Författare Inlägg avKerstin Engstrand

Kerstin Engstrand

570 Inlägg 0 kommentarer

Årets växt, Chelsea Flower Show 2023. Foto: Kerstin Engstrand

Vilken växt blir årets växt, Plant of the Year Chelsea Flower Show, det är något vi alltid är nyfikna på. 2023 korades en ståtlig mörkt lila, nästan svart kärlekslilja, Afrikas blå lilja, Agapanthus BLACK JACK (‘Dwaghyb02’) framtagen av De Wet Breeders. Den var utställd i Sparsholt College:s monter och säljs i England av Thompson & Morgan.

Agapanthus BLACK JACK (‘Dwaghyb02’) Foto: Kerstin Engstrand

Förutom färgen så är den ovanligt blomvillig. De mörka blommorna får med tiden en metallisk glans.  Blomstänglarna blir cirka 80 cm höga och varje blomma består i regel av minst ett dussin blommor. Det sägs att den ska klara en del minusgrader men det är en osäker uppgift. Finns att köpa inom EU, bland annat från Nederländerna.  

Hydrangea serrata ‘Gotemba Nishiki’ . Foto: Kerstin Engstrand

Som god tvåa kom en variegerad, Hydrangea serrata ‘Gotemba Nishiki’ (EUPHORIA PINK) . Puprpurhortensia på svenska och det finns redan en mängd namnsorter men ingen som ser ut som denna. Lär vara den första i sitt slag där bladverk och blomma är lika uppseendeväckande. Bladverket börjar i rosa vid bladutsprunget och förändras under säsongen till att gå i vitt och grönt. Blommorna går i två toner av rubinrött men om jorden har lågt PH-värde, dvs en sur jord, blir blommornas färg mera violetta. Purpurhortensia trivs i både sol som i skugga. Den är framtagen i Japan, av Nagasaki T. I Europa ansvarar Osco Garden BV för den och på årets Chelsea så var den utställd i Stonebarn Landscapes monter. I Storbritannien är det Thompson & Morgan som distribuerar den.

Solros ‘Desire Red’. Foto: Kerstin Engstrand

En som inte vann pris men vårt hjärta är den utsökt vackra lågväxande solrosen ’Desire Red’ vars frö fanns att köpa i Sverige redan under säsongen 2023.  Den är en hybrid, en korsning mellan en hög röd solros och en lågväxande förgrenande gul.  Utsökt i krukor. Sommaren 2024 ska vi ha mängder av denna, särskild där vi kan avnjuta den i motljus.

En ny luktärt väckte också intresse, Lathyrus odoratus ‘Dawn Everest’. Mycket vacker i rosa och med en extra stark doft. Ursprungligen framtagen av Frank Verge men visades upp av nykomlingen Darren Everest Sweet Peas.

Lathyrus odoratus ‘Dawn Everest’. Foto: Kerstin Engstrand

Chelsea Plant of the Year startade 2010. Syftet är att dels bedöma nya växters kvalitet men också att ge odlarna extra uppmärksamhet.  Urvalet som görs är bland nya växter som utställare på årets show visar upp. De bedöms av RHS Plant Committees samt Trials Forums. 2023 var det 18 nyheter som var nominerade. De övriga var:

 Weigela ‘Camouflage’, som kom på tredje plats

Agave ‘Blazing Saddles’

Clematis ‘Tumaini’

Cordyline ‘Magic Star’

Echinacea purpurea ‘Pink Shimmer’

Erysimum ‘Colour Vibe Red’

Erysimum ‘Taffeta Series’

Geum ‘Orange Pumpkin’

Lavandula x intermedia ‘Exceptional’

Rosa ‘Dannahue’

Salvia x sylvestris ‘Purple Spring’

Streptocarpus ‘Dolina’

Tomato ‘Bliss’

Tradescantia ‘JS Brainstorm’

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sarah Price. Foto: Kerstin Engstrand

The Nurture Landscapes Garden. Så hur blev Sarah Price trädgård?

Elegant, vacker, sofistikerad, rustik, oväntad, modern, hållbar, unik – ja, det är bara några få ord som beskriver den.

Eller så här: 50 meter mur, 50 meter flätat rep, mängder av specialgjorda krukor, specialgjorda tegelstenar, växter i mängd och framför allt iris!

Att Sarah Price i botten är konstnär, det märks. På bilder ser trädgården ut att vara en akvarellmålning! Själv skulle jag även gärna ha den som pusselmotiv.

Design: Sarah Price

Konstruktion: Crocus Ltd

Sponsor: Nurture Landscapes

Iris dansar fram i Sarah Prices trädgård. Lejonparten är av sorten ‘ Benton Olive’ Foto: Kerstin Engstrand
Designskiss: Sarah Price. Här syns tydligt den rytm som även finns mellan hårdgjorda ytor

Som Roms berömda pinjeträd

Det känns som att vara i Rom! Foto: Kerstin Engstrand

Själv fick jag en härlig känsla i magen, tallarna! De ser ut som Roms pinjeträd, paraplyformade pinjer men det är vanliga svarttallar, Pinus sylvestris, som Mark Fane från Crocus hittade på en plantskola i Tyskland. Gissa att det var många som var spekulanter på dem, även Monty Don.

Foto: Kerstin Engstrand

Genial mur och geniala gångar

Foto: Kerstin Engstrand

Muren som går i olika toner är genial. Liknande återkommer på många av Cedric Morris målningar. I kombination med marken, tegel som möter kross av diverse gammalt material. Som i sin tur återkommer i krukor och vattenspeglar. Allt är så ljuvligt sammanlänkat. Mer om hur muren skapades kan du läsa här.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I sol som i skugga

Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården är lika eggande i sol som i mulet väder. Solens gula strålar ger mera terrakottaskimmer, mulet väder ger pastellfärgerna extra djup. På varje plats blev man ståendes och bara njöt. Vattenspeglar fångar minsta ljusglimt, de blommande irisarna likaså.

Lite silver

Foto: Kerstin Engstrand

Tre olika silverbuskar tog upp den silvriga tonen som även återfinns i Cedric Morris målningar. De var:

Elaeagnus angustifolia, Silverbuske
Elaeagnus ‘Quick Silver’ , som är en namnsort av silverbuske och vanlig i svenska trädgårdsbutiker.
Elaeagnus umbellata, Koreansk silverbuske

De är alla ganska snabbväxande, lättformade och ger ett “lätt” intryck. Extra snygga om de beskärs så att de blir flerstammade.

Silverbuske i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Även teglet har ett lätt skimmer av silver. Mer om teglet kan du läsa om här.

Bord och krukor

De icke glaserade krukorna var gjorde för hand på Crocus område. Mer om detta kan du läsa här.

Nyfiken på växterna? Läs då artikeln om dem, klicka här. Mer om irisarna finns kan du läsa, klicka här.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Plantlistan till varje trädgård på Chelsea Flower Show är lång, och Sarah Prices växtlista innehöll minst 144 olika och till det tillkommer mängder av exemplar av flera av dem. Ändå upplevs trädgården som lätt. Här finns plats att sätta ner fötterna, här finns plats att vila blicken och framför allt, här upptäcker man mängder med spännande kombinationer av det lilla slaget. Sarah kittlar vår nyfikenhet!

Vi börjar med växter på A

Trädtaklök. Den lilablommande växten är Tulbaghia violacea. Foto: Kerstin Engstrand

A som i Aeonium. En växt bördig från Teneriffa som ogillar vinterfukt. Ingen växt för oss att att normalt ha i våra trädgårdar. Vanligen har vi den i kruka och låter de står skyddade under vintern. Trädtaklök på svenska. Den är en suckulent som är lite som en vedartad minibuske och mycket snygg i kruka. Den blir som en skulptur. Vanlig även på Madeira och i Marocko. Många som vi köper i svenska butiker är odlade i Marocko. De med vinröda till purpurfärgade blad är mest eftertraktade. Trivs bra utomhus efter det att sista frosten har passerat tills höstfrosten kommer.

Sarah hade valt ut sju olika av de cirka 35 som finns och jag vet inte om alla sju till slut fanns med. De får finare färg om de står ljust. Det var Aeonium ‘Blood’, ‘Cyclops’, ‘Deep Purple’, ‘Pomegranate’, ‘Red Edge’, Schwarzkopf’ och ‘Urbicum’.

Foto: Kerstin Engstrand

Några mångula sömntutor

Eschscholzia California ‘Ivory Castle’ bland kvanne och Origanum dictamnus som på svenska kallas för spansk humle. Helt märkligt för detta är en grekisk krydda bördig från Kreta. Humle troligen för att blommorna ser ut som just humlekottar. Kretadiptam heter den också.

Många växter matchas med lila Tulbaghia violacea och namnsorten ‘Purple Eye’. Kallas ofta för vild vitlök. Här nedan tillsammans med irisen ‘Benton Olive’ .

Foto: Kerstin Engstrand

Mera lila, vän Linaria

Purpursporre är en trevlig växt. En bra ettåring som passar i rabatten och i den blivande ängen. Fin även som snittblomma och mycket lättsådd. En bra minglare som dyker upp lite överallt. Samt fångar upp det lila i flera irissorter. Linaria maroccana ‘Azure’ med vit fläck och Linaria maroccana ‘Violet’ som är enfärgad var flitigt använda. Linaria ventricosa som brukar blomma i brons skulle också finnas men den såg jag inte.

Och en mycket udda och unik växt, Beschorneria yuccoides, också kallad för Mexican Lily eller Mexican False Red Yucca skymtade fram. Det är växten med korallröd stjälk bakom krukan på bilden till vänster och på bilden till höger ser du den längst till vänster mot muren. Är sorten ‘Quicksilver’ som blir ca 1,2 meter hög och 1,5 meter bred. Når sin fulla storlek efter tio till tjugo år.

Några rosor och ett blåregn

‘Mutabilis’ Foto: Kerstin Engstrand

Några rosor hittade man också. Mest syntes Rosa chinensis ‘Mutabilis’. Den fanns i år i flera trädgårdar och det var länge sedan! Den svängde sig elegant mot muren. Går även under synonymen ‘Butterfly Rose’ vilket är passande namn då blommorna är fjärilsliknande. Mutabilis pga av att blommorna skiftar i olika orange och ceriseröda toner. Även känd för sina vackra blomknoppar. Har en fin doft av citrus.

‘Nozomi’ är en marktäckande ros med japansk namn som betyder hopp. Foto: Kerstin Engstrand

Daggrosen, Rosa glauca, är en intressant ros som är som gjord att kombinera med exempelvis lila växter. Här bjöd Sarah på en överraskning, bland rosen minglade en luktärt. Och det ingen mindre än Lathyrus ‘Cedric Morris’ ! Den liknar både ‘Cupani’ och ‘Matucana’ men just denna sägs härstamma från frön som Cedric Morris själv hade samlat in på Sicilien.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Blåregn, Wisteria sinensis ‘Amethyst’

Foto: Kerstin Engstrand

Fler växter, alla de iris som växte i trädgården hittar du här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Sarah Cooks irisutställning, Chelsea Flower Show 2015. Foto: Kerstin Engstrand

På Chelsea Flower Show 2015 väckte en utställning om trädgårdsiris stor uppmärksamhet. Främst för färgerna, de var knappt ”vanliga” irisfärger utan många hade en dov pastellton, några med tunt grått dis över sig. De var sofistikerade, verkligt sofistikerade, särskilt en sort.

Dessa iris tillhörde en “National Plant Collection of Tall Bearded Iris” och alla var de en gång framtagna av konstnären och växtkännaren Sir Cedric Morris (1889 – 1982). Han var bland annat god vän med Elizaberth David, Beth Chatto och Vita Sackville West. Man vet att han förädlade fram minst 90 sorter och att han tog fram tusen nya plantor varje år. Då han fröförökade dem behövdes ett stort urval. 

Han startade sin odling först i The Pound för att därefter 1940 flytta till Benton End i Suffolk. Där fortsatte han att tillsammans med partnern Arthur Lett-Hains (vanligen bara kallad för Lett) driva den konstskola de startade 1937 och som var vida populär, East Anglian School of Painting and Drawing. Det sägs att det var en skola med gott om skratt och att deras hem alltid var fullt av gäster. På Benton End samlades kändisar som Elizabeth David och Benjamin Britten. En av hans namnsorter, ‘Benton Stella’ är döpt efter den kända kokboksförfattaren Elizabeth David:s mamma. Det var troligen mamman som introducerade David för Morris.

