Många drömmer om ett stenparti men det har man inte alltid möjlighet att skapa. Då är en blommande mur perfekt. Den smälter lätt in i de flesta trädgårdsmiljöer, extra naturligt blir det om den markerar en nivåskillnad, och passar oftast bra som en vacker avgränsning. Så skapade på 1930- och 40-talen Emma Lundberg sina stenpartier som murar. Hon kallade dem för planteringsmurar och inspirationen kom från Gertrude Jekyll som hade blommande murar i flera av sina trädgårdar. De brittiska var oftast över tre meter höga, det är vårt klimat för tufft för, men hon gjorde även murar som bara var 60–100 cm och de passar utmärkt här hemma.

Emma Lundberg var konstnär, självlärd trädgårdsarkitekt och författare till flera trädgårdsböcker. Hennes livsverk var den egna trädgården på Bullerbacken på Lidingö utanför Stockholm och hennes främsta inspirationskälla var barndomens skånska trädgårdar och sekelskiftets engelska Arts and Crafts-rörelses arkitektur.

I en planterad mur är det växterna och inte stenen som ska spela första fiolen. Därför är det viktigt att välja sten som inte är för dominant till sin karaktär och växter som klarar sig under magra och torra förhållanden, eftersom det är svårt att gödsla och vattna. I soligt läge trivs silverarv, karpaterklocka, hängslöja och lavendel liksom pipört. I skuggigt läge passar ormbunksväxter som stensöta och mossor som bildar en vacker, mjuk patina av grönska. I de svala springorna trivs också grodor, fler stenmurar skulle bidra till deras överlevnad. Ska också sägas att även sniglar trivs i murarna!

Gertrude Jekyll använde färgerna för att skapa en känsla av överflöd. Färgmässigt var det pipört och nepeta som dominerade hennes murar under försommaren. Senare tog lavendel över. Hon var noga med att det skulle se ut som om planteringarna kommit till utan synbar ansträngning. Helheten var alltid viktigare än detaljerna. Växterna skulle ”rinna ner” från murens överkant mot marken. På likartat sätt kunde hon låta en trappa bli en blommande trappa. Nejlika, olika ljungarter samt aubrietia, timjan och taklök passar också in. Några har ett hängande växtsätt, andra bildar mjuka kuddar medan återigen andra, till exempel lavendel och kantnepeta, strävar uppåt. Kombinationen är viktig för helhetsintrycket. En blommande stengärdsgård skulle vi väl kunna kalla vår egen variant. Lite mossbelupen ska den allt vara och får mer än gärna flankeras av björnbär, kaprifol eller klematis.

• Har du redan en mur så skatta dig lycklig och leta efter skrevor och sprickor, möjligen kan du försiktigt knacka bort några enstaka stenar. I en ny mur lämnas hål för plantering.
• Fyll hålen och sprickorna med jord av bra och fuktighetshållande kvalitet. I nödfall får du blanda in torv som håller fukten bra, men den måste vara ordentligt blötlagd först.
• Att Gertrude Jekyll valde många gråbladiga växter beror inte bara på deras harmoniska utseende, utan också på att de oftast är ovanligt torktåliga.
• I en mur blir det mycket väldränerat vilket gör att även växter som helgonört och kaktusväxten opuntia klarar vintern bättre än i fukten nere på marken. En annan fördel är att stenarna fungerar som värmemagasin under sommaren, de samlar solvärme under dagen och avger den på natten.

I solmuren trivs:

Aubrietia, Aubrieta × cultorum. Blommar med starkt rosa, röda eller blåvioletta blommor i maj–juni. 5–15 cm hög. Halvhärdig.

Backnejlika, Dianthus deltoides. Blommar i juni–juli med rosa, röda eller vita blommor. 10–20 cm hög. Härdig.

Backtimjan, Thymus serpyllum. Blommar i juni–juli med rosalila blommor. Ca 5 cm hög. Härdig.

Gul nunneört, se skuggmuren.

Hjärtbergenia, se skuggmuren.

Hängslöja, Gypsophila repens. Vit eller rosa, blommar i juni–augusti. 10–25 cm hög beroende på sort. Härdig.

Kantnepeta,

Karpaterklocka, Campanula carpatica. Blommar i juni/juli med blå eller vita blommor. 20–30 cm hög. Sol–halvskugga. Härdig.

Kattfot, Antennaria dioica. Små vita, rosa eller röda blommor i maj–juni. Ca 20 cm hög. Mycket härdig.

Kuddflox, Phlox douglasii. Vit, rosa, röd eller blålila, blommar i maj–juni. 10–15 cm hög. Halvhärdig.

Lavendel, Lavandula angustifolia,

Murbinka, Erigeron karvinskianus. Ser ut som en gracil bellis men blir lite högre, ca 20–25 cm. Självsår sig mer än gärna. Så på växtplatsen direkt i april–maj, fröet ska inte täckas. Blommar i juni–juli och vill inte flyttas. Är knappt härdig.

Murklocka, Campanula portenschlagiana. Blå blommor i juni–juli. 10–15 cm hög. Klarar även lätt skugga. Halvhärdig.

Murreva, Cymbalaria muralis. Blommar i juni–september med ljust lila blommor. Det finns en sort med små blommor och en med lite större. Revorna blir lätt halvmeterlånga. 10 cm hög. Sol–halvskugga. Härdig.

Pipört, Centranthus ruber. Röd, rosa eller vit, blommar i juni–juli. 60–90 cm hög. Har pålrot varför planteringsfickan måste vara djup. Halvhärdig.

Silverarv, Cerastium Tomentosum-gruppen. Mattbildande växtsätt, vita blommor i majjuni. 10–15 cm hög. Härdig.

Stor bergnejlika, Dianthus Gratianopolitanus-gruppen. Blommar med rosa eller röda blommor i juni–augusti beroende på sort. 10–20 cm hög. Härdig.

Trädgårdstrift, Armeria Maritima-gruppen. Vintergrön. Blommar med rosa eller vita blommor i maj–juni. 10–30 cm hög. Halvhärdig.

I skuggmuren trivs:

Hjärtbergenia, Bergenia cordifolia. Vintergrön. Starka, glänsande blad. Blommar i april–juni med rosa, röda eller vita blommor som sitter på en 40 cm hög stängel. Klarar både sol och skugga. Härdig.

Gul nunneört, Pseudofumaria lutea. Blommar i maj med ett andra flor på sensommaren. Bildar fina kuddar och självsår sig flitigt. Trivs även i sol. 20–30 cm hög. Härdig.

Svartbräken, Asplenium trichomanes. Grönflikiga blad. Ser ut som ett mellanting mellan en liten ormbunke och stensöta. 10–20 cm hög. Vill ha fuktighetshållande jord. Härdig.

Vintergröna, Vinca minor. Blommar med blå eller vita blommor i maj–juni. Revande, egentligen en marktäckare. 10–20 cm hög. Halvskugga–skugga.

Text och foto: Kerstin Engstrand