Taggar Inlägg "Köksträdgård"

Köksträdgård

Foto: Kerstin Engstrand

Chrysanthemum ‘Joyce Fountain’ (24a) stod där som en människa. Jag har då sällan sett sådana enorma och när jag sett dem har det alltid varit på Chelsea Flower Show.

Dessa krysantemum såg ut som om det var en blomma med peruk , eller med golvmopp. Kanske skulle det vara något att satsa på, en designad golvmopp i stil med denna blomma?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

I Storbritannien finns det enbart en återförsäljare av denna: Chrysanthemums Direct i Knutsford, Cheshire.Men det finns andra som säljer liknande. 150 cm höga brukar de bli och när de ser ut som på bilden har man dragit upp dem särskilt för just utställningar. Annars låter man plantan utveckla fem till sex knoppar på varje stjälk. Två gånger toppas då plantorna, och i England toppas de den 10 april respektive 10 juni för blomning i oktober.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Även om dessa gigantiska krysantemums drog ögonen till sig så bestod utställningen även av en grönsaksdel som var lika fantastisk:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

South West in Bloom, med design av Jon Wheatley fick utmärkelsen Best Exhibit/ Great Pavilion.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Det dök upp en del nordiska inslag på 2021 års Chelsea Flower Show – höstversionen. Denna lilla trädgård som blev publikens favorit bland de mindre trädgårdarna och hade inte minde än den världsberömda danska restaurangen Noma som förebild!

Noma har “bara” vunnit “Best Restaurant in the World” och det “bara” fyra gånger.

Här var det inläggningar I focus. Skörden, grönsakslandets överflöd togs tillvara och särskilt var det fokus på konservering och fermentering.

Samt focus på att minimera matsvinn förstås.

Spaljerat päronträd i trädgårdens ena kortsida. Foto: Kerstin Engstrand
Spaljerat päronträd i trädgårdens ena kortsida. Fikon skymtar till höger. Den blå blomman är kärrsalvia, Salvia uliginosa. Foto: Kerstin Engstrand

Det var en trevlig trädgård, jag trivdes i den. Inramningen med de höga växtbäddarna samt vackra träd skapade en härlig avskildhet och trygghet.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bland träden märktes särskilt smultronträd, Arbutus unedo, spaljerade fruktträd som päron och koreansk blomsterkornell, Cornus kousa.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Självklart väckte köksdelen stort intresse. Där fanns förstås vackert danskt porslin. Att rakt ska möta runt, eller i alla fall mjuka former fanns även här och då särskilt i form av det ovala matbordet.

Designern Alan Williams i sin trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Designern Alan Williams i sin trädgård. Foto: Kerstin Engstrand

Höstfärger var ett självklart val. Designer var Alan Williams, www.formplants.com, som jag inte har något minne av har varit med tidigare på Chelsea.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Han hade dessutom ännu en tanke bakom trädgården, att utmana alla över 60 år, att stärka dem och visa att ålder är bara en siffra.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Trädgården var – förstås på grund av trädgårdens namn –  sponsrad av Parsley Box www.parsleybox.com som är specialiserat på färdigmat och det hela var uppbyggt av Landform Consultants www.landformconsultants.co.uk .

Plyfa, plywood användes också:

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Aubergine (äggplanta) är drömmen om medelhavskost och varma somrar. Dessutom en mycket vacker växt där de purpurfärgade frukterna är så vackra att man knappt vill skörda dem. Dessutom går aubergin alldeles utmärkt att odla i Sverige- utomhus!

Jag är inte ensam om att lyckas med aubergine utomhus. Vi är många som upptäckt att aubergine/äggplanta odlad inomhus eller i växthus är riktiga lusmagneter. Det finns välrenommerade trädgårdsmästare på stora brittiska köksträdgårdar som öppet erkänner att de vägrar odla aubergine i växthus om man inte tänker använda dem som just lusmagnet ungefär som vinodlare använder sig av rosor. Fångstgröda brukar man kalla växter som först drar till sig en ohyra, då vet att man att nu måste man noga se över sina odlingar. Men utomhus, det är kanon att odla aubergine. Ryktet om att aubergine ska vara enormt värmekrävande är fel för det finns många sorter som passar i vårt klimat, i alla fall upp till växtzon 3.

Men utomhus, det är kanon att odla aubergine.

Indien och Sri Lanka anges som äggplantans hemländer, Sri Lanka har ett fuktigt, varmt tropiskt klimat, Indiens varierar beroende på var, Indien är stort. I hemländerna är aubergine en flerårig växt. Här hemma kan en planta kanske bli flerårig om den odlas i ett vinteruppvärmt växthus. Men skörden blir så bra om man odlar den som ettårig grönsaksväxt utomhus så det knappt lönar sig att försöka få den överleva en vinter. Och handen på hjärtat, hur många av oss har vinteruppvärmda växthus?

Gott om blommor samtidigt som plantan bär frukt. Foto: Kerstin Engstrand
Gott om blommor samtidigt som plantan bär frukt. Foto: Kerstin Engstrand

Det roliga med aubergine är att en planta ger både rikligt med frukt samtidigt som den blommar för fullt. Det är vanligt att en planta har både mogna frukter, kart, nya blomknoppar och vissna blommor på en och samma gång.

Och blommorna är mycket vackra, eleganta, i lila.  Aubergin är självpollinerande, vinden fungerar utmärkt för pollineringen och det märks på skörden när man odlar aubergin utomhus. Ännu ett skäl till att odla utomhus!

Sorter

Det finns mängder med sorter som ger bra skörd utomhus. Ett bra riktmärke är att leta efter sorter som anges som tidiga och lågväxande samt anpassade för att växa i kruka.

Det finns sorter som har taggar och de som är tagglösa. Taggarna sitter på bladen och min erfarenhet är att de tagglösa fungerar bättre i vårt klimat.

Foto: Kerstin Engstrand
Taggig sort med bladlöss! Foto: Kerstin Engstrand

Många av de tidiga sorterna är hybridsorter, oftast angivna som F1-hybrider. Det betyder att det är ingen idé att ta frön från egna odlingar men för just aubergine brukar det knappast vara ett problem, äggplanta odlar man för att äta och få vill ha kvar, eller kan ha kvar, frukterna på plantorna så länge att de bildar frö för det minskar skörden.

'Jackpot'.  Foto: Kerstin Engstrand
‘Jackpot’. Foto: Kerstin Engstrand

Jackpot: Min absoluta favoritsort är Jackpot (som ibland ses skrivas som Jack Pot) som ger tidig och riklig stor skörd från mitten av juli till oktober – utomhus! I Sverige, i zon 3.  Jackpot ger halvrunda lila frukter. Vackra är de, en planta blir så vacker när det finns fem, sex stycken skimrande mogna purpurfärgade frukter på den plus lila blommor att man inte vill skörda! Det sägs att en frukt brukar väga runt 80 till 100 gram styck men jag har glömt att väga dem.

Växtsättet är kompakt, Jackpot förgrenar sig automatiskt och du bör räkna med att en planta blir cirka 55 – 60 cm hög och runt 45 cm bred. Perfekta proportioner för FNISS alltså.

Foto: Kerstin Engstrand
‘De Barbentane’ odlad i FNISS. Foto: Kerstin Engstrand

Andra bra sorter är:

Översikt av bra, tidiga auberginesorter för odling utomhus. Foto: Kerstin Engstrand
Översikt av bra, tidiga auberginesorter för odling utomhus. Foto: Kerstin Engstrand

 

Odlar i FNISS!
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag odlar de flesta av mina auberginer i IKEAs klassiska papperskorg FNISS. Den rymmer tio liter jord och kostar numera hela 15 kronor styck, innan pandemin kostade den tio kronor. Kompletterat med hål och fat (som oftast kostar mer) så är den en perfekt kruka. FNISS har inga hål i botten så jag gör hål 4,5 cm upp på sidorna, två hål, en på vardera sidan.  Hål gör du lätt med en lödkolv (OBS gör hålen utomhus!) eller med en borr. FNISS kan man köpa på nätet och den rymmer 10 liter jord.

Aubergine, från sådd till skörd
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Såtidpunkt: Fröna måste förkultiveras inomhus. Jag brukar så omkring 20 februari för utplantering runt den 10 juni. Dvs 110 dagar innan planerad utplantering. 10 juni är i Stockholmsområdet ett bra datum, då har risken för sen nattfrost försvunnit. Aubergine ska planteras ut när dygnets lägsta temperatur är över tio grader. Bor du i växtzon 1 kan du troligen plantera ut redan i slutet av maj.

Innan utplanteringen har plantan omplanterats två gånger och fått gradvis vänja sig vid att stå utomhus (de har ”avhärdats).

Jag har vissa år testat att så redan i januari men de småplantorna har oftast dukat under av bladlusangrepp. De första bladlössen inomhus brukar dyka upp hemma hos mig i början-mitten av februari. Nästa attack brukar komma i april. Plantor sådda i januari klarar inte bladlössen men om plantorna sås i februari är de betydligt bättre skick i april då ljuset och inomhusklimatet är betydligt bättre vilket ger starkare plantor.  Läs mer om bladlöss i artikeln: Nyttodjur mot bladlöss. I den artikeln hittar du även bild på en riktigt lusangripen aubergineplanta. När du ser den bilden förstår du varför många plantor har det svårt under dessa angrepp.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Frödjup: Auberginefrön sås på ett djup av 5 mm (0,5 cm), täck antingen med jord eller med vermikulit, ett guldglänsande material. Jag har testat båda varianterna och tycker nog att frön täckta med vermikulit utvecklar sig bättre. Dessutom gör vermikulit det svårare för eventuella sorgmygg att få fäste i jorden. Sår du i pluggar/briketter så kan man lätt föra över en bit av jorden över hålet där fröna sås i.

Håll sådden fuktig men inte våt! Bäst är att vattna underifrån och efter någon timma hälla bort eventuellt överskottsvatten. Och kom ihåg att sådden ska stå varmt, en värmematta är nu mycket bra.

Jordtemperaturen för sådderna ska vara 22-25 grader eller lite mera varför en värmematta är en bra investering.  Mer om värmematta hittar du i artikeln: Startpaket för uppdragning av fröplantor inomhus.

Ibland kan man få se rotludd, fibriller på fröets rot. Det är inget farligt utan bara bra.  Foto: Kerstin Engstrand
Ibland kan man få se rotludd, fibriller på fröets rot. Det är inget farligt utan bara bra. Foto: Kerstin Engstrand

Groningstid, från frö till hjärtblad: I regel brukar fröna gro efter två till sex dagar vilket är bra, man vet snabbt om fröna är bra eller ej. Först sänder fröet ut sin rot, då har fröet grott vilket man kan se om man försiktigt petar undan jorden som täcker fröet. Därefter skjuter det upp grönt till stjälk och de första hjärtbladen vilket brukar ske en till tre dagar efter att fröet grott. Hjärtbladen brukar alltså vara fint utvecklade cirka två dagar efter att fröet har grott och de syns tydligt som två blad som står emot varandra. Så vanligen har men en liten planta med två hjärtblad fem till åtta dagar efter sådd, vissa sorter eller om fröna är gamla kan det ta lite längre tid.

Man kan antingen bredså i vanlig krukväxtjord eller så dem en och en i pluggar. Vill du ha många plantor av en och samma sort är det lättare att bredså, ska du bara ha några enstaka plantor eller har några plantor av flera sorter föredrar jag pluggar eller jiffybriketter.

För bästa resultat är det bäst att så ett frö i varje enhet men om fröna börjar bli några år gamla brukar jag så två frön i varje plugg. Skulle båda fröna gro så väljer jag att dela på plantorna om de båda växer på bra eller, om det är enbart ett frö som bjuder på en bra planta, så klipper jag av den sämre plantan.

Pilarna markerar hjärtbladen. Foto: Kerstin Engstrand
Pilarna markerar hjärtbladen. Foto: Kerstin Engstrand

Först kommer två små blad, de så kallade hjärtbladen. Därefter utvecklas två blad till, de så kallade karaktärsbladen, som kommer att vara med plantan under hela dess växtresa. Hjärtbladen kommer med tiden att gulna och falla av. När de två karaktärsbladen har utvecklats är det dags att omplantera.

Extra ljus!

