Sommaren 2024 har varit ett verkligt snigelår. I slutet av augusti kom ett nytt larm, den gröna källarsnigeln hade hittats inne i Göteborg, i Kungsladugård och genast blev den en ny klickmaskin.
Som tur var bara enstaka exemplar och det har hänt tidigare. Sommaren 2021, 20 juli 2021, hittade Mikael Andersson två stycken och även då inne i Göteborg, dock på annan plats än 2024 års fynd. Mikael är en av Sveriges främsta trädgårdsexperter och det var tur att det var han som då gjorde fyndet. Han förstod direkt att detta är en snigel vi inte ska ha i Sverige. Den ena hann han fånga in men den andra smet sin väg. Som du ser på bilden är den svår att se på mossa! Och sniglar är faktiskt mycket snabbare än man kan tro.
Mikael återkom dock flera gånger till fyndstället utan att hitta den andra. Men han lade ut ferramol (ett snigelgift) där den andra hade synts till så troligen har 2024 års fynd annat ursprung.
Grön källarsnigel, Limacus maculatus (Kaleniczenko, 1851), är enligt Artfakta en relativt stor snigel, 8 till 13 cm lång. Vanligen mörkt gul till gulgrön med mörkare, grönaktiga fläckar och linjer. Det vetenskapliga namnet är uppbyggt av Maculatus (lat.) = fläckig; macula = fläck; suffixet -atus = -försedd.
Gröna källarsniglar, fynd sommaren 2021 i Göteborg. Foto: Mikael Andersson
Som du ser på Mikaels bilder från fyndet 2021 kan den se både elegant och plufsig ut. Mikael lämnade in exemplaret till Göteborgs Naturhistoriska museum där den efter en sista tur i det gröna numera finns i sprit. Där bekräftade Ted von Proschwitz att det var just en grön källarsnigel.
Troligen har den kommit till Sverige via plantor eller jord.
Grön källarsnigel anger Artfakta att den är mycket lik gul källarsnigel, Limacus flavus, som dock ska vara slankare. Gul källarsnigel namngavs redan år 1758 av Linné. Artfakta har uppgifter om att den är funnen i Sverige fyra gånger: matkällare, Göteborg, Västergötland (1870), två gamla källare i Landskrona, Skåne (1959; där kvar fram till mitten av 1970-talet) och ett restaurangkök i Göteborg (2009).
Båda är vanliga i England. Där det är många som just har dem i sina källare. Det finns de som anger att har du problem med spindlar i källaren är den även en trevlig miljö för dessa sniglar. Dock, mina vänner uppskattar dem inte, de är obehagliga att plocka upp.
Grön källarsnigel funnen i Göteborg sommaren 2021. Foto: Mikael Andersson
Annars är det lövskogar som den vanligen påträffas i. Från sitt ursprungsområde, Kaukasus och kring Svarta havet, har arten med människan spridits till flera platser i Ukraina och Ryssland anger Artfakta. Själv känner jag många som har den i sina källare i England där den är utbredd vilken den även ska vara på Irland. Fynd har också gjorts i bl.a. Danmark, Tyskland, Tjeckien och Grekland. Artdatabanken anger även att arten troligen förekommer i Frankrike.
Av Kerstin Engstrand med artfakta från SLU Artdatabanken (2024) Foto: Mikael Andersson
Låter det som en gangsterperson i ett siciliansk drama? Tvärtom är det! Detta är en sydiltaliensk sätt att använda sig av gröna primörer, särskilda vilda. Man tager vad man haver och smaksätter potatis med.
Det är en av de roligaste rätter jag tycker att laga. Just detta att man så lätt kan prova sig fram till nya smakkombinationer. I Syditalien pratar man om la cucina povera, det enkla och rustika köket. Här ska inga märkliga smakförstäkare vara med, grädde är en nymodighet som kom efter kriget.
Nu på våren är det lättast att använda sig av färsk spenat. Själv föredrar jag Cima di rapa, 40 dagars varianten, som är mycket lättodlad. I Italien kan man höra uttrycket ”Rape e patane” vilket syftar just på mallone gjort på Cima di rapa och potatis. Men du kan även använda dig av maskrosblad, fänkålsdill, löktrav med mera och förstår både kajp, skogslök eller ramslök.
En grundregel är att man i vikt tar det gröna som häften av potatisen. Det kan vara lite tufft om du lagar rätten i maj, särskilt om du förlitar dig enbart på egenodlat grönt men oroa dig inte, det blir lika bra med mindre grönt, särskilt om du använder dig av exempelvis den starkare ramslöken. För ett halvt kilo spenat är väldigt mycket färsk spenat i volym.
Det är i trakterna runt Salerno som just Cima di rapa är vanligast att använda.
Vad behöver du?
500 gram färska örter eller bladgrönt, då bladgrönt som tål att upphettas. Det blir även gott med mindre mängd bladgrönt.
1 kilo potatis, gärna mjölig sort men fast går också bra
Olivolja
1-2 vitlöksklyftor
1 peperoncino, söndersmulad (görs lättast mellan två skedar).
Salt
Potatisen skalar jag aldrig, utan sköljer den bara väl.
Koka potatisen i väl saltat vatten så att den blir just mjuk.
Medan potatisen kokar så förbereds det bladgröna eller kryddorna.
Skölj det bladgröna, särskilt spenaten extra noga då grus i munnen inte är trevligt. Bäst är att låta det bladgröna ligga runt tio minuter i kallt vatten, då får det gröna tillbaka sin stuns. Låt rinna av väl. Skär det bladgröna/kryddorna i mindre bitar. Har du valt spenat, cima di rapa eller annat bladgrönt som bör förvällas så gör det nu. Alternativet till att förvälla dem i vatten är att fräsa dem snabbt i olivolja.
När potatisen är kokt så dela dem i bitar, ganska stora bitar. De ska senare mosas med en kraftig gaffel.
Hetta upp olivolja i en stekpanna (du behöver en rejäl panna) och låt den finskivade vitlöken sakta sätta smak på oljan. När vitlöken fått gyllengul färg kan den tas bort. Tillsätt därefter en söndersmulad peperoncino.
Tillsätt potatisen i olivoljeblandningen i stekpannan. Rör om väl och mosa potatisen med en kraftig gaffel.
Tillsätt nu det bladgröna. Låt det puttra ihop med potatisen och rör om väl.
Tillsätt eventuellt lite salt. Nu ska du ha ett bladgrönt mos som ska vara ganska grovt i strukturen. Som en ojämn gröt.
Mycket gott till salami, korv, rökt lax eller annan fisk.
Och en klar fördel med att göra en stor sats är att denna potatisrätt är ännu godare nästa dag!
