Sida 33

Lupiner, kål och gräslök i blom, årets vackraste trädgårdsland på Chelsea Flower Show 2018. Foto: Kerstin Engstrand

Det är bara att konstatera, Yorkshire kan detta med att visa upp sitt bästa jag. De har gjort idéträdgårdar länge nu, och får i regel alltid guld och blir i regel alltid publikens favorit. Så också 2018. I år fick de även pris för bästa konstruktion.

Vad är framgångsreceptet?

Jo, först en bit berömt stycke Yorskshire dalgång, du vet som Hem till gården.

Därefter harmoni, och gediget hantverk,samt en stor nypa passion. Design Mark Gregory.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Luktärter och blommande blåregn på en och samma gång. Därtill en bäck. Och äkta rök från skorstenen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Samt äkta kallstensmurar!

Attention to detail, här lämnas inget åt slumpen. Detta är kanske bästa turistreklamen de kan få.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och en liten kulle.

Nyfiken på hur du lyckas med blåregn? Vi har en utförlig artikel som är helt gratis att läsa, klicka här. (Artikeln öppnas i nytt fönster/sida).

Hur byggare man en kallmur? Läs vår artikel, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Så var hon tillbaka, Sarah Price. Det var år sedan vi senast fick avnjuta hennes verk, 2012. I år var det på uppdrag av Chelsea:s sponsor M&G Investments. En stor trädgård, förstås. Som alla stora trädgårdar på Main Avenue är ytan 10 x 22 meter. Och det är fantastisk vad mycket 220 kvm kan rymma! Detta är väl det bästa med Chelsea, att man får perspektiv på alla möjligheter ens tomt kan ge.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Monets målning Agapanthus Triptych var inspirationskällan. När Sarah såg den på Royal Accademy fick hon idén till dagens trädgård. Det var 2015/16 och redan då hade hon fått uppdraget att göra årets trädgård.

Aha Monet, det låter som ett säkert kort. Sarah är också ett säkert kort, hon brukar alltid få guldmedalj för sina trädgårdar. Sponsorerna får betala tvåsiffriga miljonbelopp för en trädgård men å andra sidan får de reklam i media som snabbt betalar tillbaka den kostnaden. Å andra sidan är Sarahs trädgårdar inga publikfriare. Hon får guld ja, men troligen kommer hon aldrig bli publikens favorit.Troligen för att hennes trädgårdar är mera en scen, ett stycke konst än för många en verklig trädgård.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Brända toner kombinerade med knotiga träd som oliv, förstås och granatäpple.

Granatäpplet tronar i mitten. Foto: Kerstin Engstrand
Granatäpplet tronar i mitten. Foto: Kerstin Engstrand

En och annan vallmo, någon i rosa (Beth Chattos!), en annan i lila och någon enstaka i flammande rött. För Sarah förde oss till Medelhavet. Och på den resan hade hon tagit med en riktigt fin korkek.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I denna torra, heta , brända trädgård ringlade sig lite vatten fram. Vattnet kom från ovansidan av en mur.

Men här fanns också en mindre bassäng, inte för att simma i utan för att samla vatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vackra lerkrus, du vet sådana man suktar efter bildade blickfång. Någon hade fått sällskap av Digitalis isabelliana som växer vilt på Kanarieöarna. Ett blåregn omfamnade den. Suck!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fler lerkrus:

Men här fanns också växtlighet som starkt påminde om James Bassons stenbrott från Malta från 2017. Senapsgul vejde och limegrön törel. Även konstruktionen påminde mångt och mycket om stenbrottet. När jag gick runt i den alldeles mol allena fick jag samma känsla. Båda trädgårdarna hade likheter i planteringen. Bådas var perfekt planterade, allt såg ut som om de alltid hade växt där. Men trädgården började byggas för tre veckor sedan. Det är också en konst, i sig.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men är det en trädgård? Kanske,kanske inte sade många. I alla fall en del av en trädgård sade andra. Här fanns ingen sittplats.

Sara Price är konstnär och det märks. Hon har en fingertoppskänsla när det gäller att framhäva olika toner, som att terrakotta framhäver silver som återfanns i växter och trädens stammar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Här bodde en gång även ett riktigt skatpar tills en sommarstorm slet ner deras fina bo. Grindstolpen pryds av en skata i naturlig storlek – och när den var nymålad kraxade mängder av skator runt den.

Bygger skatorna högt blir sommaren fin, säger somliga, medan andra påstår att det är tvärtom. Förhoppningsvis stämmer talesättet ”Bygger en skata sitt bo på gården ger den lycka till dem som bor där”. Ungefär samma innebörd har väl ”Där skatan bygger bo, får bonden ro”.

Fågelsång tar vi för given, den hör ihop med trädgårdens värld. Till en trädgård hör självklart, vare sig man vill det eller ej, också skator – av många ansedda som riktiga trädgårdsdemoner. Men stackars fågel, att användas i uttryck som ”Du ser ut som ett riktigt skatbo!”, ”Vilken skata!” Å andra sidan har Gioacchino Rossini skapat en hel opera om den tjuvaktiga skatan, ”La gazza ladra”, som har en av de pampigaste ouvertyrer som någonsin skrivits, och i Pompeji finns skator avbildade på frescomålningarna.

Det är i mars som skatorna flyger lågt, då är det hög tid för dem att förbättra bostaden eller rentav bygga en ny. Samma skatpar kan leva tillsammans hela sitt skatliv som kan bli upp till femton år och de är fantastiska bobyggare. Det gamla boet används oftast som grund till årets påbyggnad och boet kan bli över en meter högt.

Under cirka en månad brukar de bygga, bättre gratisunderhållning kan man knappast få. Stora pinnar balanserar de galant i luften. De börjar med grövre pinnar och tar sedan vekare, tunnare. Men i detta bo som ser ut som en rishög kan honan inte lägga sina ägg. Därför finputsas det med naturens eget murbruk, lera. I botten av boet bildas nu en fin skål som bäddas med torrt gräs. I slutet av april eller i början av maj är det dags för honan att lägga sina blågröna ägg.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nog är de vackra, i full segelflykt syns deras skönhet bäst. Svart och vit med svartblå metallic på vingarna, en riktig högtidsdräkt. En skata är inklusive den långa stjärten cirka 47 cm lång. Dess mest karakteristiska läte är ett lätt kraxande skratt som man ofta kan höra på våren då de håller ”skatriksdag” och ett tjugotal skator samlas högt uppe i ett träd. Ibland verkar de ha bestämt sig för att reta katten, de nästan drar den i svansen. Men är de tjuvaktiga? Inte, en pytteliten blänkande silversked och ännu mer glänsande godispapper ute på gräsmattan tittar de inte ens åt. Och naturen har sin gång. Skator äter mask, sniglar, insekter och möss men också andra fåglars ägg och ungar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

En pärlfiskare gjord av plast dyker ner i vatten… debatten om all plast som fyller världshaven var temat i denna “trädgård” som hade fått namnet Pärlfiskarens trädgård. Pärlfiskaren var gjord i 3D-teknik. och förstås gjord av återvunnen plast.

Nere i havet fick kaktusar symbolisera koraller.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

En vägg var gjord av 500 använda gamla PET-flaskor som kom “flytande”. De symboliserade rmängden plast som var 2,5 sekund slängs i haven. Det blir motsvarande 12000 i minuten, eller 720 000 i timmen, eller 17 280 000 per dygn.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Idéträdgården var designad av Karen Welman and John Warland och fick guld.

 

Och publiken flockades framför den.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det finns en anledning till att Chelsea Flower Show är världens främsta trädgårdsutställning, för här har även de kommersiella montrarna mycket hög klass. Som Tom Raffields. Det var förresten första gången en möbeltillverkare fick en plats på Main Avenue. 5 stjärnor fick han och Tom kommer tillbaka 2019.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Med fokus på mellanrum och rörelse skapar han en plats där man instinktivt känner sig hemma i. Samtidigt som man känner att man blir lyft till skyarna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Organiska former skapad av en hand. Naturens kraft i kraftfull rörelse. Det är så vackert!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och behöver jag säga att jobba med varmböjt trä i sådana här former är svårt?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Suck, detta skapar en måste vilja ha känsla. Allt material är från Cornwall.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

En grundläggande regel när det gäller trädgårdsdesign är att rakt ska möte runt samt att olika höjder samt texturer ska mötas. Allt dessa fanns i den lilla, knappt 80 kvm stora trädgården  “The Silent Pool Gin Garden” som deltog i kategorin “Space to Grow”. Av domarna fick den förgylld silvermedalj men den vann det bästa priset, den blev publikens favorit. Det ska sägas att domarna har mycket mera att ta ställning till inför deras bedömning än vad publiken har men visst visar det att brittisk tv-publik, det är genom BBC som sänder från Chelsea som publikröstningen sker, har bra koll på detta med trädgård.

Varför heter då trädgården som den gör, varför finns ordet gin med i namnet. Jo, det handlar om vem som sponsrat trädgården, Silent Pool Distillers. Och då blev det “naturligt” att plocka upp färgtemat från ginflaskans etikett, som lär gå i blått. Därav mängden blå blommor.

Man hade också koncentrerat sig på att allt material i trädgården skulle vara inhemskt producerat.

The Silent Pool Gin Garden. Foto: Kerstin Engstrand
The Silent Pool Gin Garden. Blå växter lär matcha ginetiketternas färg. Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården har en skön avslappnad ton. Jag var inne i den flera gånger och varje gång fick jag en härlig, avslappnad känsla i kroppen.

Låga kallstensmurar som är också sköna att sitta på. Foto: Kerstin Engstrand
Låga kallstensmurar som också är sköna att sitta på. Foto: Kerstin Engstrand

Samma upphöjda rabatt från annan synvinkel. Foto: Kerstin Engstrand

Samma upphöjda rabatt från annan synvinkel. Foto: Kerstin Engstrand

Hörn nummer 2:

Jag säger bara det, kallstensmurar är oerhört vackra! Foto: Kerstin Engstrand
Jag säger bara det, kallstensmurar är oerhört vackra! Foto: Kerstin Engstrand

Moderna material möter klassiska. Strukturer möts. Trädgården är tänkt för ett ungt par som jobbar i City. Stenen är från Dorset och kallas för Pubecksten. Just denna gråa nyans kallas också för Pubeckgrått.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trä möter sten som möter corteenstål som möter trä som möter sten. Raka linjer möter runda.

Foto: Kerstin Engstrand
Som en tavla! Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I mitten finns en fontän gjord i koppar. Koppar är valt för det är det material man använder sig av i själva destilleringsprocessen, alla rör etc. är där gjorda av koppar. Fontänen symboliserar formen av en skalad citrus.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården är designad av David Neale.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Ärtor som gröda är högsta mode och vi är många som älskar att odla mängder med olika sorter. Här kommer lite inspiration för dig som är verklig nörd! En trädgård som kan göra dina grannar gröna av avundsjuka.

Denna trädgård var också tillägnad Dr Calvin Lamborn, växtförädlaren som tack vare en rejäl portion nyfikenhet och envishet fick fram den än idag mycket populära Sugar Snap. 1952 började han utveckla den och 1979 började den säljas kommersiellt.

Sugarsnap lovprisas i frökatalog från 1979.  Foto: Kerstin Engstrand
Sugar Snap lovprisas i frökatalog från 1979. Foto: Kerstin Engstrand

Ärtiga former dominerade, förstås. Överallt såg jag något nytt, och ofta fick man sig ett gott skratt.  Trädgårdsboden gick förstås också i grönt (och nej, smak ska man inte diskutera).

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fåglar kunde också hitta mat, för vad döljer sig bland trampstenarna om inte ärter:

Friggeboden kallades “The Shrine” eller The Peavillon”och var förstås fylld med intressanta objekt, här en liten bildkavalkad:

Utsikt från boden mot trädgården.  Foto: Kerstin Engstrand

Utsikt från boden mot trädgården. Foto: Kerstin Engstrand

Inne i boden hittade jag denna maskin som jag aldrig sett tidigare men idag finns moderna varianter, elektriska sådana. En peasheller skalar helt enkelt ärtskidorna och ut kommer fina runda hela ärter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vackra mörkt lila lupiner, som är en ärtväxt, prydde en sida av trädgården.

Detalj från The Seedlip Garden. Foto: Kerstin Engstrand
Detalj från The Seedlip Garden. Foto: Kerstin Engstrand

Vattnet ska vara färgat med blåärter. Foto: Kerstin Engstrand

Vattnet ska vara färgat med blåärter. Foto: Kerstin Engstrand

Nog är trädgården en ärtig hyllning. Design av Dr Catherine MacDonald för firman Seedlip. Trädgården fick guldmedalj i kategorin “Space to Grow”. Catherine fick guld även för en trädgård hon gjorde för samma firma året innan, 2017. Familjen bakom den alkoholfria drycken Seedlip har odlat ärter i generationer. Deras odlingar ligger i Yorkshire och norra Lincolnshire.

Man ville också passa på att hylla munken Gregor Mendel,som bland annat använde ärtväxter i sin forskning. Han korsade olika ärtsorter och genom resultaten från dessa försök  lade han fram en teori om hur egenskaper nedärvs, att anlag slumpmässigt kombineras i avkomman. termer han använda var dominanta och reccessiva anlag, termer som används än idag. Mendel publicerade sina rön 1865 men de fick genomslag i början av 1900-talet och det efter hans död.

Klassiska risstöd och mera påkostade varianter. Foto: Kerstin Engstrand
Klassiska risstöd och mera påkostade varianter. Lägg märke till dekorationen på väggen i fonden. Foto: Kerstin Engstrand

Seedslip är en alkoholfri spridryck skapad för att vara ett bra alternativ till drinkar. Namnet Seedlip kommer efter den typ av skördekorg som användes på 1700-talet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Peas & Love hälsar Tom Harfleet (klicka så öppnas artikel om Tom i ny flik) som tidigare var ansvarig för Chelsea Flower Show och numera jobbar för Seedlip.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

samt en av världens främsta trädgårdsdesigners Giuliano Gubbelei som gillade denna ärtiga trädgård helskarpt. Dock är hans trädgårdsstil ljusår från denna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Trädgården 'Urban Flow' blev bästa trädgården i kategorin "Space to Grow". Foto: Kerstin Engstrand

En stadsträdgård där man på fiffigt sätt tar vara på regnvatten knep både guldmedalj och Best in Show i den nya kategorin “Space to Grow”.  RHS, det brittiska trädgårdssällskapet har i många år lyft upp problemet med att allt fler hårdgör ytor i sina trädgårdar, särskilt på framsidan. Där har ofta den fina välkomnande framsidesträdgården ersatts av asfalt och parkering för två bilar vilket medför stora problem vid intensiva regn. Regnvattnet har då inget naturligt sätt att tränga ner i jorden utan forsar ut på gatan.

Ginkgoträd med skir grönska är snyggt mot rost. Lägg märke till gallret i marken.  Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgoträd med skir grönska är snyggt mot rost. Lägg märke till gallret i marken. Foto: Kerstin Engstrand

Det var Thames Water som sponsrat trädgården. De återfanns på flera platser där de lyfte fokus på att vanligt dricksvatten går utmärkt att dricka. I denna idéträdgård ville de visa på hur snyggt det blir när man låter rabatter och stensättning vara huvuddel i en trädgård istället för asfalt. Designen Tony Woods gjorde det mycket bra, han visade även på att höjd, i form av träd fungerar bra på liten yta (trädgården var ca 70 kvm) och att träd även erbjuder viktig skugga. Nog så viktigt 2018 som även i England blev rekordvarm. En flertstammad ginkgo drog ögonen till sig. Mer om ginkgo kan du läsa i vår specialartikel, klicka här så öppnas artikeln i ett separat fönster. 

Blodfläder och mörkt lila lupiner matchade entréns stålbåge väl:

 

Korteestål möter traditionell brittisk stenbeläggning. Ursnyggt!  Foto: Kerstin Engstrand
Cortenstål möter traditionell brittisk stenbeläggning. Ursnyggt! Foto: Kerstin Engstrand

Detta var Tony Woods debut på Chelsea Flower Show och jag hoppas att han återkommer. Han är en talang vilket bekräftades när han 2013 vann tävlingen RHS Young Designer of the Year.

Till höger om entrén fanns – förstås- när vatten är temat även porlandevatten:

Trädgården hade även en generös uteplats med tillhörande utekök:

191-TONY-ILLO

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Till Chelsea Flower Show nomineras också att antal nya produkter till att bli  “Årets trädgårdsprodukt”.

Och 2018 vann fröfirman Mr Fothergills med sin nya serie köksväxtsfrön i Optigrowserien. Det är  helt ekologiskt behandlade frön, man kan säga att de torktumlas för att gro snabbare.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det är ingen mindre än Deborah Meaden känd från brittiska Draknästet som tillsammans med Caroline Owen, Peter Seabrook och Chris Harrop utser vinnaren. Optigrow är utvecklat i Lund och drivs av Torsten Nilsson, som fram till hösten 2018 ägde Bröderna Nelson.

Foto: Kerstin Engstrand
Deborah talar med Nelsons i Sverige. De blev lite starstruck när de förstod vem de talat med! Foto: Kerstin Engstrand

Och vad gjorde jag när det var denna Sverigeanknytning? Jo, ringde upp Nelsons så att Deborah fick tala med dem. Och det roliga är att de hade ingen aning om att Optigrow var nominerat. De blev ganska paffa när de fick tala med Deborah. Men två dagar senare var även Torsten på plats på Chelsea.

Om fröerna är bra? Vi har testat och återkommer senare i vår med vårt testresultat men vi kan redan nu säga att vi är mycket nöjda. Testet hade vi startat innan denna utmärkelse och innan vi visste om att det var en svensk uppfinning.

Tyvärr finns inte Optigrowbehandlade frön att köpa i Sverige.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Tom Stuart Smith skapad en unik trädgård inne i det stora tältet. Foto: Kerstin Engstrand

Säg ordet återbruk och jag tror du tänker på pallkragar, gamla badkar, petflaskor och annat. Men tänker du på växter? Det gör i alla fall det brittiska trädgårdssällskapet som på flera utställningar just skapar trädgårdar där växter och andra material har använts tidigare.

 

Och som alltid när Tom skapar något så blir det utsökt. Skönt och grönt! Well done, RHS och Tom! Det var åtta år sedan Tom senast skapade en trädgård på Chelsea. Men han brukar vara domare. I trädgården “The Weston Garden” fokuserade han på olika texturer, mellan tradition och framtid, det skulle vara en “retreat”.

Lejonparten av växterna har faktiskt varit med på Chelsea tidigare, och de var inlånade. Samt det var en trädgård som alla fick gå in i. Och Tom tyckte det var skönt att den var utom tävlan!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Toms design av trädgården.
Toms design av trädgården.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...