Bland liljor och klematis

I en del av Dalarna, vackert beläget med björkar som speglar sig i sjön, ligger en blommande oas. Det är en livsglad trädgård.  En trädgård som är både väldigt romantiskt och lite tuff och modern. När sommaren börjar gå över till höst blommar här klematis och liljor i ett generöst överflöd.

Kvinnan bakom är Ulla Eriksson.  För tio år sedan började Ulla skapa sin trädgård.  När hon började gick hon med i Sällskapet Trädgårdsamatörerna (STA) och fem år senare även i Riksförbundet Svensk Trädgårds lokalkrets här i Södra Dalarna.  Sommaren 2015 var hennes trädgård med som visningsträdgård både under STA:s Riksmöte och RST:s sommarmöte. Besökarna var lyriska och många sade efter besöken att nu måste vi ha flera liljor!

Hos Ulla blommar liljorna långt in på hösten, ja de är kanske som bäst i början av september. Ett par nya liljor blir det varje år. Dels helt vanliga från vilken butik som helst, men även några rariteter. Rariteterna köper Ulla främst från Internetfirman Botanicus.  Varje vår, och varje höst, unnar hon sig någon eller några rariteter. Med tiden har det blivit en stor samling.

Vad man först slås av är alla de pricksäkra kombinationerna.  En mörkt orangeröd lilja med en gnutta blått i bladspetsarna matchas av blåa riddarsporrar som exakt plockar upp den blå tonen. Och självklart finns det lika pricksäkra kombinationer med klematis.

– Jag planterar ganska spontant, så kombinationerna har kommit till ganska omedvetet. Jag är inte så mycket för att planera, jag har nog haft väldigt tur.

Personligen tror jag att det är en inbyggd känsla, en fingertoppskänsla som gör att kombinationerna blir så lyckade.

Och Ulla tillägger: Jag känner en otrolig energi och glädje med det jag håller på med och det bidrar nog lite till resultatet.

Och du slipper liljebaggar?

– Vi är relativt förskonade från liljebaggar men visst finns de.  Jag är ute i trädgården hela dagarna och då spejar jag hela tiden efter liljebaggar. Jag har ögonen på dem! Försiktigt smyger jag mig på dem, för de är smarta och verkar ha ögon i nacken. Ser de en så kastar de sig till marken, och då ser de till att ha sin svarta mage uppåt, så de är omöjliga att se. Det gäller att nalkas dem så att de inte ser ens skugga. Jag klämmer ihjäl dem. Fingrarna, mina egna händer är mitt bästa vapen.

Vid all plantering har Ulla en genomgående strategi och det är att hon blandar in kogödsel i planteringsjorden. Liljor får också en näve benmjöl. Benmjöl främjar rottillväxten.

På våren gödslar Ulla med pelleterat hönsgödsel. Alla växter gillar pelleterad hönsgödsel, även rododendron. Alla surjordsväxter tackar för hönsgödsel i form av bra tillväxt. Hönsgödsel är så allround när det gäller just gödsling på våren. Det köps i påsar på 5 och 10 kilo, ett par stycken varje vår.

Varje klematis får under sin rika blomningstid också lite grann hönsgödsel. Det har gett gott resultat. Ulla anser att det är viktigt för att de ska orka med sin överdådiga blomning och att en extra gödselgiva är särskilt viktigt somrar som har varit ovanligt regnrika, som sommaren 2015.

Vattning är också viktigt. Årets regn har gjort både nytta som onytta, det har slagit sönder en del av den fina blomningen, men buskar och träd har växt något oerhört. För att växterna ska må bra måste de få vatten. Vattnet tar de från sjön, totalt har de fyra pumpstationer med slangar.

– Vi vattnar någonstans hela tiden, och vi vattnar ordentligt en sektion i taget. Det är viktigt att vattna rejält när man väl vattnar.

Under sommaren 2015 har de tagit emot åtta busslaster av trädgårdsentusiaster. Ulla och maken Curt-Åke tycker det är roligt att få lite respons på trädgården. Och trädgården är som gjord att ta emot besökare i. Här finns mellan 40-50 sittplatser!

– Det är vilsamt med många sittplatser och  vi försöker ha många av dem.

Och de är alla av olika karaktär. Det finns en hängsoffa i metall i en pergola, där finns bänkar och mera kontinentalt formade sittgrupper. Och alla lika självklara i sin placering. Den senast skapade är av lite mer modern stuk. Här planterar nu Ulla flera magnolior som tillsammans med andra buskar ska bädda in sittplatsen.

Ett annat stort växtintresse är pioner. De är nästan helt överblommade vid vårt besök. Här slås jag av de kraftiga och bra pionstöden. En del av dem har Ulla köpt på trädgårdsmässan i Älvsjö, andra på nätet och några har även maken skapat av armeringsjärn.

Att få en ganska platt trädgård spännande är en bedrift. Här vet man inte vad man finner runt hörnet. De smala gångarna vindlar sig fram. Rabatterna är skapade som öar som hänger ihop. När man går runt i trädgården blir det en naturligt slingrande bana och man vet aldrig vad man får uppleva runt nästa hörn. Totalt är tomten på hela 8000 kvm men ”bara” cirka 3000 är uppodlad. Och vart än man tittar hittar man intressanta buskar. Magnolior finns det en mängd av och i augusti så bildar de fin grön bakgrund till liljornas och alla klematis färgprakt. Även en hel del japanska lönnar skymtar. Många upplever japanska lönnar som svåra att övervintra men Ulla har aldrig haft problem med dem.

Det finns fortfarande en del kvar att skapa i. Just nu håller Ulla på att flytta några magnolior till en ny sittplats. Och troligen kommer delen upp mot järnvägen att bli planterad.

 

Men delen närmast mot sjön ska naturen vara som den är. Där blir det aldrig några planteringar. Där kommer alltid det naturliga lugnet vara den bästa planteringen.  Men trädgården blommar från tidig vår till frosten gör entré. Tidig vår är alla sippornas tid och därefter avlöser en mängd olika växter sin prakt.

Men hur håller du reda på vad för växter du har planterat?

– Det gör jag inte! De flesta av mina liljor kommer jag inte ihåg vad de heter.

Här och var finns det skyltar. Bland annat i form av små vita stenar som ligger på jorden, direkt under en buske. De trodde Ulla skulle vara fågelsäkra, för hon har en mängd stora fåglar som skator och kråkor som gärna norpar åt sig vanliga sticketiketter. Men ack, stenarna fick inte vara i fred.  De större fåglarna tar dem och släpper dem lite var stans, och ibland har de då gått sönder. Så nu satsat hon på små metallskyltar som hon trycker djupt ner i jorden, så djupt att överdelen knappt syns. Men hon vet att de finns där när sortnamnen ska kontrolleras.

Trädgården ligger i ett område med gott om skog. Hur är det då med rådjur och älg, kommer de och kalasar på din trädgård?

– Nej, inte alls sommartid. Älg har vi ännu inte sett men rådjuren rör sig här på senhösten och vintern. På senhösten stänger vi in hela trädgården med ett svart nät. Det syns knappt för ögat, möjligen då störarna och nätet fungerar utmärkt.

 

De åker gärna och tittar på andras trädgårdar och att delta i STA:s Riksmöte gör de varje sommar. – Man blir lätt blind hemma,  man måste ha lite aha-upplevelser och det får man när man ger sig ut för att se vad andra har skapat. Det finns så mycket spännande och så mycket som är möjligt. Man ska inte vara rädd, det är bara prova. Det hänger på viljan och så ska man inte vara så rädd att prova om det inte kostar så väldigt mycket.  En trädgård ger så mycket tillbaka, och man får dra in på något annat istället.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Här hittar du Ullas trädgård.