I september 2018 var Sir David Attenborough på besök i Göteborg där han bland anat planterade en magnolia. På bilden ser du honom med hans dotter som arbetar för honom och Henrik Sjöman. Foto: Kerstin Engstrand
Han har rest jorden runt ett flertal gånger och lett fantastiska vetenskapsprogram om djur och natur. Hela värden prisar honom och oavsett ålder så hänförs vi av hans berättarförmåga. Född den 8 maj 1926 och fortfarande aktiv. Idag minns vi även det program om träd i Buckingham Palace trädgård som han 2018 gjorde tillsammans med tidigare drottning Elizabeth av Storbritannien.The Queen’s Green Planet som har sänts i svensk tv, och det får gärna sändas igen. De var jämngamla, hon född den 21 april 1926. Så ålderskillnaden dem emellan var bara tre veckor. Ett mycket charmig och kunnigt program och deras ungdomliga sätt och nyfikenhet borde vara ett föredöme för alla medier. Sir David hade tidigare arbetat som producent för hennes juldagstal så de hade träffats tidigare. Och vems minns inte hennes entré med James Bond vid invigningen av OS i London? Eller när hon drack te med Paddington, björnen som är en stor barnfavorit i Storbritannien. Det var i samband med hennes 70-årsjubileum på tronen 2022.
Sir David Attenborough deltog i en konferens i Göteborg den 6 september 2018. Där planterade han ett träd, en magnolia. Samt på kvällen fick han ta emot ett hederspris av The Perfect World Foundation. Han var den femte personen som tilldelats priset, innan honom hade Dr Sylvia Earle, Dr Jane Goodall, Dr Richard Leakey och Mark Shand varit pristagare. Efter honom, år 2019, har också Greta Thunberg tilldelats det. Mer om trädet han planterade kan du läsa här.
Sir David och Greta Thunberg fanns även med på Chelsea Flower Show 2023, som symbolisk rektor och ordförande för elevrådet. Foto: Kerstin Engstrand
Jag var den enda närvarande trädgårdsjournalisten. De stora tv-företagen gjorde intervjuer med Sir David men var inte med på konferensen. Han har fått flera djur uppkallade efter sig, bland annat 2017 en färgstark snigel härrörande i Tasmanien, också kallad för en semisnigel, Attenborougharion rubicundus, även kallad för Burgundy Snail men ska inte förväxlas med snäckan, vinbergssnäckan som också kallas för det namnet. Sir Davids snigel är lite vinröd, eller red faced som man säger, och kan bli upp till 45 mm lång. Roligt att den ofta anges som “stor” vilket vi inte tycker jämfört med mördarsniglar och andra vi har. Hör Sir David om detta: https://www.youtube.com/watch?v=FssBml8rLmI
Så vi talade förstås om – sniglar. Vilket retade arrangören lite. Men roligt hade vi! Och vad viskade Sir Attenborough till mig när han blev irriterad på att arrangören försökte avbryta samtalet med mig – jo att av allt fantastiskt ha fått se under alla år med BBC:s naturprogram så var just detta att se två sniglar para sig. Han har bland annat sett en av världens största sniglar para sig, The Ash-Black slug, gråsvart kölsnigel, Limax cinereoniger, som du kan se underbart filmat av BBC via denna länk, speaker är förstås Sir David:
Liknande kan du uppleva i din egen trädgård. Störst lycka att få se pantersnigeln, Limax maximus, även kallad för leopardsnigel, para sig på samma sätt. Det är Sveriges näst längsta snigel, den kan bli mellan 10 till 20 cm lång och bedöms enligt Artdatabanken potentiellt hög risk för att bli invasiv.
Den är en omnivor, äter både grönt och kött, och är främst aktiv på natten vilket också är då den parar sig. Den trivs i våra trädgårdar, i lövskog och i fuktiga källare.
Det är i regel en tropisk natt man kan få se pantersniglar para sig. I slutet av juli, i augusti när det är en varm fuktig natt, det är då det händer. Du får vänta länge, oftast till efter klockan 22, de gillar att utöva sitt skådespel i akrobatik i nattsvart mörker.
Det andra tecknet du ska leta efter är två pantersniglar som är efter varandra, tätt efter varandra. Då ska du följa dem! Men de är snabbare än man kan tro. Bilderna här nedan har fått extra ljus från en ficklampa. Ljuset stör dem inte, de är fullt upptagna att tänka på annat.
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Vart är de på väg? Ja det kan man undra. Hur hittar de platsen för sin akt? Det undrar jag också men de vill uppåt, upp på en vägg, i ett träd, på en gren eller en kruka. Just detta par visade sig vara på väg till min friggebod:
Väl uppe en bit på fasaden, under en fönsterbräda, stannar de och verkar meddela sig med varandra att detta är en bra plats och vi passar för varandra. Klockan är 22:21. Foto: Kerstin Engstrand
De måste ha något att fästa slemtråden på, för de parar sig hängandes i slemtråd, till skillnad mot mördarsnigel och vinbergsnäcka som gör det på på marken. Och nu går det fort!
Klockan är 22:37 och parningsakten är i full gång! De hänger i en slemtråd som är förvånansvärt stark. De är både hane och hon samtidigt så de har var sitt identiskt lika fortplantningsorgan. Här snurrar de sig om varandra. Foto: Kerstin EngstrandÅtta minuter senare, klockan 22:45 är det hela slut. Nu tar de sig uppåt via slemtråden, dvs den ena gör det medan den andra går efter och tuggar upp slemtråden. Foto: Kerstin EngstrandDe städar sedan åt vart sitt håll. Snigelslem är hårdvaluta. Klockan är nu 23:00. Foto: Kerstin EngstrandDet går snabbt! Det har inte gått en minut sedan förra bilden! Foto: Kerstin EngstrandKlockan är 23:01 och nu är det dags att gå åt var sitt håll. Foto: Kerstin Engstrand
Vad händer sedan? Se hur en pantersnigelns ägg utvecklar sig, klickahär.
"Ormen i Lustgården", motivrabatt 2004 Göteborgs Botaniska trädgård. Observera att mördarsnigeln är omgiven av tagetes. Foto: Kerstin Engstrand
Mycket gör de, men inte allt. De äter inte lyktstolpar som barnen på min dotters förskola bestämt uppgav i slutet av 1990-talet.
Sniglar behöver ständig tillgång till fukt för sin överlevnad. De är mera fuktberoende än snäckor och tillgången till fukt är viktigare än föda. Deras hud är alltid fuktig och släpper lätt igenom vatten. Tar man i en snigel, särskilt då en mördarsnigel, så känner man av slemlagret. Handen blir hal, och när man ska tvätta sig är det svårt att få bort det hala. Lättast går det bort om man lägger salt på de fingrar som har slem på sig, det fungerar som peeling dvs tar bort slemmet alternativt först torkar av händerna med papper, och därefter tvättar med tvål. Snigelns största bekymmer är därför vanligen uttorkning som den är mycket känslig för. Sniglar trivs därför i, och behöver, fuktig miljö. En våt vår, en riktigt våt april och maj är smaskens för mördarsniglar. Mer om hur viktigt fukt är för sniglar kan du läsa om i en annan artikel, klicka här.
