Författare Inlägg avKerstin Engstrand

Kerstin Engstrand

570 Inlägg 0 kommentarer

Foto: Kerstin Engstrand

Den är vig, klarar med lätthet att äta upp och ner och den är ganska sällskaplig av sig, den ses oftast i grupp med sina kamrater. Och du upptäcker den i regel när dina krusbärsbuskar plötsligt har kala grenar. Nåväl, så vidare plötsligt har grenarna inte blivit kala.Titta noga på bilden ovan så ser du en larv.

Foto: Kerstin Engstrand
Smakar det gott så går det bra att äta upp och ner. Foto: Kerstin Engstrand

Den som har ätit med god aptit är krusbärsstekelns larv, Nematus ribesii, som är vanligare än man tror, den förekommer i hela landet. När larven är nykläckt äter den bara lite, vilket syns på att busken plötsligt har små runda hål på bladen. De är ganska svårupptäckte då den nykläckta larven i regel håller sig väl gömd långt inne i busken. När larven vuxit till sig, och ätit upp sig på de inre bladen, ja det är då du i regel upptäcker att något är fel. Det är då som du ser att dina buskar plötsligt saknar blad.

Dock, som tur är, så varierar dess aktivitet från år till år. Den äter inte bara på krusbär utan även röda och vita vinbär. I regel börjar de med krusbärsbuskarna, och när bladen där är uppätna går de vidare till närliggande vinbärsbuskar, dock inte svarta vinbär.

Angreppen skadar buskarna då tillväxten och framför allt blombildningen skadas, vilket kommer att märkas nästkommande år. De är mycket hungriga, larverna.

Själv krusbärsstekelhonan är ganska lätt att känna igen, hon blir 6-7 mm lång, har svart huvudet, kroppen är gulbrun och vingarna genomskinliga. Hanen är lite mindre och lite mörkare i färgen.

Honan lägger äggen när bladen springer ut tidigt på våren. Äggen är små, runt 1,2 mm långa, ovala i formen och del ligger snyggt längs nervernas undersida, som stygn! En hona kan lägga 50 till 100 ägg och hon lägger i regel dem på bladens undersida, på de blad som ligger närmast stammen och långt ner på busken. De ska vara svåra att hitta för dig och för fåglar! Här gäller det att skydda sin avkomma!

En bra bild om hur det kan se ut finns på Wikipedia:

Det tar i regel sju till 14 dagar innan äggen kläcks. Larverna går igenom flera stadier innan de förpuppas. Som ”prepuppor” syns de i buskarna men de äter inte längre. När det är dags så lämnar de busken, och bildar en kokong i jorden under busken. I regel finns de några centimeter ner i jorden. Där ligger de mellan 1,5 till 2,5 månader. Vanligen kan man få uppleva hela tre generationer krusbärsteklar under en sommar! De prepuppor som lade sig i marken under hösten övervintrar i kokongen och förpuppar sig först nästa vår.

När larverna är fullvuxna är de cirka två cm långa och syns lätt igen då kroppen början och slut är gul! Prepuppor liknar larver men har blekt grönblå huvud och kropp, och saknar även svarta vårtor.

Hur får jag bort dem?
Fullvuxen larv. Foto: Kerstin Engstrand
Fullvuxen larv. Foto: Kerstin Engstrand

Lättast är att plocka larverna, lägg dem i en bunke och dränka dem i vatten.

Luckra även jorden under buskarna så att pupporna inne i kokongerna störs.

Ta för vana att kontrollera dina buskar direkt efter det att bladen har slagit ut på våren. Leta efter äggen som ligger längs bladnervernas undersida och kläm sönder äggen.

Det finns även nematoder som kan användas. Nematoder är så kallade nyttodjur, de är en typ av biologisk bekämpning och nematoderna angriper larverna, de går in i dem och skadar dem inifrån.  De ska duschas över larverna, detta är viktigt så att de verkligen infekteras av nematoderna.  Behandlingen ska inte göras i dagsljus eller starkt solsken, vädret ska heller inte vara torrt och varmt, då är risken stor att nematoderna dör, de torkar ihjäl innan den hinner börja sitt arbete. OBS! nematoder är en färskvara, seriösa säljare sänder enbart dem när det råder rätta temperaturförhållanden för transporten. Även en kylklamp brukar medfölja förpackningen. Hemma ska de innan de används förvaras i kylskåp och det enbart under en kortare tid. Noggranna instruktioner brukar följa med leveransen.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

Solrosfält, vem har inte drömt om ett sådant. En äng likaså. Barndomsminnen och reseminnen dyker ofta upp när man blir med trädgård. Och när man blir stressad, sjuk eller kanske på ålderns höst dement så hjälper trädgården en att må bättre och kanske minnas på nytt.

