Sida 37

Smultronträdets frukter skördade i Atlasbergen. Foto: Kerstin Engstrand

Lyckas du får du härlig röd frukt!  I Marocko kan vid juletid köpa små fina handgjorda korgar fyllda med de vackraste bärliknande frukter. Marockanerna älskar dessa bär och de växer särskilt i Atlasbergen. Smultronträdet växer runt hela medelhavet, vanligen i bergstrakterna, men är också på Irland och i södra England, bland annat på Isle of Wight. Här i Sverige är det många som försöker sig på den och än så länge vet jag några som har lyckats i södra Skåne. Utomhus alltså. Har du ett uterum så kan du odla det högre upp i landet.

Frukter på g den torra och heta sommaren 2018. Bilden är tagen i juli. Foto: Kerstin Engstramd
Frukter på g den torra och heta sommaren 2018. Bilden är tagen i juli. Foto: Kerstin Engstramd

En fördel med smultronträdet är att det blir ganska litet, vanligen runt 1,5 meter högt vilket gör att man kan odla det i stora krukor. Trivs det och får de bästa växtförhållandena kan det bli runt sju meter men då måste du i Sverige troligen ha ett rejält vinteruppvärmt växthus. Det är ett vackert lite träd på vintern då det är vintergrönt. Försöker du odla det ute i trädgården behöver det skyddas mot tjäle och mot stark vintersol.

Smultronträdets blommor.  Foto: Kerstin Engstrand
Smultronträdets blommor. Foto: Kerstin Engstrand

Oftast både blommar det och bär frukt på en och samma gång! Blommorna är vita och liknar ett mellanting mellan lingonblomma och liljekonvalj. Den tillhör familjen ljungväxter.

Smultronträdets bär blir först gula sedan orange för att till slut bli moget knallröda.  Foto: Kerstin Engstrand
Smultronträdets bär blir först gula sedan orange för att till slut bli moget knallröda. Foto: Kerstin Engstrand

Hur smaker då bären? Smultron som våra svenska smultron? Nej, smaken är mild, lite fadd men saftig. Men smaken blir bättre om man gör sylt eller marmelad på bären. Sedan är de roliga att äta, de är ju knottriga så tungan får en ny upplevelse.

Bären hänger länge kvar på trädet och där gör de kanske mest nytta som ögonfröjd.

I Madrids stadsvapen

Smultronträd är också vanligt i Spanien, på Kanarieöarna och som kuriosa, det återfinns i Madrids stadsvapen! Du har säkerligen sett det, en björn som står och mumsar på något uppe i ett träd. Det är madroño som björnen äter. En staty som föreställer detta finns på det vackra torget Puerta del Sol men symbolen återfinns även på flera fontäner. Smultronträdet har varit del av stadsvapnet sedan början av 1200-talet, varför anses vara oklart men smultronträd är därför vanligt i trädgårdar i Madrid. Även romarna hyllade smultronträdet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Fjäderhibiskus Foto: Kerstin Engstrand

Vad trånar man efter mitt i mörka november och december? Jo, efter en fjäderhibiskus, Hibiscus schizopetalus, som ursprungligen lär ha påträffats i Kenya, Mocambique och Tanzania. Just denna är fotograferad i Mexiko där den växer som ett mellanstort träd. På engelska kallas den ibland ”Japanese lantern”. Den har ett lätt hängande växtsätt, den verkligen anstränger sig för att böja sig ner mot de som passerar och säger: Titta på mig, är jag inte fin? Och när man väl har fått ögonen på den så vill man omgående ha ett eget exemplar!

Annars är hibiskus Hawaiis blomma, symbolblomman för det färgstarka, njutningsfulla livet. En underbar blomma att sticka i håret, eller dekorera bordet eller drinken med. Hibiskus är det snabbaste sättet att bli sommarvacker på eller skapa festkänsla med enkla medel.

Det var Linné som gav den det vetenskapliga namnet Hibiscus rosa-sinensis. Rosa-sinensis betyder lik en ros från Kina. Hibiskus, som älskas av kolibris, är en malvasläkting, och är i länder med tropiskt klimat mycket vanlig som häckväxt eller får växa som små träd. Här hemma får vi i regel nöja oss med den som krukväxt men det är inte fy skam det heller.

Att hibiskus, de enkla och fjäderhibiskus, är fågelpollinerade ser man dels på grund av den oftast röda färgen men också av de långa stiften. Foto: Kerstin Engstrand  
Att hibiskus, de enkla och fjäderhibiskus, är fågelpollinerade ser man dels på grund av den oftast röda färgen men också av de långa stiften.
Foto: Kerstin Engstrand

Hibiskus är krukväxten som stormtrivs att få komma ut under sommaren. Ut med dina hibiskusar, ställ dem i färgstarka, glaserade ytterkrukor och den tropiska sommaren har kommit till dig. Släpp dem fria och de tackar dig med att hålla sig fria från ohyra. Sätt ut dem på terrassen så fort risken för järnnätter är över. Sedan får de stå där tills frostnätterna börjar komma.

Det finns hibiskus med enkla, som fyllda och dubbla blommor. Pistillen är som en kolibrifågel som tittar fram. Och tittar fram gör hibiskusens pistill från lackröda, lackrosa, aprikosgula, blekt rosa, vita eller starkt orange blommor. Särskilt de med vita, enkla blommor brukar vara åtråvärda. En till två dagar är varje blomma utslagen.

Och visste du att man kan putsa skorna med blommorna? På Jamaica kallas den även för skoblomma. Kanske är det männens dansskor i svartaste lack som dammas av med en hibiskus.

Rosellhibiskus kan man dra upp av frö men den får lätt angrepp.  Foto: Kerstin Engstrand
Rosellhibiskus kan man dra upp av frö men den får lätt angrepp. Foto: Kerstin Engstrand

Det te som säljs under beteckningen hibiskuste är gjort av foderbladen av rosellhibiskus, också kallat malvate. Rosellhibiskus vetenskapliga namn är Hibiscus sabdariffa. Det har en stark röd färg och kan också användas att tvätta med, tillsätts ibland i ekologiska tvålar.

