Taggar Inlägg "Grönsaker"

Grönsaker

Foto: Kerstin Engstrand

Ärtor som gröda är högsta mode och vi är många som älskar att odla mängder med olika sorter. Här kommer lite inspiration för dig som är verklig nörd! En trädgård som kan göra dina grannar gröna av avundsjuka.

Denna trädgård var också tillägnad Dr Calvin Lamborn, växtförädlaren som tack vare en rejäl portion nyfikenhet och envishet fick fram den än idag mycket populära Sugar Snap. 1952 började han utveckla den och 1979 började den säljas kommersiellt.

Sugarsnap lovprisas i frökatalog från 1979.  Foto: Kerstin Engstrand
Sugar Snap lovprisas i frökatalog från 1979. Foto: Kerstin Engstrand

Ärtiga former dominerade, förstås. Överallt såg jag något nytt, och ofta fick man sig ett gott skratt.  Trädgårdsboden gick förstås också i grönt (och nej, smak ska man inte diskutera).

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Fåglar kunde också hitta mat, för vad döljer sig bland trampstenarna om inte ärter:

Friggeboden kallades “The Shrine” eller The Peavillon”och var förstås fylld med intressanta objekt, här en liten bildkavalkad:

Utsikt från boden mot trädgården.  Foto: Kerstin Engstrand

Utsikt från boden mot trädgården. Foto: Kerstin Engstrand

Inne i boden hittade jag denna maskin som jag aldrig sett tidigare men idag finns moderna varianter, elektriska sådana. En peasheller skalar helt enkelt ärtskidorna och ut kommer fina runda hela ärter.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Vackra mörkt lila lupiner, som är en ärtväxt, prydde en sida av trädgården.

Detalj från The Seedlip Garden. Foto: Kerstin Engstrand
Detalj från The Seedlip Garden. Foto: Kerstin Engstrand

Vattnet ska vara färgat med blåärter. Foto: Kerstin Engstrand

Vattnet ska vara färgat med blåärter. Foto: Kerstin Engstrand

Nog är trädgården en ärtig hyllning. Design av Dr Catherine MacDonald för firman Seedlip. Trädgården fick guldmedalj i kategorin “Space to Grow”. Catherine fick guld även för en trädgård hon gjorde för samma firma året innan, 2017. Familjen bakom den alkoholfria drycken Seedlip har odlat ärter i generationer. Deras odlingar ligger i Yorkshire och norra Lincolnshire.

Man ville också passa på att hylla munken Gregor Mendel,som bland annat använde ärtväxter i sin forskning. Han korsade olika ärtsorter och genom resultaten från dessa försök  lade han fram en teori om hur egenskaper nedärvs, att anlag slumpmässigt kombineras i avkomman. termer han använda var dominanta och reccessiva anlag, termer som används än idag. Mendel publicerade sina rön 1865 men de fick genomslag i början av 1900-talet och det efter hans död.

Klassiska risstöd och mera påkostade varianter. Foto: Kerstin Engstrand
Klassiska risstöd och mera påkostade varianter. Lägg märke till dekorationen på väggen i fonden. Foto: Kerstin Engstrand

Seedslip är en alkoholfri spridryck skapad för att vara ett bra alternativ till drinkar. Namnet Seedlip kommer efter den typ av skördekorg som användes på 1700-talet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Peas & Love hälsar Tom Harfleet (klicka så öppnas artikel om Tom i ny flik) som tidigare var ansvarig för Chelsea Flower Show och numera jobbar för Seedlip.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

samt en av världens främsta trädgårdsdesigners Giuliano Gubbelei som gillade denna ärtiga trädgård helskarpt. Dock är hans trädgårdsstil ljusår från denna.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Bladlössangrepp på inomhusodlad sallat. Foto: Kerstin Engstrand

Så har det hänt, jag har fått bladlöss på mina frösådda plantor! Detta är första gången i min odlingshistoria jag drabbats av bladlöss på mina frösådder. Och jag har odlat sedan barnsben vilket betyder nästan sex decennier! Och odlat under en mängd olika förhållanden. Först nu, just i år (2019) så fick jag bladlöss.

En tröst i bedrövelsen är att många med mig är drabbade i år.

Vad beror min invasion av? Ingen aning. När de dök upp hade jag inte tillfört något nytt mer än frösådder gjorda i olika odlingsmedia som pluggar av kokos och mineralull. Ingen ny gjord hade då kommit in i huset, inte heller några nya krukväxter och utomhus var det fortfarande minusgrader. Inomhus var det samma temperatur som vanligt, 22 grader.

Jag upptäckte dem först på mina sallatsplantor som odlades hydroponiskt. Usch, och så synd om de fina plantorna men insåg direkt att bladsallatshuvudens fina veck och skrymslen bjuder på optimala bladlusförhållanden så det blev till att ta bort dem helt.

Bladlöss på kronärtskocksblad. Foto: Kerstin Engstrand
Bladlöss på kronärtskocksblad. Foto: Kerstin Engstrand

Därefter blev det en mera noggrann okulär besiktning. Man känner verkligen att ögonnerven tränas när man är på bladlusspaning. Kletet från bladlössen är ju lätt att hitta men de plantor som bara hade några enstaka löss på sig var ju svårare att granska. Kronärtskockplantorna gillar de, några chiliplantor likaså samt någon enstaka aubergine. Men citrongräset nej. En planta kan vara omgiven av bladlusangripna och stå där helt fri och stolt.

Blad som knottrat sig och har inböjda kanter synar jag först. Bladlössen sitter då i regel på undersidan men kan också påträffas på bladens översida. Bladen är vänliga nog att rulla in kanterna så det bildar ett skydd mot den lilla koloni som slagit fäste där.

