Taggar Inlägg "Vår"

Vår

Trollhasseln blommar tidigt, oftast redan i januari i Skåne och i februari eller mars längre upp i landet. Foto: Kerstin Engstrand

Vårsolen bländar. Äntligen! Lusten på vackra buketter är stor men gör också stora hål i kassan. Men våren kommer med liv, det finns hopp! Med några drivna kvistar kompletterade med någon köpeblomma eller kanske från den egna trädgården, en julros, krokus eller rentav snödroppar, får man lätt en lyxig exklusiv litet blomarrangemang.

Trollhassel brukar blomma med snö på huvudet, oftast slår den ut redan  i februari. Kärt barn har många namn och trollhassel kallas i England för trettondagsblomma då den där oftast blommar på trettondagen efter jul.  Den anses frambringa de tre vice männens gåvor, guld, rökelse och myrra. Blommornas gula färg symboliserar guldet, doften som känns om man tar in en kvist symboliserar rökelse och barkens bittra ämnen myrra. Blommorna ser lustiga ut, som små gula rufsiga bollar. De är inte stora, ca 2 cm men så här tidigt på året syns de väl. Det finns två varianter av trollhassel som är vanliga i våra trädgårdar, kinesisk (Hamamelis mollis) och japansk (Hamamelis japonica). De trivs i humusrik, fuktighetshållande och något sur jord. Den kinesiska är dock bara härdig till zon 2 medan den japanska klarar väl zon 3. En fördel  med trollhassel är att du behöver bara ta in en liten kvist och den förgyller vilken bukett som helst.

Några vita julrosor och en liten kvist trollhassel, de gula färgerna tar upp varandra och förgylls av det marockanska glasets guld. Foto: Kerstin Engstrand
Några vita julrosor och en liten kvist trollhassel, de gula färgerna tar upp varandra och förgylls av det marockanska glasets guld. Foto: Kerstin Engstrand

Bäst går det att börja driva kvistar från slutet av januari, tar man dem i december eller början av januari brukar resultatet bara bli intorkade knoppar. Ju tidigare på säsongen desto längre tid tar det att driva kvistarna. Under den sena vårvintern dröjer det oftast bara en vecka innan knopparna börjar öppna sig. Titta nära, titta närmare – äppelträdets knoppar skiftar i lila innan de slår ut. En knotig moss- och lavbevuxen äppelkvist är ett konstverk i sig. Ibland hittar man långa syrenkvistar som har en elegant böjd form. Syrenens starkt gröna knoppar är vackra tillsammans med alla tulpaner men kanske allra vackrast med papegojtulpaner. Sökandet efter kvistar för drivning är en upptäcktsresa i sig, men observera att kvistar får man inte bryta i skog och mark utan att först fråga markägaren om lov.

Ta in kvistar för drivning successivt, de kan stå i en hink i tvättstugan eller källaren i väntan på användning. Ge dem en ny snittyta, gärna ganska lång, och ställ dem i hett vatten, ju hårdare kvist desto hetare vatten. Med hett vatten menas så hett det nu går att få i kranen, oftast 40–60 grader. För att få fräschare grönska kan man då och de ge dem en uppfriskande dusch med rumstempererat vatten.

Några korta kvistar forsythia och några snödroppar – ett arrangemang som älskas av alla. Sådana här miniarrangemang blir mycket uppskattade av mindre middagssällskap. Låt varje gäst få ett eget och ta det med sig hem. Kanske inte skålen, men väl innehållet som är lätt att lyfta upp där det står i sin bit oasis. Foto: Kerstin Engstrand
Några korta kvistar forsythia och några snödroppar – ett arrangemang som älskas av alla. Sådana här miniarrangemang blir mycket uppskattade av mindre middagssällskap. Låt varje gäst få ett eget och ta det med sig hem. Kanske inte skålen, men väl innehållet som är lätt att lyfta upp där det står i sin bit oasis. Foto: Kerstin Engstrand

 

Två kvistar och tre blommor, ibland räcker det med en kvist och en blomma. Glesa, luftiga arrangemang som låter kvistar och blommor komma till sin rätt. Våren är inte de stora, pompösa buketternas årstid utan inbjuder till mer sparsmakade arrangemang. En liten skål eller kopp kan rymma den mest raffinerande komposition. Vanlig grön oasis är då utmärkt att använda. Om man vill kan man dölja den med lite mossa, några vackra stenar eller snäckor, tulpanblad kan också böjas mjukt. Men några köpeblommor får komplettera så länge trädgården ligger inbäddad i snö. Köp bara dem som har knoppar som börjat bekänna färg.

För längre hållbarhet kan man skära av blommorna under vatten. Blommor med vit mjölksaft som julstjärna (och maskros) håller längre om man antingen doppar snittytan i salt eller bränner den lätt.