I varmare länder är hibiskus vanlig som häck. Foto: Kerstin Engstrand
I varmare länder är hibiskus vanlig som häck. Foto: Kerstin Engstrand
Ta sticklingar och gör små träd
Liten uppstammad hibiskus på Waldemarsudde. Foto: Kerstin Engstrand
Liten uppstammad hibiskus på Waldemarsudde. Foto: Kerstin Engstrand

Den bästa hibiskusen får du om du startar med en stickling. Det tar visserligen lite längre tid innan du har fått en meterhög stor planta, men det är det värt. De blir de bästa exemplaren, de som fått vänja sig vid just ditt hemklimat. Ta slanka skott, utan knoppar och blommor och spara två blad i toppen, du tar bort de nedersta bladen så att du får en lång stjälk. Det är från de borttagna bladfästena som rötterna kommer att bildas. Stick ner i jord, längs krukans kant, sätt krukan i en plastpåse och placera odlingen ljust och varmt. Skulle ditt exemplar har mycket stora blad kan man halvera dem, allt för att sticklingen ska må bättre.

Har du ingen jord hemma så kan du mellanlagra sticklingen i ett glad vatten, eller i en vas med vatten. Om glaset/vasen är mörk och ogenomskinlig så bildas rötter snabbare. Rötter som bildas i vatten är känsligare än de som bildas i jord och de kallas för vattenrötter.

Hibiskus som matchar pizzeriaskylten. Foto: Kerstin Engstrand
Hibiskus som matchar pizzeriaskylten. Foto: Kerstin Engstrand

Då kan du också välja att stamma upp och få ett miniträd. Låt då sticklingen växa rakt upp tills den fått den höjd du vill ha på stammen. Under den tiden tar du bort alla sidoskott som växer ut från stammen. När plantan fått önskad stamhöjd så toppar du den. Nu kommer den snabbt att förgrena sig i toppen.

En av de mest snabbväxande är Malvaviscus arboreus Cav, även kallad Achania malvaviscus eller Hibiscus malvaviscus. Den heter på svenska bärmalva, men kallas på grund av sina blommors form vanligen för turkmössa. Den ser ut som en hibiskusblomma som inte orkat slå ut. Men ståndare och pistiller visar den tydligt vilket glädjer fjärilar, kolibris och bin.

Bärmalva. Foto: Kerstin Engstrand
Bärmalva. Foto: Kerstin Engstrand

På engelska kallas den även för Turkcap, Turk’s Turban, Wax Mallow och  Ladies Teardrop.  Är ursprungligen från Mexiko, Centalamerika, södra delen av USA och Sydamerika. Sköts som vanlig hibiskus men turkmössan är betydligt mera snabbväxande och mycket enkel att på en sommar skapa ett manshögt träd av. Den tål mycket hård beskärning och kan också lätt formas till en tät buske.

Lättskött
Beskär i februari. Foto: Kerstin Engstrand
Beskär i februari. Foto: Kerstin Engstrand

Hibiskus är också tydliga, de visar när det är dags att vattna, bladen slokar – dags att vattna.

Under tillväxtperioden ges näring varje vecka, särskilt när blomknopparna kommer. Däremot behöver man inte ge näring under vintervilan. Får den för mycket näring så blir det mest blad och knappt några blommor alls. Vintertid trivs hibiskus mycket bra i vanlig inomhustemperatur på 22 grader, men om luften är för torr kan den drabbas av spinn. Vid spinnangrepp brukar blomknopparna falla av. Vet du om att du har mycket torr inomhusluft är det bra att duscha plantan minst en gång i veckan samt ställ krukan på ett fat med vatten och lekakulor. Ibland får den även bladlöss, antingen på hösten när man tar in den igen, eller på våren när blomknopparna kommer. Kläm ihjäl bladlössen och/eller behandla med insektsmedel.

Vintertid trivs den i ett sydvästfönster för den behöver så mycket ljus den kan få under våra mörka månader. Beskär den i februari – mars, den tål rejäl beskärning och omplantera och ge ny jord vid behov. Vid omplantering går man bara upp ett steg i krukstorlek. Hibiskus trivs bäst om den får lite trångt om fötterna. Då tackar den dig genom att blomma mera. En hibiskus blir utan problem 30 år och äldre.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Liten apsvans trivs som ampelväxt. Foto: Kerstin Engstrand

Man mår bra av att hjälpa sägs det. Vi som älskar växter gillar att ha möjligheten att ge bort växter. Gärna då små växtbarn som vi dragit upp själva. En sådan växt är liten apsvans, Sedum burrito.  Du kan även hitta den som åsnesvans. Burro är åsna på spanska, burrito en liten åsna. Man tror att apsvansar har sitt ursprung i Mexiko.

Då apsvansar är lite ömtåliga är det sällan man ser dem i handeln. Därför är det extra roligt att föröka dem själv!

Det finns även en som heter apsvans, Sedum morganianum som är lika lätt att föröka. Den ser ut som om bladen är fingerfirkade. Men den lilla apsvansen bjuder på ett roligare skådespel när den växer upp.

Apsvans är en fetbladsväxt och är därför torktålig. Bladen är små och rejält knubbiga. Bladfärgen går i blågråttgrönt.  Den är mycket lättskött och placeras bäst i en ampel eller i en hög kruka så att den kan växa fritt neråt. Ställ den där man inte kommer åt den för dess enda nackdel är att den är lite skör, några blad faller lätt av om man kommer åt den. Men det gör inget, dem kan du ta tillvara på och lätt föröka till nya växter!

Liten apsvans i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Liten apsvans i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Man kan få liten apsvans att blomma. Det gör den om den får stå svalt under vintern, med svalt menas att den bör då stå i en temperatur av 5 till 10 grader. Den får små, röd-cerise blommor längst ner på rankorna.

Mager jord, så kallad så- eller kaktusjord är bra.

Den trivs i ett söderfönster inomhus. Du kan ställa ut den på sommaren men den måste tas in så fort temperaturen går ner till 5-10 grader.

Vattnas knappt alls april till augusti, jorden ska torka upp mellan vattningarna. Under vintern ska den inte ha något vatten alls.

Man kan ge en mycket svag dos näring en gång per månad i samband med vattning i månaderna från april till augusti.

Ta bladsticklingar
Bladsticklingar av liten apsvans. Foto: Kerstin Engstrand
Bladsticklingar av liten apsvans. Foto: Kerstin Engstrand

Några tappade blad är en gåva och ingen katastrof. Lägg bladen på lätt fuktad såjord eller kokosjord. Se till att den raka sidan får kontakt med jorden, det är den sida som vuxit på stjälken. Duscha lätt varje dag eller ställ planteringen under en glaskåpa eller liknande. Ganska snart börjar det växa ut små bubbelliknande gröna skott. Med snart menas allt från några veckor till ett par månader, bladen brukar rota sig lite ojämnt. När bladen bildat flera bubblor” kan du försiktigt plantera om den i mindre krukor. Fortsätt att spraya lätt varje dag. Nu har du säkerligen flera små krukor som du kan ge bort!

Det tar lite tid men de växer. Efter ett halvår har bladen vuxit till sig. Foto: Kerstin Engstrand
Det tar lite tid men de växer. Efter ett halvår har bladen vuxit till sig. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

En snygg kruka och mängder av låga växter är en bra idé till din framsida. Denna är från Hestercombe Gardens och är skapad av Gertrude Jekyll. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du ha en elegant framsida? Om man föredrar något mindre färgglatt och har en större framsida kanske en sofistikerad plantering i blått och grått kan vara något? Grått, gråblått och svagt lila är vänligt för ögat och ger ingalunda ett strikt och stelt intryck. Med en bra bas ser dessutom planteringen fin ut året om.

En annan fördel, du kan säga till dina grannar att du har en entré inspirerad av den brittiska trädgårdsgurun Gertrude Jekyll. I början av 1900-talet började hon med förkärlek använda sig av grå och silverfärgade växter och hennes planteringsideal är lika moderna nu som då. Jekyll föddes 1843 i London och än idag, 175 är efter hennes födelse är hennes sätt att använda växter mycket modernt!

Entrén är ditt hus och trädgårds ansikte utåt, den skvallrar effektivt om hur ordentlig man är och basunerar ljudligt ut om man inte hinner med eller rentav är bortrest lång tid under sommaren. Då är de gråbladiga växterna ett utmärkt alternativ. De har oftast en grådaggig hinna på bladen eller ett vaxliknande överdrag som skydd för att kunna överleva på varma, torra, heta växtplatser. Färgen gör att solens strålar reflekteras bort och behovet av vatten blir mindre. Många trivs faktiskt förvånansvärt bra även i skuggiga lägen, och på köpet får man en känsla av sol – i skuggan! En del gråbladiga växter går också i en vacker gråblå färgton.

Finessen med Jekylls favoritväxter är att man kan skapa såväl strama effekter som mjuka och böljande. Striktare former kräver regelbunden ansning och kan ganska snabbt avslöja att här är ingen hemma och ser efter växternas form. Därför är det att föredra att från början acceptera mer lösa konturer. Vackert kan det bli med en rundel som omges av singel eller sten, och en rak kant planterad med lavendel blir aldrig riktigt rak. Det ser lavendeln effektivt till genom att växa i mjuka, bulliga former. Tänk dock på att vinden spelar en viktig roll i växternas utveckling. Är delar av framsidan utsatta för starka vindar kommer växterna där att bli lägre än de som växter i lä.

Höstkrokus är släkt med saffranskrokus. Foto: Kerstin Engstrand
Höstkrokus är släkt med saffranskrokus. Foto: Kerstin Engstrand

När det gäller små trädgårdar bakom huset ska man använda stora växter för att skapa en känsla av storlek, men det är vanligt att man inte vågar det utan automatiskt väljer lågväxande sorter. För framsidan gäller oftast tvärtom. Här ska inte blicken skymmas och därför passar lammöron, lavendel och nepeta särskilt bra. Och på våren kan de tidigt blommande låga lökväxterna få lysa emot en när man kommer hem. Snödroppar, snökrokus och allium som bollök och kirgislök passar särskilt bra. På hösten kan man glädjas åt höstkrokus. Sätts höstkrokuslökarna redan i augusti blommar de samma höst.

Dessutom, från husets insida, kanske köket eller vardagsrummet, vill man gärna se om och när någon kommer. En lägre plantering skapar överblick och ger också ett generösare, vänligare intryck, framför allt om inget knussel har fått råda vid planeringen. En annan viktig aspekt är att en öppen entré är mindre intressant för objudna besökare, upptäcktsrisken är för stor.

Växter i grått och blått
Lammöron och stjärnklocka. Foto: Kerstin Engstrand
Lammöron och stjärnklocka. Foto: Kerstin Engstrand

Lammöron, Stachys byzantina, har gosigt lena blad och se det barn som inte nyper av ett blad och stryker mot kinden. Mjukt låter den sina silvergrå blad, ibland går de mer i olivgröntgrått, ligga mot marken, så lammöron är som gjord att vara kantväxt mot gången. Snabbt växer den också, sprider sig med rotutlöpare och behöver inte mycket till jord för att trivas. Blir vackrast om den får växa i sol till halvskugga. De håriga bladen bjuder också på lekfulla effekter när regndropparna fastnar på dem. Känner du någon som har den i sin trädgård kan du säkert få några plantor, för den växer så fort att delning är ett måste vartannat till vart tredje år. Då är det bara att ta spaden, gräva upp och dela ganska bryskt. Det klarar den utmärkt. Man kan också ta toppsticklingar och sätta dem i ett glas vatten så kommer rottrådarna snabbt. Den blommar med höga, raka, silvergrå stänglar som har ljust rosa blommor. Efter blomningen brukar plantan bli risig, men man har den ju främst för bladens skull och om man klipper bort blomstänglarna innan de går i blom behåller plantorna sin fina, fasta karaktär. ’Silver Carpet’ är en sort som inte blommar. Tyvärr är den svår att få tag på men väl värd att fråga efter. Lammöron blommar i juni–juli och blir då cirka 40 cm hög. Mycket härdig.

wlavendel

Lavendel, Lavandula angustifolia, finns i mängder av varianter men alla är inte härdiga. Den ursprungliga klassiska står sig väl i konkurrensen. Lavendeln behöver ansas varje vår för att inte bli hög och träig. Gör det på våren, men inte förrän de nya gröna skotten börjar bryta fram. Allteftersom sommaren går blir bladen gråare. Vintrar som bjuder på ömsom kyla, ömsom plusgrader är förödande för lavendeln oavsett växtplats, då blir svinnet stort. Doften är ljuvlig och sägs vara lugnande och sömngivande. Och citronfjärilarna flockas runt blommorna. Kan bli 60 cm hög och blommar i juli–augusti. Halvhärdig.

Martorn. Foto: Kerstin Engstrand
Martorn. Foto: Kerstin Engstrand

Martorn drar till sig både fjärilar och humlor. Med sitt kantiga utseende är den också ett vackert komplement till växter med mjukare former.

Redan en planta av rysk martorn, Eryngium planum, blir så rikt förgrenad att den snabbt bildar ett litet hav av små tistelformade blommor som tycks dansa fram över rabatten. Med sina nästan runda blomställningar känns denna taggiga växt ändå vänlig. Både stjälkar och blommor går i blått, stålblått. Blir cirka 80 cm hög. En aning lägre och mer skulptural i sin form är alpmartorn, Eryngium alpinum, som har en flera centimeter stor blomkolv.

Silvermartorn. Foto: Kerstin Engstrand
Silvermartorn. Foto: Kerstin Engstrand

Ingen trädgård borde vara utan en silvermartorn, Eryngium giganteum, i England kallad Miss Willmotts spöke då denna dam var känd för att älska den så mycket att hon spred dess frön i alla trädgårdar hon besökte och det utan ägarnas vetskap. Men varning, den frösår sig med vindens hastighet och klipper man inte av frökolvarna innan de är mogna så har man snart en skog av martorn. Den är egentligen tvåårig men tack vare dess flitighet att sprida sig märker man inte av det, den finns där ständigt på nya växtplatser. Å andra sidan lockar blommorna till sig mängder av humlor som ibland fyller nästan hela plantan. Den blir en meter hög.

Martornsväxter har alla en kraftig pålrot som gör att de inte så gärna vill flyttas. Full sol, väldränerad och torr växtplats – då tackar de med att bli ännu intensivare blå respektive ännu silvrigare. Alla tre blommar i juli–augusti och är härdiga.

Iris pallida. Foto: Kerstin Engstrand
Iris pallida. Foto: Kerstin Engstrand

Silveriris, Iris pallida, vars svagt lila blommor sänder ut en mäktig doft av viol, har svärdsliknande blad som också ger karaktär till planteringen och effektfullt bryter av en matta av lammöron. Blir 70 cm hög och blommar i juni med en blomma åt gången. Å andra sidan är knopparna många så blomningstiden blir lång. Den växer bra även vid torka och behöver oftast varken gödslas eller vattnas. Bästa planteringstid är augusti. Iris har en jordstam, rhizom, som ska planteras precis i jordytan, gärna på en liten jordkulle så att vattnet lättare rinner av. Bred ut rötterna ordentligt i förväg, så djupt in som möjligt utan att de bryts av. I mycket sandig jord kan de dock planteras 2–3 cm under jordytan, vilket kan vara bra om läget är mycket blåsigt. Bästa effekten får man om iris planteras tre och tre tillsammans i triangelformade grupper med ett plantavstånd inom gruppen på 20–30 cm. Mellan grupperna ska det vara 30–50 cm. När det är dags att dela grupperna är det då lätt att se vilka som hör ihop. Vattna väl varannan till var tredje dag de första tio dagarna efter planteringen och sedan en gång i veckan tills plantorna är väl etablerade. Härdig.

Stjärnklocka, Campanula poscharskyana, som syns på bilden med lammöron, brukar säljas som ampel- eller krukväxt i alla butiker. Ute i trädgården blir den långlivad och bildar snart långa rankor som flätas ihop till täta blå mattor eller skyar. En ypperlig marktäckare, dessutom vintergrön, som vi borde se mera av. Den är mycket vacker tillsammans med lammöron. Blir 15–20 cm hög, börjar i regel blomma i juni och fortsätter sedan med en andra blomning på sensommaren om man river bort de vissna blomrankorna, vilket är lätt att göra utan att plantan skadas. Finns i flera varianter. ’Stella’ med sina blålila klockor med ljusare öga är populärast. Soligt läge, trivs i stora delar av Sverige bara växtplatsen är väldränerad. Härdig.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Vår vitaminkick under vinterhalvåret är denna solskensdrink. Enkel och snabb att göra. Det enda du behöver är två fina apelsiner och ett rått ägg.

Receptet är från min mor som gjorde denna varje morgon på 1970-talet. Varifrån hon fått det vet jag inte, troligen var det då en populär “hälsodrink”.

Pressa två apelsiner, häll juicen i ett glas. Knäck ett ägg och häll i juicen. Mixa med en gaffel eller med mjölkskummare. Klart! Milt och gott. Och du glömmer vintermörkret, särskilt i januari när apelsinerna är som bäst.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Mispel på väg att mogna i slutet av oktober. Foto: Kerstin Engstrand

De ska vara pepparkaksbruna och mjuka när de ska skördas. Okej, de kan också få eftermogna inomhus. Annars smakar de som bäst om de får mogna på trädet och utsättas för lätt frost. På svenska heter denna minst sagt fula frukt mispel, på engelska medlar.

Det är ett litet träd som blommar i slutet av maj, början av juni med enkla lite äppleblomsliknande vita blommor. Är alla gånger härdigt i zon 3. I Sverige har vi sett att sorten ’Nottingham’ är lättast at få tag på vilket är bra då den anses ha den bästa smaken. Mispel blir 5 till 7 meter högt och lika brett. Intressant är att mispel tål torka mycket bra och är även ett tåligt klätterträd.

Mispel, Mespilus germanica, kan man även dra upp från frö, fröerna liknar avlånga krassefrön. De sås bäst på hösten då de behöver en period av kyla för att gro bra. Man kan även så dem inomhus i en liten kruka och låta krukan stå två månader i kylskåpets svaldel innan man låter den stå i rumstemperatur igen.  Ibland behöver de ytterligare en vinter på sig för att gro. Dock tar det många, många år innan en frösådd planta blir till ett träd som ger frukt.

wtiptreejellymedlar

Den välkände firman Tiptree, som har specialiserat sig på olika inläggningar på frukt och bär, säljer gelé gjord på mispel. Hur smakar då denna underbart vackra rubinröda gelé? Jo, lätt av äpple. Triptree tipsade oss att använda gelen som äppelsås till exempelvis en skinkstek eller till fågel.

Mispelgelé

Av en brittisk väninna fick jag detta recept där det till 1 kilo frukt går åt 12 dl vatten och två citroner. Samt socker, 375 gram strösocker till 5 dl avrunnen saft.

Frukterna skärs itu, gärna i fyra delar men två fungerar också. Även citronerna ska delas i fyra delar vardera. Tvätta citronerna väl!

Frukterna ska sedan koka i en lag bestående av vatten och de två citronerna. När vattencitronlösningen har kokat upp ska härligheten sjuda under lock i cirka en timme. Det ska noteras att specialisten Tiptree kokar sina frukter i hela fyra timmar. Nu gäller det att ha lite koll så att det inte kokar torrt. Tryck till frukterna lite då och då men de ska inte krossas! Frukterna ska bli mjuka.

Sila därefter av saften. Saften ska rinna sakta ur, krama inte frukterna för du blir gelén inte klar utan ser mosig ut. Det är viktigt att låta saften rinna av ostört, det är då gelen får den vackra röda färgen.  Häll därefter den avrunna saften i en gryta och tillsätt 375 gram strösocker per 5 dl avrunnen saft. Låt koka upp och se till att sockret löses upp, därefter ska det koka i ytterligare några minuter, runt fyra brukar räcka. Gör ett s.k. geléprov och om det är ok häll därefter över i små burkar.

Geléprov: I grundskolans hemkunskap lärde jag mig att man skulle hälla lite gelé, cirka en matsked, på en liten tallrik som ställs in i kylskåpet eller i frusen under några minuter. Därefter drar man med en matkniv genom gelén. Gelén är ok om gelén inte flyter ihop igen. Om det inte stelnar kan man koka gelén lite till.

Ännu ej mogen mispel av sorten 'Nottingham' . Foto:  Kerstin Engstrand
Ännu ej mogen mispel av sorten ‘Nottingham’ . Foto: Kerstin Engstrand

OBS! I Spanien och andra länder runt Medelhavet har du säkerligen sett gula frukter till försäljning som också brukar kallas för mispel. Detta är japansk mispel som blommar på hösten och får mogen frukt på våren. Japansk mispel har stora, avlånga blad som är lätt luddiga på undersidan. Mig veterligen har ingen lyckats få frukt på japanska misplar i Sverige.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Som en grön oas året om har Palmhuset med sina exotiska växter lockat miljontals besökare sedan invigningen den 25 november 1878!

Vad passar inte bättre i en sjöfartsstad som Göteborg än att anlända med båt? Palmhuset skeppades från Skottland i maj 1878. Leverantörens personal monterade det och ett halvår senare var det klart för invigning.

Det är ca 1000 kvadratmeter stort. Inspirationen kom från världsberömda Crystal Palace som hade uppförts i London inför världsutställningen 1851. Ett kristallpalats var det modernaste man kunde erbjuda besökarna.

Hela 150 000 kr var kostnaden, vilket var en hiskelig summa pengar 1878, och det fick till en början heta ’Den nya vinterträdgården’. Det blev succé direkt. Här kunde man njuta av både tropisk värme och medelhavsklimat på en och samma gång.

Sval och ändå varm, det eleganta växthuset som ligger mitt i Göteborgs hjärta, inne på Trädgårdsföreningens område, utstrålar självklarhet. Foto: Kerstin Engstrand
Sval och ändå varm, det eleganta växthuset som ligger mitt i Göteborgs hjärta, inne på Trädgårdsföreningens område, utstrålar självklarhet. Foto: Kerstin Engstrand

Stilen är viktoriansk och Palmhuset är byggt av järn och glas. Det är fyllt av gröna skatter, unika träd och andra växter som botaniker har tagit hem till Göteborg.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Crystal Palace ödelades vid en brand på 1930-talet. Det har varit nära att även Göteborgs variant skulle ödeläggas. När Göteborg stad övertog förvaltningen på 1970-talet var huset i princip fallfärdigt och det talades om att jämna det med marken. Men som tur var beslutades det att rädda huset och renovera det.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Samtidigt bestämde man att det återigen skulle rymma samma sorts växter som fanns i originalhuset. Sedan 1976 är Palmhuset klassificerat som byggnadsminne. I samband med detta blev det renoverat och i dagens skick är det i stort sig likt originalet från 1878.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I mitten ligger själva palmdelen och runt detta finner man medelhavshuset, kameliahuset, tropikhuset och vattenhuset. Varje del är anpassat efter just det klimat som ska återspeglas. Överallt finner man termometrar som bland annat anger luftfuktigheten. Fuktigast är det i vatten- och tropikhuset, den torraste luften upplever man i medelhavsdelen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Det var direktören och tillika trädgårdsmästaren för Trädgårdsföreningen Georg Löwegren som drev igenom sin vilja att få anlägga ett växthus enligt tidens mode.

1878 var Inträdesavgiften var 50 öre onsdagar och lördagar, 25 öre övriga dagar. Det var en mycket hög avgift men ändå vallfärdade man hit.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Idag passerar över 300 000 besökare  varje år genom den solfjäderprydda entrén. Palmhuset är öppet året runt med enbart några enstaka stängda dagar. Samt idag är det sympatiskt nog helt gratis att träda in i denna oas.

I mittskeppet, det som kallas för palmhuset, finner man palmer och trädormbunkar. Takhöjden är hela 15 meter men ändå slår flera palmer nästan i glastaket. Här är temperaturen som lägst 15 grader.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I tropikhuset ligger temperaturen på runt 20 grader och här är luftfuktigheten också betydligt högre. Här hittar man som undervegetation många växter som vi idag har som krukväxter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I vattenhuset är det varmast och även som fuktigast. Här finns bland annat jättenäckrosen Victoria cruziana som i sin vilda miljö växer i södra Brasilien och norra Argentina samt köttätande växter.

Att det finns ett kameliahus beror på att kamelian var mycket i mode när växthuset anlades. Här finns även en teplanta som blommar i oktober. Kameliorna blommar som bäst i februari. I denna del är temperatur runt 10 grader.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

När jag kontrollerar vad 150 000 kronor år 1878 skulle motsvara i dagens penningvärde blir det ca 8,8 miljoner. Ingen summa som idag skulle räcka till att bygga ett motsvarande växthus! Räknar man om beloppet till att motsvara arbetstid skulle det däremot idag motsvara nästan 172 miljoner kronor.

Läs mer om Trädgårdsföreningen i Göteborg på deras hemsida: www.tradgardsforeningen.se

Text och foto: Kerstin Engstrand

Oj vad man ser oskyldig ut! är ett oväntat besök i slutet av mars månad. Gatans enda tulpaner fann den snabbt! Foto: Kerstin Engstrand

På våren brukar det suckas i många trädgårdar. Även under hösten. Vår barndoms älskade bambi, rådjuret har dykt upp i trädgården, ivrigt spejandes efter läckerheter. Våra trädgårdar är riktiga väldukade smörgåsbord. Än och annan får även besök av älg och hjortar.

För det behövs inte så många växter för att göra ett rådjur glad. Rådjuren är som vi människor, väljer det godaste först. Saftiga rosenknoppar, späda gula krokus, friska skott. Tulpaner. MUMS!

Vad ska man göra? Acceptera att trädgården ser ut som en snaggad punkträdgård, eller?

Nu behöver man inte bo på landet för att drabbas. I mitt villaområde möter jag ofta ett ensamt rådjur tidigt på morgonen, vid 6-tiden. Ibland kommer det trippandes även på eftermiddagen, vid 16-tiden. Lugnt och oberört och utan minsta rädsla. Ibland i sällskap. Den hittade snabbt min tomt. Kanske beroende på att det är den på gatan som har mest växter. Kanske för att jag hade planterat lysande gula krokusar ute vid brevlådan. Gula krokusar, som enligt alla experter rådjuren skulle rata. Tji fick jag.

Hoppas att lunchen smakade. Foto: Kerstin Engstrand
Hoppas att lunchen smakade. Foto: Kerstin Engstrand

De blev snabbt en närande frukost och brevbäraren fick inte mötas av den solgula lysande, välkomnande planteringen som jag hade tänkt. Enligt Jägarförbundet är rådjurens bäst utvecklade sinnen smak-, hörsel- och luktsinne. Att deras smaksinne är högt utveckkat beror på att de är beroende av att födan har ett högt näringsinnehåll hos födan, därför äter de väl utvalda godsaker i våra trädgårdar. Hörseln ska också vara bra, men de är inte rädda. Mig tittar de bara på och fortsätter att äta av mina tulpaner.

Klassisk gärdsgård
Gärdsgård. Foto: Kerstin Engstrand
Gärdsgård. Foto: Kerstin Engstrand

För vår del blev en klassisk gärdsgård tillsammans med grannen en bra lösning. Om stöttorna inte kortas av, utan hålls så höga som möjligt och sätts tätt, tätt så ryggar faktiskt rådjuren för gärdsgården och vänder tvärt.  Förr byggde man kortgärdsgårdar, där som namnet anger, avståndet mellan störarna var mycket kort. Dessa kortgärdsgårdar ansågs vara finare än de andra långgärdsgårdarna och gav ett bättre skydd mot vilda djur och andra inkräktare. De gärdsgårdar var mycket vanliga i Småland och på Gotland.

Som ett fort, detta tun finns på Gotland. Foto: Kerstin Engstrand
Som ett fort, detta tun finns på Gotland. Foto: Kerstin Engstrand

Vill man inte ha en hel gärdsgård kan man nöja sig med att sätta enbart höga störar, gamla höstörar som är minst 180 cm höga. Så har Maj-Lis Pettersson och Tomas Lagerström, båda välkända trädgårdsexperter och tidigare verksamma vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala, gjort i sin egen trädgård. Det är ett vackert och funktionellt sätt att hålla rådjuren på avstånd. Deras tips är att sätta dem mycket tätt, upp till tio stycken per löpmeter. Målade i falurött blir de dessutom som en installation.

Läs om hur Petra har skyddat sin köksträdgård.

Nätstängsel
Viltstängsel håller älg och rådjur borta samt blir bra klätterstöd för klematis. Foto: Kerstin Engstrand
Viltstängsel håller älg och rådjur borta samt blir bra klätterstöd för klematis. Foto: Kerstin Engstrand

Vad kan man då mer göra för att hålla rådjuren utanför den egna trädgården? Jo, det finns fler staketalternativ. Ett är höga viltstängsel, samma typ man har längs våra motorvägar. Usch, vad fult tänker du nu. Men inte alls. I en trädgård i Kinnekulles utkant i Västergötland, granne med skogen och mängder av rådjur och hjortar har jag sett just viltstängsel som lösning. Det i en underbar vacker och prisbelönad trädgård. Där fanns viltstängsel inte bara runt trädgården utan även inne i den, som rumsavdelare. Klematis, klätterväxten som också kallas för Nordens lianer hade man planterat vid stängslet och snabbt och effektivt täcktes det in. Så inget ont utan att det har något gott med sig!

Ett annat bra alternativ är de nya svarta näten som knappt syns. Läs mer om den trädgården i artikeln Bland liljor och klematis.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Rådjurssäkra växter
Foto: Kerstin Engstrand
Rosen är attraktiv för rådjuren men inte stäpplöken, som är en allium. Foto: Kerstin Engstrand

Vill man inte hägna in, vilket naturligtvis kostar, kan man välja växter som rådjuren inte föredrar. Rådet att gula krokusar skulle vara de enda krokusar de inte äter verkar inte stämma har jag själv fått uppleva. Nu kan man aldrig vara hundraprocentigt säker, för rådjuren liksom vi människor, ändrar smak och verkar även lära sig att tycka om nya växter. Rent illaluktande växter, som den populära lökväxten allium vars stora lila mjuka runda bollar har varit populära under många år nu, äter de inte. Inte heller kryddväxter. Scilla, kejsarkronor och kungsängslilja går också fria från angrepp. Pioner brukar klara sig, liksom klematis och tistlar av olika slag. Påskliljor och narcisser äter de heller inte. Däremot tulpaner äter rådjuren med stor förtjusning. De tar oftast tulpanerna när knoppen just ska börja bekänna färg. Ja, de är finsmakare.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Har du ett litet grönsaksland eller någon enstaka plantering av attraktiva växter kan man alltid skydda dem med fiberduk.

Och om man nu inte vill glömma tulpaner, rosor och krokus men väl höga staket?
Foto: Kerstin Engstrand
‘Rå-Väck. Foto: Kerstin Engstrand

Då kan alternativet vara allehanda brygder. Blodmjöl kan spridas ut i rabatten men måste upprepas efter regn och alla gånger minst var 14:e dag. På Rosendahls trädgårdar på Djurgården kokade Lars Krantz ihop en rådjursoppa som han med stor framgång har använt sig av. Den består av 1 kilo blodmjöl som rörs ut med en kaffekopp ammoniak i en hink ljummet vatten. Gröna bitar av oasis sticks på långa pinnar, typ grillpinnar, som sedan doppas i soppan. Sätts ut på strategiska platser, särskilt där man vet att djuren brukar ta sig in i trädgården, och i närheten av deras favoritväxter. Behöver förnyas på samma sätt som ren blodmjöl. Liknande kuddar finns också att köpa färdigpreparerade under namnet “Rå-Väck”. De kuddarna är doppade i en blandning av gödningsmedel och kryddor och ska ha en nästan 97% effekt. Samt verka i minst sex månader. Finns både som pinnar och hängen.

Pioner, cd-skivor och fårull, här har man säkrat sig!  Foto: Kerstin Engstrand
Pioner, cd-skivor och fårull, här har man säkrat sig! Foto: Kerstin Engstrand

Dinglande cd-skivor och ull är andra alternativ som sägs skrämma rådjuren. Tricogarden är ett annat medel som man sprayar på utsatta växter och lär vara effektivt. Jag har prövat det och det har fungerat så till vida att inga växter det året blev uppätna men å andra sidan såg jag det året heller inga  rådjur.

Annars är det bara att acceptera de fyrbenta vännerna. Jag kan förlåta dem, likaså barn, men aldrig de vuxna som ibland står och sliter i mina växter…

Älgar kräver bastanta staket men viltstängsel fungerar också bara de är ordentligt säkrade i marken.  Detta är från Skansen.  Foto: Kerstin Engstrand
Älgar kräver bastanta staket men viltstängsel fungerar också bara de är ordentligt säkrade i marken. Detta är från Skansen. Foto: Kerstin Engstrand

Har du vildsvin i din närhet? Läs då vår artikel om vildsvin.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Bären sitter kvar länge även om bladen håller på att vissna, just dessa av torka. Foto: Kerstin Engstrand

De lyser som små ametister, bären som sitter i små grupper, ofta i par mellan bladen. Går den att odla här i Sverige är den andra frågan vi får.  Och sitter bären kvar på vintern?

Busken med de iögonfallande bären är glasbär, Callicarpa bodinieri var giraldii, och oftast är det sorten ‘Profusion’ man ser.  Det är en nätt, ganska luftig buske som brukar bli 150 cm hög. Ser du den i en trädgårdsbutik på hösten med bären som dragplåster då brukar man falla för den. Gör det säger vi!

På våren blommar den med svagt lilarosa blommor och den är helt okej på våren men det är på hösten och vintern man tycker som bäst om glasbäret. Då är den beroendeframkallande, bären har så fin lyster!

Med åren så ändrar den sitt växtsätt, för att ha vuxit rakt uppåt så börjar grenarna när de blir längre böja sig i vackra bågar. Som om de verkligen vill försäkra att vi ser bären. Bären sitter kvar länge, jag har aldrig sett att fåglarna brukar ta dem.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

På engelska kallas den för beutyberry eller American beatyberry och det är onekligen ett kanske mera beskrivande namn än glasbär.  Man kan även hitta den under namnet västkinesisk glaspärlebuske.

Den är absolut härdig i växtzon 3 om den får växa i soligt och skyddat läge.  Den luras lite, bladen slår ut sent på våren så ge inte upp hoppet!  Oftast anges att den vill växa i svagt sur jord men min erfarenhet är att den trivs bra i vanlig trädgårdsjord, samma erfarenhet har mina brittiska vänner. Att växtplatsen ska vara väldränerad är däremot ett måste.  Och medan du väntar på bären kan du njuta av de vackra bladen. Vanligtvis blommar den i juli, ibland i början av augusti och älskas av fjärilar, humlor och bin. En fin höst bjuder den även på nästan guldfärgade blad som är oemotståndliga ihop med de lila bären.

Bären kommer redan långt ner på busken och även en mycket ung planta ger bär. De blir allt mer lila ju äldre bären och även busken blir, Foto: Kerstin Engstrand
Bären kommer redan långt ner på busken och även en mycket ung planta ger bär. De blir allt mer lila ju äldre bären och även busken blir, Foto: Kerstin Engstrand

Vanligen räcker det med en buske, särskilt om du passerar den ofta då räcker en för att man ska lägga märke till de lila bären. Vill du ha en verklig effekt planterar du tre tillsammans.

