Flammar stolt gör den, papegojbusken. Så här vacker är den i början av november månad. Blir inte så hög, är riktigt nätt och fin, mera litet träd än en buske. Har du möjlighet så ska du ha en papegojbuske i din trädgård!
Vad kräver den? Skyddat läge, gärna växtzon 1, eller 2. I växtzon 3 kan den trivas om den får växa i skydd av huset, eller på en innergård.
Foto: Kerstin Engstrand
Parrotia persica är dess vetenskapliga namn. Det finns en mängd olika med sortnamn som ’Bella’ ’Burgundy’. ’ Vanessa’ säljs även som häckväxt och som växtkub. Blir 4 – 6 meter hög, växer vild i norra Iran. Papegojbusken växer långsamt så den fungerar även att odla i stor kruka. Den är lite tråkig innan den får sina höstfärger, därför kan det vara en bra idé att odla den just i kruka så man kan lyfta fram den när den klär sig i gult, orange och rött.
Papegojbusken på bilderna i denna artikel växer i Göteborgs Botaniska trädgård.
Foto: Kerstin Engstrand
Och tycker du att bladen liknar trollhasselns så stämmer det, de tillhör samma familj.
Det är slutet av juni i Stockholmsområdet, eller mitten av juli i Ockelbo och Wij trädgårdar. Det doftar sött, mycket sött och alla ser sig omkring, vad är det som doftar! Är det schersmin? Nej, något annat. Och man upptäcker små nätta träd som på håll ser ut som ett mellanting mellan syrener och fläder. Ligustersyrenen har slagit ut!
Foto: Kerstin Engstrand
Blomklasarna är stora och upprätta, de är gräddvita (gulvita) och hopplösa att göra rättvisa på bild. Detta är ett träd som måste upplevas! Och det är ett träd som blommar när inga andra träd bjuder på blomning.
Ligustersyrenens vetenskaplig a namn är Syringa reticulata. Dess ursprung är Nordostasien och är också ett mycket populärt litet träd i Kanada där det återfinns flitigt i både villaträdgårdar och parker. På engelska kallas den för Japansese Silk. Här i Sverige finns det en sort som är extra fin, ’Enskede’, som säljs som E-planta. ’Enskede’ är framtagen av en frökälla från just Enskede och anses vara frökonstant.
Fått sitt namn efter liguster
Att den på svenska heter ligustersyren beror på att blomklasarna mångt och mycket påminner om busken ligusters blommor. Liguster ser man oftast som häckväxt och den blommar vanligen i början till mitten av juni medan ligustersyrenen vanligen börjar blomma efter midsommar, då med 30 cm höga blomklasar.
1 of 2
Ligustersyren i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Ligusterhäck i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Ligustersyren blir 4 – 6 meter hög. ’Enskede’ är härdig alla gånger upp till växtzon 5, troligen även upp till växtzon 6. Är anspråkslös men trivs inte i kompakta jordar. Plantera i soligt eller halvskuggigt läge. Fjärilar och humlor älskar blommorna!
På hösten går bladen i gult, ibland till och med i purpur.
Träd och trädgård hör ihop, det hörs ju på namnet men kanske associerar vi stora träd, de riktiga giganterna, trädens träd mest till naturen, till skogen. Som liten fick man lära sig att krama ett träd om man gick vilse och forskning har bekräftat att riktigt stora och gamla träd och mossbelupna stora stenar skänker oss trygghet och ro. De finns där, vakar över oss, lever sitt ganska stillsamma liv. De rubbas inte i första taget. Och man kan krama dem hur mycket som helst.
Träd har något magiskt över sig. Men de ses också som individer vilket otaliga sagor har inspirerats av. Vi planterar vårdträd och minnesträd. Vårdträdet ska vara ett stort träd, nåväl det var väl litet och ungt när det en gång planterades, eller så har man valt ut ett stort träd, ett lövträd ska det vara, som tomtens vårdträd. Det ska finnas kvar oavsett vad som än händer. Ett vårdträd hugger man inte ner! Och man skyddar det med vatten om fastigheten skulle drabbas av brand. Seden med vårdträd lär ha börjat i slutet av 1800-talet. Trädet ska ha en koppling mellan fastigheten och de som bor där, släktens vårdträd. Det är ett träd som ska ge lycka.
Barken tillhör en ädelcypress som växt sig ståtlig i Bergianska trädgården i Stockholm. den planterades 1922. Foto: Kerstin Engstrand
Vi planterar även minnesträd, oftast för en kär vän eller släkting som gått bort. Men idag är det också populärt att ge bort ett fruktträd som gåva till ett nyfött barn. Och många par önskar sig ett bröllopsträd. De två senare är fantastiska i tanken men kanske inte alltid så praktiska, vad gör man när man flyttar? För flyttar gör ju dagens unga.
Foto: Kerstin Engstrand
Har man plats kan man bygga upp en skog, eller i alla fall en skogsdunge, där varje träd symboliserar en person i släkten, eller i alla fall närmaste familjen. Där står morfar, och där borta farfar, gammelmorfar finns också långt där borta och familjens senaste barnbarn växer inte långt ifrån. En sådan stamträdsdunge har jag sett i England, på håll ser den ut som vilken skogsdunge som helst men när man kommer nära så möts man av en bronsskylt som anger trädslag och vem trädet symboliserar. Oerhört vackert och starkt. Valet föll på ekar, med två rödekar, Quercus rubra i mitten föreställande mamma och pappa som skapade denna ”family copse” år 1988. Inga årtal för personerna, bara när dungen skapades. Här är det personernas namn och trädslagen som är de viktiga. Och helheten, stillheten, historien, livskraften, evigheten, framtiden. Att dungen tillhör en av världens rikaste familjer, som har allt materiellt man kan önska sig, gör trädens kraft ännu starkare. Och vackrare än de pampigaste sarkofager.
Alla vill fotografera henne, Judi Dench är oerhört populär. Hennes passion är träd, och ekorrar! Foto: Kerstin Engstrand
Man kan även plantera sina vänner som inte längre finns i livet. Eller låta några redan existerande träd symbolisera sina närmaste. Det har skådespelaren Judi Dench gjort. För oss svenskar är hon väl kanske mest känd för sin medverkan i James Bondfilmerna. För över 30 år sedan började hon samla sina vänner som träd. Hon drivs även för en passion för den rödbruna vanliga ekorren som har minskat starkt i antal i England, oftast blir den utkonkurrerad av den importerade gråa från Nordamerika. Träd och ekorrar hör ihop. Människor och träd hör ihop. Heter man Judi Dench så får man även möjligheter, som att få en film om sitt intresse, det är en oerhört givande film, My passion for trees är den engelska titeln och den visas fram till 31 mars 2020 även på Kunskapskanalen. Se den, njut av den och se om den! Det är en unik film som skapar visioner.
Detta är ett lejon, ett riktigt gammalt lejon, lejonträd kallas de riktigt gamla träden i Kew botaniska trädgård i Londons utkant. Och gammalt är det, detta pagodträd är från 1760-talet då det importerades från Kina till Kew. Med lite stöd står den där än idag. Behöver jag säga att besökarna flockas runt det? Det väcker beundran. Vilken kraft! Foto: Kerstin Engstrand
Smaka på ordet kaki, visst låter det som uniformsbyxor? Du vet de där khakifärgade, sandfärgade som man även har på chicka safariturer. Men det är kaki med h, kaki utan h är en frukt, en gyllene orangeröd sådan. Kaki mognar på hösten, ganska sent i november och då lyser de mogna frukterna upp trädet. För då har trädet nästan fällt alla sina blad. Och innan dess har trädet klätt sig i härliga höstfärger.
Bladen får nästan samma höstfärger som körsbärsträd. Foto: Kerstin Engstrand
Kärt barn har många namn, kaki, Diospyros kaki, säljs också under beteckningen sharon eller persimon. Hur smakar då kaki? Lite kryddigt, mycket aromatiskt, suveränt god till ost eller burrata (se vårt salladsrecept!). Kanske är den perfekta smakbeskrivningen som ett kryddigt päron.
Det är sällan som man finner kärnor i en kakifrukt. Foto: Kerstin Engstrand
Kan man odla kaki i Sverige? Ja, om du har möjlighet att odla mycket skyddat eller i ett växthus. Blomningen sker i juni men frukterna ska inte skördas förrän sent på hösten och där har vi oftast problemet hos oss. Därav rådet att odla kaki i växthus. Det anses klara enstaka kalla dagar med åtskilliga minusgrader men garanterat är enbart några enstaka minusgrader.
Visst liknar det ett äppelträd! Foto: Kerstin Engstrand
I Japan växer kaki på Fujis sluttningar. En fördel är att det fäller sina blad på vintern, men föredrar en vintertemperatur på runt fem grader som kallast. Köp ett så stort träd du kan få tag på, större träd klarar sig bättre än mindre. Ett fullvuxet kaki blir i regel 10 meter högt, kan bli hela 15, men är ett nätt träd. Och det växer långsamt. Man kan skörd frukterna omogna och låta de eftermogna inomhus.
Kärna från kakifrukt, de brukar gro bra. Foto: Kerstin Engstrand
Vi låter Kenneth Lorentzon, välkänd dendrolog och f.d. forskningsledare vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp, förklara hur det ligger till:
Kenneth Lorentzon berättar för deltagarna i ett seminarium i Uppsala, arrangerat av Uppsalakretsen av Sällskapet Trädgårdsamatörerna om fåglar äter vita rönnbär eller ej.
Blev du nu sugen på en vit rönnbär så rekommenderar vi:
Foto: E-planta
Liten pärlrönn,Sorbus frutescens fk Ås E (fd S. koehneana) är oerhörd vacker och ett måste att ha i sin trädgård. Härdig alla gånger upp till zon 5 men kan troligen även klara zon 6. Förutom de vackra bären, som verkligen ser ut som pärlor, blir liten pärlrönn ett nätt litet graciöst träd på två till tre meter. Bladen får också starka höstfärger i rött/orange. E står för E-planta.
Pärlrönnen trivs även i torr, sandig jord. Har sitt ursprung i Norge, en frökälla från Norges Lantbrukshöskola på Ås.
Foto: Kerstin Engstrand
För den sanna växtjägaren är kanske Nepalrönn, Sorbus foliolosa, som växer i Göteborgs Botaniska trädgård något att leta efter. Vild växer den i Himalaya, Butan och Nepal. Första gången beskriven av Wallich 1831, han hittade ett exemplar i närheten av Kathmandu i Nepal, där av dess svenska namn.
Vill du ha en rönn i din trädgård som bjuder på vackra höstfärger finns det några säkra kort, samtliga är så kallade E-plantor. För den vanliga rönnen, den vi ser växa vild bjuder sällan på vackra höstfärger söder om norra Småland.
E-planta är en kvalitetsmärkning av träd och buskar utvalda för svenskt klimat vilket minskar risken för vinterskador. De är provodlade på flera platser i Sverige vilket ger säkra zonangivelser och korrekta växtbeskrivningar. E-plantor är också svenskproducerade, vägen från producent till konsument blir kortare och i takt med klimatet där de ska planteras.
En klar fördel med rönn är att de är sirliga träd, och ganska små. Rönnar vill växa i soligt läge men kan också utvecklas bra i halvskugga och idag finns det också en mängd olika som dessutom bjuder på bär i nya spännande färger.
1. ‘Birgitta E’
Bär från ‘Birgitta’ lyser upp höstmörkret. Foto: Kerstin Engstrand
Commixtarönn Birgitta E, Sorbus (Commixta) ’Birgitta E’ är alla gånger härdig upp till och med växtzon 4. ’Birgitta’ är ett kompakt,smalt och upprätt växande träd som blir 5-6 meter högt. Blommar i maj med vita blommor. Bären blir riktigt gula och brukar sitta kvar länge. Under sommaren är bladen blågröna för att på hösten övergå till gulorange.
Vill som alla rönnar växa i sol till halvskugga, har inga direkta krav på jorden mer än att den inte trivs i våta jordar.
Birgitta har tagits fram med material som erhållits av Karl Evert Flinck i Bjuv. I mitten på 1960-talet fick Flinck frön från en rönn i världens främste botaniska trädgård, Kew i London märkt som Sorbus matsumurana. Av de fröplantor han fick fram i sin trädgård i Bjuv kom en att ha mycket vackra gula bär. Sorten bär drag av japansk rönn (Sorbus commixta) och därför anser man ha skäl att tro att ursprungsplantan i Kew var felmärkt.
2. ‘Carmencita E’
‘Carmencita’ Foto: E-planta
Japansk rönn ’Carmencita E’, Sorbus commixta ’Carmencita E’ är trots sitt spanskklingande namn en mycket härdig rönn, upp till zon 6 klarar den. Den är ympad på vanlig rönn. Vackrast blir ’Carmencita’ om den får växa i jord med god tillgång till fukt och att det är väldränerat. Den trivs också bra på torra marker men bör inte planteras i tät lerjord. Med sin höjd av två till fyra meter kan den mera rubriceras som en kompakt liten buske. Tillväxten är cirka 20 cm per år. Blommorna är vita och slår ut i maj-juni.
Att den fått namnet Carmencita förstår man när man får avnjuta frukterna, de är vackert lysande klarröda, bildar stora klasar men varje enskilt bär är mindre än de hos vanlig rönn. På hösten blir bladen rostbruna och grenarna får stora vinröda glänsande kloformiga vinterknoppar.
Ursprungsplantan växer i Alnarpsparken i Skåne.
3. ‘Astrid E’
‘Astrid’ växande på parkeringen till Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Prydnadsrönn Astrid E, Sorbus Astrid E, klarar sig bra i växtzon 4 blir ett mindre träd på fyra till fem meter och får en vacker pyramidal krona med lätt hängande horisontella grenar. Blir dock bredare än andra prydnadsrönnar, vanligen lite över tre meter bred. Blommar i maj, juni och får centimeterstora bär som först är brunröda för att senare över gå till varmt aprikosgult.
Är en anspråkslös rönn när det gäller jord, trivs i både soligt och skuggigt läge. Kommer ursprungligen från frösådd av bär från Uppsala Botaniska Trädgård.
4. ‘Rosmarie E’
‘Rosmarie E’ lyser upp parkeringen till Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Prydnadsrönn, eller rosmarirönn, ’Rosmarie E’, Sorbus ’Rosmari E’ är en mycket härdig rönn, zon 1- 4(5). Blir fem till sex meter högt och får en vacker ovalt rundad och tät krona.
5. ‘Dodong E’
‘Dodong E’ Foto: E-planta
Prydnadsrönn ’Dodong E’ (ullungrönn), Sorbus Dodong E är härdig upp till zon 4 och odlas för dessa fantastiska höstfärgers skull. Blir ganska stor, i regel åtta till tio meter hög. Blommorna är till skillnad mot många andra rönnar gulvita istället för vita. Och bären blir orange och svagt päronformade. Utvecklas bäst i ljusa lägen. Härstammar från material insamlat av Tor Nitzelius i Sydkorea. Det var 1976 som Nitzelius under en expedition till Japan gjorde en avstickare till den sydkoreanska ön Ullung-do som ligger långt ute i havet öster om Sydkorea. Där såg han en mängd rönnar som liknade japansk rönn men var större. I boken “Träd i när och fjärrran” anger han att den kanske är en ny art vilket man numera anger den som, Sorbus ulleungensis.
Till julen hänger vi upp en mistel i dörröppningen och väntar, i alla fall några av oss, ivrigt på att någon ska komma och kyssa oss. Den traditionen lär komma från druiderna, de hängde upp den i dörröppningar, dels för att den var fruktbarhetssymbol och dels troddes skydda hemmet mot onda makter.
Det var Plinius den äldre som gett oss den äldsta berättelsen om misteln. Han skrev under det första århundradet att keltiska druider plockade mistel. Han lär ha nämnt att de växte i ekar vilket är föga troligt. Dock visste han att mistelns vita bär är giftiga, i alla fall om de intas i större mängd. Druiderna lär ha trott att mistel hade läkande verkan och att denna skulle gå förlorad om mistelns bär vidrörde jord.
Men kyrkan förbjöd all användning av mistel, folket trotsade och fortsatte tro på dess läkande verkan. Under senare delen av medeltiden lär, på grund av dess effekt på just fruktsamhet, som sedan att kyssa varandra under en mistel uppkom. Andra ansåg att det var ett bra sätt att kontrollera allt kyssande… Det var i England som misteln först fick sin plats under julen. Och varför då? Jo, Jesu födelse och fruktsamhet, där har du sambandet.
Å andra sidan har de också en tradition att ha pingviner på sina julkort!
Vad är då en mistel?
Foto Kerstin Engstrand
Den är Sveriges enda trädlevande parasit. Dess växtsätt är gaffelgrenigt och med tiden bildas ett stort klot, oftast en meter i diameter, ibland hela två.
Mistel, Viscum album, är vintergrön. Den blommar på våren oansenliga blommor som är svåra att få se, oftast växer mistel mycket högt upp i träden. Den är tvåbyggare, dvs. den har antingen han- eller honblommor.
1 of 3
Foto Kerstin Engstrand
Foto Kerstin Engstrand
Insekter måste pollinera dem och det är den honliga som bildar bär. Trots att mistel lär vara giftig för oss människor så äter fåglarna mer än gärna bären. Inuti bären finns en vit, delvis genomskinlig seg massa och allra innerst i den ligger fröet. Slemmet gör att fåglarna smetar av sig mot trädstammen, och vips så får fröet fäste. Andra anser att de frön som passerar en fågels mage gror bättre. De frön som fastnar på tunna, släta kvistar lär gro bäst men mistelfrö har dålig grobarhet, vilket är tur, misteln är ju en parasit.
Foto Kerstin Engstrand
Om fröet gror så tar det tid på sig, först kommer två så kallade fästskivor och de bildar ett sugorgan. Detta sugorgan fäster sig i sin tur till ledningsvävnaden. Då börjar misteln suga näring av trädet.
Fridlyst
Foto Kerstin Engstrand
Flest mistlar hittar vi i Mälardalen och i Smålands östra delar. Oftast växer den på apel, lönn och lind. I Sverige växer den inte på ek. Mistel är Västmanlands landskapsblomma. Den är fridlyst.
Vår allas Carl von Linné nämnde 1755 misteln i sin Flora Svecica. På hans tid lär man ha använt bärens klibbiga innandöme med att göra lim av, ett lim som man lär ha använt att fånga just fåglar med. Eller som Linné skrev: ”fåglarna träckar till sin egen olycka”.
Mistel i din egen trädgård
Södermosat mistelfrö. Foto Kerstin Engstrand
Ett tag kunde man köpa äppelträd med mistel men de har på senare år blivit allt svårare att få tag på. Det ska sägas att trädet mår inte bra att ha denna parasit på sig. Man kan pröva med bären från en köpemistel, dessa är importerade från Polen, Frankrike och Holland. Då fröet har låg groningsförmåga behöver man många bär.Ta minst fem stycken och kleta ut på en tunn, slät gren. markera platsen för det brukar ta hela fem år innan du ser att fröet har bildat en mistel. Men därefter går det fort, en mistel brukar dubblera sin tillväxt för varje år.
Juldekoration skapad av Gunnar Kaj. Foto Kerstin Engstrand
Växter som är gröna hela året ger en grundstruktur i trädgården som inte minst är viktig vintertid. Bland kännarna så är det ovanliga tallar och granar ”stort”. Oftast börjar man med pyttesmå exemplar. Så här i juletider slår Rabarber trädgård ett slag för gran i trädgården.
Granskog är Sveriges vanligaste skogstyp och en gammal granskog är en av de artrikaste växtmiljöerna, och det är där blåbär, kantareller och orkidéer stormtrivs.