Två år efter Morris död, 1984, höll Tate en retroperspektiv utställning med hans verk. Man vet att hans irisar såldes kommersiellt och även uppvisades på utställningar fram till 1970-talet. Men sedan? Efter 1984 var det tyst.

Mannen i vit rock till höger på bilden som pekar på några iris är växtkännaren och planthunter Roy Lancaster. Hustrun, i blå kappa, har fått en kaprifol uppkallad efter sig, en kaprifol som Roy en gång hittade i Sverige, vid en strand i Halland. Foto: Kerstin Engstrand

Det skulle ta 20 år innan Morris började att uppmärksammas igen.  2004 började Sarah Scott, tidigare sedan 1991 förste trädgårdsmästare på Sissinghurst, samla hans irissorter systematiskt. Varför då? Jo, hon hade gått i pension och på Sissinghurst hade de några av hans iris.  Något hon till en början inte visste om, det var först när hon hittade en växtetikett där det stod ‘Benton Nigel’ som intresset väcktes. Inte nog med det, etiketten väckte barndomsminnen vid liv. Hon hade nämligen vuxit upp i närheten av Benton End och namnet Benton gjorde sig påmint. Hon hade druckit te i trädgården som barn! Tydligen under något välgörenhetsevent för Röda korset och hon har minnen från när hon var sju år. Då såldes även plantor, särskilt de sorter han inte var riktigt nöjd med.  Etiketten och hennes barndomsminnen triggade i gång en nyfikenhet som blev starten för nationalkollektionen. Sarah Scott förstod också vikten av att inte bara hålla samlingen vid liv utan även se till att sorterna förökades för att säljas. Allt för att säkra dem för framtiden. Och att de verkligen är framtida sorter fick hon verkligen bekräftelse på 2015. ”Alla” vill ha en Bentoniris, särskilt sorten ’Olive’. Turligt nog hade hon inte långt till en av landets främsta plantskolor, Howard Wholesale Nurseries, som även drar upp en mängd plantor ute på fält vilket passar iris särskilt bra.

Att hon elva år senare, 2015, skulle få äran att visa upp dem på Chelsea Flower Show fanns då, 2004, inte ens i hennes drömmar. Detta trots att Morris iris hade visats på Chelsea under många år. Det finns uppgifter om att de såldes kommersiellt fram till 1970-talet. Tillsammans med Howard Wholesale Nurseries skapade hon utställningen på Chelsea-15 som fick guldmedalj – förstås.

I förgrunden ‘Benton Olive’, i bakgrunden ‘Benton Lorna’. Särskilt ‘Benton Olive’ förförde Sarah Price. Det var här, år 2015, hon bestämde sig för att snart skapa en trädgård med just dessa irisar. Åtta år senare, 2023, blev den till. Foto: Kerstin Engstrand

Det var denna utställning som Sarah Price såg och det var där hon bestämde sig för att några av dessa Bentoniris skulle bli primadonnor i en trädgård. Men just då hade hon inte tid då hon höll på att förbereda en annan trädgård för Chelsea-2018. Den fick tema efter en av Monets målningar.

Utställningen på Chelsea 2015 visade upp iris i ett sammanhang, Morris som konstnär och växtförädlare. Intressant att notera att de då var alla uppodlade i ett torvfritt odlingssubstrat, Melcourt’s Peat-freeSylvamix® Potting mix.

Målningarna som föreställde Cedric Morris var alla skapade av Cherryl Fountain.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Byggnation av The Nurture Landscape Gardens trädgård på Chelsea Flower Show 2023. Design: Sarah Price. Foto: Crocus.co.uk

Local Works Studio var ansvarig för ”återbruksdelen” i The Nurture Landscapes Garden som Sarah Price ansvarat för designen av på Chelsea Flower Show 2023. De har tidigare bland annat varit inblandad i en trädgård för Maggie’s i Southampton. Nu fick de uppgiften att med kunskap och kreativitet lyfta fram återbruk. Och det gjorde de med bravur.

Närhet

Local Works Studios planeringskarta.

Första steget var att lejonparten av det hårda materialen skulle tas ifrån platser så nära anläggaren Crocus område som möjligt. För där fanns alla de tusentals plantor som skulle till Chelsea. Crocus ansvarade även för Cleve West trädgård. Där fanns även material som använts i tidigare Chelseaträdgårdar. Att återanvända material från tidigare utställningsträdgårdar är inget nytt, det har både Sarah Eberle och Andy Sturgeron gjort sedan länge. Det konceptet fick sitt verkliga genombrott i samband med finanskrisen 2008, The Credit Crunch, då många sponsorer till både Chelsea- och Hampton Courtträdgårdar inte kunde ställa upp.

De tittade även på material från området runt Benton End, Suffolk då trädgården ska dit efter utställningen. Produkter som kan återanvändas. Det var alltså klart att lejonparten av trädgården skulle leva vidare i Benton End.

En bärande idé var att skapa något vackert av ganska intetsägande och för många helt ointressanta och icke värdefulla material.

Omfamnande, varm, bullig mur

Foto: Local Works Studio/Sarah Price

Muren som omgav två sidor, en långsida och en kortsida, var den största utmaningen.  Totalt skulle cirka 50 meter mur skapas. Resultatet blev en av de vackraste murar jag någonsin sett.

Och hur var den gjord? Jo, stommen var uppbyggd av halmbalar från en farm i närheten av Crocus. De hölls ihop med hjälp av pinnar av hassel. Därefter täcktes de av stora sjok av canvas som var överblivet material från filminspelningar. 

Foto: Crocus.co.uk

De i sin tur målades med slamfärg, samma typ av slamfärg som faluröd. Falu Rödfärg är ju en klassiker, onekligen vår mest kända, som onekligen satt färg på nästan hela Sverige och har anor från 1500-talet, vilket passade bra då även Benton End är från samma period. Numera finns Falu Rödfärg Original i flera färgtoner, som en ljusare röd, grått och svart. Fast i England kallade de det för skandinavisk färg. Man skapade en egen version baserad på vatten, linolja och rågmjöl samt naturliga färgämnen. Färgpigmenten var framtagna ur växter, skräpmaterial och jord. Färgtonerna hade Sarah Price redan satt, de fanns i Cedric Morris målningar.