Det finns inga uppgifter om att bären ska var giftiga, inte heller att någon smakat på dem. Fåglarna brukar inte ta dem. Blommar på de nya årsskotten. Glasbär bör därför ansas regelbundet. Den går utmärkt att föröka med sticklingar.

På hösten kan man även köpa kvistar med glasbär i blombutikerna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

'Monte Cassino'. Foto: Kerstin Engstrand

Blommande fleråriga växter i november, är det möjligt? Ja, i min trädgård blommar några i himmelsk blått, andra i vitaste vitt. Det är höstblommande astrar. Och en annan fördel är att det sägs att varken rådjur eller kaniner äter astrar. Kan kanske stämma, ”mina” rådjur har då aldrig knaprat på dem. Några kaniner har mig veterligen inte besökt min trädgård, ännu, så om deras matvanor kan jag inte uttala mig om.

Redan på 1630-talet kom höstblommande astrar till Europa från sina hemtrakter i Nordamerika. Troligen kom de till Sverige i mitten av 1700-talet. De blev direkt en succé. Nu är det dags att återupptäcka dem, det finns hur många sorter som helst att välja bland. Här tipsar jag om fem som blommar länge, några blommar även mitt i november.

'Monte Cassino' . Foto: Kerstin Engstrand
‘Monte Cassino’ . Foto: Kerstin Engstrand

Ju varmare höst desto fler blommor. Monte Cassino är en klassisk aster som man tyvärr alltför sällan ser i svenska trädgårdar. På engelska är den känd som Michaelmas Daisy eller Frost Flower. Dess vilda ursprung är USA. Man brukar säga att Monte Cassino (säljs också som Monte Casino) bara behöver sol och luft för att utvecklas bra. Mina plantor har också utvecklat sig bra trots att de en gång i tiden planterades på hösten. Annars är regeln att höstblommande växter ska planteras på våren.

’Monte Cassino’ är lättodlad, mjöldaggsresistent och blommar för fullt i oktober och november. Den gör allt för att lysa upp våra trädgårdar. Förr var den vanlig som snittblomma, numera ser jag den sällan i Sverige men i USA och övriga Europa är den fortfarande mycket populär. Som snittblomma brukar den lätt stå i över tio dagar.

Vetenskapligt namn: Symphyotrichum pilosum var. pringlei ‘Monte Cassino’, säljs också som Aster pringlei ‘Monte Cassino’. Filtaster är det svenska namnet på denna intensivt blommande aster. Namnet ger den rättvisa, trivs den så blommar den så tätt att de bildar en matta, eller en filt av blommor.

De flesta astrar blir lätt glesa i mitten av plantan, men inte Monte Cassino. För att få en extra fin planta kan man toppa delar av plantan i juni – juli, då förgrenar den sig extra bra. Stormtrivs i torrt och soligt läge.

Kan behöva delas efter några år och delning ska göras på våren. Blir i regel efter ett par år runt 60 till 80 cm hög, i bästa fall hela en meter och ska planteras på ett plantavstånd om 80 cm.

Aster, från grekiskans aster, betyder stjärna och syftar på blommornas form.

'Kylie'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Kylie’. Foto: Kerstin Engstrand

Luktaster ’Kylie’, Symphyotrichum novae-angliae ’Kylie’ förekommer även som Aster novae-angliae ‘Kylie’ är bedårande med sina rosa blommor. Trivs i soligt och torrt läge, blir nästan en meter hög och kan behöva stöd.

'Andenken an Alma Pötschke' . Foto: Kerstin Engstrand
‘Andenken an Alma Pötschke’ på väg att vissna, då blir den lite blekare. Nere till höger skymtar några blommor från en grenaster. Foto: Kerstin Engstrand

En annan färgstark luktaster är Symphyotrichum novae-angliae ‘Andenken an Alma Pötschke‘. Den är en relativ ny sort, från 1960-talet och blev direkt en försäljningssuccé. Vill växa i sol till halvskugga och i normal bra trädgårdsjord. I Sverige anger många att den vill växa i fuktig jord men det har jag aldrig upplevt. Blommar som bäst i september-oktober. Blir ca 90 cm hög.

'Henri Picot'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Henri Picot’. Foto: Kerstin Engstrand

Höstaster ’Henri Picot’, Symphyotrichum novi-belgii ’Henri Picot’, säljs även som Aster novi-belgii ’Henri Picot’ blommar i min trädgård lika länge som Monte Cassino. Den är mycket vacker tillsammans med sockblommans bärnstensgula höstfärger. Den är ursprungligen fransk, från arboretet Balaine och det är Henri Picot själv som taget fram den. Suverän vacker i mitten av november 2018 i zon 3 och behöver inget stöd. Är en mycket livskraftig och frisk aster. Och jag älskar dess blå färg, den ger mig lite himmelsblått när november är som gråast.

'Chatterbox'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Chatterbox’. Foto: Kerstin Engstrand

Höstaster ’Chatterbox’, Symphyotrichum novi-belgii ’Chatterbox’ blir 30-40 cm hög och har i mitt tycke den vackraste av alla rosa toner. Har sitt ursprung i USA och där säljs den som New York aster ’Chatterbox’.  Den börjar blomma i slutet av sommaren och fortsätter så i regel till slutet av oktober, ibland ännu längre.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Höstblommande växter planteras bäst på våren.

Astrarna nämnda i denna artikel klipps ner på våren, inte på hösten. De klarar våra vintrar bättre om de skärs ner på våren. Gör det när du ser nya skott komma fram vid plantans bas, inte tidigare.

Varför två olika vetenskapliga namn? Jo, DNA-tekniken har gjort att man funnit att alla astrar inte är lika, därför tillhör numera de höstblommande Symphyotrichum medan brittsommaraster fortfarande tillhör Aster. Det finns hur många som helst, och enbart Symphyotrichum innehåller ett 90-tal arter.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...