En pizza som väcker smaker till liv. Vi toppar den med rotsaker, potatis, jordärtskocka, palsternacka och svartrot. Och allt kan du odla själv i den egna täppan. Ingredienserna finns också i varje snabbköp. Pricken över i:et är mascarpone som ger en härlig syrlig smak till de rustika rotfrukterna. En ingrediens som till och med imponerat på självaste Jamie Oliver! Pizzan passar som drinktilltugg, förrätt, varmrätt eller som mellanmål. Den är också god dagen efter, uppvärmd i mikron.
Och vill du ha lite kött på så passar pancetta, bacon eller chorizokorv.
Köp färdig pizzabotten, jag gillar färdiga stenungsbakade pizzabottnar eller gör din egen. Man kan också köpa pizzadeg hos den lokala pizzerian. För pizzadeg, se längst ner.
Fyllning:
Om pizzan görs med tre rotsaker behövs 120 gram per rotsak, dvs
1 medelstor potatis ,av fast sort
1 medelstor palsternacka
1 ca 30 cm lång svartrot
2 – 3 jordärtskockor
Väljer du att göra pizzan med fem rotsaker, det vill säga inkluderar även persiljerot, brukar det går åt ca 70 gram per rotsak/pizza. Persiljerot har en pepprigare smak än de andra.
Vill du göra en pizza med två smaker föreslår jag jordärtskocka och potatis. Palsternacka och svartrot har en sötare smak.
0,5 silverlök, finns inte silverlök i din butik kan man ta scharlottenlök
0,5 rödlök
10 körsbärstomater
rosmarin, allra helst färsk
salt
nymald svartpeppar
1/2 burk, ca 125 gram Mascarpone
Om du vill ha lite mustigare smak och äter kött: Pancetta, ½ paket bacon, som jägarbacon klippt i bitar eller 1 chorizokorv.
För att pensla rotfrukterna med: vitlöksolja
0,5 dl olivolja
2 större eller 3 mindre vitlöksklyftor. Har du egenodlad vitlök så har den starkare smak än den importerade.
Hacka vitlöksklyftorna och låt dem dra i oljan medan du förbereder pizzan. Ju längre vitlöken får dra i oljan desto godare smak.
Denna pizza är stor som en vanlig långpanna, ca 33 x 42 cm
Börja med degen om du inte köper färdig, degrecept hittar du längst ner.
Har du köpt färdig pizzabotten, eller deg så är det bara att rulla ut degen direkt på plåten.
Jordärtskocka, potatis, silverlök, rosmarin och bacon
Palsternacka med tomat och bacon/chorizo och rosmarin
Svartrot är som palsternacka mycket mild och passar också ihop med tomat och bacon/korv.
Persiljerot är svårare att få tag på och bjuder på en mycket pepprig smak.
Jamie Oliver i pizzaskapartagen. Mascarpone hade han inte använt på pizza, med det gör vi! Foto: Kerstin Engstrand
En plåt pizza brukar räcka till 2-3 personer om den är huvudrätt. Den är lätt att dela in i olika fyllningar.
Alla rotfrukter ska skivas tunt, i maximalt 2 mm tjocka skivor. Om de är förkoka fungerar även 5 mm tjocka skivor. Det räcker med att låta de färdigskurna rotsakerna koka lätt i några minuter innan de läggs på pizzan. Alla rotsaker ska läggas i kallt vatten som får koka upp.
Skölj och ansa rotfrukterna. Den enda rotfrukt som behöver skalas är svartrot och jordärtskocka. Svartroten skärs i tunna stavar medan de andra rotfrukterna i skivor.
Löken kan vara 2–4 mm tjocka skivor eller finhacka den. Men ringar blir snyggare.
Ta ut plåten/ugnspanna från den varma ugnen. Lyft över degen. Botten blir godare om den läggs på en het plåt.
Lägg ut de olika rotfrukts- och lökfyllningarna på pizzabotten men vänta med tomater och bacon/korv rosmarin, salt och peppar.
Pensla alla rotfrukter och all lök med vitlöksoljan. Har du inte gjort vitlöksoljan så pensla med olivolja och sprid ut finhackad vitlök.
Fördela tomater, bacon och korv. Strö över rosmarin, salta lätt och dra några varv med svartpepparkvarnen.
Klicka ut mascarpone. 125 gram räcker gott till en hel pizza, tar du mer blir pizzan för blöt.
Sätt in i 225 graders varm ugn, och grädda i 10 –15 minuter om du har gjort min pizzadeg, annars följ den köpta degens/bottens anvisning. Placera plåten i den övre delen av ugnen.
Lyft ut, ta fram en sax och klipp upp pizzan i bitar. Smaklig måltid!
Pizzadeg
5 dl ciabattamjöl
3 dl vetemjöl
3 dl vatten
25 gram jäst eller 3 tsk torrjäst
1 krm salt
1,5 tsk socker
3 msk olivolja
samt ett bakplåtspapper, 33 x 42 cm.
Denna deg räcker till en långpanna. Man kan göra en större sats och sedan frysa in varje pizzabotten färdigutkavlad.
Lös upp jäst och socker i vattnet som ska vara ljummet.
Blanda ihop mjölsorterna och saltet.
Tillsätt jästblandningen pö om pö till mjölblandningen och varva med att tillsätta olivoljan. Det går utmärkt att göra degen i en matberedare eller med en handvisp med degkrokar.
När degen är fast och smidig så låt den jäsa på ett varmt och dragfritt ställe i 30 minuter. Täck den med en fuktig ren kökshandduk .
(Medan degen jäser förbereder du fyllningen)
Sätt på ugnen på 225 grader. Ha långpannan i ugnen så att den blir het, då blir pizzabottnen knaprigare.
Lägg ut degen på ett bakplåtspapper och kavla ut degen så att den blir 5 mm tjock. Inte tjockare.
Har du köpt färdig pizzabotten, eller deg så är det bara att rulla ut degen direkt på plåten.
Fikonplantor på friland, bilden är tagen i slutet av maj månad. Plats: Katrinetorps landeri, Malmö. Foto: Kerstin Engstrand
Att få bita i ett varmt, gosigt mjukt fikon, plockat direkt från trädet borde vara en mänsklig rättighet, alla borde minst en gång i livet få unnas denna sköna synd. För det är en sensuell upplevelse, både för gom, öga och känsla. Fikon kallas också för filosofernas frukt och det stämmer, man kommer i en särskild sinnesstämning när man njuter av den smaksensation som solmogna fikon bjuder på. Den sensationen är ljusår från torkade fikons smak.
Är det då värt att odla fikon i Sverige? Ja, absolut. Fikon är vackra som plantor. Och de fikon vi köper i matvarubutiken har skördats omogna och fått mogna under resans gång. Den resan sätter sina spår i smaken. Kan du övervintra trädet inomhus är fikon värt att prova på. Om du nu inte bor I Skåne, på Öland eller Gotland för där kan du odla dem utomhus året om.
Fikon är mycket näringsrika – och sockerhaltiga.
Fikon odlas i hela medelhavsregionen och är mera utbredd än olivträdet. Fikon ÄR Medelhavet i koncentrat.
För lejonparten av oss är det fikonodling i kruka som gäller. Vilket fungerar bra, fikon trivs med att ha det trång om rötterna. Bor du i Skåne, på Öland eller Gotland och har tillgång till en södervägg, där huset är uppvärmt under vintern, kan du odla fikon mot den väggen. Det är snyggt att spaljera upp fikonet mot väggen. Men där klarar sig de flesta sorter också ute i trädgården. Bara fikonet står vindskyddat och i soligt läge.
Med mycket god vintertäckning (fikonbusken blir med tiden ett stort träd) kan man lyckas också med att odla fikon i extrem skyddade lägen i växtzon 2. Från växtzon 2 och uppåt odlas fikonplantan normalt i kruka, ståendes utomhus från maj till höstfrosten. Under vintern måste den stå frostfritt, i ett svalt utrymme. Jag har under flera vintrar haft mitt fikonträd i vardagsrummet, då har det fungerat som ”julgran”.
Fikonen kommer alltid i bladvinklarna. Foto: Kerstin Engstrand
Lite fikonspråk: Ett fikon är både blomma som frukt på en och samma gång för fikon är en skenfrukt. Ett fikon består av en uppsvälld blombotten och insidan är beklädd med enkönade blommor, vad vi äter är honblommorna. Blomman sitter alltså inne i själva frukten. Fikonen växer alltid ut i bladvinklarna, det ser ut som om de växer direkt på grenarna.
Odling
Fikon planterade längs husväggen vid Katrinetorps Landeri, Malmö. Utsökt matchade med vanliga röda bondpioner! Foto: Kerstin Engstrand
Fikon tycker om hett klimat, men inte hög luftfuktighet. Det är ett lövfällande träd vilket gör att de klarar någon enstaka natt med några minusgrader. Detta är fikonets stora fördel, i och med att det fäller bladen klarar det att övervintra såväl ljust som mörkt. Frostfritt ska det vara, men temperaturen bör hålla sig runt 10-15 grader. Det klarar även att stå en hel vinter i runt fem plusgrader. Fikon behöver denna svalare viloperiod. Även Spaniens och Greklands vintrar är svala.
Problemet brukar vara att med tiden blir ditt fikon så stort att det kräver allt större kruka – och du måste hyra gaffeltruck för att orka få in krukan inför vintern. Eller att fikonträdet växer dig över huvudet och att det därmed inte längre kan vinterförvaras inomhus. Men ta det problemet när det kommer. Det kan ju vara roligt att få skänka bort ett fikonträd.
Men vänta med att sätta in ditt fikonträd tills det har fällt sina blad. Det ska vattnas även på vintern, annars torkar grenarna.
Fikonets normala lövsprickning sker i mars-april, ibland redan i februari och då är det för kallt i vårt klimat för att ställa ut det permanent. Är krukan mindre kan du börja med att ställa ut det på dagarna men min erfarenhet är att fikon klarar av att gå direkt från övervintringsstället ut i det fria.
Sorter
Foto: Kerstin Engstrand
I vårt nordiska klimat är det fikon tillhörande Adriafikon och San Pedrofikongruppen som kommer att ge frukt. De kommer att bilda fikon utan pollinering. De är så kallade partenokarpa sorter. De är goda, och vackra.
’Précote de Dalmatie’ är ett fikon tillhörandes Adriafikon-gruppen. Det klarar att växa på friland i växtzon 1 liksom de som betecknas som Bornholmsfikon. Bornholmsfikon är dock ingen sort i sig. En annan bra sort är ’King’ (San Pedro). En planta av San Pedrosorterna är emellertid fyra gånger dyrare än ett från Adria-gruppen.