För arrangemang med enbart drivna kvistar utan blommor passar höga, smala vaser. Vasens form blir mer framträdande om arrangemanget står högt placerat. Ta en närmare titt på de där vaserna som du har förpassat högst upp i skåpet. Många av vaserna från 30-, 40- och 50-talen blir som nya med enkla kvistbuketter i. Eller varför inte börja leta i andrahandsbutiker och på loppis – där man kan göra fynd för ett par tior. Kombinationsmöjligheterna är många och ingen bukett blir den andra lik.

Av Kerstin Engstrand

Med ljungvöxter kan du få en raffinerad framsida som gör grannarna avundsjuka. Detta är Brita Johanssons egna. Foto: Brita Johansson ur boken "Odla ljung" .

Ljung är en växt som många har fördomar om, gammal skrock säger också att om man tar in ljung för den olycka med sig. Andra förknippar växten med kyrkogårdar, åter andra med kommunala enfärgade höstplanteringar. Men så finns det de som blivit hänförda, som Brita Johansson. Är du ännu inte det så blir du det efter att ha läst Brita Johansson senaste bok som just handlar om ljung. Har du en ”naturtomt” med näringsfattig jord och lågt pH i soligt läge så har du här en ypperlig inspirationskälla till att förnya din trädgård. För Brita visar upp ljungens färgsprakande sidor.

Boken börjar med en dikt av Björn Håkansson. Den handlar om ljung, förstås, om en liten risig buske med rosenröda honungsrika blommor. Själv skriver Brita att ljungen är den skönaste länken mellan sommar och höst. Men hon börjar inte med att berätta hur du använder dig av ljung i din trädgård. Som läsare får man hålla sig till tåls, boken börjar med bland annat om ljungens historia och hur den förr användes för invärtes bruk och i industriell användning. Men på sidan 22 kommer hon loss och berättar att man måste satsa på ljung för detta är ingen växt som man har enstaka exemplar av. Den lilla växten kräver storlek för dess egenart ska framträda. Och har du de rätta odlingsförhållandena rekommenderar Brita att du anlägger en ljungträdgård på huset framsida, för det kommer att väcka uppmärksamhet. Skönhet syns. Och det visar hon också i bild, boken är rikt illustrerad med hennes egna bilder. Vi får följa en planterings färgskiftningar från januari till november och enbart det är en spännande resa. Och hennes bildmaterial är unikt.

Att odla ljung är inte lätt, utbudet är dessutom stort. Brita har testat cirka 700 sorter i sin egen trädgård som ligger i växtzon 2 och bara det är en kulturgärning av stora mått. Av dem anser hon att ett trettiotal är värda att satsa på, de är av championklass. Tack för den ovärderliga kunskapen, precis detta man behöver en bok till! Och här märks det att det är en mästare som skrivit boken. Brita Johansson är nog mera känd utomlands än i Sverige, hennes gedigna erfarenhet och kärlek till ljung genomsyrar hela boken och generöst delar hon med sig av sina planteringar så för alla som vill prova är det ”bara” att kopiera.

Boken tar även upp sjukdomar, skötsel och hur man bäst förökar sina ljungväxter. Att en bok om enbart ljung baseras på författarens egna erfarenheter är oskattbart viktigt. Denna faktabok innehåller även verkligt kalla fakta, om vintern 1996 som bjöd på flera månader av frusen mark utan snötäcke och 800 av Britas ljungplantor torkade ihjäl. En erfarenhet som är ovärderlig för alla oss som nu trånar efter att anlägga en alldeles egen liten ljunghed. Erfarenhet märks också i språket, här finna inga märkliga ord, det behöver inte Brita för hon behärskar sitt ämne och då kan man beskriva det enkelt och vackert.

Brita Johansson är också mycket skicklig tecknare. Denna teckning av Erica carnea återfinns i dess original i British Museum i London.
Brita Johansson är också mycket skicklig tecknare. Denna teckning av Erica carnea återfinns i dess original i British Museum i London.

 

Kerstin Engstrand

wOdla-ljung

Det är mitten av mars i Stockholm och våririsen blommar så självklart i kryddrabatten. Här har de trängt upp genom den japanska malören, (krypmalört) Artemisia schmidtiana 'Nana'. Foto: Kerstin Engstrand

Våriris, Iris reticulata, är en låg iris, 10-15 cm hög, som i Stockholmstrakten brukar blomma redan i mitten av mars. Det är en tålig liten skönhet vars blommor ser ut som små orkidéer. I februari kan man även köpa våriris driven i kruka, den är numera en del av ”standardsortimentet” i dagens mat- och blombutiker. Och det är bra köp för lökarna kan senare i vår när de vissnat planteras ut i en rabatt så kommer de troget att blomma år efter år. Ge gärna en näve benmjöl vid utplanteringen. Våriris trivs på en växtplats där den får rejält med sol under sommaren, och torrt ska läget vara. Man kan även köpa lökar på hösten, de sätts i augusti-september på ett djup av 7 cm.

Vild växer våriris i Turkiet och Kaukasus.