Värme och ljus behöver aubergine. Så fort hjärtbladen har bildats behövs extraljus och svalare än vid groningen. Ljuset är lätt att fixa, 16 timmar per dag, se ”Rabarber testar: Lönar det sig att satsa på växtbelysning?” men det kan vara svårare med att få svalare. 20 grader är en bra temperatur och kanske har du det vid fönstret men det ska vara svalt utan starkt drag.  Annars kompensera med mera ljus, jag har inget svalt utrymme så det blir istället 16 timmars växtbelysning. För lite ljus och för varmt under tillväxtfasen ger rangliga plantor.

Omplantering
Det är bra att ha märkt sådderna från start för nu ser nästan alla sorter likadana ut. Foto: Kerstin Engstrand
Det är bra att ha märkt sådderna från start för nu ser nästan alla sorter likadana ut. Foto: Kerstin Engstrand

När plantan fått ytterligare ett bladpar utöver det första, hjärtbladen, är det dags att omplantera, särskilt om dina sådder har bredsått. Växer plantorna i pluggar kan du vänta tills rotsystemet fyller helt ut pluggen men riktmärke är att när en planta har fyra till sex blad är det dags för en första omplantering. Vanlig krukväxtjord fungerar utmärkt.

Djupare: Aubergine, äggplanta, det vetenskapliga namnet är Solanum melongena och tillhör samma släkte som potatis, tomat och paprika och peppar. Det medför att man lätt kan plantera plantorna djupare, det vill säga man kan sätta dem så djup att det första bladparet, det nedersta är precis ovan jordytan. Då får du en stadigare planta då fler rötter kommer att bildas längs med den del av stjälken som är under jord. Utnyttja detta faktum, plantera alltid aubergin djupare!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Omplantering 1: När hjärtbladen har fått sällskap med ett par riktiga blad är det dags för första omplantering till krukor som har 7 cm sida. Odlar du i plugg/briketter kan du vänta tills hela pluggen är fylld med rötter. Från sådd till första omplantering kan ta mellan tre och fem veckor. Jorden ska vara näringsrik jord, som krukväxtjord eller plant/grönsaksjord.

Håll jorden fuktigt men inte för blöt. Vattna underifrån och häll bort eventuellt överskottsvatten som finns på faten en timme efter vattningen. Har du två plantor i en plugg så går det lättast att dela på plantorna om de är väl vattnade innan delning.

Omplanterade plantor som får dra vatten underifrån. Foto: Kerstin Engstrand
Omplanterade plantor som får dra vatten underifrån. Foto: Kerstin Engstrand

Omplantering 2: När rötterna fyller ut krukan, då är det dags att plantera om till en kruka med 9 cm sida, alternativt 11 cm sida. Det brukar ta cirka tre veckor efter omplantering 1 eller åtta veckor efter sådd. Om du lyfter på krukan kan man skymta rötterna, då är det dags att plantera om.

Blomning innan utplantering: Man brukar nypa bort blommor och blomknoppar som bildas innan plantan är omplanterad till utomhuskrukan. Detta för att plantan ska koncentrera sig på att bilda en tålig planta.

Avhärdning på gång. Plantorna ser lite skamfilade ut  efter ett obligatoriskt bladlusangrepp men de kommer snart att repa sig. Foto: Kerstin Engstrand
Avhärdning på gång. Plantorna ser lite skamfilade ut efter ett obligatoriskt bladlusangrepp men de kommer snart att repa sig. Foto: Kerstin Engstrand

Avhärdning, vänj dina plantor till uteluftens friska vindar: Cirka två veckor innan beräknad utplantering ska plantorna vänjas vid utelivet. Man brukar låta dem successivt få stå utomhus allt längre tid. Dock inte i gassande sol utan i skugga och med vindskydd. I lä och skugga på balkongen fungerar jättebra. Man kan även de första dagarna gardera sig med ett lager av dubbel odlingsväv.

Utplantering: Ska ske när risken för nattfrost är över och nattemperaturen håller sig runt tio grader. Då ska plantorna minst vara 10 cm höga, allra helst 15 cm höga. Även nu, sätt plantorna djupare, det vill säga jord upp till första nedersta bladparet. Jag använder nu rosjord och bottnar med två nävar pelleterad hönsgödsel.

Krukorna är i regel Ikeas papperskorg FNISS som rymmer tio liter men krukor om 15 liter fungerar också bra.

Skugga gärna plantorna den första tiden med fiberduk.

Värme, vatten och näring
Droppbevattning trivs aubergine extra bra med. Foto: Kerstin Engstrand
Droppbevattning trivs aubergine extra bra med. Foto: Kerstin Engstrand

De flesta sorter som säljs i Sverige anger utvecklingstid från utplantering till mogen frukt. Så står det 60 dagar så kan du i regel förvänta dig första skörd från slutet av juli och framåt.

Lågväxande sorter, som Jackpot har kompakta plantor utan en dominerande huvudstam vilket medför att de inte behöver beskäras. De förgrenar sig automatiskt. Andra, högväxande sorter är bra att toppa när plantan är cirka 30 cm hög. Då förgrenar sig plantan och bildar minst två sidoskott, kanske till och med fyra. Men som sagt, lågväxande sorter som Jackpot behöver man inte toppa. Högväxande sorter eller plantor som ger rikligt med frukt behöver växtstöd.

Odlingsplatsen ska vara bästa solläge, i söder eller sydväst och gärna mot en skyddande vägg eller mur.

Jämn tillgång till vatten är nödvändigt varför jag rekommenderar ett automatiskt droppbevattningssystem som antingen går på timer eller är solcellsdrivet.

Bergianska trädgården i Stockholm är proffs på odling. de stöttar sina plantor med en bambupinne samt täcker jorden med färskt gräsklipp. gräsklippen på bilden har legat ett tag varför det nu är gulbrunt.  Foto: Kerstin Engstrand
Bergianska trädgården i Stockholm är proffs på odling. De stöttar sina plantor med en bambupinne samt täcker jorden med färskt gräsklipp. gräsklippen på bilden har legat ett tag varför det nu är gulbrunt. Foto: Kerstin Engstrand

När blommorna slår ut och fruktsättningen börjar är det dags att tillsätta extra näring. Den näring som fanns i jorden vid utplantering brukar anses vara förbrukad efter fyra veckor. Färskt gräsklipp är bra att lägga på jorden runt plantan. Det bevarar både fuktigheten och ger näring.

Blomning: Det händer att blomknoppar faller av, särskilt under den första tiden utomhus. Det är inget att oroa sig över, det kommer snabbt nya.

Aubergine är självpollinerande varför vind och insekter hjälper till. Man kan också spraya blommorna lätt med ljummet vatten.

Skadedjur
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Bladlöss har jag tidigare angett, de brukar främst angripa plantorna inomhus eller i växthus. Förutom regelbunden okulär besiktning och klämma ihjäl de löss man hittar är det bra att regelbundet duscha plantorna.

Att regelbundet duscha plantorna lätt är ett bra knep att hålla skadedjuren borda under tiden de står inomhus. Foto: Kerstin Engstrand
Att regelbundet duscha plantorna lätt är ett bra knep att hålla skadedjuren borda under tiden de står inomhus. Foto: Kerstin Engstrand

Spinn, spinnkvalster och trips kan också angripa, oftast ser plantorna bruna ut. När plantorna väl kommit ut brukar de klara angreppen bättre. Det är inte ovanligt att se plantor ge bra med skörd trots att plantorna ser brunmjöliga ut.

Grönsaksflyns larver brukar också kunna äta hål i frukterna liksom sniglar och tvestjärt.

Skörd
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Skörden sker när frukterna nått full storlek, rätt färg och skalet ska vara blankt. Om man väntar för länge blir skalet matt och frukten blir inte god att äta. Äggplantan blir då torr och får en bitter smak. Vanligt är också att frukten spricker om den sitter kvar för länge.

Det finns sorter som går att äta innan de fått rätt storlek.

Skörda ofta, det främjar fruktsättningen och du får fler frukter under längre tid. Första skörden brukar kunna ske i slutet av juli och därefter långt in på hösten. Om hösten är mild även i oktober.

Ju oftare du skördar desto bättre skörd får du. Bäst skär man av frukten från fästet, eller klipper av med en sax eller sekatör. Mogna äggplantor lossnar inte automatiskt!

Två frukter från samma planta. den till vänster är övermogen vilket syns tydligt på färgen. Foto: Kerstin Engstrand
Två frukter från samma planta. den till vänster är övermogen vilket syns tydligt på färgen. Foto: Kerstin Engstrand

Skördade äggplantor förvaras bäst svalt, i kylskåpets svaldel och brukar hålla sig fräscha i minst en vecka.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Första mars är en av de dagar på året som är särskilt markerad i min kalender. Det har så varit sedan barnen var små. Årets minodling av morötter startar! Det är en miniodling i dubbel bemärkelse, små så kallade karottmorötter i små krukor. Roligt och enkelt! Från början var det en kul grej med barnen i samband med sportlovet men som numera blivit en del av det vanliga odlingsåret.

Det finns flera sorts morötter, små runda så kallade karottmorötter som sorten ‘Paris Market’ är vanligast att odla i kruka. Det är en tidig sort med runda morötter på cirka 5 cm i diameter. Det är en gammal sort, odlad sedan 1800-talet och än idag en mycket bra sort som finns i flera utvecklade versioner, oftast kan det exempelvis stå 4 efter namnet. Vi odlar även sorten (Baby Chantenay) ‘Cascade’ F1 som är en snabbväxande sort som man kan dels låta växa till sig som lång, “normal” morot om man odlar på friland men som faktiskt bäst skördas som just babymorötter. Den ger lätt avlånga triangelformade morötter.

Foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Jord: Vi sår utomhus. Det vill säga i krukor med sådden står utomhus i närheten av boningshuset. Jorden är vanlig krukväxtjord som vattnas innan sådd. Fröna strös över ytan, se bild ovan, och därefter täcks sådden med jord om ett lager av en centimeter. Den jorden som täcker fröna ska vara torr.

Därefter gäller det att vänta. Morötter gror vid en temperatur av 5 grader och sår du senare, i april, så gror de fortare än i mars men de kommer att gro! Skulle sådden stå ovanligt soligt, det händer att vårsolen kan vara stark, så kan du behöva fukta sådden.

En kall vår, som exempelvis våren 2021, grodde fröna först i början av maj.

Sådden börjar växa till sig. Foto: Kerstin Engstrand
Sådden börjar växa till sig. Foto: Kerstin Engstrand

Men så inte alla frön i påsarna på en gång! En påse kan rymma flera hundra frön! Bättre att satsa på flera krukor och/eller komplettera med sådd på friland. Så några i mars, några i april, några i maj och lite i juni. Då kan man njuta av färska, späda morötter långt in på hösten. Överblivna morotsfrön kan sparas i frysen.

Foto: Kerstin Engstrand
I  mitten av maj går det fortare, nu har det gått fyra dagar efter det att bilden ovan är tagen. Foto: Kerstin Engstrand

Vill du odlar fler grönsaker i kruka på våren? Klicka på länken så visas artikel om 5 snabba grönsaker i kruka.

Gödsling: Ingen gödsling behövs!  Det räcker med den näring som finns i jorden. Gödsling ger bara sämre smak.

Paris Market odlade i kruka och utan gallring. Foto: Kerstin Engstrand
Paris Market odlade i kruka och utan gallring. Foto: Kerstin Engstrand

Gallring? När plantorna har kommit upp ca 3 cm kan det kanske behövas gallras om du råkat så för tätt, vilket är lätt skett då morotsfrön är mycket små och tunna. Man brukar säga att minimorötter behöver ett avstånd mellan plantorna om 3 cm. Lättast gallrar man med sax, dvs klipp av de plantor som ska bort. Morotsblasten kan man äta, som mikroblad.

Vattning: Under växtperioden behöver morötter regelbundet vattnas, annars kan det ske att de blir bittra i smaken. Paris Market kan i brist på vatten bli avlång istället för rund och god.

Skörd: Man brukar räkna med att det tar cirka 60 dagar från att fröna grott tills skörden startar. vicka lite på en planta så ser man om där finns en mogen morot.

Noteras ska att båda dessa sorter klarar att stå länge i kruka! Det har hänt att vi glömt bort en kruka och inte skördat förrän i början av oktober och morötterna har varit finfina!

Nyfiken på fler sådder i början av året? Läs då artikeln: Lönar det sig att vinterså i januari/februari?

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

Trendig och pepparstark bladväxt, särskilt om du gillar japansk mat. Med sina blanka rödgrönfläckiga blad är den en klar inspirationskälla. Smaken kan närmast beskrivas som skarp pepprik med värme och den fungerar utmärkt som substitut för chili men till skillnad mot chili så sitter inte styrkan kvar, du kan lätt ta ett blad till. Jag tycker även att den är ett bra och billigare substitut för wasabi. Bladen går utmärkt att torka. Malna fungerar de som ersättning för peppar. Det är svårt att beskriva dess smak, några säger att den inte har någon smak utan enbart styrka. Jag som inte gillar stark mat tycker om den och kan gärna nypa ett blad och knapra på. Snäll mot magen är den också.

Kärt barn har många namn. Japansk vattenpeppar har genom tiderna haft hela 16 olika svenska namn. Vad sägs om: jungfrutwåål, bitterblad, brudhtwåål, brudtvål, bränna, brännande pilört, brännknäa, jungfrutvål, jungfrutwål, loppegräs, loppgräs, skarp slidört, tvålnäfva, watnpepar, watnpepper, vattenpeppar och dagens bitterpilört som den enligt SKUD ska heta på svenska. Jag känner dock ingen som benämner den så utan de flesta säger japansk vattenpeppar. Det figurerar uppgifter om att den användes redan som smaksättare under bronsåldern. Fröna går att använda som ersättning för peppar.

Vattenpeppar kallas den för då den trivs i fuktig jord och jag har sett den växa som ogräs i japanska risfält.

frö, japansk vattenpeppar. Foto: Kerstin Engstrand
frö, japansk vattenpeppar. Foto: Kerstin Engstrand

Frön finns i flera välsorterade fröfirmors sortiment. Ibland hittar man även plantor till salu. Jag tycker fröna är lite svåra att få att gro, de är hårda och de gror lättare om man låtit dem dra i vatten i två dygn. De brukar gro vid en temperatur av 20 grader. Då man brukar förkultivera går det utmärkt även så sent som i april-maj. Räkna med att de kan ta minst 20 dagar på sig att gro, ibland hela två månader men när väl småplantorna börjar växa till sig så går det fort.

Självsår sig

Men de plantor jag haft har alla bjudit på självsådder: Plötsligt i slutet av juni dyker det upp plantor lite varstans i trädgården.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Höjden är upp till 100 cm. Jag odlar gärna vattenpilörten i kruka tillsammans med lägre tagetessorter som apelsintagetes.

Läge: Halvskugga och fuktig jord. Trivs även i soligt läge, till exempel i en kruka men pass på att då vattna den regelbundet.

Persicaria hydropiper är denna trevliga växts vetenskapliga namn. Tittar man närmare syns det tydligt att den tillhör pilörtsläktet. Den är även släkt med den vietnamesiska koriandern, Persicaria odorata som nu varit trendig ett tag här i Sverige.

Från midsommar och framåt brukar den blomma i röd-vitt och blommorna är som alla pilörter mycket små.  De går även att äta och är goda att blanda ner i kokt ris. I Japan är den en vanlig krydda i sushi.

Blomknoppar på väg att slå ut. Foto: Kerstin Engstrand
Blomknoppar på väg att slå ut. Foto: Kerstin Engstrand

Den lär kunna användas som färgväxt. Färgpilört (japansk indigo) Persicaria tinctoria är annars den vanligaste bland pilörterna och den ger en vacker blå färg.  Och går utmärkt att föröka med sticklingar, de rotar sig snabbt i vatten.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Halslök på sorten Vigor. Foto: Kerstin Engstrand

När man läser om vitlök på olika nätbutikers hemsidor dyker det upp lite olika begrepp som känns nya om man inte har odlat vitlök tidigare. Som:

+55, +60 eller 55+, 60+ anger vitlökens omkrets i millimeter. 60+ är lika med att omkretsen är större än 6 cm. Ju större lök, ju större klyftor och desto större vitlökar att skörda.

Antal klyftor per lök beror på sorten, några får gigantiska klyftor, andra mindre. Dessutom kan lökarnas storlek variera efter hur odlingssäsongen har varit.

Hur många vitlöksklyftor behövs? Har du 10 cm avstånd mellan varje klyfta går det år 10 klyftor per sträckmeter eller cirka 50 per 1 m2 om radavståndet är 20 cm. Med 15 cm avstånd mellan klyftorna, vilket rekommenderas om du vill ha störa vitlökar, går det åt 6 klyftor per sträckmeter eller 30 per kvadratmeter. Säljs vitlöken efter vikt så brukar man räkna att en vitlök av en mycket stor sort väger runt 100 gram och troligen har 6 till 8 klyftor per lök. Mindre sorter brukar väga 60 gram. Mindre sorter brukar ha fler klyftor, kanske upp till 14 medan större sorter har färre klyftor.

Halslök, en liten lök på stjälken. Kallas även för stresslök. Varför tvistar man om, det finns de som anser att halslökar utvecklas när våren bjuder på stora temperaturväxlingar. Jag har inte sett någon skillnad på lökarnas tillväxt men det finns de som anser att halslök påverkar tillväxten. Halslökarna kan man använda som utsäde.

Hardneck och softneck, en softnecksort, Allium sativum, går lätt att fläta medan en hardneck har en mera förvedad mittstjälk vilket gör att hardneck är lättare att skörda vilket förstås är bra när man har stora fält att skörda. Du får då lättare upp hela löken när du drar i den. Hardnecksorter, Allium sativum (Ophioscoriodon-gruppen), anses även ha bättre förmåga att klara kalla vintrar. Jag har inte under alla de årtionden jag odlat vitlök märkt någon skillnad där. Även hardnecksorter går att fläta bara man pillar bort det hårda i mitten av stjälken. Denna grupp av vitlökar brukar också kallas för ormlökar.

Det sägs också att hardnecks tål lagring sämre än softnecks men är å andra sidan lättare att skala. Sedan finns det de som anser att hardnecksorter smakar bättre vilket är mycket möjligt, något år ska vi göra ett smaktest!

Obetat utsäde innebär att utsädet inte har fått samma omfattande behandling mot angrepp och sjukdomar som konventionellt odlad vitlök. Betning kan vara en biologisk eller kemisk behandling. Obetat utsäde kan vara godkänt för kravodling.

Vitlök säljs även värmebehandlad. Det är en behandlingen som gör att lejonparten av blomanlagen försvinner. Detta för att vitlöken inte ska gå i blom, vilket särskilt franska sorter vill göra efter en nordisk vinter. Värmebehandling påverkar inte vitlökens kvalité. vissa yrkesodlare anger att man bör vattna värmebehandlad lök mer än andra icke behandlade, särskilt viktig ska vattningen vara vid sättning. Det brukar inte vara ett problem för oss då vi sätter vitlöken på hösten och inte på våren som i Frankrike.

Ormlök är vad man kallar vitlökar som bildar en lång stängel som ormar sig fram vilket brukar ske i juni, oftast i slutet av juni. Det sägs att löken gör denna krumbuktiga form för att skydda toppen. Men denna topp ska skäras av. Sitter den kvar lär vitlökens hållbarhet försämras. Ormlöken går utmärkt att använda i matlagning.

Sololök är en ung vitlök. Så här ser den ut innan den börjar växa till sig och klyfta sig. Foto: Kerstin Engstrand
Sololök är en ung vitlök. Så här ser den ut innan den börjar växa till sig och klyfta sig. Foto: Kerstin Engstrand

Sololök är en vitlök som skördats för tidigt, oftast i slutet av maj eller i mitten av juni.  Så ser vitlöken ut innan den börjar klyfta sig. Ibland kan man hitta sololökar i matbutiken. Det lär ha varit Kina som först började odla fram sololökar för försäljning. Lättast att själv odla sololök är att sätta utsädet mycket tätt och använda de minsta klyftorna.

Topplökar, det är ett kluster av små pyttesmå lökar i toppen av stängeln. Benämns även som bulbiller eller groddknoppar. Dessa kan användas som utsäde men dess storlek gör att de är känsliga för torka.Det tar i regel två till tre år innan en bulbill blir en riktig för sorten normalstor vitlök. Vanligen får sorter av typen hardneck bulbiller. Bulbiller kan man även fräsa i olivolja, man kan även så bulbiller för att äta blasten, liknar kraftigare gräslök i smaken, med en touch av vitlök förstås!

Bulbill, topplök eller groddknopp, tre benämningar på samma sak. Foto: Kerstin Engstrand
Bulbill, topplök eller groddknopp, tre benämningar på samma sak. Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vitlök av sorten Ivan. Foto: Kerstin Engstrand

Vitlök är lättodlat och oerhört bra för ens odlarsjälvförtroende. Odlingsåret 2019/2020 testade jag att odla 12 olika sorters vitlök under tre olika förhållanden, olika jorddjup, olika väderstreck/ljusförhållande och olika utsatthet för regn.

Samma sorter odlades i pallkragar på fyra olika platser i en och samma trädgård:

  1. Pallkrage en våning hög, vanlig trädgårdsjord och odlingen låg i halvskugga.
  2. Pallkrage en våning hög med vanlig trädgårdsjord i soligt läge.
  3. Pallkrage två våningar hög med vanlig trädgårdsjord i soligt läge.
  4. Pallkrage två våningar hög med vanlig trädgårdsjord och odlingen låg i halvskugga samt skyddades från regn av ett träds bladverk.

Vitlökarna sattes som vanligt, som klyftor en tid innan vinterkylan beräknades inträda, i zon 3, och det blev den 3 november 2019. Klyftorna höll samma storlek inom sorten. Avstånd mellan sättlökarna var också detsamma oberoende av växtplats. Några sorter odlades även med utsäde från olika leverantörer. Jorden förbereddes på sedvanligt sätt, se artikeln Vitlök, superenkel att odla! Juli 2020 bjöd på lite kylslagna nätter så skörden började lite senare än normalt, den 28 juli. All vitlök skördes under två dagar.

Vintern 19/20 hade varit ovanligt mild. Redan under januari började några tidiga sorter skjuta skott. Det är i sig inget farligt och har, vad jag noterat, inte påverkat odlingsresultatet. Mer om hur vitlök och vinterförhållanden påverkar skörden kan du läsa i artikeln Vitlöken gror, är det farligt?

Alltså, det var ingen tvekan, den vitlök som odlades i pallkragar som var två våningar höga i soligt läge blev tveklöst störst. Som nummer två den odling som var två våningar hög och låg i halvskugga under sommarmånaderna. Rejält upphöjda bäddar ger bättre odlingsklimat, jorden värms upp snabbare och det blir också mera väldränerat.

De vitlökar som odlades i en pallkrage högt jorddjup blev väsentligt mindre.

12 sorter testades
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Totalt testodlade jag 12 sorter från klyftor.  Det var:

  1. Chrystal
  2. Cledor
  3. Ivan
  4. Ljubacha
  5. Northern White
  6. Polish White
  7. Primor
  8. Sprint
  9. Thermidrome
  10. Vaclav
  11. Vigor
  12. Vladivostok 1

Av dessa är några extra tidiga, som Primor och Sprint. De var ganska lika oavsett var de hade odlats och skördades också tidigare än de andra.

4 bättre än andra
Vitlök av sorten Vigor.  Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Vigor. Foto: Kerstin Engstrand

Av de övriga var det fyra sorter som stack ut där odlingsresultatet blev extra bra.

VIGOR, är känd för att ge stora klyftor på en stor lök. Är så kallad softneck, det vill säga kan lätt flätas. Får sällan halslök men några fick det i år. Är medeltidig.

Vitlök av sorten Thermidrome. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Thermidrome. Foto: Kerstin Engstrand

THERMIDROME, anses sedan länge vara ett så kallat säkert kort! Thermidrome är en medeltidig sort, känd för att ge stora vitlökar och vara köldtålig. Vanligen består en vitlök av 15 klyftor, ibland 20. Är en så kallad softneck, det vill säga lätt att fläta. Kan få så kallade halslökar, en liten lök på stjälken. Varför tvistar man om, det finns de som anser att halslökar utvecklas när våren bjuder på stora temperaturväxlingar. Alla våra Thermidrome fick halslökar. Någon skillnad på lökarnas tillväxt gick inte att se, men det finns de som anser att halslök påverkar tillväxten. I så fall hade nog våra exemplar blivit ännu större om de inte hade utvecklat halslökar.

Vitlök av sorten Ivan. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Ivan. Foto: Kerstin Engstrand

IVAN, känd som den kraftiga ryssen men det finns uppgifter om att dess ursprung är Tjeckien, jag vågar inte uttala om vilket som är rätt. Brukar ge lökar om 100 gram (vanligen anges 80 till 120 gram). Ger få men stora klyftor! Ivan är med sina purpurfärgade strimmor en vacker sort.

'Polish White' . Foto: Kerstin Engstrand
‘Polish White’ . Foto: Kerstin Engstrand

POLISH WHITE var en överraskning som visserligen inte gav några stora lökar men ack så fina! Och det är en tidig sort. Den anses vara en gourmetsort, en kockarnas favorit. Det sägs att den kom från Polen till USA i början av 1900-talet och är av softnecktyp.

En softnecksort går lätt att fläta medan en hardneck har en mera förvedad mittstjälken vilket gör att hardneck är lättare att skörda vilket är bra när man har stora fält att skörda. Du får då lättare upp hela löken när du drar i den. Hardnecksorter anses även ha bättre förmåga att klara kalla vintrar. Jag har inte under alla de årtionden jag odlat vitlök märkt någon skillnad där. Även hardnecksorter går att fläta bara man pillar bort det hårda i mitten av stjälken.

Två till som är bra
Vitlök av sorten Ljubacha. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Ljubacha. Foto: Kerstin Engstrand

Ljubacha och Vaclav var också bra. LJUBACHA är en Marbled Purple Stripedsort som ger stora lökar och därmed stora klyftor. Brukar få topplökar, det är ett kluster av små pyttesmå lökar i toppen av stängeln. Benämns även som bulbiller eller groddknoppar. Mycket bra sort.

Vitlök av sorten Vaclav. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Vaclav. Foto: Kerstin Engstrand

VACLAV är en rysk sort som brukar bestå av åtta till tio klyftor. Är av hardnecktyp.

Nu sparar jag de största exemplaren för att ha eget utsäde i höst. Det är en gyllene regel, man ska alltid ta de bästa till utsäde, stora klyftor ger stora lökar. Under tiden förvarar jag dem luftigt och torrt i vanlig rumstemperatur. Vitlök ska aldrig förvaras i kylskåp! De mindre används till matlagning.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Röd hassel. Foto: Kerstin Engstrand

Rika på nyttigheter som proteiner, mineraler och vitamin E samt så goda rostade eller i bakverk, det finns anledning till varför hasselnötter är så populära.

Har du ett hörn av trädgården som ligger lite i halvskugga vill jag slå ett slag för en egen liten hassellund. För färska hasselnötter smakar bra mycket bättre än de som lagrats en tid. Lejonparten av de vi köper till jul kommer från Turkiet och är av en annan sort än vad som kan odlas här, de importerade har oftare ett hårdare skal.

Det går alldeles utmärkt att odla hasselnötter i Sverige. Jag har hittat stora bestånd av hasselbuskar i skogarna utanför Uppsala. Det finns även buskar i Umeå och i Dalarna som ger frukt. Det sägs att de kom hit strax efter istiden. De trivs i näringsrik jord och i naturen hittar man de oftast i hagmarker och i barrskogar. Halvskuggigt läge ska det vara. Har du en sluttning i halvskuggigt läge så kan den vara ett bra alternativ för din hassellund, bara det inte är för brant. Buskarna klarar branta sluttningar men du ska kunna stå stadigt när du skördar.

Hassel trivs i lundmiljö. Foto: Kerstin Engstrand
Hassel trivs i lundmiljö. Foto: Kerstin Engstrand

Alla former av hassel blommar tidigt på våren, på bar kvist det vill säga innan bladen har sprungit ut. Honblommorna är rubinröda och små, i storlek knappnålshuvud typ de med glashuvud, medan hanblommorna är gula hängen som liknar de som björkar har. Hassel är vindpollinerade och har du exempelvis en ormhassel på tomten hjälper även den till med pollineringen. Dock så blommar honblommorna före hanblommorna, men det brukar bli nötter i alla fall. För säkerhets skull rekommenderar man att ha flera buskar och då blanda flera sorter. Den tidiga blomningen är också viktig för humlor och bin.

Hassel har ett upprätt växtsätt. Hassel, Corylus (Hasselnöt-Gruppen), är lättskötta, behöver ingen direkt skötsel men med tiden bör man glesa ut buskarna och det gör man lättast genom att regelbundet ta bort de äldsta grenarna och då från basen av plantan, men lämna alltid 10 cm kvar. Glesa buskar ger mer skörd.

Härdigt till och med växtzon 4. Kan bli hela fyra meter hög. All hassel blir cirka hälften så bred som hög med smalare bas. Nötterna är skördemogna i oktober-november.

Hasselnötter, fortfarande gröna och omogna. Foto: Kerstin Engstrand
Hasselnötter, fortfarande gröna och omogna. Foto: Kerstin Engstrand

Det finns minst ett 40-tal namnsorter men idag bruka man rekommendera de storfruktiga. Storfruktig hassel, ger som namnet säger stora nötter Det finns flera sorter som är storfruktiga, bland annat ‘Jättenöt från Halle’ som vi ofta här hemma ser angiven som en dansk sort (’Halleske Kämpe´) medans danskarna anger att den är tysk vilket är det korrekta. Den säljs även under namn som ’Stor Zellernöt’,’ Halls Gigant’ och ’Riesennuss’. ‘Jättenöt från Halle’ ska vara ganska motståndskraftig mot nötviveln.

En annan bra storfruktig sort är ’Cosford’ som har ett mjukare skal än andra sorter och anses i princip vara självbefruktande.

Dessa sorter är lite dyrare än vanlig hasselnöt, runt 3 – 400 kronor, ibland lite mer. En vanlig buskstorlek är 60 till 80 cm hög. Alla storfruktiga sorter är hybrider av Corylus avellana och Corylus maxima.

’Lambert Filbert’ är en annan sort som rekommenderas för vårt klimat. Den har vitt fruktkött och ganska stora, mellan 20 till 30 mm äggformade nötter och oftast fem i varje klase. Ger bra skörd och kan ibland redan vara skördemogen i slutet av september. Rekommenderas tillsammans med ’Cosford’ för att få bra skörd.

Mycket vackra är de rödbladiga där ‘Rote Lambertsnuss’ är den som är lättast att få tag på här i Sverige.

Hur mycket skörd kan man få? Ja det beror på plantans storlek men har man tur får man med tiden upp till 4 kilo, dock skulle jag inte hoppas på så mycket per planta, kanske på halva mängden.

Man kan även äta hasselnötterna när de är gröna, det har blivit lite ”inne”, då skördar man de gröna nötterna när det så kallade svepet fortfarande är grönt. Brukar vara i augusti. Eller så gör man nocino av dem.

  • Tomma hasselnötter, beror antingen på att befruktning inte skett eller så har nötviveln troligen ätit upp innehållet.
  • Ska du skörda stora mängder bruna, mogna nötter så kan du lätt skilja de tomma från de mogna genom att lägga alla nötter i en hink med vatten. De som flyter är tomma.
  • Bruna hasselnötter är mogna då de fyller upp hela skalet. Det bruka inträffa från början mitten av september och framåt. När de släpper när man vrider lätt på dem är de mogna. Ett annat tecken är när man finner några på marken, men ekorrarna vet om när det är dags, de har örnkoll, och där får man vara snabb.
  • Visste du att tryffel, den delikata svamp som växer under mark, trivs Särskilt bra tillsammans med hassel? Det finns hasselplantorn med inympad tryffelmycel att köpa. Dock, får du tryffeln att trivas blir det på bekostnad av hasselnötsskörden, men man kan inte få allt här i livet.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Skogslök också kallad kajp. Foto: Kerstin Engstrand

Kärt barn har många namn, eller vad säger du om: Kaijp,  kaip,  kaipe,  kaipä,  kajp,  kajplök,  keipe,  keipelök,  keipkål,  kejpe, kejpelök,  kep,  roccamboll,  rockenboll,  råckenbåll,  sandpurjo (efter engelskans Sand Leek) alla dessa är enligt Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD) lokala namn på den underbara skogslöken,  Allium scorodoprasum.

På Gotland är denna lök “stor”.  På våren, när gullvivan blommar, ska man gå ut och plocka kajp som gotlänningarna säger. Vi på fastlandet säger skogslök, kanske, för förvånansvärt få känner till denna tidiga primör som dessutom är synnerligen lättodlad.

Vad gör man då med kajp? Jo soppa! En soppa man behöver för att få igång kroppen så här på våren! På Öland sägs det att man smaksätter kroppkakor med kajp.

Skogslök köper man på hösten då de ska sättas. I en 80 x 120 cm pallkrage får man lätt plats med 120 lökar. Sätt dem i en pallkrage som är två våningar hög, och i vanlig trädgårdsjord fungerar fint. I varje 80 cm rad sätter du tio lökar. Bli inte orolig om lökarna skjuter blad redan på hösten, det klarar de utan problem. Ja, du kan oftast skörda lite medan snön ligger kvar! I slutet av april, början av maj börjar den växa till sig så glöm inte att vattna om det är torrt.

Kajp är flerårig och blommar med små söta lila blomställningar i juli. Blir från 30 cm upp till 90 cm när den blommar. Sprider sig sakta men säkert.

Recept på Farfar Gunnars kajpsoppa hittar du här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Hasselfrukter från ormhasssel. Foto: Kerstin Engstrand

Tänk att det från en pytteliten men illröd blomma kan bli så gott resultat? I slutet av mars, ibland i början av april så blommar hasselbuskarna här i växtzon 3 på gränsen till zon 4. 2018 har varit ett ovanligt givmilt år. Bärbuskarna gav mer än rikligt. Äpple-, päron- och persikoträden dignade under sin frukt. Vi slutade räkna persikor när vi kommit till nummer 150, på ett litet träd. Skatorna orkade inte äta upp alla körsbär, i år hade alla körsbärsträden i även grannarnas trädgårdar för mycket bär.

Blomma på ormhassel. En knappnål som storleksjämförelse. Foto: Kerstin Engstrand

Det var fantastiskt, nästan overkligt. Men vad gladde mig mest? Jo, att både troll- och ormhasseln i år plötsligt givit nötter.

Oftast sitter nötterna skymda under bladen. Just dessa sitter på en kinesisk trollhassel. I mitten av augusti är de fortfarande gröna. Foto: Kerstin Engstrand
Oftast sitter nötterna skymda under bladen. Just dessa sitter på en kinesisk trollhassel. I mitten av augusti är de fortfarande gröna. Foto: Kerstin Engstrand

De går att äta, de knäcks på samma sätt som de du köper till jul. Men de är betydligt godare, de här är ju färska. Pinfärska. Och lokalodlade. De har utvecklas från honblommorna som är pyttesmå, de ser ut som små rufsiga röda knappnålshuvuden.

Ibland kan man även se nötterna skymta fram på bladens ovansida. Foto: Kerstin Engstrand
Ibland kan man även se nötterna skymta fram på bladens ovansida, här fortfarande gröna. Foto: Kerstin Engstrand

Nötterna blir en till två centimeter långa och sitter oftast fyra tillsammans. Enligt traditionen är hasselnötter mogna i slutet av september, till skördedagen Mickelsmäss (29 september då Mickael har namnsdag) och det stämmer än idag, i alla fall i Stockholmstrakten.

Hasselfrukter från ormhasssel. Foto: Kerstin Engstrand
Hasselfrukter från ormhasssel. Foto: Kerstin Engstrand

Du kan även leka ekorre, och sätta dem i jorden. Gror de så blir det dock i regel ingen trollhassel, och inte heller en ormhassel. Utan en vanlig hassel. Ormhassel är vanligtvis ympad på vanlig hassel.

Vill du veta mer om orm- och trollhassel? Läs då vår artikel som noga berättar om skillnaden mellan de båda.Klicka här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Redaktionens val

Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...