Impala Lily, fotograferad en julafton i Sydafrika. Foto: Kerstin Engstrand
Impala Lily, Desert Rose eller Sabi Star, det är tre olika spännande namn på en och samma växt. En färgstark förtrollande växt som ser ut som en litet baobadträd med ditsatta blommor. Eller som ett litet blommande bonsaiträd.
Här i Sverige säljs den oftast under vår sommar men i exempelvis Sydafrika och i Sydamerika är det julens blomma. Blommorna kan bli hela fem centimeter stora och när din ökenros blommar så ser man knappt stammen. Desto äldre den blir desto tjockare blir stammen och desto bättre klarar den torka.
Två frösådda plantor, den till vänster är tre veckor gammal. Den högra en vecka. Foto: Kerstin Engstrand
Adenium multiflorum är den som också säljs under namnet Impala Lily medan Adenium multiflorum ska vara den ”äkta” Impala Lily. Här i Sverige är det oftast Adenium obesum som säljs, då under vår sommar och under det svenska namnet ökenros.
Ökenrosen är tålig krukväxt, den är ju en succulent som lagrar vatten och näring i stammen. Torrt och varmt vill den ha, du kan ha den utomhus under sommaren.
Detta är helt enkelt en växt gjord för att beundras då den kräver så lite skötsel.
Frön till ökenros. Foto: Kerstin Engstrand
Ökenros kan även sås, fröer brukar finnas att köpa på nätet.Det är roliga frön, de ser ut som små stickor. Blötlägg dem i 24 timmar innan de sås på ytan och täcks bara ytterst lött med jord. De kommer att gro ganska snabbt, oftast inom en vecka.
OBS! Enligt Giftinformationscentralen är ökenrosen giftig. Hela växten innehåller ämnen som är irriterande och som kan påverka hjärtat. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är inte kända.
Världens godaste inläggningsgurka har anknytning till julen. Foto: Kerstin Engstrand
Har du som tradition att ha västeråsgurka till julen? I julgranen. Inte? Men i delar av USA och Tyskland är det en viktig tradition.
The Christmas pickle säger man i USA. I Tyskland Weihnachtsgurke. Man ska ha en julgranskula i form av en västeråsgurka gömd långt inne i julgranen. Till det behövs en riktig Disneylik tät julgran och kanske några ivriga jordekorrar till hjälp för att hitta gurkan, du vet en sådan där Piff och Puff julgran.
Jakten efter gurkan sker på juldagens morgon men vi antar att julaftonsmorgonen också är okej för letande ska ske innan tomten kommer.
Inläggningsgurka som julkula. Foto: Kerstin Engstrand
Finessen med att gurkan ska vara gömd är att den som hittar julgurkan antingen kommer att få någon form av belöning som en extra fin julklapp direkt av jultomten eller att fyndet ger lycka och välstånd det kommande året.
Vi har testat, det var kul att hitta gurkan men tyvärr trillade det inte in några miljonvinster på Triss men väl dock vanlig hederlig vardagsglädje. Någon jultomte har inte kommit på besök de senaste tjugo åren. Vår skorsten är nog både för smal och för igensatt för det.
I USA säger man att traditionen med ”Weihnachtsgurke” kommer från Tyskland. I Tyskland anger man att man inte alls känner till denna tradition, dock säljs julkulor i form av gurkor på varenda tysk julmarknad.
Troligen uppkom denna tradition i slutet av 1800-talet, i USA. Kanske i Michigan där man tidigare till och med haft en julparad tillägnad vår kära västeråsgurka. Nåväl, västeråsgurka är en svensk benämning, i USA säger de pickle.
Att traditionen med just frukter och grönsaker blev populära i slutet av 1800-talet tros hänga ihop med att franska juldekorationer av glas började exporteras till USA på 1890-talet. Cornichons är ju viktiga även i Frankrike.
Gurka som julkula.Foto: Kerstin Engstrand
Det figurerar även en mer rörande historia, att just en västeråsgurka ska ha räddat en fånges liv! Vid juletid förstås. Året var 1864, och fången som levde på svältgränsen, tiggde av sina fångvaktare just en gurka. En saltgurka. Vilket han lär ha fått, det var ju ändå jul. Efter frigivande så skapade mannen vid namn John Lower sin egen tradition, en gurka blev en viktig del av hans julgrandekorationer. Huruvida det var en äkta gurka eller en konstgjord verkar ingen veta.
Gurksorten som är förebild är druvgurka, Cucumis sativus, på svenska vanligen benämnd som frilandsgurka eller inläggningsgurka, Att den även kallas för västeråsgurka vet man inte riktigt, dock vet man att just i Västerås har inläggningsgurka odlats i stor mängd. Vissa påstår att det började efter den stora branden 1714 . 1728 ska tysken Bernhard Johan Bohnsack fått i uppdrag att få igång odlandet i den då förfallna slottsträdgården, dagens Vasaparken. Bland annat kom det bli rejäla druvgurksodlingar och skörden kom att säljas vida omkring, ända till Stockholm.
Och självklart finns det barnböcker skrivna på temat:
Sverige har unika väderobservationer. Vid de astronomiska observatorierna i Stockholm, Uppsala och Lund noterades vädret redan från 1700-talet, Uppsala från 1722, Stockholm från 1756 och Lund 1753. Här syns förändringarna visualiserade som climate stripes för Stockholm under perioden 1756 till 2018.
I Madrid är Förenta nationernas årliga klimatkonferens, i år den 25:e i ordningen, på väg att avslutas.
Där har bland annat två svenskar fått uppmärksamhet, professor Johan Rockström, 53 år, som även är chef för forskningsinstitutet Postdam Institute for Climate Impact Research samt klimataktivisten Greta Thunberg, 16 år.
25 år, tiden går fort. 1995 hölls den första.
David King framför en bild av Carl von Linné 2007. Foto: Kerstin Engstrand
Nästan halvvägs bakåt i tiden av dessa 25 år, år 2007, fick jag möjligheten att intervjua David King som då var framstående inom klimatarbetet. Sir David King, professor i fysikalisk kemi, var bland annat verksam vid Cambridgeuniversitet och var då, 2007 inne på sitt sista år som den brittiska regeringens vetenskapliga rådgivare. När det gällde frågor runt mul- och klövsjuka, fågelinfluensa, polonium och växthuseffekten så lyssnade dåvarande premiärminister Tony Blair på hans råd. Det var David King som gjorde att Storbritannien då tog i täten i kampen för att minska växthuseffekten. Och det var hans idé att, om vi ska klara vår jord, så måste man koppla ihop G8-länder med Indien, Kina, Mexiko, Sydafrika och Brasilien.
Att Linné uppmärksammas i Chelsea Physic Garden i London är en självklarhet.
Han uppmärksammade även en svensk, vår ”blomsterkonung” Carl von Linné (1707-1778) som idag nog är mera känd utomlands än i Sverige. Eller Linneaus som han kallas utomlands. Linné blev världsberömd för sitt sexualsystem där han ordnade alla då kända växter i ett system som var överblickbart och möjligt att förstå. Visst fanns det redan på hans tid latinska namn på växterna men de var långa och olika för en och samma växt. Dessutom saknade många växter en egen beteckning. Nu var det inte enbart han som bar på idéer att ordna upp namnfloran men han var nog den som bäst kunde framföra sin sak och få andra att kämpa för honom.
– Om Linné levt nu och sett hur vi hanterar vår jord så skulle han varit rasande, sade han när han besökte Sverige 2007, och poängterade att Linné, som var känd att få makthavare att lyssna, skulle behövts.
Det var 2007. Idag så har vi Johan Rockström och Greta Thunberg. Och orden klingar bekant när bland annat Greta gång på gång påtalar att makthavarna måste lyssna.
Då, 2007, sade King:
– Växthuseffekten är den största utmaning människan står inför, som vi alla måste förstå direkt och börja agera nu.
Nu, det var 2007. Direkt, det var 2007.
Samma sak säger Greta och många andra. Nu. 2019.
Två gånger under 2019 har Greta Thunberg prytt omslaget på Time, i maj och i december.
Vi hade ett långt samtal där David King även betonade att han ansåg att kärnkraften är ett måste att ha kvar när vi är tvungna att titta på de energiformer vi använder. Den ståndpunkten har han kvar även idag.
Jag frågade honom, medans han påverkar världens ledande politiker, forskare och ekonomer, vad ska vi vanliga människor göra?
– Byt ut alla glödlampor till lågenergilampor, ta cykeln istället för åka bil när du kan. Vi måste ändra attityd, istället för att se upp till dem som kör energislukande bilar som Ferrari ska vi börja se ned på dem!
En månad efter vårt möte meddelade Australiens regering att de hade planer på att förbjuda glödlampor, detta för att motverka klimatförändringen enligt premiärminister John Howard.
