Författare Inlägg avKerstin Engstrand

Kerstin Engstrand

570 Inlägg 0 kommentarer

Foto: Kerstin Engstrand

Numera kan en snödroppe i princip se ut precis hur som helst men det finns en som jag har ett särskilt gott öga till. En som är lite lägre än de flesta andra, med lite blankare och bredare blad och med blommor som bildar eleganta trianglar.

Galanthus woronowii är dess vetenskapliga namn. På svenska heter den grön snödroppe. Vild växer den bland annat i Kaukasus, nordöstra Turkiet och i närheten av OS-staden Sochi, där den bland annat kan ses växa i gräs. Det var den ryska botanisten A S Losina-Losinskaya som namngav den. Han uppkallade den efter Georg Woronow (1874-1931) som också var botanist och ivrig växtjägare.

I dag är den kanske mest känd för att den bland annat innehåller en alkaloid, galantamin, som verkar genom att minska nedbrytningen av signalämnet acetylkolin i hjärnan. Acetylkolin är ett för tankeförmågan viktigt signalämne. Som beståndsdel i demensläkemedel används galantamin för att behandla symtomen på mild till måttligt svår Alzheimers sjukdom.

Grön snödroppe. Foto: Kerstin Engstrand
Grön snödroppe i Kew botaniska trädgård  Foto: Kerstin Engstrand

Det var i Ryssland, troligen på 1950-talet, från snödroppen som galantamin först kunde isoleras, och namnet kommer från Galanthus. Idag går det också att ta fram galantamin syntetiskt men även från narcisser.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vildmark, flera timmar med flyg och inget hus i sikte, bara kristallklart vatten och skog. Det nästan tysta ljudet från kanoten, och vad ser man när man passerar i  ett sådan vidsträckt naturområde? Kan man tolka en av världens nordligaste belägna naturområden till en trädgård? Ja, om man heter Charlotte Harris och för första gången gör en stor visningsträdgård på Chelsea Flower Show.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Och när hon ändå var igång passade hon också på att knyta an till att Kanada 2017 firade 150 år. Det är RBC, Royal Bank of  Canada, som sedan ett decennium sponsrar en stor visningsträdgård. De gör det för att få uppmärksamhet till deras “Blue Water Project”. 25% av världens färskvatten finns i Kanada, och man poängterar: 25% av världens icke frusna färskvatten.

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Först flera timmar med vanligt reguljärflyg från Toronto, sedan flera timmar i en liten Cessna (privatflygplan) till den väntande kanoten. Och vad ser hon där längs strandkanten, om inte iris! Så havsblå strandiris blev ett självklart val i Charlotte Harris trädgård. Självklara redan på förhand var scharlakansakljea, Kanadas vilda laxfärgade Aquilegia canadensis, som går i bränt orangerött och gult. Den lät hon matcha med Zizea aurera, den starkt gula flockblommiga växten du ser bakom scharlakansaklejan. Den saknar svenskt namn men det lär ha varit vår kära Carl von Linné som först beskrev den.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Över det perfekt klara vattnet svävade en uteplats. Elegant formad, “golvet” var ett av de vackraste s.k. crazy pavings jag någonsin sett. Stenen var granit, loggian gjord av bränt lärkträ och patinerad brons. De två fåtöljerna synets först vara gjorda av sten men när man lade handen på dem kände man, trä, svartbränt trä. Och naturen kröp in. Oerhört elegant, oerhört fridfullt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och som alltid när det gäller Chelsea Flower Show så ligger skickligheten i detaljerna. Njut av några, som banksianatallens fina hängande rörelse och som färgmatchade perfekt scharlakansaklejan.

Charlotte fick en mycket välförtjänt guldmedalj:

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

 

Absolutely Fabulous

Joanna Lumley, världsberömd skådespelare och mycket trädgårdsintresserad, och Charlotte Harris fann varandra. Chelsea Flower Show handlar mycket om möten och just detta var årets bästa.

