Sida 40

Foto: Kerstin Engstrand

10 augusti gick mitt startskott för att avrunda årets tomatsäsong.

Avbladning, ska man blada av eller inte har varit en stor fråga på nätet i år. Tidigare under odlingssäsongen har jag tagit bort de lägst tre till fyra sittande bladen, de som växte precis framför den första fruktklasen. De bladen brukar också ganska snabbt bli gula. Växer plantan dock långsamt så är jag mycket försiktig med att ta bort de nedersta bladen. Varför? Jo, de nedersta bladen försörjer toppen av plantan. De övre bladen försörjer rötterna och frukterna.

Jag bladar alltid av på förmiddagen en dag som bjuder på torrt och fint väder. Allt för att undvika att få ingångsmöjligheter för angrepp. Av en yrkesodlare lärde jag mig att efter klockan 14 ska man inte blada av. Men han odlade i växthus. Jag odlar på friland och har min egen regel, inte efter klockan 11. Jag klipper även bort resterna av de skördade fruktklasarna. De är nämligen en bra grogrund till gråmögel.

Resterna från skördade fruktklasar klipps bort. Foto: Kerstin Engstrand
Resterna från skördade fruktklasar klipps bort. Foto: Kerstin Engstrand

Men ska man då blada av ännu mer? Proffsodlare har en regel att en högväxande tomatplanta ska ha 18 stora fina blad kvar fram till första skörd, därefter några fler, runt 20. Men de är proffs, de har i regel koll på hur många blad plantan hade innan de började blada av. Dessutom odlar de mängder av plantor av samma sort, de kan sina sorter. De brukar efter första avbladningen ta tre blad per vecka och planta. Det är via bladen som sockret bildas.

Blad som skyler frukterna tar jag i augusti bort.   Foto: Kerstin Engstrand
Blad som skyler frukterna tar jag i augusti bort. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, jag bladar av successivt, när det blir för tätt. Täta bladverk är i regel ett perfekt sätt att få angrepp, särskilt i augusti då nätterna blir kyligare och morgonen bjuder på dagg. Ett tomatblad är i regel minst 20 cm långt, och de riktigt välutvecklade kan ha över 40 cm långa blad. Jag tar oftast av halva bladen, de klipps helt enkelt av på mitten.

Men i början av augusti så tar jag betydligt fler blad per gång, då talar jag om tre eller fler per planta, och mina plantor klarar det bra. I snitt låter jag 15-20 blad vara kvar. Och jag är alltid noga med att det finns blad kvar i toppen.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Toppar, den 10 augusti börjar jag varje år toppa mina plantor som inte är av minityp. Minitomater behöver ingen toppning. Men alla busk- och högväxande tomater börjar jag då toppa. Varför? Jo, för det brukar, vid optimala förhållande, ta åtta veckor för en blomma att bilda mogen frukt. De blommor som finns på plantorna den 10 augusti skulle då – vid optimala förhållanden – ge frukt runt den 10 oktober,  I september är även mina tomatplantor mycket trötta. Troligen har heller inte augusti och september bjudit på medelhavsvärme, men vem vet, väder kan man inte sia om. De blomklasar som ännu inte bildat frukt får nu lämna sitt jobb. De klipps helt sonika av. Och särskilt noga är jag med att toppblomman klipps av. Det sägs att toppningen gör att plantan kan fokusera på de frukter den redan har bildat och hittills har jag inte funnit några belägg för motsatsen, det fungerar. Det är för mina tomater på friland. I växthus kan man toppa plantan över en blommande klase och då ska två till tre blad vara kvar över den blommande klasen.

Pincering. Foto: Kerstin Engstrand
Pincering. Foto: Kerstin Engstrand

Det händer att jag också pincerar några klasar. Jag klipper helt enkelt bort några blommor och/eller pyttesmå nybildade fruktämnen på klasar av sorter som ger stora tomater. Det brukar resultera i att frukterna som är kvar blir större.

 

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Men det är tidskrävande att sköta om tomaterna! Mycket tidskrävande!

Jag har också testat att ta bort betydligt fler blad, och då verkligen i slutet av säsongen, strippat plantan helt. Det fungerar om tomaterna har utvecklats ganska långt men jag rekommenderar att i alla fall behålla de tre översta toppbladen.Kom ihåg att frukterna mognar även om du klipper av hela plantan och hänger den upp och ner!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Läs också: Rabarber har testat: Bästa sättet att eftermogna gröna tomater

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Detalj från "Life in Death" av Rebecca Louise Law. Foto: Kerstin Engstrand

375 000 torkade evighetsblommor (eterneller), frökapslar och gräs- samt sädesstrån, vad bli det om man lägger till koppartråd i okänt antal meter? Det blev installationen Life in Death, en känslosam unik upplevelse skapad av Rebecca Louise Law. Det var i perioden 7 oktober 2017 – 11 mars 2018 som installationen kunde upplevas i Shirley Sherwood Gallery of Botanical Art som är en del av världens främsta botaniska trädgård, Kew Gardens, i Londons utkant.

Det var vackert, suggestivt och tänkvärt. Ett paradis i ett rum där allt rörde på sig. Växterna var vackert surrade på koppartråd som gick från golv till tak. Fint grupperade efter form och färg samt en hel del oanade effekter! Jag ville aldrig gå ut! Men till slut blev jag tvungen, galleriet skulle stänga för dagen. Och ut kom jag till en kylig januarikväll där mörkret redan hade omslutet Kew. Men jag var kvar i känslan som Life in Death hade skapat inom mig.

Och när jag återigen tittar på bilderna från installationen kommer samma känsla tillbaka. Av lätthet och av förgängelse men också hopp.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Sex år hade det tagit Law att få ihop tillräckligt med material. Totalt blev det 1000 girlanger. En viktig del för hela effekten var skuggorna som blommorna bildade, på väggarna och golvet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Law skapade en installation som kittlade ens sinnen! Jag kommer för alltid att bära med mig denna underbara lättsamma känsla och eftertanke som hennes konstverk gav mig. Law är ett namn att hålla utkik efter, och det vore underbart om hennes verk kunde visas här hemma i Sverige. På Waldemarsudde kanske?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nyfiken på att odla egna eterneller? Läs våra två artiklar, den ena om hur du skördar dem och den andra om några sorter som vi rekommenderar.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Mojo på blomkål. Foto: Kerstin Engstrand

Färsk, grillad fisk, små färskpotatisar och mojo är inte dumt. Denna röda, trögflytande, glänsande sås passar också utmärkt att hälla på kokt blomkål. Det är salt, vitlök och spiskummin som ger den dess speciella smak och paprikapulver dess underbara färg.

1 msk fint grovsalt

2 msk spiskummin

2–5 klyftor vitlök skurna i bitar

2 stycken peperoncini, små torkade chilifrukter

3 msk paprikapulver

2 dl olivolja

Stöt salt och spiskummin i en mortel ganska fint. Lägg vitlöksbitarna och chilifrukterna i morteln och stöt dem tillsammans med saltblandningen. Häll i paprikapulvret och stöt lite till.

Häll oljan i en glasburk, häll i kryddblandningen och tillslut väl. Nu ska mojon stå och mogna ett par dagar i rumstemperatur. Efter ett tag skiktar den sig varför man alltid måste röra om innan den används. Den håller sig länge i kylskåp men hållbarheten brukar inte vara något problem, mojon tar snabbt slut!

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Glass är väl sommarens mest populära mellanmål. Röda vinbär som kan tyckas lite skarpa i smaken naturella får en mycket mild och god smak i parfait. Extra fin blir den dekorerad med färska röda vinbär och chokladlöv. Parfaiten innehåller ett överraskningsmoment, maränger. Istället för röda vinbär kan man ta lingon!

4 äggulor

1/2 dl florsocker

1/2 liter repade röda vinbär, färska eller frysta

1/2 dl strösocker

4 dl vispgrädde

maränger

klasar av röda vinbär och chokladlöv till dekoration

 

Häll gulorna och florsockret i en skål och vispa gulorna riktigt pösiga. Detta moment är viktigt så låt det ta sin tid. Häll sedan vinbär och socker i matberedaren. Frysta bär behöver bara vara knappt tinade. Mixa så att bären mosas och blandas väl med sockret. Blanda ner vinbärsmoset i äggsmeten, sedan den hårt vispade grädden. Rör om försiktigt men se till att bär och grädde blir jämnt fördelade.

Klä formen med plastfolie och häll i hälften av smeten. Lägg på ett lager maränger, de ska läggas med toppen nedåt, och fyll på med resterande smet. Täck formen med plastfolie eller smörpapper, ställ parfaiten i frysen och låt stå i 12 timmar.

Parfaiten ska tas ut ur frysen strax innan den ska serveras. Låt formen stå ett par minuter i kallt vatten innan smörpappret eller folien tas bort. Vänd den upp och ner på ett fat och dekorera med vinbär och chokladlöv. Det är bättre att gästerna väntar på parfaiten än tvärtom.

 

Chokladlöv

De imponerar! Foto: Kerstin Engstrand
De imponerar! Foto: Kerstin Engstrand

Några chokladlöv på en enkel bit glass och vips är glassen förhöjd till något alldeles extra. Om vi studerar olika löv i trädgården ser vi att alla inte passar att bli formar för våra chokladlöv. Bladen ska vara lagom stora, sega och ha tydliga nerver. Bäst passar vinbärsblad. Använder vi oss av svartvinbärsblad får vi en extra doftsensation i chokladmakandet. Lite pilligt är det och man får räkna med visst svinn, men svinnet går ju att äta!

Använd helst nyplockade vinbärsblad, inte alltför stora men hela, rena och torra. Bladen går bara att använda en gång. Lägg smörpapper på mindre skärbräden som kan ställas in i kylen.

Smält mörk choklad eller så kallad “Block” i mikrovågsugn eller vattenbad, bara så mycket åt gången att det räcker till 4–5 löv eftersom chokladen snabbt stelnar. Var försiktig vid vattenbad, kommer det vatten i chokladen blir den ful och grynig. När chokladen har smält och är blank och smidig breds den ut på bladets undersida. Chokladlagret ska vara ganska tunt. För tjockt lager gör att chokladlövet går sönder när bladet ska tas bort. Hela bladet ska vara väl och jämnt täckt. Var försiktig så att det inte kommer choklad på bladets framsida, det blir svårare att få loss det då. Ställ chokladlöven att stelna i kylskåpet. Dra sedan försiktigt bort bladet från chokladen, börja från stjälken.

De färdiga chokladlöven kan förpackas försiktigt i en gammal glassburk med smörpapper emellan. Frys in löven och ta fram efter behov.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Myror och fjärilar kan man spana på från skyddet av lavendelhäcken. Foto: Kerstin Engstrand

Har du katt, eller har du tillgång till katt i din trädgård? Vad mena jag med ”tillgång”, jo att omgivningens katter trivs i din trädgård. Jag menar inte att trivseln alltid är ömsesidig. Det kan den vara, och det kan också vara rena motsatsen.

Jag har inte längre en egen katt. Men jag har katter i min trädgård. Katter som inte hinner komma ut från sina hem förrän de kommer gåendes in i min trädgård. En av dem går till och med som om han äger hela trädgården. Han är svanslös och lär ha mist sin svans i ett slagsmål. Han går alltid samma väg.  En annan kommer direkt och markerar att han vill in, till mig. Han markerar också sitt missnöje när jag varit bortrest. Och jag förstår dem, deras ”egna” trädgårdar är inte det minsta spännande. Eller vad sägs om bara gräsmatta och någon enstaka buske? Då är min trädgård ett eldorado för en katt. Min trädgård bjuder på rasslande bambu, fjärilar att försöka att fånga, buskage, klättervänliga träd och varma stenar att bevaka reviret ifrån. Samt fåglar i mängd.

Att hålla sig väl med en katt lär vara ett bra sätt att slippa problem med andra katter som går i sandlådan eller klöser på träden, den håller dem på avstånd. Katter gillar gräs, gärna högt gräs, och växter med stora blad som bildar en kattvänlig minidjungel att smyga i. Ett rabarberblad kan fungera som skydd både mot regn och alltför gassande sol.

Inte syns väl jag? Foto: Kerstin Engstrand
Inte syns väl jag? Foto: Kerstin Engstrand

Och de gillar att ligga och spana i buskage. Den amerikanska präriestilen som har varit modern ett par år nu är synnerligen kattvänlig. Grus gillar de inte så där särdeles, däremot älskar katter, och hundar också för den delen, täckbark som är lätt att fösa undan.

Har man egen katt som man inte vill ska gå utanför tomten, eller hindra andras från att komma in, kan man försöka med att hägna in med nätstaket. Men det måste vara högt. Det finns kattägare som säger att det måste vara lika högt som ett viltstängsel för att fungera. Höga utkiksposter gillar de, som vedstapeln för att inte tala om klättervänliga träd. För att undvika att de klättrar alltför högt och kanske rymmer från tomten kan man sätta upp en tratt av plastöverdraget nät under kronan. Träd gillas också för att de är utmärkta att markera revir på. Man kan undvika klösmärken genom att sätta nät som egentligen är mot hare om stammen.

Svalt och skönt! Och precis lagom stor!  Foto: Kerstin Engstrand
Svalt och skönt! Och precis lagom stor! Foto: Kerstin Engstrand

Annars är krukor favoritstället nummer ett för många katter att markera revir på. Låga, tomma krukor utplacerade vid tomtgränsen kan fungera som revirmarkerade mål och på så sätt rädda andra ställen. Undvik att plantera städsegröna växter i tomthörnen. Urin gör att barrväxterna får skarpa, fula, bruna märken. På tal om att markera revir, den vita katten som syns på bild i denna artikel bodde ett par hus bort. Det var en hona. När jag kom hem från BB med min dotter så markerade den revir! sedan blev de de bästa vänner, hälsade på varandra panna mot panna. Och när det var åskväder eller fyrverkerier så hittade jag den ofta inne i klädkammaren. Ja, jag har burit hem denna katt många gånger till sin ägare.

Liten och på jakt. Foto: Kerstin Engstrand
Liten och på jakt. Foto: Kerstin Engstrand

Trots flera årtusenden i människans tjänst, främst då som effektiv musfångare, har katten aldrig riktigt givit upp sin självständighet. Nog finns det en liten tiger kvar även i den snällaste lilla katt. Och till skillnad mot lejonen som kan jaga för att visa makt och sin rang, så lär katten främst jaga för matens skull. Vem har inte sett en slö och solnjutande katt plötsligt förvandlas till ett under av smidighet och snabbhet när en fågel plötsligt väcker intresset? Att försöka fånga fjärilar, särskilt nattfjärilar, är också en populär fritidssyssla men alltid förgäves.

Ofrivilliga gåvor
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Möss ja, men fåglar nej, där går väl gränsen för de flesta. Hur naturligt det än må vara så visst känns det lite konstigt när katten stolt lägger en död fågel vid ens fötter. Samtidigt som den mycket ser uppfordrande på en och tigger beröm. Det sägs att det är deras sätt att visa att de vill bidra till mathållningen, men andra hävdar att det bara är för att få uppmärksamhet. Oftast är det dock försvagade eller skadade fåglar som de lyckas fånga. Och ja, grannkatterna har givit mig fåglar. Trots att jag inte är deras matte.

Katter är renliga djur och kan de inte komma in till kattlådan i huset så väljer de den bästa platsen utomhus – för dem. Inte för dig. En plats där jorden eller sanden lätt kan föras undan och det är rent och väldränerat. Som barnens sandlåda, så ett lock på den är ett måste. Ett tips är att ordna en plats som fungerar som utomhuskattlåda. En lugn vrå, gärna omgiven av högt gräs. Lättast görs den med ett tjockt lager småsten som täcks med fin sand. Dock måste platsen hållas efter. I rabatterna är marktäckande växter bra för att hålla katterna borta, i alla fall så länge det inte är kantnepeta eller kattmynta. Allra bästa marktäckningen är ett tjockt lager småsten som helt enkelt blir för tungt att få undan. Eller pröva med att sticka ner mängder med avbrutna blompinnar i rabatten, det blir för stickigt så de går någon annanstans. Tillfälligt kan man skydda enstaka växter med en upp och nervänd korg. Den svåraste platsen att hålla kattfri är köksträdgården. Det sägs att upp och nervända petflaskor fyllda med vatten skrämmer iväg dem. Just nu verkar det räcka med taggiga pumpablad men kanske får jag testa flasktricket något år.

 

Törstiga och lekfulla
Foto: Kerstin Engstrand
Bra balans! Foto: Kerstin Engstrand

Sakta sipprande vatten tycker katter om att dricka från och leka med tassen med. Och många är suveränt skickliga på att fånga fiskar i dammen. Då är det väl bara att sälja antingen katten om det är din egen eller fiskarna. Mina grannkatter dricker gärna vatten ur vattenkannorna.

Legendariska trädgårdsdesignern Gertrude Jekyll sade: ”Min trädgård skulle bara vara halva nöjet utan mina älskade katter. De är det perfekta trädgårdssällskapet, alltid i närheten.”  Hon hade sin älskade stora Tabby, jag har grannkatter som jag tycker synd om för att de har sådan torftig egen trädgårdsmiljö att vara i. De får mig att le när de ligger där under fiberduken och tror att de inte syns. Men jag är inte glad över att de går in i mitt hus och att jag aldrig kan lämna dörren öppen. Och jag tycker nog att deras mattar och hussar allt kan satsa på deras egna trädgårdar. Det kostar inte så mycket, och det är väl deras katter väl värda?

Det sägs att när katten äter gräs, sover med tassen på nosen eller på sidan, vässar klorna mot ett träd eller stryker tassen över örat så blir det regn.

Om kattungar som är gratis, säger jag nej till. Det är ett liv och det är viktigt att markera kattungens värde. Så betala alltid för en kattunge!

Katters favoritväxter
Kantnepeta är mumma för en katt. Foto: Kerstin Engstrand
Kantnepeta är mumma för en katt. Foto: Kerstin Engstrand

Kantnepeta, Nepeta × faassenii, och kattmynta, Nepeta cataria, har blad vars doft verkar berusande på katterna. Särskilt kantnepetans doft är så attraktiv att det räcker med att plantan bara fått ett par fräscha blad på våren så ligger katten och rullar sig över den. Doften liknar ett ämne som finns i honkatters urin varför hanar har en benägenhet att bli mer påverkade än honor. Den kan också vara bra om din katt är nervös av sig, många katter slappnar faktiskt av om de får nosa på en liten dos. Det är torkade blad från nepetan som är fyllningen i många kattleksaker. Melon lär också fungera avslappnande.

Kantnepeta, ibland kallad fattigmanslavendel, är en oerhört tålig växt. Den verkar överleva allt utom stillastående väta. Föredrar soligt och torrt läge och blir 30–60 cm hög beroende på sort. Den behöver klippas ner på våren då de nya fräscha skotten bryter fram och blommar från juni då plantan förvandlas till en skir sky av lila. Klipps den ner efter blomningen kan den återkomma med ett andra flor på sensommaren. Kantnepetans blad är gråblågröna vilket gör att den är en perfekt partner till exempelvis nävor. Självsår sig lätt och kan slå sig ner var som helst, gärna i grusgången. Halvhärdig.

Kattmyntan växer mer upprätt än kantnepetan och har vitaktiga blommor. Kan bli meterhög men är oftast betydligt lägre. Blommar i juli–augusti och är inte riktigt lika härdig som kantnepetan.

Läkevänderot, Valeriana officinalis, är en annan växt som katter gillar. Det är en flerårig ört med halvmeterhöga, upprätta stjälkar. Blommar i juli–augusti. Blommorna är flata och liknar på håll hundkex.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Läs också: Gör din trädgård hundvänlig

Fotnot: De två katter som idag främst kommer till min trädgård är inte med på bild i denna artikel.

Underblomma doftar som Diors parfym Addict. Foto: Kerstin Engstrand

Och den doftar som finaste parfym! Den lär vara förebilden för Diors parfym Addict. Men det är ju gassande sol, varför ska jag ha en växt som blommar mulna dagar tänker du kanske. Då säger jag, den blommar även i skugga och när solen inte längre är så stark. Du har säkerligen sett den växa i parker och i krukor i Spanien och andra länder runt medelhavet. Underblomman är där en mycket populär växt och borde bli det även här hemma!

Mirabilis jalapa är det latinska namnet för denna mycket underskattade växt. För mig är den lika med Mallorca och Italien, där man ser den både i privata trädgårdar som i offentliga planteringar, då växandes i krukor. Blommorna är små, men färgstarka. Varje enskild blomma ser ut som en pytteliten hibiskusblomma. Namnet underblomma har den fått då en och samma knöl kan ge blommor med olika färger. På engelska heter den 4 o’clock plant, eftersom den slår ut först när solens styrka blir fadd, eller mulna dagar.

Höjd: 60 cm. Blommar från mitten av juli till långt in på hösten. I skyddade lägen så sent som till och med oktober månad.

Rotknöl av underblomma.   Foto: Kerstin Engstrand
Rotknöl av underblomma. Foto: Kerstin Engstrand

Underblomma finns sällan att köpa som färdig planta. Den finns som frö men dem har jag aldrig lyckats med. Bäst, snabbast och billigast är att köpa rotknölar på våren. De är raka, svarta och mycket fula. Formen liknar morot. Oftast ser de döda ut men det är de inte. Välja allra helst de knölar där du på toppen ser små gröna knoppar, de brukar vara stora som knappnålshuvuden. Om inga knoppar syns, så finns det ändå säkerligen liv i knölen. Känns på den, är den fast och spänstig kommer den att ta sig. Slaka, slappa knölar ska du inte köpa.

Plantera: Vanlig krukväxt/balkongjord i påse fungerar bäst. Sätt knölarna med den breda kortsidan uppåt ganska tätt i en kruka. Tre stycken i en 30 cm kruka är lagom. Toppen av knölarna ska vara en centimeter under jord. Vattna. Du kan sätta knölarna i maj och ha krukan inomhus för att sätta ut den när risken för nattfrost är över.

Skötsel: Håll jorden fuktig. Har du satt knölarna i nyköpt planteringsjord blommar underblomman fint hela sommaren utan extra gödsel. Skulle bladen bli lite bleka, gödselvattna med svag giva.

Övervintra: Underblomma kan övervintras som dahliaknölar, har du bara ett fåtal är det lättast att låta de ligga i kylskåpets svaldel. När du på hösten tar upp knölarna kommer du att se att de har växt till sig rejält.

Underblomman är så färgstark i sig så den bör växa mot en neutral, enfärgad  bakgrund.

På hösten sätter underblomman även frö. Det är de svarta "prickarna" på bilden ovan. Underblomman kan också frösås.  Foto: Kerstin Engstrand
På hösten sätter underblomman även frö. Det är de svarta “prickarna” på bilden ovan. Underblomman kan också frösås. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Varje dag tittar några nya just utslagna blommor på mig, och ja jag blir bara mer förälskad för varje dag. Sedan slutet av juli blommar den för fullt, växten som ser ut som en graciös hibiskus, Hibiscus trionum av sorten ’ Simple Love’. Den som givit den detta sortnamn visste vad den gjorde!

På svenska heter den inget alls med hibiskus, utan timvisare! Varför detta svenska namn? Det sägs att det kommer från att blommorna bara är utslagna ett fåtal timmar, upp till tre. Det är under dessa timmar man blir så förförd. Blommorna liknar hibiskus. ’Simple Love’ har cremevita blommor med en svag ljust lila ring. Men innan dess har man fått skåda tuffa blomknoppar som liknar lite kantiga ballonger. Då är det svårt att förstå att det snart ur dem ska födas en så ljuvlig blomma.

Timvisare är en ettårig växt som är lätt att få tag på frön till. Och den är lätt att dra fram egna plantor av. Den trivs utmärkt i kruka!

Fröna förkultiveras inomhus, i mars eller i april, eller redan i februari om du har möjlighet att ge tillskottsljus. Redan efter två dagar brukar de ha grott. Dock brukar fröfirmorna ta det säkra före det osäkra och ange att det kan ta hela 40 dagar innan de gror. Jag täcker inte fröna med någon jord, jag sår fröna på ytan. Dvs. jag ytsår dem. Efter fyra veckor brukar det vara dags att omplantera plantorna, ibland hinner man med ännu en omplantering innan det är dags att sätta ut dem när risken för nattfrost är över. Det går även att så dem på friland men det har jag ännu inte prövat.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

’Simple Love’ blir 50 cm hög. Blommar från juli till långt in i september om inte frosten kommer tidigare. Den tillhör de blommor som enbart slår ut i sol. Mulna dagar sluter den sig.

På engelska kallas den för ”Flower-of-an-Hour” som syftar på den dagliga korta blomningstiden men den kallas även för ”Bladder hibiscus”, då med tanke på frökapslarnas utseende.

Humlor och bin älskar timvisaren.

Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand
Timvisarens frö är här på väg att samlas in i ett kuvert. Foto: Kerstin Engstrand

Och du kan lätt samla in dina egna frön. Lär mer om september månads skatter i vår artikel om frö, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Limonana, citrondrycken som släcker törsten. Foto: Kerstin Engstrand

Varm sommar. Verkligt varm, rena medelhavsklimatet.  Är du trött på vatten och andra drycker frestar vi med en härligt fräsch dryck som är mycket vanlig Mellanöstern, limonana. Gjord på färsk mynta och citron, samt socker. Mycket vacker och mycket god!

Till en sats som räcker till fyra stora glas behöver du:

10 istärningar

10 tsk strösocker

Färska myntablad, en rejäl knippa, minst 25 blad

Juicen av 3 färska citroner

12 dl vatten

Snabbast går det att blanda alla ingredienser i en mixer. Isen är viktig, utan den blir smaken inte densamma. Limonana släcker all törst en het sommardag.

Om du känner att du har fått för lite salt i dig så kan man faktiskt göra en tuffare variant, då tillsätter man lite salt i drycken!

Gör du snabbvarianten i en mixer kan det hända att allt socker inte löser upp sig. Vill du vara på säkra sidan att sockret verkligen löst upp sig förbereder du en sockerlag genom att låta strösocker och vatten koka upp för att sedan svalna.

Påfågelsöga på blommande mynta. Foto: Kerstin Engstrand
Påfågelsöga på blommande mynta. Foto: Kerstin Engstrand

Har du ingen färsk mynta kan du göra en klassisk citron pressé där man blandar saften från citroner med socker. Det ska vara en tesked socker per citron. Häll allt i en kanna och rör tills sockret lösts upp. Servera i glas med några iskuber i botten. Häll över citron-sockerblandningen och späd eventuellt med mera vatten, allt efter smak.

Av Kerstin Engstrand

 

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

Dags att så sallat igen! Sallat går utmärkt att så i omgångar även långt in på hösten. Gröna sallatsorter är bästa grunden till en klassisk blandad sallad. Blandade salladssorter går utmärkt att odla i kruka eller balkonglåda.

Italiensk insalata mista

I Italien är potatis inget obligatoriskt tillbehör till en måltid som vi oftast har. Där ser man potatis som en grönsak, samtidigt som grönsaker inte fattas någon måltid. Man komponerar själv vilka tillbehör, contorni, man vill ha.  Och man är villig att betala rejält för dess contorni. Beroende på årstiden kan det vara färska bondbönor, tomatsallad, parmesangratinerad äggplanta, kronärtskockor etc. Blandad sallad brukar vara ett populärt tillbehör. Salladen man då får in är stor, rejält stor, i regel fyller den en djup tallrik storlek sopptallrik. Och det är salladen för en vuxen. En portion blandad italiensk sallad motsvarar i regel en svensk normalkonsumtion av blandad sallad på en vecka. Ingredienserna är en blandning av mjuka grönsaker som sallat och tomater samt de som bjuder mera tuggmotstånd som fänkål och morötter. Egentligen ska det vara minst nio olika sallatssorter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Nio olika salladssorter av varierande smak, någon besk, någon söt etc.

Tomater, grön-orange bifftomater, inte röda! Det ska vara inte helt mogna tomater, då är de lite syrligare i smaken.

Rädisor/ fänkål/morötter, rädisor brukar samsas med morötter men aldrig med fänkål, fänkålen får också samsas med morötter. Samtliga skivade, inga rivna morötter!

Olja, vinäger och salt serveras separat. Vad som ger salladen en extra smak är att man saltar salladen lite lätt. Späd sallad är känslig och ska därför inte blandas med dressing för tidigt.

Av Kerstin Engstrand

Läs också: Sallat, så lyckas du och Sallat går att så långt in på hösten.

Foto: Kerstin Engstrand

Charmay Snow Flurry är ett imponerande namn. Den väcker uppmärksamhet. Många tror att den är sjuk men det är en brokbladig doftpelargon men roliga vita inslag, ibland blir även stjälkar och knoppar helt vita. Ja, det är en växt som växer habegär och väcker alltid uppmärksamhet, inte så mycket för de utslagna blommornas skull utan för sitt spektakulära bladverk.

Och doftar bladen vinter, eller som snö? Inte alls utan ett mellanting mellan en svag rosdoft och lime. Den förkommer även angiven som Charmay Snowflurry. Doftpelargoner trivs i sol.

Som en vit svan. Foto: Kerstin Engstrand
Som en vit svan. Foto: Kerstin Engstrand

Doftpelargoner odlas främst för det doftande bladverkets skull men många går faktiskt också att äta. Tumregeln är att om bladet doftar gott av rosor eller lime/citron när det krossas är det okej att använda i sallader, på tårtor eller i matbröd. Man kan även torka dem. Men Charmay Snowflurry är så pass ovanlig att man nog hellre vill njuta av dess svala skönhet istället för att äta av den.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...