Foto: Kerstin Engstrand
Här har det onekligen skett något, idag används knappt några vanliga glödlampor längre, elcyklar har gjort intåg med statsbidrag som morot, laddningsbara bilar börjar man se allt mer.
David King hade – förstås – kontrollerat att lokalerna på 10 -11 Downing Street som premiärminister Blairs disponerade var goda exempel på detta område (Blairs bodde i 10:an och hade kontoret i 11:an, tvärt om mot de tidigare premiärministrarna). Han poängterade att alla, makthavare som enskilda, vi alla måste agera och vara goda förebilder för våra barn. Själv tog han regeringsbilen när han så behövde, annars var det cykel som gällde eller hans miljövänliga lilla Toyota.
Warnings stripes /Climate stripes för sju länder för perioden 1901 till 2018. Överst Kanada, därefter Finland, Norge, Sverige, Danmark, Spanien och Italien. Med reservation för eventuella förskjutningar i bildens montage.
Jul betyder julblommor. Många är vi som föredrar att fylla hemmet med mängder av blommor istället för tomtar och andra dekorationer. Denna sed är ingen nymodighet utan förekom redan på 1700-talet. Då sade man fönster- eller vinterblommor, julblommor blev ett begrepp först i början av 1900-talet. Då var det mest exotiska man kunde göra, om man hade råd, var att driva upp hyacinter i särskilda glas, hyacintglas.
Hyacintglas är ett speciellt glas med en midja i glaset där löken placeras och rötterna kan sedan hänga ner i vattnet. Det är lätt, tvätta hyacintlökarna rena från jord innan de placeras i glasen och du får ett roligt och vackert sätt att se en växt utvecklas. Det räcker med en på köksbordet för att få följa detta spännande skådespel. Men risken finns att du snart börjar samla på vackra hyacintglas för det finns mängder av spännande varianter, både nygjorda och äldre.
Odlingsinstruktioner från 1700-talet
I den trädgårdsbok jag har från 1744, Johan Alichs bok Trägårdsskiötsel, finns ett helt kapitel om att driva hyacinter och tazetter i glas. Ahlich var från Tyskland och ska ha bott i Stockholm samt varit verksam vid Tureholms slottspark. Även hur man lyckas med hyacinter i trädgården finns förstås också med. Den hyacint som vi i dagligt tal kallar just hyacint är Hyacinthus orientalis och den finns i otaliga namnsorter.
Detalj av driven hyacint. Hur de ser ut när de blommar efter utplantering syns på bilden längst ner i denna artikel. Foto: Kerstin Engstrand
I SKUD, växtdatabasen, finns idag hur många som helst angivna, 332 när jag senast räknade. Bara att välja att vraka då? Nja, inte riktigt, tyvärr är det i regel bara ett fåtal som är lätt att få tag på i vanliga butiker men om du söker på nätet kan du få tag p sedan 1600-talet å hyacinter i princip alla färger. Dagens sorter är mycket kompakta och tätblommande, i alla fall det första året i trädgården. Vild växer hyacinten i ett område från Turkiet till Syrien, därav orientalis.
Som trädgårdsväxt finns den dokumenterad av historikern Olof Rudbeck den äldre. Den kom till Europa från Turkiet under 1500-talet. Det finns uppgifter om att hyacintlökar nästan blev lika dyra som tulpanlökar. Toppen ska ha uppnåtts 1733 med ’Passé Non Plus Ultra´, en fylld blå hyacint vars pris blev hela 1600 guilders vilket ska ha motsvarat fem ordinära stadshus i Amsterdam. Vilken tur att det inte tog kål på hyacintintresset.
Under 1800-talet, när priset hade blivit mera normalt, blev hyacinter allt vanligare som vinterblomma och runt år 1900 kom hyacintlökar drivna i hyacintglas bli vanligt i alla fall i de hem som beskrevs som borgerliga.
Hyacintglas, hög tid att fylla på med regnvatten om man ska följa odlingstipsen från 1700-talet. Foto: Kerstin Engstrand
Åter till min trädgårdsbok från 1744. I den beskrivs noggrant hut stort hyacintglaset ska vara, halsen ska vara 4 tum lång (ca tio centimeter) och formen poängteras också, den ska vara rund, samt ingen lök ska kunna falla igenom.
I början av november ska glaset fyllas med regnvatten. Nu är detta en bok för yrkesverksamma trädgårdsmästare så antalet drivna lökar beräknas vara många varför man noga påtalar att man måste se till att man har gott om regnvatten lagrat, och den insamlingen ska ha skett föregående månad, under oktober. Mellan hyacintlöken och vattnet ska det vara ett mellanrum om ett finger brett.
Därefter ställs alla förberedda hyacintglas i ett fönster i ett varmare rum. Det påtalas även att ljuset är viktigt, att ”foten bestrålas”. Sedan var det att vänta, efter tre eller fyra veckor, ”förr eller senare” så kommer blomknoppen att synas.
Plantera ut
Tips om hur du tar hand om dina drivna hyacintlökar. Foto: Kerstin Engstrand
Och avslutningsvis rekommenderas man att spara lökarna efter blomningens slut för att nästföljande vår plantera ut dem. Precis som vi kan göra idag. De kommer att blomma nästföljande vår men då mycket glesare mellan varje blomma. Doften är det dock inget fel på.
Utplanterade drivna hyacinter året efter utplanteringen. Det är samma som syns i bild, som drivna, högre upp i artikeln. Foto: Kerstin Engstrand
Växtskylt i Linnéträdgården i Uppsala. Foto: Kerstin Engstrand
Alla växter har ett vetenskapligt namn. Oftast har de också ett svenskt. Vi skriver alltid det svenska först och därefter i kursiv stil det vetenskapliga. Latinet dominerar fortfarande, vilket man märker när man ska köpa växter, i en trädgårdsbutik eller på nätet. Antingen hittar du växterna i bokstavsordning efter de latinska namnen, eller efter de växtförhållanden de vill ha – soligt och torrt, skugga osv. Det senare, efter växtförhållande, är relativt nytt. Det var legendariska Beth Chatto som började med den ordningen. Men även där så ställs växterna sedan upp efter de vetenskapliga namnen.
Det betyder att blåklockor inte alls finns vid B utan vid C, Campanula, som är blåklockans släktnamn. Det är till en början ganska svårt men plötsligt en dag kan man både det svenska och det latinska namnet. Det bara sitter där. Eller som min dotter sa just hemkommen från en studieresa med sin gymnasieklass, de hade varit ute och botaniserat växter i ett utbyte med en finländsk skola:
Mamma, mina klasskamrater vet inte vad digitalis är för växt!
Och jag frågade henne: Och hur vet du det? Nja, det blev plötsligt svårare, hon bara visste det. Så blir det när man har en trädgårdsjournalist som mamma. Hon hade fått kunskapen med sig från barnsben, hon hade hört mig tala om växter och förstås, varit på otaliga trädgårdsbesök och mött otaliga trädgårdsexperter i deras mest fantastiska trädgårdar. Liknande har jag hört flera barn till trädgårdsälskare berätta, att man plötsligt i skolan insåg att man hade en kunskap som ens kamrater inte hade. Man hade ytterligare ett språk, ett språk som inte fanns med i läroplanen men som visade sig bli en härlig kunskap.
Digitalis, fingerborgsblomma, är giftig om man förtär den. Giftinformationscentralen anger: Speciellt bladen innehåller bl.a. digitalis, som kan påverka hjärtat. Allvarliga förgiftningar har inträffat vid medicinsk användning och vid förväxling. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är dock ovanliga.
Det svenska namnet fingerborgsblomma har digitalis fått av att blommorna är klocklika och passar på ett finger likt – just det – en fingerborg.
Stjärnklockan av sorten ’Stella’ kan vi härleda så här:
Lammöron och stjärnklockan ‘Stella’ Foto: Kerstin Engstrand
Sort: Campanula poscharskyana ’Stella’ (stella betyder stjärna och syftar på blommans form).
Art: Campanula poscharskyana (Här har jag ett knep för att skilja stjärnklockans vetenskapliga namn mot den mera tuvväxande murklockan Campanula portenschlagiana, stjärnklockans “sky” i poscharskyana påminner mig om att stjärnklockan växer i stora skyar och passar som marktäckare eller i ampel.)
Släkt: Campanula
Familj: Campanulaceae
Står det ssp. i ett växtnamn är det en underart.
Det finns också varieteter som Lilium martagon var. album.
Ibland står det efter ett sortnamn ”F1”. F1 betyder Filial 1, det finns även F2, och det är hybrider som har den angivelsen.
I princip uttalas latin som svenska, med ett undantag, ch uttalas som k utom när det står framför mjuk vokal i början av ett ord, då uttalas det som tj.
