Sida 49

Ormhassel iklädd rimfrost. Foto: Kerstin Engstrand

De brukar blandas ihop de två, troll- och ormhasseln. Oftast är det ormhasseln som blir kallad för trollhassel. Troligen för att få har sett trollhasseln blomma, de flesta har sett ormhasseln som är vanligare i våra trädgårdar. Ändå är det svårare att se en ormhassels blommor! Krångligt?

Trollhasseln blommar tidigt, oftast redan i januari i Skåne och i februari eller mars längre upp i landet. Foto: Kerstin Engstrand
Trollhasseln blommar tidigt, oftast redan i januari i Skåne och i februari eller mars längre upp i landet. Foto: Kerstin Engstrand

Trollhasseln är en buske som man brukar säga blommar med snö på huvudet. Den blommar vanligen redan i februari, men man kan också få uppleva att den blommar redan i december. Skulle det komma en period av kallare väder så tar den bara paus och fortsätter att blomma när det blir mildare igen.

Vild växer den i centrala och östra Kina. I England kallas den för trettondagsblomma då den där oftast blommar på trettondagen efter jul.  Den anses frambringa de tre vice männens gåvor, guld, rökelse och myrra. Blommornas gula färg symboliserar guldet, doften som känns om man tar in en kvist symboliserar rökelse och barkens bittra ämnen myrra.

Blommorna ser lustiga ut, som små gula rufsiga bollar. De är inte stora, ca 2 cm men så här tidigt på året syns de väl. Trollhassel rivs i humusrik, fuktighetshållande och något sur jord. Trollhasseln är lättskött, ingen beskärning behövs och trivs den blir den med tiden som ett litet träd. Den är också fin att driva några kvistar av på våren. I värme känner man att blommorna doftar lätt.

trollhassel höst
Trollhasselns blad får fina höstfärger. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns tre varianter av trollhassel som är vanliga i våra trädgårdar, kinesisk (Hamamelis mollis),  japansk (Hamamelis japonica) samt hybridtrollhassel, Hamamelis x intermedia,  som är en korsning av H. japonica och H. mollis, och brukar rekommenderas av trädgårdsbutikerna för dess extra stora blommors skull.

Kan bli upp till fyra meter hög. Bladen får fina höstfärger. Så det är på vintern/våren och på hösten man lägger märke till trollhasseln.

Det händer att trollhasseln till och med blommar i oktober, för att sedan återkomma med ännu en blomning när vintern är på väg att bli vår. Foto: Kerstin Engstrand
Det händer att trollhasseln till och med blommar i oktober, för att sedan återkomma med ännu en blomning när vintern är på väg att bli vår. Foto: Kerstin Engstrand

Vanligen är det en av hybriderna som säljs. Det finns ett tjugotal sortnamn av hybridtrollhasseln där de som har rödorange blommor, som sorten ’Jelena’, hör till de populäraste.  Den är till utseendet mycket lik den vanliga kinesiska, Hamamelis mollis, i stort sett kan man säga att hybridtrollhasseln har större blommor och finns i flera färger, från blekt gula blommor till lysande orange. I kulturväxtdatabasen SKUD kan du hitta namnen på de vanligaste sorterna.

Välj allra helt den japanska eller hybridtrolhasseln då de är härdigare  (allra minst zon 3, det finns de som har fått dem att blomma i zon 6) än den kinesiska som bara är härdig till zon 2, eventuellt 3.

Ormhassel

Ormhassel iklädd rimfrost. Foto: Kerstin Engstrand

Ormhassel iklädd rimfrost. Foto: Kerstin Engstrand

Ormhassel, Corylus avellana ’Contorta’ är en buske med vridna grenar, den ormar sig fram. Den väcker uppmärksamhet, särskilt på vintern men är vacker året runt. Extra vacker är den på vintern när de kala ormliknande grenarna verkligen kommer till sin rätt. Särskilt i rimfrost!  Så ormhasseln ska planteras på ett ställe där man kan avnjuta den vintertid.

Ormhassel Foto: Kerstin Engstrand
Ormhassel
Foto: Kerstin Engstrand
Rotskott på ormhassel. Foto: Kerstin Engstrand
Rotskott på ormhassel. Foto: Kerstin Engstrand

Fråga i butiken om ormhasseln är rotäkta. Om den inte är det, dvs. om den är ympad på vanlig hassel kommer efter ett par år rotskott, de syns tydligt, raka grenar som skjuter upp från plantans bas. De skär man bort med en sekatör, annars tar de snart över hela busken.

Honblomma, ormhassel. Foto: Kerstin Engstrand
Honblomma, ormhassel. Foto: Kerstin Engstrand

Ormhassel blommar tidigt på våren, i april. Med pyttesmå röda honblommor. De är knappt en knappnål stora. Får också gula hanblomställningar som producerar rikligt med pollen. Blomningen sker före bladen spricker fram.

Ormhassel  i april. Foto: Kerstin Engstrand
Ormhassel i april. Foto: Kerstin Engstrand

Läge: Sol till skugga

Härdighet: zon 4

Kan bli hela 4 meter hög men vanligen cirka 2 meter.

Kan också beskäras så att det blir ett upstammat exemplar, mycket läckert. Beskärningstid i så fall är JAS-perioden, juli till september.

Av  Kerstin Engstrand

Japansk nicktistel tillsammans med anisisop. Foto: Kerstin Engstrand/Orres trädgård

Tistelväxter förknippar vi främst med vägrenar och ogräs. Vid millenniumskiftet fick bäcktisteln status som ”high fashion” inom trädgårdsvärlden och nu är en ny på väg att träda in på trädgårdsscenen, japansk nicktistel, Cirsium purpuratum. Jämfört med bäcktisteln är nicktisteln grövre och mera rustik. Den tar plats, och ska få ta plats! Och allra bäst blir den om den får sällskap, då får den sin stjärnstatus. Växer den ensam ser den lite tråkig och glanslös ut men i sällskap med andra blommande växter får den ett fantastiskt vacker skimmer. Den ger ordet synergieffekt en ny betydelse. Vackrast blir den samplanterad med blåblommande växter, som anisisop eller gentiana.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I regel slår blommorna ut i mitten av augusti. Plantan blir cirka en meter hög och ganska bred, den förgrenar sig och bär i regel flera stora blommor.

På väg att bli stor. den japanska nicktisteln tar det lite lugnt på våren.   Foto: Kerstin Engstrand
På väg att bli stor. den japanska nicktisteln tar det lite lugnt på våren.
Foto: Kerstin Engstrand

Frösår sig villigt. På hösten får den japanska nicktisteln skägg, det är fröna som sticker fram och de sprider sig lätt med vinden. Nästföljande år hittar man en mängd småplantor. Var rädd om dem för än så länge är den japanska nicktistel svår att få tag på. De flesta plantor som finns i svenska trädgårdar härstammar från Göteborg Botaniska trädgård, sedan den tid då de botaniska trädgårdarna fick sälja frön och plantor. Fröplantorna är lätta att känna igen, bladen har taggar redan som små.

I enbart grönt sällskap blir den japanska nicktisteln lite dyster. Den behöver sällskap! Foto: Kerstin Engstrand
I enbart grönt sällskap blir den japanska nicktisteln lite dyster. Den behöver sällskap! Foto: Kerstin Engstrand

I Japan växer den vild, bland annat på sydöstra sidan av vulkanen Fuji och i andra bergsområden, oftast på en höjd av 600 till 1800 meter över havet. I Japan benämns den också som pionjärväxt. Vi använder oss vanligen inte av detta begrepp i Sverige, däremot begreppet pionjärträd, ljuskrävande träd som snabbt etablerar sig på öppen mark men som oftast förlorar mot mer skuggtåliga trädslag när andra trädslag får fäste. I Japan växer den på soliga väldränerade bergssluttningar i områden rika på scoria, ett pimpstensliknande material. Här i Sverige har många har dock lyckats bra i vanlig mullrik trädgårdsjord.

Den japanska nicktisteln kan lätt dras upp från frö. Groningstid i en temperatur av 20 grader är cirka två veckor.

 

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Finns det växter som har blomningstid under våra vintermånader? Jo men visst, särskilt om vintern bjuder på mildväder. Det finns även växter som bjuder på doftande blommor. Just nu möts vi på några håll i landet av kejsarolvonets svaga doft och i det tunna vinterljuset tänds de utsökta små blomknipporna. Det är vardagslyx för en trädgårdsälskare!

Kejsarolvonet, Viburnum farreri, är en växt som verkar som länk mellan höst och vår. Den kan börja blomma redan i november men vanligen i januari om läget är gynnsamt. Den kan också vänta på våren innan den slår ut, eller välja att avsluta hösten med sin blomning. Oavsett när den väljer att blomma så är det alltid när det inte finns annat som bjuder på väldoftande blommor. Så ett kejsarolvon är ett måste, i alla fall om du bor upp till växtzon 4 och kan erbjuda ett skyddat läge. Fast i zon 3 eller 4 får du oftast vänta till april innan du kan njuta av blomningen. Artnamnet farreri är efter den brittiska växtsamlaren R.J. Farrer som var verksam runt år 1900. I centrala Kina växer kejsarolvonet vild.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Satsa på “Dawn”. I våra trädgårdar är ’Dawn’, hybridkejsarolvon,Viburnum ×bodnantense, en hybrid mellan kejsarolvon och storblommigt kejsarolvon, Viburnum grandiflorum, vanligast och bäst, det är västra Kina och Himalaya i en bra kombo. Bodnant Garden i norra Wales är platsen där korsningen år 1935 en gång skapades, därav artnamnet bodnantense. “Dawn” har varit en mycket odlingsvärd växt i över 80 år! Under sommaren gör den inget väsen av sig men under hösten bjuder bladen på vackra höstfärger. Sedan kommer då den lågmilda fanfaren, de blekrosa blommorna som tänds i det svaga vinterljuset.

Hur klarar blommorna minusgrader?  En natt runt nollan klarar de utslagna blommorna bra men de brukar bli lätt ljusbruna i kanten. Knopparna är ”skapade” för att klara kyla. De avvaktar bättre tider och slår ut så fort det blir plusgrader igen. Sorten ’Dawn’ brukar därför i zon 1 och 2 blomma med spridda skurar från november för att blomma som bäst i februari och mars.

 

Växtplats:  Soligt läge till halvskugga föredrar den och bra trädgårdsjord och väldränerat.

Höjd:  Blir som en nätt upprätt buske eller mindre träd, 150 – 200 cm

Beskärning: Ta bort risiga, äldre grenar nere vid basen. Detta görs bäst under juli till september, den så kallade JAS-perioden.

Då hybridkejsarolvonet är lite tråkig under sommaren rekommenderar vi att låta en klematis klättra upp i den.

Läs också: Vintervacker trädgårdTrollhassel är en annan vinterblommande buske som du kan läsa om i Driv en kvist och plocka en blomma.

Av Kerstin Engstrand

 

Tomteröda, då är de mogna! Foto: Kerstin Engstrand

Nyfikenhet är nog en av de bästa egenskaperna hos vi som odlar. När man då får se en märklig växt som liknar tomat men som i så fall är en mycket taggig tomat, dessutom när man kommer närmare så är plantan bredare än dess höjd, då börjar det pirra av nyfikenhet. Och när man kommer ännu närmare så upptäcker man att den är minst sagt ogästvänligt taggig. Ja, då måste man bara få tag på frön och odla den själv.

Vad heter då växten? Blek taggborre på svenska, även rött sodomsäpple lär förekomma som svenskt namn. I Frankrike är den vanlig och det var också där jag först stiftade bekantskap med den. Där heter den så vackert som Morelle de Balbis. Att personen som satte det svenska namnet inte var särskilt förtjust i den verkar vara uppenbart. Visserligen har den taggar precis överallt, och man måste ha både tjocka handskar och rossax eller sekatör när man ska skörda, taggarna är inte att leka med, men nog är den värd ett vackrare namn.

Taggar, taggar ständigt dessa taggar. Tjocka läderhandskar och sax behövs när man ska skörda. Foto: Kerstin Engstrand
Taggar, taggar ständigt dessa taggar. Tjocka läderhandskar och sax behövs när man ska skörda. Foto: Kerstin Engstrand

Morelle är det franska namnet för nattskattor. Balbis är egentligen en form, ett stort h, H, är en balbis. En triangel som saknar en sida är också en balbis. Nog skulle denna växt ha fått sitt namn efter taggarnas form men det är italienaren Giovanni Battista Balbis som i början av 1800-talet bland annat var chef över Turinos botaniska trädgård,som fått äras av denna växt. Det lär dock vara den franska biologen Jean-Baptiste de Lamarck som först beskrev den. Han var verksam vid Jardin des Plantes i Paris. Vild växer den i Paraguay.

Att det är en växt i potatissläktet syns tydligt på blommorna. Foto: Kerstin Engstrand
Att det är en växt i potatissläktet syns tydligt på blommorna. Foto: Kerstin Engstrand

Blommorna ser ut som potatisblommor, en och samma planta kan ha både vita och blåvioletta blommor. Blek taggborre ingår i potatissläktet vilket anges i dess vetenskapliga namn:  Solanum sisymbriifolium

Hur smakar den? Som ett mellanting mellan litchifrukt, som jag älskar, och tomat, som jag också älskar. En win-win smak alltså. På engelska kallas den också för just Litchi Tomato. Andra tycker den smakar av körsbär, den har en blandning av sött och surt. Frukten är ätlig men inte resten av plantan.

Litchitiomat, som jag föredrar som namn, är också en populär frukt bland franska kockar. Jag har fått den som rolig snacks. Man tror att man får en tomat och så upptäcker man att den smakar något annat. En klar snackis vid matbordet. Man kan även göra juice av den. Och säkerligen blir det även en god sylt eller marmelad om man vill göra det.

En planta tar plats, och är kanske inte den vackraste men onekligen kommer den att väcka uppmärksamhet.   Foto: Kerstin Engstrand
En planta tar plats, och är kanske inte den vackraste men onekligen kommer den att väcka uppmärksamhet. Foto: Kerstin Engstrand

Fröna är större än en tomats, och perfekt runda. Litchitomat odlas precis som tomat, fröna gror snabbt. Cirka 100 cm hög brukar en planta bli, och cirka 150 till 200 cm bred.

Fröplanta av litchitomat. Foto: Kerstin Engstrand
Fröplanta av litchitomat. Foto: Kerstin Engstrand

Det går ett rykte om att man måste ha flera plantor för att få frukt, vilket låter märkligt men jag kan inte bekräfta detta rykte då jag alltid har odlat flera plantor samtidigt. Men någon gång ska jag testa med att enbart odla en.

I Frankrike har jag även fått höra att blek taggborre är bra att odla tillsammans med potatis, detta för att hålla potatiscystnematoder på avstånd. De är mikroskopiska rundmaskar som lever i och skadar rötterna hos potatisen. Onekligen kan en häck av blek taggborre troligen vara bra runt trädgårdslandet i ett försök att hålla inkräktare borta.

Tomteröda, då är det mogna!  Foto: Kerstin Engstrand
Tomteröda, då är de mogna! Foto: Kerstin Engstrand

Den är mogen när frukten är tomteröd och börjar bli mjuk. Samtidigt släpper höljet fram frukten som du ser på bilden ovan. En mogen frukt brukar bli cirka två centimeter i diameter. Är sommaren bra, med en medeltemperatur lite över det normala kan man skörda redan i augusti. Skördeperioden är lång, även i oktober har jag skördat men då har heller ingen frost hunnit komma.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Innan de moderna treglasfönstren gjorde entré lade man vadd mellan fönstrets dubbla glas. Och pyntade vadden med rosa jätteeterneller, sommaren varade på så sätt hela vintern.

Eterneller, evighetsblommor, det är växter som genom vanlig lufttorkning blir tidlösa. De hör till det som kommer och går bland trenderna och nu är de på väg tillbaka. På slottet i Stockholm återfinns de, där skapar slottsmästaren Claes Carlsson och floristen Fredrik Larsson estetiska vaser av eterneller. Fredrik Larsson skapar även blomklot av just det, eterneller, förstås.

Arrangemang skapade av en av Sveriges skickligaste florister, Fredrik Larsson, Bloem.se. Foto: Fredrik Larsson på Instagram
Arrangemang skapade av en av Sveriges skickligaste florister, Fredrik Larsson, Bloem.se. Foto: Fredrik Larsson på Instagram

Att odla och torka eterneller är ett sätt att förlänga sommarens blomsterprakt. De flesta växter går att torka och teknikerna är många. En del är lättare att torka än andra, speciellt när det gäller att bevara blommornas färg och form. Och man kan göra så mycket med dem − några enkla buketter som hänger i taket, stora avancerade arrangemang, spröda kombinationer eller kraftfulla … Dessutom går alla eterneller utmärkt att odla i rabatter eller i grönsakslandet. Väldränerad växtplats är ett måste för de flesta. Mer om hur du lyckas att odla eterneller och hur de bäst torkar dem kan du läsa här.

Romantiska pasteller och mustiga jordiga toner

Blåaste blått, dimblå toner, silvergrågrönt, gult som guld, docksött rosa, vitaste vitt, jordnära brungult eller lysande citrongult − allt från mild pastell till intensiv färgprakt går att få. Det finns ett tjugofemtal ettåringar och ett antal tvååringar och perenner som lämpar sig särskilt väl. Vanligast är roseneternell, brudslöja och romerska riddarsporrar. De flesta fröfirmor brukar ha minst ett femtontal olika sorter i sortimentet. Några brukar man också kunna finna som plantor.

Praktröllika. Foto: Kerstin Engstrand
Praktröllika. Foto: Kerstin Engstrand

Praktröllika ser ut som en jätteröllika med stora, guldgula blommor. Den ska förkultiveras i mars−april och sådden ska ske ytligt, praktröllikans frön är ytgroende. Efter ca två veckor har de grott. Släktingen pastellröllika ‘Summer Pastels F2’ är också mycket odlingsvärd. Båda är fleråriga och härdiga.

Bolltistel. Foto: Kerstin Engstrand
Bolltistel. Foto: Kerstin Engstrand

Blå bolltistel är en flerårig växt som första året bildar en grön bladrosett. Andra året kommer blommorna i juli−augusti. Bolltistel är mycket härdig och klarar sig bra ända upp till de södra delarna av Norrland. Ska skördas när blomhuvudet fortfarande är hårt och runt som ett klot. Har blomman slagit ut faller den sönder vid torkningen. Ståtlig, 150 cm hög, och platsar längst bak i rabatten. Blommorna älskas av både bin och fjärilar.

Bolltistlar som dekoration. Nyckelvikens trädgård.  Foto: Kerstin Engstrand
Bolltistlar som dekoration. Nyckelvikens trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Guldeternell är intensivt lysande gul. De luddiga bladen skvallrar om att den är mycket torktålig och den härstammar också från Australien. Förkultiveras i april eller direktsås i maj. Bäst utvecklas den om plantavståndet är 20 cm. Guldeternell blir 30−40 cm hög och blommar redan 60 dagar efter sådd, från juli till långt in i september. Är lite ömtålig som torkad.

Sideneternell är med sina silverfärgade yttre fjäll en mycket graciös eternell, som dessutom doftar som honung. Den sås på friland med ett plantavstånd på 10 cm. Lätt sandblandad jord ska det vara, på styva jordar kan den drabbas av mögelangrepp. Den blir ca 30 cm hög och har som de flesta eterneller en lång blomningstid, från juli till september. Blommorna är i olika toner av rosa. Sideneternellen måste kollas varje dag för skörd. Plocka den när två, tre blommor har slagit ut. Måste hanteras varsamt vid torkning.

Vit roseneternell. Foto: Kerstin Engstrand

Vit roseneternell. Foto: Kerstin Engstrand

Roseneternell är otroligt rikblommig, så det räcker med en löpmeter av den. Trots namnet finns roseneternellen med sina stora dubbla blommor inte enbart i rosa nyanser utan även i vitt, rött och i vitrosa toner med gul mitt. Den blir 40 cm hög och har en lite kortare blomningstid än de andra, juli−augusti.

Jungfrun i det gröna. Foto: Kerstin Engstrand
Jungfrun i det gröna. Foto: Kerstin Engstrand

 

Jungfrun i det gröna är en oerhört tacksam växt. Med sina blå eller vita blommor passar den in överallt och kan också sås i omgångar direkt på växtplatsen under hela säsongen, från april till långt in i oktober. Den kan ta upp till 14 dagar på sig att gro. Vid höstsådd brukar den blomma i slutet av juni nästa år och då kan man en månad senare skörda de första vackra fröställningarna. Blir ca 45 cm hög.

Jungfrun i det gröna har två släktingar som också odlas för sina fröställningar: Spanska jungfrun blir ca 45 cm, har himmelsblå blommor och långa, hornliknande fröställningar. Det finns även vita sorter. Orientaliska jungfrun blir 60 cm hög och blommar i juli−september med små, gula blommor. De avlånga fröställningarna liknar skålformade horn. Orientaliska jungfrun tar oftast tre veckor på sig att gro.

 

Romersk riddarsporre. Foto: Kerstin Engstrand
Romersk riddarsporre. Foto: Kerstin Engstrand

Romersk riddarsporre finns med både enkla och dubbla blommor och alla är de ljuvligt romantiska. Djupblå, milt ljusblå, vita eller godisrosa brukar de vara. De är härliga i rabatten och även vackra som snittblommor. Romersk riddarsporre direktsås i april och blommar i juli−september. Den är ganska lättodlad men behöver under växtsäsongen mer vatten än de andra eternellerna. Blir vanligen ca 80 cm hög, men det finns också lägre sorter på ca 35 cm. Romersk riddarsporre skördas när de nedersta blommorna slår ut medan de översta fortfarande är i knopp. Låter man några stå kvar och bilda fröställningar självsår den sig och kommer tillbaka år efter år.

Jätteeternell. Foto: Kerstin Engstrand
Jätteeternell. Foto: Kerstin Engstrand

Jätteeternell doftar gott och lite jordigt. Den lär höra hemma i Australien och är väl den mest kända eternell som finns. Det finns vit, lila, gul, röd, orange, brungul, till och med äppelblomsrosa jätteeternell och både höga och låga sorter. Den blommar i juli−september med sina 5 cm stora blommor. Kan direktsås i maj men förkultivering rekommenderas. Tar  upp till 15 dagar på sig att gro. Jätteeternellen är nog den mest lättodlade av alla eterneller. Plantorna blir stora med många blommor. Stjälkarna kan vara svaga, men mullhaltig, näringsrik jord, soligt läge och stort radavstånd brukar ge kraftigare stjälkar. Blommorna skördas när de två första raderna av kronbladen har slagit ut. Bladen ska tas bort från stjälkarna. Torkas hängande, snabb torkning i värme ger stadigare stjälkar.

Klotamarant.  Foto: Kerstin Engstrand
Klotamarant. Foto: Kerstin Engstrand

Klotamarant har små, runda blommor på korta stjälkar. Den trivs också inomhus som krukväxt om placeringen är ljus. Som alla amaranter bör den förkultiveras och tar oftast upp till två veckor på sig att gro. Klotamaranten blir 30 cm hög, blommar i juli−september och klarar de flesta jordar. Om de första knopparna plockas bort blir blomningen rikare. Den ska skördas i full blom men kan vara lite svår att torka. Den är mycket frostkänslig. Har man tur kan man finna frön av de ovanligare släktingarna guld- och silveramarant.

Harsvans. Foto: Kerstin Engstrand
Harsvans. Foto: Kerstin Engstrand

Harsvansen är mjuk, gullig och gosig. Sås direkt på växtplatsen, som ska vara mager. 90 dagar efter sådd slår axen ut. Harsvansen blir 30 cm hög.

Läs också om hur du lyckas med att odla eterneller.

Eller upplev över 300 000 eterneller.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

I artikeln “Eterneller,sommaren som varar hela vintern” fick du tips om de bästa sorterna att odla. Här kommer våra bästa tips om hur du bäst tar vara på dina evighetsblommor.

Av eterneller kan man göra mycket, kransar, buketter och varför inte som på kungliga slottet i Stockholm, där Claes Carlsson från hovet och Fredrik Larsson från Bloem, skapade vaser av eterneller. Mer om dessa kan du läsa här.

Sådd

De flesta sorter sås direkt på växtplatsen så fort jorden kan bearbetas, dvs. i april−maj. Tidig sådd är viktig för att växterna ska hinna i blom innan frosten slår till. Täck gärna sådden med odlingsväv. Från odlingszon 3−4 och uppåt kan det vara en fördel att förkultivera inomhus för senare utplantering. Det gäller speciellt amarant och risp. Växtplatsen ska vara torr och solig med väldränerad jord. De flesta sorter vill ha mer näring än man tror. På våren, ca tre veckor före sådd, kan man gödsla växtplatsen med kogödsel och gödning med NPK-förhållande (kväve, fosfor, kalium) 7-5-9. Någon mer gödsel behöver inte tillföras. Vattning är bara nödvändig om sommaren blir mycket torr. Om man undviker att så fröna för tätt behövs ingen gallring av sådden. Många sorter skördas också under en längre tid och på så sätt sker gallringen naturligt.

Skörd och torkning
Krans av eterneller med bland annat bolltistel, inköpt i New York.  Foto: Kerstin Engstrand
Krans av eterneller med bland annat bolltistel, inköpt i New York. Foto: Kerstin Engstrand

Skörd Just när nattens dagg har torkat upp är rätta tiden för skörd. Det är mycket viktigt att växterna är helt torra när man plockar dem. Grundregeln är att de flesta sorter ska plockas innan de är fullt utslagna. Sprickfärdiga knoppar kommer att slå ut under torkningen. Ta bort överflödiga blad och bunta ihop till buketter som hålls samman med vanliga gummisnoddar.

Torkning Torrt, mörkt och luftigt ska knipporna sedan hänga, och då upp och ner. Solljus får dem att blekna. Några bambukäppar vilande på krokar i taket brukar fungera bra. När eternellerna väl är torra är det bara att frossa i arrangemang. Enklast och bäst är att begränsa antalet sorter till tre eller fem. Välj gärna blommor vars färg och form kontrasterar.

Av Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Guld och silver känns som självklara val när kungliga slottet dekoreras. Men när julen 2017 började närma sig så kom oväntade blomarrangemang att ta slottet i besittning. Det var en nyhet för i år som inte minst uppskattades av slottets anställda. En härlig blandning av slott och koja skapades med oväntat mycket inspiration för vi som bor i modernare bostäder och med lägre takhöjd.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Echeveria och glitterbeströdda havreax klädde i Lovisa Ulrikas matsal den götiska silverservisen. Denna matsal används vanligen när utrikesnämnden sammanträder och vid medaljutdelningar. Silverservisen sågs senast vid middagen när prins Carl Philip gifte sig. Servisen står på en 2,8 meter lång spegelplatå som förstärkte det vintriga, isiga intrycket. Echeverians olivgröna färgton matchade stolarna perfekt.

Redan i entrén fascinerades besökarna, som vid denna tid på året till lejonparten är utländska turister, av  de vackra konstgjorda guldglänsande löven som var uppsatta på torkade grenar. Att pryda slottet med växter är scenografi.

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Och vem är då ansvarig för slottets blomarrangemang? Jo, det är sedan över två decennier tillbaka Claes Carlsson som sedan våren 2017 numera tituleras slottsmästare. Att Claes tycker om echeveria är det absolut ingen tvekan om, se bara den “matta” som klär väggen bakom honom här på bilden nedan. Fönsterlav, havreax och echeveria bildade mattan som var uppbyggd på en masonitskiva klädd med hönsnät.

Slottsmästare Claes Carlsson är ansvarig för slottets blomarrangemang. Foto: Kerstin Engstrand
Slottsmästare Claes Carlsson är ansvarig för slottets blomarrangemang. Foto: Kerstin Engstrand

Echeveria är en torktålig fetbladsväxt som finns att köpa året runt. Förr var den en vanlig kantväxt i trädgårdarna. Den trivs utmärkt utomhus under sommaren och kan, om man har tur, blomma. På en hög stängel reser sig blomman som går i gult, orangerött eller rosa. Echeveria förökas med sidoskott och tas in när hösten kommer, den tål inte frost.

Fönsterlav
Bollar av fönsterlav. Foto: Kerstin Engstrand
Bollar av fönsterlav. Foto: Kerstin Engstrand

Det de flesta i vardagslag kallar för vitmossa använder han även på flera spännande sätt. Bollarna på bilden ovan är egentligen gjorda av frigolit och därefter har fönsterlaven limmat fast. Urnan är från Karl XII och kanske inget som vi vanliga har hemma i skåpen.

Och golvet hade ett sagolandskap med julrosor och silverek. Silvereken var återanvänd från dopet av lille Gabriel i början av december. Och vad skymtar om inte en sagolik liten stig av fönsterlav. Foto: Kerstin Engstrand
Och golvet hade ett sagolandskap med julrosor och silverek. Silvereken var återanvänd från dopet av lille Gabriel i början av december. Och vad skymtar om inte en sagolik liten stig av fönsterlav. Foto: Kerstin Engstrand
Väljer de vackraste

Vitt har de senaste åren varit en trendig julblommefärg. Ger intryck av snö och passar väl in både till jul och till nyår. Claes filosofi är att man köper in de blommor som är vackrast vid tidpunkten för det aktuella arrangemanget. Det gäller oavsett om det är en kungamiddag eller annan tillställning. Blommorna köps in vid besök i Årsta partihallar i södra delen av Stockholm.

 

Man tager vad man haver

Får man klistra pappersblommor på slottets piedestaler? Självklart inte. Claes är mästare på scenografi, här är det vanliga gjutrör i papp som klätts in med torkade magnoliablad, eukalyptusblad sprayade i rött samt pappersblommor i rött och guld. Det är mycket jobb att fästa så många, och att rulla rosorna, även om limpistol underlättar arbetat väsentligt.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Evighetsblommor

Eterneller är på väg att åter igen bli trend. Tillsammans med floristen Fredrik Larsson från Bloem.se har Claes skapat skålar helt prydda med eterneller i rosa.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Efter jul var alla färska blommor borttagna, och  då såg det ganska tomt ut.  Att slottet behöver prydas med blommor är ingen tvekan om, förhoppningsvis fortsätter man denna satsning.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men hinkarna med havreax fick stå kvar efter jul. Ja, hinkar, av plast! Det är hemligheten bakom vaserna av eterneller! Vanliga hinkar, eterneller och limpistol, bara att kopiera till ditt eget hem!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Vill du odla eterneller? Läs då vår artikel om de bästa sorterna och om hur du skördar dem på bästa vis.

Av Kerstin Engstrand

 

En blommande saffranskrokus på köksbordet och höstmörkret är ett minne blott. Foto: Kerstin Engstrand

Lucia och lussebullar, gyllene gula som sprider en särskild doft, saffransdoften är tecknet att det är bara elva dagar kvar till julafton. I mer än 3000 år har saffran varit en åtråvärd krydda, inte undra på det, den lär bestå av runt 150 doftämnen!

Saffran köper vi i butiken, i små paket om 0,5 gram och till ett pris som känns som guld. kanske därför det också kallas för det röda guldet. Det är pistiller från saffrankrokus, Crocus sativus, som är en höstblommande krokus vi köper. De största odlingarna finns i Iran och Afghanistan och den odlas även i Spanien, Italien, Grekland och Marocko.

Det är en mycket vacker purpurfärgad krokus. Vid blomning blir den cirka 8 till 10 cm hög.

Och visst går saffranskrokus att odla i Sverige!
Saffran odlad i Italien. Foto: Kerstin Engstrand
Saffran odlad i Italien. Foto: Kerstin Engstrand

Lökarna sättas vanligen under sensommaren i välgödslad jord men det brukar även fungera med mitten av september. Ännu bättre om man kan sätta dem i juni månad. De ska sättas med ett mellanrum på 7 cm och på ett djup av 15 till 18 cm i en jord som håller ett ph-värde på 6 till 8. Om lerjord tycker den inte. Djupet är viktigt, för grunt och de kommer inte att sätta blommor i samma utsträckning. Läget ska vara soligt och väldränerat, saffranskrokusen vill ha en torr jord. Att odlingsplatsen är solig är extra viktigt på hösten när blomningen sker.

En blommande saffranskrokus på köksbordet och höstmörkret är ett minne blott. Foto: Kerstin Engstrand
En blommande saffranskrokus på köksbordet och höstmörkret är ett minne blott. Foto: Kerstin Engstrand

 

I regel blommar lökarna redan den första hösten, oftast i oktober, ibland även i november. Skulle det under blomningstiden komma en lite kyligare period så tar blomningen en paus för att sätta igång igen om det blir varmare väder. Blommorna öppnar vi enbart vid sol och därmed lite varmare väder och de varar ett par dagar.

 

Varje lök skjuter flera skott, oftast blir det tre till fyra blommor. Foto: Kerstin Engstrand
Varje lök skjuter flera skott, oftast blir det tre till fyra blommor. Foto: Kerstin Engstrand

Efter blomningen kommer rejäla kvastar av gräsliknande blad som ser precis ut som vanliga vårkrokusblad. De brukar bli upp till 40 cm höga. Nu kommer kruxet, under vintern vill saffranskrokus växa ganska torrt och i en temperatur som är lägst runt 5 grader, med bladen kvar. Däremot har den inget emot vind, snarare tvärt om. Det finns några större odlare både på Gotland och i Skåne som har lyckats ganska bra på friland. Norr om zon ett behöver man däremot odla dem i kallväxthus. Eller i kruka, för oss vanliga hemmaodlare så brukar det räcka bra. Vi brukar nöja oss med att få beskåda blommorna. En kruka kan man också lätt vinterförvara inomhus. Det är de tregrenade pistillerna som skördas.

Under våren vill de liksom alla lökväxter ha fukt igen. Men i maj har bladen vissnat ner.

Under sommaren vill de ”bakas”, det vill säga växa torrt och soligt för att orka blomma igen. Minst 100 000 blommande krokusar behövs för ett kilo saffran. En lök brukar ge tre till fyra blommor.

På hösten vill den ha fukt igen, allt för att ge blomning.

Lökarna bildar med tiden sidolökar, efter tre år brukar en lök blivit till fem. Plantera därför om lökarna minst vart tredje år.

Visste du att:

Saffran bedöms enligt en ISO standard. Det är färgmättnad, elasticitet, färsk- och helhet som bedöms. Det är topparna på de tregrenade pistillerna som räknas in i klass 1. I de övriga får även stiften och ståndarna vara med. Skörden sker tidigt på morgonen, och för hand.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Festlig och elegant bordsdekoration: Som snittblommor i glas av olika former och storlekar ser krämfärgade julstjärnor särskilt vackra ut. Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

En jul utan julstjärna på soffbordet är för många ingen jul, den är ett lika stort måste som julgranen. Märkligt kan man tycka då den först nådde Europa i början av 1900-talet och här i Sverige fick den sitt stora genombrott på 1960-talet. Dess ursprung är Mexiko där den växer vild och kan bli ett hela fem meter högt träd. Många av oss har också njutit av liknande jätteexemplar när vi har semestrat på Kanarieöarna och Madeira.

I Syd- och Mellanamerika kan man se julstjärnor klä in uteplatser. Just denna är fotograferad på Kuba.  Foto: Kerstin Engstrand
I Syd- och Mellanamerika kan man se julstjärnor klä in uteplatser. Just denna är fotograferad på Kuba. Foto: Kerstin Engstrand

I Mexiko kallas den för “Flores de la Noche Buena”, den heliga nattens blommor och i USA kallar man den poinsetta. Om man är hängiven läsare av Patricia Cornwells böcker om superrättsläkaren Scarpetta, som bara i enstaka undantag påtar i jorden, så är man van att läsa om poinsettor, de är hennes klassiska julpresent. Pointsetta är för övrigt det namn som även fransmännen använder. Namnet Poinsetta kommer från USA:s första ambassadör i Mexiko, Joel Poinsett som på 1830-talet lyckades stjäla med sig några sticklingar till USA där den sedan spreds vidare till botaniska trädgårdar och för att sedermera förädlas. Så nog passar den i kriminalromaner allt! Med den bakgrunden kan man också tycka det märkligt att den blivit en julblomma.

Med sina stjärnformade högblad sprider julstjärnor julstämning. Här har en stjärna placerats i en liten glödlampsformad vas och hänger i en julgran, förstås! Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Med sina stjärnformade högblad sprider julstjärnor julstämning. Här har en stjärna placerats i en liten glödlampsformad vas och hänger i en julgran, förstås! Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

Men den aztekiska mytologins berättelse om hur julstjärnan fick sin klassiska röda färg är troligen, förutom färgen och den stjärnliknande formen, som gör att den så förknippas med julen. Den röda färgen lär ha kommit till när en gudinna dog av brustet hjärta, hennes blod droppade ner på julstjärnans blad och färgade dem röda. Rött var också aztekernas heliga färg och jultsjärnan blev symbol för renhet. Högbladen kom att användas som rött färgämne och den vita mjölkliknande växtsaften som febernedsättande medicin.

Glittrande jul
Den här glittrande julstjärnepyramiden är tillverkad av snittade julstjärnor samt minijulstjärnor. Placera blötlagd stickmassa på en bricka och placera en minijulstjärna i kruka på toppen. Fyll sedan pyramiden med snittade julstjärnesticklingar. Se till att krukan och stickmassan döljs ordentligt! Placera avslutningsvis några kulor på brickan.Foto:   Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Den här glittrande julstjärnepyramiden är tillverkad av snittade julstjärnor samt minijulstjärnor. Placera blötlagd stickmassa på en bricka och placera en minijulstjärna i kruka på toppen. Fyll sedan pyramiden med snittade julstjärnesticklingar. Se till att krukan och stickmassan döljs ordentligt! Placera avslutningsvis några kulor på brickan.Foto:
Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

I slutet av förra årtusendet, runt 1997, blev julstjärnan dekorationstrendig! Då fick den en ny skepnad, så långt ifrån den klassiska julblomman man kunde komma, spraymålning och glitter blev en ny giv, kungsblå med silverglitter eller röda med guldglitter gjorde entré. Ministjärnorna kom också och öppnade upp för nya användningsområden. I år är de tillbaka, både de glittrade och de små!

Stearinljus och julklappar skapar julstämning. Idén att använda gamla kinatekoppar som krukor passar både vintage- och upcyclingfans och är också en utmärkt present. Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe
Stearinljus och julklappar skapar julstämning. Idén att använda gamla kinatekoppar som krukor passar både vintage- och upcyclingfans och är också en utmärkt present.
Foto: Blomsterfrämjandet/Stars for Europe

 

Det är främst unga konsumenter som tycker om de många och oftast roliga användningsområdena som finns för julstjärnan. Intresset för riktigt stora exemplar ökar också, stora som man föredrar i USA. Årets vita höststjärna Princettia, liksom de rosa och röda, är också en stor succé.

Julstjärnan finns också i kanel, aprikos, rosa samt melerad, spräcklig och tvåfärgad. En julstjärnas gröna blad kan vara mera intressanta än högbladen, ekbladsformade, runda eller mera spetsiga än de klassiska.

Och som sagt, 1997 års populära är återigen populära, 20 år senare.  I år lär vi köpa 4 miljoner julstjärnor, mot cirka 9 miljoner 1999. En sak är säkert, överallt finns de och om Ture Sventon hade varit i farten hade han säkert sagt: Julstjärnor, ständigt dessa julstjärnor.

Text: Kerstin Engstrand

Foto: K. Engstrand

Ishotellet i Jukkasjärvi strax utanför Kiruna förändras efter ljuset. I strålande sol blir hotellet gnistrande vitt, ibland med en varmgul ton. I den blå timmen förändras hotellet återigen, och is- och snöblocken blir havsgröna. Ishavsfärgade. Varje år skapas hotellet på nytt, och varje vår smälter det sakta ner. Byggmaterialet kommer från älven som ligger alldeles bredvid. En mängd olika konstnärer skapar unika rum, som enbart finns under en vintersäsong. Det är en blandning av modern tid och sagokänsla. Om det är vackert? Ja, det har en slående enkelt och självklar skönhet som är svår att överträffa.

Kan det bli vackrare?

Vad händer om ishotellet smyckas med färska blommor?

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

Vår chefredaktör Kerstin Engstrand har, som enda journalist, varit med om en unik händelse. 21 florister från hela världen sammanträffade under en långhelg i ishotellet. Ishotellet gjorde ett undantag, under denna helg fick de möjligheten att låta blommor möta isen. Allt under floristen Per Benjamins ledning. Per är från och med 2015 ansvarig för blomarrangemangen i Stadshuset under Nobelbanketten.2002 blev han världsmästare i blomsterbinderi. Och under Nobelmiddagen den 10 december 2017 kommer is, nordiskt ljus, norrsken och blommor mötas igen.

Hur såg det ut en marsdag  2015? Se här:

 

Foto: K. Engstrand
Vita tulpaner kom att bli fleras självklara val. Den fransiga vita ‘Daytona’ är nästan lite frostig i sig. I en vanlig trädgård drar hon blickarna till sig, och på Ishotellet trivdes hon! Foto: K. Engstrand

 

 

Färska snittblommor möter isande kyla. Minus fem grader är “inomhus”-temperaturen, utomhus var det lite varmare, särskilt i solen. Ingen lätt temperatur att arbete i, särskilt när det krävs mycket finlir. Här ansas julrosor från onödiga blad. Så fort blommorna möter kylan inne i hotellet kommer de att inta sin position. Böjd, rak, krokig. Och går inte att ändra.

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

 

Blommorna blir “konserverade” av kylan.Varje grupp tolkade sin plats och snön och isens färger på sitt sätt. Varje plats hade sina specifika ljusförhållanden. Ranunkler och hyacinter möter här lavabeklädda grenar.

 

 

Bland de olika platser som valdes ut var en receptionen, vars madonna i renaste snö var gudomlig i sin renhet. Verket hette TODO MUNDO och var skapat av  Arne Bergh & Speto.

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

 

Det är onekligen något visst med blommor. De tre floristerna som fick madonnan hade ingen lätt uppgift. Men de visade verkligen att blommor ger liv, plötsligt fick snömadonnan en närvaro. Ranunkler, hyacinter och julrosor i ett gallerverk av kvistar omfamnas av madonnan. De fick fram en känsla av att madonnan håller något levande i sin famn, känslan av ett spädbarn i en vacker filt.

 

Varje grupp fick också skapa sina is- och snöblock. Bara det var en utmaning! Och den isklara isen bjöd på nya sätt att se växterna på.

 

Baren, där alla drycker serveras i glas av is, innehöll en gigantisk fisk,  “LOST AND FOUND”, av Jens Thoms Ivarsson, Tjåsa Gusfors & Maurizio Perron. Det var en plats som hade en annan utmaning än de andra, här är det oftast fullt med folk. Så blommorna fick inte vara i vägen.

wIMG9735
Foto: K. Engstrand

 

 

Här valde man att skapa en vas, i is, med matchande fiskfjäll. Det tog sin tid! Och en borrmaskin var mycket användbar när blommorna skulle placeras i isen.

wDSC0239
Foto: K. Engstrand

 

 

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand
wDSC5102v2
Isblå orkidéer, matchande turkosblå band och pärlor, martorn, tulpaner och nejlikor. Foto: K. Engstrand

 

Hotellet har ett mycket flitigt använt kapell, här hålls både gudstjänster som bröllop.

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

 

Kapellet fick en rustik välkomnande installation i blått och gult.

 

SECRET GARDEN, av Alessandro Falca & AnnaSofia Mååg, hade en enhörning i fonden. Kristallkronorna, av is förstås, är ett årligt återkommande inslag i huvudhallen.

Foto: K. Engstrand
Foto: K. Engstrand

Vad händer med hallen när tre florister intar den?

Jo:

w195016
Foto: K. Engstrand

 

 

Den blev ännu vackrare! Några detaljer från detta mycket tidskrävande arbete. Denna plats var den svåraste av alla.

Floristernas arbeten utfördes i slutet av mars, och fick vara kvar och smälta ner med hotellet.

Av Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...