 

Vintergäcken är en tidig charmör som står stabilt på knubbiga ben. En "måste-ha" växt i trädgården. Foto: Kerstin Engstrand

Gullig är den, vintergäcken som oftast är först ut att blomma, för så snart solen börjar värma snön så brukar den slå ut.

Gäckar vintern, vintergäcken reagerar snabbt på värmande solstrålar. Foto: Kerstin Engstrand
Gäckar vintern, vintergäcken reagerar snabbt på värmande solstrålar. Foto: Kerstin Engstrand

Blomman är knubbig, intensivt gul och omges av en krage av de vackraste gröna små blad. Den blir 8−10 cm hög. En sådan tidig charmör måste man bara ha i sin trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I slutet av januari och i februari brukar man finna blommande vintergäck i kruka. De är ett ”bra” köp, först ger de glädje på köksbordet och så fort våren har kommit och tussilagon blommar kan du plantera ut dem i trädgården. För det är lättare att lyckas med dessa vårinköpta vintergäcksplantor än med de torra knölar som finns att  köpa på hösten.

Vintergäck är så söt mot svart jord, med sina små bulligt knubbiga gula blommorna måste den växa mot något mörkt annars syns den inte. Foto: Kerstin Engstrand
Vintergäck är så söt mot svart jord, med sina små bulligt knubbiga gula blommorna måste den växa mot något mörkt annars syns den inte. Foto: Kerstin Engstrand

Trivs din vintergäck så förökar den sig villigt, främst med frö. Konkurrens gillar den inte så det är ingen växt för den täta gräsmattan. Såväl gamla som nya fröplantor vill stå ostört därför trivs den under buskar.

Trivs den så sprider den sig, här är det mängder med småplantor på g. Foto: Kerstin Engstrand
Trivs den så sprider den sig, här är det mängder med småplantor på g. Foto: Kerstin Engstrand

Du kan även köpa knölar i höst för sättning i augusti – september. De  är vilande knölar, vintergäcken har ingen lök utan en platt knöl och det är inte så lätt att se vilken sida som ska vara uppåt. Sätt knölarna på ett djup av 5 cm i lite fuktig jord.

Härligt blommande ”påskägg”. Blomsterkreatören Gunnar Kaj fyllde Design House Stockholms ”Grow miniväxthus” i den senaste storleken ”M” ( höjd 23 cm) med just vintergäck. Grow är skapad av Caroline Wetterling och är gjord av två delar. Den nedre delen håller jorden och växten, den övre delen är ett lock med en pip, så att den kan användas som en vattenkanna. Den fungerar också som en ventil som håller luft och reglerar fukt  och temperaturen inuti växthuset. Grow är gjord av munblåst glas. Foto: Kerstin Engstrand
Härligt blommande ”påskägg”. Blomsterkreatören Gunnar Kaj fyllde Design House Stockholms ”Grow miniväxthus” i den senaste storleken ( höjd ca 30 cm) med just vintergäck. Grow är skapad av Caroline Wetterling och är gjord av två delar. Den nedre delen håller jorden och växten, den övre delen är ett lock med en pip, så att den kan användas som en vattenkanna. Den fungerar också som en ventil som håller luft och reglerar fukt och temperaturen inuti växthuset. Grow är gjord av munblåst glas. Foto: Kerstin Engstrand

Naturlig perfektion, en blommande kamelia är en verklig skönhetsupplevelse. Foto Kerstin Engstrand

Passionerad förförd av kamelior kan vem som helst  bli. Det räcker med att kasta en första blick på en i blom så är man fast. Blommorna kan bli hela 15 cm i diameter och har, beroende på sort, varierande form, som en ros, en pion, en dahlia, en näckros men ändå är de alla ”typiska” kamelior. Andra är till och med polkagrisrandiga! Åter andra har nya skott som går i brons.

Kamelian växer vild i Japan och Kina. Där blir den en stor generös buske, oftast lika hög som bred. Här i norra Europa kan man i Belgien och England se kameliahäckar men oftast så brukar man låta dem växa skyddade i uterum och orangerier.

I tre till tio dagar blommar varje blomma. Och då tidig vår, det är en kombination som är svår att få ihop i vårt svenska klimat. Det kliar i fingrarna och själen hungrar efter en planta. Kamelian är svår att ha hemma om du behandlar den som en helt vanlig krukväxt. Har du varmt hemma, torr inomhusluft och lite ljus – glöm kamelian. Den vill ha lite svalt och fuktigt! Får den växa så är den en tålig växt.

Bästa platsen: Det inglasade uterummet eller balkongen, växthuset om det har tillskottsvärme är bra platser. De ska övervintra i 5–10 grader, i nödfall går det med 15 grader. För varmt, och knopparna faller av. Kamelian klarar till och med en tid med några minusgrader – bara den inte just då blommar.

I kruka: Kamelian är städsegrön, dvs. den behåller sina gröna blad året runt. Den har liksom rododendron litet rotsystem och trivs därför mycket bra i kruka.

Krukan ska inte vara större än att rötterna på en säsong växer ut till krukkanten. Omplantera mindre plantor varje år så kommer de snart att bli en meterhöga, och lika breda. Låt dem stå ute i sommar, de klarar soligt läge bara de står fuktigt. Men även halvskugga. Då kommer de att tacka dig att sätta nya knoppar för dig att njuta av nästa vinter. Inte undra på att habegäret växer till sig.

Jord: Jorden är framgångsnyckeln nummer två. Lätt sur jord med ph 6–7, humusrik och porös. Kamelian behöver inte rododendronjord men trivs extra bra om den får rejält med kompostjord. Man ska kunna vattna rejält utan att jorden blir vattensjuk. Gärna en dusch då och då men inget vatten på fatet som står kvar.

Gulnande blad skvallrar om näringsbrist. Foto: Kerstin Engstrand
Gulnande blad skvallrar om näringsbrist. Foto: Kerstin Engstrand

Gödsling: Så länge din kamelia har en kraftig friskt grön tillväxt av gröna blad så behöver du inte oroa dig för gödslingen. Då har den all näring den behöver. Är däremot tillväxten gles och bladen bleka i färgen behövs näringstillskott. Svag, flytande näring s.k. rododendrongödsel fungerar utmärkt. Ge på hösten och när blomningen kommit igång.

Vattning: Kamelior får inte torka ut men heller inte stå i vatten. De föredrar regnvatten framför kranvatten.

Beskärning: Kamelia behöver normalt ingen beskärning. Skulle några skott växa i kors kan det tas bort tidigt på våren.

Angrepp: Ullsköldlöss är vanligt, de är vita bomullsliknande 2—4 mm långa djur som oftast sitter på bladens undersida. Du märker det oftast när växten blir klibbig, det är ullsköldlössens avsöndringar. Är angreppen starka samlas också sotdaggsvamp på bladen. Nyckelpigor är bra mot sköldlöss men nu brukar de inte vara aktiva när angreppen kommer. Man kan köpa nyckelpigor som biologisk bekämpning, dock levereras dessa bara när det är plusgrader ute. Tvätta plantan, ställ den isolerad från andra och rådfråga din trädgårdsbutik om lämpligt preparat om angreppen är stora.

Läs också: Nu finns kamelior för friland (länken öppnas i nytt fönster när du klickar på den).

Text och foto: Kerstin Engstrand

Victoria Skoglund driver den välkända trädgårdsbutiken Zetas – finsmakarens trädgård belägen i Huddinge söder om Stockholm och är ofta gäst i TV4:s Nyhetsmorgon. Just nu skriver Victoria på sin andra bok som utkommer i september 2016.

Under 2016 samarbetar Victoria med Blomsterfrämjandet och hon kommer att tipsa om sina egna personliga favoriter samt hur du lyckas med dina planteringar.

Victorias vårplantering

Först ut är en härlig vårplantering som baseras på svenskodlade, köldtåliga och charmiga säsongsväxter. Till Victorias vårplantering passar också klassiska penséer ypperligt!

wlqqxokqlblbvvyaewkoh
Vårplantering med alunrot, kungsängslilja, törel, prydnadsgräs, och gyllenlack. Foto: Blomsterfrämjandet/Lena Granefelt
Victorias växtval:

 

 

Victorias tips för att lyckas med vårplanteringen
Foto: Blomsterfrämjandet/Annika Christensen
En riktig glad, värmande vårkyss är denna kombination med lila gyllenlack och penséer i olika lila toner. Foto: Blomsterfrämjandet/Annika Christensen

Plantera om dina växter när du kommer hem i krukor eller lådor med tillräcklig volym. För bal­konglådor ska du räkna med minst 20×20 cm för att få ett bra resultat. Rejäla planteringskärl gör att du inte behöver vattna så ofta och att växternas rotsystem kan utvecklas väl.

Planteringskärlet ska ha dräneringshål i botten så att överflödigt vatten kan rinna av.

Välj en jord av hög kvali­tet för bästa resultat. Vattna regelbundet med svag näringslösning. Tänk på att krukor, amplar och lådor som står nära husväggen sällan får vatten även om det ösregnar ute.

Välj tåliga växter som klarar någon minusgrad utan att ta skada. Penséer, lökblommor och många perenner klarar kalla temperaturer bra.

Foto: Kerstin Engstrand

Provence färger är gult och blått, solen och havets färger. Men i februari är det gyllengul mimosa mot klarblå himmel. Och när våren äntligen kom efter en ibland osedvanligt kall vinter, så firar man. Tänk vad kyla kan göra gott! För efter en särskild sträng vinter med minusgrader ner till minus tio grader resulterade i att en av de trevligaste festivalerna föddes!

Nu börjar mimosa bli februaris blomma även här hemma. Alla trendiga butiker säljer numera plantor. Vårens ankomst på Franska Rivieran, det är lika med mimosans blomning. Mimosan, denna gula mjuka men kanske inte så vackra blomma anses i flera Medelhavsländer symbolisera kvinnlig vänskap. Och när det gäller blomsterspråk anses mimosan säga “Den stora sköna själ som bor i Dig har sin grund i Din ädla, allvarsamma stolthet.”

Det lär vara självaste Kapten Cook som var orsaken till att mimosan växer på Franska Rivieran. Den ska ha införts till Frankrike i mitten av 1800-talet, och det via en av Kapten Cooks resor  till Australien. Och den trivdes och blev ganska snart en viktig produkt att odla. Av Frankrikes totala produktion av 18 miljoner mimosakvistar kommer cirka 60% från Alpes-Maritimes regionen. Och 50% av regionens produktion, eller cirka en tredjedel av den totala franska, odlas i  kommunerna Mandelieu La Napoule och Pégomas. De ligger vid kanten av Medelhavet, mellan Esterel-massivet och skogsmarkerna i Tanneron.

Men hur pass tålig är då mimosan?

I Frankrike växer den främst uppe i bergen, längs sluttningarna, och särskilt runt staden Mandelieu-le-Napoule. Några kalla vintrar, som den år 1929, orsakade en hel del skada, det var en längre period med temperatur runt -10° C, vilket resulterade i att blommorna frös. Det året blev det ingen solskensblomning men två år senare hade större delen av mimosaträden repat sig. Och det firade man 1931 med att organisera den första mimosafestivalen. Och än idag fortsätter man med denna folkkära festival.

Livfull festival
ww_DSC0389
Isbjörnen symboliserar vintern, och självklart har den med sig mimosa. Våren har kommit till Provence! Foto: Kerstin Engstrand

Det är i februari man firar, och det är en fest med mycket glam och stoj. I hela tio dagar hyllas mimosan. Här väljs Mimosadrottningen, “Notre Dame des Mimosas”, eller ”Miss Mimosa”, musikkårer från olika delar av Frankrike liksom från grannländerna kommer och deltar i paraderna. Barn och professionella akrobater samsas sida vid sida. Fantasifulla kan man gott säga att paraderna är. Och självklart är en mycket viktig del att man kastar ut mimosakvistar till publiken. Jag har själv fått nöjet att göra det och att se allas enorma lycka över att få en kvist gör att man blir varm i själen.

 Egentligen silverakacia
Acacia dealbata var. subalpina är den mimosa vi köper blommande kvistar av i februari. Det folkliga namnet mimosa kommer från Mimosaceae, som är den växtfamilj akacian tillhör. Dess svenska namn är egentligen silverakacia. Silvret återfinns i bladens undersida. Blommorna är som små ljusgula bollar och doften är fräsch, de doftar vår. Ganska intensivt av vår, och man förstår att blomman har varit en stor tillgång till parfymtillverkningen i staden Grasse. Bladen är typiska för acaciasläktet, de är finflikiga och påminner om fjädrar. Mimosa vill växa i full sol och odlingsplatsen ska vara mycket väldränerad. I södra Frankrike ser man träden växa längs sluttningarna. Den kan övervintra i skyddade och väldränerade lägen i zon 1-2. Men det är svårare att få den att blomma, men det gör kanske inte så mycket, bladen är mycket dekorativa i sig. Annars klarar den vintern i ett inglasat uppvärmt uterum. Men den kan bli ett stort träd, upp till 30 meter! Nåväl, det är i hemlandet Australien. Där är den också är angiven som invasiv växt, men här blir den vara en maximalt tre till sex meter hög. Den är snabbväxande, och klarar att beskäras. Jordmånen ska vara neutral eller lätt sur. Är jorden för sur tenderar bladen att bli gula. Vattna sparsamt vintertid.

ww_DSC0803
Plantor till försäljning hos en “mimosiste”. Foto: Kerstin Engstrand
Odla från frö
Prislista. Foto: Kerstin Engstrand
Prislista. Foto: Kerstin Engstrand
 I välsorterade fröfirmors utbud kan man hitta frö till Acacia dealbata men yrkesodlarna, de kallas för  “mimosistes”, förökar mimosan var. subalpina med sticklingar tagna av halvförvedade grenar. De bör vara minst 15 cm långa, och ska stickas ner i en hög, smal kruka. Ta bort alla blad som kommer under jord, det är där de suttit som rötterna utvecklas. Luftfuktigheten är viktig, sticklingen får inte torka ut så en plastpåse över krukan är nödvändig. Subalpina är en hybrid och frön ger inte rätt avkomma. En sticklingsförökad planta brukar blomma andra året. Det finns även Acacia dealbata ‘Gaulois Astier’ som är framtagen av franska mimosaodlare just för att den har snyggare blomning. Denna har också grönare blad än var.subalpina. Som alltid när det gäller träd så behövs en del tålamod om man vill så frön. Dess ursprung är Australien och där är stora bränder ganska vanliga. Det kan vara orsaken till att mimosan i det vilda gror bäst efter en skogsbrand. Vi kan använda kokhett vatten istället. Häll kokhett vatten över fröna och låt de därefter ligga i blöt ett dygn innan de sås. Vanlig så-kaktusjord fungerar utmärkt.
Akacian som snittblomma
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I Provence blommar silverakacian i februari−mars. Först kommer de som säljs som snittblommor. Senare sorter används inom parfymtillverkningen. Parfymstaden Grasse ligger i utkanten av mimosadistriktet.