Vad kan man göra om man har ett stycke trädgård att skapa något nytt av? En sittplats är ett måste, och när Tom Massey, en av Storbritanniens lovande unga designers, skapade en trädgård åt välgörenhetsorganisationen Perennials, som särskilt stöder de som arbetar inom den gröna näringen, även de som är pensionerade, så förlade han den längst in.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Där, i mitten, med ryggen mot hög bambu fanns en enkel bänk. Och framför den en utsökt vattenspegel. Där blev man sittandes. Länge. Och man hörde inte stojet runt omkring en. För trädgården var uppbyggd på världens största trädgårdsmässa, Hampton Court Flower show 2017. Här kände man sig trygg och det var också meningen, platsen hade en inbyggd symbolik, den förmedlade det som organisationen Perennials står för.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vägen till denna rofyllda sittplats var desto mera spännande. Den stenbelagda gången slingrade sig elegant som en orm fram. Och den var kantad av växter, alla planterade i olika perenna, dekorativa gräs. Det var gräslikt skönt! Det var främst olika sorter av tåtelsläktet, Deschampsia, som var planterade som gardiner. Perennerna fanns där, ibland skymtade de till rejält, ibland såg man dem inte alls men oftast så förnamn man dem genom en skir ridå.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

varje växt hade sitt parti att få helt dominera. Kransveronika ,Veronicastrum virginicum  är en fulsnygg växt med karaktär. Blommar i regel i augusti och är mycket lättskött, kommer troget tillbaka år efter år.

Tom Massey i sin trädgård, iklädd kostym som matchar Afrkas blå lilja!  Foto: Kerstin Engstrand
Tom Massey i sin trädgård, iklädd kostym som matchar Afrkas blå lilja! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det brittiska trädgårdssällskapet är mycket engagerad i flera frågor som skolträdgårdar, offentliga anläggningar i städerna, miljö som användandet av torv och att uppmuntra unga att satsa på en karriär inom odling, bland annat som trädgårdsdesigner. Just det sista uppmärksammades särskilt på 2017 års upplaga av Hampton Court Palace Flower Show. Det var ingen mindre än Andy Sturgeon som fått uppdraget att skapa en ny trädgård av element från tidigare Chelsea Flower Show trädgårdar. Andy är en av världens mest känd trädgårdsdesigners med otaliga guldmedaljer i fickan. Och en av de som främst jobbar i modern stil. Till sin hjälp att bygga trädgården hade han därför enbart ungdomar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Watch This Space blev trädgårdens namn. Rabarbers läsare känner säkerligen igen stålpanelerna. De såg vi senast i Andys trädgård för The Telegraph på Chelsea Flower show 2016. Nu visades de upp igen på en väsentligt mindre yta.

Trädgården var indelad i flera små rum, alla kantade av häckar.  Foto: Kerstin Engstrand
Trädgården var indelad i flera små rum, alla kantade av häckar. Foto: Kerstin Engstrand

Andy ville visa hur roligt det är att jobba med trädgårdsdesign. Inte bara element från hans egen Chelseaträdgård fanns med, stenarna kanske du också känner igen, de såg vi senast i Cleve West trädgård för M&G 2016.

Återbruk från Cleve Wests woodlandträdgård 2016.  Foto: Kerstin Engstrand
Återbruk från Cleve Wests woodlandträdgård 2016. Foto: Kerstin Engstrand

Även detaljer från några av Sarah Eberles trädgårdar fanns med. Sarah är den designer som fått flest guldmedaljer på Chelsea Flower Show och den enda som fått guld i alla kategorier samt även Best in Show i alla kategorier.

James Alexander-Sinclair och Andy Sturgeon i engagerat samtal om design Foto: Kerstin Engstrand
James Alexander-Sinclair och Andy Sturgeon i engagerat samtal om design Foto: Kerstin Engstrand

Det var sparsmakat med färg i trädgården, vita fingerborgsblommor var den blomma som syntes mest. Någon enstaka rosa rudbeckia likaså, men den växt som stal showen var en blå marton som var effektfullt planterad framför gången.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det bubblar i dubbel bemärkelse. I botten av denna konceptträdgård, och runt om den, publiken skrattar, funderar, diskuterar och gillar! Bill Wilder, trädgårdsdesigner verksam i Eskilstuna har gjort det igen. Överraskat. Känner du igen namnet? Jo, det var Bill som på Nordiska trädgårdar 2008  gjorde en upp och nervänd trädgård där blommorna växte nedåt, från taket.

Miracle, eller Elements of Life, sex meter hög med ett ståtligt granatäppelträd på toppen växandes i en miniträdgård kantad med Pittosporum tobira, glansbuske, imponerade dubbelt upp även på domarna. Bill fick både guldmedalj och det prestigefyllda priset ”Best Conceptual Garden” på 2017 års upplaga av Hampton Court Palace Flower Show som besöks av över 130 000 personer, det är världens största trädgårdsmässa arrangerad av RHS, det brittiska trädgårdssällskapet. Utställningen pågår i en vecka och hålls i anslutning till palatset Hampton Court söder om London.

Det fanns en närhet i denna samtidigt vetenskapliga installation. Vi var många som diskuterade vad det var som gjorde oss så berörda. Var det rötterna? Eller jorden? Syret som bubblade, eller vattnet? Eller granatäpplets sträva och påtagliga närhet samtidigt som det kändes som om det vore på väg att flyga till månen? Det stod på en tremeter högt stålstativ tillverkat i Eskilstuna, och själva trädet var i sig tre meter. I botten fanns en sockel av rostfritt stål där olika livsviktiga mineraler bland annat var angivna, med de vetenskapliga beteckningarna.

Vad som vi mest tittade på var jorden, och vattnet, och luftbubblorna. Just detta som är så viktigt för liv. Och det fokuserade hans installation på, på ett mycket elegant självklart och pedagogiskt suveränt sätt. Det var bara så bra.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Behöver vi säga att Bill och hans medhjälpare själva hade transporterat lejonparten av installationen från Sverige, från Eskilstuna och Trosa? Trädet kom med hjälp från Capel Manor där Bill en gång har studerat. Det var tre meter högt. Det kom inklusive rötter och jord. Det var minst sagt maffigt. Jag har sett många installationer liknande denna men denna är den bästa jag sett. Och det säger jag inte för att jag råkar vara född i Eskilstuna (flyttade när jag yngre än sex månader).

På Stockholms trädgårdsmässa i april 2018 gjorde han en liknande installation, nu med tulpanens historia som tema. Det var också oerhört effektfullt och även denna engagerade publiken.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Well done, Bill, nu vill vi se dig på Chelsea Flower Show!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Rosa dahlior och kål, kan det bli vackrare? Foto: Kerstin Engstrand

Har du sett vackrare kålhuvuden? De är så vackra att man kan tro att de inte är äkta. Men det var de. Kålen var en viktig ingrediens i den köksträdgård som visades upp på 2017 års Hampton Court Palace Flower Show.

Mullbär ' Charlotte Russe'.  Foto: Kerstin Engstrand
Mullbär ‘ Charlotte Russe’. Foto: Kerstin Engstrand

Mullbär, Morus rotundiloba  ‘Charlotte Russe’ (‘Matsunaga’) ger bär redan första året. Sorten blev Årets växt 2017 på Chelsea Flower Show 2017. Det är en lågväxande sort, blir som en liten buske.

Det var en kostnadseffektiv odling med fokus på hur proffsen odlar men upplagt med en stor portion humor, ja det var Juliet Sargeant idé när hon skapade sin oerhört populära köksträdgård som hon skapat på uppdrag av det brittiska trädgårdssällskapet, The Royal Horticultural Society (RHS) i samarbete med tv-bolaget BBC. Det är RHS som arrangerar denna trädgårdsutställningen som är världens största, över 135 000 besökare under en dryg vecka.

Juliet slog igenom som designer på en annan utställning, på världens mest berömda, Chelsea Flower Show, 2016. Då fick hon guld och det kan du se här.

Kålrabbi och röda dahlior. Foto: Kerstin Engstrand.
Kålrabbi och röda dahlior. Foto: Kerstin Engstrand.

Kålrabbi, perfekta exemplar, så perfekta att de gav en lite overklig känsla växte i ett land tillsammans med röda dahlior och gul mangold. Kålrabbi kallas också för knutkål, ett mycket passande namn!

odla utan jord. Foto: Kerstin Engstrand
Odla utan jord. Foto: Kerstin Engstrand

Här fanns odlingsmetoder för alla, sofistikerade klätterstöd för bönor, traditionella kålland (med världens vackraste kålhuvuden!), roliga idéer som passade i en kruka på balkongen och så mera tekniska som aquaponics (där växterna får sin näring från fisk) samt hydroponisk odling (odling i vatten utan jord).

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Juliet visade även på hur man kan använda halmbalar för att lyckas med växter som kräver varmare klimat. I England är det flera företag som odlar meloner ympade på squash, och de odlas i halmbalar. En sådan sort är melonen ’Ogen’, en liten melon, frukterna blir cirka 15 cm i diameter. Mognar ”tidigt”, i mitten till slutet av juli. En varm sommar kan man även lyckas odla den under fiberduk, annars är det växthus som gäller.

Juliet Sargeant. Foto: Kerstin Engstrand
Juliet Sargeant. Foto: Kerstin Engstrand

Det ska vara lätt, roligt och billigt att odla! Alla kan odla något ätbart säger en lite trött men mycket glad och nöjd Juliet.  Alla skulle kunna finna någon idé att kopiera och man skulle vilja bli nyfiken, vilket hon lyckades väl med.

Blomsterbönan fick en fin inramning. Foto: Kerstin Engstrand
Blomsterbönan fick en fin inramning. Foto: Kerstin Engstrand

Blomsterbönan hade också en given plats, den är ”stor” i England. Den klängde i en ganska modern ram, svart med ståltrådsvajrar. Blomsterbönan kallas på svenska även för rosenböna, den har mycket vackra marmorerade bönor som går i brunt och gammalrosa. Får korallröda blommor och ger rikligt med platta stora bönbaljor som måste, som alla bönor, förvällas innan man äter dem.

Roliga krukodlingar
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Ett inslag som väckte många aha och även skratt var hennes odlingskrukor med teman. Eller vad sägs om att odla ditt eget örtte, Pimms (klassisk drink), pizza eller vad som ska wokas till middag?

 

Kålen!
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det låg ett skimmer över kålbladen, de var denna köksträdgårds absoluta stjärnor. Självklart hade kålfjärilen hittat trädgården! Är det live tv så är det ( se längre ner i denna artikel). Allt var odlat organiskt.

'Dutchman' i förgrunden, bakom dahliorna växer den röda grönkålen 'Redbor'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Dutchman’ i förgrunden, bakom dahliorna växer den röda grönkålen ‘Redbor’. Foto: Kerstin Engstrand

‘Dutchman’ är en kål som är känd för sin utsökta smak. Är lite mindre än andra kålsorter varför den passar extra bra att odla i pallkragar. Även denna är en sort som lämpar sig väl att odla i norra Sverige.

’Redbor’, (syns på bilden ovan), är en röd grönkål som också är en sort som rekommenderas för norra Sverige. Den är lite sötare och mildare i smaken än vanlig grönkål.

 

Till vänster 'Red Drumhead', till höger grönkålen 'Reflex' . Foto: Kerstin Engstrand
Till vänster ‘Red Drumhead’, till höger grönkålen ‘Reflex’ . Foto: Kerstin Engstrand

’Red Drumhead’  kan lätt utveckla två kilo tunga huvuden. Ganska snabb i utvecklingen. Är en gammal gedigen frösort från andra hälften av 1800-talet, enligt uppgift från 1865.

Grönkålen ’Reflex’ kan även odlas som mikroblad, eller baby leaf som man säger i Storbritannien. ’Reflex’ är en medeltidig grönkål som behöver 120 dagar från sådd till skörd. Anses vara den bästa grönkålen vid sen plantering. ’Reflex’ är en F1 hybrid och sorten är känd för att ge stora skördar. En sort som anses passa särskilt bra för norra Sverige.

 

'Red Jewel' Foto: Kerstin Engstrand
‘Red Jewel’ Foto: Kerstin Engstrand

Rödkål ’Red Jewel’, även den ett praktexemplar. Är en F1 hybrid som blir skördeklar från slutet av juli/början av augusti och kan skördas under hela hösten. Blir cirka 40 cm hög. Fanns liksom grönkålen ‘Reflex’ också med i Chris Evans köksträdgård på Chelsea Flower Show 2017.

Juliet hade alltså valt en hel del grönsakssorter som passar extra bra för svenskt klimat. Visste hon om det? Hör henne själv berätta:

 

 

Köksodling i direktsänding, varje dag i en hel vecka!
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården användes även som tv-studio med direktsändningar under hela veckan. Och det inte mindre än med The Hairy Bikers, Si King and Dave Myers, som för ett par år sedan även gjorde delar av sin programserie från Sverige. De besökte bland annat Rosendals trädgårdar i Stockholm.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Uteköket var rejält. Och hade en rolig detalj, hela långsidan var klädd med kryddor, persilja, timjan, salvia och rosmarin. Liknande lösningar, fickor att odla i, finns även att få tag på i Sverige i välsorterade trädgårdsbutiker. Bland kryddorna växte violer. Alla växter i trädgården var ätliga, även blommorna.

Att BBC har resurser, det märktes, se bara här. Det SvT och TV4, detta är hur man gör trädgårdstv, inget krut ska fattas vid inspelningen! Si och Dave lagade varje dag mat av grödorna som fanns i trädgården.

 

Och självklar fick vi en hälsning från dem, Dave Meyers:

 

 

 

Det var Nicklas Ekstedt som Dave särskilt nämnde. Nicklas är kanske mest känd för att använda eld.

Det var en härlig stämning i trädgården. Recepten till vad de lagade under veckan finns här. https://www.bbc.com/food/programmes/b08xhf5z

rhskitchegardendrawing

Att en köksträdgård kan vara vacker, det var det ingen tvekan om! Besökarna trivdes och stannade länge. Ytan var 20 x 28 meter, i en hemmaträdgård kan man odla betydligt, här var gångarna var extra breda, publiken, över 100 000 besöker utställningen under den vecka den varar, fick gå in i trädgården.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Persikoträd av sorten 'Frost'. Foto: Kerstin Engstrand

Årets fruktträdsblomning var minst sagt magnifik. Men nu frågar många oss varför tappar fruktträden en del av sina kart? Kommer det att bli något kvar att skörda?

Jo, det kommer det. Vad som nu sker är vad som på engelska kallas för ”June drop”. Det är en form av självsanering, träden släpper de kart som inte är ordentligt pollinerade samt de rensar bort överskottet som inte utvecklats så bra. Även överskott som trädet vet om att det inte kan klara av att hantera kan det släppa. Efter en lång period av torka som de flesta av oss har upplevt i år blir det fler kart som släpps av träden. Dagar med stark blåst underlättar denna rensning.

Päronträdet 'Esperens herre' kastar av sig angripna och icke pollinerade kart. Foto: Kerstin Engstrand
Päronträdet ‘Esperens herre’ kastar av sig angripna och icke pollinerade kart. Foto: Kerstin Engstrand

Normala somrar brukar denna självrensning ske i början av juli, i år har den på många håll börjat tidigare. Detta troligen på grund av torkan.

Skönt, nu ser trädet betydligt bättre ut. Glesare mellan karten, detta kommer att bli ett bra päronår! Foto: Kerstin Engstrand
Skönt, nu ser trädet betydligt bättre ut. Glesare mellan karten, detta kommer att bli ett bra päronår! Foto: Kerstin Engstrand

Processen är inget att oroa sig för. Den är bra, för då blir det mindre att kartgallra senare i sommar. Senare i sommar, från slutet av juli – i regel. Och kartgallring är inget kul. Kartgallring gör man dels för att hjälpa trädet att orka bära upp sin frukt, för mycket frukt kan göra att grenarna knäcks. Man kartgallrar också för att få frukt av bättre kvalitet.

De kart som är små, de som är rödmarkerade, kommer persikoträdet att snart tappa. De stora kommer att utvecklas till fina persikor. Bra att komma ihåg att vattna trädet lite extra. Foto: Kerstin Engstrand
De kart som är små, de som är rödmarkerade, kommer persikoträdet att snart tappa. De stora kommer att utvecklas till fina persikor. Bra att komma ihåg att vattna trädet lite extra. Foto: Kerstin Engstrand

Körsbär, plommon, päron, äpplen och persikor, alla fruktträd som bär för mycket kommer du att få uppleva detta på.

Text och foto: Kerstin Engstrand

'Dready', sandlök. Foto: Kerstin Engstrand

Växter som har skäggstubb, det brukar man säga om växter som har sträva blad. Gurkört är en sådan, litchitomat en annan. Även cashewträdets blad är sträva.

Men det finns även håriga växter. Två sådana är sandlökarna , Allium vinale ’Hair’ och ’Dready.  En onekligen udda attraktion i rabatten. De minglar med lätthet in bland andra växter i rabatten och ger det lilla extra, en liten aha-upplevelse. ’Dready’ är utvecklad från ‘Hair’, vilket ju märks ganska tydligt. ‘Dready’ är ganska ny medan ‘Hair’ har funnits ganska länge. Som för alla allium brukar inte harar och rådjur äta av dem.

'Hair', sandlök. Foto: Kerstin Engstrand
‘Hair’, sandlök. Foto: Kerstin Engstrand

’Hair’ blir cirka 90 cm hög, ’Dready’ cirka 80 cm. De är lökväxter som sätts på hösten på ett djup av ca 5 cm.

'Dready' .Foto: Kerstin Engstrand
‘Dready’ .Foto: Kerstin Engstrand

Trivs i soligt läge. Blommar i mitten, slutet av juni. Frösår sig om man låter fröställningar sitta kvar. Båda är roliga att ha i buketter, och de blir genast en snackis bland gästerna. Så de är verkliga attraktioner, både i rabatten och på middagsbordet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trädgårdskantlök, Allium 'Millenium'. Foto: Kerstin Engstrand

Trädgårdskantlök, det låter väl gediget och lite tråkigt? Men det är det inte! Trädgårdskantlök är det svenska namnet på en ny allium, Allium ’Millenium’ som blev utsedd till årets perenn 2018 av amerikanska Perennial Plant Association (PPA). Sorten är framtagen av lökförädlaren Mark McDonough, från USA. Hösten 2020 blev den även i Sverige utsedd till Årets perenn 2021.

OBS! I USA och i andra länder anges den heta Allium ‘Millenium’ medan i SKUD, den svenska databasen för växter anges den i första hand heta Allium ‘Millennium’, dvs med två n. De anger att den även förekommer som Allium ‘Millenium’. Hur detta har uppkommit är oklart men det är samma växt det handlar om. I SKUD är heller inte det i Sverige använda svenska namnet, trädgårdskantlök infört.

Detta är en lök som är mera en perenn växt. Den blommar i juli och fortsätter långt in på hösten, till september, vilket är ovanligt för allium. Den är låg, blir cirka 30 cm hög, när den blommar ca 60 cm, och trivs även utmärkt i kruka.

Trädgårdskantlök 'Millennium' . Foto: Kerstin Engstrand/Orres trädgård
Trädgårdskantlök ‘Millenium’ i kruka. Foto: Kerstin Engstrand/Orres trädgård

 

Man brukar sätta tre lökar tillsammans. Lökarna sätts på hösten men i och med att trädgårdskantlöken växer som en perenn saluförs också plantor i välsorterade trädgårdsbutiker i början av säsongen, på våren.

Den älskas av humlor och fjärilar!

Humlor står i kö! Foto: Kerstin Engstrand
Humlor står i kö! Foto: Kerstin Engstrand

Millenium’ trivs i soligt läge, blommorna älskas av humlor, bin och fjärilar. Växtplatsen ska vara solig, väldränerat men ändå gärna lerhaltig jord. Plantavståndet ska vara 35 cm.

En "köpeplanta" av trädgårdskantlök full med knopp. Foto: Kerstin Engstrand
En “köpeplanta” av trädgårdskantlök full med knopp. Foto: Kerstin Engstrand

Att den passar så bra som just kantväxt är att den behåller sina gröna blad, till skillnad mot vanliga allium vars blad vissnar ner, ibland till och med före blomningen. ’Millenium’ har blad som kommer fram på våren och blir kvar hela växtsäsongen. Även det mycket ovanligt för alliumväxter.

På väg att slå ut! Foto: Kerstin Engstrand
På väg att slå ut! Foto: Kerstin Engstrand

Och som alla alliumväxter doftar den, lök, som i matlök. Dock inte så starkt.

Text och foto: Kerstin Engstrand

'Blueberry Ice' Foto: Kerstin Engstrand

Blåbär i mjölk är gott och i bristen av denna ätbara kombination så njuter jag av en annan komposition, blanknävan ’Blueberry Ice’

Midsommarblomster har alltid blommat långt före midsommar i södra Sverige, i år ännu tidigare än normalt, redan i slutet av maj. Men det finns mängder av odlade former av nävor, eller Geranium som är dess vetenskapliga namn. Just nu blommar en som tävlar i skönhet med vår klassiska ängsblomma, midsommarblomstret. Det är den ganska nya blanknävan, Geranium nodosum ‘Blueberry Ice’

Är den inte bedårande? Både lite gammaldags men samtidigt ny och fräsch, modern. Påminner om blåbär i mjölk tycker jag.

Blommorna är cirka 2,5 cm stora. På hösten får blanknävans blad fina höstfärger i olika orange toner.

Den vilda formen av blanknäva växer i södra Europa. ’Blueberry Ice’ trivs,som alla nävor, i halvskugga, även djupare skugga brukar gå bra, liksom torrt läge. Så i år trivs den extra bra.

’Blueberry Ice’ lär ha tagits fram av Jenny Spiller på brittiska  Elworthy Plants. Ser du den i en trädgårdshandel så köp den, du kommer inte att ångra dig.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sjuprickig nyckelpiga på bolltistel. Foto: Kerstin Engstrand

Sveriges populäraste skalbagge, det är väl ingen tvekan om att nyckelpigan tar första platsen på den skalan. Just nu jobbar den flitigt i våra trädgårdar!

De flesta av oss känner väl igen den sjuprickiga. Sju prickar skulle en nyckelpiga ha när jag var liten, kanske också två, men först som äldre upptäckte jag att det fanns fler varianter. De flesta är röda med svarta prickar men det finns även gula och svarta nyckelpigor. Samt som nykläckta är de ganska färglösa.

Jag har alltid tyckt att en nyckelpiga ser ut som en gammal VW-bubbla, du vet bilen, i formen. De är lite klumpiga vilket särskilt syns när de försöker flyga. En nyckelpigas maxhastighet lär vara 25 km i timmen. Gullhöna är ett smeknamn den har och i folktron finns två varianter om hur dess flygförmåga kan spå regn eller ej. På västkusten, särskilt i Bohuslän, lär man ha sagt: ”Gullhöna, gullhöna, flyg, flyg, flyg, så blir det sommar och gott, gott väder” medan man i Värmland lär ha ansett att om den flyger så blir det regn!

Intressant är att i Storbritannien är den sjuprickiga ganska ovanlig, där är den tvåprickiga vanligare. Här är den sjuprickiga mycket vanlig.Det finns ett 60-tal arter av nyckelpigor i Sverige men man i Storbritannien ”bara” har cirka 47.

Man kan enkelt bygga hus till nyckelpigor! Foto: Kerstin Engstrand
Man kan enkelt bygga hus till nyckelpigor! Och de lär gilla doften av tuggummit Yenka. Foto: Kerstin Engstrand

Jungfru Maria nyckelpiga kallas den sjuprickiga också för. Sju är ett heligt tal, och sju återfinns även i de sju dygderna. Enligt traditionen hade Jungfru Maria, dvs. Jesus mor, nycklarna till himmelriket. I och med att nyckelpigan finns i alla kontinenter utom Antarktis är det lätt att förstå att man valde ut den sjuprickiga som hjälpreda åt Maria, nyckelpigan skulle enligt traditionen ta nycklarna till himmelriket. Med sin flyghastighet på 25 km i timmen lär det ha tagit tid. Hastigheten kan jämföras med trollsländans som flyger med cirka 100 km i timmen.

Prickarna avgör namnet
Två tvåprickiga nyckelpigor i parningsakt en varm söndag i maj. Foto: Kerstin Engstrand
Två tvåprickiga nyckelpigor i parningsakt en varm söndag i maj. Foto: Kerstin Engstrand

 

Det är i regel ordning på torpet när det gäller nyckelpigors namn. Sju prickar och namnet blir sjuprickig nyckelpiga. Två prickar, och namnet blir tvåprickig nyckelpiga. Finns punctata med i det vetenskapliga namnet så betyder det prickar medan guttata betyder fläckar. Vår kära sjuprickiga, Coccinella septempunctata, blir dessutom ca sju mm lång! Den trivs i våra trädgårdar. Tidigt på våren tittar den fram. Den övervintrar inte så djupt ner, några håligheter i jorden fungerar bra. De kan också övervintra någonstans i husfasaden eller i husgrunden. Så den har nära när den tittar fram. Och brukar på våren vara den allra första insekten tillsammans med humlan i min trädgård tillsammans med citronfjäril. Även bakom barken på fruktträden brukar de övervintra, de älskar mitt plommonträd. Och senare så kryllar det även nyckelpigebarn i trädet.

Det är lycka, plommonträdet blir nyckelpigeträd.

Pollen viktigt på våren
Är det ont om bladlöss äter nyckelpigans larver pollen istället. Pollen är också en viktig föda på våren. Larven ser du till vänster i zinniablomman. Foto: Kerstin Engstrand
Är det ont om bladlöss äter nyckelpigans larver pollen istället. Pollen är också en viktig föda på våren. Larven ser du till vänster i zinniablomman. Foto: Kerstin Engstrand

Behöver jag säga att trädet ofta har bladlöss på sommaren? Nu när sommaren har börjat och bladlössen dykt upp syns nyckelpigan igen, nu i jakten efter bladlöss. Nu är prästkragarna fulla av svart bladlöss och myrorna och nyckelpigorna delar glatt på maten. På ett dygn kan en den vanliga sjuprickiga nyckelpigan äta cirka 40 – 50 bladlöss, en nyckelpigelarv cirka hälften av det. Är det ont om bladlöss äter de pollen istället. Pollen är deras huvudsakliga föda på våren varför det är extra bra om det finns en sälg och tidiga vårblommor som krokus i närheten. Även andra tidigt blommande buskar som hassel av olika slag är bra.

En resa på fyra till fem månader

Maj och juni är nyckelpigans främsta parningsmånader. Till skillnad mot mördarsniglar och liljebaggar är nyckelpigan i regel mycket diskretare. Det är sällan man ser dem para sig och när man råkar få se det så dyker de snabbt undan från ens nyfikna blickar. Här är det den tvåprickiga, Adalia bipunctata, som parar sig en solig majsöndag. och ja, de dyker snabbt under bladet när de upptäcker mig.

De förökar sig flera gånger per år, en nyckelpiga har i regel en livslängd om nio till tolv månader men upp till tre år lär också förekomma.

Aha, ägg!  Foto: Kerstin Engstrand
Aha, ägg! Foto: Kerstin Engstrand

Första gången jag såg nyckelpigägg på undersidan av ett blad hade jag ingen aning om vad det var. Den lägger gula, avlånga ägg i grupper om minst tio men ända upp till 30 kan det bli. I regel läggs äggen där maten finns, i närheten av växter med bladlöss.

Hittar jag nyckelpigeägg så håller jag mig i närheten för strax, i alla fall inom drygt sju dagar efter äggläggningen, så kläcks äggen och blågråsvarta små larver tittar fram. De är bedårande, ser ut som pyttesmå krokodiler. Alla ägg är sällan befruktade, de som inte utvecklas till larver blir oftast istället larvernas första föda.

Nyckelpigelarv.  Foto: Kerstin Engstrand
Nyckelpigelarv. Foto: Kerstin Engstrand

Att nyckelpigehonan lagt sina ägg där maten finns är ren och skär omtanke för sina barn. De behöver som nykläckta mat direkt. Och de får klara mathållningen själva utan hjälp av föräldrarna. Och det är bråttom, det sägs att de måste ha mat inom de första två dygnen, annars svälter de ihjäl.  Och om mördarsnigeln har fått sitt smeknamn för att den äter sina döda kamrater så kanske det för ordningens skull även ska upplysas om att larverna i nödfall även kan äta upp sina ”syskon”.

Myror och nyckelpigor brukar snällt samsas om maten, bladlössen.  Foto: Kerstin Engstrand
Myror och nyckelpigor brukar snällt samsas om maten, bladlössen. Foto: Kerstin Engstrand

Efter lite mer än fyra veckor är larven en nyckelpiga. Här spelar dygnstemperaturen en stor roll, på våren tar det lite längre tid för dem att utvecklas, under sommaren och om hösten blir varm går det lite fortare. Man brukar säga att det tar fyra till fem veckor för en larv att utvecklas till färdig skalbagge. Men även denna tid är spännande. Fyra gånger kommer larven att skifta ”hud” och under de två sista kan man skymta vilken art av nyckelpiga den kommer att bli.

Nästa steg är puppstadiet. Då ser de ut som intorkade döda nyckelpigor. De sitter fast vid blad och det är svårt att tro att det snart ska komma ut vår käraste skalbagge.

Nyckelpigor i larvstadie.  Foto: Kerstin Engstrand
Nyckelpigor i larvstadie. Foto: Kerstin Engstrand

När det sedan är dags att lämna puppan så är nyckelpigan ganska mjuk och färglös men inom ett dygn har skalet hårdnat och fått sin färg, och prickar.

Även vegetarianer
Ljusskygg var den när den visade sig sent på kvällen inne i växthuset.  Foto: Kerstin Engstrand
Ljusskygg var denna 22-prickiga när den visade sig sent på kvällen inne i växthuset i början av november. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns också några arter som livnär sig på svamp som mjöldagg, de kan alltså kallas för vegetarianer. Den 22-prickiga, Psyllobora vigintiduopunctata, är en sådan. Den har 20 – 22 prickar och är mindre än den sjuprickiga nyckelpigan, oftast bara 3 – 4,5 mm lång.  Honorna har en klart gul halssköld som på bilden medan hanarnas oftast är ljusare, till och med vita. Den hittar du i regel inne i växthus på hösten.

Varnings agerande

Blir nyckelpigan skrämd, vilket du kanske har upptäckt när du håller den i handen, så avsöndrar den en starkt gulorange vätska. Vätskan kommer från knälederna och har en skarp smak. Kiss sade vi när jag var liten men det är egentligen nyckelpigans blod den avsöndrar. Detta gör den för att skydda sig från de djur och insekter som är dess största hot, som grodor, spindlar och sländor men även fåglar. Färgen markerar att den är giftig. Detta att utsöndra den starkt orangefärgade vätskan är en naturlig reflex, och kallas för reflexblödning. Även nyckelpigornas starka färger signalerar till andra, exempelvis till fåglar, att man är giftig eller smakar illa.

Visste du att nyckelpigan är släkt med eldflugan?

Nyckelpigornas motsvarighet till mördarsniglar
w7893
Harlekinnyckelpiga i början av juli. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns nyckelpigor över hela världen utom på Antarktisk. En från Asien är harlekinnyckelpigan, Harmonia axyridis, som känns igen på det W-formade, eller M-formade (beroende på från vilket håll du ser den) tecknet på huvudet och benen är ljusbruna. Den är också större och knubbigare än den vanliga sjuprickiga. Harlekinens antalet prickar kan dock variera, även färgen. Första gången den officiellt noterades i Sverige ute i naturen var 2007, i Malmö. Troligen har den en gång kommit in i landet som biologiskt bekämpningsmedel mot bladlöss, som sådan är den inte tillåten att an vända här i Sverige. Den har blivit angiven som invasiv och anses vara aggressiv mot andra nyckelpigsarter och den har etablerat sig ute i naturen. Jordbruksverket anger också att den även kan vara ett hot mot andra bladlusätande insekter och fåglar,särskilt om bladlössen tar slut.

Harlekinnyckelpigan är i regel lättast att upptäcka på hösten, då brukar den faktiskt söka sig in i hus. Att den är rubricerad som invasiv beror på att den har anpassat sig för bra här och konkurrerar ut andra, ofta inhemska, arter. Ser du en harlekinnyckelpiga ska du döda den.

Det finns för biologisk bekämpning andra alternativ som guldögonsländornas larver. En art av nyckelpiga är godkänd för biologisk bekämpning och det är Cryptolaemus montrouzieri som är liten, har brunsvarta täckvingar och rödorange huvud. Den får använda i växthus och inomhusmiljöer. Den äter främst ullöss men även sköldlöss. Det är en s.k. rovskalbagge och har använts under lång tid varför det är av myndigheter dokumenterat att den inte är aggressiv mot andra insekter.

Svårt att säga vilken art det är när man inte ser huvudet. Några säger harlekin, andra tvåprickig svart. Benen är dock svarta så jag tro mera på tvåprickig svart.  Foto: Kerstin Engstrand
Svårt att säga vilken art det är när man inte ser huvudet. Några säger harlekin, andra tvåprickig svart. Benen är dock svarta så jag tro mera på tvåprickig svart. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...