enstaka stenar. I en ny mur lämnas hål för plantering.
  • Fyll hålen och sprickorna med jord av bra och fuktighetshållande kvalitet. I nödfall får du blanda in torv som håller fukten bra, men den måste vara ordentligt blötlagd först.
  • Att Gertrude Jekyll valde många gråbladiga växter beror inte bara på deras harmoniska utseende, utan också på att de oftast är ovanligt torktåliga.
  • I en mur blir det mycket väldränerat vilket gör att även växter som helgonört och kaktusväxten opuntia klarar vintern bättre än i fukten nere på marken. En annan fördel är att stenarna fungerar som värmemagasin under sommaren, de samlar solvärme under dagen och avger den på natten.

I solmuren trivs:

Aubrietia, Aubrieta × cultorum. Blommar med starkt rosa, röda eller blåvioletta blommor i maj–juni. 5–15 cm hög. Halvhärdig.

Backnejlika, Dianthus deltoides. Blommar i juni–juli med rosa, röda eller vita blommor. 10–20 cm hög. Härdig.

Backtimjan, Thymus serpyllum. Blommar i juni–juli med rosalila blommor. Ca 5 cm hög. Härdig.

Gul nunneört, se skuggmuren.

Hjärtbergenia, se skuggmuren.

Hängslöja, Gypsophila repens. Vit eller rosa, blommar i juni–augusti. 10–25 cm hög beroende på sort. Härdig.

Kantnepeta,

Karpaterklocka, Campanula carpatica. Blommar i juni/juli med blå eller vita blommor. 20–30 cm hög. Sol–halvskugga. Härdig.

Kattfot, Antennaria dioica. Små vita, rosa eller röda blommor i maj–juni. Ca 20 cm hög. Mycket härdig.

Kuddflox, Phlox douglasii. Vit, rosa, röd eller blålila, blommar i maj–juni. 10–15 cm hög. Halvhärdig.

Lavendel, Lavandula angustifolia,

Murbinka, Erigeron karvinskianus. Ser ut som en gracil bellis men blir lite högre, ca 20–25 cm. Självsår sig mer än gärna. Så på växtplatsen direkt i april–maj, fröet ska inte täckas. Blommar i juni–juli och vill inte flyttas. Är knappt härdig.

Murklocka, Campanula portenschlagiana. Blå blommor i juni–juli. 10–15 cm hög. Klarar även lätt skugga. Halvhärdig.

Murreva, Cymbalaria muralis. Blommar i juni–september med ljust lila blommor. Det finns en sort med små blommor och en med lite större. Revorna blir lätt halvmeterlånga. 10 cm hög. Sol–halvskugga. Härdig.

Pipört, Centranthus ruber. Röd, rosa eller vit, blommar i juni–juli. 60–90 cm hög. Har pålrot varför planteringsfickan måste vara djup. Halvhärdig.

Silverarv, Cerastium Tomentosum-gruppen. Mattbildande växtsätt, vita blommor i majjuni. 10–15 cm hög. Härdig.

Stor bergnejlika, Dianthus Gratianopolitanus-gruppen. Blommar med rosa eller röda blommor i juni–augusti beroende på sort. 10–20 cm hög. Härdig.

Trädgårdstrift, Armeria Maritima-gruppen. Vintergrön. Blommar med rosa eller vita blommor i maj–juni. 10–30 cm hög. Halvhärdig.

I skuggmuren trivs:

Hjärtbergenia, Bergenia cordifolia. Vintergrön. Starka, glänsande blad. Blommar i april–juni med rosa, röda eller vita blommor som sitter på en 40 cm hög stängel. Klarar både sol och skugga. Härdig.

Gul nunneört, Pseudofumaria lutea. Blommar i maj med ett andra flor på sensommaren. Bildar fina kuddar och självsår sig flitigt. Trivs även i sol. 20–30 cm hög. Härdig.