Välj kvistar där bara en tredjedel av blommorna har slagit ut. Doften är stark, och kan irritera allergiker. Mimosan ska du ha som den är, för blommorna avsöndrar ett ämne som påverkar andra snittblommors hållbarhet. Vill du kombinera, välj då en snittblomma med lång hållbarhet. I Provence ser man ofta buketter med mimosa och röda tulpaner eller röda rosor. Snitta kvistarna och ställ dem i ett kärl med hett vatten, gärna med lite snittblomsnäring tillsatt. Alla blad som hamnar under vatten ska tas bort. Om de får stå svalt nattetid brukar de hålla sig fräscha i 5-6 dagar. Spraya gärna blommorna med vatten.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Körsbärskornell, frukter. Foto: K Engstrand

Så är det höst och vad glöder inte i en buske som inte gör något väsen av sig, om inte vackert körsbärsröda frukter. Det är körsbärskornellen, Cornus mas, som ger frukt i augusti-september.  Och frukterna är riktigt goda!

Körsbärskornellen har man av två skäl, den tidiga blomningen och för frukterna. Den blommar tidigt på våren, oftast redan i mars och blommorna bildar små kvastar av vårlöksgula blommor. De slår ut före lövsprickningen och vanligen så blommar inte en körsbärskornell förrän den är fem år gammal.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Märkligt är att många har körsbärskornell i sina trädgårdar men få bryr sig om frukten. De röda frukterna är i början lätt sträva i smaken, till och med lite sura, men smaken blir bättre när de fått eftermogna, när frukterna är svartröda, därför är fallfrukt av körsbärskornell suveränt att använda. Och de är goda att äta direkt från busken. I Sydeuropa läggs de ofta in som cocktailbär, men bären blir också bra att göra saft eller sylt av. Den sydeuropeiska likören Dirndl är gjord på just körsbärskornell.

Vild växer körsbärskornellen i centrala och sydöstra Europa till Kaukasus.

I Sverige förekommer den inte naturligt, man ser den ofta i offentliga planteringar och ibland som prydnadsväxt i våra trädgårdar.

Körsbärskornellen är mycket torktålig och trivs i ett växtläge som bjuder på sol till halvskugga.

Är alla gånger härdig upp till växtzon 3, troligen högre. Beskäres efter blomning.

Körsbärskornell i augusti 2018. Busken växer i Bergianska trädgården, Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Körsbärskornell i augusti 2018. Busken växer i Bergianska trädgården, Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Körsbärskornell brukar tuktas och få växa som buske, då blir den som högst hela 4 meter hög medan den som träd kan bli hela 8 meter. Den går lätt att stamma upp till ett mindre träd. Och den brukar ge bättre skörd om flera får växa ganska tätt tillsammans.

Blomknoppar i januari. Foto: K Engstrand
Blomknoppar i januari. Foto: K Engstrand

Stammens bark är först gråbrun med lite gröna inslag. När den blir äldre ändrar den färg till ljusbrunt för att som riktigt gammal bli grå.

Du kan så körsbärskornell, men fröna brukar ta lång tid på sig att gro, tre år och tre vintrar är inte ovanligt.

Och fåglarna älskar körsbärskornellens frukter, särskilt koltrasten som också får bra skydd under buskarna.

Och som ädelsten

Frukterna har också givet namn till ädelstenen karneol. Karneol har i Sverige använts som smyckessten redan under vikingatiden. Karneol är också den sten som man använder till sigillringar.

Och en känd sådan sigillsten är blomsterkungen Carl von Linnés. Hans sigillring finns att beskåda i Linnémuseet i Uppsala.

 

 

 

 

 

 

 

Månskensgul rabatt vill vi ha i vår. Foto: Kerstin Engstrand

Möjligheten att få en spännande vårlöksrabatt med lång blomningstid eller någon enstaka sort som matchar just ditt hus har nog aldrig varit så stor. Det är lätt att förföras och förköpa sig. I våras blev vi på Rabarber förförda, i blekgula nyanser! Månskensgult vill  vi har i vår.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tulpaner är svåra tycker många men några som aldrig brukar misslyckas är de tidiga så kallade naturlökarna, små näpna, låga, som violtulpanen.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Dvärgtulpanen, Tulipa turkestanica, växer vild i Centralasien. Den blir bara 15 cm hög men varje stjälk kan ge upp till 12 små blommor. Den blommar samtidigt som många krokus och porslinshyacint.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Lite senare blommar den förtjusande lilla, låga, vita violtulpanen med intensivt safirblått öga, ’Alba Coerulea Oculata’, som ibland säljs den under namnet ’Violacea Pallida’. Den blir ca 10 cm hög. Samplantera gärna med kaukasisk förgätmigej eller pärlhyacinter som båda tar upp tulpanens blåa färg.

 

Påskliljor är ett måste, dels äter inte rådjuren dem, dels kommer de tillbaka år efter år, till och med förökar sig. De är vackra en masse men också tillsammans med andra växter, som kejsarkrona och backsippa. Påskliljorna trivs bäst i mager jord, gärna öppen men också i glesa gräsmattor. Stora ruggar kan också delas på våren just när bladen börjar gulna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

’Cassata’ är tacksam att samplantera med andra, här med halmgul kejsarkrona.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Den halmgula kejsarkronan, Fritillaria raddeana, är vår absoluta favorit. Den blir lite lägre än de vanliga och framhävs bäst antingen i grupp, eller mot en mörk bakgrund. Den lägre höjden är en klar fördel, den behöver oftast inte stöd. Men den behöver också mycket näring för att överhuvudtaget återkomma med blomning kommande år. Gärna kalkhaltig jord och väldränerat.

 

Eller mera färgstark vår:
Darwintulpaner är klassiska vår blommor på våra koloniområden.
Darwintulpaner är klassiska vår blommor på våra koloniområden.

Också darwinhybriderna med sina ståtliga, enkla blommor på höga, krispiga stjälkar är trogna. År efter år slår de ut just när körsbärsträden blommar. Vanligast är de gula och röda, men det finns även aprikosfärgade och två färgade sorter.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I slutet av maj kommer de liljeformade tulpanerna villigt tillbaka med sina fina, graciösa blommor.  De är vackra utslagna, men mest spännande i mulet väder, då framhävs liljeformen bäst. Liljetulpaner i full blom kan du njuta av i artikeln om Berlins tulpanängar.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Gör som Bergianska trädgården,sätt tulpanlökarna runt en alurnot. Foto: Kerstin Engstrand

Men de flesta triumftulpaner, och många dubbla sorter som Angelique, får man finna sig i att sätta nya lökar varje år.  Den fleråriga perennen alunrot, Heuchera micrantha, är här en suverän samplanteringsväxt. Bladen gör att alunrot är extra rolig att skapa nya spännande kombinationer med, för det är inte för blommornas skull man har den. De är oftast visserligen lysande rosa–cerise men är små, och sitter på smala veka ax. Mest lättodlad, och trognast är den vanliga alunroten med mörkt vinrödbruna blad, ’Palace purple’. Alunroten har ytterligare ett viktig plus då den behåller sitt fina bladverk nästan hela året om. Blir ca 40 cm hög utan blommor, ca 70 cm hög då den blommar. Vill växa i mullrik och väldränerad jord i sol–halvskugga och behöver knappt gödslas. Den är lätt att dela och kan så göras både vår som höst.

 

Lökregel ett är att ju mindre lökar desto tidigare ska de ner i jorden.

Fortfarande går det utmärkt att sätta tulpaner, narcisser och de större allium, prydnadslök. Tulpaner kan till och med sättas när marken frusit, fast då måste nog spett användas. Krokus, pärlhyacinter och scilla brukar också gå bra. Men sätt inte smålökar som snödroppar och vintergäck nu, för en säker blomning skulle de sättas redan i början av september – som senast.

 

Lökregel nummer två är ju större lök desto bättre blomning. Ibland kan man finna samma sort förpackade efter storlek– tag då de större, ibland kallade jumbostorlek. Det lönar sig även om priset ibland kan kännas avskräckande. De lökar som säljs i storförpackningar är av minsta storlek och passar bra där man vill ha massverkan. Och när man möter en löks storlek så är det midjemåttet man går på.

 

Lökregel nummer tre är att lökarna ska planteras väldränerat och på ett djup motsvarande MINST tre gånger lökens höjd. Det har visat sig att lökar som sätt djupare än standarddjupet (lökens höjd x tre) blir kraftigare. Gräv en grop så bred att minst fem lökar av varje sort får plats. Varför minst fem? Jo, för alla lökväxter gör sig bäst i grupper. Sätter du dem en och en på långa rader ser din trädgård snabbt ut som en frimärkssamling.

Vattna och låt vattnet sjunka undan. Strö sedan ut en halv näve benmjöl, som främjar rottillväxten i gropen, och tryck ner lökarna lätt med basen, där rottrådarna brukar skymta, nedåt, i den våta jorden. Täck över med jord och sedan återstår det bara att vänta på våren.

 

 

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

Delad glädje är dubbel glädje, i Berlins utkanter ligger en park dit många vallfärdar ett par gånger per år. Tulpaner, rosor och dalior lockar tusentals personer, i alla de åldrar.  Även vår chefredaktör Kerstin Engstrand, som här tipsar om denna tyska pärla och visar oss på de kombinationer som hon tyckte mest om:

Det tog lite tid att hitta, vi följer en bred gång. Det ser ganska modern ut men inga blommor i sikte. Ganska länge omges gången av gräsytor.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men strax så börjar några tulpaner skymta:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sedan blir de allt fler, och allt fler:

Till slut är det enormt med tulpaner, nu kan det väl knappast bli bättre? Eller?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Desto intensivare tulpanprakten blir, desto längre stannar besökarna upp. Man insuper verkligen blomsterglädjen, och man fotograferar varandra. Två kilometer lång är vårlökspromenaden. Britzer Garten heter parken, och det tog sin lilla tid att med tunnelbana och buss ta sig hit, parken ligger i Berlins utkanter. Men det är det värt! För här möts man av en blomfrossa som heter duga.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I slutet av april blommar här tulpaner, i långa, raka rader à la holländska tulpanfält men också i gräsmattorna, som enorma tulpanängar. Och det är just tulpanängarna som fastnar på min näthinna. Här finns så många nya kombinationer, i färger som inte är de vanligaste.  Och efter ett tag upptäcker man att de satsat på trogna tulpansorter, som Darwinhybrider och liljeformade. Vilket betyder att man inte behöver bli ruinerad om man vill kopiera någon av tulpanängarna i sin egen trädgård.

Nu är det inte bara vackert, utan man kan också få uppleva lite spänning. Här och var, där tulpanerna växter i stora fält, kan man klättra upp i en regissörsstol, eller är det en sådan där hög stol som domarna på tennismatcherna sitter i? Ja,det är lite högt, i alla fall om man också har två stora kameror med sig. Utsikten över blomhavet är speciell, så det är väl värt att ta sig besväret. Men jag tror nog inte liknande arrangemang är tillåtet i svenska parker. Synd för det är enormt roligt att få beskåda tulpaner från ovan.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

30-års jubileum
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I år 2015, firar Britzer Garten 30-årsjubileum. Den byggdes ursprungligen för BUGA utställningen 1985. BUGA står för Bundesgartenschau och är en återkommande trädgårdsutställning i Tyskland. Här finns en rosenträdgård, en kryddträdgård, rododendron en masse,  ett ”medeltida” slott, en stor insjö, en över fem kilometer lång liten järnväg och mycket mera, som en liten Karl Foersterträdgård. Karl Foerster (1874-1970) är nog för oss svenskar mest känd som mannen som gett namn till flera prydnadsgräs. Det är en mycket modern landskapspark där moderna inslag, som skulpturer möter blomsterprakt. En synergieffekt som uppskattas, det märks på besökarna för här får man vid de olika intensiva blomperioderna faktiskt betala entré, 3 euro. Man får då tillgång till en yta av hela 90 hektar, men själva landskapsparken omfattar ca 10 hektar.

2002 blev parken vald till en av Tysklands tio vackraste. Och det är absolut en av de mest inspirerande jag har besökt. Den är designad av landskapsarkitekten Wolfgang Miller tillsammans med Georg Penker och arkitekttrion Zilling, Zillich, Halfmann (Jürgen Dirk Zilling, Klaus Zillich och Jasper Halfmann). Den 26 april 1985 öppnades den och sedan dess har den bjudit på intensiv blomsterinspiration.  Eller vad sägs om över 500 000 tulpaner, där lejonparten blommar samtidigt som äppelträden?  Det är modernt, och det är romantiskt. Och självklart finns det även tulpaner i rosenträdgården.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Senare på året, från mitten av sommaren till långt in på hösten, kan man besöka parken under  “Dahlia-Febern”. 10 000 dalior, 200 olika sorter, förför då besökarna.  Bra tid att se daliorna är i början av  september, för då är även rosendelen också i intensiv blomning.

 Några udda fakta om Britzer Garten
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag var i Berlin för att bevaka en flygshow när jag fick tips om att besöka en park i Berlins utkant. ”Ett absolut måste om du  gillar blommor”, sade mannen som stod bredvid mig samtidigt som han spanade in flygens akrobatiska manövrar i luften i sin kikare. Så jag tog honom på orden. Och han hade absolut rätt, Britzer Garten är mycket sevärd. Det är under de senaste tio åren som man storsatsat på tulpaner. En stor del av kostnaden för tulpanerna betalas av ”faddrar”, privatpersoner och företag. En fadder brukar sponsra med 100 upp till 1000 euro.

Det var år 1976 som beslut om att skapa en park för BUGA, i stadsdelen Neukölln, togs och man fick in 48 olika förslag. Det vinnande förslaget utmärktes av bland annat antalet små sjöar, hela tjugo stycken, men bara tre blev anlagda, och då tre stora sjöar istället för tjugo små. I parken finns även ett 19 meter högt berg anlagt på den annars så platta området.

Britzer Garten kostade 172 miljoner euro att anlägga.

Några besökarrekord: 2011 besökte över 1,3 miljoner parken, i juli 1985 trängdes hela  235 bussar på parkeringen, medan persondagsrekordet i parken är 87 000 och det var Pingstsöndagen 1985.

Av Kerstin Engstrand

.

 

 

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...