Crocus sativus är vad vi i dagligt tal kallar för saffranskrokus. Texten är från en trädgårdsbok från 1744 som tillhört trädgårdsmästaren G. Carlsson i Göteborg. Översättaren hade nog aldrig sett en äkta saffranskrokus, det vetenskapliga namnet är korrekt men inte beskrivningen. Det är en vanlig vårkrokus som beskrivs. Saffranskrokus blommar på hösten. Foto: Kerstin Engstrand
De vetenskapliga namnen underlättar när man säker och talar om växter över hela världen. Ibland lättast i skrift, uttalat kan ibland förvirra. I många länder uttalar man de latinska namnen som om de vore exempelvis engelska.
Namnet kan ge ledtråd
Vit krollilja, Lilium martagon var. album Foto: Kerstin Engstrand
Ibland ger det latinska namnet en viss fingervisning om hur växten ser ut, eller hur den vill växa:
alba = vit
rubra = röd
spicata = rak
maritima = hav
pratensis = äng
vulgaris = vanlig
giganteum = mycket stor
grandiflora = storblommande
maxima = stor
peloria = monstruös
officinalis = läkande
Den vanliga maskrosen återfinns både som Taraxacum officinale och som Taraxacum vulgare, så här anges den i den officiella växtdatabasen SKUD:
Att ge bort en växt är kanske den trevligaste julgåvan man kan ge och få. Särskilt om det är en som kan leva vidare i generationer! Från november och framåt har dessa kaktusar sin höjdpunkt och de är synnerligen lättodlade och lättförökade.
De säljs ofta som julkaktus men är vanligen novemberkaktus. Nu finns det både julkaktus och novemberkaktus och man kan förstå handeln att det ibland blir fel i märkningen då de blommar vid advent. Men vad är då skillnaden?
Novemberkaktus. Foto: Kerstin Engstrand
För det första, i regel är det novemberkaktus som säljs i butikerna. Den är helt enkelt mycket enklare att få i full blom till advent och jul. Men har du en ärvd planta kan den vara en julkaktus.
Ledtråden finns i växternas vetenskapliga namn. Båda tillhör släktet Schlumbergera, julkaktussläktet på svenska. Schlumbergera efter Frédéric Schlumberger som i mitten av 1800-talet lär ha haft en enorm kaktussamling. Han lär också ha haft plats, han bodde i ett slott i närheten av franska Rouen. Novemberkaktus lär vara omnämnd i början av 1800-talet.
Vilt växer den i Sydamerika, i sydöstra Brasilien. Och de är epifyter, det vill säga de växer uppe i träden, därför trivs de i ampel. Epifyter kan sägas på svenska vara ”påväxter”, det är växter som slår fäste i barkens springor eller i grenklykor och det gör dem för att få en gnutta sol. Men de skadar inte trädet de slagit sig ner i.
Rosa novemberkaktus.Foto: Kerstin Engstrand
Novemberkaktus börjar blomma i november och brukar hålla på till och med februari. Artnamnet är truncata, Schlumbergera truncata, och truncata betyder avskuren. Truncata kan man även hitta bland namnen på insekter och då blir det i regel trubbig eller trubbvinklad på svenska. Tittar du noga på bladen ser de mycket riktigt avklippta ut. Bladens långsidor är även sågtandade. Dessutom pekar flikarna framåt vid noderna.
Julkaktus är en hybrid av novemberkaktus. Den skapades i England på 1800-talets mitt som en korsning mellan novemberkaktus och rosenkaktus, Schlumbergera russeliana. Julkaktus heter Schlumbergera x buckleyi och har blad med släta, otandade kanter och vid noderna är kanterna svagt rundade.
Detalj blad julkaktus, bladens långsidor är slätare. Foto: Kerstin Engstrand
Lätta att föröka
Denna enorma julkaktus fick Bergianska trädgården i Stockholm i gåva av en privatperson i början av 1990-talet. Foto: Kerstin Engstrand
Vill du ta sticklingar av den så vrid av vid en led, låt brottytan torka i cirka en vecka och därefter sticker du ner sticklingen med brottytan neråt i så/kaktusjord som ska vara lite fuktig men inte våt.
Skötsel
Thielska galleriet har här en smart lösning, istället för en ampel har man ställt krukan i en annan kruka som i sin tur står på en piedestal. Foto: Kerstin Engstrand
Båda trivs bäst i en ampel, växtsättet är hängande och för att verkligen njuta av blommorna behöver man kunna se dem i ögonen. Novemberkaktusen är som ung planta mera upprättväxande än julkaktusen men den vänder riktning och börjar därefter växa nedåt.
