Sida 37

’Victoria’ är nog den elegantaste. Foto: Kerstin Engstrand

En klar fördel med hösten är att man kan frossa i krukväxter! För nu är man ju mera inomhus och behöver något extra vackert att vila ögonen på. Frukostbordet, soffbordet, arbetsbordet, i sovrummet, ja alla platser där man spenderar lite tid, där behövs ögongodis.

Måste ses underifrån!  Foto: Kerstin Engstrand
Måste ses underifrån! Foto: Kerstin Engstrand

Just nu är min favoritkrukväxt cyklamen. Jag får nästan lägga band på mig att inte köpa alla jag ser för det finns så många vackra sorter att välja bland. De är så underbart fint formade, som små fjärilar dansar de fram över de sirligt formade bladen. Det är ännu en fördel med cyklamen, bladverket är vackert även när de inte blommar! Och visst blir man lätt kär i denna växt, särskilt när bladen är hjärtformade.  Dessutom kostar de inte så mycket, de ovanligare sorterna kostar som mest under 40 kronor. Vad många inte vet är att du kan spara din cyklamen, se tips längre ner i artikeln. Den behöver alltså inte vara en slit och släng växt.

´Origami´. Foto: Kerstin Engstrand
´Origami´. Foto: Kerstin Engstrand

´Origami´ har mycket små blommor, cirka 1,5 centimeter stora och som namnet antyder så ser de ut som om de vore vikta. ´Origami´ har tvåfärgade blommor som går ceriserosa och vitt.

Faktiskt går cyklamen även att ha utomhus i kruka, den klarar en och annan natt med lätt frost.

Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand
Hortensia, alunrot och cyklamen. Foto: Kerstin Engstrand

Inomhus vill de inte stå varmt, ju svalare desto längre blommar den. Står den i fönstret över ett varmt element brukar bladen snabbt sloka. För alla inomhuscyklamen gäller att aldrig vattna uppifrån! Vattna på fatet, cyklamen är en knölväxt och vattnar du uppifrån är risken stor att knölarna ruttnar. Har du samplanterat din cyklamen med andra växter som gör det svårt att vattna underifrån kan du välja att vattna en bit ifrån plantan.

Jag klipper bort vissna blommor men odlarna säger att man ska rycka bort dem! Det ska jag försöka med i år.

Överraska dina vänner
Cyklamen är en spännande växt, och kan med stor fördel få växa i ett hyacintglas. Foto: Kerstin Engstrand
Cyklamen är en spännande växt, och kan med stor fördel få växa i ett hyacintglas. Foto: Kerstin Engstrand

Som snittblomma: Cyklamen har långa stjälkar vilket gör den suverän som snittblomma.

I vatten: Man kan även plantera hela växten i ett hyacintglas. Viktigt då att knölen placeras i de övre delen av hyacintglaset.

Spara din cyklamen! Efter vinterns blomning, låt plantan vila under sommaren, och då helt torrt. I slutet av augusti börjar du vattna lite försiktigt och den kommer att blomma igen i november.

Så lyckas du:
Och knopparna är små underverk. Foto: Kerstin Engstrand
Och knopparna är små underverk. Foto: Kerstin Engstrand
  • Köps i blom, välj ett exemplar som också har många knoppar. Stänglarna ska vara stolta, raka och bladverket kompakt.
  • Plats: Ljust, och klarar även ganska svalt, även temperatur som går mot noll! Men den övervintrar inte utomhus. Cyklamen trivs inte i sol men det är knappast ett problem under vår svenska höst och vinter.
  • Klarar också att växa utan jord! Istället för att ha den i kruka kan man ha den i ett hyacintglas. Bara knölarna inte får kontakt med vattnet så står den sig fin i många fler veckor än i traditionell kruka med jord.
  • Ta bort vissna blommor. Odlarna tipsar om att man kan även rycka bort blommorna.
  • Vattning: Vattnas underifrån, på fatet. Cyklamen vill inte torka ut men heller inte få för mycket vatten. Ett knep är att plantera om till en lerkruka, jorden torkar snabbare upp i en lerkruka än i en av plast.

Nyfiken på andra cyklamen som du kan odla din trädgård året runt? I min trädgård: Rosa oktoberfest

Text och foto: Kerstin Engstrand

Spugnillo dei Monti Lattari, en italiensk evighetstomat fotograferad på vår balkong på Nordiska trädgårdar i april 2016. Då var klasen minst nio månader gammal och fortfarande mycket bra att äta och laga mat på. Foto: Kerstin Engstrand

Italienska så kallade evighetstomater, tomater som har mera fruktkött än andra och särskilt odlas på mark där jorden är vulkanisk, har fått stort genomslag i Sverige. Dessa tomater är lätta att känna igen då de också är avlånga och har en spets. De vinterförvaras uppträdda i ett snöre, och blir då en piennolo. Det tycker vi är extra roligt då vår chefredaktörs hjärta klappar särskilt för just Italien.

Kerstin har odlat dem i många år, och det är numera många som odlar vad de kallar för “Kerstins piennolo”. Det är fröer som en gång stammar från den tomatsort Kerstin själv odlar. Men observera, Kerstin själv har inte spridit dem vidare och hon förmedlar heller inga frön.

Nu har vi fått veta vad sorten som är “Kerstins piennolo” kallas för. Den kallas för Spugnillo dei Monti Lattari. Monti Lattari är ett bergsområde i närheten av Sorrento mot Amalafi och Positano. Som  många noterat har den lite längre spets än andra och har sommaren 2018 givit rekordskördar. Vi har inte hittat någon fröfirma som säljer frön till den.

Många odlar också en sort som går under arbetsnamnet “Kennets piennolo”. Den har blad som liknar potatisblad, Kerstins har vanliga tomatblad. Än så länge vet vi inte vilken sort som Kenneths Piennolo egentligen är men Kerstin Engstrand fortsätter att efterforska den sorten, ett löfte hon givit Kenneth Nilsson som den har fått sitt smeknamn ifrån.

Nyfiken på “piennolotomater”, läs mer:

Odla piennolotomat, Söders hälsosamma guld

Så här gör du en egen piennolo

Piennolo, Söderns hälsosamma guld

5 vintertomater som går utmärkt att odla i en pallkrage

Recept på den godaste tomatpajen gjord just på piennolotomater: Starka sommarsmaker Tarte Tartin Tomate

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Tarte Tartin Tomate. Foto: Kerstin Engstrand

Tarte tatin gjord på äpple är en fransk klassiker. Det är en äppelkaka som serveras upp och ner, ursprungligen ett misstag som blivit en världsberömd klassiker. Men på chicka franska krogar och numera även på många chicka brittiska pubar och restauranger får man ofta en tarte tatin gjord på tomater. Jag gör min på mina italienska evighetstomater, mina piennolo, särskilt i november då det är grått och blåsigt ute.

Jag föredrar piennolotomater då de är mindre saftiga än andra tomatsorter. De har mera kött, det söta i en tomat sitter i skalet och köttet innanför skalet. I fröna och fröhinnan sitter syran.

Nyfiken på att odla piennolotomater? Läs då vår artikel: Piennolo, Söderns hälsosamma guld

Du behöver:

Ugnsfast form som också kan användas på spisen. Den bör vara 24 – 25 cm i diameter.

1 msk olivolja

10 dl färska mindre tomater, om du har mindre smakrika tomater kan man fräsa med lite vitlök. Men har du piennolotomater så blir pajen bra utan extra smaker.  Är tomaterna mycket saftiga kan du halvera dem och gröpa ur fröna.  Extra vacker blir pajen om man blandar gula och röda tomater.

Salt

Nymalen svartpeppar

Timjan

1 tsk honung, jag använder mig av honung gjord på ljungblommor.

1 msk crema di balsamico (om du använder vanlig balmsamvinägar öka då på med honung till 2 tsk).

200 gram smördeg, jag använder köpta smördegsplattor. Vill du ha lite mindre tomatstark paj så tar du 400 gram smördeg.

Görs denna tarte på 200 gram smördeg blir den en bra lunch för två personer, för fyra om du gör den på 400 gram smördeg. Supergod nygjord men nästan ännu bättre dag två eller tre! Till och med dag fyra är den extra god. Tomatsmaken är som starkast i början, därefter efter några dagar blir smaken mera jämnt fördelad och går ner i degen.

  1. Sätt ugnen på 200 grader.
  2. Ta fram smördegen enligt anvisningen på förpackningen.
  3. Hetta upp olivoljan i en ugnssäker, låg vid panna som kan användes både på spisplattan och i ugnen. Gärna av gjutjärn som dock kan bli lite tung att vända. Jag använder en rostfri ugnsformpanna med två handtag.
  4. När oljan är lagom het lägger du i de hela tomaterna. Salta och peppra, nu ska de hela tomaterna sjuda i cirka 10 minuter.
  5. Ta pannan med tomaterna från plattan och låt tomaterna svalna.
  6. Nu ska tomaterna värmas upp igen, nu tillsammans med balsamvinäger och honung. Låt tomaterna sjuda i en till två minuter, de ska tjockna till. Är det för mycket saft så låt de sjuda lite till.
  7. Ta bort formen med tomaterna från plattan och häll av juicen som bildats. Juicen kan du använda till något annat. Platta ihop tomaterna så de bildar en fast enhet. Strö över timjan.
  8. Nu ska smördegen läggas över tomaterna. Jag brukar ta två stycken ark om vardera 100 gram och faktiskt så brukar jag inte kavla ut dem utan jag drar ut dem och lägger de bredvid varandra över tomaterna. Degen ska också gå ut över kanterna, inga tomater ska titta fram.
  9. Nu ska härligheten in i ugnen tills smördegen är gyllenbrun. Det brukar ta 25 – 30 minuter.
  10. Ta ut och låt vila i fem minuter, kontrollera att inget sitter fast i formen för om så är fallet går det inte att vända på pajen. Använd en stekspade eller palett. Så är det dags att vända härligheten vilket görs lättast med en stor tallrik som man vänder upp pajen på. Vips så har man en julröd härligt doftande tomatpaj!
  11. Dekorera gärna med lite extra färsk timjan, baslika och några färska tomater. Och njut av smaken av italiensk-fransk sommar!

    På hösten finns även piennolotomater att köpa i välsorterade matvarubutiker. En sådan här klase väger ca 1,5 kilo och brukar kosta runt 300 kronor. Men då får du också möjligheten att ta hand om fröna!  Foto: Kerstin Engstrand
    På hösten finns även piennolotomater att köpa i välsorterade matvarubutiker. En sådan här klase väger ca 1,5 kilo och brukar kosta runt 300 kronor. Men då får du också möjligheten att ta hand om fröna! Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Malabarspenat av sorten 'Rosebud' trivs även som krukväxt. Foto: Kerstin Engstrand

Just nu växer den som bäst som krukväxt i mitt fönster. Tidigare i somras växte den i mitt grönsaksland. Den är som spenat, nästan, och kallas för bland annat indisk spenat, ceylonspenat och malabarspenat. Malabar i det svenska namnet är efter Malabarkusten som ligger på Indiens sydvästkust. Den odlas också flitigt i Afrika och i Kina. Förutom bladen kan du även anrätta stjälkarna. Och skulle du inte gilla smaken så är den så vacker att den platsar som prydnadsväxt.

Vanlig spenat går i blom under högsommaren. Malabarspenat går i blom när dagarna blir kortare, när dagsljuset går ner till tolv timmar per dag, vilket gör att du kan skörda hela sommaren.

Röd malabarspenat i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Röd malabarspenat i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Och den växer på höjden, hela tre hög meter blir den lätt men det brukar inte vara något större problem då den mer än gärna ålar sig fram över klätterstödet. Bladen är utmärkta i en curry, i soppor och gratänger. Lär också vara god i smoothies.

Röd malabarspenat har lysande rubinröda stjälkar. Foto: Kerstin Engstrand
Röd malabarspenat har lysande rubinröda stjälkar. Foto: Kerstin Engstrand

Bladen är betydligt kraftigare än spenat och rika på järn, vitamin A och C. Det finns flera malabarspenat, i Sverige är röd malabarspenat som har det vetenskapliga namnet Basella rubra vanligast. Den går lätt att få tag på frön av, de flesta fröfirmor har den i sitt sortiment. Vår käre blomsterkung Linné lär ha odlat den i Uppsala.

De mera rosa är av sorterna malabarspenat Rosebud, Basella alba ’Rosebud’ eller för att nu förvirra oss lite av Basella alba ’Rubra’. De får svarta bär som kan ge märken på gardiner och mattor.

Malabarspenat, den gröna är bäst. Foto: Kerstin Engstrand
Malabarspenat, den gröna är bäst. Foto: Kerstin Engstrand

Hittar du en planta eller frön till den helgröna ursprungsväxten Basella alba ska du slå till. Den har i mitt tycke en lenare smak, bladen är heller inte lika köttiga. Det är den som främst används i Asien och Afrika och då gärna i fiskrätter.

Frön på väg att mogna, och ett moget (det svarta). Foto: Kerstin Engstrand
Frön på väg att mogna, och ett moget (det svarta). Foto: Kerstin Engstrand

Malabarspenat förökas med frö eller sticklingar. Sticklingar är lätta att lyckas med, sätt ett sidoskott direkt i såjord och håll jorden lätt fuktig så kommer den snart att rota sig. Så tar jag på sensommaren sticklingar från mina uteplantor för att låta dem växa vidare inomhus. Fröna är ganska stora och de ska sås i vanlig såjord. Det kan ta ganska lång tid innan fröna gror, från tio dagar upp till fem veckor, så man bör börja sådden i slutet av februari. Man kan låta fröna dra i rumstempererat vatten i ett dygn innan sådd. Sätt gärna sådden på en värmematta så gror fröna fortare. Alla sorter ska ha sortäkta frön.

Malabarspenat är frostkänslig och plantorna ska planteras ut när risken för nattfrost är över.

'Rosebud'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Rosebud’. Foto: Kerstin Engstrand

Man skördar bladen allt eftersom plantan växer till sig och efter behov. Den blir mer än meterhög, oftast två till tre meter hög! I regel tar det över tre månader innan den når sin maxhöjd. Det går utmärkt att klippa ner plantan ner till 20 cm, då skjuter den snart nya skott igen. I trädgårdslandet vill den växa i soligt läge. När plantan går i blom förändrad bladens smak och blir lite bittrare.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Tebuske i blom, redan som tvåårig låg planta blommar den. Foto: Kerstin Engstrand

På 1700-talet försökte blomsterkungen Carl von Linné att odla te i Sverige. Hur det gick för honom vet jag inte, troligen bra om han hade plantorna i ett orangeri. Te är världens vanligaste dryck efter vatten.  Det sägs att det bara behövs vatten och lite tålamod för att få möjlighet att avnjuta denna utsökta dryck. Tålamodet syftar på att man måsta klara av att vänta några minuter medan bladen drar. Vi tipsar dig om ytterligare ett tålamod, ett roligt sådant, att själv odla några plantor te!  Och som tack för din nyfikenhet kan du få njuta av det finaste av alla teer, vitt te.

Vitt te finast
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vitt te görs på de översta bladen på busken, det finaste teet och det ska vara de två toppbladen och en bladknopp! Det skördeförfarandet kallas för ”two leaves and a bud”. Tar du tre blad och en knopp anses teet vara av sämre kvalitet då det tredje bladet på varje topp är lite större. Tebladen ska vid framställande av vitt te torkas vid låg temperatur direkt efter att de har skördats. De behandlas inte alls, vilket gör att de behåller stor del av de nyttiga ämnena. Vitt te innehåller mer antioxidanter än andra tesorter. Och smaken är mild, mycket mild. Delikat skulle nog en kännare säga. Svart te görs på jästa och torkade blad. Grönt te görs på ojästa blad.

Torkade teblad innehåller 2- 5 % koffein och 13-15% garvsyra

De finaste bladen ska skördas tidigt på morgonen, i morgondagg. Vill du skapa ett verkligt fint vitt te ska du bara skörda de nyaste skotten. Bara de minsta bladen. Så skapas ett te som kallas för Silver needles. Vanligen skördas dessa skott på våren och kännare säger att detta te just smakar – vår. Andra säger att det får en smak av honung och melon. Bladen torkas vanligen i utomhus i solsken i fyra dagar och bladen ska då även dofta av honung och melon. Och vilken färg får vitt te? Jo, nästan som guld!

I vårt klimat kan det vara svårt att torka bladen i solen i fyra dagar. Då finns en genväg, låt bladen bara torka i en kvart i solen, och hetta därefter upp dem i en torr stekpanna i några minuter, max sex minuter. Bladen ska då vara mjuka.

De torra, mjuka bladen ska sedan delas alternativ rullas. Väljer du att rulla dem kan du roa dig med en viktig tradition, att rulla bladen i en form som blir just ditt signum! Lättast är förstås att rulla dem så att de ser ut som smala barr, som Silver needles, men det kända teet Gunpowder är rullat som små oregelbundna kulor.  Därefter får de torka i vanlig rumstemperatur i 24 timmar. Sedan är de färdiga att avnjuta!

Man behöver en tesked torkade teblad till en kopp te på 2,5 dl vatten. Vattnet ska ha en temperatur av 80 grader, vattnet ska bort från värmen så fort det har kokat upp, och bladen ska dra i tre minuter. Vanligen kan bladen användas flera gånger efter varandra, upp till tre om de är av hög kvalitet. Självklart använder man sig att så friskt och mjukt vatten som möjligt.

Hur många buskar behöver jag då till min teodling?

Te, Camellia sinensis, odlas kommersiellt som en buske men egentligen är den ett träd som kan bli över tio meter högt och kan uppnå den hedervärda åldern av 100 år! Som du noterat heter te Camelia sinensis och är alltså släkt med den vackraste av alla blommor, kamelian (Camellia japonica). Det finns en mängd namnsorter av te.

Te odlas i över hela världen, i England och numera sedan ett par år tillbaka även på Gotland! De största teproducenterna ligger i Asien, som Kina, Indien och Sri Lanka. Kenya är världens tredje teodlarnation. Oftast anges att te trivs bäst i lätt sur jord med ett pH-värdet på 4,5–5,5. Jag odlar mina i vanlig såjord och det har gått utmärkt. Plantor finns ibland att köpa i välsorterade trädgårdsbutiker och på trädgårdsmässor. Jag brukar vattna med regnvatten.

En annan fördel med te är att den trivs på hög höjd, där den växer långsammare och blir mera smakrik. Den trivs i hög luftfuktighet. Te vill växa i fuktig men inte blöt jord, därför är sluttningar extra bra. Frost är inte heller bra, då skadas de värdefulla bladen. Övervintras bäst i 15 grader men den botaniska trädgården i London, Kew, har ett antal plantor som har klarat minus sju grader. Jag tar in min planta när frostnätterna är på väg. Den klarar sig bra inomhus i vanlig rumstemperatur bara den får några lätta duschar av blomvattenflaskan. Men pass på när du tar in plantan, i regel får den då spinn som syns som mycket tunt och fint spindelväv på plantan. Duscha med såpvatten kan då få bukt med problemet, ta 0,5 dl vanlig såpa (gul eller grön) till 10 dl vatten. Duscha även plantan ofta med vanligt vatten, glöm inte bladens undersida.

Spindelväv tyder på spinnangrepp. Foto: Kerstin Engstrand
Spindelväv tyder på spinnangrepp. Foto: Kerstin Engstrand

Sol, skugga och värme. För att bladen ska utveckla de viktiga eteriska oljorna som finns behövs sol och skugga, därför ser man i Asien ofta träd planterade bland teodlingarna.

Sticklingförökas
Te tål beskärning. Foto: Kerstin Engstrand
Te tål beskärning. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligast är att föröka te med sticklingar. Te tål beskärning, därför brukar man beskära plantorna så att de blir maximalt 150 cm höga, det vill säga lagom skördehöjd. En 30 cm hög planta är i regel två år gammal.

Har du tur kan din planta sätta frö. Mogna frön är ganska stora, ljusbruna och runda. Du märker när de är mogna, då faller de av plantan. Om du vill så dem är ett bra knep att först blötlägga dem i ett dygn. Det vill säga lägg dem i ett glas vatten. I regel flyter de, man kan då putta på dem så kommer de att sjunka ner. Därefter läggs fröna på hushållspapper som ska vara fuktigt. Lägg hushållspappret med fröna i en plastpåse och där du kan hålla daglig uppsikt över dem. När fröna börjar se lite spruckna ut är det dags att så dem. Fyll en kruka med såjord och täck fröna med cirka 2 cm jord. Håll jorden fuktig men den ska inte vara blöt. Efter ett par månader brukar fröna ha grott. Har de inte grott efter två månader kan du ställa sådden i kylskåpet ett par veckor för att därefter återigen ställa sådden i rumstemperatur.

Och sist men inte minst, det gör inget om busken inte blir så stor att det räcker att skörda blad till en kopp te. Varför inte det? Jo, blommorna, tebusken blommar på hösten, oftast är den i full blom i oktober. De är vackra små vita blommor som doftar friskt och gott! De är en ynnest att få uppleva.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Purjolök går utmärkt att skörda även under vintern. Foto: Kerstin Engstrand

Nyskördad purjolök är grönare än köpt. Riktigt mycket grönare. För den är bara några minuter gammal. Lägger du till egenodlad potatis, timjan och vitlök, ja då får du en gourmetsoppa som inte går att köpa för pengar.

Denna klassiker, den franska potatis- och purjolökssoppan, är oerhörd god. Och mättande. Jag vill ha den lite grov i strukturen men den kan självklart göras så finfördelad som just du vill ha den. Självklart går det utmärkt att göra den utan kött.

3 hela purjolökar

600 gram potatis

2 – 3 klyftor vitlök

150 gram rökt pancetta, sidfläsk eller bacon

1 tsk torkad timjan eller 1 matsked färsk timjan

Cirka 6 dl hönsbuljong

6 dl standardmjölk eller 4 dl mjölk och 2 dl grädde, även matlagningsgrädde eller havregrädde går utmärkt

Salt, peppar

Olivolja och smör

  1. Ansa och skölj purjolökarna väl. “Bläddra” det gröna, oftast sitter lite jord och grus mellan bladen.
  2. Strimla purjolöken samt skiva potatisen. Jag skalar aldrig egenodlad potatis.
  3. Fräs purjo och vitlök i en blandning av olivolja och smör.
  4. Tillsätt potatis, timjan, buljong och mjölk, låt sjuda i cirka 15 minuter.
  5. Mixa soppan.
  6. Klipp/skär bacon/sidfläsk i strimlor och fräs.
  7. Häll i grädden och låt koka upp.
  8. Tillsätt sidfläsk/bacon, smaka av och tillsätt eventuellt salt och peppar.

För extra sting kan man fräsa vitlöken med baconet istället för att låta vitlöken koka.

Servera med ett gott bröd.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Forellbegonia i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Prickar, prickar och återigen prickar. Bladen pockar på uppmärksamhet, de har gjort att denna krukväxt både kallas för änglavinge, svinöra och forellbegonia. Forell för att bladen är avlånga, och mönstrade. Den som kallas för svinöra är vanligen fläckbegonian ’Lucerna’.

Bladen har även en vacker undersida, som går i rödbrunt. Det gör att forellbegonian även går att avnjuta underifrån.

Det är ännu roligare när den blommar. Små, vita och väna blommor i små buketter dyker plötsligt upp bland alla vitprickiga blad. Vissa namnsorter har svagt rosa blommor. Jag föredrar de med vita.

Det finns minst fyra namnsorter i den svenska handeln. Oftast finns de att köpa på hösten, i gråaste november men även i mars, april. Både ’Picta’ och ’Polka Dot’ har vita blommor. Enligt obekräftade rykten lär Christian Louboutin, mannen med de högklackade skorna med röda sulor, skorna som “alla” kändisar går i, haft just en Polca Dot i sitt badrum.

Vild växer den i Brasilien, i djungeln som undervegetation. Det gör att den inte behöver så mycket ljus, och därför trivs den utmärkt som krukväxt. Dessutom, det gör att den blommar på hösten, oftast i november! En sådan krukväxt tackar man ju inte nej till. Vild kan den bli runt metern hög, forellbegonian är egentligen en så kallad halvbuske!

Forelbegonians vetenskapliga namn är Begonia maculata. Under sommaren stormtrivs forellbegonian utomhus, i halvskugga vill den då stå.

Låt alltid din forellbegonia torka upp mellan vattningarna.

Vanlig krukväxtjord fungerar alldeles utmärkt.

Ge krukväxtnäring från våren till hösten, bäst blir en svag giva vid varje vattning, se information på förpackningen. Under senhösten och vintern ges näring bara en gång i månaden.

Forellbegonian kan synas bli lite ”spretig”, det vill säga den kan bli lite gänglig. Det är en fördel! För då kan man, utan att förstöra dess utseende, ta några skott som snabbt rotar sig om de sätts i en kruka med jord. Tar du skott förgrenar den sig också.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig.

Träd ger intryck. Den knotiga och samtidigt ståtliga eken är väl ett träd som de flesta av oss många gånger har stannat upp vid. Som barn har man samlat på vackra färgsprakande lönnlöv och enorma kastanjeblad.

Träd ger liv, fåglar bygger bo, fjärilar har vissa trädsorter som sina värdväxter, många andra insekter söker sig till träd. Hackspetten kommer när en gren har murknat.

Jag har fascinerats av träd ändå sedan jag var liten. Jag har sett vackra skogar. Jag har sett illa skötta slyskogar. Jag har sett kalhyggen och brandhärjade skogar. Jag har kramat träd och kämpat för almarna i Kungsträdgården. Det sistnämnda var på 1970-talet och almarna, som då skulle tas ner, står kvar än idag.

Förra året fick jag komma till en skog som gjorde starkt intryck på mig. Jag kom till en by, Fleury, som finns men ändå inte finns. Fleury har en borgmästare. Men inga innevånare.

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

För där, bland kullarna utan Verdun, några timmars resa med snabbtåg från Paris, utspelades under första världskriget hemska strider och det i ett starkt kuperat område som var oerhört bördigt. Där förstördes jorden av ammunition, blod, granater och andra explosiva pjäser, pjäser som än idag fortfarande hittas och exploderar. Pjäser som än idag tar liv.

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

När man går runt i Fleury finnar man markeringar av sten som anger vad som en gång funnits. Bagarens bod. Bondgården. Det berör men det finns också något som berör ändå mer. Efter krigets slut beslöt man att plantera träd på den obrukbara jorden. usentals träd växer på platsen där den en gång så bördiga jorden för hundra år sedan blev kontaminerad. Årtionden har gått, årtionden har kommit. Träden har fällt sina löv, löven har bildat mylla, träden har växt, fått nya blad, fällt sina blad igen, år ut och år in.

Träden har envist, med en naturlig regelbundenhet, arbetat för att läka jorden. De arbetar i tysthet men ändå inte, bladen susar och liksom viskar, vi kämpar på.

Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand

Fortfarande, 100 år senare, har träden ännu inte helt hunnit läka jorden. Lövmyllan har höjt marknivån men fortfarande syns spåren av kratrarna som krigets explosiva verktyg skapade. Solens strålar banar sin väg genom trädkronorna. Fåglarna prasslar bland löven. Träden fortsätter att idogt läka jorden. Jag undrar hur det kommer att se ut om ytterligare hundra år. Det kommer jag inte få uppleva. Men jag hoppas att träden då står kvar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Axnepeta ’Blue Carpet’ innan den blommar. Se så vackert bladverk den har! Foto: Kerstin Engstrand

Det är bladverket jag först föll för. Bladen är skimrande blankt gröna och fint formade, så vackra att man inte direkt känner något större behov av att få plantan i blom. Man vill direkt när man ser den att den ska bilda en matta i rabatten. Men axnepetan ’Blue Carpet’ har också en annan härlig egenskap, blommorna är ovanligt blå!

Ja, det är en nepeta, tillhör ”kattmyntorna” men den har inte samma starka doft som de andra vilket gör att jag inte sett en enda av alla de katter som kommer till min trädgård rulla sig i den som de gör i exempelvis kantnepetan. Nepeta nervosa ‘Blue Carpet’ anses vara den blåaste av dem alla. I slutet av juni börjar den slå ut och kan blomma i omgångar fram till augusti.

Och när blommorna slår ut är de ovanligt blå. Blåa växter är svårt att få rätt färg på bild, i verkligheten har de en metallisk skimrande blå färg. Foto: Kerstin Engstrand
Och när blommorna slår ut är de ovanligt blå. Blåa växter är svårt att få rätt färg på bild, i verkligheten har de en metallisk skimrande blå färg. Foto: Kerstin Engstrand

Den är lågväxande, blir cirka 20 cm hög utan blomstänglar, 35 cm med. Går även lätt att föröka med frö! Kan sås nu på hösten eller förkultiveras inomhus på våren för senare utplantering. Köper du plantor så sätt dem på ett avstånd av 35 cm mellan varandra. Soligt läge och väldränerat vill den ha. Den vilda formen av axnepeta växer i Kashmir.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Silverstånds 'Angel Wings'. Foto: Kerstin Engstrand

Med blad stora och silverskimrande som änglavingar gör den succé så fort den visar sig. Smyckar som solitärväxt i en fin kruka eller lyser upp i rabatten, den storbladiga ’Angels Wings’ är en av nästa sommars ”måste-ha” växt. Den reflekterar både solens strålar och månsken!

Detalj bladverk. Foto: Kerstin Engstrand
Detalj bladverk. Foto: Kerstin Engstrand

Silverstånds är ett svenskt namn som används även om det inte ännu är officiellt. Dess vetenskapliga är Senecio candicans ´Angel Wings´. Den växer till sig snabbt och kan på en sommar bli 60 cm hög när den blommar. Blommorna är gula och vill du ha fokus på bladverket kan du klippa av blomstängeln så fort den dyker upp.

'Angels Wings' på väg att blomma.  Foto: Kerstin Engstrand
‘Angels Wings’ på väg att blomma. Foto: Kerstin Engstrand

Utan blomstängel bör du räkna med en höjd på 30 cm. Och den syns! Bladen är eleganta, växer på ett intressant sätt, de sveper fram över växten vilket gör att ljuset reflekteras på flera olika sätt på en och samma växt. Silverstånds ’Angels Wings’ vill växa i full sol, det gör alla växter som har silverfärgade blad, och vill ha mager och väldränerad jord. Kryddrabatten eller en kruka är bra växtplats.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vinterhärdigheten är lite osäker, det finns uppgifter att den klarar ner till minus tio grader bara den slipper en vinter som bjuder på ömsom minusgrader, ömsom plusgrader – då ruttnar den, vilket även många  kryddväxter gör en sådan vinter. Bör vintertäckas, granris över fungerar bra. Men den ger så mycket lyskraft under en sommar så den är väl värd att även betraktas som en ettåring som kanske överlever vintern. ’Angels Wings’ trivs även i kustbandet och klarar salta vindar bra.

'Angel Wings' i svart kruka är en enkel och sofistikerad kombination som gör garanterat succé. Foto: crocus.com.
‘Några plantor av Angel Wings’ i en stor svart kruka är en enkel och sofistikerad kombination som gör garanterat succé. Foto: crocus.com.

’Angel Wings’ säljs även under sortnamnet Senaw.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...