De trivs också längs stjälkarna.

 

Vad gör jag då?
Liten bladlusfamilj på en äggplantas blad (översidan). Foto: Kerstin Engstrand
Liten bladlusfamilj på en äggplantas blad (översidan). Foto: Kerstin Engstrand

Jo, jag klämmer ihjäl dem, fingrarna är ett bra vapen, men försiktigt för att inte skada plantorna.

Och jag ökar luftfuktigheten med hjälp av luftfuktare och sprayar växterna med vatten. samt jag har en fläkt som går igång med jämna mellanrum. Bladlöss älskar nämligen torr inomhusluft och vindstilla.

Samt jag håller avstånd mellan plantorna.

Det finns mängder av knep och recept på behandlingar mot bladlöss men min far, som var ostmästare, talade om att grädde var ett effektivt medel. Och det är det!

Gräddspray! Grädde med en fetthalt på 35-40% späds ut med vatten ( 1/3 dl grädde till 2/3 dl vatten). Gräddblandningen sprayas ut. Spraya även på lössen på jorden. I regel sitter bladlössen på toppskottet och på de nedersta bladens undersida. När lössen får gräddblandningen på sig blir det samma effekt som såpsprit. Spraya enbart när växten är i skugga. Jorden kommer att se lite grå ut men det påverkar inte växten.

Man kan också blanda till såpsprit, och sprayar bladen med.

Såpsprit mot bladlöss: Blanda 10 dl vatten med 20 cl såpa (gul eller grön) och 10 cl T-röd.

Bladlöss andas genom huden och både gräddspray och såpsprit tar bort deras förmåga att andas.

Efter ett dygn av bekämpning och petig granskning hade angreppet lugnat ner sig.

Vecka 1: Nu var det också dags att plantera om alla pluggplantor till små krukor med jord. Det blev köpt blomjord. Jag fortsatte min dagliga granskning, morgon, middag, sen kväll, tidig gryning, frukostdags, lunchtid, middagstid och sen kväll, så rullade den okulära besiktningen på. Det var lugnt i en vecka, vilket jag visste det skulle bli. Visserligen föder en bladlushona 4-6 levande ungar per dag men jag hade ju rensat rejält.  Ungarna är vuxna redan efter en vecka!

Vecka 2: Var det ett nytt, men väsentligt mindre utbrott, cirka en tiondel från ursprunget, troligen också för att den goda sallaten nu var borta. Men jag fortsatte med fingrar och med gräddspray och såpsprit samt sprayade även på jordytorna. Några plantor fick även gammalt nässelpulver som extra jordtäckning. Det lär vara bra sägs det och jag hade en burk hemma.

En bladlushona föder 4- 6 levande ungar per dag! Och efter en vecka är det dags för barnen att föda egna. Här en liten familj på undersidan av en äggplantas blad. Foto: Kerstin Engstrand
En bladlushona föder 4- 6 levande ungar per dag! Och efter en vecka är det dags för barnen att föda egna. Här en liten familj på undersidan av en äggplantas blad. Foto: Kerstin Engstrand

Vecka 3: Antalet var nu minimalt men inte helt borta. Det är fortfarande samma växter som är angripna. Samma sorter och samma växtexemplar. De är snälla de små liven som inte hoppar över till grannen. De växer ju mycket tätt, bara cirka 8 cm mellan varandra så det är lätt för dem att byta bostad. Det sägs att om bladlössen tycker det är för trångt om utrymmet så byter de plats. Uppenbarligen tycker de att jag berett dem lagom med plats då de inte hoppar vidare till de andra, mycket närliggande växterna.eller så är de närliggande mera motståndskraftiga och inte så attraktiva.

Vecka 4: Nu känns det som om de är borta men det är de nog inte. Det räcker med att en är kvar så kommer en ny invasion om jag inte håller efter. Och hålla efter kommer jag att göra. Det är god träning av finmotoriken och närsyntheten! Och jag undrar så varför jag drabbades i år. Det sägs att bladlöss kan transportera sig på jetströmmar och på så sätt lätt ta sig fram hela 100 mil.

Inrullade bladkanter och fläckiga blad är tydliga tecken på bladlusangrepp. Foto: Kerstin Engstrand

Inrullade bladkanter och fläckiga blad är tydliga tecken på bladlusangrepp. Foto: Kerstin Engstrand

Läs också:

Om nyttodjur som bekämpning av bladlöss: Nyttodjur mot bladlöss (länken öppnas i nytt fönster)

Om sorgmygg och bananflugor: Slipp bananflugor och sorgmygg  (länken öppnas i nytt fönster)

Om bladlöss ute i trädgården: Fingrarna bästa vapnet mot trädgårdens vanligaste angrepp (länken öppnas i nytt fönster)

Om sköldlöss: Hjälp, mina krukväxter har fått sköldlöss! (länken öppnas i nytt fönster)

Om ullöss och rotlöss: Ullöss och rotlöss, så bekämpar du dem (länken öppnas i nytt fönster)

Om nyckelpigor:  Nyckelpigor – specialister på bladlöss (länken öppnas i nytt fönster)

Man kan också köpa biologisk bekämpning. Enda nackdelen med dem är att inte sänds när det är minusgrader ute.

Ibland hittar man guldögonsländor inomhus. Var snäll mot dem, larverna äter mer än gärna bladlöss och de äter alla sorter av bladlöss. Foto: Kerstin Engstrand
Ibland hittar man guldögonsländor inomhus. Var snäll mot dem, larverna äter mer än gärna bladlöss och de äter alla sorter av bladlöss samt mjöllöss (vita flygare). Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Växtfynd på lantbruksmässa i Sankt Petersburg. Foto: Kerstin Engstrand

Den är en av de första som dyker upp på våren. Lite försiktigt, redan i de första dagarna mars – om det är barmark – visar den sina breda gröna blad mitt ute i en av min trädgårds rabatter. Det var på en lantbruksmässa i Sankt Petersburg 2001 jag fann en bredbladig lök. När jag frågade min ryska tolk, Ludmila, om den, sken hon upp som en sol. Den var hennes favoritlök! Slizun kallade hon den för, sibirisk kantlök på svenska. Den återfinns även i Linnés herbarium!

Glad säljare, vi förstod varandra utan att tala varandras språk.  Foto: Kerstin Engstrand
Glad säljare, vi förstod varandra utan att tala varandras språk. Foto: Kerstin Engstrand

Och numera är den även min favorit. Den odlar jag och använder som klippgrönt i omeletter istället för purjolök. För fördelen med den att den är trogen, år ut och år in kommer den. Mina plantor har jag nu haft sedan 2001 och de har fått flytta några gånger. Smaken påminner om ett mellanting mellan purjolök och gräslök. Utmärkt att göra soppa på och blomklasarna älskas av bin, humlor och fjärilar.

Behöver jag säga att mina kollegor som var med på resan efter att sett mitt fynd rusade och köpte de lökar som var kvar? Och en, som kom för sent till säljaren, fick några lökar av oss andra?

Början av mars och barmark, min ryska sibiriska kantlök är redan på gång. Foto: Kerstin Engstrand
Början av mars och barmark, min ryska sibiriska kantlök är redan på gång. Foto: Kerstin Engstrand

Bladen är 2 cm breda, saftiga och har en svagt nötaktig vitlökssmak. Beroende på växtförhållanden blir bladen mellan 30 och 50 cm höga.

Blomningstid: Slutet av juli – mitten av augusti. Sibirisk kantlök blommar andra året med ljust vitrosa blombollar. Tillväxten minskar då men den dör inte ut. Även blommorna är ätliga. Låt inte alla plantor gå i blom, några bör man låta blomma då de är riktiga insektsmagneter!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växtplats: Väldränerad, lätt jord. Trivs med andra örter som timjan. Väl etablerad klarar sig den utan vintertäckning, bara den växer väldränerat.

Härdighet: Mycket härdig, sibirisk kantlök är flerårig.

Förökning: Man kan hitta lökar och frö hos firmor med lite exklusivare sortiment. Så direkt på växtplatsen i april månad, eller på hösten. Markera sådden, fröna behöver oftast en köldperiod för att gro.

Lökar kan sättas både på hösten och på våren.

Plantavstånd: 10 cm.

Skötsel: Ingen extra gödsel eller vattning behövs. Dela plantan vart tredje, fjärde år. Och dela då med dig till andra som älskar purjolök!

Skörd: Smaken är bäst på våren och försommaren. Den är tidig, i zon tre visar den sig redan i början av mars, och i regel innan de första krokusarna blommar.  Skörda inte den första sommaren.

Även blomknopparna smakar bra. Foto: Kerstin Engstrand
Även blomknopparna smakar bra. Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Maskros i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Maskrosen är väl vårt mest kända ogräs, men släktet Taraxacum innehåller faktiskt mer än 900 arter som indelas i 14 sektioner. Det finns ishavsmaskrosor, strandmaskrosor, hornmaskrosor … Den fjortonde och sista sektionen är ogräsmaskrosorna som det lär finnas 500 arter av, och benmaskrosen är den som växer i gräsmattan. Och benmaskrosen är onekligen vanligast, de övriga ca 899 är ovanliga.

Det är i maj som gräsmattor och vägslänter börjar bli självlysande av maskrosor. Även ur asfalten skjuter de upp, deras växtkraft är enorm. Maskrosen har många fantasifulla namn i andra länder. I Frankrike kallas den ”kissa i sängen” och i Italien för ”lejontand” och betraktas som en delikatess. Ingen måltid ska vara utan sallad, säger fransmännen och blandar, liksom italienarna, gärna in späda maskrosblad i den.

Maskrosfrön från 1990-talet, och ja de gror fortfarande! Foto: Kerstin Engstrand
Maskrosfrön från 1990-talet, och ja de gror fortfarande! Foto: Kerstin Engstrand

Där kan man också köpa maskrosfrö i påse, de gror inte så bra i det varma klimatet som de gör hos oss. En enda blomma kan få flera tusen frön. Och alla är de försedda med fallskärm.

Så varför inte göra som fransmän och italienare, dags att ta tillvara på denna så lättodlade skatt?

Rödbladig maskros är idag det absolut senaste, om du vill ha någon enstaka som prydnad.  Eller en rosablommande! Klicka här för att läsa om rosa maskros.

Fröbollar av maskros. Foto: Kerstin Engstrand
Fröbollar av maskros, en verklig fröskatt! Foto: Kerstin Engstrand

2019 valde också Svenska örtasällskapet maskrosen till Årets ört. de anger att namnet maskros kommer av att det ofta finns små insektlarver i blomman, som man kallade maskar. De tipsar också om att steka blomknopparna med lite lök och kryddor.

Och inte att förglömma är att maskrosen är viktig pollenväxt för humlor och bin!

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Vitlök som börjat gro och lite chilepeppar som man inte hunnit ta hand om. Foto: Kerstin Engstrand

Detta trevliga problem kan ske om man har odlat för mycket vitlök och har kvar från förra årets skörd. Eller om årets skörd förvaras lite för fuktigt, som i kylskåpet. Vitlök ska förvaras i rumstemperatur.

Här får du tre tips om hur du kan ta vara på vitlöken:

1. Låt den gro!
Vitlök bildar snabbt rötter, dessa bildades efter två dagar. Foto: Kerstin Engstrand snabbt
Vitlök bildar snabbt rötter, dessa bildades efter två dagar. Foto: Kerstin Engstrand

Sätt vitlöken i en fin vas så att botten knappt snuddar vattnet så kommer den snart, troligen inom två dagar att börja rota sig. Samt att blasten börjar växa till sig. Vitlöksblasten kan du använda som grönt på smörgåsar eller på fisk. Klipp den och använd som gräslök fast med vitlökssmak.

Du kan även plantera vitlökarna i en kruka med jord och skörda på samma sätt.

2. Gör vitlökssalt
Vitlök. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök. Foto: Kerstin Engstrand

Grönsakssalt är populärt att använda som smakförstärkare på det mesta. Det är egentligen grönsaker och kryddor efter behov och smak med salt som konserveringsmedel. Det är enkelt att göra vitlökssalt men det tar tid, torktiden kan vara upp till flera dagar men å andra sidan så behöver man knappt bry sig under den tiden.

Grundregeln är att man tar 1/8 salt i förhållanden till mängden skalade vitlöksklyftor. Har du 4 dl skalade vitlöksklyftor så går det åt 0,5 dl salt.

Jag brukar göra två olika, ett med enbart vitlök och salt och ett annat där jag även tillsätter en till två mindre chilifrukter och två matskedar av någon bladkrydda som oregano, körvel eller persilja.

  1. Kör de skalade vitlöksklyftorna lätt i mixern.
  2. Tillsätt salt samt eventuella andra kryddor som chilipeppar och oregano/körvel/persilja medan mixern kör.
  3. Bred ut blandningen på ett bakplåtspapper eller liknande, så tunt som möjligt för då torkar det fortare.
  4. Låt torka i ugn i 50 grader, ha gärna ugnsluckan på glänt. Det tar i regel allt från en timme och längre beroende på hur tjockt lagret är. Har du tjockare lager kan man efter en timme vända på det (lyft över det till ett nytt bakplåtspapper är enklast) och fortsätta att torka i cirka en timme. Passa ugnen hela tiden. Därefter kan saltet torka i vanlig rumstemperatur.
  5. När saltflaken är riktigt torra ska de mixas igen. Nu kommer det att ryka bra så har öppningen i mixerlocket stängt!
  6. Häll upp på väl rengjorda och torra burkar.

Använder du ugnen nästa dag, och det är en varmluftsugn, så kommer du att märka att vitlöksdoften sitter kvar en stund just när värmen är påslagen, men den försvinner snabbt.

Vitlökssalt på g. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlökssalt på g. Foto: Kerstin Engstrand
3. Kyckling med 40 vitlöksklyftor
En vitlök brukar bestå av 12 klyftor.  Foto: Kerstin Engstrand
En vitlök brukar bestå av 12 klyftor. Foto: Kerstin Engstrand

Detta recept tror jag ursprungligen kommer från Marocko. Det är en rolig rätt att servera då många blir lätt rädda när de hör att jag använt 40 vitslökklyftor. ”Men jag ska jobba i morgon” är en vanlig kommentar. Då är det bara att le för dina gäster kommer att bli förvånade när de känner smaken. Så här tillagad får vitlöken en smak av mandel och anis!

1,5 kg hel kyckling

2 bouquet garni (lagerblad, persilja, timjan, bladselleri, rosmarin och kyndel)

0,5 dl olivolja

40 oskalade vitlöksklyftor

2 msk pernod eller annan dryck med smak av anis, som anisette

Salt och peppar

  1. Sätt ugnen på 175 grader
  2. Gnid kycklingen med salt och peppar och lägg den i en ugnssäker gryta med lock.
  3. Fyll innerdelen med en bukett av örterna.
  4. Blanda i en skål olivolja, vitlöksklyftorna, pernod, salt och peppar och en bukett kryddor som nu ska vara finhackade.
  5. Häll blandningen över kycklingen. Sätt på locket.
  6. Tillaga i ugnen, det brukar ta ca 75 minuter. Kontrollera därefter noga att kycklingen är färdiglagad.

 

Läs också:

Så lyckas du med vitlök: Vitlök, superenkel att odla 

Vitlöken gror i januari, är det farligt?

Text och foto: Kerstin Engstrand

Spugnillo dei Monti Lattari, en italiensk evighetstomat fotograferad på vår balkong på Nordiska trädgårdar i april 2016. Då var klasen minst nio månader gammal och fortfarande mycket bra att äta och laga mat på. Foto: Kerstin Engstrand

Italienska så kallade evighetstomater, tomater som har mera fruktkött än andra och särskilt odlas på mark där jorden är vulkanisk, har fått stort genomslag i Sverige. Dessa tomater är lätta att känna igen då de också är avlånga och har en spets. De vinterförvaras uppträdda i ett snöre, och blir då en piennolo. Det tycker vi är extra roligt då vår chefredaktörs hjärta klappar särskilt för just Italien.

Kerstin har odlat dem i många år, och det är numera många som odlar vad de kallar för “Kerstins piennolo”. Det är fröer som en gång stammar från den tomatsort Kerstin själv odlar. Men observera, Kerstin själv har inte spridit dem vidare och hon förmedlar heller inga frön.

Nu har vi fått veta vad sorten som är “Kerstins piennolo” kallas för. Den kallas för Spugnillo dei Monti Lattari. Monti Lattari är ett bergsområde i närheten av Sorrento mot Amalafi och Positano. Som  många noterat har den lite längre spets än andra och har sommaren 2018 givit rekordskördar. Vi har inte hittat någon fröfirma som säljer frön till den.

Många odlar också en sort som går under arbetsnamnet “Kennets piennolo”. Den har blad som liknar potatisblad, Kerstins har vanliga tomatblad. Än så länge vet vi inte vilken sort som Kenneths Piennolo egentligen är men Kerstin Engstrand fortsätter att efterforska den sorten, ett löfte hon givit Kenneth Nilsson som den har fått sitt smeknamn ifrån.

Nyfiken på “piennolotomater”, läs mer:

Odla piennolotomat, Söders hälsosamma guld

Så här gör du en egen piennolo

Piennolo, Söderns hälsosamma guld

5 vintertomater som går utmärkt att odla i en pallkrage

Recept på den godaste tomatpajen gjord just på piennolotomater: Starka sommarsmaker Tarte Tartin Tomate

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Malabarspenat av sorten 'Rosebud' trivs även som krukväxt. Foto: Kerstin Engstrand

Just nu växer den som bäst som krukväxt i mitt fönster. Tidigare i somras växte den i mitt grönsaksland. Den är som spenat, nästan, och kallas för bland annat indisk spenat, ceylonspenat och malabarspenat. Malabar i det svenska namnet är efter Malabarkusten som ligger på Indiens sydvästkust. Den odlas också flitigt i Afrika och i Kina. Förutom bladen kan du även anrätta stjälkarna. Och skulle du inte gilla smaken så är den så vacker att den platsar som prydnadsväxt.

Vanlig spenat går i blom under högsommaren. Malabarspenat går i blom när dagarna blir kortare, när dagsljuset går ner till tolv timmar per dag, vilket gör att du kan skörda hela sommaren.

Röd malabarspenat i blom. Foto: Kerstin Engstrand
Röd malabarspenat i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Och den växer på höjden, hela tre hög meter blir den lätt men det brukar inte vara något större problem då den mer än gärna ålar sig fram över klätterstödet. Bladen är utmärkta i en curry, i soppor och gratänger. Lär också vara god i smoothies.

Röd malabarspenat har lysande rubinröda stjälkar. Foto: Kerstin Engstrand
Röd malabarspenat har lysande rubinröda stjälkar. Foto: Kerstin Engstrand

Bladen är betydligt kraftigare än spenat och rika på järn, vitamin A och C. Det finns flera malabarspenat, i Sverige är röd malabarspenat som har det vetenskapliga namnet Basella rubra vanligast. Den går lätt att få tag på frön av, de flesta fröfirmor har den i sitt sortiment. Vår käre blomsterkung Linné lär ha odlat den i Uppsala.

De mera rosa är av sorterna malabarspenat Rosebud, Basella alba ’Rosebud’ eller för att nu förvirra oss lite av Basella alba ’Rubra’. De får svarta bär som kan ge märken på gardiner och mattor.

Malabarspenat, den gröna är bäst. Foto: Kerstin Engstrand
Malabarspenat, den gröna är bäst. Foto: Kerstin Engstrand

Hittar du en planta eller frön till den helgröna ursprungsväxten Basella alba ska du slå till. Den har i mitt tycke en lenare smak, bladen är heller inte lika köttiga. Det är den som främst används i Asien och Afrika och då gärna i fiskrätter.

Frön på väg att mogna, och ett moget (det svarta). Foto: Kerstin Engstrand
Frön på väg att mogna, och ett moget (det svarta). Foto: Kerstin Engstrand

Malabarspenat förökas med frö eller sticklingar. Sticklingar är lätta att lyckas med, sätt ett sidoskott direkt i såjord och håll jorden lätt fuktig så kommer den snart att rota sig. Så tar jag på sensommaren sticklingar från mina uteplantor för att låta dem växa vidare inomhus. Fröna är ganska stora och de ska sås i vanlig såjord. Det kan ta ganska lång tid innan fröna gror, från tio dagar upp till fem veckor, så man bör börja sådden i slutet av februari. Man kan låta fröna dra i rumstempererat vatten i ett dygn innan sådd. Sätt gärna sådden på en värmematta så gror fröna fortare. Alla sorter ska ha sortäkta frön.

Malabarspenat är frostkänslig och plantorna ska planteras ut när risken för nattfrost är över.

'Rosebud'. Foto: Kerstin Engstrand
‘Rosebud’. Foto: Kerstin Engstrand

Man skördar bladen allt eftersom plantan växer till sig och efter behov. Den blir mer än meterhög, oftast två till tre meter hög! I regel tar det över tre månader innan den når sin maxhöjd. Det går utmärkt att klippa ner plantan ner till 20 cm, då skjuter den snart nya skott igen. I trädgårdslandet vill den växa i soligt läge. När plantan går i blom förändrad bladens smak och blir lite bittrare.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Purjolök går utmärkt att skörda även under vintern. Foto: Kerstin Engstrand

Nyskördad purjolök är grönare än köpt. Riktigt mycket grönare. För den är bara några minuter gammal. Lägger du till egenodlad potatis, timjan och vitlök, ja då får du en gourmetsoppa som inte går att köpa för pengar.

Denna klassiker, den franska potatis- och purjolökssoppan, är oerhörd god. Och mättande. Jag vill ha den lite grov i strukturen men den kan självklart göras så finfördelad som just du vill ha den. Självklart går det utmärkt att göra den utan kött.

3 hela purjolökar

600 gram potatis

2 – 3 klyftor vitlök

150 gram rökt pancetta, sidfläsk eller bacon

1 tsk torkad timjan eller 1 matsked färsk timjan

Cirka 6 dl hönsbuljong

6 dl standardmjölk eller 4 dl mjölk och 2 dl grädde, även matlagningsgrädde eller havregrädde går utmärkt

Salt, peppar

Olivolja och smör

  1. Ansa och skölj purjolökarna väl. “Bläddra” det gröna, oftast sitter lite jord och grus mellan bladen.
  2. Strimla purjolöken samt skiva potatisen. Jag skalar aldrig egenodlad potatis.
  3. Fräs purjo och vitlök i en blandning av olivolja och smör.
  4. Tillsätt potatis, timjan, buljong och mjölk, låt sjuda i cirka 15 minuter.
  5. Mixa soppan.
  6. Klipp/skär bacon/sidfläsk i strimlor och fräs.
  7. Häll i grädden och låt koka upp.
  8. Tillsätt sidfläsk/bacon, smaka av och tillsätt eventuellt salt och peppar.

För extra sting kan man fräsa vitlöken med baconet istället för att låta vitlöken koka.

Servera med ett gott bröd.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Fyra röror gjorda på omogna, gröna tomater, alla inspirerade från recept vi fått i Kanada. Foto: Kerstin Engstrand

I Kanada, särskilt i Quebecområdet, har vi ofta till olika kötträtter som köttpaj, korv och hamburgare fått en grön röra. Den påminner om ett mellanting mellan bostongurka och en grön ketchup. Ibland var den mera flytande, och då mera lik ketchup i konsistensen, ibland liknande den mera bostongurka. Som receptsamlare är man ju bara tvungen att fråga hur de var gjorda. Och döm om min förvåning att det var gröna, omogna tomater som var nyckelingrediensen och inte alls gurka som det smakmässigt kändes som.

2018 har varit ett rekordår när det gäller tomatskörd. Dessutom mängder av gröna, omogna. Foto: Kerstin Engstrand
2018 har varit ett rekordår när det gäller tomatskörd. Dessutom mängder av gröna, omogna. Foto: Kerstin Engstrand

Att skapa dessa gröna röror är en tradition. De flesta familjer där någon odlar tomater har ett eget recept som vårdas ömt. För man får, liksom vi, oftast mängder med tomater som inte hinner mogna i tid. Klimatet är högst varierande, oftast är sommaren tropisk varm men våren kommer i regel senare än hos oss, hösten lite tidigare. Höst – vinter – vår kan bjuda på enorma växlingar i temperatur från en dag till en annan. I Montreal exempelvis är det vanligt att under våren kan det ena dagen vara -15 grader för att nästa dag vara + 15 grader, och att temperaturen växlar så dag till dag är mera en regel än ett undantag under den kallare delen av året.

Kan man äta gröna tomater? Ja det kan man, med måtta, som med allt annat. När man använder de här rörorna så är det just en klick man äter, det är inget man slevar i sig. Att anrätta gröna, omogna tomater är också vanligt i USA. Stekta gröna tomater känner väl de flesta av oss till. Vi har också frågat Livsmedelsverket och Giftinformationscentralen om gröna tomater och deras svar kan du läsa här.

Här kommer du att få fyra gröna tomatrecept. Gemensamt för recepten är att tomater och lök ska svettas i salt i minst åtta timmar innan röran börjar kokas ihop. Detta för att få de omogna tomaterna att safta sig.

Exempel på kryddblandning, denna är till receptet Canada 2. Foto: Kerstin Engstrand
Exempel på kryddblandning, denna är till receptet Canada 2. Foto: Kerstin Engstrand

Kryddblandningen som används i Nordamerika är en blandning som används för pickels. Den finns att köpa färdigblandad i nordamerikanska matbutiker men vi får blanda den själv. Basen är sellerifrön som går att få tag i även i Sverige. Kan du inte få tag på sellerifrön kan du ersätta dem med att tillsätta färsk bladselleri, se receptet Canada 3. De matbutiker som säljer sellerifrön har i regel sellerifrön från Risbergs kryddor.

Här kommer några av våra favoritrecept från Kanada, nummer ett är lite mera vinägerstark än nummer två. Nummer tre är mera kryddad och den sistnämnda, Chow chow, liknar nog mest vår bostongurka i smaken. Nummer tre gillar vi att ha till hamburgare, bre röran på hamburgerbröd ovanpå ett lager av senap smaksatt med honung. Den kombinationen är också mycket god tillsammans med korv, även mera kryddstarka korvar som chorizo.

Canada 1 grön tomatröra
Grön tomatröra, "Canada 1". Foto: Kerstin Engstrand
Grön tomatröra, “Canada 1”. Foto: Kerstin Engstrand

Är den första gröna tomatröran vi fick, därför kallar vi den för Canada 1.  Denna sats ger cirka 11 dl röra.

1,3 kg gröna, omogna tomater

6,5 dl   finhackade lök, ungefär hälften vardera av gul lök och silverlök men enbart gul lök går också bra.

20 ml salt (saltet används för att få tomaterna att safta sig)

Rostfri eller emaljerad kastrull behövs.

Till kokningen:

3,2 dl råa äpplen i klyftor

1,2 dl vatten

60 ml äppelvinäger

220 ml vitvinsvinäger

60 ml farinsocker

60 ml strösocker

Du behöver en bit saftduk eller liknande att binda in äppelklyftorna och kryddorna i.

Kryddblandning

Pickleskryddblandning gjord på färskt lagerblad. Foto: Kerstin Engstrand
Pickleskryddblandning gjord på färskt lagerblad. Foto: Kerstin Engstrand

1 tsk sellerifrön (finns att köpa i välsorterade matbutiker, oftast av märket Risbergs)

1 tsk hela svartpepparkorn (ska vara hela, inte malda)

1 tsk bruna senapsfrön (du kan använda gula senapsfrön men de är svagare i smaken)

1 hel kryddnejlika

2 hela kryddpepparkorn

2 cm kanelstång

1 allra helst färskt lagerblad, om du använder torkad räcker ett halvt blad

Gör så här:

Snoppa och skölj tomaterna.

Rensa löken.

Skär löken i klyftor och finhacka, går utmärkt att köra i matberedare.

Skär större tomater, typ biff, i skivor och mindre tomater i halvor eller klyftor. Tomaterna behöver inte skalas.

De gröna, omogna tomaterna ska saltas ur innan de tillagas. Foto: Kerstin Engstrand
De gröna, omogna tomaterna ska tillsammans med löken saltas ur innan de tillagas. Foto: Kerstin Engstrand

Varva lök och tomater i en kastrull, strö över salt över varje lager. Låt stå svalt över natten, eller minst åtta timmar. Därefter hälls vätskan som bildas bort. Skölj också tomat- och lökblandningen flera gånger i ett durkslag under rinnande vatten, detta för att få bort överskottssaltet.

Häll tillbaka den sköljda tomat- och lökblandningen i grytan igen.

Klyfta äpplena samt blanda ihop kryddorna. Jag brukar strö kryddorna över äpplena och sedan binda in dem i en bit saftduk. Äpplena ska koka med tomat-lökblandningen men inte mixas i, de fungerar som pektin. Äpplena och kryddorna ska alltså lyftas upp när blandningen kokat färdigt. Och äpplena är sedan mycket goda att äta som de är. För extra smak kan du rosta kryddorna snabbt i het stekpanna.

Lägg i knytet med äpplen och kryddor i grytan.

Äpplena får koka i en separat duk tillsammans med kryddorna. Foto: Kerstin Engstrand
Äpplena får koka i en separat duk tillsammans med kryddorna. Foto: Kerstin Engstrand

Häll i vatten, vinägersorterna, farin- och strösocker. Låt koka upp och låt sedan sjuda i minst 30 minuter, gärna mer.  Vanligen måste den sjuda i 45 minuter, det är lite beroende på hur pass hårda tomaterna är.

När tomaterna börjar bli sönderkokta är det dags att ta upp knytet med äpplen och kryddor.

Röran körs nu i en mixer för att bli slät och fin. Vill man att den ska bli mera ketchuplik kan man passera bort tomatfröna men det brukar jag aldrig göra.

Häll tillbaka den finmixade röran i grytan igen och låt den koka upp igen. Smaka av, kanske vill du ha i lite mera vitvinsvinäger.

Häll upp på väl rengjorda och steriliserade burkar eller flaskor. Röran kan också frysas in i portionsförpackningar. Den bör få dra i två tre dagar innan den avnjutes.

Canada 2 grön tomatröra
"Canada 2", grön tomatröra. Foto: Kerstin Engstrand
“Canada 2”, grön tomatröra. Foto: Kerstin Engstrand

Denna liknar mångt och mycket Canada 1 men är mildare i smaken. Den smakar mindre vinäger och här är det också päron i blandningen. Blir ca 10 dl.

900 gram gröna, omogna tomater (man brukar räkna med att en normalstor tomat väger 90-100 gram).

450 gram finhackad lök, blanda gärna gul lök och silverlök.

20 ml salt (saltet används för att få tomaterna att safta sig)

Rostfri eller emaljerad kastrull

Till kokningen:

300 gram skalade och urkärnade päron, har du inga päron kan du ta äpplen istället.

0,5 dl vatten

1,5 dl äppelvinäger

1 dl farinsocker

0,5 dl strösocker

Kryddblandning

1 tsk sellerifrön (finns att köpa i välsorterade matbutiker, märket Risbergs)

1 tsk hela svartpepparkorn (ska vara hela, inte malda)

1 tsk bruna senapsfrön (du kan använda gula senapsfrön men de är svagare i smaken)

3 hela kryddnejlikor

3 hela kryddpepparkorn

2 cm kanelstång

1 torkat lagerblad, om du använder färsk ta två färska

Canada 2 görs på samma sätt som Canada 1 men med en skillnad, här får de skalade och urkärnade päronen koka med i röran och därmed även mixas ihop med röran.

Kryddorna läggs i en tom tepåse eller knyts in i en bit gasbinda.

Vill du ha mera vinägersmak kan du efter det att röran har mixats och fått koka upp igen tillsätta lite mera äppelvinäger.

Canada 3 grön tomatröra
Canada 3, recept på grön tomatröra. Foto: Kerstin Engstrand
Canada 3, recept på grön tomatröra. Foto: Kerstin Engstrand

Detta är min favorit, den är mera kryddig i smaken. Mycket god tillsammans med en mild senap med honung i. Detta recept innehåller bladselleri istället för sellerifrön. Blir ca 10 dl.

900 gram gröna, omogna tomater

270 gram finhackad lök, jag blandar gul lök och silverlök

2 stjälkar färsk bladselleri

20 ml salt (saltet används för att få tomaterna att safta sig)

Rostfri eller emaljerad kastrull

Till kokningen:

1 äpple, på 100 – 120 gram

200 gram bladselleristjälk

1,5 dl vitvinsvinäger

1 dl farinsocker

5 dl strösocker

Kryddblandning

Chiliflakes ger denna röra lite mera sting. Foto: Kerstin Engstrand
Chiliflakes ger denna röra lite mera sting. Foto: Kerstin Engstrand

I detta recept är sellerifrön ersatt med färsk bladselleri, se ovan

3 ml (3krm) hela svartpepparkorn (ska vara hela, inte malda)

3 ml (3 krm) bruna senapsfrön

3 ml (3 krm) hela kryddnejlikor

3 ml (3 krm) hela kryddpepparkorn

1 cm kanelstång

1 torkat lagerblad, om du använder färsk ta då två färska

3 ml (3krm) hela korianderfrön

3 ml (3 krm) chiliflakes

2ml (2 krm) malen ingefära (ska vara malen, inte färsk)

1 ml (1krm) malen muskotnöt

Färsk bladselleri ersätter i detta recept torkade sellerifrön. Foto: Kerstin Engstrand
Färsk bladselleri ersätter i detta recept torkade sellerifrön. Foto: Kerstin Engstrand

Canada 3 görs på samma sätt som Canada 1 men här ska även selleristjälkarna skäras i skivor och vara med i ursaltningen. Lägg de skivade selleristjälkarna underst grytan, därefter löken och sist tomaterna överst. Varva varje lager med salt och låt stå i minst åtta timmar. Sila därefter av och skölj bort överskottsaltet.

När det är dags att koka ihop så ska det skalade och urkärnade äpplet koka med i röran.

Kryddorna ska koka med men de ska ligga i en bit gasbinda eller liknande. Jag använder en tepåse, det finns stomma tepåsar att köpa där te säljs.

Denna röra ska också koka betydligt längre än de andra. Gärna 2 – 3 timmar ska den sjuda under passning. Detta för att sellerin ska ge smak.

Vill du ha mera vinägersmak kan du efter det att röran har mixats och fått koka upp igen tillsätta lite mer vitvinsvinäger, upp till1,5 dl mer fungerar men tillsätt i omgångar om 0,5 dl och smaka av efter varje.

Chow chow på gröna tomater
Chow Chow på gröna, omogna tomater påminner mycket om bostongurka. Foto: Kerstin Engstrand
Chow Chow på gröna, omogna tomater påminner mycket om bostongurka. Foto: Kerstin Engstrand

Det sägs att chow chowröran fått sitt namn efter att den även görs på kål, Om det är sant vet jag inte, ingen av mina kanadensiska vänner vet varför den kallas för chow chow. I en chow chow har man också röd, grön och gul paprika. Chow Chow behöver inte saltas ur innan men man kan salta ur tomaterna och löken på samma sätt som man gör i de andra recepten. Chow chow är det recept som mest liknar bostongurka, då det innehåller paprika.

1,5 kg gröna, omogna tomater

2,5 dl finhackad lök, gärna silverlök och gul lök blandat

10 ml salt

2,5 dl röd paprika

2,5 dl grön paprika

2,5 dl gul paprika

1 jalapeno

2,5 dl vitvinsvinäger

1,2 dl strösocker

Kryddblandning

0,5 tsk sellerifrön (finns att köpa i välsorterade matbutiker, märket Risbergs)

0,5 tsk hela svartpepparkorn (ska vara hela, inte malda)

0,5 tsk bruna senapsfrön (du kan använda gula senapsfrön men de är svagare i smaken)

0,5 tsk hela kryddpepparkorn

2 cm kanelstång

Till kokningen

Chow chow går snabbare att göra, alla grönsaker körs i matberederade var för sig innan de tillsätts i grytan. Det gör att man inte behöver salta ur tomaterna, och blandningen går betydligt snabbare att göra. Även här ska kryddorna koka i en lite påse, gasbinda fungerar utmärkt att knyta in kryddorna i.

Den ska sjuda i minst 30 minuter. Efter 45 minuter är den i regel färdig.

Av Kerstin Engstrand

 

Gröna, omogna tomater. Foto: Kerstin Engstrand

Är gröna tomater giftiga är det många som undrar då man hört att man inte ska äta grön potatis.  I USA är det vanligt att äta stekta gröna omogna tomater, gärna till frukost. Och det är fantastiskt gott. I Nordamerika gör man även inläggningar på gröna, omogna tomater. 2018 har givit stora skördar av tomater, såväl mogna som omogna och många undrar om inläggningar på gröna tomater är farliga att äta. man vill ju gärna ta hand om sina tomater. Vi har därför ställt frågan till både Livsmedelsverket och Giftinformationscentralen.

Peter Hultén, Leg. Apotekare på Giftinformationscentralen anger:

– Vi på Giftinformationscentralen kan svara på frågor om akuta förgiftningar, det vill säga om man vid enstaka tillfällen blir exponerad. Enstaka intag av gröna tomater innebär inte någon risk för förgiftning. Även små barn som ätit gröna, omogna tomater har inte fått några besvär. Eventuellt skulle många omogna, gröna tomater kunna leda till magbesvär i form av kräkningar och ont i magen.

Ulla Beckman Sund är toxikolog på Livsmedelsverket anger att tomater innehåller glykoalkaloiden tomatin (samma typ av ämne som solanin som kan finnas i potatis). Mogna tomater innehåller relativt små mängder tomatin, medan omogna innehåller mer, mängden minskar med mognadsgraden av tomaterna, det vill säga omogna gröna tomater innehåller större mängder tomatin än vad mogna röda tomater gör. (Nu finns tomater av alla färgsättningar, men det är mognadsgraden som är det viktiga.) Bladen innehåller mer tomatin än frukten.

Liksom solanin i potatis, så kan tomatin i tomat ge effekter på hälsan om det blir stora intag, akut kan det handla om illamående, kräkningar, diarré etc. Man vet dock inte så mycket om hur väl tomatin tas upp i människans mag-tarmsystem, såvitt jag känner till.

Vad gäller inlagda gröna tomater, så innehåller de mer tomatin är mogna tomater, men å andra sidan äter man dem i mindre mängder – de är ju mer som en krydda, svarar Ulla Beckman.

Vi passade även på att fråga Peter Hultén om grön potatis:

– Om potatis så gäller enstaka grön/skadad/groddad potatis till ett litet barn (ca 1 år, 10 kg) innebär ej risk för akut förgiftning och upp till ca 4 gröna/skadade/groddade potatisar för en vuxen.

Grönt ljus att äta inlagda gröna, omogna tomater som tillbehör, som ”krydda” alltså.

Av Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...