Taggar Inlägg "Grönsaker"

Grönsaker

Foto: Kerstin Engstrand

Jag kommer fortfarande ihåg i mina första inomhussådder! Det var länge sedan, jag gick på mellanstadiet och det var tomat efter tips från min mor som blev första försöket. Just detta att varje morgon gå fram till odlingen där på fönsterbrädan för att se om något hade grott eller hur mycket som hade hänt under natten är en känsla som jag än i dag uppskattar. Före frukost ska det vara. En glädje och förundran över vad mycket växtkraft det finns i ett lite frö som jag än idag gläds åt, jag och tusentals andra som odlar.

Min mor fortsatte att odla tomater i köksfönstret, även året när hon skulle fylla 85 år. I godisburkar från mataffären, utan dräneringshål. Det gick utmärkt.

Mycket har hänt sedan 1960-talet. Samtidigt inte men en sak märker jag mest och det är idag mycket lättare att få tag på ”finesser” som värmematta och bra belysning. Inte bara lättare, de har också blivit billigare.

Vad behöver man då?
Bakbordet av plast har många funktioner, under våren är det planteringsbord, under vintern pusselbord men aldrig bakbord.   Foto: Kerstin Engstrand
Bakbordet av plast har många funktioner, under våren är det planteringsbord, under vintern pusselbord men aldrig bakbord. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har inga stora utrymmen inomhus, jag har ett rum med två fönster i sydväst där plantor mår bra att stå och det praktiska arbetet med att så, hantera jord med mera sker antingen på köksbordet eller i tvättstugan. Mycket av det jag förkultiverar inomhus kommer att växa i 30 pallkragar och i lika många stora krukor. Inga hundratals kvadratmeter av köksträdgård och inget växthus men det fungerar mer än bra. Jag får enorma skördar och ger bort en hel del.  Och har så gjort i flera decennier.

Idag är det lättare att få tag på smarta lösningar än tidigare. Bara under det senaste decenniet har det hänt mycket gällandes utbudet. Inte minst har näthandeln blivit bra mycket bättre vilket underlättar. Även i Stockholmsområdet är avstånden stora och det tar tid att åka runt. Samt att priserna har gått ned.

Det enklaste först, ett bakbord! När barnen var små köpte jag bakbord av plast, 50 x 60 cm och det används än idag, numera enbart av mig. Verkligt hållbart och kommer att hålla min livstid ut. Köptes som pysselbord, används idag under julen till pussel och efter jul är det så-och omplanteringsbord. Ibland sätts det på köksbordet eller diskbänken, ibland sätter jag det över tvätthon i tvättstugan. Lätt att rengöra och lätt att förvara när det inte används. Finns än idag att köpa, Daloplast står det på etiketten och kostar runt 200 kr.

Pluggar jord
Odlingspluggar är lätta att hantera. Foto: Kerstin Engstrand
Odlingspluggar är lätta att hantera. dessa är av kokos. Här är det grön malabarspenat som är på väg att gro och ska flyttas till en plats under växtbelysning. Foto: Kerstin Engstrand

Ja, pluggar, du läste rätt, odlingspluggar istället för såjord. Jag behöver inga mängder av enstaka växter utan odlar ett fåtal växter av samma sort. Därför drar jag upp pelargoner, aubergine, kronärtskocka, chilipeppar, paprika och tomater i pluggar. Det går enkelt och snabbt att så i dem, inget slabb med jord som hamnar överallt. Då många växter har olika groningstid, vilket även kan variera mellan sorter, så är det extra lätta att använda. Bara att lyfta upp en som behöver planteras om eller flyttas närmare ljuset.

Från vänster: Roockwoolplugg, kokosplugg, jiffybrikett och RooIIt/RootRiot-plugg, alla i torrt format. de sväller i vatten. Foto: Kerstin Engstrand
Från vänster: Roockwoolplugg, kokosplugg, jiffybrikett och RootIt/RootRiot-plugg, alla i torrt format. de sväller i vatten. Foto: Kerstin Engstrand

Sedan några år tillbaka har det kommit flera olika typer av odlingspluggar. När jag var liten, i alla fall ung, så var jiffybriketter det fiffigaste. Det är briketter gjorda av torv eller kokos som är sammanpressat till en cirka 0,5 cm tjock och 3 cm rund bricka. Man häller lite ljummet vatten i hålet i mitten och vips så sväller briketten upp. De är ett bra och smart alternativ att så frön i till växter som du vill ha enstaka exemplar av. Brukar kosta mellan 1 och 1,50 kr styck, säljs ibland lösa och då blir de lite dyrare men finns oftast i 15- eller 50 pack. Förvaras de torrt håller de i väldigt många år.

Häll vatten på dem och efter 3-5 minuter har de svällt. Foto: Kerstin Engstrand
Häll vatten på dem och efter 3-5 minuter har de svällt. Foto: Kerstin Engstrand

Efter Jiffy har pluggar av kokos och så kallade ”rootit” kommit.

Odlingspluggar av kokos, komposterbar kokosfiber, torv och näring är mindre än jiffy och lite dyrare i inköp. De lanserades först för hydroponisk odling men jag använder dem även till växter som ska planteras i jord. En nackdel med dessa pluggar är att de torkar ut snabbare än jiffy om de inte sitter i ett kärl där de har väggar ända upp till kanten. Sticker pluggen upp så torkar den snabbt, vilket lätt åtgärdas med att spraya pluggen med vatten. Det syns tydligt när en plugg håller på att torka upp, då blir den ljusbrun, den ska, när den är fuktig, vara svartbrun som kaffesump. Rötterna blir fina och det är lätt att ta hand om enstaka plantor av sorter som växer snabbare än andra. Det är bara att lyfta upp och plantera om. Lättast får man upp dem om man sticker en penna i hålet i behållaren under den aktuella pluggen. Dessa odlingspluggar finns som mest att köpa i 14-pack och priset varierar stort från butik till butik så här lönar det sig att kolla runt, som billigast brukar styckpriset bli 3,50 kr. Förhoppningsvis kommer de snart att säljas i större förpackningar. Dessa kokospluggar brukar finnas i alla stora välsorterade trädgårdsbutiker och andra kedjor som säljer odlingstillbehör.

Root-IT eller Root-RIOTpluggar är enkla att hantera. Här är det chilipeppar som sås, ett frö i varje. Foto: Kerstin Engstrand
Root-IT eller Root-RIOTpluggar är enkla att hantera. Här är det chilipeppar som sås, ett frö i varje. Foto: Kerstin Engstrand

Root-It eller Root-Riot brukar kosta cirka 3 kronor styck om man köper ett 50-pack, runt 2,50 kr om man köper 100-pack. De är inte lika lätta att få tag på, oftast får man köpa dem över Internet. Det är en rotningsbrikett som är sammansatt av torv och bark men känns som en svamp. Jag gillar inte konsistensen men jag gillar resultatet man får när jag sår eller sätter sticklingar i dem!  Finessen med root-it är att varje brikett har två hål, ett för frö och ett för sticklingar, vilket gör att de fungerar suveränt bra även för att rota krukväxtsticklingar i, även mycket små sticklingar beståendes av enbart ett blad eller en tillväxtpunkt. Det finns också en variant som säljs under beteckningen Root- Riot där kuberna anges bestå av finfördelad jord som sammanfogats med växtbaserat lim. Dessa har samma svamp eller skumgummiliknande konsistens som Root-It. För båda dessa typer ska just den porösa strukturen medföra att syre lättare kan nå växtens rotningsområde och därför ska främja rotbildningen. Det är behändigt att ha en stor påse hemma, de håller i många år.

Ett annat plus är att en rootitplugg torkar ut utifrån så du känner direkt när det är dags att vattna. Båda varianterna fungerar mycket bra i pluggbrätten från mycket små om 6, 14 osv. till riktigt stora med flera hundra pluggar. De säljs i en återförslutbar påse men även i små hållare. Ett annat bra tips är att ställa kuberna på en bädd av vermikulit (säljs också som vermiculite) när du sår så håller de fukten ännu bättre.

Det är inte lätt att så frön som ska ha en viss täckning i stenullspluggar.  Foto: Kerstin Engstrand
Det är inte lätt att så frön som ska ha en viss täckning i stenullspluggar. Foto: Kerstin Engstrand

Stenullspluggar, det finns även pluggar av rockwool som oftast föredras av yrkesodlare. De fungerar mycket bra men jag använder de mest för att testa och då ett snäpp större än de på bilden här ovan, sådana som har storleken 25x25x40 mm som är porösare och lättare att så i. Varför använder jag dem inte så ofta? Dels för känslan men också att det är lätt att gnugga sig i ögonen efter man använt dem och då sticks det. Att storodlare gärna använder sig av odlingspluggar av rockwool beror på att det är ett helt sterilt media. Risken för sjukdomsangrepp som svamp och mögel minskar markant. Även dessa har ett litet hål förberett.

Gyllengula knep
Gul klisterremsa är en bra fångsfälla. Det guldiga i den gröna krukan är vermikulit.  Foto: Kerstin Engstrand
Gul klisterremsa är en bra fångstfälla. Det guldiga i den gröna krukan är vermikulit. Foto: Kerstin Engstrand

Två gula saker jag inte kan leva utan, gula klisterskivor och vermikulit. Bägge är bra mot sorgmygg. Gula klisterskivor är oerhört effektiva, så effektiva att man själv lätt fastnar med fingrarna på dem. De är gula för att de små flugorna och myggen älskar gult. Jag köper klisterskivor som är avsedda för växthus. Av dem klipper jag små remsor som jag placerar ut bland odlingarna, de är lätta att sätta fast på en liten pinne, för som sagt klistret är starkt!

Det finns även transparenta klisterremsor som man kan sätta på fönstret. De är bra men inte lika effektiva som de gula klisterremsorna.

Vermikulit är ett bra material att ha hemma. Lätt, en påse om tre liter väger ingenting och det skimrar som guld, kattguld som barnen sa när de var små. Länge var det bara superamatörer som hade det på sina växtförsäljningar men numera finns det i alla trädgårdsbutiker. Det är lerskiffer som efter kraftig upphettning får en struktur som både absorberar och avger fukt. Det buffrar vatten och tillför därmed lagom fuktighet till ytskiktet av odlingssubstratet och fröet. För små till medelstora frön är ett skikt på 1-3 mm bra, till stora frön är ett 3 – 5 mm tjockt lager bra. Jag använder det till att toppa pluggar och såjord med där jag sår frön som är ljusgroende. Jag strör även ut ett lager på jorden efter omplantering då sorgmyggor då inte får så lätt fäste. Det håller också alger och mosa  borta. Vermikulit kan också blandas in i jord för växter som vill ha mera fukt. I konsumentförpackning brukar de säljas i påsar om tre eller fem liter med ett pris om tio eller tjugo kronor litern. Räcker länge och håller länge. Har du riktigt stora odlingar så är en tumregel att det går år mellan en och tre liter per kvadratmeter.

Märk sådderna
I princip allt går att använda, glasspinnar blir bra såetiketter. Foto: Kerstin Engstrand
I princip allt går att använda, glasspinnar blir bra såetiketter. Foto: Kerstin Engstrand

Man glömmer, kanske inte att man sått, inte heller vad för typ av växt man sått men sortens namn är omöjligt att komma ihåg. När tomater gror så ser i princip alla sorter likadana ut så märk dem direkt efter sådd! Etiketter av plast, som går att tvätta/sudda bort texten på är utmärkta och håller i många år. Jag föredrar de som har lite sträv yta. Glasspinnar fungerar också men brukar bara hålla en sommar. Detsamma gäller för de träetiketter som säljs. Man kan även klippa till remsor av plastförpackningar. Jag skriver texten med mjuk blyertspenna, den texten håller i alla väder, även i många år. Samt för anteckningar även i ett block, som efter en säsong är ganska tummat och jordigt men guld värt!  Jag för även över motsvarande till en Excelfil. Det är ovärderligt att ha information om hur sådderna har utvecklat sig till kommande år. En annan bra minnespåminnelse är att ta bilder med mobilen, då får du till och med exakt på minuten när du sått något. Ja, är man nörd så är man!

Ett år körde jag med nummersystem, började att märka första sådden som nr 1, sedan 2 etc. och förde över allt i Excel för jag tänkte då att spara tid genom att slippa sudda, man kan ju göra samma nummersystem nästa år igen och samma etiketter igen. De fungerade ja, men var för krångligt. Jag var ju tvungen att gå in och se på listan vad varje nummer stod för.

Vad sätter jag pluggarna i?
En skomatta, en värmematta och ett minidrivhus med några minibrätten. Foto: Kerstin Engstrand
En skomatta, en värmematta och ett minidrivhus med några minibrätten. Foto: Kerstin Engstrand

Miniväxthus, folieformar, kötttråg av plast, körsbärstomataskar och vindruvsförpackningar, allt används. När boken Nybörjarens lata trädgård kom ut så visades mitt återbruk även upp i SVT! Särskilt programmet Fråga Doktorn tyckte detta var så hälsosamt att jag återanvände juiceförpackningar men de noterade inte att jag även återanvänder glasspinnar.

Pluggarna brukar jag sätta i de förpackningar som pluggarna ibland kommer med, men de finns även att köpa separat och det fungerar mycket bra. Då står de upp och få skydd på sidorna. De i sin tur placerar jag antingen i ett plasttråg som det varit kött i, eller i en gammal folieform. Som lock kör jag med plasttråg. Det blir som små miniväxthus och är lätt att lufta genom att bara skjuta det lite åt sidan.

stabilt minivöxthus som jag haft i så många år att jag inte lngre kommer ihåg när det köptes. det har två öppningar i taket som underlättar när man ska reglera luftfuktigheten. Foto: Kerstin Engstrand
Stabilt miniväxthus som jag haft i så många år att jag inte längre kommer ihåg när det köptes. Det har två öppningar i taket som underlättar när man ska reglera luftfuktigheten. Foto: Kerstin Engstrand

Jag har också några gamla minidrivhus som de brukar kallas för. De har ett underrede, ett ”fat” av kraftig plast som håller. Jag har slutat med de tunnare varianterna, de blir snabbt sköra. Till detta en tillhörande kåpa, också den av kraftig plast som har två öppningar i taket så man lätt kan reglera luftfuktigheten. Det blir lätt för mycket kondens annars. Även i minidrivshuset sätter jag pluggarna eller småkrukorna i olika formar så att man lätt kan flytta runt allt eftersom det gror.

Jag vattnar underifrån, då blir jorden porösare. Men det går självklart att vattna ovanifrån också. Oavsett metod så ha koll så att växterna inte står djupt i vatten. Försök häll bort det vatten som står kvar efter en timme.

Mammas gamla sprayflaska fungerar än idag. Hon skulle i år ha fyllt 102 år.  Foto: Kerstin Engstrand
Mammas gamla sprayflaska fungerar än idag. Hon skulle i år ha fyllt 102 år. Foto: Kerstin Engstrand

Till pluggarna har jag också en stril som sätts på en petflaska, passar både till mindre flaskor och stora samt jag har min mors gamla stryksprayflaska, båda fungerar utmärkt. Att duscha plantorna mår de bra av, dels för att få eventuella fröskal att släppa från bladet, dels för att höja luftfuktigheten när inomhusklimatet är torrt och varmt.

 

Värmematta!
Det svarta är en värmematta, här skymtar också folieformar och plasttråg från köttförpackningar. Foto: Kerstin Engstrand
Det svarta är en värmematta, här skymtar också folieformar och plasttråg från köttförpackningar. Foto: Kerstin Engstrand

Förkultivering av mera värmekänsliga växter blev väsentlig enklare när värmemattor blev prisvärda. Så kallade varmgroende frön gror i regel inom några dagar, tomater till exempel och de gror lätt i vanlig rumstemperatur mellan 20 – 22 grader. Men det finns andra, som en del chilipeppar som vill ha högre temperatur, liksom en del exotiska frön och kaktusar och då behövs högre temperatur. Att använda sig av element har många gjort men jag rekommenderar inte att lägga något överhuvudtaget på ett element. Har man golvvärme i exempelvis badrummet, och inga husdjur som gärna vill leka med jord och sådder, kan man ställa sådden där men så fort fröna gror måste de få ljus. Idag kan man få en bra värmematta för cirka 150 kronor. Här är det värt att kolla runt på priset, en och samma kan variera från 149 till 399 kronor! Jag lägger min värmematta på en bit frigolit. Observera att man aldrig ska ställa krukor direkt på värmemattan, krukorna ska stå i ett kärl som ställs på värmemattan. Den får stå på dygnet runt när värmekrävande växter ska gro.

Hamstrar krukor och andra förpackningar
Plantagens blåa krukor som de säljer över 400 olika sorters perenner i ingår egentligen i ett retursystem, för fem krukor får man välja en ny perenn men jag sparar på dessa krukor, de är suveränt bra.  Foto: Plantagen
Plantagens blåa krukor som de säljer över 400 olika sorters perenner i ingår egentligen i ett retursystem, för fem krukor får man välja en ny perenn men jag sparar på dessa krukor, de är suveränt bra. Foto: Plantagen

Jag sparar alla små fyrkantiga planteringskrukor i storlekarna 7, 9 ,11 samt 13 som jag får när jag köper plantor. Använder särskilt de kraftigaste men alla används. Särskilt bra är de blå krukor, 11 cm, som Plantagen säljer perenner i. I över tio år har man kunnat panta dem, om man lämnar tillbaka fem får man en ny växt som säljs i samma typ av kruka men jag behåller de blå krukorna. Att de är bra säger sig självt, de tar tillbaka dem och återanvänder så bättre kruka kan man knappast få. De lär ha 400 olika växtsorter i de blå krukorna så med tiden blir det alltid några. Jag tror att de alla är svenskodlade perenner som säljs i dem.

Fyrkantiga krukor, här i tre olika storlekar är viktiga för att jag ska lyckas med mina tidiga odlingar.  Foto: Kerstin Engstrand
Fyrkantiga krukor, här i tre olika storlekar är viktiga för att jag ska lyckas med mina tidiga odlingar. Foto: Kerstin Engstrand

Fyrkantiga krukor är lättare att ställa tillsammans, de är mera yteffektiva. De sorteras efter storlek, de är lätta att stapla i varandra. Och de fyrkantiga ställer jag närmast dörren i förrådet så jag lätt får tag i dem när våren kommer för mitt förråd är nog som de flestas, överfullt.

Sår jag i jord använder jag småkrukor, låga formar, tomataskar, vindruvsförpackningar eller juice-och mjölkförpackningar. Jag använder mig också av små 49-pluggbrätten, särskilt när jag sår kaktusar.

49-håls minipluggbrätte, ett rött syns på annan bild. Numera verkar de bara finnas i sobert grått. Platshuva av kraftig plast ingår.  Foto: Kerstin Engstrand
49-håls minipluggbrätte, ett rött syns på annan bild. Numera verkar de bara finnas i sobert grått. Huva av kraftig plast ingår. Foto: Kerstin Engstrand

 

Dessa pluggbrätten är kraftiga och håller länge, har ännu inte lyckats slita ut något av dem. Samt har några stora pluggbrätten med 77 hål för sådder av blommor köpta på 1980-talet av Lindbloms och de håller än!  Men 77-pluggsbrättena använder jag mest för utomhussådd.

Och lite doft av jord

Jord kan variera mycket i kvalitet och det är kanske det svåraste att välja rätt. Men under alla mina år har jag bara fått dålig jord en gång! För vårens sådder och omplanteringar blir det oftast köpejord från den lokala matbutiken. Såjord för sådder och krukväxtjord för omplanteringar. Det har alltid fungerat bra. Jag använder främst såjord när jag odlar i pluggbrätten eller ”bredsår” i ett kärl för att få många exemplar av en och samma växt. Annars använder jag mig av odlingspluggar för alla växter som jag behöver enstaka exemplar av.

Ett annat suveränt alternativ är de nya kompakta jordarna som säljs i små block, i sammanpressade briketter. Jag brukar kalla dem för brikettjord. Vatten får man tillsätta själv, du häller i vatten och får jord! Dessa substrat är mycket bra och är tillverkade av kokosfiber/kokosnötsskal. Fungerar även att så kaktusar i. Jag tror det var Ikea som började och idag finns de även hos Clas Ohlson och jag tror även hos en stor växtkedja där jag i alla fall tidigare har köpt. Det är jord som är smidig att ha hemma och fungerar suveränt bra.

"Brikettjord" eller "komprimerad tjord", här Ikeas variant. Foto: Ikea
“Brikettjord” eller “komprimerad tjord”, här Ikeas variant. Foto: Ikea

Kokos håller vatten upp till åtta gånger sin egen vikt och en klar finess att jorden inte blir plaskvåt. Jag har även återanvänt denna typ av jord och det fungerar bra, den behåller strukturen då kokos inte bryts ner lika snabbt som torv. Ikeas lösning om tre jordbriketterna som vardera sväller till 5 liter jord när de blandas med ungefär 2 liter vatten tycker jag fungerar bäst men de går tyvärr inte att köpa online. Och många av oss har en bit att åka till deras närmaste varuhus. När jag ungefär var tredje år kommer dit så bunkrar jag upp. Clas Ohlsons har också “brikettjord” och den sväller till ca 10 liter jord.

Ljus från sådd till första omplantering
Småplantor i kokospluggar i fas 1, innan första omplantering. Foto: Kerstin Engstrand
Småplantor i kokospluggar i fas 1, innan första omplantering. Foto: Kerstin Engstrand

Under denna fas står mina odlingar i ett ställ som jag köpt från IKEA, ett trevåningsställ som egentligen är för hydroponisk odling (se test här) men just denna suveräna storlek finns tyvärr inte längre. Nu har de en mindre och lägre variant. Men båda har plats för att sätta fast en belysning. Etagen är särskilt anpassade för växter, med extra insats och belysningen som man köper till har IP-klass 44 och ett PPFD-värde på 100. Det PPFD-värdet är visserligen inte det optimala men passar suveränt just för denna ställning. Jag får jättefina plantor. Har självklart timer kopplat till belysningen. Energiförbrukning är 4,8 kWh per månad vid användning 16 timmar per dag och jag har tre, ett för varje etage. I perioden november till mars står här också många medelhavsväxter som får extra vinterljus. Samt belysningen gör också att hemmet känns ljusare under vinterhalvåret.

Jag sätter, i början när plantorna är små, odlingen på en skobricka som står på upp och nervända krukor, på så sätt kommer plantorna närmare ljuset. När de växer till sig och planteras om tar jag bort upphöjningen.

Många använder sig av en stadigare hylla, typ lagerhylla av metall och monterar på en belysning.

Omplantering
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När en planta har fått två till fyra karaktärsblad, dvs de blad som växer fram efter de första två, de så kallade hjärtbladen, är det dags för omplantering vilket brukar inträffa cirka en månad efter sådd.

Lejonparten av alla växter vill stå svalare och ljusare efter första omplanteringen. Ljuset går lätt att fixa med extraljus men jag kan inte få svalare än 22 grader i något rum och nu vill växterna ha 18 grader!  Så jag kompenserar värmen med att plantera om mina plantor en gång extra innan det är utplanteringsdags. En omplantering gör att växten stannar upp lite i tillväxt innan den sätter fart igen.

7,9,11 och kanske 13, nu har man användning av krukor i olika storlekar. Första omplantering sker till 7 cm kruka, 8 cm går också bra. Det vinner du på, man förlorar på att välja större krukor vid första omplanteringen. Rötterna arbetar så att de hela tiden söker sig ytterkanterna, man brukar säga att rötter jagar syre och fukt. Är krukan för stor tar det för lång tid, dessutom är risken stor att jorden lätt blir för våt, helt enkelt plaskvåt och det skadar rotbildningen. Visst det tar lite tid att successivt plantera i storlek efter storlek men i längden så får du finare och mera välmående växter.

Nu är det plantjord som gäller, kan även kallas för krukväxtjord, eller kokosjord från stora briketter. Har jag inte ”brikettjord” hemma köper jag i min närmsta butik som är en matbutik som säljer flera olika märkens jord. En 7 cm kruka rymmer cirka 2,5 dl jord.

Omplanterade växter får dra vatten i ett par timmar.  Foto: Kerstin Engstrand
Omplanterade växter får dra vatten i ett par timmar. Foto: Kerstin Engstrand

Jag ställer krukor på skobrickor, Ikeas skomatta Bagmuck eller liknande. För mig passar Bagmuck bäst då jag även kan skjuta in en sådan i trevåningsstället och därmed öka ytan. Den är dessutom rak i kanterna, har ytterformatet 71 x 35 cm (innerformat 68 x 30 cm), kostar bara 25 kr och  går knappast att slita ut samt går att köpa on-line.

Jag föredrar att välja krukor med storleken 7, 9 och 11 cm då det helt enkelt blir mera yteffektivt. En sådan skomatta rymmer utan problem 36 stycken 7 cm krukor. Den får också plats på fönsterbrädan och det är ett lätt sätt att utöka en vanlig fönsterbrädas bredd.

Nu behöver växterna också mera ljus, jag låter belysningen vara på i 14 timmar.

Andra, tredje och kanske fjärde omplanteringen
Om plantorna står för nära ljuskällan kan bladen lätt brännas. Här är det basilika som fått sig en liten törn. Foto: Kerstin Engstrand
Om plantorna står för nära ljuskällan kan bladen lätt brännas. Här är det basilika som fått sig en liten törn. Foto: Kerstin Engstrand

När rötterna tränger ut ur krukornas bottenhål är det dags att göra nästa omplantering, till 9 (10) cm, här fungerar också 2-liters juicekartonger bra, de har exakt en sida på 9 cm. Klipp bara bort ett hörn så att överskottsvatten kan rinna ut. Därefter till 11 (12) cm krukor och troligen därefter brukar det bli dags att plantera ut växterna.  Men är våren kall och försommaren dröjer så kan det bli ytterligare en omplantering till 13 cm krukor.

  • En 9 cm kruka rymmer cirka 5 dl jord.
  • En 11 cm kruka rymmer cirka 10 dl jord.
  • En 13 cm kruka rymmer cirka 14 dl jord.

På varje skomatta ryms nu:

  • 21 stycken krukor med storlek 9 cm

eller

  • 12 stycken krukor av storleken 11 cm

eller

  • 10 stycken 13 cm krukor.

Vid andra omplanteringen så placeras de successivt, allt efter växtsort, vidare ut till fönstret som ger rejält med ljus plus att jag har extra belysning, en ljusramp i vardera. Enkla sådana, den är en ljusrörsarmatur som hängt med i många år, den andra är en ledrampsarmatur. Båda hänger på fönstret med en fiffig anordning med sugkoppar. Jag skulle få ännu finare plantor om jag satsade på en större, bredare och mera ljusintensiv ljusramp samt kunde få ner rumstemperaturen. Särskilt svalare temperatur vore bra.

Mer än 16 timmar ska inte ljuset vara på. I nödfall kan man köra 18 timmar särskilt i slutfasen, växter som ska blomma och sätta frukt behöver mera näring och mera ljus när de ska in i blomfasen.

Sår du två frön i en lugg, och båda gror, så kan man försiktigt sära på plantorna i pluggen. och plantera om dem i var sin kruka. Foto: Kerstin Engstrand
Sår du två frön i en plugg, och båda gror, så kan man försiktigt sära på plantorna i pluggen för att därefter plantera om dem i var sin kruka. Foto: Kerstin Engstrand

Behövs extra näring? Gör du regelbundna omplanteringar från 7 till 9 till 11 centimeterskrukor klarar sig i regel plantorna med den näring som finns i jorden men det är också beroende vad för växter du odlar, vissa är hungrigare än andra. Gör du ingen mer omplantering efter 11 cm krukan så är det dags att börja näringsvattna lätt efter ett par tre veckor, särskilt om du odlar chili, paprika och tomater.  Det har visat sig att växterna mår bättre av lite och ofta, en riktlinje är en milliliter flytande krukväxtnäring per liter vatten och vattning.

I slutet av maj, i början av juni, allt beroende hur vädret utvecklar sig är det dags för slutlig utplantering i krukor och pallkragar. Dessförinnan har jag låtit dem vänja sig vid utelivet.  Skomattorna fungerar nu som brickor när jag varje dag lyfter ut och in växterna. Under denna tid, avhärdningen som man brukar säga, borde vara tillvänjningstid, står de aldrig i direkt solljus, utan i garanterad skugga. Ställs de i solljus bränns bladen och det syns som vita fläckar. Sista veckan får de stå ute dygnet runt, med extra skydd, under tak och med lite skyddande fiberduk. Mer om hur jag väljer växtplats och krukor för sommarens växtliv kommer senare i en annan artikel.

När skomattorna inte längre behövs är de lätta att skölja av. De går att sätta i varandra och tar ingen plats. Jag förvarar dem tillsammans med ”bakbordet” när de inte är i bruk, i en liten smatt mellan tvättmaskinen och tvätthon i tvättstugan.

Ha en skön odlingsvår!

Av Kerstin Engstrand

Vitlöken är på gång! Foto: Kerstin Engstrand

Det spirar i mångas trädgårdar, mer än vanligt för att vara början av året. Har vi vinter eller ej? När det gäller Skåne så händer det att den metrologiska hösten går över direkt till metrologisk vår. ”Normalt” kommer vintern till Skåne i början av januari, runt den 7:e men så inte januari 2020. Även i Stockholmstrakten har december 2019 och januari 2020 bjudit på betydligt varmare temperaturer än vad vi tycker det ska vara. Umeå har ovanligt lite snö medan andra platser har desto mer.

Inte undra på att vitlöken vi satte i höstas tycker det ska vara vår!

Men vad händer om det nu skulle komma vinterkyla i februari eller mars?

Att vitlöken skjuter skott redan i januari är inte farligt. Det är ”normalt” efter en december och januari som på många håll varit mera brittisk än svensk. Det som är farligt är om vitlöken har för fuktigt, en väldränerad växtplats är livsviktig. För vått och klyftorna ruttnar lätt, särskilt om de inte hunnit bilda rötter. Därför odlas vitlök gärna i upphöjda bäddar, pallkrageodling exempelvis samt i jord som inte är tung av lera.

En annan risk är om vintern bjuder på ömsom plusgrader ömsom minusgrader och att temperaturen varierar så under en längre period. De snabba kasten brukar resultera i att vitlöksklyftorna du satte i höstas då lätt ruttnar. Kryddsalvia brukar också då ta stryk. En annan växt som ogillar ömsom väta ömsom kyla är fransk dragon. Det är därför fransk dragon trivs bättre en normal vinter hos oss, och även i Östersund, än i klassiskt brittiskt vinterklimat.

Kryddsalvia trivs vintern 2020. Foto: Kerstin Engstrand
Kryddsalvia trivs vintern 2020. Den ser nästan lika fräsch ut som i somras! Foto: Kerstin Engstrand

Vet du om att det blivit för vått kan man försöka plantera om vitlöken. Krafsa lite där du satt dem och se hur de mår. Är klyftorna fortfarande fasta och bildat rötter, då är det ingen större fara. Men känns jorden för våt kan du plantera om dem till torrare förhållanden. Sätt i en upphöjd rad, lättast är att investera i några säckar plantjord eller dressjord så går jobbet snabbt.

Om det plötsligt skulle bli rejält kallt utan skyddande snötäcke kan man täcka vitlöken när jorden har frusit till, inte tidigare, med halm eller torra löv. Vitlök klarar bra med kyla, minus femton grader är normalt inget problem. Men är jorden innan kylan kommer plaskvåt, ja då blir lökarna infrusna i is och se det gillar de inte. Åter ett skäl till att vitlök ska sättas på en väldränerad växtplats, gärna upphöjd som i en pallkrage och på en växtplats som under sommaren bjuder på bästa solläge. Halm kan man köpa i butiker som säljer djurfoder, finns även i mindre förpackning som smådjursfoder. Kallas ibland även för ängshö.

Några myter om vitlök
Utlandsodlad vitlök, utan "tillgång" till minusgrader. Foto: Kerstin Engstrand
Utlandsodlad vitlök, utan “tillgång” till minusgrader. Foto: Kerstin Engstrand

Myt: Vitlöken behöver minusgrader för att bilda klyftor.

Vet inte varifrån det kommer, kan vara för att vi i Sverige är vana vid att vitlöken trivs under en mera normal svensk vinter och klarar – 15°C utan problem eller så är det felanvändning av begreppet kyla, kyligare väder eller svalare temperatur. I alla de länder världen över som är stora på vitlöksodling, som Frankrike, Kina, USA, Indien, Ryssland med flera så odlas vitlök i de områden som har temperaturer runt 6 – 10°C under vintern. Och de får finfina vitlökar, se bara de franska och spanska du köper i matbutiken. Inga minusgrader behövs alls alltså.

Vitlök som sätts tidig vår kan skördas som "sololökar", som den längst till höger på bilden.  Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök som sätts tidig vår kan skördas som “sololökar”, som den längst till höger på bilden. Foto: Kerstin Engstrand

Däremot behöver vitlök en period av svalare temperatur för att bilda rötter. Man brukar ange att klyftorna rotar sig när jordtemperaturen är mellan 0 till 10°C och experter anger att här i Sverige är den optimala jordtemperaturen mellan 7 – 8°C grader. Har vitlöken inte rotat sig innan vår nordiska kyla kommer har den svårt att klara en rejäl vinter, den ruttnar då lätt. Men man kan även sätta vitlök på våren, och i år 2020, går det på många håll bra nu i januari, februari, och få en bra skörd.

Myt:Vitlök som skjuter blad i januari klarar sig inte?

Andra halvdelen av januari 2020 i Stockholm och vitlökens blad har kommit upp hela 10 cm. Foto: Kerstin Engstrand
Andra halvdelen av januari 2020 i Stockholm och vitlökens blad har kommit upp hela 10 cm. Foto: Kerstin Engstrand

När det blir vår, och eventuell tjäle har släppt, så börjar vitlöken direkt att växa. Det finns i dess gener. Vanligen skjuter den skott i mars, som tidigast. Då, när bladen kommit upp en bit, runt 10 cm ska man gödsla, vanligen då i april. Men nu i år, slutet av januari 2020, tror vitlöken att det redan är mars, april. Jag gödslar inte vitlöken nu trots att de tidiga sorterna har skjutit rejält upp. Jag avvaktar för att se hur februari artar sig. Och har halm och granris från julgranen berett för att eventuellt skydda den med om det skulle bli sträng kyla utan snö. Fiberduk i dubbla lager kan också användas. Men jag täcker inte jorden förrän jorden fått en frusen skorpa. Fiberduk kan hjälpa till att hålla vätan på avstånd.

Julgranen återanvänds, suverän att ha som extra skydd.  Foto: Kerstin Engstrand
Julgranen återanvänds, suverän att ha som extra skydd. Foto: Kerstin Engstrand

Blir våren fortsatt tidig kan man börja gödsla, jag siktar då i zon 3, Stockholmsområdet på kanske i mitten, slutet av mars eller vänta till april beroendes på var du bor. Har du snö kan man sprida gödsel på snön, som benmjöl, så går det ner till lökarna vid snösmältningen. Man brukar ha en tumregel att blasten ska ha tittat upp runt en decimeter innan man börjar gödsla och enligt den tumregeln skulle man då alltså börja nu men som sagt, jag avvaktar. Två eller tre gånger ska man gödsla fram till mitten av maj i södra Sverige, i norra fram till midsommar och hellre för lite åt gången än för mycket. För mycket ökar risken för röta och därför gödslar jag inte nu i slutet av januari, och i februari trots blasten är tio centimeter. Många rekommenderar hönsgödsel eller benmjöl, jag har testat båda men även så kallad potatisgödsel eller ”mognadsgödsel” med hög kaliumhalt är bra att gödsla med, särskilt som sista gödselgiva. Gödsel lägger man mellan raderna, det är inte bra att få gödsel i bladvecken. Vid en blasthöjd av tio centimeter man också luckra jorden lätt och ta bort elaka ogräs som konkurrerar med vitlöken.

Benmjöl. Foto: Kerstin Engstrand
Benmjöl. Foto: Kerstin Engstrand

Som sagt, fortsätter vintern – våren som den gjort 2019/2020 så bör du ha lite extra koll på dina odlingar.

I slutet av april, i början av maj är det dags att göra en superkontroll där du helt enkelt tar bort alla som växt dåligt eller visar på gulfärgade blad. Du kan använda de lökarna i matlagningen.

Skillnad mellan sorter
Primor är en tidig sort och det är normalt att den under en vinter som den 19/20 tycker att det är vår i januari.   Foto: Kerstin Engstrand
Primor är en tidig sort och det är normalt att den under en vinter som den 19/20 tycker att det är vår i januari. Foto: Kerstin Engstrand

Rapporter från danska odlarvänner säger att de fått vår nu 2020 i slutet av januari, förra året var det i mars. I min trädgård toppar just nu, i mitten av januari 2020 och i zon 3, sorten Sprint och Primor bladligan trots att jag satt dem sist. De är tidiga sorter som kan, om man sätter dem för tidigt på hösten, skjuta blad redan i november och jag förstår att de tror att det är vår nu i januari, jordtemperaturen har gett dem signal om det, medan ryska Vaclav inte ens syns till alls, inga blad som tur är. Vaclav är en långsamväxande sort och ger därmed bättre härdighet under vintern.

Franska sorter är oftast kyllagrade (i cirka +2°C) efter skörd vilket medför att de också här i Sverige kan börja växa på hösten om de sätts för tidigt. I regel sätts vitlök i Frankrike i januari, liksom på brittiska Isle of White och i Italien medan de i vårt klimat ska sättas när jordtemperaturen är nere vid 3 -5°C just för att undvika att de börjar skjuta blad för tidigt.

För det är när jorden får en temperatur av runt 3°C som vitlöken vaknar till liv igen! När jag mätte temperaturen i några av mina odlingsbäddar den 30 januari 2020 var den mellan 3,5 – 4°C. Tidigare har den i enstaka perioder i december och i januari varit högre, med dagstemperaturer på 7- 10°C så det är helt normalt att de tidiga sorterna reagerar med att skjuta blad, även om nätterna har bjudit på några minusgrader. Men som sagt, var observant på väderleksrapporteringen och ha eventuell täckning i beredskap.

Minusgrader och klyftbildning, några andra fakta
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vitlök odlas världen runt.  I Melbourne, Australien har i juli (deras vinter) en medeltemperatur på 9,4 grader med lägsta på 5.6 grader och i juni och augusti lite över 10 grader med lägsta runt 6,4. Alltså inga minusgrader.

Kina, som är världsledande står för cirka 80% av världsproduktionen. Inte långt från Peking, i Shandong sydöst om Peking, finns stora odlingsområden men man ska komma ihåg att Kina är till ytan lika stort som hela Europa och har mängder av olika klimatzoner.

Källa: CLIMATE.DATA.ORG
Källa: CLIMATE.DATA.ORG

Indien ska vara land nummer två. I USA är orten Gilroy i Kalifornien ett stort Mecka för vitlöksodling och de hävdar även at det är världens vitlökshuvudstad. Nåväl, det finns många orter som aspirerar på den titeln.

Där vitlök odlas kommersiellt i Frankrike sätts den oftast i november och vitlöken börjar där skjuta blad i februari för att börja klyftbildningen i maj. Utan minusgrader under vintern. Skörden blir i juni och den torkas under flera veckor, därför firar man skörden med vitlöksfestivaler i mitten, slutet av juli, på några håll även i början av augusti.

Morado och Cledor sorter som är särskilt lämpad för sättning på våren om vintern är som vintern 2019/20. Så det kan löna sig att spara några från höstens utsäde till våren. Använd aldrig vitlök som söljs i matbutiken, ingen vill ha jorden smittad av sjukdomar. Köp alltid certifierat utsäde!

Morado, använd aldrig vitlökar från matbutiken i trädgårdslandet.  Foto: Kerstin Engstrand
Morado, använd aldrig vitlökar från matbutiken i trädgårdslandet. Foto: Kerstin Engstrand

 

Här lite mer väderfakta för orter jorden runt där vitlök odlas utan problem:

vitlokw1

 

Källa: CLIMATE.DATA.ORG

Läs också:

Så lyckas du med vitlök

Vitlöken gror i kylskåpet, vad kan jag använda den till?

Text och foto: Kerstin Engstrand

Tobaksplanta. Foto: Kerstin Engstrand

Småflugor som bananflugor och sorgmygg brukar vara ett litet gissel när man ivrigt odlar sina små plantor tidigt på våren. Att köttätande växter är bra flugfångare är ganska allmänt känt men det finns andra växter som är minst sagt lika effektiva, om inte ännu effektivare. Som flugor på en köttbit fastnar de små sorgmyggen och fruktflugorna på tre ganska vanliga ettåriga växter som du dessutom kan fortsätta att odla utomhus. De är helt enkelt fångstväxter som inte skadas av ohyran. Troligen har du någon gång redan odlat dem eller kanske till och med odlar dem just nu.

Bönor snabbaste alternativet
Brytböna 'Mascotte' är en lågväxande böna här odlad som flugfångare. Foto: Kerstin Engstrand
Brytböna ‘Mascotte’ är en lågväxande böna här odlad som flugfångare. Foto: Kerstin Engstrand

Bönor drar till sig småflugorna, jag odlar alltid några av en låg sort som blir cirka 40 cm hög i tre krukor, en på vardera sidan av fönstret och en i mitten och de fångar snabbt in de allra första små flyn som dyker upp. Det är stjälkarna de fastnar på. Två till tre bönor i en vanlig 9 cm kruka fungerar suveränt bra.

Litchitomat effektiv
Foto: Kerstin Engstrand
Sorgmyggen sitter effektivt fast men skadar inte växten. Foto: Kerstin Engstrand

Även vissa tomatsorter har samma effekt, i alla fall de som har hårigare stjälkar än andra. Effektivast i familjen Solanum är som jag upplevt litchitomat (blek taggborre). Även här är det stjälkarna som de fastnar på. Plantorna överlever denna funktion bra, jag planterar sedan ut dem och de växer på bra och ger skörd långt in på hösten.

Läs mer om hur du lyckas med litchitomat, klicka här (artikeln öppnas i nytt fönster/ny flik).

Tobaksväxter är högeffektiva
Foto: Kerstin Engstrand
Stort som smått fastnar på tobaksplantans blad. Foto: Kerstin Engstrand

Tobaksväxter, varav främst de vitblommande och väldoftande med stora blad är en bra investering i ditt växthus. Även bladlöss fastnar både på stammen, stjälkarna och bladen. Dessutom sprider blommorna en ljuvlig söt doft när de blommar på kvällen. Länge har bland annat chiliodlare använt sig av tobaksplantor i sina växthusodlingar. Det påstås att ohyran blir beroende av nikotinet men det anger inte forskarna något om. För det finns mängder med växter där ohyran fastnar på liknande sätt.

Dubbel nytta
Här är det ståplats som räknas. litchitomatens stjälk är fylld av främst sorgmygg.  Foto: Kerstin Engstrand
Här är det ståplats som räknas. litchitomatens stjälk är fylld av främst sorgmygg. Foto: Kerstin Engstrand

Forskare vid North Carolina State University¹ har dessutom upptäckt att denna fälla som de lätt klibbiga och ludna bladen utgör även drar till sig andra insekter som är efter de insekter som fastnat på bladen. Just dessa ska vara positiva för växterna och i kommersiell odling så ökar skörden om de hittar dit. De insekter som fastnar på de ludna bladen är sådana som inte är skapade för att kunna hantera klibbiga och håriga ytor. Den ”goda” insekten de har forskat på är en styltskinnbagge, Jalysus wickhami. Denna bagge har som namnet anger långa ben och just dessa gör att den kan elegant ta sig fram på de klibbiga bladen! Och trots att den dricker bladsaft på tobaksväxten så skadas den inte. Även en styltskinnbagge blir törstig när den jobbar. De hittade även ett klart samband mellan att de goda insekterna ökade i antal om man tillförde fruktflugor på bladen. Vilket i sin tur ökade skörden av tobak!  Samtidigt som inte övriga angrepp ökade. Varför de inte skedde har de inte kunnat belägga, även om deras hypotes är att baggens ökade framfart håller övriga angrepp på avstånd.

Över 25 ekonomisk viktiga grödor har klibbiga blad/stjälkar och troligen kan de alla vara lika effektiva. jag ser fram emot mer forskning i detta intressanta ämne!

Läs också om köttätande växter och andra tips om hur du bli av med bananflugor och sorgmygg, klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand


¹Peter N. Nelson, Hannah J. Burrack, Clyde E. Sorenson. Arthropod entrapment increases specialist predators on a sticky crop and reduces damage. Biological Control, 2019; 137: 104021 DOI: 10.1016/j.biocontrol.2019.104021

Giallo Da Serbo Del Vesuvio, Yellow di Serbia eller Vesuvio giallo , tre namn på samma sort. Foto: Kerstin Engstrand

Januari och jag väljer och vrakar bland mina tomater. Aha, hon ska så tänker du säkerligen. Nej, jag väljer bland färska tomater som jag odlade i somras. I flera lådor, typ öppna kartonger ligger de och mår bra. Kartonger ligger mörkt och i det svalaste utrymmet jag har, runt 18 grader.

Det är sorter som brukar kallas för vintertomater. De är extra hållbara, de mognar sent på sommaren eller tidig höst och kan plockas in gröna. De jag har just nu plockade jag in i mitten av oktober.  Och de är alla odlade på friland, i pallkragar i växtzon 3, i norra Stockholmsområdet.

Det är bara så underbart. Det är lyx! Jag mår bra när jag väljer några att steka ihop med hemmaodlade bönor och vitlök i olivolja. Bönorna tar jag fram från frysen, vitlöken förvaras i rumstemperatur på samma ställe som tomaterna. Tillsammans med några ägg eller lite fetaost blir detta en härlig lunch som man står sig länge på. Eller prov att steka några vintertomater med fisk eller finhacka med vitlök och lägg på rostat bröd, bruschetta.

Vintertomater är tomater som man använder i såser eller som jag gör, stekta. De är inte direkt tomater man äter direkt. Skalet är lite tjockare och smaken lite syrligare än vanliga tomater.

Här är sorter som jag brukar samodla i en pallkrage om 80 x 120 cm, en pallkrage som är en våning hög. Fyra plantor fungerar mycket bra i en pall. Jag planterar dem i kragens hörn. Vintertomater klarar torka bättre än vanliga tomater. Självklart går det bra att odla i högre pallkragar eller stora minst 20-liters krukor också. Det gör jag också.

Fyra vintertomatplantor i en pallkrage. När det blir riktigt varmt ute, som sommaren 2019 sätter jag på detta vita fiberduksskydd mot solen. Allt för att slippa vattna så mycket.  Foto: Kerstin Engstrand
Fyra vintertomatplantor i en pallkrage. När det blir riktigt varmt ute, som sommaren 2019 sätter jag på detta vita fiberduksskydd mot solen. Allt för att slippa vattna så mycket. Foto: Kerstin Engstrand

Jag tjuvar aldrig mina tomater, det fungerar suveränt utan att tjuva. Det blir visserligen lite trångt men fungerar bra ändå.

Dessa sorter brukar jag förkultivera, det vill säga jag sår inomhus för senare utplantering. Jag så r dem i början av mars för utplantering i slutet av maj, början av juni, allt beroende på hur våren och försommaren blir.

Ponderosa är de gula, de rödare är Mallorquin.  Foto: Kerstin Engstrand
Ponderosa är de gula, de rödare är Mallorqui. Tomaterna togs in mer eller mindre gröna i oktober och bilden är tagen i mitten av januari. Foto: Kerstin Engstrand

Ponderosa är runda som varierar i färg från gult till gulorange. Sorten saknar den karakteristiska spetsen som brukar känneteckna en vintertomat. Varifrån sorten härstammar varierar, några anger Serbien vilket är osant, Syditalien är det som gäller, den är mycket vanlig i odling i Syditalien. Den anses vara den allra mest hållbara man kan finna. Det finns en berättelse att det ska ha varit munkar som främst ska ha odlat Ponderosa. På italienska heter tomat pomodoro, av pomo= äpple och oro=guld och som små guldäpplen ser de ut där de ligger i sin kartong. I stekpannan när jag steker dem tillsammans med ägg är det oftast svårt att se skillnad på vad som är äggula och tomat!

Ponderosa blir 150 till 175 cm hög och blir lite yvig, går utmärkt att odla i en pallkrage som är en pallkrage hög eller i en 20-liters kruka. En stödpinne behövs.

Ponderosa kan under vintern även förvaras hängandes i klasar men jag tycker det blir bättre att lägga dem i kartonger. Jag har helt enkelt inte ett utrymme som är svalt nog under hela vintern. Hänger klasarna för varmt ruttnar tomaterna lätt då de i en klase ligger tätare tillsammans än i en kartong. Ligger tomaterna utspridda utan större kontakt med varandra håller de bättre.

Och så är det så skönt att inte ha hela frysen full av tomater!

Plantavstånd 50 cm.

Giallo Da Serbo Del Vesuvio, Yellow di Serbia eller Vesuvio giallo , tre namn på samma sort. Foto: Kerstin Engstrand
Giallo Da Serbo Del Vesuvio, Yellow di Serbia eller Vesuvio giallo, tre namn på samma sort. Foto: Kerstin Engstrand

Vesuvio giallo är den vintertomat som dessutom är en av de första att mogna på friland! Detta oavsett hur varm sommaren är. Den går bra i en pallkrage som bara är en etage hög och lika bra i en som har två etage i höjd. Detta är en av fördelarna med vintertomaterna, de är mycket torktåliga.Vesuvio giallo är en klar vinnare, och god!

Den enda tomat jag förlorat när jag odlat i en pallkrage var en icke vintertomat.

Vesuvio giallo är god färskt och vinterlagrad. Den håller dock inte att lagras lika länge som ponderosa men i mitten av januari är de fortfarande fina. Att den har fått sitt namn efter vulkanen Vesuvio beror helt enkelt att den odlas på dess sluttningar.

Varje tomat har en pizzo, en spets, och väger runt 25 gram. Sorten är mycket rikgivande och räknas som en högväxande sort. Ska egentligen ”tjuvas”, det vill säga sidoskotten ska tas bort men det gör jag aldrig.

Det finns en annan gul vintertomat, Yellow di Serbia som troligen är samma som Vesuvio giallo. Har odlat båda och kan inte hitta någon skillnad. Liksom ponderosa anses även Vesuvio giallo ursprungligen komma från just Serbien. Jag har träffat italienska odlare som kallar dessa gula tomater för Giallo Da Serbo Del Vesuvio, ett namn som kombinerar de två vilket säger mig att det är samma sort. Plantavstånd 70 cm.

Nu är det inte bara Italien som har vintertomater, de finns även i Portugal och Spanien. Två spanska är i mitten av januari fortfarande fina. Den ena är lite sträv i ytan, den andra helt vanlig slät och blank.

Mala cara är en vintertomat som ska se ut så här!  lite skrovlig yta och persikofärgad som mogen. Foto: Kerstin Engstrand
Mala cara är en vintertomat som ska se ut så här! lite skrovlig yta och persikofärgad som mogen. Foto: Kerstin Engstrand

Mala cara är den som är lite sträv. Först när man ser den på håll liknar den en persika, en liten sådan. Mala cara kan närmast översättas till blekt ansikte, dåligt ansikte och det stämmer bra. När jag första gången såg den mogen trodde jag att den hade fått någon sorts angrepp men som tur var ska den se ut så här. Denna sort tillhör de potatisbladiga, bladen liknar alltså potatisblad och inte tomatblad. Den har aldrig mognat utomhus, jag odlar den i en envånings pallkrage, men eftermognar finfint inomhus. Jag tar in den innan första frosten, vanligen i oktober och då är de gröna. Ett problem dock, den ger stora skördar!  Plantavstånd 70 cm.

Det händer att Mallorqui får en liten pizzo, en spets men inte alltid.  Foto: Kerstin Engstrand
Det händer att Mallorqui får en liten pizzo, en spets men inte alltid. Foto: Kerstin Engstrand

Mallorqui liknar mera en traditionell vintertomat, den får oftast en liten spets, men inte alltid. Färgen är röd med lite gult på toppen vid bladfästet, ja den har de spanska färgerna! Är inte lika vigorös som Mala cara och Vesuvio giallo. Mallorqui ger runda och vad som handeln kallar för normalstora tomater på 100 gram, ibland hela 120 gram. Smakar bra och har som alla vintertomater en lätt syrlig smak. Ska egentligen tjuvas. Plantavstånd 50 cm. Behöver växtstöd.

Vad är detta? Jo, till vänster en spetspaprika och till höger en hållbar tomat. Banantchik. Foto: Kerstin Engstrand
Vad är detta? Jo, till vänster en spetspaprika och till höger en hållbar tomat. Banantchik. Foto: Kerstin Engstrand

Banantchik odlade jag för första gången sommaren 2019. Den rubriceras inte som en vintertomat utan anges i regel som en tomat med lång hållbarhet och det kan instämma med. Den är en avlång smal gul tomat som är förvillande lik en snackpaprika! Dess ursprung lär vara Ryssland men finns i europeiska fröfirmors sortiment. Varje tomat väger mellan 75 gram till hela 120 gram, de större blir 15 cm långa.  Är fortfarande finfin i mitten av januari. Växer i klasar om fem till tio tomater per klase,  jag odlade den i en 20-liters kruka.  Blir en hög planta på cirka 180 cm. Ska ha en utvecklingstid på 75 – 80 dagar.

Sugen på att läsa mer om vintertomater, piennolo?

Kerstins vintertomat

Så här gör du en piennolo

Piennolo, söderns hälsosamma guld

Recept på den godaste tomatpajen gjord just på piennolotomater: Starka sommarsmaker Tarte Tartin Tomate

Klickar du på en länk öppnas artikeln i nytt fönster.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Liten snackpaprika 'Hamik' odlad i en airpot. Foto: Kerstin Engstrand

Snackpaprika, så kallas de också, de små minipaprikorna som finns flera sorter av. Läckert guldorange, gröna, gröna eller rentav lila. Januari och februari är utmärkta månader att så dessa godbitar.

Sorten Hamik, Capsicum annuum (Paprika-Gruppen) ‘Hamik ‘är min favorit. Det är en söt och smakrik liten paprika som jag mer än gärna ungnsbakar i halvor fyllda med fetaost. När jag som ung tjugoplusåring lärde mig laga mat i Italien så var ett budskap att paprika alltid ska avnjutas tillagad, rå paprika anser italienarna är för hårdsmält. Det rådet bryter jag emot, Hamik är som gjord att äta direkt från plantan!

Hamik har även en annan fördel, den har knappt några frön varför den är lätt att gröpa ur. Det finns även snarlika sort, lika orange och lika liten, som säljs som snackpaprika ‘Snacking Orange’ som är lika god.

Dessa små paprikor blir ganska låga plantor och går utmärkt att odla kruka. Både sju- och tioliterns fungerar mycket bra. Jag odlar i urnjord och ger näring i form av tomatpinnar som man sticker ner i jorden. De avger näring till växten vid varje vattning och de räcker i 60 dagar. Enkelt, effektivt och bekvämt. Har använt dessa tomatgödselpinnar sedan de kom, kan det vara på 1990-talet någon gång?

Blommor , omogen frukt och strålande mogna orange frukter på en och samma gång.  Foto: Kerstin Engstrand
Blommor , omogen frukt och strålande mogna orange frukter på en och samma gång. Foto: Kerstin Engstrand

Det är extra roligt att odla Hamik då man har så mycket att iaktta. Som hur en frukt går från grönt till orange.  Att det finns både omogna och mogna frukter samtidigt på plantan och blommor! Och inte att förglömma, det känns så lyxigt att odla egen paprika i kruka ute på balkongen eller i trädgården.

Inte nog med det, Hamik fungerar även bra uppe i norra Sverige. Känner till flera som får bra skördar i växtzon 7. Den fungerar även att odla i pallkrage i soligt läge.

Snackpaprika kan förkultiveras inomhus redan i januari och i februari för tidig skörd. Jag sätter ut mina plantor i slutet av maj, början av juni allt beroende på hur vädret är. Då börjar jag kunna skörda i augusti och sedan fortsätter skörden hela hösten, till och med efter det att jag tagit in plantorna i oktober kan jag fortsätta skörda. De sista skördade jag på julafton! Plantorna är lätta att ta in, de är så nätta. En minipaprika blir mellan sex och nio centimeter lång.

När frukterna mognar sprids färgen sakta uppåt på plantan.  Foto: Kerstin Engstrand
När frukterna mognar sprids färgen sakta uppåt på plantan. Foto: Kerstin Engstrand

Jag toppar aldrig plantorna, det behövs inte men däremot behövs en liten stödpinne. En planta blir i regel cirka 40 cm hög. Soligt läge, i söder eller sydväst trivs den bäst. Hamik ger mycket bra skörd odlad i kruka på balkongen eller ute i trädgården, växthus behövs inte. Jag brukar få ett tjugotal frukter per planta, riktigt heta somrar det dubbla! Det sägs att man får bästa skörden om man knipsar bort det första fruktämnet som kommer. Ett knep jag än så länge inte använt mig av men som jag lovat mig själv ska testa – om jag kommer ihåg det.

En annan klar fördel med att odla i krukor utomhus att då brukar plantorna inte angripas av bladlöss vilket annars lätt händer i växthus eller i uterum.

Det finns också en mix som säljs som Mini Bell Pepper Mix. Det är inte olika sorter i den blandningen utan en sort som beroende på frukternas mognadsgrad ger grön, orange, röda eller lila frukter.

Läs också: Tre chilipepparfavoriter

Läs också: Odla en elefant eller en spaghetti

Text och foto: Kerstin Engstrand

Chili av sorten 'Spaghetti (säljs även under namnet 'Spagetti'. Foto: Kerstin Engstrand

Att chilisorten ‘Spaghetti’ (säljs även under namnet ‘Spagetti’) heter som pastasorten är väl nästan en självklarhet. Den blir lång och smal och kan ibland bilda små vackra kurvor eller små knutar. Är du skicklig kan en enda frukt bli 30 cm lång, det finns de som lyckats att få längre än så!  Men den är väldigt spektakulär att odla och man kan tävla om att få den längsta.

Frukterna är gröna ganska länge för att plötsligt bli knallröda. Varje planta ger rejält med frukter. Jag odlar dem i så kallad airpots om tio liter och tiolitershinkar som jag gjort hål i botten i. När frukterna kommer brukar jag ge plantorna lite extra stöd, några mindre bambupinnar räcker bra. Plantorna blir inte jättehöga, runt 70 cm.

Torkade chilifrukter av sorten 'Spaghetti'.  Foto: Kerstin Engstrand
Torkade chilifrukter av sorten ‘Spaghetti’. Foto: Kerstin Engstrand

Spaghetti är lätt att torka, den är så smal, mindre än en centimeter bred, vanligen cirka 7 mm som bredast. Detta gör den även lätt att smula sönder och göra chiliflakes av.

Vad smakar då denna spaghettichili? Det är en mild till medelhet chili, styrka 8 000 scoville. Skulle likna den vid en paprika med lite bett i. En brasklapp dock, det händer att enstaka frukter är starkare på runt 10 000 Scoville.

Jag brukar så i januari eller i början av februari, de på bilderna här är sådda 16 februari men många sår dem redan i början av december. Spaghettiplantor kan man övervintra frostfritt för fortsatt odling nästa år.

Och en elefant
'Elephant pepper'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Elephant pepper’. Foto: Kerstin Engstrand

Liksom sorten Spaghetti har ’Elephant Pepper’, som även finns under det riktiga namnet namnet ’Vezena Piperka’, fått sitt namn efter sitt utseende. Sorten lär ursprungligen komma från Makedonien. Denna chilis skal ser ut som skrynklig elefanthud medan Vezena Piperka lär betyda broderad peppar. Dock är den inte elefantgrå utan vackert röd. Den är först riktigt mörkt grön innan den går över till rött. Rodnaden börjar alltid från spetsen och går uppåt.

Elephant är en Capsicum annuum (Chilipeppargruppen) och frukten brukar växa i en liten böj. Plantan blir i regel nästan en meter hög men ger även bra med frukt om plantan blir lägre. Och den brukar ge tidig skörd!

Det är vad som anges en söt chili och inte så stark. Skulle likna smaken lite vid russin. Det mesta av hettan sitter längst upp där fröerna sitter. Men så ofta med chili så kan enstaka frukter vara starkare.

Den har lite hårdare skal än andra sorter men går utmärkt att torka. När en frukt är riktigt mogen kan man känna att skalet redan är ganska torrt.

Jag odlar Elephant i 10-liters svarta krukor och krukorna står ute i trädgården. Den fungerar även bra att odla i pallkrage eller på friland. 2019, som inte var någon supervarm vår, skördade jag mina första frukter den 11 juni från plantor som var sådda den 13 januari. Fröna brukar gro efter nio dagar utan värmematta i rumstemperatur, med värmematta lite tidigare.

Det finns även en mindre variant, MINI Elephant Pepper, som ska vara sötare och ge större skördar än Elephant Pepper.

Scovillestyrka: 1 000 till 5 000

 

De ljusa strecken, sprickorna på Elephant Pepper är ingen sjukdom utan karakteristiskt för just denna sort.   Foto: Kerstin Engstrand
De ljusa strecken, sprickorna på Elephant Pepper är ingen sjukdom utan karakteristiskt för just denna sort. Foto: Kerstin Engstrand

Kuriosa: Skalets sprickor kallas för kork eller “jalapeño corking” vilket är naturligt för elefantpepparn men även andra sorter kan ibland få dessa sprickor. Då sker det i regel när det varit en stor variation i luftfuktighet. Oftast sker sprickbildningen när en period av mycket regn går över till en period av stark som och hög värme. Då reagerar frukten med att snabbt mogna, de spurtar och då blir det lite småsprickor. Att skal på vanlig chili då spricker behöver man inte oroa sig för, frukterna brukar reparera skadan själva.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Het-hetare-hetast

Den starka brännande, heta smaken kommer från ämnet capsaicin som inte löses i vatten. Hettan mäts i scovillegrader efter kemisten Wilbur Scoville. Man späder med sprit tills chilipepparn blir helt smaklös. De svagaste är de som bara måste spädas 0-100 gånger medan den starkaste, som  exempelvis sorten Red Savina, måste spädas hela 577.000 gånger för att bli helt smaklös!

Mild: 0-100 scovillegrader: vanlig paprika, så kallad söt paprika.

Medium: 1.000-2.000 scovillegrader: Ancho & Pasilla har denna styrka.

Het: 2.500-5.000 scovillegrader: Jalapeno

Mycket het:: 30.000-50.000 scovillegrader: Cayenne & Tabasco

Superhet: 100.000-350.000 scovillegrader: Thai & Habanero

Sedan finns det världens hetaste, Carolina Reaper brukar toppa den listan med en medelstyrka på 1. 641.000 Scoville samt att det finns uppgifter på hela 2.200.000!

Husmorstips: Smörj in huden med olivolja om du drabbas av klåda när du tar hand om din skörd, ett gammal beprövat tips som fungerar.

Sugen på mera chili, läs också: Våra 3 chilipepparfavoriter

Text och foto: Kerstin Engstrand

Guldlök i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Golden garlic, gyllene vitlök, låter det inte vackert?  När jag först hörde jag talas om den blev jag så nyfiken och trodde inte att den fanns att få tag på i Sverige. Men det gör den! Guldlök. En gammal mormorsväxt!

Allium moly är det vetenskapliga namnet och guldlöken lär vara en av de äldsta odlade lökväxterna i norra Europa.

Den omskrivs främst som trevlig kantväxt eller som undervegetation till buskar och häckar. För i maj, juni blommar den med små flockar av gyllene gula blommor.  Så har även jag odlat den i många år och trivs den sprider den sig sakta men säkert.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Garlic, ja, smaken påminner om vitlök, golden för att blommorna är intensivt guldgula och själva löken är gulbrun. Du kan äta både löken och bladen, samt blommorna. Jag låter lökarna vara i fred då jag vill att de ska sprida sig, de brukar bilda sidolökar.  De lökar jag skördar odlar jag i en pallkrage, som kantväxt.

I boken Trädgårdsmästaren, handbok i praktisk trädgårdsskötsel skriven av Johannes Böttner (tyskt hortonom) och Nils Blomgren, 1926 beskrivs guldlöken kapitlet om grönsaksträdgården, som avart till vitlök:

”En avart (Allium Moly) finnes också, vilkens lökar äro guldgula samt betydligt mildare i smaken. ”

Medan nestorn Sven Gréen har med guldlöken i sin bok ”Från snödroppe till tidlösa” (1985) där han rekommenderar den till den tidens mest populära inslag i trädgården, stenpartiet.  Sven Gréen 1905-1990) var länge aktiv i trädgårdsprogram både i radio och tv och var fram till 1970 rektor för trädgårdsskolan i Norrköping. Där, i Norrköping träffade jag honom i sällskap med min mamma som var mycket trädgårdsintresserad.

Guldlök växer i tuvor. Den blommor i maj-juni, trivs i halvskuggigt läge och blir 15 – 25 cm hög. Den förvildar sig sakta men säkert, bland annat sprider sig med frö.

Lökar av guldlök. Foto: Kerstin Engstrand
Lökar av guldlök. Foto: Kerstin Engstrand

Lökarna är ganska små varför de bör sättas så tidigt som möjligt på hösten. Ge gärna en näve benmjöl vid planteringen och en ny näve på våren. Efter blomningen vissnar den ner helt så odlar du den i pallkrage gäller det att ha koll på växtplatsen.

Guldlök är härdig i hela Sverige förutsatt att den planteras väldränerat. Vild växer den i sydvästra Frankrike mot östra Spanien.

Ser du guldlök i butiken så passa på att köpa!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Svarthallon 'Jewel'. Foto: Kerstin Engstrand

Bär med udda färger, som svarta hallon, kan det vara intressant att odla? Vi som trädgårderar brukar vara nyfikna av oss och vi har odlat svarthallon nu i ett par år. Vi föll för att de var så vackra, de påminner mycket om björnbär.

Väl inköpta läste vi på och fann att de anses vara särskilt nyttiga, rika på vitamin C och flavonoider. Den svarta färgen beror på att bären innehåller antocyanin som ska vara en kraftig antioxidant.

För det första, svarthallon växer snabbt och kraftigt! Vips så var den nyplanterade busken hög, över 1,5 meter. Jag tog mig friheten att beskära den, klippte av några grenar cirka 20 cm över marken och då förgrenade den sig fint.

Busken ger som vanliga hallon bär på fjolårets skott. Bladen är friskt gröna, ganska stora och har vit-silverskimrande baksida, en ganska fräsch buske helt enkelt.

Svarthallon 'Jewel' Foto: Kerstin Engstrand
Svarthallon ‘Jewel’ Foto: Kerstin Engstrand

I mitten av juli börjar bären bli mogna, oavsett sommar. Först ser bären ut som vanliga hallon och har man flera hallonbuskar så är det bra att särskilja svarthallon så att alla familjemedlemmar vet om att man ska vänta till just dessa blir svarta. Bären är mogna då de släpper när man försiktigt tar i dem.

Hur smakar de då? Efter att ha haft provsmakning av flera sorter och involverat hela vänkretsen har vi kommit fram till att de har först en lätt kryddig smak för att ge en eftersmak av lite viol. Svarthallons smak är alltså ljusår från vanliga så kallade mormorshallon. De är framtagna i USA och lär även vara populära att göra sylt och likör av. Vi föredrar dem i frukostyoghurten men kommer troligen att göra sylt av dem nästa år.

En varning, svarthallon är som sagt snabbväxande och kan faktiskt bli tre meter hög, även fyra meter höga buskar har vi sett och då i vanlig, välgödslad trädgårdsjord odlade i pallkrage. De är taggiga men inte så att vi störs. Våra blir cirka två meter höga. Plantera med ett avstånd av 40 cm mellan plantorna.

Rubus occidentalis är dess vetenskapliga namn och det finns en mängd namnsorter på marknaden, vi har köpt plantor som har benämns ’Jewel’ och ’Black Jewel’ som vi dock tror är samma.

Vi odlar i växtzon 3, men det finns rapporter om att svarthallon trivs bra i zon 4 och zon 5. Läget ska vara soligt och skörden börjar i mitten av juli och fortsätter sedan succesivt i ett par veckor.

Grenar som givit skörd blir på hösten bruna och det syns tydligt vilka som ska tas bort. Vi har valt att ta bort den gamla veden nästföljande säsong och det har fungerat utmärkt. Några rotskott verkar svarthallon inte skjuta utan alla skott kommer från plantans bas.

I och med att skotten kan bli så långa fungerar det bra att odla längs en spaljé.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Röd hassel. Foto: Kerstin Engstrand

Rika på nyttigheter som proteiner, mineraler och vitamin E samt så goda rostade eller i bakverk, det finns anledning till varför hasselnötter är så populära.

Har du ett hörn av trädgården som ligger lite i halvskugga vill jag slå ett slag för en egen liten hassellund. För färska hasselnötter smakar bra mycket bättre än de som lagrats en tid. Lejonparten av de vi köper till jul kommer från Turkiet och är av en annan sort än vad som kan odlas här, de importerade har oftare ett hårdare skal.

Det går alldeles utmärkt att odla hasselnötter i Sverige. Jag har hittat stora bestånd av hasselbuskar i skogarna utanför Uppsala. Det finns även buskar i Umeå och i Dalarna som ger frukt. Det sägs att de kom hit strax efter istiden. De trivs i näringsrik jord och i naturen hittar man de oftast i hagmarker och i barrskogar. Halvskuggigt läge ska det vara. Har du en sluttning i halvskuggigt läge så kan den vara ett bra alternativ för din hassellund, bara det inte är för brant. Buskarna klarar branta sluttningar men du ska kunna stå stadigt när du skördar.

Hassel trivs i lundmiljö. Foto: Kerstin Engstrand
Hassel trivs i lundmiljö. Foto: Kerstin Engstrand

Alla former av hassel blommar tidigt på våren, på bar kvist det vill säga innan bladen har sprungit ut. Honblommorna är rubinröda och små, i storlek knappnålshuvud typ de med glashuvud, medan hanblommorna är gula hängen som liknar de som björkar har. Hassel är vindpollinerade och har du exempelvis en ormhassel på tomten hjälper även den till med pollineringen. Dock så blommar honblommorna före hanblommorna, men det brukar bli nötter i alla fall. För säkerhets skull rekommenderar man att ha flera buskar och då blanda flera sorter. Den tidiga blomningen är också viktig för humlor och bin.

Hassel har ett upprätt växtsätt. Hassel, Corylus (Hasselnöt-Gruppen), är lättskötta, behöver ingen direkt skötsel men med tiden bör man glesa ut buskarna och det gör man lättast genom att regelbundet ta bort de äldsta grenarna och då från basen av plantan, men lämna alltid 10 cm kvar. Glesa buskar ger mer skörd.

Härdigt till och med växtzon 4. Kan bli hela fyra meter hög. All hassel blir cirka hälften så bred som hög med smalare bas. Nötterna är skördemogna i oktober-november.

Hasselnötter, fortfarande gröna och omogna. Foto: Kerstin Engstrand
Hasselnötter, fortfarande gröna och omogna. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns minst ett 40-tal namnsorter men idag bruka man rekommendera de storfruktiga. Storfruktig hassel, ger som namnet säger stora nötter Det finns flera sorter som är storfruktiga, bland annat ‘Jättenöt från Halle’ som vi ofta här hemma ser angiven som en dansk sort (’Halleske Kämpe´) medans danskarna anger att den är tysk vilket är det korrekta. Den säljs även under namn som ’Stor Zellernöt’,’ Halls Gigant’ och ’Riesennuss’. ‘Jättenöt från Halle’ ska vara ganska motståndskraftig mot nötviveln.

En annan bra storfruktig sort är ’Cosford’ som har ett mjukare skal än andra sorter och anses i princip vara självbefruktande.

Dessa sorter är lite dyrare än vanlig hasselnöt, runt 3 – 400 kronor, ibland lite mer. En vanlig buskstorlek är 60 till 80 cm hög. Alla storfruktiga sorter är hybrider av Corylus avellana och Corylus maxima.

’Lambert Filbert’ är en annan sort som rekommenderas för vårt klimat. Den har vitt fruktkött och ganska stora, mellan 20 till 30 mm äggformade nötter och oftast fem i varje klase. Ger bra skörd och kan ibland redan vara skördemogen i slutet av september. Rekommenderas tillsammans med ’Cosford’ för att få bra skörd.

Mycket vackra är de rödbladiga där ‘Rote Lambertsnuss’ är den som är lättast att få tag på här i Sverige.

Hur mycket skörd kan man få? Ja det beror på plantans storlek men har man tur får man med tiden upp till 4 kilo, dock skulle jag inte hoppas på så mycket per planta, kanske på halva mängden.

Man kan även äta hasselnötterna när de är gröna, det har blivit lite ”inne”, då skördar man de gröna nötterna när det så kallade svepet fortfarande är grönt. Brukar vara i augusti. Eller så gör man nocino av dem.

  • Tomma hasselnötter, beror antingen på att befruktning inte skett eller så har nötviveln troligen ätit upp innehållet.
  • Ska du skörda stora mängder bruna, mogna nötter så kan du lätt skilja de tomma från de mogna genom att lägga alla nötter i en hink med vatten. De som flyter är tomma.
  • Bruna hasselnötter är mogna då de fyller upp hela skalet. Det bruka inträffa från början mitten av september och framåt. När de släpper när man vrider lätt på dem är de mogna. Ett annat tecken är när man finner några på marken, men ekorrarna vet om när det är dags, de har örnkoll, och där får man vara snabb.
  • Visste du att tryffel, den delikata svamp som växer under mark, trivs Särskilt bra tillsammans med hassel? Det finns hasselplantorn med inympad tryffelmycel att köpa. Dock, får du tryffeln att trivas blir det på bekostnad av hasselnötsskörden, men man kan inte få allt här i livet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Små fröplantor av sparris. Foto: Kerstin Engstrand

Har man både han och honblommande sparris så upptäcker man snabbt att det plötsligt dyker upp frösådda små plantor. De brukar vara lätta att känna igen, de ser ut som små luddiga gröna strån. Många liknar dem till små minijulgranar!

Dessa självsådda kan man plantera på en mera lämplig plats  och med tiden kommer de bli stora plantor, men det tar lite tid. Minst fem år.

Man kan även köpa sparrisfrön och så. Det är ett roligt och ett bra sätt att sakta men säkert utöka sparrisbeståndet.

En sort som jag brukar fröså heter ’Connovers Colossal’ som är en kulturarvssort från 1868. Den är en tidig sort och brukar ge rikligt och är god. Connovers Colosall har på grund av sina fina odlingsegenskaper belönats med utmärkelse AGM, Award of Garden Merit.

Sparris frön är helt svarta. De röda bär du sett i ditt sparrisland är fröställningarna, fröna finns inuti.

Bäst är att så sparrisfrön på våren, april, maj går utmärkt. Så i småkrukor, i vanlig trädgårdsjord, i regel brukar alla frön gro.

Fyll krukan med såjord, vattna och så sedan sparrisfröna över ytan. Täck med såjord, cirka 1,5 cm. Håll sådden fuktig men inte våt. Sådden ska stå i rumstemperatur, 20-25 grader. Det kan ta upp till en månad innan fröna gror men i regel går det betydligt snabbare. Och grobarheten brukar vara mycket god, nästan 100% av fröna gror.

När de små fröplantorna har vuxit till sig och blivit några centimeter höga ska sådden ställas svalare, allra helst i en temperatur av 15 grader. Har du sått i maj månad så kan de nu ställas ut.

Småplantorna kan sedan när de blivit 10 cm höga planteras om en och en, jag brukar plantera om dem till 7 cm krukor. I dem får de stå, utomhus och växa till sig.

Redan samma sommar kan du plantera ut dem på den tänkta växtplatsen men jag föredrar att ha dem i kruka två år till så att jag kan använda ytan där de ska växa till annat under tiden. Och jag tycker det är lätt att glömma bort småplantorna om de planteras ut redan första året. Jag planterar om dem successivt till större krukor, från 7 cm till 9 cm till 11 cm.

Under vintern gräver jag ner krukorna. Först år tre llanterar jag ut frösådderna på den slutliga växtplatsen.

Efter första vintern. Foto: Kerstin Engstrand
Efter första vintern. Foto: Kerstin Engstrand

Man kan tro att dessa små gosiga små plantor ska ha svårt att klara en svensk vinter men se det har de inte! På våren ser man att förra årets tillväxt har vissnat ner och i mitten av maj har nya skott vuxit fram!

Läs mer om hur du lyckas med din sparris:  Pallkrageodling: Tre pluspoäng för sparris, vårens verkliga primör

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...