När solen gav extra guldljus på halmbalarna och värmde dem fylldes luften av en doft söt som honung. Sarah Price

Perfekt in i minsta detalj. Foto: Kerstin Engstrand

Man använde sig även av korta hasselpinnar i muren, som pegs att hålla klätterväxterna, blåregn och rosor på plats. Trädgårdskvastar fick hoppa in och vara redskap när man skulle fixera klätterväxterna på plats. Vanliga trädgårdskvastar, av sorten lite bredare med svart borste. Samma som de därefter borstade ren stensättningen med.

Trädgårdens golv nästa utmaning

Foto: Kerstin Engstrand

Marken/golvet är en viktig del i trädgårdens atmosfär. Benton End är i stort en byggnad från 1500-talet där timmer och tegel möts. Därför hade Sarah bestämt sig för att delar av marken skulle vara belagd med tegel. Cementrester från gamla konstruktioner, sand och även trasiga terrakottakrukor från Crocus plantskola finkrossades för att gjuta tegelstenar av. Mått gjordes av trä.

Foto: Local Works Studio

Varje tegelsten fixerades i sand, utomhus, de brändes inte. Självklart hade de matchande färgpigment i sig som muren. Alla stenar gjöts på Crocus område, där hade de tillgång till ett stort område med sand.

Foto: Kerstin Engstrand

Man gjöt även större stenar som byggdes upp som fristående pelare men även som bordsben. Många var helt släta medan andra hade mönster i form av trianglar.

50 meter rep

Trämallarna från stentillverkningen återanvändes sedan som stolpar som avgränsade trädgården. Repet i sin tur var gjort av vissnade humleslanor från en humleodling för öltillverkning, också den i närheten av Crocus. Vanligtvis så mals dessa sönder efter det att humlekottarna är skördade. Humle växer med rekordfart under en säsong, lätt mer än fem meter men vissnar varje höst för att skjuta nya skott nästa vår igen. Numera använder de flesta kommersiella humleodlare nyare, lägre sorter men Bushel of Hops i High Weald kunde erbjuda gamla högväxande kulturarvssorter som var mera lämpade till att skapa de långa repen med. Humleslanor är sega. Lite mer än 50 meter rep behövdes och det lyckades! Undrar hur många som lade märke till avgränsningen, för de flesta var bländade av de vackraste av alla iris, ‘Benton Olive’. Men detta är också ett ypperligt exempel på att ”attention to detail” är en viktig del när fullblodsproffs skapar en trädgård.

Några krukor och fat

Nästa stora återbruksdel blev krukor. De är även de gjorda av överblivet material som krossats. Krukor och vattenfat gjöts i håligheter i marken på plantskolan Crocus område. En teknik som man hoppas att fler trädgårdsägare prövar på. Krukorna hade olika mått. De stora vida var fyllda med vatten och skapade fina vattenspeglar. De hade polerad insida.

Ingen trädgård utan bord

Foto: Kerstin Engstrand

Även borden var återbrukade. Ett högre bord utan sittplatser var gjutet i sten där cirka en fjärdedel av stenskivan var opolerad (den högra delen av bordsytan på bilden ovan). Det blev en spännande kontrast mot den polerade delen. Bordet hade bordsben av gjutna stenar.

Foto: Kerstin Engstrand

Det vackra träbordet med bänkar var av kastanj, kastanj återfinns bland annat i taken på Benton End.

Innan trädgården var färdig för officiell visning sa Peter Fane från The Nurture Landscape Design, att återbruk skulle omfatta gamla tegelstenar, aska, återvunnen plast, glas, skal av ostron och höns, fjädrar och trä. Jag glömde att fråga om det var något av detta som inte blev använt.

Det ska noteras att när man planterar en utställningsträdgård så planteras alla växter med krukorna kvar. Men att man är väldigt noga med att dölja krukorna så att de inte syns. Växterna återanvänds, som i denna trädgårds fall ska allt till Benton End.

Här kan du se hur slutresultatet blev! (Länken går till en annan artikel.)

Foto: Kerstin Engstrand

Av Kerstin Engstrand

Självporträtt. Sir Cedric Morris. Ca år 1910. Tillhör National Portrait Gallery.

Han tog fram och namnsatte runt 90 iris. Alla finns ännu inte i en sammanhållen samling och man letar fortfarande efter vissa sorter som kan finnas i trädgårdar i bland annat USA. Man vet att Cedric Morris samarbetade med en amerikanska odlare, Paul Cook. De bytte irispollen med varandra. Med USA finns även brevväxling om utvecklingen av vad som anges vara den första helt rosa irisen, ‘Edward of Windsor’.

Brevväxling om ‘Edward of Windsor’ visad på utställningen 2018, The Garden Museum, London.

Jag har inte sett den i verkligheten men de bilder jag sett har mera varit på en aprikosfärgad än en rosa iris. Däremot sägs den vara avbildad på den av Tate ägda målningen Iris Seedlings. Och där finns en iris som är mera rosa, som syn i målningens mitt. Eller så är det så att det som då kallades för rosa (pink) är vad vi idag anger som aprikosrosa.

Iris Seedlings, målning av Sir Cedric Morris. Är i Tates ägo men visas sällan. Fanns även med i utställningen 2018 på The Garden Museum. Detta är hans egna irisar, framtagna av honom. Motivet är intressant då man först efter ett tag noterar att det är en annan målning i bakgrunden.

‘Benton Strathmore’ är ett annat sådant “rosa” exempel. Den fanns med i stor mängd på Chelsea-15 och den var aprikosfärgad. Strathmore uppvisades första gången 1948, på Chelsea, för dåvarande drottning Elizabeth och hon lär ha godkänt att den uppkallades efter hennes barndomshem Strathmore. Detta var alltså Elizabeth, drottningmodern till Elizabeth II.

Iris ‘Benton Strathmore’ i förgrunden, ‘Benton Arundel’ i bakgrunden, från Chelsea-2015. Foto: Kerstin Engstrand

2018 blev det dags igen. Då hyllades Cedric Morris med en utställning på Garden Museum. Där visades en stor samling av hans målerier. Morris är mest känd för sina blomstermålningar men han målade även grönsaker.  

The Garden Museum, entrén till Morrisutställningen 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Även en del dokument om hans växtförädling visades.

Sidor från Morris anteckningar om hans korsningsförsök för att få fram nya irissorter. Det har framgått att han gjorde minst 1000 korsningar varje år, eller i alla fall att 1000 lyckades växa sig till småplantor, seedlings. Från The Garden Museums utställning 2018.

Numera äger Garden Museum Benton End, de fick den som gåva och drivs som Charity. Anläggningen håller på att rustas upp och beräknas kunna öppnas 2026. Sarah Price Chelseaträdgård-23 flyttas till Benton End.

‘Benton Lorna’ i rabatterna utanför The Garden Museum, London 2018. Foto: Kerstin Engstrand

I trädgården till museet hade trädgårdsdesignern Dan Pearson bidragit med några irissorter från hans egen trädgård, sorter som han bl a fått tag i av Sarah Cook. Dan har ansvarat för museets nya trädgård. Han brukar benämna Morris iris som väldigt sofistikerade och det kan man hålla med om att flera av dem är. I trädgården hade han planterat fem sorter: Benton Nigel, Benton Pearl, Benton Lorna, Benton Caramel och Benton Duff.

Populära i USA

Minst 90 sorter, och lejonparten var populära i USA. Man har funnit att hälften var registrerade namnsorter där över vilket bekräftas i American Iris Society’s officiella register. Morris föredrog plicatas. Trädgårdsirisens stora antal färgkombinationer gör att de delas i olika grupper som exempelvis:

  • self           – en enda färg
  • bitone-     – två olika toner av en och samma färg
  • bicolor      – två olika färger
  • amoena    – vit eller krämfärgade inre kronblad och färgade yttre blad.
  • variegata  – gula inre kronblad och röda,bruna eller kastanjefärgade yttre blad
  • plicata      – oftast ljus, vit-gul grundfärg, med kanter i annan färg
  • blend        – två eller fler färger i kombination eller blandning på samma kronblad

Iris ‘Benton Arundel’, Chelsea Flower Show 2015. Foto: Kerstin Engstrand

Samtliga Bentoniris är vad vi idag kallar för trädgårdsiris, Iris germanica, även kallade för skäggiris. Släktet Iridaceae omfattar minst ett par hundra arter och en mängd hybrider. Man brukar indela iris i tre huvudgrupper varav de första två har rotstock, rhizom:

  1. Skäggbärande där den vanligaste irisen, trädgårdsirisen, Iris germanica  och småriris Iris barbata-nana ingår. De nedre kronbladen, som oftast hänger nedåt, har en starkt färgad mustasch eller skägg i blomöppningen. De skäggbärande har också kraftiga, svärdsliknande blad.
  2. Skägglösa där bl a den vilda svärdsliljan, Iris pseudacorus ,strandiris, Iris sibiricaIris setosa samt japansk iris, Iris ensata, glansiris ,Iris laevigata och vinteriris, Iris foetissima ingår. Gemensamt för alla dessa är att deras bladverk är gracilare än de skäggbärandes.
  3. Arter med knöl, som våririsen, Iris reticulata, Junosorterna och holländsk iris.
Iris ‘Crathie’ är den aprikosrosa irisen längst fram till vänster. Från Chelsea-2015. Foto: Kerstin Engstrand

Att han satte prefixet Benton till sina namnsorter har underlättat spårningen. Alla har det dock inte, ’Edward of Windsor’ till exempel, ‘Crathie’ är en annan.  Troligen uppkallad efter Crathie Kirksom, beläget inte långt ifrån slottet Balmoral.

Intressant namngivning

Förutom Benton, efter hans sista bostad Benton End, hur valde hand då namnen? Att hedra en person med att få en växt uppkallad efter sig är vanligt. Morris valde sina vänner men även husdjur som katter och fåglar som ‘Benton Menace‘ efter en av hans katter. ‘Benton Rubeo’, en röd-vit iris nu återfunnen i USA, ska vara namnsatt efter en papegoja av arten macaw, en av Morris papegojor som finns på bild.

‘Benton Nigel’. Foto: Crocus.co.uk

‘Benton Nigel‘, Nigel Scott var en av Beth Chatto’s vänner. Beth Chatto och Morris var mycket nära vänner och hans måleri inspirerade henne. Hon ägde flera verk av honom och särskilt var det en stor tavla i hennes vardagsrum som hon särskilt refererade till. Chatto presenterade Nigel Scott för Morris. Det anges att Scott faktiskt även kom att flytta till Benton End där han arbetade som trädgårdsmästare. På vintrarna åkta han och Morris på växtjägarresor. Under deras resa till Kanarieöarna1957 dog Nigel Scott efter att ha insjuknat i feber.

‘Benton Lorna’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand

‘Benton Lorna’, var en lättspårad sort då den verkar ha sålts även i modern tid och fanns att spåra i Plant Finder. Fått sitt namn efter Lorna Styles som lär ha hyrt Morris hus The Pound. En typisk plicata.

Iris ‘Benton Caramel’ i bakgrunden, i förgrunden ‘Benton Deidre’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand

Flera kunde spåras via Plant Finder, som ‘Benton Caramel’. Andra har hittats i botaniska trädgårdar i bland annat Tjeckien, Schweiz och i USA.

Iris ‘Benton Olive’ i Sarah Price Chelseaträdgård 2023. Foto: Kerstin Engstrand

‘Benton Olive’, stjärnan i Sarah Price Chelseaträdgård 2023 var tidigt återfunnen men länge utan namn.  Sarah Cook hade fått några exemplar av denna högst annorlunda färgade iris, oliv och purpur, av vänner till Morris. Men den var utan namn. Det var först när hon fick möjlighet att gå igenom en växtkatalog från 1952, Historic Iris Preservation Society’s, som hon fann en färgbild av en iris kallad ‘Benton Olive’ som hon äntligen fick ett namn på denna utsökta skönhet. Namnet är efter Olive Murrell, ägare till Orpingtion Nurseries som var den ena av de två främsta plantskolorna som sålde hans iris. 

Iris ‘Benton Duff’ i rabatten vid The Garden Museum 2018 London. Foto: Kerstin Engstrand
Iris ‘Benton Pearl’ i Sarah Price trädgård Chelsea Flower Show 2023. Foto: Kerstin Engstrand

En annan som Sarah Cooks länge längtade efter var den mörkt lila ‘Benton Judith‘.  Judith var Judith Wogan, sekreterare vid Arts League of Service och som var den som såg till att visa Morris irisar på en utställning, den allra första 1925.

Beth Chattos plantskola har ett mycket stort utbud av Bentoniris. Här ett utdrag av sortimenten 2023. Här syns bland annat ‘Benton Menace’, ‘Benton Judith’, ‘Benton Nigel’, ‘Benton Opal’ och ‘Benton Farewell.

Av de irissorter Sarah Price hade valt ut till sin Chelseaträdgård 2023 så var det enbart en sort som inte lyckades slå ut i tid och det var ‘Benton Farewell’ som därmed inte fick vara med.

Även Crocus.co.uk har en del Bentonirisar:

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vid påsk finns den att köpa i kruka, oftast gul – förstås och som alltid gulligt bullig. Den liknar en smörboll!

Går då bukettranunkler att odla i trädgården? Jo men visst, är du nyfiken på att få en liten odlingsutmaning så är ranunkler något för dig!  

Ranunculus asiaticus är dess vetenskapliga namn. De vi odlar är förädlade sorter, oftast fyllda medan den vilda ranunkeln är enkelblommande.  Vild växer den i bergstrakterna i den östra delen av medelhavsområdet.

Foto: Plantagen

Det sägs att ranunkel betyder liten groda vilket nog kan stämma då den liksom grodor trivs i fuktig miljö. Nu är den extra populär då de tillsammans med anemoner ofta används en masse i blomarrangemanget på honnörsbordet på Nobelfesten. 

Första utmaningen är att välja sort, för nu märks det att ranunkeln odlas som snittblomma. Det finns de mest fantastiska färger att välja mellan och även tvåfärgade. Lejonparten av de näthandlare som säljer blomlökar har ett bra sortiment att välja ur. De säljs både i höst- och i vårsortimentet. Har du inget växthus utan ska odla dem i trädgården så köp dem på våren.

Utmaning nummer 2: Tålamod!

Foto: Kerstin Engstrand

Lökarna ser inte ut som lökar eller knölar. De är mycket märkliga, de ser ut som ett mellanting mellan något med klor och en mycket liten bläckfisk. Och de är ömtåliga, klorna som de faktiskt heter, bryts lätt av när de är torra.

Tålamod! Beräkna minst tre månader från det att du satte knölarna tills de blommar. Så den totala tiden brukar inklusive förkultivering vara 3,5 månad, ibland fyra månader.

Utmaning nummer 3: Förkultivera!

Foto: Kerstin Engstrand

Växtplats: Ranunkler vill växa svalt och i halvskugga till skugga. Många tror att de vill växa i soligt läge men inte. Svalt gäller alltså för ranunkler. Svalt från det att de förkultiveras inomhus ända till växtplatsen. Därför anges de ofta som tuffa växter. Att få knölarna att blomma till påsk är svårt om du inte har särskilda odlingsutrymmen – lättast är då att satsa på blomning i slutet av juni som tidigast.

Om du har tillgång till ett svalt garage, förråd, källare eller rent av en veranda eller ett uterum som håller 5 – 10 grader är det utmärkt. Är det dessutom mörkt är det ännu bättre. Då kan du börja förkultivera långt tidigare. Annars får du i regel börja i april om du bor där man kan ställa ut dem i skuggigt läge. Ranunkel vill inte ha minusgrader, dock brukar de klara enstaka dagar med några minusgrader.  Det anges i regel att de dör direkt vid minus fyra grader.

Innan du börjar förkultivera så separera sorterna och märk upp dem väl. För knölarna yppar inget alls om vilken färg eller form blomman har. De ser alla likadana ut.

1. Blötläggning

Foto: Kerstin Engstrand

Lägg knölarna i en bunke med vatten som håller rumstemperatur, 20 – 22 grader. Här gäller det att bara låta dem dra vatten i tre timmar, eller maximalt fyra, inte längre. Under denna tid ser du hur de sväller upp. Floret Flowers från USA rekommenderar att de ska blötläggas i rinnande vatten. De har knölarna i nätsäckar som får hänga under vattenkranen. Jag har testat bägge metoderna, stilla vatten i en bunke respektive rinnande och de fungerar är lika bra. Men med rinnandevatten bör du kunna samla upp överskottsvattnet. Det är synd om vattnet bara skulle rinna ut i avloppet.

2. I jord

Dags att putta ner knölarna i jord. Klorna ska nedåt. Det vita är perlit. Foto: Kerstin Engstrand

Efter blötläggningen ska de omgående sättas i jord, vanlig planteringsjord eller krukväxtjord är utmärkt. Antingen en och en i krukor eller förkultivera dem i ett brätte. Fungerar även med tre i en lite större kruka. Alla varianterna fungerar bra. Jorden ska vara lätt fuktig, om jordpåsen är ny så brukar den fukten som jorden då innehåller räcka. Är jorden mycket kompakt kan man blanda i med vita perlitkorn som håller jorden luftig. Har jag många föredrar jag att förkultivera dem i ett brätte för att senare, när de börjar spira, plantera om dem en och en i krukor. Vanligen sätts de då i krukor med en diameter på ca nio cm, en knöl per kruka. Har du större krukor så kan du förstås sätta flera i varje men jag varnar för att det då är svårare att hålla rätt fuktighet i jorden.

Lägg ut knölarna försiktigt, ”klorna” ska vara nedåt och täck över cirka med 1 cm med jord. Upptäcker du nu att jorden du har hemma inte räcker till så kan du tillfället täcka över med en fuktig dagstidning.    

Nu ska odlingen stå svalt, i 5 till 10 grader och det går bra att de står mörkt. Viktigast är att de står svalt och att jorden inte värms upp av solen.

OBS! Jorden ska vara lätt fuktig, inte våt! Det är lättare att ha koll på fuktigheten i ett brätte än i krukor. Ranunkelknölar är känsliga för våt jord, då ruttnar de lätt.

Foto: Kerstin Engstrand

3. Omplantera

Efter cirka 14 dagar, ibland redan efter tio, så börjar knölarna bilda rötter, små vita rötter. Då är det dags att plantera om dem. Man kan visserligen vänta tills att även lite grönt syns men risken är då att de vita sköra rötterna lätt går av. Bäst är att plantera om dem när rötterna är cirka 0,5 cm långa. I krukor eller direkt på växtplatsen om risken för minusgrader är över. Varje knöl ska ha minst tre centimeter jord över sig om du sätter dem i krukor, fem till sju centimeter utomhus.

I slutet av juni slog den första ut. I halvskuggan i en pallkrage under en björk. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligtvis blommar ranunklerna 90 dagar efter utplantering.

Som snittblomma i vas brukar de hålla i hela tio dagar!

Ranunkler odlas vanligtvis som ettåriga växter.  Om du har kvar knölarna i krukor efter blomningen kan du på senhösten se att en knöl har bildat sidoknölar. En knöl kan ha blivit tre mindre. Skaka av jorden och låt dem torka innan de läggs svalt och mörkt i pappåsar för att tas fram i vår igen.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Brysselkål, även kallad rosenkål, har blivit trendig igen. Mycket för att den är lätt att frysa in och vacker. Samt god, särskilt när man får fram dess nötaktiga smak. Så varför inte odla den?

Vackrast är den på vintern! Då förstår man varför den även kallas för rosenkål. För de miniatyrformade kålhuvudena längs stammen ser verkligen ut som rosenknoppar. Det är i själva verket sidoknoppar som vi äter, de ser ut som små kålhuvuden. Brysselkål tillhör de ätliga växter som producerar socker som skydd och därmed klarar den sig när det blir minus och sockret i sig förhöjer brysselkålens smak.

Men varför då brysselkål? Jo, denna kål sägs ha sitt ursprung i just Belgien och har därför fått namn efter landets huvudstad Bryssel. Det finns uppgifter att den odlats på både 1200- och 1400-talet. Kål har varit en viktig föda för många runt om i världen och under lång tid. 

Brysselkål är liksom andra kålsorter rik på bland annat vitamin C, A, kalium och järn. Kål är även rikt på antioxidanter.

*Falstaff’. Foto: Kerstin Engstrand

’Falstaff’ är en F1-hybrid.  Vackert purpurfärgad som också den är känd för sin milda och nötaktiga smak. Så god att många äter den rå! Den vackra färgen bibehålls lättast om man ångkokar den i mikrovågsugn men det finns även de som tillsätter lite ättika i vattnet om man kokar den.  Om jag minns rätt så introducerades den på den svenska marknaden år 2008. Skördefärdig efter 98 dagar.

Förkultivera: Brysselkål behöver en lång utvecklingstid så den bör förkultiveras, dvs sås inne för senare utplantering. Beroende på var du bor så brukar det vara mellan mitten av mars till mitten av maj som är bästa tiden att förkultivera kål.

En annan stor fördel med förkultivering är att plantorna får bättre motståndskraft mot diverse ohyra och skadedjur då de hunnit växa till sig innan de planteras ut. Varje frö sås som vanlig kål, på ett djup av 1 – 2 cm. Jorden kan vara vanlig krukväxtjord eller såjord. Bästa groningstemperatur är 10 – 25 °C.

Bra frön gror på fyra till sju dagar

När plantan fått två blad (karaktärsblad) efter de två hjärtbladen (som är de allra första bladen) är bästa tiden att plantera ut dem på växtplatsen.  Sätt plantan djupare än hur den har växt, jorden ska gå upp till precis under de två karaktärsbladen.

Utplanteringstid: Beror på var du bor och hur våren har utvecklats sig.

Växtplats: Soligt läge och fuktighetshållande jord.

Planteringsavstånd: 45 – 60 cm. Håll avstånd!  Vanligtvis blir en planta brysselkål cirka 80 cm hög.  Håll därför 45 – 60 cm mellan plantorna vilket ger kraftigare plantor vilket i sin tur i regel innebär såväl större samt tidigare skörd.

Tålamod! Brysselkål är flerårig, det är den andra odlingssäsongen som de små knopparna bildas. Därför ska man så på våren så att de hinner bilda knoppar till hösten.

‘Igor’ Foto: Kerstin Engstrand

 ‘Igor’ är en F1-sort och känd för sin fina smak samt brukar bjuda på en rejäl tillväxt på hösten. Toppa plantan i slutet av augusti. Skördefärdig ca 135 dagar efter utplantering men är beroende på när frosten uppkommer. Höjd: ca 80 cm

Man brukar toppa brysselkålsplantorna för annars utvecklas inte de översta huvudena till full storlek. Proffsen brukar toppa dem cirka sex veckor innan planerad skörd till jul vilket oftast innebär i början av oktober. Men det gäller inte de plantor som man vill skörda efter jul då plantorna behöver det skydd mot kyla som toppen ger. Toppbladen är också goda att anrätta.

När ska jag skörda? Bilderna är tagna i februari månad i Stockholm. Man väntar med att börja skörda efter plantorna fått uppleva minst ett par frostnätter, minst fem minusgrader. Så du kan skörda hela vintern – om inte rådjuren hinner före.

Skydda! Det är inte bara vi och rådjur som älskar kål. Även mindre skadedjur som kålfjäril, kålmal och kålfluga. Bäst är att skydda odlingen med antingen mycket finmaskigt nät eller fiberduk. Se till att förankra näten rejält då minsta lilla öppning är ett inbjudningskort för dessa att ta sig in. Det sägs att rödbladiga sorter angrips mindre än de gröna. Detsamma sägs när det gäller mördarsniglars aptit, att de inte så gärna äter rödbladiga sorter inklusive rödbladiga sallatssorter.

Midnight Roma. Foto: Kerstin Engstrand

Varje år så annonserar fröfirmorna ut att det har ett antal nyheter. Vissa har till och med tvåsiffriga tal för nyheter. Så även januari 2024. Och de vet vad som appellerar på oss odlare för genast slår habegäret in! Dock är ytterst få verkligheten nyheter. Det vill säga antingen en ny sort för den svenska marknaden eller en helt ny världsunik sort. Lejonparten är nyhet i just den firmans sortiment.

Men en unik sort finns än så länge inte att köpa frön av här i Sverige men finns att få tag på inom EU.  Det är tomaten Midnight Roma. En så kallad svart sort, det vill säga den är svart i visst ljus, annars är den mera mörkt lilasvart med röda inslag. Svarta sorter ska skifta i rött när de är mogna. Och visste du att länge angavs de svarta sorterna vara så kallade ryska tomater?

Dr Jim Myers. Foto: Oregon State University

Tillbaka till Midnight Roma. Den är utvecklad av Dr. Jim Myers vid Oregon State University (OSU) College of Agricultural Sciences. Han är pappa till ett flertal tomatsorter där den mest kända är den idag över tio år gamla sorten Indigo Rose. Den var liksom Midnight Roma framtagen för att vara särskilt rik på antioxidanter. 2021 släpptes Midnight Roma som är särskilt tänkt för tomatsås. Därför anger Jim Myers att det är viktigt att man inte skållar tomaten utan använder skalet då det är i skalet som nyttigheterna sitter.

Den avlånga plommontomaten Roma är en klassiker, Midnight Roma är en mindre sort, både när det gäller fruktens storlek och plantans. Den är en så kallad semi-determinate. Den är inte heller lika jämnt avlång, den har viss tendens att likna ett hjärta.

Midnight – för att den är mörkt lilasvart med röda inslag. Den är mogen när den sviktar lätt när man trycker på den samt att den har börjat gå i rött.

Midnight Roma i olika mogningsstadier. Längst till vänster är en mogen, den skiftar i rött. Foto: Kerstin Engstrand

Ju soligare desto mera lila blir tomaten. Dessutom går stjälken och även bladen lätt i lila. Dr Myers betonar vikten av att odla den i så soligt läge som möjligt samt att gärna ta bort blad som skymmer frukterna. Mogningstid: 80 dagar.

Den vanliga Roma är ren klassisk pastasåstomat som köps i storpack på italienska grönsaksmarknader. Midnight Roma är särskilt utvecklad för att ha en smak som ger en ytterst smakrik sås. Jim Myers skapade Midnight Roma genom att korsa sorten Oregon Star, känd för sin utsökta smak med just Indigo Rose som ska ha vara lika rik på antioxidanter som blåbär. Båda är utvecklade av OSU. Med tanke på föräldrarna anges det också att Midnight Roma ska vara särskilt rik på antioxidanter. Då tomater äts året runt och är lättare att odla än blåbär var det en drivkraft för Dr. Myers att få fram tomatsorterna som är särskilt rika på antidoxidanter.  

2011 kom ‘Indigo Rose’, den blev direkt en succé. Den är rolig att odla då tomaten först nästan är svart men går tillbaka till rött när den mognar. Mycket nyttig.  

Tomaten ‘Oregon Star’. Foto från https://territorialseed.com/products/tomato-oregon-star

Mellan 2011 och 2021 utvecklade Dr Myers även sorterna ‘Indigo Cherry Drops’ och ‘Indigo Pear Drops’ som både finns att köpa frön till i Sverige samt ¨’Indigo Kiwi’.

Av Kerstin Engstrand

Till vänster ‘Red Drumhead’, till höger grönkålen ‘Reflex’. Foto: Kerstin Engstrand

Kål är näringsrikt och har lång hållbarhet. Här tipsar jag om några sorter som är både mycket vackra och även lämpar sig extra bra att odla i norra Sverige.

Dutchman’ är en spetskål känd för sin utsökta smak. Är lite mindre än andra kålsorter varför den passar extra bra att odla i pallkragar. Den är bäst att konsumera färsk, och bör skördas senast vid tidig höst. Står den kvar senare brukar huvudena spricka. Utvecklingstid 75 dagar.

Grönkål även kallad purpurkål ’Redbor’, (syns på bilden ovan), är en röd grönkål som är lite sötare och mildare i smaken än vanlig grönkål. Bladen blir mörkare allt eftersom temperaturen faller. Den är så vacker att många planterar några extra plantor bara för att låta dem stå kvar och pryda odlingen. Brukar kunna börja skördas 40 dagar efter utplantering.

Till vänster ‘Red Drumhead’, till höger grönkålen ‘Reflex’. Foto: Kerstin Engstrand

Grönkålen ’Reflex’ kan även odlas som mikroblad, eller baby leaf som man säger i Storbritannien. Är en medeltidig mörkt grön och mycket krusig grönkål som behöver 120 dagar från sådd till skörd. Anses vara den bästa grönkålen vid sen plantering vilket menas efter mitten av maj månad. ’Reflex’ är en F1-hybrid och sorten är känd för att ge stora skördar under lång tid.

Rödkål ’Red Drumhead’ kan lätt utveckla två kilo tunga huvuden. Ganska snabb i utvecklingen. Är en gammal gedigen frösort från andra hälften av 1800-talet, enligt uppgift från 1865 och mycket god. Denna rödkål ger varje kålsallad eller coleslaw både en extra smak och färg. För bästa vinterförvaring brukar man ta bort de yttre bladen. Förvaras på en sval men frostfri plats. Ett bra tips är att skörda huvudena med rötterna kvar. Då klarar de att förvaras längre och man får då två möjligheter, antingen ”plantera” huvudena med rötterna i sanden eller förvara dem som pelargoner, hängandes i rötterna.

Foto: Kerstin Engstrand

Rödkål ’Red Jewel’, även den ett praktexemplar. Är en F1 hybrid som blir skördeklar från slutet av juli/början av augusti och kan skördas under hela hösten. Fungerar även att odlas som mikroblad. Men vackrast som fullt utvecklad planta då de yttersta bladen går i mörkt rött till lila och de inre i lila med vita stjälkar. Man brukar räkna med en utvecklingstid från sådd till skörd på 90 dagar. Blir cirka 40 cm hög.

Hur så kål?

Kål kan direktsås när jordtemperaturen är minst 7 grader och max 20 grader. Sådjup 1 till 2 cm men säkrast är att förkultivera plantorna inomhus för senare utplantering. Det kan ibland ta upp till två veckor innan fröna grott. Man brukar då förkultivera dem fyra till sex veckor innan beräknad utplantering.  Jorden ska vara fuktig men inte blöt. När plantan fått fyra blad, dvs ytterligare ett bladpar efter de första hjärtbladen är det dags att omplantera till en planta per kruka. Nu ska plantorna stå ljust och svalt, 15-18 grader.  När frostrisken är över ska plantorna avhärdas innan utplantering. Det vill säga man ska vänja dem vid utomhuslivet, låt dem stå utomhus i skuggan några timmar per dag.

Kål är hungriga växter, de gillar näring som hönsgödsel eller guldvatten.

Skydda! Det är inte bara vi och rådjur som älskar kål. Även mindre skadedjur som kålfjäril, kålmal och kålfluga. Bäst är att skydda odlingen med antingen mycket finmaskigt nät eller fiberduk. Se till att förankra näten rejält då minsta lilla öppning är ett inbjudningskort för dessa att ta sig in. Det sägs att rödbladiga sorter angrips mindre än de gröna. Detsamma sägs när det gäller mördarsniglars aptit, att de inte så gärna äter rödbladiga sorter inklusive rödbladiga sallatssorter.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...