Han är välkänd kock, Raymond Blanc och ivrig förespråkare till att vi alla ska odla så mycket grönsaker vi kan. För ett par år sedan skapade han en unik köksträdgård i världens främsta botaniska trädgård, Kew och sommaren 2018 en på Hampton Court Flower Show. Här ville han visa att man kan odla på liten yta.
Orange tomater är det allra senaste att odla. Med gul tagetes blev det nästan de svenska färgerna men Raymond har aldrig varit i Sverige.
Det blev en rektangulär köksträdgård på 300 kvm med måtten 20 x 15 m. Nu var det en visningsträdgård och därmed krav på mycket breda gångar,annars skulle publiken inte kunna gå runt säkert. I din egen trädgård kan du förtäta mycket mer.
Rabarber i bildäck är en klassiker.
Odla är roligt var temat. Kålrabbi och andra nyttigheter i lecablock och murhålsten:
Raymond Blanc driver Belmond Le Manoir Aux Quat’Saisons som är beläget i Oxfordshire. Både hotellet och restauranger är belönade med två Michelinstjärnor och det har de varit sedan 1984!
Snören får hålla ihop mangolden:
Bondbönor hålls på plats med snören.
Höjd är viktig, klassiska blombönor på koboltblå spalje:
Kanske roligare än praktisk odling, lätt att fasaden tar skada;
Bardisken fick vacker prydnad.
Trädgården hade skapats med hjälp av Allister Dempster/ Sandstone och Rossana Porta.
Han är nog den största bland de trädgårdsdesigners som var med och skapade den nya perennavågen, Piet Oudolf som bland annat skapat Perennaparken i Enköping som faktiskt blev hans genombrott! Och kanske den anläggning som han gillar bäst, fortfarande. Mycket för att Enköpings stad sköter den så bra.
Han har fått mängder med utmärkelser, och 2018 blev han den första att få det brittiska trädgårdssällskapets RHS nya pris: Horticultural Hero.
Som “tack” fick han också äran att skapa en äng av perenner som alla besökare, och det är över 200 000 kunde njuta av. Den vinröda allium ‘Red Moican’ som så fräckt dyker upp lite här och där, som på bilden ovan, är mycket intressant. Läs mer om den i vår artikel,klicka här. (Artikeln öppnas i ny sida/fönster).
Läs också vår specialartikel om den dansande solhatten, klicka här och om andra solhattar.
.
Sue Briggs från RHS och prisutdelningen:
Efter utställningen så återplanterades alla växter på RHS:s flaggskeppsträdgård Wisley.
Det kanske mest fantastiska med Chelsea Flower Show är att man på några meter kan resa nästan jorden runt. Från Yorkshire, till Medelhavet, till Sydafrika på cirka 50 meter. Inte dumt alls. Så vilken trädgårdsstil vill du ha på 220 kvm? Här kommer en bit Sydafrika. Och nej, huset är en attrapp men trädgården fungerar bra.
Denna trädgård är i tre delar, närmast huset en ganska klassisk plantering, därefter en liten vingård och sist men inte minst ett landskap där eld sätter sin signatur på växtligheten.
Jonathan Snow heter designern som har en hälsning till oss i Sverige:
Linné är stor i Sydafrika, vart man än kommer, i alla botaniska trädgårdar så finns det skyltar om vår svenska Carl von Linné. Eller Linneaus som britterna säger. Lite klassisk brittisk cottage garden plantering med klätterrosor och vita fingerborgsblommor:
Foto: Kerstin Engstrand
Afrikas blå lilja växer som ogräs i Sydafrika, läs mer om hur du lyckas med denna vackra kärlekslila i vår artikel, klicka här(artikeln öppnas i nytt fönster/flik) . Den rosa blomman är också typisk för Sydafrika, vild vitlök kan den ibland kallas för här i Sverige,tulbaghia.
Vatten och fina trampstenar. Foto: Kerstin Engstrand
Det finns trädgårdar som växer ju oftare man ser dem. Hay-Joung Hwangs trädgård var en sådan. rektangulär, som alla stora trädgårdar, 10 x 22 meter hade hon valt att göra en modern variant på klassiska sunken garden. Och det var trivsamt!
Foto: Kerstin Engstrand
Gula lupiner lyste upp, vatten fanns nästan överallt och så tekniken. Okej, jag kunde vara utan de stora skärmarna men köket och de genomskinliga solcellerna som såg ut som glas skulle jag inte tacka nej till.
Trädgården sedd från huset. Foto: Kerstin EngstrandVatten och fina trampstenar. Foto: Kerstin Engstrand
LG Eco-City Garden hade också ett “grönt” kök.
Foto: Kerstin Engstrand
Rinnande vatten var tänkt att fungera som ljudfilter mot storstadens intensiva brus.
Och fint besök fick Hay-Joung Hwang, ingen mindre än premiärminister Theresa May med make. Här tillsammans med RHS:s chef Sue Briggs. Trädgården fick förgyllt silver.
Var det de praktfulla rhododendronbuskarna som gjorde det? Det var länge sedan de fanns i en idéträdgård på Chelsea. Eller suveräna träd och intensiv växtlighet? Oavsett så fick Chris mest poäng av de trädgårdar som fick guld, och fick äran att få skrinet, priset för Best in Show.
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin EngstrandFoto: Kerstin Engstrand
Som vanligt hade han skulpturer i trädgården, i år inte riktigt min smak men helt ok.
Foto: Kerstin Engstrand
Och sist men inte minst, en glad Chris, som släppte vattenslangen en stund när han fick sin utmärkelse. Well done och vi hoppas få njuta av din trädgårdskonst många gånger till. Chris brukar alltid bli publikens favorit, men inte i år, den äran gick i år till Yorkshire. Man kan inte få allt!
Lupiner, kål och gräslök i blom, årets vackraste trädgårdsland på Chelsea Flower Show 2018. Foto: Kerstin Engstrand
Det är bara att konstatera, Yorkshire kan detta med att visa upp sitt bästa jag. De har gjort idéträdgårdar länge nu, och får i regel alltid guld och blir i regel alltid publikens favorit. Så också 2018. I år fick de även pris för bästa konstruktion.
Vad är framgångsreceptet?
Jo, först en bit berömt stycke Yorskshire dalgång, du vet som Hem till gården.
Därefter harmoni, och gediget hantverk,samt en stor nypa passion. Design Mark Gregory.
Foto: Kerstin Engstrand
Luktärter och blommande blåregn på en och samma gång. Därtill en bäck. Och äkta rök från skorstenen.
Foto: Kerstin Engstrand
Samt äkta kallstensmurar!
1 of 3
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Attention to detail, här lämnas inget åt slumpen. Detta är kanske bästa turistreklamen de kan få.
Foto: Kerstin Engstrand
Och en liten kulle.
Nyfiken på hur du lyckas med blåregn? Vi har en utförlig artikel som är helt gratis att läsa, klicka här. (Artikeln öppnas i nytt fönster/sida).
Hur byggare man en kallmur? Läs vår artikel, klicka här.
Så var hon tillbaka, Sarah Price. Det var år sedan vi senast fick avnjuta hennes verk, 2012. I år var det på uppdrag av Chelsea:s sponsor M&G Investments. En stor trädgård, förstås. Som alla stora trädgårdar på Main Avenue är ytan 10 x 22 meter. Och det är fantastisk vad mycket 220 kvm kan rymma! Detta är väl det bästa med Chelsea, att man får perspektiv på alla möjligheter ens tomt kan ge.
Foto: Kerstin Engstrand
Monets målning Agapanthus Triptych var inspirationskällan. När Sarah såg den på Royal Accademy fick hon idén till dagens trädgård. Det var 2015/16 och redan då hade hon fått uppdraget att göra årets trädgård.
Aha Monet, det låter som ett säkert kort. Sarah är också ett säkert kort, hon brukar alltid få guldmedalj för sina trädgårdar. Sponsorerna får betala tvåsiffriga miljonbelopp för en trädgård men å andra sidan får de reklam i media som snabbt betalar tillbaka den kostnaden. Å andra sidan är Sarahs trädgårdar inga publikfriare. Hon får guld ja, men troligen kommer hon aldrig bli publikens favorit.Troligen för att hennes trädgårdar är mera en scen, ett stycke konst än för många en verklig trädgård.
Foto: Kerstin Engstrand
Brända toner kombinerade med knotiga träd som oliv, förstås och granatäpple.
Granatäpplet tronar i mitten. Foto: Kerstin Engstrand
En och annan vallmo, någon i rosa (Beth Chattos!), en annan i lila och någon enstaka i flammande rött. För Sarah förde oss till Medelhavet. Och på den resan hade hon tagit med en riktigt fin korkek.
Foto: Kerstin Engstrand
I denna torra, heta , brända trädgård ringlade sig lite vatten fram. Vattnet kom från ovansidan av en mur.
Men här fanns också en mindre bassäng, inte för att simma i utan för att samla vatten.
Foto: Kerstin Engstrand
1 of 5
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Vackra lerkrus, du vet sådana man suktar efter bildade blickfång. Någon hade fått sällskap av Digitalis isabelliana som växer vilt på Kanarieöarna.Ett blåregn omfamnade den. Suck!
Foto: Kerstin Engstrand
Fler lerkrus:
1 of 3
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Men här fanns också växtlighet som starkt påminde om James Bassons stenbrott från Maltafrån 2017. Senapsgul vejde och limegrön törel. Även konstruktionen påminde mångt och mycket om stenbrottet. När jag gick runt i den alldeles mol allena fick jag samma känsla. Båda trädgårdarna hade likheter i planteringen. Bådas var perfekt planterade, allt såg ut som om de alltid hade växt där. Men trädgården började byggas för tre veckor sedan. Det är också en konst, i sig.
Foto: Kerstin Engstrand
Men är det en trädgård? Kanske,kanske inte sade många. I alla fall en del av en trädgård sade andra. Här fanns ingen sittplats.
Sara Price är konstnär och det märks. Hon har en fingertoppskänsla när det gäller att framhäva olika toner, som att terrakotta framhäver silver som återfanns i växter och trädens stammar.
Här bodde en gång även ett riktigt skatpar tills en sommarstorm slet ner deras fina bo. Grindstolpen pryds av en skata i naturlig storlek – och när den var nymålad kraxade mängder av skator runt den.
Bygger skatorna högt blir sommaren fin, säger somliga, medan andra påstår att det är tvärtom. Förhoppningsvis stämmer talesättet ”Bygger en skata sitt bo på gården ger den lycka till dem som bor där”. Ungefär samma innebörd har väl ”Där skatan bygger bo, får bonden ro”.
Fågelsång tar vi för given, den hör ihop med trädgårdens värld. Till en trädgård hör självklart, vare sig man vill det eller ej, också skator – av många ansedda som riktiga trädgårdsdemoner. Men stackars fågel, att användas i uttryck som ”Du ser ut som ett riktigt skatbo!”, ”Vilken skata!” Å andra sidan har Gioacchino Rossini skapat en hel opera om den tjuvaktiga skatan, ”La gazza ladra”, som har en av de pampigaste ouvertyrer som någonsin skrivits, och i Pompeji finns skator avbildade på frescomålningarna.
Det är i mars som skatorna flyger lågt, då är det hög tid för dem att förbättra bostaden eller rentav bygga en ny. Samma skatpar kan leva tillsammans hela sitt skatliv som kan bli upp till femton år och de är fantastiska bobyggare. Det gamla boet används oftast som grund till årets påbyggnad och boet kan bli över en meter högt.
Under cirka en månad brukar de bygga, bättre gratisunderhållning kan man knappast få. Stora pinnar balanserar de galant i luften. De börjar med grövre pinnar och tar sedan vekare, tunnare. Men i detta bo som ser ut som en rishög kan honan inte lägga sina ägg. Därför finputsas det med naturens eget murbruk, lera. I botten av boet bildas nu en fin skål som bäddas med torrt gräs. I slutet av april eller i början av maj är det dags för honan att lägga sina blågröna ägg.
Foto: Kerstin Engstrand
Nog är de vackra, i full segelflykt syns deras skönhet bäst. Svart och vit med svartblå metallic på vingarna, en riktig högtidsdräkt. En skata är inklusive den långa stjärten cirka 47 cm lång. Dess mest karakteristiska läte är ett lätt kraxande skratt som man ofta kan höra på våren då de håller ”skatriksdag” och ett tjugotal skator samlas högt uppe i ett träd. Ibland verkar de ha bestämt sig för att reta katten, de nästan drar den i svansen. Men är de tjuvaktiga? Inte, en pytteliten blänkande silversked och ännu mer glänsande godispapper ute på gräsmattan tittar de inte ens åt. Och naturen har sin gång. Skator äter mask, sniglar, insekter och möss men också andra fåglars ägg och ungar.
En pärlfiskare gjord av plast dyker ner i vatten… debatten om all plast som fyller världshaven var temat i denna “trädgård” som hade fått namnet Pärlfiskarens trädgård. Pärlfiskaren var gjord i 3D-teknik. och förstås gjord av återvunnen plast.
Nere i havet fick kaktusar symbolisera koraller.
Foto: Kerstin Engstrand
En vägg var gjord av 500 använda gamla PET-flaskor som kom “flytande”. De symboliserade rmängden plast som var 2,5 sekund slängs i haven. Det blir motsvarande 12000 i minuten, eller 720 000 i timmen, eller 17 280 000 per dygn.
Foto: Kerstin Engstrand
Idéträdgården var designad av Karen Welman and John Warland och fick guld.
Det finns en anledning till att Chelsea Flower Show är världens främsta trädgårdsutställning, för här har även de kommersiella montrarna mycket hög klass. Som Tom Raffields. Det var förresten första gången en möbeltillverkare fick en plats på Main Avenue. 5 stjärnor fick han och Tom kommer tillbaka 2019.
Foto: Kerstin Engstrand
Med fokus på mellanrum och rörelse skapar han en plats där man instinktivt känner sig hemma i. Samtidigt som man känner att man blir lyft till skyarna.
Foto: Kerstin Engstrand
Organiska former skapad av en hand. Naturens kraft i kraftfull rörelse. Det är så vackert!
Foto: Kerstin Engstrand
Och behöver jag säga att jobba med varmböjt trä i sådana här former är svårt?
Foto: Kerstin Engstrand
Suck, detta skapar en måste vilja ha känsla. Allt material är från Cornwall.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK