Taggar Inlägg "Pallkragar"

Pallkragar

Foto: Kerstin Engstrand

Önskar du dig ett litet tulpanhav? Varför då inte fylla en pallkrage med tulpanlökar? Det är en härlig lyxig känsla att i vår dels följa utvecklingen från knopp till blomma men också att plocka stora fång av de mest unika tulpaner. Samt att ge bort förstås!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Jag brukar odla i två pallkragar som ligger lite olika solmässigt. Det resulterar i att jag får en längre skördesäsong. Den ena ligger i direkt öppet söderläge där inget skymmer solen och jag plockar de första tulpanerna i mitten av april.  Den andra ligger lite mera skuggigt vilket gör att jag skördar de sista tulpanerna i början av juni.

Den ena är en pallkrage hög och ligger i bästa solläge samt i en svag nerförsbacke vilket underlättar dräneringen.

I den andra som är två pallkragar hög sätts tulpanerna djupare medan den första. I den som är en pallkrage hög fyller jag på ett extra lager med jord när sättningen är klar.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Tulpanlökar sätts i september eller oktober men de klarar faktiskt att sättas även senare än så, de kan spettas ner i frusen jord men det är inget vi rekommenderar.  Ett riktmått är att lökarna sätts minst 10 – 15 cm djupt, minst 3 x lökens höjd. Men mitt tips är att sätta dem djupare än så. Det blir kraftigare lökar och bättre blomning om de sätts djupt, jag brukar sätta dem på ett djup av 20 cm.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

När man odlar tulpaner för snitt så kan man sätta lökarna så tätt som 8 cm. I en rabatt brukar man hålla ett avstånd mellan lökarna på 10 till 15 cm där 12 cm brukar vara ett bra avstånd.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Växtplatsen ska vara väldränerad, vårblommande lökväxter vill ha en våt vår och en torr sommar.

Foto: Kerstin Engstrand
10 lökar på bredden i en pallkrage som är 80 x 120 cm. Innermåttet brukar vara 75 x 115 cm. Foto: Kerstin Engstrand

Strö ut benmjöl på orden där lökarna ska sättas, detta för att främja rottillväxten. Vattna på jorden och låt vattnet sjunka undan innan lökarna sätts ner. Tryck till dem så att de får bra kontakt med jorden. Täck därefter med den bortgrävda jorden eller fyll på med ny jord så att lökarna har 20 cm jord över sig.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

På våren är det bra att skydda lökarna från hungriga harar och rådjur. Säkrast är att lägga över ett nät. Ett nät är även bra på hösten så att inga katter får upp lökarna. Blodmjöl kan strös på bladen, dess doft brukar verka avskräckande, dessutom fungerar blodmjöl som extra gödsel. TRICO Garden är ett annat medel som är mycket effektivt. Det sprayas på växterna varför en sprayflaska behövs och medlet måste även sprayas på igen efter regn.

Foto: Kerstin Engstrand
En av vårens många färgstarka buketter. Foto: Kerstin Engstrand

Efter blomningen, när nästan alla kronblad har fallit, nyps eventuella kvarlämnade blommor av. Detta för att kraften ska gå till löken och inte för att bilda fröställning. En giva gödsel är nu också bra.  Blasten ska få vissna ner i sin egen takt. Tycker du det ser skräpigt ut kan man plantera tulpanerna i närheten av fleråriga växter, perenner som skyler de vissnande tulpanerna. Jag brukar odla bönor eller sojabönor bland lökarna- Även ringblommor och andra ettåringar är fina att så.

Mer om de 18 sorter vi odlade 2020/2021 kan du läsa om här.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Foto: Kerstin Engstrand

Några tulpansorter från våren 2021:

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Exotic Emperor’ är en tidig fylld tulpan som ibland beskrivs som bländande vit dock går den i en lätt grön ton då de gröna banden på kronbladens utsida syns igenom. Blir ca 40 cm hög, den är tidigblommande och får rejält stora blommor. När den är helt utslagen tar den plats men håller sig länge i vas. Tillhör Fosteriana-Gruppen. Blir ca 35 cm hög.

‘Professor Rontgen’ blommar också tidigt och i mitten av maj var den som vackrast. Detta är en tulpan med gigantiska blommor! Närstan för stora och anses vara just den största i gruppen papegojtulpaner. Färgen är starkt röd men inslag av orange, jag skulle säga flamencoröd. Den är magnifik och blir vacker i ensamt majestät i en vas. Blir ca 45 till 50cm hög. Den brukar anges som senblommande.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Copper Image’ tillhör gruppen Sena Fylldblommiga och började våren 2021 blomma i mitten av maj. Blommar med stora, bulliga blommor vars färger går i olika toner av koppar, ibland går blommorna mera i aprikos, ibland mera i ren kopparfärg. Blir ca 35 cm hög.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

’Sensual Touch’ har blommor som lyser som guld. Dessförinnan har man njutit av de vågkantade gröna bladen. De bladen förvånade oss då vi aldrig sett dem angivna i någon beskrivning.

Mycket trevlig och brukar blomma tidigt. Mycket vacker tillsammans med Vaya con Dios. Blir ca 40 cm hög.

‘Green Star’ anses vara den bästa grönfärgade tulpanen. Mycket bra som snittblomma och ger det lilla extra till en bukett. Tidigblommande. Blir ca 40 cm hög. Brukar återkomma år efter år då den tillhör gruppen Liljeblommande tulpaner.

’Blue Diamond’ är ganska lika i form som ’Copper Image’. Beroende på hur ljuset faller är blomman antingen purpurfärgad eller riktigt blålila, viollila. Höjd ca 35 cm.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Marianne’ är en av våra verkliga favoriter. Liljeformad och färgstark samt trogen är ‘Marianne’. Mycket snygg tillsammans med ‘Black Hero’ Höjd 50-55 cm.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Danceline’ tillhör de tulpaner som blommar lite senare, i regel lite efter mitten av maj. Den är en trevlig tulpan, kanske mera för rabatten än som snitt. Väl utslagen charmas man av de vita kronbladen som har stänk av rosa. Kallas för långblommare. Blir ca 40 cm hög och blommar i maj-juni. Tillhör Tulipa (Sena Fylldblommiga Gruppen) och är extremt lättodlad samt håller länge som snittblomma.