Gran trivs bäst i näringsrik, fuktig mark. Den har ett ytligare rotsystem än tallen, gran saknar oftast pålrot, vilket tallen har. Men grundvattennivån kan påverka rotfördelningen på djupet, då söker sig de djupgående rötterna längre ned i marken. Efter stormen Gudrun har man också påtalat att granen får mera djupgående rötter om de får växa i tillsammans med andra trädslag, som andra tallväxter och bladfällande träd. Och buskar.
Vill du ha en modernare stil så är det mycket snyggt att plantera flera blåbarriga granar i en klunga.
Gran kan till och med klara sig på växtplatser som inte har så djupt med jord. Foto: Kerstin Engstrand
Gran är alltid en gran, eller?
En gran tillhör något av de två huvudsläktena, Picea, som har hårda och stickiga barr, eller Abies, som har mjuka barr. Vår ”vanliga” julgran är en rödgran, en Picea, medan den så kallade Disneygranen, eller kungsgranen är en Abies. Kungsgranen heter egentligen nordmannsgran, Abies nordmanniana, och är härdig t.o.m. växtzon 4. Det folkliga namnet kungsgran fick den i början av 1980-talet då den introducerades i Sverige. Det var när Domänverket började leverera granar av denna nya sort till slottet som man började kalla dem för kungsgran. Kan bli 35 meter och har sitt ursprung i Kaukasus och nordöstra Turkiet.
De nya kottarna lyser som röda juleljus. Foto: Kerstin Engstrand
Rödgran,Picea abies, är mycket härdig och växer över hela vårt avlånga land. Den är en av de få vildväxande barrträd vi har och kan bli mycket ståtlig, upp till 60 meter. Inte nog med det, en gran kan också bli hela 400 år gammal. 400 år kan verka gammalt men tallen blir faktiskt betydligt äldre. Så att plantera en rödgran i din trädgård är verkligen att plantera ett vårdträd för åtskilliga kommande generationer.
Först när rödgranen blir 30-40 år sätter den sina första kottar. På våren är de nya kottarna röda, och står upp som tända ljus. Under maj-juni sprids pollenkornen och efter pollineringen sker befruktning men fröna mognar först under hösten. Fröspridningen sker först påföljande vår. De mogna kottarna hänger rakt ner. Vissa år är de så många så man talar om kotteår. Granen är Medelpads landskapsblomma.
“Arbor topiaria”
En välskött granhäck älskas av småfåglar. Denna omger köksträdgården i Bergianska trädgården. Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Förr var det vanligt med granhäck, en häck som småfåglarna älskar. Gran går utmärkt att klippa, och Carl von Linné kallade den för ’arbor topiara’. Det är synd att så många tar bort granhäckar, de är en viktig del av vår kulturhistoria.
Bästa tiden att beskära en gran är när årsskotten är fullt utvecklade, vilket brukar vara i juni-juli. Det är enbart de nya, mjuka årsskotten man klipper, och kännarna säger att man ska dra av skotten och inte klippa med sekatör. Och varje gång beskär man ytterst försiktigt. Vedartade delar kommer inte att skjuta nya skott. Toppning ska inte ske förrän granen/häcken har nått önskad höjd.
Smultrongran väcker alltid uppståndelse. Foto: Kerstin Engstrand
Smultrongran,Picea abies, ’Cruenta’ eller exempelvis ’Rydal’ , zon 5– 6 har fått sitt namn efter de just smultronröda skotten. Under sommaren blir skotten gröna. Blir 6 meter.
Koreagranens blåtonade kottar sitter oftast i små klungor. Foto: Kerstin Engstrand
Koreagran,Abies koreana, har sitt ursprung i Korea, och är en spektakulär gran. Det är inte växtsättet som gör den extremt iögonfallande, utan de stora blålila kottarna medan barren är vita på undersidan. Härdig t.o.m. zon 4. Den har ett vackert växtsätt och blir inte så hög, vanligen maximalt 6 meter. Och den växer långsamt varför man bör köpa ett så stort exemplar man kan finna.
Det finns flera olika koreagranar, som gul, men även en mindre koreagran ‘Silberlocke’ som har ett annorlunda utseende, barren är vrida och genom att den silverfärgade undersidan då syns bättre är denna mera silvrig.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK
Föregående