’Brown Turkey’ klarar även några minusgrader. Till och med enstaka kall natt ner mot minus tio.
Smyrnafikon kallar vi dem ännu, de utsöktaste av alla fikonsorter. Det vetenskapliga namnet för fikon är Ficus carica, Carica=Karien, det landskap där Smyrna (idag Izmir) låg. Man har i närheten av Jordanfloden hittat fossil av fikon från 9000-talet för Kristus. Turkiet och Egypten är de länder som idag har de största kommersiella fikonodlingarna. De utsökta Smyrnafikon kan inte ge frukt i Norden. De måste pollineras av fikonsteklar, som inte lever i Norden.
Har du ett fikonträd som inte ger frukt kan det bero på att det är just av en sort som behöver befruktas. De sorter som odlas söderöver befruktas av fikonstekeln, som inte lever i Sverige. Eller så står trädet helt enkelt för bra, det kan kanske ha fått för mycket gödsel. Att blomma och sätta frukt har med en växts överlevnad att göra.
OBS! Fikon är laxerande, de innehåller mycket fiber och kalcium.
Rötterna
Skulle rotsystemet till slut bli för stort att det inte längre går att flytta på krukan kan du nästa vår beskära rotsystemet så att det passar till krukan. Fikon är tåligare än man tror, man blir inte tusenårig för intet. Både beskärning av grenar som rötter kan också medföra att fruktsättningen blir rikare just det året beskärningen genomförs. Så det betyder att du lugnt kan ha ditt fikon i en 40-60 cm kruka och få frukt. Större krukor är visserligen vackra, men då får du väl hyra en gaffeltruck för att ta in dem på hösten.
Vatten och näring
Fikon är, när det väl kommit igång, ganska starkväxande och får en rejäl bladmassa vilket medför att det behöver rikligt med vatten under sommaren. Att då och då under sommaren också få lite flytande näring i vattnet tackar det gärna för. Men du ska inte vattna fikonträdet när frukterna håller på att mogna, då ruttnar frukterna oftast.
Mitt fikonträd på Ibiza gödslades enligt traditionen med åsnegödsel. I brist på tillgång till åsnor så går kogödsel på påse lika bra. Ge trädet ett rejält lager gödsel på våren, 3-5 cm tjockt ska gödsellagret vara.
Beskärning
Foto: Kerstin Engstrand
Fikon beskärs på våren, när du ser att det börjar bryta nya skott. Du behöver inte beskära för att få frukt, men en kraftig beskärning kan sätta fart på ett fikons fruktsättning. Vanligen beskär man för att få en vackrare planta. Första åtgärd brukar vara att toppa mittskottet, då får plantan en vackrare, oval form. Då kommer också mer luft och ljus in i plantan och frukten blir av högre kvalitet. En för tät planta bjuder in fukt bland bladen och gör att fikonen lätt ruttnar.
Kommersiella odlare brukar tunna ut plantorna samt beskära alla skott cirka 5 cm in. Ytterbeskärningen gör att skottsättningen uppmuntras. Man bör undvika att ta bort för tjocka grenar. Det bästa är då att se till att inga grenar blir för tjocka. Man kan i november, när bladen har fallit, ta bort alla grenar som är fem år gamla.
Skörd
Foto: Kerstin Engstrand
Omogna fikon står upp. När fikonen hänger ner, då är de skördemogna. Ett annat kriterium är att skalet ska börja se lite fult ut, de flesta sorter får vita sprickor i skalet när de är perfekt mogna. Mera poetiskt är det gamla uttrycket:
Fikonet ska likna en änkas öga och en tiggares kappa.
När trädet har producerat sin andra skörd för säsongen fäller det sina blad.
Fikon ger frukt både på årets nya skott som gamla. I medelhavsklimat kan man skörda två gånger per år, den första i juni/juli och då är det de övervintrande fruktanlagen som mognar. Nästa skörd, som är de nya årsfrukterna, börjar i augusti och pågår till och med oktober. Här kan vi i regel skörda de första mogna fikonen i juli och sedan successivt in på hösten. De fikon vi brukar kunna skörda är de som övervintrat som anlag på plantan sedan förra hösten. Dessa små anlag är av storleken grön ärta. Skulle ditt träd på hösten ha kvar större omogna fikon än så bör de tas bort, för de brukar ruttna. Är din planta planterad utomhus brukar de större fikonen som är kvar när trädet fäller sina blad heller inte klara vinterns kyla.
Fikon Zacharias
Uttrycket myntades i tidningen Söndags-Nisse. Året var 1862 och det anspelar på Sackeus, tullindrivare i Jeriko som för att se Jesus bättre, klättrade upp i ett mullbärsfikonträd. Jesus uppmanade dock honom att klättra ner.
Vi använder idag uttrycket för någon som blivit lurad på konfekten.
Ta sticklingar
Fikon klarar att växa på de mest oväntade ställen. Det händer även att fikon frösår sig. Denna planta har slagit rot i en mur på Sicilien. Foto: Kerstin Engstrand
Har du en vän med ett suveränt fikonträd som ger mycket frukt så ska du absolut tigga en bit för att göra om till sticklingar. Vaddå tigga en bit? Jo fikon är som vinbär och vin, oerhört lättrotade. Av en gren kan man lätt göra flera sticklingar, som i sin tur blir egna småplantor.
Ta en kruka, vanlig plastkruka gärna fyrkantig och ca 20 cm hög. Bottna med ett lager om 2 cm lecakulor (fikon hatar att stå med våta fötter) och fyll upp med vanlig krukväxtjord. Blanda gärna in perlit i jorden. Vattna och låt överskottsvattnet rinna av. Jorden ska nu vara rejält fuktig men inte våt.
Nu tar du den färska grenen och klipper den en i bitar om 10-15 cm. Stick ner dem i krukan, längs kanten, och vid krukans hörn. Av någon anledning så rotar sig alltid sticklingar snabbare om de står mot kanten. Trä en plastpåse med lufthål över krukan. Låt stå svalt, och i skuggan. Efter några månader börjar sticklingarna skjuta skott. Fyll då på med mera jord så att sticklingen är täckt ända upp till den nedersta delen av bladet. När rottrådarna börjar sticka ut ur krukans botten är det dags att försiktigt plantera om sticklingarna. Akta de tunna, fina rötterna.
Man kan också ta sensommarsticklingar och ställa i rumstemperatur om 20-22 grader. Efter en månad brukar de rota sig. Dessa skott ska dock övervintra svalt och ljust.
Fikon kan också förökas via avläggare. Det brukar fungera bra under högsommaren.
Ja, du läste rätt. Du kan ha en kaktus i din trädgård, och det kommer att imponera på de flesta. Dessutom är den ytterst lättskött!
Satsa på en opuntia som är ett stort kaktussläkte med närmare 500 arter. Vild växer de i såväl Kanada som Sydamerika och det finns tuffingar som klarar −35 grader.Vanligast i trädgårdsbutikernas sortiment är krypopuntian, Opuntia humifusa, som är härdig, i alla fall i zon 4, och har hemma hos mig klarat sig bra under mängder av vintrar. Min har gula blommor, men frilandsopuntia kan också ha rosa och röda blommor. Andra tuffingar är sköropuntia, Opuntia fragilis, som har 1−2 cm långa taggar och vanligen gula blommor. Krypopuntian lär klara fukt bättre än sköropuntian och det finns de som odlar den i Dalarna.
Det speciella med krypopuntian är att den skrumpnar ihop under vintern, oftast redan på hösten. Den tömmer sig på vätska, viker sig ner mot marken och blir torr och ful för att på våren sedan sakta resa sig upp och bli grön igen. För att klara sig ska den växa väldränerat, gärna i en sluttning och helst med ett skydd över huvudet.
Den kan planteras överst på en liten grushög eller i grusblandad jord mot husväggen under ett takutsprång, ett litet skärmtak eller liknande. Viktigast är att rötterna och plantans bas är skyddade. Man kan också plantera växten lätt vinklad, så att rötterna och den nedersta delen av plantan kommer under en sten. Sedan är det bara att vattna vid planteringen − och glömma bort den. Du kommer ihåg din opuntia igen när den plötsligt blommar i slutet av juni−början av juli med stora blommor i gult-orange-aprikos.
Bladsticklingar av olika opuntior. Foto: Kerstin Engstrand
Skulle en del av opuntian gå av när du planterar den kan den delen också planteras. Det är bara att sticka ner den i sandblandad jord. Det är just så, vid sidan av frö, som opuntian förökar sig i naturen.
Kaktusar klarar sig under en ”normal” svensk sommar utan vattnas. Inte heller behöver de tillföras någon näring. Men hösten, särskilt september månad som ofta för med sig en hel del regn, är farlig. Då passar kaktusar på att dricka så mycket vatten de någonsin kan få − och suger de upp för mycket vatten ruttnar de. Ibland kan de också spricka. Därför är det extra viktigt att en kaktus planteras skyddat och väldränerat.
Frö av krypopuntia. Foto: Kerstin Engstrand
Opuntia kan också sås. Fröna är ganska stora, och hårda! Många experter filar på fröskalet för att få fröet att gro snabbare. Man kan också bötlägga det ett dygn innan sådd. Det sägs att man ska låta sådden stå kallt i en vecka eller två, i kylskåpskyla men mina har grott i vanlig rumstemperatur.
Det finns också katusmixfröer att köpa, de brukar i regel innehålla kaktusar som ska stå inomhus under vår svenska vinter.
Stor doroteablomma, Dorotheanthus bellidiformis, är en färgstark blomma som barn älskar. Den slår ut sina färgstarka blommor när solen lyser som bäst. Ursprungligen kommer den från Sydafrika.
Doroteablomman kan sås direkt på växtplatsen i början av april men kan också förkultiveras inomhus vilket jag rekommenderar. Inomhus kan den sås redan i början av februari.
En fröpåse av doroteablomma innehåller många frön. Foto: Kerstin Engstrand
Fröna är små men hanterbara, och de sås på ytan, det vill säga de ska inte täckas med jord, men du kan strössla ut ytterst lite jord på dem så att de ligger kvar. Så i så-/kaktusjord och låt sådden aldrig toka ut. Sådden ska stå varmt, 20 till 25 grader och undervärmen kan man fixa genom att ställa sådden över ett element. Annars är en elektrisk värmematta just avsedd för växtsådder en bra investering. Efter en vecka, oftast lite tidigare har fröerna börjat gro.
18 dagar gamla små fröplantor av doroteablomma. Foto: Kerstin Engstrand
Bladen är tjocka och de visar på att stor doroteablomma vill växa i soligt läge. De tjocka gröna bladen kan man ha i sallad, de smakar lätt syrligt.
Den stormtrivs i lerkrukor och på murar, blommar vanligen från juli ända in i september. Blir ca 15 cm hög och den räknas som ettårig här i Sverige.
Stor doroteablomma förekommer även under namnen Dorotheanthus criniflorus,Mesembryanthemum bellidiforme och Mesembryanthemum criniflorum.
Fest betyder ljus även i trädgården. Som gäst är det extra roligt om man nås av feststämning redan vid brevlådan. Och ännu festligare är det om värden har brytt sig lite extra. När det finns gott om snö kan man passa på att göra något nytt. Här får du några tips:
Foto: Kerstin Engstrand
Ibland slår snön till och ligger i gnistrande vita drivor som gjorda att uppmärksammas lite extra. Här hade barnens vintertäckta sandlåda blivit så väl inbäddad att den blev en bra grund till en värmeljuspyramid.
Platta till snön med en spade, sedan är det bara att sticka ner värmeljus i snön. Men tänkt på att etagen där ljusen sticks ner ska vara ganska fasta och inte för djupa, värmeljusen smälter snön och ljusen sjunker annars lätt ner. Vill du göra det enklare för dig kan du skotta ut håligheter i snövallen längs entrégången och sätta stora blockljus i fördjupningarna.
Foto: Kerstin Engstrand
Snö- och snabbvarianten av den klassiska islyktan. De här lyktorna är gjorda av snö som packats hårt i en vanlig 10–litershink. Vänd hinken upp och ner och snölyktan är på plats. Skrapa ut ett hål i sidan så att ett ljus får plats.
Tips: Finns det snö men ingen kramsnö så kan du göra din egen, blanda snön med lite vatten direkt i hinken.
Låt drömmen bli verklighet! Foto: Kerstin Engstrand
Kliar det i de gröna fingrarna? Då rekommenderar vi att så pelargoner. Det är enkelt och roligt och de ska sås nu i februari.
Det finns frö till rosa, vita, röda och spräckliga. Fröutbudet är inte jättestort som när det gäller sticklingar men ändå helt okej.
Pelargonfrö. Foto: Kerstin Engstrand
Pelargonen som växt kan man ha som krukväxt inomhus och utomhus på sommaren. Den tål sol och torka bra. I Medelhavsländerna ser man ofta pelargoner på terrasser och trappor. Dessutom får de sällan ohyra. För att de ska hinna börja blomma till sommarens början måste de sås tidigt, redan i februari. Jag har valt att så vanlig pelargon som saluförs av de flesta fröfirmor.
Foto: Kerstin Engstrand
Ännu en fördel är att nästa år kan du ta sticklingar av årets frösådda. Vilken glädje att få två till tre gånger fler pelargoner, så många att man kan ge bort några stycken. Att kunna ge bort det man har själv drivit upp är kanske den största glädjen med att odla. Läs vår artikel om hur du tar sticklingar, klicka här.
Pelargonerna låter du övervintra på ett svalt och mörkt ställe, även bakom en gardin går utmärkt. Viktigast är att de får minimalt med vatten under vintern.
Pelargonfrön är lite dyra, ca 40 till 50 kronor brukar en påse kosta. Cirka fem till sex plantor kan du räkna med att få från en påse. I början av juni kan du ställa ut dem. Men de är även vackra inomhus.
Här sår vi i jiffybriketter, gjorda av sammanpressad torv, enkelt och bra och man slipper att få in sorgmygg.
Du behöver:
pelargonfrön
jiffybriketter, en till varje planta
plastburk; glass- eller frysburk t ex
blyertzpenna
plastpåse
sticketikett/glasspinne
1 of 2
1. Jiffybriketterna läggs i en bunke. Foto: Kerstin Engstrand
Häll vatten på dem och efter 3-5 minuter har de svällt. Foto: Kerstin Engstrand
Ta fram lika många briketter som plantor som ska odlas.
Lägg briketterna med hålet uppåt i en plastburk. Häll lite ljummet vatten på dem och låt dem svälla upp tills de blir ca 4 cm höga. Till en brikett brukar det gå åt ca 0,5 dl vatten och det brukar ta tre till fem minuter för dem att svälla.
En blyertspennas udd brukar vara ett bra verktyg att peta undan lite torv från brikettens mitt. Ca 1/2 cm djup ska gropen vara.
Då pelargonfrön brukar ha en grobarhet på 90% räcker det i regel med ett frö i varje.
När samtliga briketter har erhållit frön tar du fram plastpåsen. I denna gör du på påsens ena långsida sex hål, lufthål, ungefär så stora att en blyertspenna kan träs igenom hålen.
Märk sådderna med sort och sådatum! Skriv med blyets på en glasspinne eller annan typ av såetikett.
Dra plastpåsen över sådden. Nu är pelargonsådden färdig. Ställ sådden varmt, minst 20 graders rumstemperatur och gärna över ett element.
Nu är det bara att följa denna årets första sådd morgon, eftermiddag och kväll. Har det hänt något? Jo, efter 5 – 10 dagar har till 90% säkerhet dina pelargonfrön grott. Nu kan man lätta på plasten, kondens är förödande för småplantor.
6 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand
Låt dina små pelargonplantor stå i ett ljust fönster, västerfönster är bra men undvik söderläge då vårsolen kan vara starkt och bränna sönder de sköra små plantorna. Har du möjlighet att ge dem extra tillskottsljus så trivs de under lysrör, ledlampa eller lågenergilampa.
14 dagar efter sådd. Foto: Kerstin Engstrand
Viktigt är dock att briketterna inte torkar ut. Vattna direkt i plastburken, då kan du lätt se hur snabbt briketterna suger upp vattnet.
När fröplantorna växt till sig och rötterna genomborrar hela briketten är det dags att plantera om i mindre krukor. Använd planteringsjord och öka succesivt krukstorleken, från jiffybrikett till 7 cm kruka, till 9 cm till 11 cm. Med 7, 9 och 11 cm menas för runda krukor dess diagonal, eller sida om du använder fyrkantiga krukor.
Fröpåsar sorterade i fotofickor. Foto: Kerstin Engstrand
När man läser de otal skatter som frökatalogerna då är det lätt att drabbas av habegär och börja beställa för att kanske senare upptäcka att man köpt fröer som man redan har. Känns det igen? Då är det bra att ha ordning på sina fröpåsar. Vilka har jag? När ska dem sås? Just det, vilka fröer man redan har är ett kapitel för sig. Dels minnet, jag har numera helt enkelt för många, men också att fröpåsar ”försvinner”, eller vad sägs om att de hittas i böcker, som bokmärke?
Under mitt nu över 50-åriga odlingsliv har ordningen varierat rejält. Lättast var det när jag var barn, då var antalet fröpåsar få och lätta att hålla reda på. Men med åren har antalet svällt, och det rejält.
Så här gör jag:
I metallåda och sorterade efter såmånad. Foto: Kerstin Engstrand
Årets urval efter såmånader, de sorter jag bestämt mig för att odla i år brukar jag sortera och placera i mina blåa metallådor. Jag har försett lådorna med mellanskivor av papp som är märkta. Där har jag skrivit månaderna februari till och med augusti samt en för året runt. Några månader har fått en extra mellanskiva, som april som är uppdelad i april- förkultivering inomhus och april- utomhus friland.
Underförstått här är att de fröer som sorteras under februari och mars då är det förkultivering inomhus som gäller. Några av dessa fröer är också krukväxtfröer. För april och maj då sådd på friland börjar bli aktuellt finns det två mellanskivor; en för inomhussådd och en för frilandsådd. Under “året runt” ligger fröer som tex smörgåskrasse, mikrogrönt och annat som spenat.
Inom varje månad sorterar jag fröpåsarna efter sorter, typ tomater, basilika etc. De grupper som jag har flera påsar av buntar jag ihop med en gummisnodd. Jag har två lådor, i den mindre har jag sorterat in blomfröer och i den större grönsaksfröer.
På detta sätt är det lätt att planera sina sådder, såväl inom som utomhus. Jag behöver inte oroa mig över att ha glömt någon sort på grund av oreda. Naturligtvis kan man göra finare mellanväggar, kanske slakta en väggkalender med fina blombilder?
Sorter som kan sås under flera omgångar flyttar jag vidare allt eftersom månaderna passerar. Rädisor som först ligger i april-friland flyttas vidare till maj och juni.
Mellanförvaring, fröer som jag redan sått. Foto: Kerstin Engstrand
Mellanförvaring, när jag sått så har jag flyttat de sorternas fröpåsarna till en mellanförvaring, särskilt nu på våren då många sådder sker inomhus. Det underlättar när man vill gå tillbaka och läsa på fröpåsens faktatext.
“Lagerförvaring” . Foto: Kerstin Engstrand
Lagerförvaring, jag har mängder med bönfröer och ännu fler tomatfröer. Dessa skatter ligger numera i stora genomskinliga förvaringslådor med lock. Tomater ryms i en stor, ärter i en annan mindre och så vidare. Här brukar jag försöka ha dem sorterade efter storlek, körsbärstomater, biff, normalstora och ibland även efter färg. Jag använder då gamla videofilmsfodral. Dock fröpåsar som rymmer stora, bulliga fröer som bönor de får ligga lite huller om buller i sin låda. Jag har åtta lagerlådor frö. Lådorna står i husets svalaste och torraste utrymme. Och mörkt.
Än idag kan man fynda gamla videofilmer för några kronor styck, fodralen är utmärkta att förvara fröer i. Foto: Kerstin Engstrand
Om du vet om att hemmet ibland besöks av små gnagare är det är bra att ha fröpåsarna i metallådor med tättslutande lock.
Har du ett fåtal fröpåsar kan du förvara dem i en burk med tättslutande lock i kylskåpets svaldel. Tar du egna frön så ska de förvaras i bruna papperskuvert eller pappåsar.
Fröpåsar sorterade i fotofickor. Foto: Kerstin Engstrand
När jag hade färre fröpåsar så hade jag dem i pärmar, sorterade i plastfickor för bilder, så kallade fotofickor för stående 10×15 cm bilder. Denna typ av plastfickor finns fortfarande att köpa.
I frysen, rariteterna, ja de förvarar jag i frysen som de gör i genbankerna. Frön klarar det, de går i vila, men de klarar inte att förvaras för varmt, i solen eller i fukt.
Om jag hade plats hade jag haft mina fröer i en separat frö/växtkombinerad kyl och frys!
Och alla fröer ska vara ordentligt torra innan de försvaras. Rätt hantering av dina fröer gör att deras livslängd kan minst fördubblas.
Maskrosen är väl vårt mest kända ogräs, men släktet Taraxacum innehåller faktiskt mer än 900 arter som indelas i 14 sektioner. Det finns ishavsmaskrosor, strandmaskrosor, hornmaskrosor … Den fjortonde och sista sektionen är ogräsmaskrosorna som det lär finnas 500 arter av, och benmaskrosen är den som växer i gräsmattan. Och benmaskrosen är onekligen vanligast, de övriga ca 899 är ovanliga.
Det är i maj som gräsmattor och vägslänter börjar bli självlysande av maskrosor. Även ur asfalten skjuter de upp, deras växtkraft är enorm. Maskrosen har många fantasifulla namn i andra länder. I Frankrike kallas den ”kissa i sängen” och i Italien för ”lejontand” och betraktas som en delikatess. Ingen måltid ska vara utan sallad, säger fransmännen och blandar, liksom italienarna, gärna in späda maskrosblad i den.
Maskrosfrön från 1990-talet, och ja de gror fortfarande! Foto: Kerstin Engstrand
Där kan man också köpa maskrosfrö i påse, de gror inte så bra i det varma klimatet som de gör hos oss. En enda blomma kan få flera tusen frön. Och alla är de försedda med fallskärm.
Så varför inte göra som fransmän och italienare, dags att ta tillvara på denna så lättodlade skatt?
Rödbladig maskros är idag det absolut senaste, om du vill ha någon enstaka som prydnad. Eller en rosablommande! Klicka härför att läsa om rosa maskros.
Fröbollar av maskros, en verklig fröskatt! Foto: Kerstin Engstrand
2019 valde också Svenska örtasällskapet maskrosen till Årets ört. de anger att namnet maskros kommer av att det ofta finns små insektlarver i blomman, som man kallade maskar. De tipsar också om att steka blomknopparna med lite lök och kryddor.
Och inte att förglömma är att maskrosen är viktig pollenväxt för humlor och bin!
Söpotatisvåfflor som i Kanada. Foto: Kerstin Engstrand
Våfflor hör vintern till. I Edmonton, nästan mitt i Kanada, fick vi dessa matiga våfflor som doftade ljuvligt av kanel, bacon och äpple. Självklart serveras de med lönnsirap. Vi tiggde till oss receptet. Och skulle du inte ha ett våffeljärn så du göra pannkakor av smeten.
1 riktigt stor sötpotatis
200 gram vetemjöl
2,5 tsk bakpulver
Lite salt
0,5 tsk kanel
2 ägg, stora så kallade frukostägg där gulorna ska separeras från vitorna.
3,5 dl mjölk
3 msk smält smör
Samt lite smör eller olja till plättlaggen.
Karamelliserade äpplen, se nedan
Lönnsirap
Bacon, knaperstekt, se nedan
Gör så här:
Börja med att koka sötpotatisen. Sötpotatis kokas som potatis, det vill säga läggs i kallt vatten som får koka upp. Koktiden brukar vara mellan 10-20 minuter.
Låt sötpotatisen svalna, därefter ska den mosas. Det görs lättast med en grov gaffel, vi brukar använda en grillgaffel.
Dags att göra våffelsmeten. Först blandas mjöl, bakpulver, salt (en nypa brukar räcka) och kanel i en bunke.
I en annan bunke blandas äggulor, mjölk och smält smör.
Rör ner ägguleblandningen i den mosade sötpotatisen.
Tillsätt mjölblandningen i äggule-sötpotatisblandningen. Rör om väl.
Nu är det äggvitornas tur. Vispa dem till ett hårt skum. Det görs lättast i en helt ren och helt torr bunke. Ett knep är att först torka ur bunken med lite citron. Börja med att vispa lite långsamt för att sedan öka hastigheten. Vitorna är färdiga när du kan lyfta bunken upp och ner utan att vitorna rinner ut.
Nu ska vitorna försiktigt vändas ner i smeten. I Edmonton lärde vi oss att det går bäst om man använder sig av en metallsked istället för en träslev.
Så är det dags att värma upp ditt våffeljärn. Varje våffla brukar ta cirka fem minuter att grädda.
Servera med lönnsirap, karamelliserade äpplen och knaperstekt bacon. Bacon som steks i smör på medelvärme blir mycket goda och lagom knapriga. Det går även att göra pannkakor av samma smet.
Skär varje äpple i åtta klyftor. Ta bort kärnorna.
Häll sockret i en stekpanna, låt sockret smälta på medelvärme. Rör inte förrän det mesta har smält.
Så fort sockret har fått färg, man brukar säga att det ska likna bärnsten, då börjar det ryka lite om det och då ska du direkt tillsätta lite kallt vatten.
Rör nu ut smöret i det heta sockret. Tillsätt därefter äppelklyftorna som får koka i cirka fem minuter. Rör om hela tiden.
En enklare variant är att steka äpplena i en stor stekpanna på medelvärme direkt med smör och socker tills äpplena är mjukna.
Man kan även börja steka äpplena i smör, på medelvärme, tills de börjar mjukna för att därefter tillsätta sockret som ska smälta ner och karamelliseras.
Nyfiken på att veta mer om kanel? Läs då vår artikel, klicka här.
Skål gjord av kanelträdets stam. Har man strösocker i skålen får sockret snart smak av kanel. Foto: Kerstin Engstrand
Kanelbulle, den känns så ursvensk, den har ju till och med en egen dag! Numera är den också en självklar del i den amerikanska kaffekedjan Starbucks sortiment. Kanel har vi på julgröten, i pepparkaksdegen, i glöggen, kanel använder vi som krydda i många utländska matrecept och kanske så kryddar vi även en kopp stark kaffe med just kanel.
Men vad är då kanel?
Ungt träd av äkta kanel en regnig och stormig dag på Sri Lanka. Foto: Kerstin Engstrand
Om du köpt hel kanel så vet du att en hel kanel ser ut som avlånga rundlar. Vanligen köper man mald kanel. Ursprunget är bark, från kanelträdet – förstås. Kanel odlas främst i Asien där klimatet är tropiskt. Indonesien, Indien, Kina och Sri Lanka är några stora områden.
I odling skördar man från små, unga träd. Barken skalas av från grenarna och torkas i solen.
Bark av kassiakanel mot stammen av ett kanelträd. Bilden är tagen i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Det finns över 200 arter av kanel. Den vanligaste, som du får när du köper hel eller malen kanel i matvarubutiken, är vad som i folkmun kallas för kassiakanel, Cinnamonun aromaticum, även padangkanel Cinnamonun burmanii från Indonesien finner man ofta i svenska butiker. Lejonparten av den kanel vi köper kommer från Kina och Indonesien. De har en starkare smak än den äkta kanelen, som många benämner som ceylonkanel, Cinnamomum verum. Äkta kanel är också ljusare till färgen. Kanelträdet är släkt med lagerträdet.
Nya blad på kanelträd. Även bladen doftar lätt av kanel. Foto: Kerstin Engstrand
Varför heter då kanel kanel?
Äkta kanel och padangkanel. Foto: Kerstin Engstrand
Vi tros ha fått ordet kanel från det tyska språket. Hel kanel ser ut som små rör och här kan det finnas en koppling till det italienska ordet för rör, canella.
Hel äkta kanel ser ut som att det rullar ihop sig från två håll medan kassikanel är ihoprullat från ett håll.
Både god och nyttig!
Gamla apotekarkrus som en gång har innehållit olika produkter av kanel. Kanelen som ligger i framkanten är äkta kanel.Bilden är tagen i Apotekarmuseet i Krakow. Foto: Kerstin Engstrand
Att bli på kanelen sade man förr om någon var berusad. Det uttrycket lär komma ifrån den tid när det var vanligt att krydda brännvin med just kanel. Myror skyr kanel och kanel kan, särskilt tillsammans med äppelskal, utlösa kraftig migrän. Men kanel lär också vara bra för matsmältningen, ha en positiv inverkan på blodsockernivån och på blodcirkulationen, om det stämmer kan vi dock inte intyga men det är uppgifter som flitigt förekommer. Kanelolja kan man köpa på Sri Lanka där oljan anses vara bra för olika hudåtkommor.
I kanel finns även kumarin som är ett smak- och doftämne. Livsmedelsverket anger att om man regelbundet och under längre tid får i sig mycket kumarin kan det skada levern. De anger att man maximalt ska inta en tesked kanel per dag om man är vuxen (gäller per 181210).
Den vanliga kanelen, kassiakanel, innehåller mer kumarin än den fina, äkta kanelen från Sri Lanka. Den äkta kanelen har de inga gränsvärden för, så förutom smaken och doften är äkta kanel dessutom att föredra när det gäller den låga halten av kumarin.
Det finns uppgifter om att kanel nämndes runt 2700 f.Kr, och då kassiakanel som ska ha använts som medicin av kejsaren Shennong av Kina, han lär ha noterat den i sin örtabok. Att kanel användes i medelhavsområdet finns det flera uppgifter om, som Ebers-papyrusrullarna (cirka 1500 f.Kr) och i gamla testamentet samt dessutom i gamla skrifter från medelhavsområdet redan 800 f.Kr.
Sidenvägen och kanelvägen tros vara de två farleder som kanelen fördes fram längs. Sidenvägen är ju ganska bekant men kanelvägen? Jo, den sistnämnda ska ha varit sjövägen från Asien till Östafrika och Etiopien vidare mot Europa. Den äkta kanelen från Sri Lanka, också kallad för Ceylonkanel, kan vi tacka Vasco da Gama för. När han 1498 fann sjövägen till Indien så hittar portugiserna nuvarande Sri Lanka. Idag är äkta kanel en mycket viktig exportprodukt för Sri Lanka och man har sedan ett par år tillbaka förbjudet import av kassikanel i syfte att förhindra att andra sorters kanel säljs som den äkta.
1 of 2
Närbild av huvudtam av ett kanelträd. Foto: Kerstin Engstrand
Skål gjord av kanelträdets stam. Har man strösocker i skålen får sockret snart smak av kanel. Foto: Kerstin Engstrand
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK