Krans av eterneller med bland annat bolltistel, inköpt i New York. Foto: Kerstin Engstrand
Hösten 2018 är evighetsblommornas och gräsen tid. De är supertrendiga i all inredning och vi har naturligtvis redan skrivit om dem. Här få du en samlad bild av alla våra artiklar, de är sex i antalet. Om hur du torkar dem, hur du odlar dem och hur du bäst använder dem! Klicka på länkarna så kan du läsa respektive artikel. Och som vanligt är det helt gratis att läsa.
Sprengermagnolia. Foto: Göteborgs Botaniska trädgård
Vad var det för träd som Sir David Attenborough planterade i Göteborgs Botaniska trädgård? Jo , det var en magnolia, en mycket röd sådan. Här kommer Göteborgs Botaniska trädgårds berättelse om varför just denna magnolia blev planterad:
Den hittades första gången av engelsmannen Ernest Henry Wilson, en av världens mest kända växsamlare. Han reste mycket i Kina och därav hans smeknamn, ’Chinese Wilson’.
Under sina resor skrev Wilson dagbok. En anteckning handlar om just den dagen som han i en kinesisk dalgång stod inför åsynen av flera vackert rosaröda och vita magnolior. från dessa träd kom han senare att samla in frön. De sändes per post till plantskolan Veitch Nursery i sydvästra England.
Dock, skrev han aldrig dalgångens position. Dessutom blandades fröna ihop.
Sprengermagnolia. Foto: Göteborgs Botaniska trädgård
När Veitch stängde sin plantskola blev det en mycket världsberömd utförsäljning där många av Wilsons insamlingar fanns med. En av dessa plantor var från Wilsons magnoliainsamling och det visade sig vara en fantastiskt vacker rosaröd. Det unika med just denna purpurrosa magnolia är att den är rosa både i knopp och blom, inte som andra där endast knoppen är helt rosa men blomman är betydligt ljusare vilket gör att de tappar i sin blomfärgning.
Botanist Henrik Sjöman och hans kollega Erland Ejder (Sveriges Magnoliagrupp) kunde inte släppa tanken på dalgången med de röda magnoliorna. 2007 drog de igång ett forskningssamarbete med bland andra Sveriges lantbruksuniversitet och kinesiska forskare. De kinesiska forskarna började letandet som underlättades med att de spred ett rykte, ett rykte om en belöning till den som kunde berätta var dalgången låg. 2008 anslöt de svenska kollegerna till expeditionen och en dag fann man en röd magnolia, men en odlad. Efter en lång resa upp i bergen i närheten öppnade sig en dag en dalgång skimrande i rött. Man hade hittat den!
Idag, sex år sedan, finns denna sprengermagnolia, Magnolia sprengeri med exceptionellt vackert rosaröda blommor i odling i Sverige och det är just en sådan purpurröd skönhet planterades den 6 september 2018 av David Attenborough och Henrik Sjöman i Botaniska trädgården i Göteborg. Hur det gick till kan du se här.
Senare i höst kommer en specialartikel om Kerstin Engstrands samtal med Sir David Attenborough.
I minst 125 miljoner år lär magnolians blommor bevarat sin inre struktur och därmed överlevt dinosaurierna. Vad kan då inte vara en mera lämplig växt för Sir David Attenborough att plantera när han den 6 september 2018 besökte Göteborgs botaniska trädgård. Han har nämligen givit namn till Attenboroughsaurus conybeari, en utdöd fisködla som man kan beskåda en modell av på Natural History Museum i London. Den levde för cirka 200 miljoner år sedan.
Det blev en sprengermagnolia som du kan läsa mer om här. Och så här gick det till när Sir David Attenborough tillsammans med botanist Henrik Sjöman planterade denna unika växt. De var ett samspelt par! Och Sir David, som i år fyllde 92 år, var lika vig som Henrik.
Henrik Sjöman förbereder:
Sir David har planterat träd förut, det märks.
Och tydligen ska man slå klackarna i jorden, vilket Sir David snabbt gjorde.
Senare i höst kommer en artikel om vad jag pratade med sir David om! Som enda trädgårdsjournalist fick jag glädjen att språka med honom. Och ämnet vi talade om tror jag kommer att förvåna många!
5 x 1 liter toppdress noga fördelade i högar på en yta av en kvadrat meter. Foto: Kerstin Engstrand
September är utmärkt tid för att fräscha upp gräsmattan. Nu har det regnat och gräset har i alla fall nästan hunnit ikapp efter sommarens långvariga torka. Om du har några kala fläckar i gräsmattan går det nu lätt att få dem grönare.
2018 bjöd på en tuff vår och sommar för våra gräsmattor. de har tagit sig ganska bra men mångas ser ut så här. Foto: Kerstin Engstrand
September månad bjuder på svalare väder och mera fukt vilket gör att kompletteringssådd fungerar bättre. Man brukar säga att det blir en riktig spakur!
Det är toppdress man gör. Toppdress, också kallat för gräsmattedress, dressjord eller liknande är också beteckningen på en särskild jordblandning just för detta ändamål. Toppdressjordar innehåller både torv och sand och bidrar till att gräsmattan lättare håller kvar fukt.
Man brukar rekommendera att toppdressa gräsmattan vart tredje år. Det kan göras nu på hösten men också på våren. Samtidigt som man toppdressar kan man passa på att jämna ut ojämnheter.
Det går även bra att kompletteringsså i toppdress, eller förbättringssådd som man även säger. Förbättringsådd är något som man kan göra varje år om mattan är gles.
Så här gör du:
Klipp gräset
Ta bort eventuella ogräs.
Kratta bort gammalt gräs. Det blir mer än man tror! Oftast ligger gammalt, visset gräs som ett filtlager i botten.
Luckra gärna också upp jordytan i de delar som är helt kala.
Lägg ut ett tunt lager toppdress, 1 – 2 centimeter. Toppdressen ska ner mot jorden, det ska inte ligga ovanpå gräset. Lättast är att först fördela i högar om en liter, totalt 4 – 5 liter per kvadratmeter beroende på fabrikat, läs vad som anges på förpackningen. Man kan också öppna påsen uppe i toppen och dra ut innehållet över ytan. Det går fortare och blir oftast lika bra som att lägga ut högar om en liter.
5 x 1 liter toppdress noga fördelat i högar på en yta av en kvadratmeter. Foto: Kerstin Engstrand
Vanligen räcker 40 liter toppdress till 8 kvadratmeter. Sprid sedan ut högarna med en räfsa eller piassavakvast.
Vi föredrar att räfsa ut toppdresslagret. Det är enklare.
Så nytt gräs i toppdresslagret.
Gräsfrö. Foto: Kerstin Engstrand
Vattna sådden om det blir torrt, särskilt om det också blåser starkt. Blåst torkar ut. Men vattna försiktigt, annars flyter gräsfröna iväg!
Augusti och september bjuder på små underverk Aldrig är krasse och ringblommor så vackra när förgängelsens tid börjar närma sig. De är nästan genomskinliga men ändå självlysande. Det är som de vet att snart kommer frosten att nypa dem så hårt att deras spänstiga kronblad blir till en sladdrig, oformlig massa. Våra käraste trädgårdsblommor kämpar på in i de sista för att säkra nästa års avkomma.
Krassens fröer kan man lägga in som kapris! Foto: Kerstin Engstrand
Tittar man noga ser man att nästan alla har fröställningar. En riktigt vacker, torr, klar höstdag med mycket syre i luften är det speciellt roligt att förbereda nästa års sådd. Känslan att samla in sina egna fröer är mycket speciell. Höstdagar brukar bjuda på starka dofter och ekorren inom en känns stark. Kan man känna sig närmare naturen?
Pipörtens fröställning ser ut som att ha en fjäder. Foto: Kerstin Engstrand
Man förundras över alla de märkligaste former som fröställningarna har. De är så vackra, som små konstverk i sig. Indiankrassen bildar en spiral runt sin lite bulliga frökapsel, formationen är märklig och liknar nästan en navel. Man kan nästan se vilken kraft den får av spiralen för att kunna borra sig ner i jorden och självså sig. Pipörtens frön balanserar fint på tå med sina små balettkjolar eller är det fallskärmar? Solrosorna försöker böja ner sina frötyngda huvuden men talgoxarna är ändå där och plockar frön, ett efter ett. Tittar man närmare ser man solroskakans fina spiralmönster.
1 of 2
Har solrosen fått ögon? Nej, det är humlor! Foto: Kerstin Engstrand
En månad senare, humlorna har lämnat och nu har småfåglarna börjat äta sig mätta på solrosfrö. Foto: Kerstin Engstrand
Egentligen behöver man inte samla in frön. Liksom krassen sår ringblommor sig mer än gärna själva. En gång ringblommor, alltid ringblommor. Det gäller även de flesta vallmosorter. De av talgoxen tappade solroskärnorna gror långt innan man inomhus börjat förkultivera nya. De ligger ju där i jorden och kan vänta in exakt rätt groningstidpunkt. Ibland bjuder dessa självsådda frön på de märkligaste skådespel. De kan ligga flera år och vänta på rätt tillfälle vilket många som har grävt om gamla rabatter har blivit varse om. De självsådda brukar dessutom bli mycket livskraftigare. Spara därför några fröställningar om du vill ha dem växa på samma plats även nästa år. Annars kan man samla in mogna frön för att så nästa år på en annan plats eller rentav ge bort. Fördelen med trädgård är just att man alltid har något att ge, något smått i form av några frön eller något stort i form av skörd.
Dill, frö. Foto: Kerstin Engstrand
Väl mogna frön är oftast bruna till svarta i färgen. Vid minsta beröring faller de lätt ur sin frökapsel. Paradisblomster har långa smala frökapslar medan många pioners kan vara färgstarka.
Paradisblomster. Foto: Kerstin Engstrand
Elegant som få är paradisblomsterns frökapsel som här just har spruckit upp och reda att släppa sina frön. Foto: Kerstin Engstrand
Lätt att samla in!
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Nyfiken på timvisaren, läs vår artikel, klicka här. Foto: Kerstin Engstrand
Samla in vid torrt väder, en vanlig enkel papperspåse eller kuvert är utmärkt att samla in fröer i och lätt att märka med sort och insamlingsdatum. Låt påsarna stå öppna i en till två veckor tills fröerna är riktigt torra, annars möglar de lätt. De små plastpåsarna med förslutning och skrivfält som man kan finna i välsorterade pappershandlare är även de utmärkta.
Krollilja! Nylonstrumpor är utmärkta att använda för fröinsamling. Foto: Kerstin Engstrand
Ser man några riktigt åtråvärda fröställningar som man absolut inte vill missa kan man tidigt dra en nylonstrumpa över dem, knyt till och på så sätt få fröna uppsamlade.
Så här såg krolliljans fröställning ut under nylonstrumpan. Frökapslarna har börjat spricka upp , de små tunna pappersliknande fröerna sprids lätt om man inte sätter på en strumpa. Foto: Kerstin Engstrand
Bästa stället att förvara sin fröer är i en tättslutande burk, en vanlig bra plastburk med snäpplock är utmärkt, som sedan får stå i kylskåpets svaldel. Ett bra tips är att sortera gärna dina fröpåsar efter såmånad, det brukar underlätta väsentligt när såivern sätter in. Riktigt torra fröer kan även förvaras i frysen.
Underblomma.Läs mer om underblomman i vår artikel, klicka här. Foto: Kerstin Engstrand
De ettåriga växternas frön är det inget problem att så nästa vår. Så fort jorden reder sig så kan man försiktigt mylla ner dem på den tänkta växtplatsen. Grundregel för nästan all sådd är att sådjupet ska vara lika med tre gånger fröets storlek. De allra minsta, som kornvallmo, är ytgroende det vill säga de sås direkt ovanpå lucker jord. Naturligtvis kan man, som naturen själv, så redan på hösten. Frön från fleråriga är däremot lite vanskligare. Här gäller det att ha kunskap om deras optimala groningsförhållanden. En del, som julros, vill ha en period av kyla för att gro medan andra gror när som helst. Aklejor korsar sig obekymrat med varandra men så kan de nästan se ut hur som helst. De mest fantastiska skönheter uppstår med en eller flera kjolar, korta eller långa sporrar och de mest fantastiska färgkombinationer. Många aklejor gror direkt men de som normalt är vilda eller växer uppe i bergen behöver en tids kyla för att gro.
De som kräver en period av kyla sås antingen direkt på hösten eller först inomhus på våren. Inomhussådden får stå ett par dagar inomhus innan krukorna flyttas ut. Ställ krukorna i husets närhet och se till att de aldrig torkar ut, de får gärna täckas av ett lager snö.
I din egen trädgård får du samla in hur många frön som helst. Men aldrig i andras trädgårdar eller i botaniska trädgårdar, de använder sina frön till undervisning och i vetenskapliga utbyten mellan andra botaniska trädgårdar världen över.
Tänk dig att ha klasar av tomater som gardiner. nej, det går väl inte. Jovisst, om du har odlat så kallade evighetstomater. De kan hänga i ditt kök ända fram till april nästa år. Och det utan att fruktflugor angriper dem.
Du behöver:
Klipp av klasarna så att skaftet blir så långt som möjligt. Foto: Kerstin Engstrand
Klasar av evighetstomater, alla tomater på en klase behöver inte vara mogna men det är bra om lejonparten är det, i alla fall två till tre av fyra tomater i en klase.
Sortera tomatklasarna efter sort, det fungerar mindre bra att blanda sorterna. Välj enbart felfria tomater, ta bort alla som är på väg att spricka eller är övermogna.
Stadigt snöre, eller tunnare rep. Gör hellre flera, och mindre klasar, än en jättestor. En stor ”ögla” på 30 cm tycker jag är ett bra format.
Krok, eller s-krokar. Har du inga fasta krokar på lämpligt ställe att hänga upp dina klasar på så finns det suveräna s-krokar att köpa. De är lätta att haka på och finns i flera olika storlekar.
Gula evighetstomater av sorten Yellow Piennolo di Serbia. odlade i växtzon 3 sommaren 2018. Foto: Kerstin Engstrand
Gör så här:
Om du inte har en färdig ställning kan du trä din piennolo på vad som helst där du kan fästa repet och där du har bra arbetsutrymme.
Fäst snöret/repet i kroken, gör en rejäl ögla så att repet inte glider.
Börja att lägga på några större klasar. Man behöver inte fylla en hel piennolo på en gång, det går utmärkt att lägga på klasar allt eftersom de mognar.
Gör du en piennolo som på bilden, dvs. max 30 cm hög, behövs inga mellansnören som extra stag.
Häng den färdiga klasen på en sval plats, allra helst i en temperatur på mellan 10 till 15°C, men jag har haft klasar hängandes i köket, och där är det 22 grader hela vintern och det har gått utmärkt. Klasarna har varit fina ända till april månad. En sådan visade jag upp på Nordiska trädgårdar 2016:
Foto: Kerstin Engstrand
Tomaterna blir efter några månader lite ”rynkiga” och då blir de även sötare! Skatta efter behov, evighetstomater är utmärkta att göra tomatsås på. Och kontrollera klasarna regelbundet, ibland måste man ta bort någon som blivit dålig. Och nej, jag har aldrig fått fruktflugorna i mina klasar!
De gula tomaterna på bilden och i filmen är köpta som Yellow Piennolo di Serbia.
Kryddhyllan är full av kryddor från världens alla hör men en krydda är numera nästan omöjlig att få tag i och det är kyndel!
Den franska kryddblandningen Herbes de Provence är en blandning av rosmarin, kyndel, oregano och timjan. Men att hitta ren kyndel är numera inte lätt! På 1980-talet var det inga problem, då fanns kyndel i nästan varje matvarubutik, men inte längre.
Kyndel kallas också för bönkrydda. Än idag kan man även höra äldre kalla kyndel för fattigmanskrydda. Detta då den används till bönor och kål. Jag använder den främst när jag mjölksyrar bönor. Kyndel, har förutom den fina smaken, också en bra egenskap, den balanserar gaser i magen som oftast bildas då man äter mycket bönor och kål. I Tyskland benämner man kyndel som just Bohnenkraut men den är också bra i korv om man nu gör egen sådan, och faktiskt även i köttfärssås.
Satureja efter satyren i den grekiska mytologin, som lär ha haft både bockfot och svans! Du känner säkerligen igen en satyr, den brukar avbildas runt vinets och fruktbarhetens gud, Dinoysos. Man lär ha offrat just kyndel åt guden Dinoysos, för kyndel anses även stimulera kärlekslivet!
I trädgården odlas vanligen sommarkyndel och vinterkyndel.
Satureja hortensis är det vetenskapliga namnet för sommarkyndel som oftast anges som en ettårig växt. Den har också en starkare smak än vinterkyndel, Satureja montana. Sommarkyndel är lätt att så, det kan du göra direkt i trädgårdslandet, men det kan ta lite tid innan fröna gror, ibland upp till hela tre veckor.
Vinterkyndel är perenn och dess blommor är ljusare än sommarkyndelns. Även vinterkyndel kan man fröså. Båda brukar finnas som plantor i välsorterade trädgårdsbutiker.
En klar fördel att man ”måste” odla kyndel är att det är en vacker växt! I augusti börjar den blomma och bjuder då på ett vackert flor av svag lavendelblå blommor. Blommorna är så små men många! Och de älskas av bin. Bladen är rikt mörkt gröna. Kyndel trivs i rabatten, i stenpartiet och även i lunden! Blir ca 30 cm hög.
Det finns även stenkyndel som du också kan fröså. Fröna ska ytsås, antingen på våren eller också på hösten. Stenkyndel, Clinopodium nepeta, blir lägre än sommar- och vinterkyndel, och har inte samma fina smak som sommar- och vinterkyndel.
Som alla kryddväxter vill kyndel växa i full sol. Jorden ska vara mager och väldränerad. Gräsmattejord är suveränt. Ingen näring ska ges.
Förutom bladen kan man även använda blommorna, lättast är att nypa av några blomtoppar. Kyndel blommar på höga flerdelade ax.
Den är en av världens främsta växtkännares favoriter, en av Piet Oudolfs favoriter. Den syns! Blir 90 cm hög och kan nog rubriceras som fulsnygg. Första gången man ser den så tittar man till, ska den vara rund eller avlång? Har den en tofs på huvudet? Den är som gjord att få sticka upp lite vart stans i en större plantering. Den fungerar då både som utropstecken och något att vila blicken på, den bidrar till helheten på ett mycket effektfullt sätt.
Så här använder Piet Oudolf ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand
Färgen då? Ett mellanting mellan rost och vinrött, kanske lite åt kastanjebrunt, eller rentav bordeaux. Ja, den är ursnygg mot rost och mot blått!
Här skymtar ‘Red Mohican’ bakom solhatt och jätteverbena. Foto: Kerstin Engstrand
Det är på hösten den sätts på ett djup motsvarande tre gånger lökens höjd. Allium amethystinum ’Red Mohican’ är en lökväxt och kommer att blomma nästa sommar, vanligen i slutet av juni, början av juli.
Lökar av ‘Red Mohican’. Foto: Kerstin Engstrand
Läget ska vara soligt och jorden ska vara bra trädgårdsjord. Sätt lökarna på ett avstånd av 70 cm mellan varandra.
Snygg mot blåa växter. Foto: Kerstin Engstrand
Och bästa av allt, den är en allium, tillhör samma familj som matlökar, och rådjur äter den inte.
Och lika raffinerat snygg mot rost. Foto: Kerstin EngstrandFör att inte tala om mot den japanska lönnens rostfärgade blad! Foto: Kerstin Engstrand
Flammar stolt gör den, papegojbusken. Så här vacker är den i början av november månad. Blir inte så hög, är riktigt nätt och fin, mera litet träd än en buske. Har du möjlighet så ska du ha en papegojbuske i din trädgård!
Vad kräver den? Skyddat läge, gärna växtzon 1, eller 2. I växtzon 3 kan den trivas om den får växa i skydd av huset, eller på en innergård.
Foto: Kerstin Engstrand
Parrotia persica är dess vetenskapliga namn. Det finns en mängd olika med sortnamn som ’Bella’ ’Burgundy’. ’ Vanessa’ säljs även som häckväxt och som växtkub. Blir 4 – 6 meter hög, växer vild i norra Iran. Papegojbusken växer långsamt så den fungerar även att odla i stor kruka. Den är lite tråkig innan den får sina höstfärger, därför kan det vara en bra idé att odla den just i kruka så man kan lyfta fram den när den klär sig i gult, orange och rött.
Papegojbusken på bilderna i denna artikel växer i Göteborgs Botaniska trädgård.
Foto: Kerstin Engstrand
Och tycker du att bladen liknar trollhasselns så stämmer det, de tillhör samma familj.
Mormors gråpäronträd bjuder fortfarande på de läckraste av päron. Foto: Kerstin Engstrand
En sak är säker, när man blir med tomt kommer barndomsminnena fram. Själv minns jag när jag satt spejande bland vinbärsbuskarna och kände den varma, söta, tunga doften av svarta vinbär. Ovanför mig de högresta och knotiga gråpäronträden som i mina ögon var så hiskligt höga, samtidigt som de dignade av den fulaste frukt jag då hade sett, små och fläckiga, men ack vilken smak när det kärva fruktköttet träffade gommen.
Aromatiskt så det förslår, gråpäron är en av världens bästa delikatesser. Denna ganska otidsenliga frukt odlades i Frankrike redan för mer än trehundra år sedan och hur,och när, den kom till oss är oklart. Förr var gråpäron en självklarhet i våra trädgårdar, idag ser man dem ytterst sällan, kanske för att vi inte tar oss tid att vänta på dess frukter. Tio år brukar det ta, ibland hela femton, innan ett gråpäronträd ger skörd värd att nämna, det vill säga att trädet dignar av frukt. Gråpäron är ett av de få fruktträd som idag blir stort och högt, i regel åtta till hela tio meter. Men det är ett smalt träd. Frukten mognar vanligen i september och ska plockas i omgångar något innan de är fullt mogna och de kan bara förvaras i ett par veckor. För att få frukt behövs pollinering av andra päronsorter som ’Göteborgs Diamant’ och ’Bonne Louise’. Göteborgs diamant är ett ganska vanligt päronträd så förhoppningsvis finns det ett sådant i din trädgårds närhet. Annars får du köpa två päronträd, ett gråpäron och ett ‘Göteborgs Diamant’.
Utmärkt att koka lingon- eller ingefärspäron på. Ingefärspäron är min favorit. Gråpäron klarar odlingszon 4 utan problem. Planteringsavstånd till andra träd bör vara 6,5 meter.
På hösten, från slutet av augusti och framåt, kan man hitta gråpäron i matbutikernas utbud. Har du inte ätit gråpäron förut så köp några och smaka. Och som sagt, de är som allra godast längst in vid kärnhuset! Och ät gärna ditt gråpäron med en bit vällagrad, gärna 24 månader, Herrgårdsost,
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK