Möjligheten att få en spännande vårlöksrabatt med lång blomningstid eller någon enstaka sort som matchar just ditt hus har nog aldrig varit så stor. Det är lätt att förföras och förköpa sig. I våras blev vi på Rabarber förförda, i blekgula nyanser! Månskensgult vill  vi har i vår.

Tulpaner är svåra tycker många men några som aldrig brukar misslyckas är de tidiga så kallade naturlökarna, små näpna, låga, som violtulpanen.

Dvärgtulpanen, Tulipa turkestanica, växer vild i Centralasien. Den blir bara 15 cm hög men varje stjälk kan ge upp till 12 små blommor. Den blommar samtidigt som många krokus och porslinshyacint.

Lite senare blommar den förtjusande lilla, låga, vita violtulpanen med intensivt safirblått öga, ’Alba Coerulea Oculata’, som ibland säljs den under namnet ’Violacea Pallida’. Den blir ca 10 cm hög. Samplantera gärna med kaukasisk förgätmigej eller pärlhyacinter som båda tar upp tulpanens blåa färg.

Påskliljor är ett måste, dels äter inte rådjuren dem, dels kommer de tillbaka år efter år, till och med förökar sig. De är vackra en masse men också tillsammans med andra växter, som kejsarkrona och backsippa. Påskliljorna trivs bäst i mager jord, gärna öppen men också i glesa gräsmattor. Stora ruggar kan också delas på våren just när bladen börjar gulna.

’Cassata’ är tacksam att samplantera med andra, här med halmgul kejsarkrona.

Den halmgula kejsarkronan, Fritillaria raddeana, är vår absoluta favorit. Den blir lite lägre än de vanliga och framhävs bäst antingen i grupp, eller mot en mörk bakgrund. Den lägre höjden är en klar fördel, den behöver oftast inte stöd. Men den behöver också mycket näring för att överhuvudtaget återkomma med blomning kommande år. Gärna kalkhaltig jord och väldränerat.

Halmgul kejsarkrona

1 of 4

Eller mera färgstark vår:

Också darwinhybriderna med sina ståtliga, enkla blommor på höga, krispiga stjälkar är trogna. År efter år slår de ut just när körsbärsträden blommar. Vanligast är de gula och röda, men det finns även aprikosfärgade och två färgade sorter.

I slutet av maj kommer de liljeformade tulpanerna villigt tillbaka med sina fina, graciösa blommor.  De är vackra utslagna, men mest spännande i mulet väder, då framhävs liljeformen bäst. Liljetulpaner i full blom kan du njuta av i artikeln om Berlins tulpanängar.

Men de flesta triumftulpaner, och många dubbla sorter som Angelique, får man finna sig i att sätta nya lökar varje år.  Den fleråriga perennen alunrot, Heuchera micrantha, är här en suverän samplanteringsväxt. Bladen gör att alunrot är extra rolig att skapa nya spännande kombinationer med, för det är inte för blommornas skull man har den. De är oftast visserligen lysande rosa–cerise men är små, och sitter på smala veka ax. Mest lättodlad, och trognast är den vanliga alunroten med mörkt vinrödbruna blad, ’Palace purple’. Alunroten har ytterligare ett viktig plus då den behåller sitt fina bladverk nästan hela året om. Blir ca 40 cm hög utan blommor, ca 70 cm hög då den blommar. Vill växa i mullrik och väldränerad jord i sol–halvskugga och behöver knappt gödslas. Den är lätt att dela och kan så göras både vår som höst.

Lökregel ett är att ju mindre lökar desto tidigare ska de ner i jorden.

Fortfarande går det utmärkt att sätta tulpaner, narcisser och de större allium, prydnadslök. Tulpaner kan till och med sättas när marken frusit, fast då måste nog spett användas. Krokus, pärlhyacinter och scilla brukar också gå bra. Men sätt inte smålökar som snödroppar och vintergäck nu, för en säker blomning skulle de sättas redan i början av september – som senast.

Lökregel nummer två är ju större lök desto bättre blomning. Ibland kan man finna samma sort förpackade efter storlek– tag då de större, ibland kallade jumbostorlek. Det lönar sig även om priset ibland kan kännas avskräckande. De lökar som säljs i storförpackningar är av minsta storlek och passar bra där man vill ha massverkan. Och när man möter en löks storlek så är det midjemåttet man går på.

Lökregel nummer tre är att lökarna ska planteras väldränerat och på ett djup motsvarande MINST tre gånger lökens höjd. Det har visat sig att lökar som sätt djupare än standarddjupet (lökens höjd x tre) blir kraftigare. Gräv en grop så bred att minst fem lökar av varje sort får plats. Varför minst fem? Jo, för alla lökväxter gör sig bäst i grupper. Sätter du dem en och en på långa rader ser din trädgård snabbt ut som en frimärkssamling.

Vattna och låt vattnet sjunka undan. Strö sedan ut en halv näve benmjöl, som främjar rottillväxten i gropen, och tryck ner lökarna lätt med basen, där rottrådarna brukar skymta, nedåt, i den våta jorden. Täck över med jord och sedan återstår det bara att vänta på våren.