Vaya con Dios’ blommar sent på säsongen med gul blommor med orange mitt som påminner om pioner. Fin till snitt. Höjd ca  50 cm.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

’Red Dress’ valde vi för dess annorlunda form. Och det var en fullträff, den är annorlunda, elegant och blommar riktigt länge. Den gjorde även succé i vas. Blir ca 40 cm hög.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Artist’ är en tulpan som tack vare sin färgkombination i rosa, lila och lax matchar de flesta andra tulpaner. Blir ca 30 cm hög. Bra som snitt. Sorten har belönats med RHS Award of Garden Merit och anses vara en ”trogen” tulpan.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Gelato’ eller ‘Ice Cream’ är en tulpan vi föll för pga av namnet. Den var ju rolig men ingen tulpan vi trånar efter. Vi köpte en blandning med både vita och gula där de gula utvecklade sig bättre än de vita. Banana Gelato heter de gula. Ca 30 cm hög.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Black Hero’ ser först ut när den börjar bilda knoppar att vara enkel men är en fylld tulpan. Kronbladen ser ut som vara skapade av sammet! Blir ca 45 cm hög och blommar i slutet av maj. Tillhör Sena Fylldblommiga. På bilden ovan syns den tillsammans med ‘Marianne’.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Foxy Foxtrot’ blir man direkt charmerad av. Den skimrar i olika varma orange och gula pastelltoner och liknar en blomma som är målad i akvarell. Blir ca 35 cm hög och blommar i april-maj.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

‘Nachtwacht’ är en fylld och ganska storblommig tulpan. Färgen är klart annorlunda, den går i vinrött och på håll tror man lätt att det är en pion som börjat blomma för tidigt. Blommar i slutet av april-början av maj. Blir ca 55 cm hög och blommar från slutet av april och en bit in i maj. Blev ingen favorit, den ser lite konstgjord ut.

‘Green Wave’ är en papegojtulpan som blir ca 55 cm hög. Den brukar anges som vara vattenmelonfärgad, den går i rosa och grönt. Blommar i slutet av maj.

‘Miami Sunset’, som vi väntade på den att slå ut. Vi hade sett de mest fantastiska bilder på den, som verkliga färgstarka solnedgångar. Denna är en crispa, franstulpan vilket syns tydliga på kronbladen.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

’Victoria Pink Secret’ valde vi för namnet. Är en papegojtulpan men blev en liten besvikelse, den utvecklade sig inte alls lika fint som ’Green Wave’. Höjd ca 45 cm. Blommade först i början av juni.

Nyfiken på hur man sätter tulpaner i en pallkrage? Klicka här. 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Två klyftor av en elefantvitlök! Man förstår varför denna lökväxt har fått sitt namn. Foto: Kerstin Engstrand

Imponerande stor och väcker habegär, elefantvitlök blir vanligen mer än en handfull stor! En enda klyfta kan väga mer än 50 gram!

Men vad? En vitlök som inte är en vitlök?

Jo, du läste rätt. Nu är den populär, på sociala media kryllar det av frågor om hur man får tag i denna numera mycket attraktiva växt. Vilket medfört att från och med hösten 2020 är det lättare att få tag på den

Första gången jag såg den var i Turkiet på 1970-talet. Där, på en marknad låg de och lyste, vita gigantiska ”vitlökar”. De var populära även på 1980-talet och man kunde då även hitta dem i välsorterade grönsaksbutiker. Dess ursprung lär vara just det östra medelhavsområdet.

En klyfta kan lätt väga 30 till 60 gram. Vanligen har en färdigutvecklad lök fyra till sex klyftor vilket gör att en hel lök kan väga 120 gram, ja rentav upp till 300 gram. Jämför då med en stor vitlök som brukar väga runt 80 till 100 gram.

Men den är ju ingen vitlök!

Men den smakar lätt av vitlök. Bästa smaken får den om man har varit noggrann med vattningen. Står den för torrt blir den faddare i smaken och kan även bli lite besk.

Elefantvitlökens vetenskapliga namn är Allium ampeloprasum ’Elephant’ eller ’Elephant Garlic’  Vanlig vitlök heter Allium sativum.

Till Allium ampeloprasum hör även purjolök, Allium ampeloprasum (Porrumgruppen). Så egentligen är elefantvitlök närmare purjolök än vitlök men till utseendet ser den mera ut som en vitlök. För att förvirra lite mer så finns det även en purjolök med sortnamnet ’Elephant’. Plus att ibland benämns den även som en perenn vitlök.

utsäde av elefantvitlök säljs sällan som hela lökar utan i klyftor.  Foto: Kerstin Engstrand
Utsäde av elefantvitlök säljs sällan som hela lökar utan i klyftor. Foto: Kerstin Engstrand

Elefantvitlök odlas på samma sätt som vitlök. Klyftor sätt på hösten vid samma tidpunkt som du sätter vanliga vitlöksklyftor. Då klyftorna är stora ska de sättas lite djupare, beräkna att en klyfta ska sättas på ett djup så att klyftan har två gånger sin höjd med jord över sig.

Elefantvitlökens blommor är mycket vackra och de blommar länge.  Foto: Kerstin Engstrand
Elefantvitlökens blommor är mycket vackra och de blommar länge. Foto: Kerstin Engstrand

Nästa sommar är det skördetid. Det är dags att skörda när elefantvitlöken är på väg att blomma. Det gör den med vackra ljuslila, syrenlila blombollar. Och de blommar länge! Till skillnad mot vitlök gör det inget direkt att den blommar. Humlor och bin älskar blommorna! Blommorna är lätta att torka men de är sterila, du får inga frön av dem. Och blommorna syns, blomstänglarna blir i regel runt en meter höga! Så det är värt att odla elefantvitlök som blomma!

Foto: Kerstin Engstrand
Elefantvitlök med groddlökar (markerade med rött). Foto: Kerstin Engstrand

Om vissa vitlökssorter sätter groddar upp i toppen så sätter istället elefantvitlöken små groddlökar på löken, dvs under jord. Ibland sitter de fast på en klyfta, ibland hänger de ner från löken. Dessa groddlökar är små, fasta och guldbruna. De går utmärkt att sätta men det tar förstås några år innan de bildar rejält stora elefantvitlökar. Och gå igenom jorden ordentligt när du skördar, det är lätt att missa de små groddlökarna, vilket du inom ett år eller två kommer att märka om du har gjort. Efter ett år brukar de ha bildat en sololök, dvs en stor klyfta.

På våren ser man tydligt att elefantvitlöken inte är en vitlök. De första vårskotten är kraftigare, mera kompakta och liknar mera de dekorativa alliumlökarna än vitlök.  Foto: Kerstin Engstrand
På våren ser man tydligt att elefantvitlöken inte är en vitlök. De första vårskotten är kraftigare, mera kompakta och liknar mera de dekorativa alliumlökarna än vitlök. Foto: Kerstin Engstrand

Om du inte skördar elefantvitlöken kommer allt ovan jord att vissna ner och det sker i augusti eller i början av september. Därefter kommer de kvarvarande elefantvitlökarna att spira nästa vår igen. Man kan alltså odla elefantvitlök som en vacker perenn. Samma teknik kan du använda med lökar som inte hunnit växa till sig ordentligt. Lökarna kan också vara kvar i jorden för skörd i vår. Bor du i södra Sverige kan du även få bra skörd om du sätter elefantvitlöken på senvintern.

Insekter älskar elefantvitlökens vackra och långa blomning. Foto: Kerstin Engstrand
Insekter älskar elefantvitlökens vackra och långa blomning. Foto: Kerstin Engstrand

Odlingsplatsen: Pallkragar fungerar utmärkt, då allra helst i pallkragar som är två våningar höga. Det ger varmare jord. Upphöjd bädd och väldränerat i soligt läge vill elefantvitlöken ha.

Soligt läge, gärna i direkt söderläge eller i sydväst.

Sättdjup: För mindre klyftor 5 till 7 cm djupt, för större något djupare om du bor i zon 4 och uppåt. Tumregeln är att klyftan ska ha minst dess höjd x 2 av jord över sig.

Två klyftor av en elefantvitlök! Man förstår varför denna lökväxt har fått sitt namn. Foto: Kerstin Engstrand
Två klyftor av en elefantvitlök! Man förstår varför denna lökväxt har fått sitt namn. Foto: Kerstin Engstrand

Det är den platta sidan man sätter ner i jorden.

Sättning: Det är klyftor man sätter, en och en och det görs innan frosten kommit på allvar vilket betyder att du i zon 1 i regel kan sätta elefantvitlök så sent som i november, början av december. I zon tre vanligen i slutet av oktober och så vidare allt tidigare desto längre norrut i landet. Att man väntar tills jordtemperaturen är låg är helt enkelt för att man ska undvika att lökarnas klyftor börjar skjuta gröna skott innan vinterkylan. De ska hinna rota sig men inte börja växa.

redan tidigt på våren är bladen riktigt kraftiga och går utmärkt att skörda lita av som bladgrönt. Här mellan lökarna  syns också vårsådd spenat som börjar gro.  Foto: Kerstin Engstrand
Redan tidigt på våren är bladen riktigt kraftiga och går utmärkt att skörda lita av som bladgrönt. Här mellan lökarna syns också vårsådd spenat som börjar gro. På våren får odlingen extra skydd av fiberduk, inte för att elefantvitlöken behöver det utan fiberduken är skydd mot fåglar som gärna vill ta av spenatfröna. Foto: Kerstin Engstrand

I en pallkrage bör du ha 20 cm mellan klyftorna, då får du lätt plats med 24 klyftor i en stor pallkrage på 80 x 120 cm. Vill du samodla med annan gröda, som exempelvis spenat på våren kan du hålla 20 cm mellan klyftorna i raden och sätta nästa rad på ett avstånd av 30 cm, då får du plats med 16 klyftor. Sätt klyftorna inte så nära ytterkanterna i pallkragen, minst 10 cm från ytterkanten ska det vara, detta då ytterkanten är kallare än längre in i pallkragen.

Dra upp fårorna, vattna i fårorna och sätt klyftorna. Tryck ner klyftorna så att de får kontakt med jorden, att de sitter stadigt, innan du täcker dem med jord.

Jord: Elefantvitlök odlas i samma typ av jord som vitlök. Den ska vara en väldränerad, porös, mullrik trädgårdsjord. Tillsätt gärna lite benmjöl i samband med sättningen, benmjölet kan du strö i sättfåran.

Näring: Under våren och fram till början av juni behöver elefantvitlöken vattnas regelbundet och det är effektivt att vattna med flytande näring eller ”guldvatten”, dvs utspädd urin, en liter urin till nio liter vatten i en 10-liters vattenkanna. Man kan även gödsla med höns- eller kogödsel som då myllas försiktigt ner mellan lökarna. Observera att kogödsel på påse i regel inte är ren kogödsel utan oftast har extra näring tillsatt, i regel i form av hönsgödsel.

Att några gånger täcka jorden mellan lökarna med färskt, alldeles nyklippt gräsklipp är också bra. Lägg ut gräsklippet när jorden är fuktig, det är särskilt bra om det är en torr vår. Gräsklippet hjälper då till att hålla fukten kvar i jorden.

Vattning: Elefantvitlök behöver jämn tillgång på vatten för att utvecklas till fina och goda lökar. De vill ha vatten men inte hela tiden växa i fuktig jord. Växer de för torrt blir de, förutom mindre, även lätt lite beska i smaken.

Skörd: Man kan skörda några redan i juni, då för omgående konsumtion. För lagring är skördeförfarandet lika som för vitlök, skörda lökarna försiktigt, oftast kan man dra upp dem utan att använda spade eller grep.

Skörden sker lite beroende på vilken del av landet du bor i men man brukar börja skörda från mitten, slutet av juli i södra delen av Sverige. Skaka av jorden och låt lökarna torka hängandes på en varm, torr och luftig plats. Har du en torr och solig plats utomhus kan det fungera, annars är inomhus bra. Efter ett par veckor är de torra för förvaring. Lökarna brukar gå utmärkt att lagra till följande vår.

Som en del andra alliumväxter får elefantvitlökens blommor en liten mössa när de slår ut. Foto: Kerstin Engstrand
Som en del andra alliumväxter får elefantvitlökens blommor en liten mössa när de slår ut. Foto: Kerstin Engstrand

För utsäde till sättning samma år tar du de största klyftorna. Desto större klyftor desto bättre skörd. Gör som med alla andra grödor, välj en ny växtplats där det inte har odlats lökväxter de senaste tre åren.

Text och foto: Kerstin Engstrand

Vitlök av sorten Ivan. Foto: Kerstin Engstrand

Vitlök är lättodlat och oerhört bra för ens odlarsjälvförtroende. Odlingsåret 2019/2020 testade jag att odla 12 olika sorters vitlök under tre olika förhållanden, olika jorddjup, olika väderstreck/ljusförhållande och olika utsatthet för regn.

Samma sorter odlades i pallkragar på fyra olika platser i en och samma trädgård:

  1. Pallkrage en våning hög, vanlig trädgårdsjord och odlingen låg i halvskugga.
  2. Pallkrage en våning hög med vanlig trädgårdsjord i soligt läge.
  3. Pallkrage två våningar hög med vanlig trädgårdsjord i soligt läge.
  4. Pallkrage två våningar hög med vanlig trädgårdsjord och odlingen låg i halvskugga samt skyddades från regn av ett träds bladverk.

Vitlökarna sattes som vanligt, som klyftor en tid innan vinterkylan beräknades inträda, i zon 3, och det blev den 3 november 2019. Klyftorna höll samma storlek inom sorten. Avstånd mellan sättlökarna var också detsamma oberoende av växtplats. Några sorter odlades även med utsäde från olika leverantörer. Jorden förbereddes på sedvanligt sätt, se artikeln Vitlök, superenkel att odla! Juli 2020 bjöd på lite kylslagna nätter så skörden började lite senare än normalt, den 28 juli. All vitlök skördes under två dagar.

Vintern 19/20 hade varit ovanligt mild. Redan under januari började några tidiga sorter skjuta skott. Det är i sig inget farligt och har, vad jag noterat, inte påverkat odlingsresultatet. Mer om hur vitlök och vinterförhållanden påverkar skörden kan du läsa i artikeln Vitlöken gror, är det farligt?

Alltså, det var ingen tvekan, den vitlök som odlades i pallkragar som var två våningar höga i soligt läge blev tveklöst störst. Som nummer två den odling som var två våningar hög och låg i halvskugga under sommarmånaderna. Rejält upphöjda bäddar ger bättre odlingsklimat, jorden värms upp snabbare och det blir också mera väldränerat.

De vitlökar som odlades i en pallkrage högt jorddjup blev väsentligt mindre.

12 sorter testades
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Totalt testodlade jag 12 sorter från klyftor.  Det var:

  1. Chrystal
  2. Cledor
  3. Ivan
  4. Ljubacha
  5. Northern White
  6. Polish White
  7. Primor
  8. Sprint
  9. Thermidrome
  10. Vaclav
  11. Vigor
  12. Vladivostok 1

Av dessa är några extra tidiga, som Primor och Sprint. De var ganska lika oavsett var de hade odlats och skördades också tidigare än de andra.

4 bättre än andra
Vitlök av sorten Vigor.  Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Vigor. Foto: Kerstin Engstrand

Av de övriga var det fyra sorter som stack ut där odlingsresultatet blev extra bra.

VIGOR, är känd för att ge stora klyftor på en stor lök. Är så kallad softneck, det vill säga kan lätt flätas. Får sällan halslök men några fick det i år. Är medeltidig.

Vitlök av sorten Thermidrome. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Thermidrome. Foto: Kerstin Engstrand

THERMIDROME, anses sedan länge vara ett så kallat säkert kort! Thermidrome är en medeltidig sort, känd för att ge stora vitlökar och vara köldtålig. Vanligen består en vitlök av 15 klyftor, ibland 20. Är en så kallad softneck, det vill säga lätt att fläta. Kan få så kallade halslökar, en liten lök på stjälken. Varför tvistar man om, det finns de som anser att halslökar utvecklas när våren bjuder på stora temperaturväxlingar. Alla våra Thermidrome fick halslökar. Någon skillnad på lökarnas tillväxt gick inte att se, men det finns de som anser att halslök påverkar tillväxten. I så fall hade nog våra exemplar blivit ännu större om de inte hade utvecklat halslökar.

Vitlök av sorten Ivan. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Ivan. Foto: Kerstin Engstrand

IVAN, känd som den kraftiga ryssen men det finns uppgifter om att dess ursprung är Tjeckien, jag vågar inte uttala om vilket som är rätt. Brukar ge lökar om 100 gram (vanligen anges 80 till 120 gram). Ger få men stora klyftor! Ivan är med sina purpurfärgade strimmor en vacker sort.

'Polish White' . Foto: Kerstin Engstrand
‘Polish White’ . Foto: Kerstin Engstrand

POLISH WHITE var en överraskning som visserligen inte gav några stora lökar men ack så fina! Och det är en tidig sort. Den anses vara en gourmetsort, en kockarnas favorit. Det sägs att den kom från Polen till USA i början av 1900-talet och är av softnecktyp.

En softnecksort går lätt att fläta medan en hardneck har en mera förvedad mittstjälken vilket gör att hardneck är lättare att skörda vilket är bra när man har stora fält att skörda. Du får då lättare upp hela löken när du drar i den. Hardnecksorter anses även ha bättre förmåga att klara kalla vintrar. Jag har inte under alla de årtionden jag odlat vitlök märkt någon skillnad där. Även hardnecksorter går att fläta bara man pillar bort det hårda i mitten av stjälken.

Två till som är bra
Vitlök av sorten Ljubacha. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Ljubacha. Foto: Kerstin Engstrand

Ljubacha och Vaclav var också bra. LJUBACHA är en Marbled Purple Stripedsort som ger stora lökar och därmed stora klyftor. Brukar få topplökar, det är ett kluster av små pyttesmå lökar i toppen av stängeln. Benämns även som bulbiller eller groddknoppar. Mycket bra sort.

Vitlök av sorten Vaclav. Foto: Kerstin Engstrand
Vitlök av sorten Vaclav. Foto: Kerstin Engstrand

VACLAV är en rysk sort som brukar bestå av åtta till tio klyftor. Är av hardnecktyp.

Nu sparar jag de största exemplaren för att ha eget utsäde i höst. Det är en gyllene regel, man ska alltid ta de bästa till utsäde, stora klyftor ger stora lökar. Under tiden förvarar jag dem luftigt och torrt i vanlig rumstemperatur. Vitlök ska aldrig förvaras i kylskåp! De mindre används till matlagning.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

 

Foto: Kerstin Engstrand

Björkar och havtornsbuskar, rödblommande bondböna och de mest fantastiska purjolökar kombinerade med laboratorieliknande odlingar, Ikea tog Chelsea Flower Shows besökare med storm!

Say after me: Pallkrage. Att odla i pallkragar är populärt i Sverige men inte lika vanligt i trädgårdslandet nummer ett Storbritannien. Men med svarta pallkragar i mängd hade Ikea byggt upp en ídeträdgård som var den första idéträdgård inne i utställningens stora tält som blev jurybedömd.

Purjolök. Foto: Kerstin Engstrand
Purjolök. Foto: Kerstin Engstrand

Och det var en stolt Kristian Rankloo från Ikea som i BBC:s direktsändning tog emot en silvermedalj. De flesta som ”bara” får silver brukar ha svårt att dölja sin besvikelse.
GARDENING WILL SAVE THE WORLD var ett samarbete mellan Tom Dixon’s  Design Research Studio, en verksamhet som Tom Dixon rubricerar som ”in-house design and innovations agency” och Ikea today.

Vad var då syftet med Ikeas och Tom Dixons idéträdgård? Tom Dixon svarade mig att han vill lyfta fram kontrasten mellan det supernaturliga odlandet och det mera tekniska, allt för att bättre kunna visa på hur vi kan utforska framtidens odlande.

Tom Dixon. Foto: Kerstin Engstrand
Tom Dixon. Foto: Kerstin Engstrand

Detta budskap instämde Ikea i.

– Vi vill visa på att man även på en liten yta kan odla och vi vill fokusera på kraften i att odla sade James Futcher från Ikea. Tom och James hade tillsammans valt ut de växter som skulle finnas i trädgården.

James Futcher  och Tom Dixon. Foto: Kerstin Engstrand
James Futcher och Tom Dixon. Foto: Kerstin Engstrand

– Without plants we are nothing!

Kan inte säga att det var en vacker, publikfriande trädgård som de blomrika trädgårdarna i cottagegardenstil men den var intressant! Och det lockade besökarna. Den övre delen symboliserade ”the natural world”, där kunde man slå sig ner och njuta av utsikten över folkhavet och få känslan av att befinna sig bland trätopparna. Sittgruppen var gjord av kork och framtagen av Tom Dixon, Research Design Studio

Över 7500 plantor fanns i idéträdgården.

Rosaskimrande
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Under denna ”top of the natural world” fanns ett av växtbelysning rosaskimrande superteknisk odlingsutrymme, som ett litet laboratorium.

 

Där samsades odlingsstationer sprängfyllda med mikroskott från Koppert Cress, svampodling med hjälp av robot och vertikala mikroträdgårdar, Tower Garden HOME Growing System, som såg ut som odlingstorn.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Odlingstornen rymmer upp till 32 plantor. Allt under supermodern LED-belysning. Både Ikea och Tom Dixon har ett stort intresse i odlandet sköna konst. Tom har designat flera spännande odlingskärl varav ett som inspirerats av hans barndoms byggklossar förhoppningsvis snart kommer att säljas på Ikea, dock inte under 2020.

Prototyp av Tom Dixons modulsystem. © Inter IKEA Systems B.V. 2019.
Prototyp av Tom Dixons modulsystem. © Inter IKEA Systems B.V. 2019.

 

Ikea har sedan flera år tillbaka (2016) ett bra hydroponiskt system (se vårt test här) som gjorde att många fick upp ögonen för hur enkelt man kan odla hemma i köket. De har även börjat med egna odlingar av bladgrönt till flera av deras restauranger.

Att odlandet, det egna, bostadsnära odlandet blir allt viktigare påtalades också. År 2050 beräknas jordens befolkning ha ökat till 9,7 miljarder. Sommaren 2019 var vi cirka 7,7 miljarder.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Men några pallkragar säljer Ikea fortfarande inte!

Och här svamproboten:

Text och foto: Kerstin Engstrand

Giallo Da Serbo Del Vesuvio, Yellow di Serbia eller Vesuvio giallo , tre namn på samma sort. Foto: Kerstin Engstrand

Januari och jag väljer och vrakar bland mina tomater. Aha, hon ska så tänker du säkerligen. Nej, jag väljer bland färska tomater som jag odlade i somras. I flera lådor, typ öppna kartonger ligger de och mår bra. Kartonger ligger mörkt och i det svalaste utrymmet jag har, runt 18 grader.

Det är sorter som brukar kallas för vintertomater. De är extra hållbara, de mognar sent på sommaren eller tidig höst och kan plockas in gröna. De jag har just nu plockade jag in i mitten av oktober.  Och de är alla odlade på friland, i pallkragar i växtzon 3, i norra Stockholmsområdet.

Det är bara så underbart. Det är lyx! Jag mår bra när jag väljer några att steka ihop med hemmaodlade bönor och vitlök i olivolja. Bönorna tar jag fram från frysen, vitlöken förvaras i rumstemperatur på samma ställe som tomaterna. Tillsammans med några ägg eller lite fetaost blir detta en härlig lunch som man står sig länge på. Eller prov att steka några vintertomater med fisk eller finhacka med vitlök och lägg på rostat bröd, bruschetta.

Vintertomater är tomater som man använder i såser eller som jag gör, stekta. De är inte direkt tomater man äter direkt. Skalet är lite tjockare och smaken lite syrligare än vanliga tomater.

Här är sorter som jag brukar samodla i en pallkrage om 80 x 120 cm, en pallkrage som är en våning hög. Fyra plantor fungerar mycket bra i en pall. Jag planterar dem i kragens hörn. Vintertomater klarar torka bättre än vanliga tomater. Självklart går det bra att odla i högre pallkragar eller stora minst 20-liters krukor också. Det gör jag också.

Fyra vintertomatplantor i en pallkrage. När det blir riktigt varmt ute, som sommaren 2019 sätter jag på detta vita fiberduksskydd mot solen. Allt för att slippa vattna så mycket.  Foto: Kerstin Engstrand
Fyra vintertomatplantor i en pallkrage. När det blir riktigt varmt ute, som sommaren 2019 sätter jag på detta vita fiberduksskydd mot solen. Allt för att slippa vattna så mycket. Foto: Kerstin Engstrand

Jag tjuvar aldrig mina tomater, det fungerar suveränt utan att tjuva. Det blir visserligen lite trångt men fungerar bra ändå.

Dessa sorter brukar jag förkultivera, det vill säga jag sår inomhus för senare utplantering. Jag så r dem i början av mars för utplantering i slutet av maj, början av juni, allt beroende på hur våren och försommaren blir.

Ponderosa är de gula, de rödare är Mallorquin.  Foto: Kerstin Engstrand
Ponderosa är de gula, de rödare är Mallorqui. Tomaterna togs in mer eller mindre gröna i oktober och bilden är tagen i mitten av januari. Foto: Kerstin Engstrand

Ponderosa är runda som varierar i färg från gult till gulorange. Sorten saknar den karakteristiska spetsen som brukar känneteckna en vintertomat. Varifrån sorten härstammar varierar, några anger Serbien vilket är osant, Syditalien är det som gäller, den är mycket vanlig i odling i Syditalien. Den anses vara den allra mest hållbara man kan finna. Det finns en berättelse att det ska ha varit munkar som främst ska ha odlat Ponderosa. På italienska heter tomat pomodoro, av pomo= äpple och oro=guld och som små guldäpplen ser de ut där de ligger i sin kartong. I stekpannan när jag steker dem tillsammans med ägg är det oftast svårt att se skillnad på vad som är äggula och tomat!

Ponderosa blir 150 till 175 cm hög och blir lite yvig, går utmärkt att odla i en pallkrage som är en pallkrage hög eller i en 20-liters kruka. En stödpinne behövs.

Ponderosa kan under vintern även förvaras hängandes i klasar men jag tycker det blir bättre att lägga dem i kartonger. Jag har helt enkelt inte ett utrymme som är svalt nog under hela vintern. Hänger klasarna för varmt ruttnar tomaterna lätt då de i en klase ligger tätare tillsammans än i en kartong. Ligger tomaterna utspridda utan större kontakt med varandra håller de bättre.

Och så är det så skönt att inte ha hela frysen full av tomater!

Plantavstånd 50 cm.

Giallo Da Serbo Del Vesuvio, Yellow di Serbia eller Vesuvio giallo , tre namn på samma sort. Foto: Kerstin Engstrand
Giallo Da Serbo Del Vesuvio, Yellow di Serbia eller Vesuvio giallo, tre namn på samma sort. Foto: Kerstin Engstrand

Vesuvio giallo är den vintertomat som dessutom är en av de första att mogna på friland! Detta oavsett hur varm sommaren är. Den går bra i en pallkrage som bara är en etage hög och lika bra i en som har två etage i höjd. Detta är en av fördelarna med vintertomaterna, de är mycket torktåliga.Vesuvio giallo är en klar vinnare, och god!

Den enda tomat jag förlorat när jag odlat i en pallkrage var en icke vintertomat.

Vesuvio giallo är god färskt och vinterlagrad. Den håller dock inte att lagras lika länge som ponderosa men i mitten av januari är de fortfarande fina. Att den har fått sitt namn efter vulkanen Vesuvio beror helt enkelt att den odlas på dess sluttningar.

Varje tomat har en pizzo, en spets, och väger runt 25 gram. Sorten är mycket rikgivande och räknas som en högväxande sort. Ska egentligen ”tjuvas”, det vill säga sidoskotten ska tas bort men det gör jag aldrig.

Det finns en annan gul vintertomat, Yellow di Serbia som troligen är samma som Vesuvio giallo. Har odlat båda och kan inte hitta någon skillnad. Liksom ponderosa anses även Vesuvio giallo ursprungligen komma från just Serbien. Jag har träffat italienska odlare som kallar dessa gula tomater för Giallo Da Serbo Del Vesuvio, ett namn som kombinerar de två vilket säger mig att det är samma sort. Plantavstånd 70 cm.

Nu är det inte bara Italien som har vintertomater, de finns även i Portugal och Spanien. Två spanska är i mitten av januari fortfarande fina. Den ena är lite sträv i ytan, den andra helt vanlig slät och blank.

Mala cara är en vintertomat som ska se ut så här!  lite skrovlig yta och persikofärgad som mogen. Foto: Kerstin Engstrand
Mala cara är en vintertomat som ska se ut så här! lite skrovlig yta och persikofärgad som mogen. Foto: Kerstin Engstrand

Mala cara är den som är lite sträv. Först när man ser den på håll liknar den en persika, en liten sådan. Mala cara kan närmast översättas till blekt ansikte, dåligt ansikte och det stämmer bra. När jag första gången såg den mogen trodde jag att den hade fått någon sorts angrepp men som tur var ska den se ut så här. Denna sort tillhör de potatisbladiga, bladen liknar alltså potatisblad och inte tomatblad. Den har aldrig mognat utomhus, jag odlar den i en envånings pallkrage, men eftermognar finfint inomhus. Jag tar in den innan första frosten, vanligen i oktober och då är de gröna. Ett problem dock, den ger stora skördar!  Plantavstånd 70 cm.

Det händer att Mallorqui får en liten pizzo, en spets men inte alltid.  Foto: Kerstin Engstrand
Det händer att Mallorqui får en liten pizzo, en spets men inte alltid. Foto: Kerstin Engstrand

Mallorqui liknar mera en traditionell vintertomat, den får oftast en liten spets, men inte alltid. Färgen är röd med lite gult på toppen vid bladfästet, ja den har de spanska färgerna! Är inte lika vigorös som Mala cara och Vesuvio giallo. Mallorqui ger runda och vad som handeln kallar för normalstora tomater på 100 gram, ibland hela 120 gram. Smakar bra och har som alla vintertomater en lätt syrlig smak. Ska egentligen tjuvas. Plantavstånd 50 cm. Behöver växtstöd.

Vad är detta? Jo, till vänster en spetspaprika och till höger en hållbar tomat. Banantchik. Foto: Kerstin Engstrand
Vad är detta? Jo, till vänster en spetspaprika och till höger en hållbar tomat. Banantchik. Foto: Kerstin Engstrand

Banantchik odlade jag för första gången sommaren 2019. Den rubriceras inte som en vintertomat utan anges i regel som en tomat med lång hållbarhet och det kan instämma med. Den är en avlång smal gul tomat som är förvillande lik en snackpaprika! Dess ursprung lär vara Ryssland men finns i europeiska fröfirmors sortiment. Varje tomat väger mellan 75 gram till hela 120 gram, de större blir 15 cm långa.  Är fortfarande finfin i mitten av januari. Växer i klasar om fem till tio tomater per klase,  jag odlade den i en 20-liters kruka.  Blir en hög planta på cirka 180 cm. Ska ha en utvecklingstid på 75 – 80 dagar.

Sugen på att läsa mer om vintertomater, piennolo?

Kerstins vintertomat

Så här gör du en piennolo

Piennolo, söderns hälsosamma guld

Recept på den godaste tomatpajen gjord just på piennolotomater: Starka sommarsmaker Tarte Tartin Tomate

Klickar du på en länk öppnas artikeln i nytt fönster.

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Liten snackpaprika 'Hamik' odlad i en airpot. Foto: Kerstin Engstrand

Snackpaprika, så kallas de också, de små minipaprikorna som finns flera sorter av. Läckert guldorange, gröna, gröna eller rentav lila. Januari och februari är utmärkta månader att så dessa godbitar.

Sorten Hamik, Capsicum annuum (Paprika-Gruppen) ‘Hamik ‘är min favorit. Det är en söt och smakrik liten paprika som jag mer än gärna ungnsbakar i halvor fyllda med fetaost. När jag som ung tjugoplusåring lärde mig laga mat i Italien så var ett budskap att paprika alltid ska avnjutas tillagad, rå paprika anser italienarna är för hårdsmält. Det rådet bryter jag emot, Hamik är som gjord att äta direkt från plantan!

Hamik har även en annan fördel, den har knappt några frön varför den är lätt att gröpa ur. Det finns även snarlika sort, lika orange och lika liten, som säljs som snackpaprika ‘Snacking Orange’ som är lika god.

Dessa små paprikor blir ganska låga plantor och går utmärkt att odla kruka. Både sju- och tioliterns fungerar mycket bra. Jag odlar i urnjord och ger näring i form av tomatpinnar som man sticker ner i jorden. De avger näring till växten vid varje vattning och de räcker i 60 dagar. Enkelt, effektivt och bekvämt. Har använt dessa tomatgödselpinnar sedan de kom, kan det vara på 1990-talet någon gång?

Blommor , omogen frukt och strålande mogna orange frukter på en och samma gång.  Foto: Kerstin Engstrand
Blommor , omogen frukt och strålande mogna orange frukter på en och samma gång. Foto: Kerstin Engstrand

Det är extra roligt att odla Hamik då man har så mycket att iaktta. Som hur en frukt går från grönt till orange.  Att det finns både omogna och mogna frukter samtidigt på plantan och blommor! Och inte att förglömma, det känns så lyxigt att odla egen paprika i kruka ute på balkongen eller i trädgården.

Inte nog med det, Hamik fungerar även bra uppe i norra Sverige. Känner till flera som får bra skördar i växtzon 7. Den fungerar även att odla i pallkrage i soligt läge.

Snackpaprika kan förkultiveras inomhus redan i januari och i februari för tidig skörd. Jag sätter ut mina plantor i slutet av maj, början av juni allt beroende på hur vädret är. Då börjar jag kunna skörda i augusti och sedan fortsätter skörden hela hösten, till och med efter det att jag tagit in plantorna i oktober kan jag fortsätta skörda. De sista skördade jag på julafton! Plantorna är lätta att ta in, de är så nätta. En minipaprika blir mellan sex och nio centimeter lång.

När frukterna mognar sprids färgen sakta uppåt på plantan.  Foto: Kerstin Engstrand
När frukterna mognar sprids färgen sakta uppåt på plantan. Foto: Kerstin Engstrand

Jag toppar aldrig plantorna, det behövs inte men däremot behövs en liten stödpinne. En planta blir i regel cirka 40 cm hög. Soligt läge, i söder eller sydväst trivs den bäst. Hamik ger mycket bra skörd odlad i kruka på balkongen eller ute i trädgården, växthus behövs inte. Jag brukar få ett tjugotal frukter per planta, riktigt heta somrar det dubbla! Det sägs att man får bästa skörden om man knipsar bort det första fruktämnet som kommer. Ett knep jag än så länge inte använt mig av men som jag lovat mig själv ska testa – om jag kommer ihåg det.

En annan klar fördel med att odla i krukor utomhus att då brukar plantorna inte angripas av bladlöss vilket annars lätt händer i växthus eller i uterum.

Det finns också en mix som säljs som Mini Bell Pepper Mix. Det är inte olika sorter i den blandningen utan en sort som beroende på frukternas mognadsgrad ger grön, orange, röda eller lila frukter.

Läs också: Tre chilipepparfavoriter

Läs också: Odla en elefant eller en spaghetti

Text och foto: Kerstin Engstrand

Guldlök i blom. Foto: Kerstin Engstrand

Golden garlic, gyllene vitlök, låter det inte vackert?  När jag först hörde jag talas om den blev jag så nyfiken och trodde inte att den fanns att få tag på i Sverige. Men det gör den! Guldlök. En gammal mormorsväxt!

Allium moly är det vetenskapliga namnet och guldlöken lär vara en av de äldsta odlade lökväxterna i norra Europa.

Den omskrivs främst som trevlig kantväxt eller som undervegetation till buskar och häckar. För i maj, juni blommar den med små flockar av gyllene gula blommor.  Så har även jag odlat den i många år och trivs den sprider den sig sakta men säkert.

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Garlic, ja, smaken påminner om vitlök, golden för att blommorna är intensivt guldgula och själva löken är gulbrun. Du kan äta både löken och bladen, samt blommorna. Jag låter lökarna vara i fred då jag vill att de ska sprida sig, de brukar bilda sidolökar.  De lökar jag skördar odlar jag i en pallkrage, som kantväxt.

I boken Trädgårdsmästaren, handbok i praktisk trädgårdsskötsel skriven av Johannes Böttner (tyskt hortonom) och Nils Blomgren, 1926 beskrivs guldlöken kapitlet om grönsaksträdgården, som avart till vitlök:

”En avart (Allium Moly) finnes också, vilkens lökar äro guldgula samt betydligt mildare i smaken. ”

Medan nestorn Sven Gréen har med guldlöken i sin bok ”Från snödroppe till tidlösa” (1985) där han rekommenderar den till den tidens mest populära inslag i trädgården, stenpartiet.  Sven Gréen 1905-1990) var länge aktiv i trädgårdsprogram både i radio och tv och var fram till 1970 rektor för trädgårdsskolan i Norrköping. Där, i Norrköping träffade jag honom i sällskap med min mamma som var mycket trädgårdsintresserad.

Guldlök växer i tuvor. Den blommor i maj-juni, trivs i halvskuggigt läge och blir 15 – 25 cm hög. Den förvildar sig sakta men säkert, bland annat sprider sig med frö.

Lökar av guldlök. Foto: Kerstin Engstrand
Lökar av guldlök. Foto: Kerstin Engstrand

Lökarna är ganska små varför de bör sättas så tidigt som möjligt på hösten. Ge gärna en näve benmjöl vid planteringen och en ny näve på våren. Efter blomningen vissnar den ner helt så odlar du den i pallkrage gäller det att ha koll på växtplatsen.

Guldlök är härdig i hela Sverige förutsatt att den planteras väldränerat. Vild växer den i sydvästra Frankrike mot östra Spanien.

Ser du guldlök i butiken så passa på att köpa!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

 

Text och foto: Kerstin Engstrand

Foto: Kerstin Engstrand

Alla som en gång har odlat tomater har väl svurit lätt när det gäller att få dem att växa stadigt. Pinnar och käppar har en tendens att vara för få och för klena. Ett bra och enkelt stöd är denna ”bur” som jag använder för de tomater jag odlar i kruka.

Jag köpte en rulle svetsat, förzinkad och plastbelagt nät, höjd 122 cm och längden var hela 20 meter. Den hade ”bra ” rutstorlek och höjd. Det finns även nät som är smalare men 122 cm fungerar bra. Smalare nät blir helt enkelt för låga ”burar”. 122 cm är också en bra längd, den passar att lägga över en pallkrage som skydd mot katter. ”Burarna” använder jag därför som skydd över pallkragarna när det inte är tomatsäsong, det vill säga höst, vinter och vår.

Burarna är därmed också lätt att vinterförvara. Och de håller i många, många år.

En rulle kostade cirka 700 kronor men jag har många tomatplantor, i regel minst 50, oftast fler – varje år!

Det är lätt att klippa till passande storlek till mina krukors olika bredder.

För att få nätet att sitta fast i krukan knipsar jag av det nertill. Foto: Kerstin Engstrand
För att få nätet att sitta fast i krukan knipsar jag av det nertill. Foto: Kerstin Engstrand
Nu har "buren" piggar så det är lätt att sätta ner den i krukan. Foto: Kerstin Engstrand
Nu har ”buren” piggar så det är lätt att sätta ner den i krukan. Foto: Kerstin Engstrand

Buren är öppen fram. Jag har gjort misstaget att göra helt runda burar men då är det svårt att ansa tomaterna, och att skörda. Därför sätter jag i nätet med en öppning framtill. Dessutom går det snabbare att sätta ner i krukorna.

Två tomatplantor får lätt plats i en stor kruka. Foto: Kerstin Engstrand
Två tomatplantor får lätt plats i en stor kruka. Foto: Kerstin Engstrand

 

Bra och enkelt stöd till tomat är denna bur. Foto: Kerstin Engstrand
Bra och enkelt stöd till tomat är denna bur. Foto: Kerstin Engstrand
Det är lätt att hjälpa tomatplantan på traven. Foto: Kerstin Engstrand
Det är lätt att hjälpa tomatplantan på traven. Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Och jag hänger upp mina piennolotomater i dem på hösten!

Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand

Text och foto: Kerstin Engstrand

Nyskördat! Foto: Kerstin Engstrand

Majs som avnjuts så färsk så att vattnet sätts för att koka upp just när du kommer in med dina just  skördade majskolvar, det är en ynnest att få uppleva.  Och har du en gång smakat så färsk majs så vill du inte ha något annat.

Majs går utmärkt att odla i pallkrage. Antingen i en enkel krage eller en med dubbelhöjd. Har du en enkel krage, med cirka 20 cm jorddjup så behöver du vattna oftare. En dubbelkrage med 40 cm jorddjup är bättre och ger även större chans att kunna skörda två kolvar per planta.

Läget ska vara vindskyddat och soligt. Detta för att pollenet ska träffa honblommorna och inte föras vidare med vinden.

Majs blir höga plantor, cirka två meter men behöver inget stöd.

Majs stormtrivs i pallkragar. I toppen på varje planta syns hanblomman, längre ner honblommorna. Foto: Kerstin Engstrand
Majs stormtrivs i pallkragar. I toppen på varje planta syns hanblomman, längre ner honblommorna. Foto: Kerstin Engstrand

Ny jordblandning vid köpejord:

150 liter planteringsjord och 50 liter kogödsel till en krage, det dubbla till en dubbelkrage.

Bottna med 100 liter planteringsjord och blanda därefter kogödsel och planteringsjord lika.

Befintlig jord: Om du redan har en pallkrage med jord där annat har odlats tidigare år så se först till att jorden är ogräsfri. Majs vill ha en lucker och varm jord. Är jorden kompakt är det lättast att gräva om den med en grep.  Jordförbättra med att tillsätta 50 liter kogödsel, alternativt mylla ner 4-5 dl pelleterat hönsgödsel.

Sorter och plantor

Man kan köpa majsplantor men de är oftast ganska dyra. Lättast är att dra upp egna plantor.

Välj en sort som är anpassad för vårt klimat och som betecknas som extra söt eller supersöt. Det är därför majs vi äter kallas för sockermajs. Utvecklingstiden från sådd till skörd brukar var 95 till 100 dagar. Jag brukar i zon 3 plantera ut i slutet av maj och kan börja skörda i mitten till slutet av augusti.

OBS! Du ska enbart odla en sorts majs, blanda inte olika sorter! Majs vindpollineras och har man olika sorter i samma odling så kan de ge dålig skörd och kolvar med träig smak. Men har du ett större avstånd, vi pratar om cirka 500 meter mellan odlingarna kan du chansa på att odla olika sorter. Eller välj två sorter som blommar vid olika tidpunkter.

Majs är lätt att fröså

Frösådda majsplantor för utplantering. Foto: Kerstin Engstrand
Frösådda majsplantor för utplantering. Foto: Kerstin Engstrand

Jag föredrar att så i så kallade roottrainers, som är en typ av höga, smala pluggar. De är lätta att öppna när det är dags att plantera ut plantorna och risken att de känsliga rötterna ska skadas är minimal.

Så ett frö per plugg, sockermajs brukar ha hög grobarhet, runt 90% om fröna är färska. Sådden sker bäst i början eller mitten av maj månad, eller två till fyra veckor innan utplantering. Så några extra frön än vad du kommer att behöva.

Jag brukar så majs i två omgångar, med två veckors mellanrum för att på så sätt få en längre skördeperiod och undvika att all majs mognar på en och samma gång. Det går enkelt om man odlar majs i två pallkragar.

Man kan även direktså majs, då ska jordtemperaturen vara minst 18 grader. Men jag rekommenderar att du förkultiverar inomhus. Majs kräver en lång period av värme för att utvecklas, därför ska du dra upp plantorna inomhus istället för att direktså ute.

När plantorna blivit cirka 10 cm höga är det dags att vänja dem vid utelivet. De ska ”avhärdas”, det vill säga de får gradvisvänja sig vid att stå ute. Börja med att sätta ut dem två timmer per dag i skugga för att senare gradvis låta dem stå ut lite längre och flytta dem ut i lite soligare läge. Låter du dem stå ute i soligt läge direkt, ja då får bladen ”solbränna”, de blir vita och plantorna mår inte bra.

Utplantering sker i slutet av maj eller i juni, allt beroende på var i landet du bor. Plantorna ska då vara cirka 20 till 25 cm höga. Hantera dem försiktigt, särskilt rötterna.

Hur många plantor i en pallkrage?

Nyutplanterade majsplantor skyddas under fiberduk. Foto: Kerstin Engstrand
Nyutplanterade majsplantor skyddas under fiberduk. Foto: Kerstin Engstrand

I en pallkrage 80 x 120 cm kan du lätt odla 8 plantor, har du bra jord 11 plantor och odlar du i en dubbelkrage (dvs. två kragar hög) så kan du säkerligen klämma in hela 15 plantor, dvs. tre rader med fem plantor (plantavstånd 20 – 25 cm). Jag föredrar att sätta plantorna med ett avstånd mellan varandra på 30 cm. Det blir en rad med fyra, därefter en rad med tre där plantorna sätts mellan de första fyra, och planteringen avslutas med ännu en rad med fyra.

Viktigt för bra resultat är att sätta plantorna tätt, och i block, som en pallkrage utgör. Frestas inte att sätta dem en och en i olika pallkragar.

Yrkesodlare brukar plantera majsen med ett avstånd om cirka 30 cm i raden och med ca 90 cm mellan raderna, men det är ute på fält. Då brukar de oftare få två kolvar per planta. I en pallkrage kan du odla tätare och därmed få ut högre skörd per planta.

Majsplantorna ska planteras på samma djup som de växte i rootrainern.

Jag brukar skydda plantorna från fåglar, som ibland tycker det är roligt att rycka upp småplantorna, med att sätta över en tunnel av fiberduk. Då skyddas de även mot för stark sol.

Skötsel
Ibland växer rotskott upp, de kan du lugnt låta vara kvar. Foto: Kerstin Engstrand
Ibland växer rotskott upp, de kan du lugnt låta vara kvar. Foto: Kerstin Engstrand

När småplantorna har etablerat sig i pallkragen kan du ta bort fiberduken. Plantorna växer ganska snabbt.

Vattning: Majs kräver regelbunden bevattning, särskilt när kolvarna börjar bildas.

Näring: Ge regelbundet näring så fort plantorna börjar blomma. Lättast är att ge näring i flytande form i samband med vattning. Näring ska alltid ges när jorden är fuktig. Det är viktigt att börja ge extra näring och vatten när kolvarna utvecklas.

Färskt gräsklipp som läggs ut i ett tunt lager på jorden mellan plantorna är också suveränt gödsel. Lägg ut gräsklippet på väl fuktad jord så håller det dessutom fukten i jorden bättre.

Ibland bildas en extra liten planta vid basen. Ett rotskott. Låt det vara kvar, du skadar mera plantan om du försöker ta bort den. Det är en myt att rotskottet stjäl energi.

Blomning:

Hanblommor. Foto: Kerstin Engstrand
Hanblommor. Foto: Kerstin Engstrand

Hanblommorna utvecklas i toppen på varje planta. När de börjar vecklas ut och stå horisontellt så börjar de avge pollen. Då har du i regel upptäckt honblomman som nu växt fram cirka 5 bladpar under hanblomman. Honblomman känns igen då den har som tunna trådar i toppen, det så kallade skägget.

Honblomma på g. Foto: Kerstin Engstrand
Honblomma på g. Foto: Kerstin Engstrand

Blomningen brukar ske i mitten, slutet av juli. Nu ska pollenet träffa alla dessa trådar, för en tråd blir ett majskorn!

Ganska snart ser du att det ligger som ett fint damm på majsplantans blad, det är pollenet.

Vill du vara extra säker på att få verkligt fullmatade kolvar kan du skaka lätt på plantorna så att pollenet ramlar ner. Det kan du göra flera gånger per planta, i regel varje morgon men också på kvällen. Plantorna brukar bilda nytt pollen efter några timmar.

Skörd
Nyskördat! Foto: Kerstin Engstrand
Nyskördat! Foto: Kerstin Engstrand

Skörden brukar börja cirka en månad efter blomningen, i zon 3 i mitten, slutet av augusti.

Räkna med att du får en kolv per planta. I regel brukar några plantor ge två kolvar men det är inte alltid den andra kolven hinner att utvecklas ordentligt. Odlar du i en dubbel pallkrage är chansen större att du får två kolvar än om jorddjupet bara är 20 cm.

Skydda kolvarna, fåglar gillar också majs. Vi gör skydd av PET-flaskor och trär över. De går att återanvända i många år.

Kolvskydd! Foto: Kerstin Engstrand
Kolvskydd! Foto: Kerstin Engstrand

När vet jag då att majskolven är skördeklar?

Jo, först att ”skägget” börjar bli brunt. Kolven känns nu fast. Du kan också med tumnageln göra hål i ett majskorn och kontrollera växtsaftens färg. Är den mjölkvit är den mogen och kolven klar att skördas. Är den däremot klarfärgad är det bara att vänta lite till.

Hur skörda en kolv?

Nykokt! Foto: Kerstin Engstrand
Nykokt! Foto: Kerstin Engstrand

Ta tag i plantan med ena handen, och majskolven med den andra och bryt lätt, kolven släpper då snabbt Men innan dess så ska du ha förberett kokvattnet som din supersöta majs nu ska kokas i. Se till att vattnet just kokar upp när du kommer in med din skörd. Samt ha smör färdigt. Sedan är det bara att frossa och njuta!

Text och foto: Kerstin Engstrand

 

Redaktionens val

Tänk att så små fröer kan bli en sådan hög och livskraftig växt! Jätteverbenan blommar ca 110 dagar efter sådd, eller 80–90 dagar efter att...