Text och foto: Kerstin Engstrand

No wall, no war. Design Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand

Han gjorde det igen, för tolfte året i rad, Chelsea Flower Shows mesta trädgårdsdesigner, Kazuyuki Ishihara. I år använde han ett litet trädgårdshus som ”statement”. 2017 blev det guld, igen – förstås – för trädgården O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA.

Om jag vore kär i en trädgårdsdesigner så skulle det nog vara Kazuyuki Ishihara. Och varför det? Jo för hans otroliga förmåga att alltid överraska och leverera. År ut och år in är han Chelsea trogen. Och varje år bjuder han på enormt engagemang och glädje. Hans glädjerop när han får guld är en del av Chelsealivet. Särskilt tidigt på tisdagsmorgonen när BBC delar ut medaljkuverten. Han hörs. Och hans glädje och kunskap smittar.

Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand
Kazuyuki Ishihara. Foto: Kerstin Engstrand

O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA hette 2017 års bidrag. Jag säger det igen, O-Mo-Te-Na-Shi No NIWA, no wall, no war översatte hans tolk det till och syftar på Koreahalvön. Budskapet förmedlas i en, som vanligt, mossbelupen trädgård där japanska lönnar är dominerande trädslag. Budbäraren är det lilla trädgårdshuset, dess transparanta väggar.

Därifrån kan man se allt. Även golvet är gjort av genomskinligt glas.Och publiken älskade det, som vanligt. Här stod de still, fotograferade och beundrade.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Fler trädgårdar av Kazuyuki Ishihara 2016:

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det pirrar och det låter, rytmen sprider sig från stortån upp genom hela kroppen och jag känner lycka. Tittar på personen bredvid mig och han har samma saliga blick. Vi ler, nickar och provar igen. Vad gör vi? Jo, vi står i en trädgård där våra fötter på vissa ställen skapar sensation. Vibrationer. Gröna vibrationer. Text och foto: Kerstin Engstrand

Inte nog med det, vibrationerna är sammankopplade med vattnets rörelse i vattenkaren. Avlånga, sofistikerade i rostigt corteenstål ligger de där på rad. Bubblar, pyser, slår volter, sprider musik.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

– Jag vill att trädgården ska ge besökaren samma vibrerande känsla som när man står för nära en högtalare på en konsert, säger James  Alexander-Sinclair. James är designern bakom trädgården som är på 100 kvm, 10 x 10 meter.

Musiken han valde var musik spelad de senaste 50 åren i BBC Radio 2, som passande nog firade, just det, 50 år. ‘Another One Bites the Dust’, ‘The Chain’ och  ‘Smoke on the Water’ var de tre låtarna som användes.

Och trädgårdens namn? The Listening Garden!

Den var helt enkelt häftig.

Feeling, James Alexander-Sinclair i sin pulserande trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Feeling, James Alexander-Sinclair i sin pulserande trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Det är extra kul att det var just James Alexander-Sinclair som hade skapat den. Han är en del av RHS och Chelsea Flower Show, alltid lika korrekt klädd och alltid iklädd gott humör med sin pigga, på hugget stil. Snabb i tungan, ger gärna svar på tal till exempelvis Monty Don, BBC:s populära programledare.

Hur hade han då gjort?

Undertill finns högtalsystem utplacerade. När musiken sätts igång, genom att någon sätter sin fot längs trädgårdens kant, så börjar gruset röra på sig av musikens vibrationer – och vattnet böjar spela!

Helt enkelt så underbart. Det vill jag ha i min egen trädgård!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och på bara sju minuter hade han idén klar.

– Som ett glas vatten i Jurassic Park, kanske lite mer funky men absolut mycket roligt, kanske roligare, säger James med sitt karakteristiska leende.

Stort tack till hans son som hjälpte pappa med det tekniska. Vi ser fram emot fler trädgårdar av denna typ.

Och kommer den efter Chelsea att byggas upp hemma i den egna trädgården?

– Oh, nej, där vill jag bara ha naturens egen musik. Fågelsång och vindens eget spelande.

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Kärleksäpple är ett annat namn på tomater! Foto: Kerstin Engstrand

Pomme d’amour, kärleksäpple lär fransmännen först ha kallat tomaten något som man i England senare kom att översätta till love apple. Kärt barn har många namn, även i Sverige hör man än idag tomaten kallas för just kärleksäpple.

Trädgård är mycket att odla glädje. Man måste ha roligt och pröva något nytt. För ett par år sedan dök formar upp i trädgårdsutbudet, formar för att odla fram tomater romantiskt röda och hjärtformade!

Vi köpte vårt set från den brittiske fröfirman Suttons. Det innehöll två 20 cm långa formar, en i form av ett hjärta och en i form av en stjärna samt motsvarande som var åtta cm långa. I allt två hjärtformar och två stjärnformar.

Så här såg drömmen ut, bilderna är Suttons egna:

 

Priset var ca GBP 16, cirka 175 kronor.  Då de 2015 inte sändes utomlands fick vi dem levererade till en engelsk adress.

Några instruktioner fanns inte med, inte heller på deras hemsida mer än att formarna håller i många år. det hoppas vi, det blir ju nästan 50 kr per form och man kan enbart forma fyra tomater och/eller gurkor per säsong.

Vi testade sommaren 2015 som var en bra tomat- och gurksommar. Och vi valde att sätta formarna på tomater odlade i ett litet växthus. De hängdes på när tomaterna hade bildat kart. I allt alltså två hjärtformade tomater och två stjärnformade gurkor skulle vi odla fram.

Med stjärnformen lyckades vi inte alls. Den gick upp, vår tomat var för knubbig!

Hjärtformen var lite lättare men det behövs nog ganska bra syn eller fantasi för att kalla vår tomat för hjärtformad. Klämd såg den däremot ut.

Summa summarum, det var roligt att prova men inte värt priset, men formarna håller i många år. Kanske testar vi igen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Av Kerstin Engstrand

Chris Evans och Mary Berry fann varandra mitt i spenaten. Foto: Kerstin Engstrand

Chris Evans, välkänd radioprogramledare i BBC och tidigare programledare för motorsportprogrammet Top Gear är knappast en person man förknippar med frukt och grönsaker. Men hjälp av ett stort trädgårdsteam och Mary Berry från brittiska ”Hela England bakar” så blev det en fullträff. Njut av hans trädgård som visades på Chelsea Flower Show 2017!  En trädgård som alla kan skapa. Ett enkel växthus och mängder av ätbart.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand
”Redbor’ heter kålen till höger. Foto: Kerstin Engstrand

Basen var bladgrönt. Sallat i långa rader i nästan alla regnbågens färger samsades med trendig och nyttig kål förstås. Idag kan man inte ha en grönsaksträdgård utan kål! Allt matchades av gångar lagda med tegel. Snyggt! Det var som att komma till en extra fin kolonilott. Dock var det ibland lite svårt att nå vissa grönsaker, det saknades några gångar. Men Chris Evans är en lång man så han har väl en viss räckvidd.

Timjan och myntor växte också i överflöd i upphöjda bäddar, så höga att man slapp böja sig ner när man ville skörda.

Rejält upphöjda bäddar är en smart lösning, jorden värms upp mycket snabbare på våren. Foto: Kerstin Engstrand
Rejält upphöjda bäddar är en smart lösning, jorden värms upp mycket snabbare på våren. Foto: Kerstin Engstrand

Dofter, dofter och återigen dofter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pelarformade lagerträd växte i metallgrå krukor och var så placerade att man inte kunde undgå att nudda dem när man skulle passera till det lilla växthuset.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Pollinerande insekter gynnades också, mängder av blommande växter frodades. Bikupan är också idag ett viktigt inslag. Och naturligtvis samlade man in regnvatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vattenkrasse är “inne” att odla, glömde dock att fråga Mary Berry vad hon använder den till. Våra bästa odlingstips om vattenkrasse kan du läsa här.

vattenkrasse. Foto: Kerstin Engstrand
Vattenkrasse odlades i ett platskärl inne i det enkla växthuset. Foto: Kerstin Engstrand

Tiger Nuts, det är jordmandel på svenska. En växt som blir  50 cm hög och vill odlas i sandig jord. Vanlig ibland annat i södra Spanien i vars klimat den stortrivs. Odlas bäst här hemma i upphöjda bäddar. Skördas på senhösten.

Jordmandel. Foto: Kerstin Engstrand
Jordmandel. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dahlian ’Cheyenne’ fick smeknamnet Chris Evans dahlia, med anspelning på hans röda hår, lika färgstark som honom själv! Och när drottning Elisabeth II kom på besök så släppte hon en bomb, hon lyssnar på Chris Evans morgonshow!

Chris räckvidd är stor! Foto: Kerstin Engstrand
Chris räckvidd är stor! Foto: Kerstin Engstrand

Inne i växthuset odlades främst tomater och gurkor. Var utomhus, känn dofterna, smakerna är Chris och Mary budskap, de har roligt i växthuset.

Chris och Mary stormtrivdes i växhuset!  Foto: Kerstin Engstrand
Chris och Mary stormtrivdes i växhuset! Foto: Kerstin Engstrand

Nyhet värd att prova, det lanseras som världens minsta mullbärsträd. ‘Charlotte Russe’ från Suttons blev också utnämnd till “Plant of the year 2017”.  Det blir som hösgt 1,5 meter och ger skörd i september. Är självpollinerande.

Och sist men inte minst, vad passar i en trädgård där två världskändisar har ett finger med i spelet om inte denna zucchini:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Inne eller ute, det är frågan, kan man lyckas med utesådd av tomater? Foto: Kerstin Engstrand
"Innesådden" har grott bra! Det är den 3 april och året 2017. Foto: Kerstin Engstrand

Jag får många frågor om det stämmer att det går att ”vinterså” tomater utomhus. Alltså utomhus, inte i växthus av något slag. Här kommer en rapport om testsådd av tomaten ’Marmande’ som gjordes våren 2017 och våren 2018. Sådden gjordes enligt odlingspraxis, att man ska så åtta veckor innan planerad utplantering.

Små minidrivhusförpackningar inköptes på Lidl.  Foto: Kerstin Engstrand
Små minidrivhusförpackningar inköptes på Lidl. Foto: Kerstin Engstrand

Sorten jag valde var ’Marmande’,  en så kallad biffttomat, den ger rejält stora frukter på över 150 gram. En högväxande fransk sort som växer snabbt. Samt anses vara en tålig frilandstomat, den klarar lite kyla bra, och har exempelvis inga problem med så låga temperatur som 8 grader. Alltså en tomat som fungerar mycket bra på friland. Den ska, som alla andra tomater, förkultiveras åtta veckor innan planerad utplantering. Dessutom är det en sort som nästan alla fröfirmor har i sitt sortiment.

2017 års experiment

Vi köpte två set på Lidl där fröna såddes i den låga plastlådan som följde med. Enligt etiketten så var det 25 frön med och det stämde mer än bra, det var fler frön.

Testorten var Täby, norr om Stockholm. Zon 3.

Startskottet gick den 28 mars 2017. Vad vi då inte visste var att april skulle bjuda på en av de kallaste aprilmånader på länge, med rejält med minusgrader otaliga nätter i rad samt snö! Det blev en spännande månad!

Sådden ”inne” fick de bästa förhållandena, inomhustemperatur på 22 grader och tillgång till extra belysning i form av växtbelysning. Riktigt gosigt och bra.

Set ”ute” placerades ute i kylan, på underhyllan till ett planteringsbord, utomhus i sydvästläge. Bordet stod mot husväggen. Sådden hade inte mycket skydd, bara det enkla lilla plastlocket. Dessutom var jordvolymen inget att skryta om, jorddjupet var ca 1,5 cm. Tuffa förhållanden för en tomat.

Lejonparten av fröfirmorna anger 7 – 12 dagar som groningstid.

"Innesådden" har grott bra!  Foto: Kerstin Engstrand
“Innesådden” har grott bra! Foto: Kerstin Engstrand

Redan den 3 april, bara sex dagar efter sådd, hade alla frön grott inomhus.

Utomhus såg vi då bara svart jord. Mycket svart jord.

Så kom den iskalla april och jag lade faktiskt över ett lager bubbelplast över vår lilla utesådd. Den stod ju verkligen utomhus i det fria och inte i en odlingstunnel eller i ett växthus. April bjöd ju på extraordinära väderförhållanden så det ansåg jag vara ett måste.

12 maj  och det börjar hända saker i utesådden! Foto: Kerstin Engstrand
12 maj 2017 och det börjar hända saker i utesådden! Foto: Kerstin Engstrand

Först den 12 maj skymtade fina små fröplantor i utesådden. Även här hade alla frön grott. Den 20 maj hade utesådden kommit lite längre än hur innesådden såg ut den 3 april. Men utesådden var nu rejält efter i växtkraft, 1,5 månader är en lång tid i utvecklingen för en ettårig växt som tomat.

Utesådden den 20 maj. Foto: Kerstin Engstrand
Utesådden den 20 maj 2017. Foto: Kerstin Engstrand

Då ska vi notera att innesådden borde ha planterats om redan den 10 april. Nu planterade jag bara om några enstaka då vi ville jämföra lika jordförhållanden.

10 april, innesådden. Foto: Kerstin Engstrand
10 april 2018, innesådden, under växtbelysning. Foto: Kerstin Engstrand

Den 18 april var de omplanterade inneexemplaren mycket livskraftiga:

Omplanterad innesådd planta. Foto: Kerstin Engstrand
Omplanterad innesådd planta. Foto: Kerstin Engstrand

Den 27 april hade innesådden i det lilla odlingskärlet det tufft, jorden var i princip slut och rötterna bildade en tät matta. Men småplantorna fick vara kvar, det gäller ju ett test!

Plantorna i innetestet har det tufft nu när de inte planteras om. Foto: Kerstin Engstrand
Plantorna i innetestet har det tufft nu när de inte planteras om. Foto: Kerstin Engstrand
27 maj 2017, åtta veckor efter start och det dags att jämföra!

Så spännande! De utesådda var friskt gröna i färgen, men ack så små! De innesådda skulle behövt ha omplanteras, om de hade blivit det hade de blivit stora, välmående plantor.Inget svinn fick vi, att de innesådda på bilden var färre beror på att vi hade planterat om ett antal.

27 maj, åtta veckor från start. de utesådda till vänster och de inomhussådda till höger. Foto: Kerstin Engstrand
27 maj 2018, åtta veckor från start. De utomhus sådda till vänster och de sådda inomhus till höger. Foto: Kerstin Engstrand
2018 gjorde jag om testet

Man får inte dö nyfiken! 2018 gick startskottet för sådd den 25 mars, mitt på dagen. Samma sort i år igen, också inköpta på Lidl. Men denna gång sådde jag lite annorlunda.

Det blev tre platser, en inomhus i samma rumsförhållanden som 2017. Samt två sådder utomhus, nu mera öppet.

 

April månad 2018 blev varmare än april 2017. Men utomhus hände ingenting, det var fortfarande för kallt för tomatfröna att gro. Men inomhus hade de grott bra den 2 april. Här de som såddes i en mjölkkartong den 25 mars:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Några dagar senare hade de inomhussådda vuxit till sig snabbt. OBS! De fick ingen tillskottsbelysning! Så här såg de ut den 7 april 2018:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fortfarande syntes inget av de utomhussådda vilket var naturligt, det var ännu för kallt.

Inomhussådden växte på bra, den 19 april var det dags att plantera om dem. Utomhus syntes ingenting.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Men när hände det något utomhus 2018?

Som du säkerligen kommer ihåg blev det ganska  varmt 2018. Den 4 juni hade tomatsådderna utomhus fått rejält med fart:

I pallkragen som hade täckts med snö tittade denna lilla planta fram mellan spenatbladen:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och samma dag, den 4 juni 2018 såg det ut så här i den upphöjda bädden i sydvästläge:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Den upphöjda bädden i sydvästläge visar alltså på bättre tillväxt än sådden i jordsäcken som dels hade mindre jordvolym (10 liters säck) samt låg i ett mera skuggigt läge.

Den 23 juni var plantan i sydvästläge och upphöjd bädd så här stor:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Då var de inomhussådda redan omplanterade flera gånger och växte nu i stora svarta självvattnande krukor. Midsommarhelgen var lite sval men därefter kommer värmen åter, och det rejält! Sommaren 2018 blev en riktig tomatsommar, det kändes som om man bodde i Italien igen. De utomhus sådda var alltså minst två månader efter i utveckling. Men de levde och växte på!

Jag gav dem vatten under exakt samma förutsättningar, ordens fuktighet mättes med mätare och plantorna fick vatten efter deras egna behov. Gödsel gavs samtidigt.

30 juli 2018 – skördedags!
Foto: Kerstin Engstrand
Rolig form, två har vuxit nästan ihop. Foto: Kerstin Engstrand

Den 30 juli kunde jag skörda de första härligt solmogna bifftomaterna, de var också de allra första av alla de olika sorter bifftomater jag odlade 2018. Det var – förstås – på en planta vars frö jag hade sått inomhus den 25 mars. Lite mer än fyra månader efter sådd  vilket stämmer ganska bra med en tomats normala utveckling, åtta veckor från sådd till blomma och därefter ytterligare åtta veckor från blomning till skörd.

Och kunde jag då skörda något från de utomhussådda?

Både ja och nej, den 4 september hade de utomhus sådda stora fina tomater men de var fortfarande gröna men på väg att börja gå mot orange. De var nu lite mera efter i utvecklingen än tidigare, cirka 2,5 månad. Men de var många! De blev till marmelad och några fick eftermogna inomhus.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Vad är då mina tankar av detta test?

Det skrivs mycket på nätet om att man ska vinterså tomater. Oftast är det då sådd under vintern, antingen i tunnelväxthus eller i annan kall miljö men i regel inte verkligen utomhus direkt i jord. Javisst gror fröna men de tappar rejält i utvecklingstid. Det är heller knappast värt alla bekymmer med vädrets svängningar. Iskalla nätter, gassande brännande sol ibland på dagarna. Plantorna är visserligen fina men för små, skörden blir rejält försenad vid utesådd, det krävs en mycket bra sommar och en varm höst för att de vintersådda tomaterna ska hinna ge frukt.

Men testet visar också på att du kan så utomhus i maj och få skörd om än mycket sen. Samt att det även går att så inomhus i slutet av april eller i början av maj och hinna få tomater, om dock lite sent på säsongen, oftast i början av hösten.

Men det är alltid kul att testa!

Och jag gör om testet 2019 igen.

Läs också: Så lyckas du med tomater

Läs också: Tomaterna som odlas på vulkaners sluttningar

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Kaffe+ kaktus, onekligen en kombination som sticker ut. Foto: Kerstin Engstrand

Stockholm är en stort stad. Ibland går man fel men hamnar ändå rätt. Uppe vid tekniska högskolan, tunnelbaneuppgången Körsbärsvägen så hade vi gått fel men det blev bättre än bra. För vad upptäckte vi där om inte ett unikt fik. Skylten utanför med texten “först kaffe + kaktus” gjorde oss mer än nyfikna. Kaffe plus kaktus 99 kr var ju bara tvunget att pröva. Vi har varit på regnskogskaféer och kattkaféer med mera jorden runt men kaffe+kaktus har vi aldrig sett förut. Stället får också högst poäng för deras cappuccino som både var rätt stavat och fick full pott på strösockertestet (sockret ska sakta sjunka i genom skummet). Krukor & Kaffe heter stället. Man kan fika utan kaktus också. Bra smörgåsar och bakverk, deras hallongrottor rekommenderas.

Obs stället har bara fyra bord, och det stänger kl 15 på vardagar. Populärt bland studenterna på KTH.

Extra plus också för skylten med texten att varje kvadratmeter behöver en växt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

 

buxbom hel
Skyddad buxbom i Bergianska trädgården, Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Nu i februari börjar solen värma! Är marken frusen behöver nu växter som är vintergröna solskydd.

Finessen med att täcka är att skydda mot kombinationen stark sol, vind och kyla. Skyddet är till för att solen inte ska lura de vintergröna växterna att tro att våren har kommit. Solen tinar annars upp bladen, som i sin tur sänder en signal till rötterna att de önskar vatten, men runt rötterna är jorden fortfarande frusen. Utan skydd riskerar bladen att få brännskador. brännskadorna ser man längre fram, när det är för sent. Prioritera vintergröna buskar som är upp till fem år gamla, äldre exemplar av sorter som är på gränsen av att vara härdiga just där du bor bör också skyddas. Buxbom, vissa bambusorter, järnek och lagerhägg behöver i regel skydd.

häck böj
Det är slutet av januari och än så länge värmer inte solen. Häcken är en buxbomshäck i Bergianska trädgården i Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand

Täck växterna med antingen juteväv, fiberduk eller kraftigare grön väv, även gamla lakan fungerar bra. Viktigt är att täckningen ska tillåta att luften kan cirkulera, annars blir det för tätt. Täckningen ska vara kvar tills tjälen gått ur jorden.

I februari täcks buxbomshäcken och så här såg det ut i mars förra året. Foto: Kerstin Engstrand
I februari täcks buxbomshäcken och så här såg det ut i mars förra året. Foto: Kerstin Engstrand

Bilderna visar hur Bergianska trädgården i Stockholm, en av Sveriges många botaniska trädgårdar, skyddar en av sina buxbomshäckar som växer vid den så kallade italienska terrassen. Nu i februari täcks den in. Och som du ser är den en lång häck som ser ut som en stor tusenfoting när den är vinterklädd.

täcke borta
I maj har täcket tagits bort. Foto: Kerstin Engstrand

 

fram häck täckt
Foto: Kerstin Engstrand

Läs också: Vintervacker trädgård 

Text och foto: Kerstin Engstrand

'Hula Dancer' . Foto: Kerstin Engstrand

Solhatt, ja bara namnet gör att man får associationer till hetta, sydländsk hetta och stark musik. Kanske till och med till salsa. Eller till den polynesiska dansen hula.

Att ha en alldeles egen ’Hula Dancer’ i sin rabatt blir därför något alldeles extra. Numera behöver man inte längre jaga plantor, idag finns det frö att så.

Blek solhatt ‘Hula Dancer’

Echinacea pallida ‘Hula Dancer’ har kronblad som är smala, som gärna leker vinden. Den är en perenn, flerårig växt och sår du den i år så kommer den att blomma nästa år. Denna skönhet är dessutom, när den är väl etablerad, torktålig. Det svenska namnet är blek solhatt ’Hula Dancer’.

Fullvuxen blir den cirka 90 cm hög. Färgen är blekt rosa, ibland nästan vit. Blomningstid: juli till september. Upphöjd bädd, gärna ren sand trivs den bäst i. Den vill ha huvudet i solen och rötterna i halvskugga. Tyvärr älskar mördarsniglar alla rubeckior och även denna.

 

'Hula Dancer' blir bäst om den planteras ganska tätt. Foto: Kerstin Engstrand
‘Hula Dancer’ blir bäst om den planteras ganska tätt. Foto: Kerstin Engstrand

Drar du upp plantor från frö så ska du förkultivera dem. Så inomhus i såjord. Täck sådden med plast försett med lufthål och se till att sådden inte torkar ut. Fröna gror vid en temperatur av ca 20 grader. Det brukar ta en vecka innan de gror.

Vågbladig solhatt
Vågbladig solhatt. Foto: Kerstin Engstrand
Vågbladig solhatt. Foto: Kerstin Engstrand

Vågbladig solhatt, Echinacea simulata, är en annan rudbeckia värd att leta efter. Den vågbladiga solhatten har gult pollen, den bleka har vitt pollen! Många tycker att den vågbladiga är en av de mest intressanta man kan ha i sin trädgård. Kronbladen blir nästan 9 cm långa och de faller fritt ganska rakt ner. Blir ca 80 cm hög. Kan frösås men den tar oftast upp till åtta veckor på sig att gro. Samma växtförhållanden som den bleka solhatten.

Läs mer om andra solhattar:  Dags för en solhatt, som solitär eller i en prärieäng

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...