Enligt ArtDatabanken är en tredjedel av Sveriges knappt 300 arter av vilda bin och humlor rödlistade. Världsnaturfonden uppmanar oss att låta vägrenarna blomma, att plantera in lämpliga vilda växter och öka antalet nektarrika växter i våra trädgårdar. Då kan vi ge humlor och bin väsentligt ökade chanser till överlevnad. Vilda humlor och bin bygger gärna sina bon i hålor i marken, och därför är det viktigt att det finns mark som inte körs över med tunga maskiner. Humlor och bin är viktiga för pollinering av bär och frukt. Samtidigt behöver humlorna pollen och nektar för att överleva så det är en ömsesidig nytta vi har av varandra.

–Det viktigaste är att vi odlar växer som ger rikligt med pollen och nektar. En humlas livscykel är kort, under ett år. Det är perioden april till hösten som är viktig, säger Dave Goulson. (Mer om Dave Goulson kan du läsa här.)

Att dricka nektar är lättare än att samla pollen. Pollen samlar de på sina håriga ben. Det ser lätt ut, men kräver en hel del träning.

När sälgen blommar brukar vi upptäcka årets första humlor och bin. Det är humledrottningarna som övervintrat. De är lite större, och de syns tydligt när de kommer farandes, letandes efter mat och efter lämplig plats att bygga nytt bo på. Nu ska de äta upp sig. Viktiga växter är julros, tussilago, krokus,blåstjärna, hålnunneört, narcisser samt sälg. När det gäller blommor ska man alltid välja enkelblommande sorter, inte dubble eller fyllda.

Krusbär är en annan viktig trädgårdsväxt, blommar tidigt och utsöndrar rikligt med nektar. När krusbären blommar är tiden för nästa steg kommen, tillväxtperioden. Efter att humlan ätit upp sig söker den efter en plats att bygga bo på. Nu kan man se drottningen skanna av omgivningarna, lågflygandes över marken, sökandes efter lämplig boplats.

De bygger gärna bo i isolering (i regel hushumlan), i ihåliga träd, och i fågelholkar. Men blir de instängda inomhus klarar de inte den torra inomhusluften. Hittar man nu en humla inomhus är det i regel en hushumla.

Under maj till juli är tillgången till nektar- och pollenrika växter viktigt, för nu är tiden för tillväxt. Fruktträd och hallon är bra, och löjtnantshjärta, allium, lupin, kaprifol, enkelblommande pioner samt vallmo. Maskrosen är också intressant, den lär locka till sig ett 30-tal insekter! Andra bra växter är blåbär och blåklint.

Filmen ovan: Det är inte lätt att vara humla, och ibland behöva stå på huvudet i sin jakt på mat. Foto: Kerstin Engstrand

När drottningen funnit en lämplig plats börjar hon direkt bygga sitt bo. Hon har redan ägg i sig sedan förra året, och kan välja själv vilka av äggen som ska bli honor eller hanar. Första kullen är alltid arbetare. De ruvar sedan tillsammans, och kan hålla boet på en temperatur av 30 grader. Arbetarna lever, liksom hanarna, i tre-fyra veckor.

Antalet arbetare är viktigt, de behövs för att föda upp drottninglarverna. Det är ett sekret som enbart finns hos arbetarna som är särskilt viktigt för dessa larver.

Strax före midsommar brukar de första hanarna dyka upp, i alla fall i Sydsverige. De samlar in nektar, och det är för egen konsumtion. Under hög- och eftersommaren, är det hanarna som dominerar.  Då arbetar de med att leta efter ännu oparade drottningar samt att avge doftämnen på platser som de anser vara bra parningsplatser.

De nya drottningarna visar sig lite efter hanarna, och efter parning påbörjar de övervintringen på lämplig plats. Ofta väljer de att gräva ner sig i en slänt. Detta sker i juli–augusti. Hanarna jagar oparade drottningar så länge de orkar, och sedan dör de. Den gamla drottningen dör också under högsommaren.

Kryddväxter, som salvia, rosmarin, isop, gurkört och lavendel är högsommarens bästa växter. Gurkört har visat sig vara humlors och honungbins absoluta favoritväxt. Gurkört är mycket rikt på nektar och fyller även på sitt nektarförråd väsentligt mycket snabbare än de flesta andra växter.

Honungsfacelia är en annan mycket bra ettårig växt. Den älskas av både humlor och bin.

Lejongap är en växt gjord för humlor, det behövs en insekt med kraft för att nå fram till nektarn. Humlan har ytterst på varje fot en klo. Det är med klornas hjälp den lyckas ta sig in i lejongap och andra ”stängda” växter, som bondböna.

Ibland kan man se en humla sitta och putsa sig. Det gör den för att få ner det pollen som fastnat på kroppen ner i pollenkorgarna som sitter på varje bakben. En droppe nektar används för att få ihop pollenbollen på benen.

Från början av augusti är det hanarna som har glädje av blommorna. Några mycket bra sensommarväxter är anisisop, kransveronika och bolltistel.

Det finns även flugor vars kropp liknar en humla. De har dock inte de långa lätt böjda antenner som humlor har.

Av Kerstin Engstrand