Med det kraftiga slemmet håller sig mördarsnigelns sig lätt kvar på marken, eller lätt kan ta sig upp på lodräta ytor, även vågiga samt också ta sig vidare upp på utsprång. Foto: Kerstin Engstrand
Nåväl, vädret är inte helt enkelt att råda bot på. I våra mördarsnigelartiklar hittar du mängder med fakta och tips. I Österrike har man länge forskat om mördarsniglar, främst då universitet i Graz. De har haft roligt på jobbet! Ja, det tycker i alla fall jag när jag fick höra om deras resultat som:
Foto: Kerstin Engstrand
De äter mer än gärna med mycket god aptit både tomat- och potatisblast som innehåller solanin, ett gift men undviker att äta kermesbär som också är giftig! De verkar tycka bättre om potatis i alla dess former än tomater men tomatillo älskar de också.
Kermesbär. Foto: Kerstin Engstrand
Kermesbär är en mycket dekorativ växt som ofta odlas som ettåring i Sverige men kan övervintra till och med växtzon 2. Det är en ståtlig växt vars bär är mycket vackra och blir 1–2 m hög. Blommar i juni-juli och bären är violett-svarta, violblå. Fröna och flera delar av växten är giftiga. I slutet av 1990-talet kom det rapporter från Afrika att extrakt gjort av mycket finmalda, torkade kermesbär visade sig ha en snigelbekämpningseffekt. I Östafrika har kermesbär länge använts som tvättmedel och man hade noterat att på platser där man tvättade med kermesbär fanns det väsentligt färre sniglar. Vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp har man därför gjort försök med kermesbär. 28,5 gram torkade bär blandades med 250 ml vatten. Vatten med bärmjöl dödade tio av tolv sniglar. Hur lång tid det tog för en snigel att dö saknar jag uppgift om.
Solros ‘Desire Red’. Foto: Kerstin Engstrand
Korgblommiga växter älskar de. Säg ordet rudbeckia och de kommer på stört. Jag har slutat plantera rudbeckior i min trädgård då de har en särskild radar för dessa växter. Solrosor likaså! Plantera en solros och du får direkt besked om du har mördarsniglar i närheten. De börjar äta nerifrån på stammen men ibland så börjar de uppe på knoppen. Numera planterar jag alla solrosor i krukor!
Det är blomhuvudenas och stjälkarnas form som är basen i en harmonisk kombination. Här kombineras likartade färger med olika former. Den röda rudbeckians, Echinacea purpurea, prästkrageliknande och ganska kraftiga blommor tillsammans rakare och graciösare fackelblomster, Lythrum virgatum (Piet Oudolf, Drömparken, Enköping) Foto: Kerstin Engstrand
Däremot verkar inte vanliga prästkragar locka dem lika mycket. Dahlior är de också mycket förtjusta i, särskilt de unga skotten.
Bondböna i blom. Foto: Kerstin Engstrand
I år ska jag testa med att kringgärda solrosorna med bondbönor då de enligt forskningen ska påverka deras aptit till det bättre – för oss, dvs de blir mindre hungriga.
Att de älskar sallat är väl numera mer än känt. Det gäller mördarsnigeln och alla andra snigel- och snäckdjur. Tagetes är en annan växt vars doft attraherar dem. Tagetes är även den en bra indikatorväxt för att få reda på var i trädgården sniglarna huserar. Dessutom billig som frö och lätt att föröka i stor mängd. Tagetes är även en bra växt för att snabbt se hur bra jordens näringsinnehåll är.
Gul och orange tagetes. Tagetes rapporteras som särskild favoritväxt. Många uppger att de kommit hem från butiken med några tagetesplantor. Satt dem utomhus i väntan för att plantera ut dem nästa dag. För att sedan finna att det bara finns några taniga små stjälkar kvar. Astilbe har här planterats runt tagetesplantorna. Astilbe verkar vara en växt de inte tycker om, troligen för att den är för hård. Foto: Kerstin Engstrand
I Graz har man även funnit att dessa två växter, sallat och tagetes, tyvärr även ökar mördarsniglarnas aptit! Jag testade en gång hur lång tid det skulle ta för en mördarsnigel att dö efter att ha ätit ferramol. Efter 1,5 månad gav jag upp. De levde, dock ganska sömniga, men jag gjorde ett misstag, jag hade gett dem salladsblad tillsammans med ferramolet!
Ringblomman som färgmässigt kan ersätta tagetes rör de i regel inte. Så därför är det en idé att ringa in sallaten med ringblommor. Inte heller pelargoner som man tycker vars doft skulle locka dem. Rödbladig sallat lär klara sig bättre är grönbladiga sorter.
Sallat passar utmärkt i rabatten. Här samsas den med en annat ätbar växt, ringblomma. Foto: Kerstin EngstrandSniglar som kommit in till Göteborgs Naturhistoriska Museum för artbestämning. Foto: Kerstin Engstrand
Annars är väl mogna bananskal, allra helst med insidan utåt en bra fälla. Ekologiska förstås. Dekorera gärna med antisnigelmedel, de blå små kornen, så blir effekten dubbel.
Foto: Kerstin Engstrand
Mer om mördarsniglar hittar du under fliken “Mördarsniglar” i menyn, på mobil och surfplatta under “hamburgermenyn”, dvs under de tre ///,
Vackra luddiga blålila spiror, denna växt, anisisop används idag mest som dekorativ växt men den tillhör faktiskt kryddorna. De flesta köper nog färdiga plantor. Anisisop är en flerårig växt men kan i stora delar av vårt avlånga land vara svår att få den att trivas i flera år, oftast blir den ganska kortvarig. Men den går att dra upp från frö!
En klar fördel är att den finns i de flesta fröfirmors sortiment så frö är lätt att få tag på. Fröna är pyttesmå, de syns knappt men det brukar vara gott m frö i en normal fröpåse, i regel över 50.
Som det svenska namnet anger så doftar anisisop av anis. Eller lakrits. Agastache foeniculum är dess vetenskapliga namn och där finns en antydan till fänkålssmak. När den blommar så kommer insekter som bin, humlor och fjärilar i mängd, de verkar inte få nog av den. Bilden med ett hav av anisisop är tagen i augustimånad i en tidigare trädgård utanför Valdemarsvik i Östergötland. Normal höjd är 70 cm.
Bilden ovan visar plantors utveckling med sex dagars mellanrum mellan varje bild.
Så inomhus, dvs förkultivera inomhus, i vanlig jord eller såjord, det spelar ingen roll. Fyll en kruka med jord, vattna väl genom jorden, platta till och strö fröna ovanpå jordytan. Det går bra att göra utan extra belysning men sådden bör stå nära rutan i ett sydvästfönster. Jag strör över lite, och jag menar verkligen lite, vermikulit som skyddar mot sorgmyggor. Alternativt kan du lägga över lite plastfolie.
Det är viktigt att sådden hålls fuktig men inte våt. Låt stå, nu är det bara att vänta. Om du har 18 – 20 grader inomhus är det bra. Det tar i regel runt tio dagar innan de första fröna gror. Det kan ta hela 30 dagar. Först ser du bara små gröna prickar, därefter börjar de växa till sig. Först när varje planta fått tre bladpar, ett par hjärtblad (de allra första) och två par karaktärblad så är det dags att plantera om till en och en. Man kan toppa plantorna, då förgrenar de sig. Bäst är då att toppa när de har minst fyra par karaktärsblad. de avklippta kan du sätta vatten så kommer de snart att bilda rötter och du har fler plantor.
Vill du ha plantorna ute i en rabatt måste de först vänjas vid att stå utomhus. Det är först när frostrisken är över som de kan planteras ut för gott.
Blomningen kommer i slutet av sommaren, oftast i augusti, ibland redan i slutet av juli månad.
Tips: Som bladkrydda kan du låta småplantorna växa flera i en liten kruka, dvs låta dem bilda tuvor av små plantor. Då liknar anisisopen det som kockarna kallar för Atsinakrasse som du säkerligen hört talas om när det pratas om Nobelfestens menyer.
Det bästa med Chelsea Flower Show är att man varje år lär sig något nytt. Som att du kan odla svamp på dina gamla jeans eller böcker. Odlingar som inte enbart är en snackis på Chelsea utan även i ditt kök. Det är roligt att odla!
Svampodlarna Caley Bros, Bros står för brothers, väckte stor uppmärksamhet på 2023 års Chelsea Flower Show. Nu hade de äntligen satsat på en egen utställning i det stora tältet. Tidigare har de deltagit på flera utställningar, men då som samarbetspartner eller lånat ut svampodlingar som rekvisita till olika showträdgårdar t ex, på Chelsea hösten 2021 och våren 2022. Men som sagt, 2023 trädde de fram med en fantastisk utställning. Självklart fanns deras produkter som rekvisita i även årets idéträdgårdar som i Mark Gregorys.
Lorraine sprayar odlingen. Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin EngstrandJodi med odling av svamp på hoprullade jeans. Foto: Kerstin Engstrand
Caleys drivs idag av systrarna Lorraine och Jodie. Brothers står för den tid när deras farfar och farbror Bill drev grönsaksodling. Verksamheten bedriver de i grevskapet West Sussex och idag säljer de också svampodlingsset på internet samt håller kurser. De vill visa så många som möjligt hur enkelt och roligt det är att odla svamp.
Ostronskivling odlade på böcker. Foto: Kerstin Engstrand
I princip allt går att odla på, som halm och även kaffesump. Kaffesump utblandat i halm och med tillsatt vatten är det substrat de själva använder i sin kommersiella odling. Böcker får inte vara för gamla, inte äldre än tio år. Åldern på dina jeans verkar inte spela någon roll. Det viktiga är att du använder ett helt naturligt substrat. För mycel kommer att konsumera upp substratet.
Foto: Kerstin Engstrand
Det är dock viktigt att man börjar med att sterilisera underlaget. Det görs lämpligen med hett vatten, kokande förstås, där substratet, din bok eller dina jeans, sänks ner i.
Själva svampen är en fruktkropp. Länge hörde svampar till grönsaker men de har numera en egen grupp. Systrarna Caley brukar likna en svamp vid ett äpple. Resterande del av äppelträdet, blad, grenar stam och rötterna motsvaras av svampens rotsystem, mycelet som omfattar stort område under jord. Mycelet kommer att konsumera dina jeans eller bladen i din bok allt eftersom fruktkropparna växer till sig.
3 bra startsvampar
Grå ostronskivling. Foto: Kerstin Engstrand
Grå ostronskivling, Pleurotus ostreatus, är lättast att odla. Ostronskivling finns i flera färger, grå, gul och rosa men även vit. Här i Sverige finns den gråa och gula att hitta odlingsset till, ibland även i svenska mataffärer. Detta är verkligen en torvfri odling! Fördelen med grå ostronskivling är att de inte behöver odlas i mörker utan fungerar utmärkt på en ljus och luftig plats, som i köket där du kommer ihåg att vattna odlingen varje dag (spraya går bra) och får följa den spännande tillväxten på nära håll.
När man får hem svampsporerna så är det viktigt att man förvarar dem i kylskåp, i 5 grader, tills det är dags att använda dem. Dessutom ska de användas inom 2 – 4 veckor. Inkubationstiden brukar vara tre veckor. En skörd brukar alltid vara garanterad men ofta lyckats man få även en andra och kanske till och med fler än så. En sats brukar ge 250 gram av färsk svamp.
Till vänster och överst till höger: Gul ostronskivling odlade i vaser. Foto: Kerstin Engstrand
Gul ostronskivling, Pleurotus citrinopileatus, är den ostronskivling som föredrar lite varmare förhållande och brukar därför vara bättre att odla under sommaren. Den är däremot som svamp transportkänslig och därför svår att hitta i matbutikernas grönsaksdiskar och med det extra rolig att odla.
Gul ostronskivling till vänster, grå framtill. Foto: Kerstin Engstrand
Den gula är så vacker! Den har en lenare och mera nötig smak än den grå.
Rosa ostronskivling. Foto: Kerstin Engstrand
Den rosa är den svåraste att odla. Och den vackraste. Som måste odlas direkt när du får substratet. Rosa ostronskivling kan inte kylas ner för att fördröja tillväxten.
Hur vet man att svampen är på väg att bli övermogen? Enligt systrarna är det när det börjar bildas vita fläckar undertill, då börjar de utsöndra sporer.
Odlingsbehållare
Odlingsbehållare. Foto: Caley Bros.
De säljer även set för att skapa små odlingsbehållare av svampmycel. Det är svamparnas rottrådar som binds samman med ett substrat av bland annat ullpellets och mjöl. Som form använder man muffinsformar eller bivaxpapper för att ”gjuta” dessa små odlingsbehållare i. Dina fröuppdragna växter planteras ut i denna rotbehållare som vill förmultna. Systrarna är noga med att påtala att de är inte först med denna produkt utan den används av många liknande producenter. Under processen ska de i sju till tio dagar stå mörkt, i en vanlig kartong eller i ett skåp men temperaturen ska hålla sig runt 18 grader. Därefter bakas de i ugn i cirka 45 minuter, allt för att de ska torka.
De är väl medvetna om att svamp väcker känslor. Antingen älskar man äta svamp eller inte. Och systrarnas uppmaning är:
Give it a grow!
Lackticka. Foto: Kerstin Engstrand
Lacktickan väckte stort intresse. Inte den lättaste att odla. Redan vid jul förberedes odlingen som skulle visas upp i slutet av maj. Lackticka, Ganoderma lucidum, växer i vanliga fall på hårda lövträd. Den används främst i kosttillskott (reishi) och är en stor produkt i Asien.
Foto: Kerstin Engstrand
Cordyseps, Ophiocordyceps sinensis, är en av de minsta. Den lär leva på insektslarver. Även den är stor inom kinesisk medicin. Påträffas vild på runt 3500 meters höjd i Himalaya.
Foto: Kerstin Engstrand
Mycelium odlar de på hampa. Det går snabbare än på exempelvis sågspån.
Lion’s mane heter Igelkottssvamp på svenska. Igelkottssvamp är en rolig favorit. Dessutom enkel att odla även utomhus på gamla trädstockar. Foto: Kerstin Engstrand
Caley Bros fick guldmedalj och New Design Award.
Och också här syntes deras svampar:
I Mark Gregorys kryddhörna. Foto: Kerstin EngstrandPå flera ställen i Gardenas monter. Foto: Kerstin Engstrand
Svamparna rockar loss i dicsotakt: Denna blev Best in Show i avdelningen Plant Studios 2022:
2022 års Chelsea i discostil. Foto: Kerstin EngstrandPlanet Studio 2022. Foto: Kerstin EngstrandPlanet Studio 2022. Foto: Kerstin EngstrandPlanet Studio 2022. Foto: Kerstin Engstrand
Och på höstshowen 2021 fanns de också, om än lite mera i skymundan:
I 2021 första höst- Chelsea i Arit Andersons trädgård för RHS: The Garden of Hope. Påsarna i bakgrunden är svampodlingar. Foto: kerstin Engstrand Foto: Kerstin Engstrand
Vid påsk finns den att köpa i kruka, oftast gul – förstås och som alltid gulligt bullig. Den liknar en smörboll!
Går då bukettranunkler att odla i trädgården? Jo men visst, är du nyfiken på att få en liten odlingsutmaning så är ranunkler något för dig!
Ranunculus asiaticus är dess vetenskapliga namn. De vi odlar är förädlade sorter, oftast fyllda medan den vilda ranunkeln är enkelblommande. Vild växer den i bergstrakterna i den östra delen av medelhavsområdet.
Foto: Plantagen
Det sägs att ranunkel betyder liten groda vilket nog kan stämma då den liksom grodor trivs i fuktig miljö. Nu är den extra populär då de tillsammans med anemoner ofta används en masse i blomarrangemanget på honnörsbordet på Nobelfesten.
Första utmaningen är att välja sort, för nu märks det att ranunkeln odlas som snittblomma. Det finns de mest fantastiska färger att välja mellan och även tvåfärgade. Lejonparten av de näthandlare som säljer blomlökar har ett bra sortiment att välja ur. De säljs både i höst- och i vårsortimentet. Har du inget växthus utan ska odla dem i trädgården så köp dem på våren.
Utmaning nummer 2:Tålamod!
Foto: Kerstin Engstrand
Lökarna ser inte ut som lökar eller knölar. De är mycket märkliga, de ser ut som ett mellanting mellan något med klor och en mycket liten bläckfisk. Och de är ömtåliga, klorna som de faktiskt heter, bryts lätt av när de är torra.
Tålamod! Beräkna minst tre månader från det att du satte knölarna tills de blommar. Så den totala tiden brukar inklusive förkultivering vara 3,5 månad, ibland fyra månader.
Utmaning nummer 3: Förkultivera!
Foto: Kerstin Engstrand
Växtplats: Ranunkler vill växa svalt och i halvskugga till skugga. Många tror att de vill växa i soligt läge men inte. Svalt gäller alltså för ranunkler. Svalt från det att de förkultiveras inomhus ända till växtplatsen. Därför anges de ofta som tuffa växter. Att få knölarna att blomma till påsk är svårt om du inte har särskilda odlingsutrymmen – lättast är då att satsa på blomning i slutet av juni som tidigast.
Om du har tillgång till ett svalt garage, förråd, källare eller rent av en veranda eller ett uterum som håller 5 – 10 grader är det utmärkt. Är det dessutom mörkt är det ännu bättre. Då kan du börja förkultivera långt tidigare. Annars får du i regel börja i april om du bor där man kan ställa ut dem i skuggigt läge. Ranunkel vill inte ha minusgrader, dock brukar de klara enstaka dagar med några minusgrader. Det anges i regel att de dör direkt vid minus fyra grader.
Innan du börjar förkultivera så separera sorterna och märk upp dem väl. För knölarna yppar inget alls om vilken färg eller form blomman har. De ser alla likadana ut.
1. Blötläggning
Foto: Kerstin Engstrand
Lägg knölarna i en bunke med vatten som håller rumstemperatur, 20 – 22 grader. Här gäller det att bara låta dem dra vatten i tre timmar, eller maximalt fyra, inte längre. Under denna tid ser du hur de sväller upp. Floret Flowers från USA rekommenderar att de ska blötläggas i rinnande vatten. De har knölarna i nätsäckar som får hänga under vattenkranen. Jag har testat bägge metoderna, stilla vatten i en bunke respektive rinnande och de fungerar är lika bra. Men med rinnandevatten bör du kunna samla upp överskottsvattnet. Det är synd om vattnet bara skulle rinna ut i avloppet.
2. I jord
Dags att putta ner knölarna i jord. Klorna ska nedåt. Det vita är perlit. Foto: Kerstin Engstrand
Efter blötläggningen ska de omgående sättas i jord, vanlig planteringsjord eller krukväxtjord är utmärkt. Antingen en och en i krukor eller förkultivera dem i ett brätte. Fungerar även med tre i en lite större kruka. Alla varianterna fungerar bra. Jorden ska vara lätt fuktig, om jordpåsen är ny så brukar den fukten som jorden då innehåller räcka. Är jorden mycket kompakt kan man blanda i med vita perlitkorn som håller jorden luftig. Har jag många föredrar jag att förkultivera dem i ett brätte för att senare, när de börjar spira, plantera om dem en och en i krukor. Vanligen sätts de då i krukor med en diameter på ca nio cm, en knöl per kruka. Har du större krukor så kan du förstås sätta flera i varje men jag varnar för att det då är svårare att hålla rätt fuktighet i jorden.
Lägg ut knölarna försiktigt, ”klorna” ska vara nedåt och täck över cirka med 1 cm med jord. Upptäcker du nu att jorden du har hemma inte räcker till så kan du tillfället täcka över med en fuktig dagstidning.
Nu ska odlingen stå svalt, i 5 till 10 grader och det går bra att de står mörkt. Viktigast är att de står svalt och att jorden inte värms upp av solen.
OBS! Jorden ska vara lätt fuktig, inte våt! Det är lättare att ha koll på fuktigheten i ett brätte än i krukor. Ranunkelknölar är känsliga för våt jord, då ruttnar de lätt.
Foto: Kerstin Engstrand
3. Omplantera
Efter cirka 14 dagar, ibland redan efter tio, så börjar knölarna bilda rötter, små vita rötter. Då är det dags att plantera om dem. Man kan visserligen vänta tills att även lite grönt syns men risken är då att de vita sköra rötterna lätt går av. Bäst är att plantera om dem när rötterna är cirka 0,5 cm långa. I krukor eller direkt på växtplatsen om risken för minusgrader är över. Varje knöl ska ha minst tre centimeter jord över sig om du sätter dem i krukor, fem till sju centimeter utomhus.
I slutet av juni slog den första ut. I halvskuggan i en pallkrage under en björk. Foto: Kerstin Engstrand
Vanligtvis blommar ranunklerna 90 dagar efter utplantering.
Som snittblomma i vas brukar de hålla i hela tio dagar!
Ranunkler odlas vanligtvis som ettåriga växter. Om du har kvar knölarna i krukor efter blomningen kan du på senhösten se att en knöl har bildat sidoknölar. En knöl kan ha blivit tre mindre. Skaka av jorden och låt dem torka innan de läggs svalt och mörkt i pappåsar för att tas fram i vår igen.
Agretti, Salsola soda, italiensk sodaört, är på modet. Den ser ut som tjock kortvuxen gräslök eller som alger. Den har också ett smeknamn, barillaplanta, som även spanjorerna använder, och det har inte med att göra med den stora pastaproducenten. Men agretti liknas också vid grönfärgad spaghetti och anrättas som spaghetti. Barba di frate (munkskägg) är ett annat smeknamn eller roscano. På franska heter den Soude commune.
Klassiskt recept
Den säljs i tjocka buntar. I Italien säger man att den smakar vår. Vi skulle nog säga att smaken liknar spenat men vissa påstår sparris, andra hav. Och det gör den om den är anrättad. Rå är den avskyvärd. Agretti luktar inte gott när den är färsk, den måste anrättas. Den blir som bäst om man först kokar upp den, sedan fräser den i olivolja. Salt, svartpeppar, lite vitlök och några droppar citron över blir pricken över i:et och passar då utmärkt till grillad fisk.
Agretti al limone är ett klassiskt recept och en vanlig contorno, tillbehör, till kött och fisk från mars till maj. Man brukar beräkna cirka 300 gram färsk agretti till fyra personer.
Låt först agrettin koka i saltat vatten i cirka tre minuter. Ta upp den och skölj den i kallat vatten.
Värm lite olja i en panna med en vitlöksklyfta.
Tillsätt agrettin, salta och peppra och rör om. Tillsätt lite nypressad citron och rör om igen.
Nu är anrättningen färdig att servera.
Det finns även en annan version av denna klassiska rätt, då tar man olja, skivad vitlök, salt och peppar samt lite citronsaft och blandar väl i en skål. Denna blandning häller man sedan över den kokta men sköljda agrettin, det vill säga utan att hälls blandningen i pannan. Många anser att detta är en finare variant som bättre framhäver agrettins smak.
En frittata, en italiensk omelett fylld med agretti är också något entusiasterna gärna lagar. Den görs på samma mängd agretti och med fyra ägg och rejält med riven parmesan. Man vispar ut äggen med riven parmesan. Ingen vitlök i denna frittata men salt och peppar.
Lite svårodlad
Foto: Kerstin Engstrand
Nu är agretti inte lättodlad. Fröet har mycket låg grobarhet, runt 30 – 40%. Fröna måste vara färska, efter sex månader har de i regel tappat sin grobarhet. Men den går att odla överallt, även i saltvattenbemängd jord. I Italien kan man hitta den växa på sandstränder. Så fröna när vitsipporna blommar, de brukar gro bäst när jordtemperaturen är runt tio grader säger några av mina italienska vänner, andra säger att det ska vara minst 15 grader. Täck dem med 0,5 cm jord. Om fröna gror så gror de inom 10 dagar.
Det är viktigt att hålla sådden fuktig. För runt fröet finns en hård hinna. Av de två sorter jag odlat så ser fröna i stort likadana ut när de är torra. Jag har testat att så gamla fröer, både från 2016/17 och med bäst före datum 12/2019. Det testet gjorde jag i två varianter, fröna liggandes i vatten och fröer i jord. Det tog längre för det yttersta skalet att lossna men när väl det har blötts upp och man kan få bort det, lättast att ta fröet mellan tummen och pekfingret, då ser man skillnad. Den ena, de äldsta hade ett hårdare frö som efter nästan en vecka i bland annat vatten inte ville släppa ytterhöljet så bra och innerfröet var då hårt och kändes dött. De “yngre” fröerna med bäst före-datum 2019, där släppte de större fröerna ytterskalet och de såg helt rätt ut. Det vill säga då ser de ut som en svart kanelbulle. Då kommer dessa frön att gro.
De två fröna till vänster, de svarta kanelbullarna, kommer att gro. De har under det yttersta skalet som en liten mask som rullat ihop sig, eller som en minikanelbulle. De till höger var från 2016/17 och även om det yttersta skalet efter lång blötläggningstid släppte så är det stenhårda och torra. Foto: Kerstin Engstrand
De frön som väl gror brukar växa bra. Från att fröna har grott brukar det ta 50 dagar innan man kan skörda. Bäst växer agretti när våren-sommaren bjuder på temperatur på mellan 15 till 30 grader. Soligt läge eller halvskugga är perfekt. När plantan är ca 15 – 20 cm hög kan man börja skörda, låter man den vara blir den som en enorm buske av gräslök, ca 70 cm hög och hälften så bred. En normal svensk sommar kan man få den att gå i blom och kunna skörda egna frön.
Italiensk sodaört går även bra att odla i kruka eller en varmbänk. Fröerna har kort hållbarhet och ska användas innevarande odlingssäsong.
Japansk sodaört
Japansk sodaört. Foto: Kerstin Engstrand
Liknar den italienska men den japanska, som även kallas för landsjögräs, okahijiki, har inte samma smak. Den japanska har lite saltare och pepprigare smak. Den anrättas på samma sätt som den italienska. I Japan har jag främst fått den till fisk men även någon enstaka gång till kött. Den är liksom den italienska rik på vitaminer och mineraler, särskilt A-vitamin, kalcium och kalium. Därför kan man ibland se den i sallader eller i sushi. Lär även gå bra att grodda.
Japansk sodaört, Salsola komarovii, föredrar sandig jord. Att den kallas för landsjögräs beror på att den växer just på havsstränder inte bara i Japan men även i Korea och Kina. Vanligen är grobarheten högre än den italienska.
Så tidigast i maj. Täck fröna med 0,5 cm jord. Viktigt att hålla sådden fuktig tills fröna grott.
Den japanska sodaörtens frön är betydligt mindre än den italienska. Dock gror i regel den japanska lättare än den italienska. Foto: Kerstin Engstrand
Varför heter då dessa två sodaört på svenska? Jo, sodaört för att man förr brände växten just för att göra natriumkarbonat, soda. Det har även vår svenska sodaört, Salsola kali, använts till.
Att sodaört är en suckulent syns tydligt på bladen, Oftast är den helt grön men den italienska kan ha röda stjälkar. Ett tips är att efter kokningen lägga den i kallt vatten så behålls den gröna färgen bättre.
Vad säger du om en ost-ört? Eller en ostronört? Eller varför inte en svampört?
Svampört
Svampört i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Svampört var rolig att odla men jag måste erkänna, jag använde den knappt i matlagningen. Mushroom plant heter den på engelska och både blad och blommor smakar svamp, typ champinjoner. Rungia klossii är dess vetenskapliga namn.
Den är lättodlad! Och lätt att föröka med sticklingar. Den är dekorativ, bladen är starkt gröna och blanka. Blommorna är ganska små och starkt blå. Det sägs att bladen är bland annat rika betakaroten och C-vitamin.
Går utmärkt att använda i sallad eller klippa ner i en äggröra eller omelett. Ska då tillsättas i slutet av tillagningen. Det fungerar även bra att frysa in bladen.
Svampört. Foto: Kerstin Engstrand
Köps vanligen som planta på våren. Blir ca 50 cm hög och trivs i kruka. Vill ha lätt fuktig jord. Svampörten går utmärkt att övervintra inomhus, ljust och svalt.
Ostronört
Ostronört i slutet av augusti 2023 – ingen rolig sommar för en ostronört. Just detta exemplar växer i köksträdgården i Bergianska, Stockholm. Foto: Kerstin Engstrand
Ostronört smakar som namnet anger, ostron. Jag är inte så särdeles förtjust i den äkta varan men tycker det är ganska kul att ibland överraska med just bladen av ostronört. Bladen är silverblå och i slutet av sommaren slår de himmelskt vackra blåa blommorna ut. Ostronörten är ett roligt inslag i en sallad.
En klar fördel med den är att den går ganska lätt att fröså så man behöver inte jaga plantor.
‘Silver Ocean’ är en sort man kan köpa frön av. Vill du inte äta bladen är den vacker som utfyllnad i rabatten och särskilt bra trivs den i stenpartier. Göteborgs Botaniska brukar ha fina exemplar i sin klippträdgård. Trivs även odlad i kruka.
Flera vetenskapliga namn anges, Mertensia maritima och Pulmonaria maritima, den sistnämnda då som Stenhammarsört – troligen efter godset Stenhammar. Kallas också för vegetariska ostron!
Den lär förekomma vildväxande på västkusten men är fridlyst. Vilket betyder att den klarar att övervintra där för det är en arktisk växt! Där kan man hitta den växandes tryckt mot stenar. Då växer den mera upprätt och fina exemplar får då en solfjädersform. Enligt uppgift så minskar de vildväxande exemplaren kraftigt, troligen på grund av det varmare klimatet. Naturvårdsverket har förlängt åtgärdsprogrammet två gånger och det gäller fram till 2023. De anger att ostronört förekommer på steniga havsstränder påverkade av saltstänk, kraftiga vindar och isdrift, och arten har ett flertal anpassningar för miljön. Den har minskat kraftigt under 1900-talet och är klassad som starkt hotad (Hotkategori EN). Ostronört ingår i serien Åtgärdsprogram för bevarande av hotade arter. Det är Länsstyrelsen i Västra Götalands län som ansvarar för den nationella koordineringen av åtgärdsprogrammet.
Blir cirka 20 cm hög. Bladen är ganska tjocka och lätt krispiga, i alla fall en ”normal” sommar. Sommaren 2023 var inte i dess smak. När den trivs bildar den en vacker kuddformad planta där blommor och blad matchar varandra perfekt.
Det finns även en japansk variant, japansk ostronört.
Odla från köpefrö
Säkrast är att förkultivera inomhus och då i lätt jord, så kallad såjord. Gror bra i vanlig rumstemperatur men kan ta tid på sig, 1,5 – 3 veckor är inte ovanligt. De små fröplantorna planteras ut när risken för nattfrost är över vilket för många platser är någon gång i juni.
Ostört = Ost-ört
Ost-ört. Foto: Kerstin Engstrand
Denna fick jag för ett par år sedan som stickling. Fick rådet att också låta den övervintra inomhus som krukväxt och ja, det fungerar jättebra. Den är en klätterväxt dock ej starkväxande.
Det är för bladen man odlar den, min har aldrig blommat. De doftar och smakar lätt av ost och då i mitt tycke som ett mellanting mellan brieost och camembert. Doften framträder mest när det är varmt ute.
Denna ostört trivs att stå ostörd. Paederia lanuginosa är det vetenskapliga namnet och något officiellt svenskt namn har jag inte hittat. Den lär härstamma från Asien. Enligt siten Odla.nu, som säljer plantor av den, kommer den från Vietnam. Där kallas den “La Mo Long” och ska tydligen vara en av deras viktigaste aromatiska växterna. Enligt SKUD, Kulturväxtdatabasen, är släktets vanliga användningsform i kosmetika.
Den trivs bäst i soligt läge. Kan klättra både uppåt och neråt, så kanske en ampel med ost-ört vore ett roligt inslag i köket?
Kenneth Nilsson är en välkänd person i odlarkretsar. Många känner till honom sedan hans tid på Allt om Trädgård där han mycket skickligt var deras webbredaktör – den första – och höll i tidningens då mycket aktiva odlarforum. Ett forum som Kenneth fick igenom efter idogt tjatande. Det blev en supersuccé! Han är också författare tillsammans med Ingrid Nordwall till boken Koloniträdgården som utkom 2004.
Idag är det många som efterfrågar en italiensk potatisbladig evighetstomat, den kan lagras i minst tio månader, som kallas för Kenneths Piennolo. Otaliga är det som efterfrågar den i alla de olika odlargrupper som finns på Facebook. En tomat som är bördig från NK:s matvaruavdelning, ett fynd han gjorde för väldigt många år sedan, runt milleniumskiftet. De var dyra – och skrynkliga – och kostade runt 200 kronor kilot. Självklart så sparade han frön och denna tomat lever vidare och har ännu inte visat sig blir försämrad. Dock är exakt sort fortfarande okänt trots idoga efterforskningar.
Kenneth Nilsson bredvid en av sina berömda tomatpålar. Foto: Kerstin Engstrand
Hängiven kolonist är han också. Kenneth odlar i ett koloniområde som nog får anses ha Stockholms bästa läge. Med utsikt över vatten ligger det där och hela området är en stark sluttning. Där är Kenneth kung. Hans kolonilott är ett verkligt hav av växter som jag kommer att återkomma till i en annan artikel. Där mot sluttningen i söder odlas det vindruvor, fuchsior som övervintrar på friland och hibiskus. Här växer även ett stort område av kaktusar. Han är nästan kung i baren också, vi arrangerade en gång i en italiensk afton för våra journalistkollegor. Hans förkläde den kvällen kommer jag än idag ihåg.
På koloniträdgårdens dag händer det att man kan få en specialvisning av Kenneths berömda tomatodling. Foto: Kerstin Engstrand
Kenneth är även duktig på att skapa egna lösningar. En sådan är han numera nästan världsberömda Kenneths tomatpåle. Han klurade på en tålig, stabil och lätt flyttbar konstruktion för sina högväxande tomater för ett problem i detta område är bland annat tidvis starka vindar. En lösning för fyra till sex högväxande tomater utan som han säger ”bli vansinnig på första blåsiga dagen”. 2015 gjorde han sin första tomatpåle. Nu har ett byggvaruhus en egen variant – dock inte lika bra som Kenneths.
Foto: Kerstin Engstrand
Vi odlare älskar smarta lösningar. Kanske har Kenneth ärvt sin förmåga att skapa smarta lösningar efter sin morfar som var finsnickare och ”klurig som bara den”.
Kenneths tomatpåle är helt enkelt en hög smal stolpe som står stadigt i marken med hjälp av ett jordankare, ett för varje påle. Stolpen är klädd med vad vi kallar för hönsnät men säljs även under namnet sexkantsnät och är galvaniserat. Numera finns det även i grönt.
Stolparna – som på byggspråk kallas för två tum två är 45 mm x 45 mm breda och fyrkantiga. Oftast säljs de i längder om fyra till fem meter vilket låter långt, dock finns det många som får verkligt höga tomatplantor då en högväxande tomatplanta vid rätta odlingsförhållande kan bli över tio meter hög! Men en femmeters kan du lätt kapa på mitten så får du två på 2,5 m. Den höjden fungerar för mina odlingsförhållanden. Dessutom är den höjden lättare att hantera när man ska byta plats på tomatpålen. För detta är ytterligare en stark fördel med Kenneths tomatpåle. Det går relativt lätt att vicka upp stolpen med jordankaret och flytta den till annan plats.
När det gäller jordankare så finns det flera olika storlekar, Kenneth brukar säga ta det smalaste vilket är 47 x 47 mm brett. Det passar suveränt till 2 tums 2.
Hönsnät är lätt att forma. Här på en regel, dvs en tomatpåle som inte är liksidig. Tomaterna på bilden går under benämningen “Annas japanska” och är odlade från frö han fått från – Anna. Den är en av hans favoritsorter när det gäller smak. Foto: Kerstin Engstrand
Hönsnätet kläms lätt fast runt pålen. Tomatringar eller andra band behövs för att leda tomaterna på rätt spår. Se gärna till att hjälpa blommorna utåt.
Hönsnätet sätts på innan pålen sätts på plats. Klipp en långsmal remsa och kläm fast den runt pålen. Lite luft mellan pålen och hönsnätet underlättar.
Jordankaret bankas ner i jorden, det går lätt med en gummiklubba.
Platsen ska självklart vara bästa solläge med den bästa jorden. Här kommer ännu en fördel med Kenneths tomatpåle, den kräver liten yta så du kan lätt placera den i en rabatt eller i en pallkrage.
Och skulle jorden inte vara den allra bästa kan du jordförbättra runt pålen. Gräv en stor grop och blanda i bra jord med gödsel och sätt pålen i mitten. Eller gräv ett dike runt pålen och jordförbättra där. Ännu en fördel, tomatplantornas rötter kommer att dra nytta av den omgivande jorden och söka sig både ut i rabatten/pallkragen/grönsakslandet och rak ner i jorden. Så då får de ännu bättre växtvillkor.
När den nätklädda pålen är på plats i jordankaret så är det dags att plantera. Nu ännu en fördel! Denna smala påle med 45 mm sida klarar galant att ha fyra högväxande tomatplantor runt sig, en på varje sida!
‘Alice’s Dream’. Foto: Kerstin Engstrand
Tomatrankorna behöver lite hjälp att fästa vid nätet. Det finns så kallade tomatringar att köpa men du kan ta bindtråd eller liknande och göra egna ringar. En bra tumregel är att fästen behövs på ungefär var 50 cm så räkna med minst fem per sida och planta om tomatpålen är 250 cm hög.
Därefter är det bara att vänta på skörden, och vattna och underhållsgödsla förstås.
16 plantor i en pallkrage!
Foto: Kerstin Engstrand
Kenneth tipsar även om att sätta fyra pålar i en stor pallkrage som har måtten 80 x 120 cm. En påle per sida. Pålarna rekommenderar han att de sätts i backen precis utanför pallkragens fyra sidor medan tomaterna planteras i pallkragen.
Jag har även kopierat Kenneths idé till klematis. På hans lott har han även svartöga runt en påle.
Foto: Kerstin Engstrand
Dessutom är hans tomatpåle extra smart då de fungerar ypperligt på hans mycket branta kolonilott. Ytan de upptar blir minimal, Kenneth utnyttjar höjden och plantorna står stadigt vilket gör att de blir mindre utrymmeskrävande.
OBS! Högväxta tomatsorter ska ”tjuvas”, det vill säga sidoskotten ska nypas bort. Det går att odla utan att ta bort dessa ”tjyvar” men då får du en hög yvig buske och risken finns att för mycket blad gör att plantorna lättare drabbas av angrepp.
Kenneths andra tomatodlartips:
Faten över vattenkannornas öppningar är till för att hindra insekter att drunkna. Kenneth samlar vatten, överallt står det vattenkannor. Foto: Kerstin Engstrand
Tomatburar, Gitas tomatburar (efter Gita Thorström) som de oftast nämns som på Facebook. Ett lättare stängselnät, svetsat, förzinkad och plastbelagt, som formas till en rund bur med en stödpinne för plantan i mitten. Fungerar utmärkt i krukor. De kan också sättas utanför krukan!
Samma typ av nät går det också att forma till tomatstaket. Kenneth stöttar staketet med armeringsjärn.
Foto: Kerstin Engstrand
Samtliga bilder är tagna i slutet av augusti 2019.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser.
Föregående