Svartbräken, Asplenium trichomanes. Grönflikiga blad. Ser ut som ett mellanting mellan en liten ormbunke och stensöta. 10–20 cm hög. Vill ha fuktighetshållande jord. Härdig.

Vintergröna, Vinca minor. Blommar med blå eller vita blommor i maj–juni. Revande, egentligen en marktäckare. 10–20 cm hög. Halvskugga–skugga.

Text och foto: Kerstin Engstrand

En snygg kruka och mängder av låga växter är en bra idé till din framsida. Denna är från Hestercombe Gardens och är skapad av Gertrude Jekyll. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du ha en elegant framsida? Om man föredrar något mindre färgglatt och har en större framsida kanske en sofistikerad plantering i blått och grått kan vara något? Grått, gråblått och svagt lila är vänligt för ögat och ger ingalunda ett strikt och stelt intryck. Med en bra bas ser dessutom planteringen fin ut året om.

En annan fördel, du kan säga till dina grannar att du har en entré inspirerad av den brittiska trädgårdsgurun Gertrude Jekyll. I början av 1900-talet började hon med förkärlek använda sig av grå och silverfärgade växter och hennes planteringsideal är lika moderna nu som då. Jekyll föddes 1843 i London och än idag, 175 är efter hennes födelse är hennes sätt att använda växter mycket modernt!

Entrén är ditt hus och trädgårds ansikte utåt, den skvallrar effektivt om hur ordentlig man är och basunerar ljudligt ut om man inte hinner med eller rentav är bortrest lång tid under sommaren. Då är de gråbladiga växterna ett utmärkt alternativ. De har oftast en grådaggig hinna på bladen eller ett vaxliknande överdrag som skydd för att kunna överleva på varma, torra, heta växtplatser. Färgen gör att solens strålar reflekteras bort och behovet av vatten blir mindre. Många trivs faktiskt förvånansvärt bra även i skuggiga lägen, och på köpet får man en känsla av sol – i skuggan! En del gråbladiga växter går också i en vacker gråblå färgton.

Finessen med Jekylls favoritväxter är att man kan skapa såväl strama effekter som mjuka och böljande. Striktare former kräver regelbunden ansning och kan ganska snabbt avslöja att här är ingen hemma och ser efter växternas form. Därför är det att föredra att från början acceptera mer lösa konturer. Vackert kan det bli med en rundel som omges av singel eller sten, och en rak kant planterad med lavendel blir aldrig riktigt rak. Det ser lavendeln effektivt till genom att växa i mjuka, bulliga former. Tänk dock på att vinden spelar en viktig roll i växternas utveckling. Är delar av framsidan utsatta för starka vindar kommer växterna där att bli lägre än de som växter i lä.

Höstkrokus är släkt med saffranskrokus. Foto: Kerstin Engstrand
Höstkrokus är släkt med saffranskrokus. Foto: Kerstin Engstrand

När det gäller små trädgårdar bakom huset ska man använda stora växter för att skapa en känsla av storlek, men det är vanligt att man inte vågar det utan automatiskt väljer lågväxande sorter. För framsidan gäller oftast tvärtom. Här ska inte blicken skymmas och därför passar lammöron, lavendel och nepeta särskilt bra. Och på våren kan de tidigt blommande låga lökväxterna få lysa emot en när man kommer hem. Snödroppar, snökrokus och allium som bollök och kirgislök passar särskilt bra. På hösten kan man glädjas åt höstkrokus. Sätts höstkrokuslökarna redan i augusti blommar de samma höst.

Dessutom, från husets insida, kanske köket eller vardagsrummet, vill man gärna se om och när någon kommer. En lägre plantering skapar överblick och ger också ett generösare, vänligare intryck, framför allt om inget knussel har fått råda vid planeringen. En annan viktig aspekt är att en öppen entré är mindre intressant för objudna besökare, upptäcktsrisken är för stor.

Växter i grått och blått
Lammöron och stjärnklocka. Foto: Kerstin Engstrand
Lammöron och stjärnklocka. Foto: Kerstin Engstrand

Lammöron, Stachys byzantina, har gosigt lena blad och se det barn som inte nyper av ett blad och stryker mot kinden. Mjukt låter den sina silvergrå blad, ibland går de mer i olivgröntgrått, ligga mot marken, så lammöron är som gjord att vara kantväxt mot gången. Snabbt växer den också, sprider sig med rotutlöpare och behöver inte mycket till jord för att trivas. Blir vackrast om den får växa i sol till halvskugga. De håriga bladen bjuder också på lekfulla effekter när regndropparna fastnar på dem. Känner du någon som har den i sin trädgård kan du säkert få några plantor, för den växer så fort att delning är ett måste vartannat till vart tredje år. Då är det bara att ta spaden, gräva upp och dela ganska bryskt. Det klarar den utmärkt. Man kan också ta toppsticklingar och sätta dem i ett glas vatten så kommer rottrådarna snabbt. Den blommar med höga, raka, silvergrå stänglar som har ljust rosa blommor. Efter blomningen brukar plantan bli risig, men man har den ju främst för bladens skull och om man klipper bort blomstänglarna innan de går i blom behåller plantorna sin fina, fasta karaktär. ’Silver Carpet’ är en sort som inte blommar. Tyvärr är den svår att få tag på men väl värd att fråga efter. Lammöron blommar i juni–juli och blir då cirka 40 cm hög. Mycket härdig.

wlavendel

Lavendel, Lavandula angustifolia, finns i mängder av varianter men alla är inte härdiga. Den ursprungliga klassiska står sig väl i konkurrensen. Lavendeln behöver ansas varje vår för att inte bli hög och träig. Gör det på våren, men inte förrän de nya gröna skotten börjar bryta fram. Allteftersom sommaren går blir bladen gråare. Vintrar som bjuder på ömsom kyla, ömsom plusgrader är förödande för lavendeln oavsett växtplats, då blir svinnet stort. Doften är ljuvlig och sägs vara lugnande och sömngivande. Och citronfjärilarna flockas runt blommorna. Kan bli 60 cm hög och blommar i juli–augusti. Halvhärdig.

Martorn. Foto: Kerstin Engstrand
Martorn. Foto: Kerstin Engstrand

Martorn drar till sig både fjärilar och humlor. Med sitt kantiga utseende är den också ett vackert komplement till växter med mjukare former.

Redan en planta av rysk martorn, Eryngium planum, blir så rikt förgrenad att den snabbt bildar ett litet hav av små tistelformade blommor som tycks dansa fram över rabatten. Med sina nästan runda blomställningar känns denna taggiga växt ändå vänlig. Både stjälkar och blommor går i blått, stålblått. Blir cirka 80 cm hög. En aning lägre och mer skulptural i sin form är alpmartorn, Eryngium alpinum, som har en flera centimeter stor blomkolv.

Silvermartorn. Foto: Kerstin Engstrand
Silvermartorn. Foto: Kerstin Engstrand

Ingen trädgård borde vara utan en silvermartorn, Eryngium giganteum, i England kallad Miss Willmotts spöke då denna dam var känd för att älska den så mycket att hon spred dess frön i alla trädgårdar hon besökte och det utan ägarnas vetskap. Men varning, den frösår sig med vindens hastighet och klipper man inte av frökolvarna innan de är mogna så har man snart en skog av martorn. Den är egentligen tvåårig men tack vare dess flitighet att sprida sig märker man inte av det, den finns där ständigt på nya växtplatser. Å andra sidan lockar blommorna till sig mängder av humlor som ibland fyller nästan hela plantan. Den blir en meter hög.

Martornsväxter har alla en kraftig pålrot som gör att de inte så gärna vill flyttas. Full sol, väldränerad och torr växtplats – då tackar de med att bli ännu intensivare blå respektive ännu silvrigare. Alla tre blommar i juli–augusti och är härdiga.

Iris pallida. Foto: Kerstin Engstrand
Iris pallida. Foto: Kerstin Engstrand

Silveriris, Iris pallida, vars svagt lila blommor sänder ut en mäktig doft av viol, har svärdsliknande blad som också ger karaktär till planteringen och effektfullt bryter av en matta av lammöron. Blir 70 cm hög och blommar i juni med en blomma åt gången. Å andra sidan är knopparna många så blomningstiden blir lång. Den växer bra även vid torka och behöver oftast varken gödslas eller vattnas. Bästa planteringstid är augusti. Iris har en jordstam, rhizom, som ska planteras precis i jordytan, gärna på en liten jordkulle så att vattnet lättare rinner av. Bred ut rötterna ordentligt i förväg, så djupt in som möjligt utan att de bryts av. I mycket sandig jord kan de dock planteras 2–3 cm under jordytan, vilket kan vara bra om läget är mycket blåsigt. Bästa effekten får man om iris planteras tre och tre tillsammans i triangelformade grupper med ett plantavstånd inom gruppen på 20–30 cm. Mellan grupperna ska det vara 30–50 cm. När det är dags att dela grupperna är det då lätt att se vilka som hör ihop. Vattna väl varannan till var tredje dag de första tio dagarna efter planteringen och sedan en gång i veckan tills plantorna är väl etablerade. Härdig.

Stjärnklocka, Campanula poscharskyana, som syns på bilden med lammöron, brukar säljas som ampel- eller krukväxt i alla butiker. Ute i trädgården blir den långlivad och bildar snart långa rankor som flätas ihop till täta blå mattor eller skyar. En ypperlig marktäckare, dessutom vintergrön, som vi borde se mera av. Den är mycket vacker tillsammans med lammöron. Blir 15–20 cm hög, börjar i regel blomma i juni och fortsätter sedan med en andra blomning på sensommaren om man river bort de vissna blomrankorna, vilket är lätt att göra utan att plantan skadas. Finns i flera varianter. ’Stella’ med sina blålila klockor med ljusare öga är populärast. Soligt läge, trivs i stora delar av Sverige bara växtplatsen är väldränerad. Härdig.

Text och foto: Kerstin Engstrand

'Monte Cassino'. Foto: Kerstin Engstrand

Blommande fleråriga växter i november, är det möjligt? Ja, i min trädgård blommar några i himmelsk blått, andra i vitaste vitt. Det är höstblommande astrar. Och en annan fördel är att det sägs att varken rådjur eller kaniner äter astrar. Kan kanske stämma, ”mina” rådjur har då aldrig knaprat på dem. Några kaniner har mig veterligen inte besökt min trädgård, ännu, så om deras matvanor kan jag inte uttala mig om.

Redan på 1630-talet kom höstblommande astrar till Europa från sina hemtrakter i Nordamerika. Troligen kom de till Sverige i mitten av 1700-talet. De blev direkt en succé. Nu är det dags att återupptäcka dem, det finns hur många sorter som helst att välja bland. Här tipsar jag om fem som blommar länge, några blommar även mitt i november.

'Monte Cassino' . Foto: Kerstin Engstrand
‘Monte Cassino’ . Foto: Kerstin Engstrand

Ju varmare höst desto fler blommor. Monte Cassino är en klassisk aster som man tyvärr alltför sällan ser i svenska trädgårdar. På engelska är den känd som Michaelmas Daisy eller Frost Flower. Dess vilda ursprung är USA. Man brukar säga att Monte Cassino (säljs också som Monte Casino) bara behöver sol och luft för att utvecklas bra. Mina plantor har också utvecklat sig bra trots att de en gång i tiden planterades på hösten. Annars är regeln att höstblommande växter ska planteras på våren.

’Monte Cassino’ är lättodlad, mjöldaggsresistent och blommar för fullt i oktober och november. Den gör allt för att lysa upp våra trädgårdar. Förr var den vanlig som snittblomma, numera ser jag den sällan i Sverige men i USA och övriga Europa är den fortfarande mycket populär. Som snittblomma brukar den lätt stå i över tio dagar.

Vetenskapligt namn: Symphyotrichum pilosum var. pringlei ‘Monte Cassino’, säljs också som Aster pringlei ‘Monte Cassino’. Filtaster är det svenska namnet på denna intensivt blommande aster. Namnet ger den rättvisa, trivs den så blommar den så tätt att de bildar en matta, eller en filt av blommor.

De flesta astrar blir lätt glesa i mitten av plantan, men inte Monte Cassino. För att få en extra fin planta kan man toppa delar av plantan i juni – juli, då förgrenar den sig extra bra. Stormtrivs i torrt och soligt läge.

Kan behöva delas efter några år och delning ska göras på våren. Blir i regel efter ett par år runt 60 till 80 cm hög, i bästa fall hela en meter och ska planteras på ett plantavstånd om 80 cm.

Aster, från grekiskans aster, betyder stjärna och syftar på blommornas form.

'Kylie'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Kylie’. Foto: Kerstin Engstrand

Luktaster ’Kylie’, Symphyotrichum novae-angliae ’Kylie’ förekommer även som Aster novae-angliae ‘Kylie’ är bedårande med sina rosa blommor. Trivs i soligt och torrt läge, blir nästan en meter hög och kan behöva stöd.

'Andenken an Alma Pötschke' . Foto: Kerstin Engstrand
‘Andenken an Alma Pötschke’ på väg att vissna, då blir den lite blekare. Nere till höger skymtar några blommor från en grenaster. Foto: Kerstin Engstrand

En annan färgstark luktaster är Symphyotrichum novae-angliae ‘Andenken an Alma Pötschke‘. Den är en relativ ny sort, från 1960-talet och blev direkt en försäljningssuccé. Vill växa i sol till halvskugga och i normal bra trädgårdsjord. I Sverige anger många att den vill växa i fuktig jord men det har jag aldrig upplevt. Blommar som bäst i september-oktober. Blir ca 90 cm hög.

'Henri Picot'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Henri Picot’. Foto: Kerstin Engstrand

Höstaster ’Henri Picot’, Symphyotrichum novi-belgii ’Henri Picot’, säljs även som Aster novi-belgii ’Henri Picot’ blommar i min trädgård lika länge som Monte Cassino. Den är mycket vacker tillsammans med sockblommans bärnstensgula höstfärger. Den är ursprungligen fransk, från arboretet Balaine och det är Henri Picot själv som taget fram den. Suverän vacker i mitten av november 2018 i zon 3 och behöver inget stöd. Är en mycket livskraftig och frisk aster. Och jag älskar dess blå färg, den ger mig lite himmelsblått när november är som gråast.

'Chatterbox'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Chatterbox’. Foto: Kerstin Engstrand

Höstaster ’Chatterbox’, Symphyotrichum novi-belgii ’Chatterbox’ blir 30-40 cm hög och har i mitt tycke den vackraste av alla rosa toner. Har sitt ursprung i USA och där säljs den som New York aster ’Chatterbox’.  Den börjar blomma i slutet av sommaren och fortsätter så i regel till slutet av oktober, ibland ännu längre.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Höstblommande växter planteras bäst på våren.

Astrarna nämnda i denna artikel klipps ner på våren, inte på hösten. De klarar våra vintrar bättre om de skärs ner på våren. Gör det när du ser nya skott komma fram vid plantans bas, inte tidigare.

Varför två olika vetenskapliga namn? Jo, DNA-tekniken har gjort att man funnit att alla astrar inte är lika, därför tillhör numera de höstblommande Symphyotrichum medan brittsommaraster fortfarande tillhör Aster. Det finns hur många som helst, och enbart Symphyotrichum innehåller ett 90-tal arter.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Axnepeta ’Blue Carpet’ innan den blommar. Se så vackert bladverk den har! Foto: Kerstin Engstrand

Det är bladverket jag först föll för. Bladen är skimrande blankt gröna och fint formade, så vackra att man inte direkt känner något större behov av att få plantan i blom. Man vill direkt när man ser den att den ska bilda en matta i rabatten. Men axnepetan ’Blue Carpet’ har också en annan härlig egenskap, blommorna är ovanligt blå!

Ja, det är en nepeta, tillhör ”kattmyntorna” men den har inte samma starka doft som de andra vilket gör att jag inte sett en enda av alla de katter som kommer till min trädgård rulla sig i den som de gör i exempelvis kantnepetan. Nepeta nervosa ‘Blue Carpet’ anses vara den blåaste av dem alla. I slutet av juni börjar den slå ut och kan blomma i omgångar fram till augusti.

Och när blommorna slår ut är de ovanligt blå. Blåa växter är svårt att få rätt färg på bild, i verkligheten har de en metallisk skimrande blå färg. Foto: Kerstin Engstrand
Och när blommorna slår ut är de ovanligt blå. Blåa växter är svårt att få rätt färg på bild, i verkligheten har de en metallisk skimrande blå färg. Foto: Kerstin Engstrand

Den är lågväxande, blir cirka 20 cm hög utan blomstänglar, 35 cm med. Går även lätt att föröka med frö! Kan sås nu på hösten eller förkultiveras inomhus på våren för senare utplantering. Köper du plantor så sätt dem på ett avstånd av 35 cm mellan varandra. Soligt läge och väldränerat vill den ha. Den vilda formen av axnepeta växer i Kashmir.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Silverstånds 'Angel Wings'. Foto: Kerstin Engstrand

Med blad stora och silverskimrande som änglavingar gör den succé så fort den visar sig. Smyckar som solitärväxt i en fin kruka eller lyser upp i rabatten, den storbladiga ’Angels Wings’ är en av nästa sommars ”måste-ha” växt. Den reflekterar både solens strålar och månsken!

Detalj bladverk. Foto: Kerstin Engstrand
Detalj bladverk. Foto: Kerstin Engstrand

Silverstånds är ett svenskt namn som används även om det inte ännu är officiellt. Dess vetenskapliga är Senecio candicans ´Angel Wings´. Den växer till sig snabbt och kan på en sommar bli 60 cm hög när den blommar. Blommorna är gula och vill du ha fokus på bladverket kan du klippa av blomstängeln så fort den dyker upp.

'Angels Wings' på väg att blomma.  Foto: Kerstin Engstrand
‘Angels Wings’ på väg att blomma. Foto: Kerstin Engstrand

Utan blomstängel bör du räkna med en höjd på 30 cm. Och den syns! Bladen är eleganta, växer på ett intressant sätt, de sveper fram över växten vilket gör att ljuset reflekteras på flera olika sätt på en och samma växt. Silverstånds ’Angels Wings’ vill växa i full sol, det gör alla växter som har silverfärgade blad, och vill ha mager och väldränerad jord. Kryddrabatten eller en kruka är bra växtplats.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vinterhärdigheten är lite osäker, det finns uppgifter att den klarar ner till minus tio grader bara den slipper en vinter som bjuder på ömsom minusgrader, ömsom plusgrader – då ruttnar den, vilket även många  kryddväxter gör en sådan vinter. Bör vintertäckas, granris över fungerar bra. Men den ger så mycket lyskraft under en sommar så den är väl värd att även betraktas som en ettåring som kanske överlever vintern. ’Angels Wings’ trivs även i kustbandet och klarar salta vindar bra.

'Angel Wings' i svart kruka är en enkel och sofistikerad kombination som gör garanterat succé. Foto: crocus.com.
‘Några plantor av Angel Wings’ i en stor svart kruka är en enkel och sofistikerad kombination som gör garanterat succé. Foto: crocus.com.

’Angel Wings’ säljs även under sortnamnet Senaw.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Man brukar säga att det finns tre huvudarter av kaffe, arabica, robusta och liberica där arabica är den vanligaste, därefter robusta. Arabica har en...