Båda är blomvilliga och ingen av dem vill flyttas på eller vridas när plantan börjat sätta knopp. Här finns ett delikat problem, oftast säljs de i knopp. Chocken att fraktas hem i kyla gör oftast att knopparna faller av. Därför bör du om möjligt köpa plantan när det är bra väder, plusgrader och slå in den rejält med omslagspapper innan du lämnar butiken.
Bristen på ljus hemma kan också medföra att plantan släpper knopp. Den kommer igen, med nya knoppar.
En stor fördel är att de kan stå i ett norrfönster året runt men ett öster- eller västerfönster är här i Norden bättre.
De vill inte stå i gassande sol, de är ju epifyter och ska därför vattnas sparsamt. Får de för mycket vatten ruttnar de. I augusti minskas vattningen vilket är en viktig del i skötseln om du vill få din planta att blomma om. Samtidigt ska den placeras svalare. När knopparna börjar komma kan du öka vattningen lite, likaså om möjligt öka rumstemperaturen.
Efter blomningen ska de stå torrt.
När den blommar kan den få lite näring men kom ihåg att låta jorden torka upp mellan vattningarna. Säkrast är alltid att vattna underifrån, och hälla bort det vatten som finns kvar en timme efter vattningen.
De kan med fördel stå utomhus under sommaren, det finns de som i zon 4 sätter ut sina redan i maj och tar in dem just precis innan första frostnatten i september. Se bara till att plantan står under tak så att inte den dränks av regnvatten. Odlar du den i en ampel så klarar den lättare att utsättas för regn.
En jul- eller novemberkaktus kan bli mycket gammal och är ofta en växt som ärvs inom släkten och efter generation till generation.
Detalj från julutställningen 2018/Bergianska trädgården. Garnet är färgat med E 120.Foto: Kerstin Engstrand
Säg E 120 och många av oss ryser lite lätt. Kanske inte för att det är ett färgnummer, E120 är faktiskt ett naturligt färgämne som används i både läppstift och i polkagrisar samt i julgodiset jule-/tomteskum.
Foto: Kerstin Engstrand
Och det är ett naturligt färgämne. Hur då? Jo, på flera håll är kaktusfikon värdväxt för en lus, koschenillsköldlusen Dactylopius coccus. Denna lus odlas sedan 1500-talet kommersiellt då den producerar det färgämne som vi i vardagligt tal kallar för karmin. Det är de torkade lössen som man utvinner färgämnet ur.
Foto: Kerstin Engstrand
Du kan köpa torkade koschenillsköldlöss (honor) på nätet, de används för bland annat växtfärgning, något som indianerna lär ha använt för över 2000 år sedan. Man maler dem, går utmärkt i en stenmortel (metallmortel lär förorena) och du får fram ett pulver som går i mörkaste rött, nästan vinrött. Om du tänker prova att färga med koschenill är det viktigt att ha tillgång till ett rostfritt kärl och absolut inga andra metaller får komma i kontakt med färgbadet. Andra namn är scharlakansrött och det är karminsyra C22H20O13 som är E-nummer 120.
E120 finns även angivet som färgämne i Systembolagets beskrivning av Campari Bitter, vilket lär vara unikt då det inte anges på något annat ställe i världen. Vi har även hört att granatäpple ska vara ett annat alternativt i Campari men receptet ska enbart tre känna till, och dessa tre personer ska sinsemellan inte heller känna till vilka de andra är. Så här skriver Systembolaget (december 2019): “Campari tillverkas genom att örter, aromatiska växter och frukter får macerera i en blandning av alkohol och vatten. Det sägs att det ingår mellan 20 till 60 olika ingredienser i blandningen, bland annat malört och kinesisk dvärgapelsin. Den röda färgen kommer från karminsyra, E120, som är ett färgämne som finns naturligt i koschenillsköldlöss.”
Lusen har i århundraden sålts på apotek, de här burkarna återfinns på apoteksmuseet i Krakow:
Foto: Kerstin Engstrand
Försök att odla denna attraktiva lus skulle en gång även ha gjorts i Sverige. Blomsterkungen Carl von Linné var nyfiken av sig. Han försökte odla pärlor i Fyrisån i Uppsala och 1755 fick han en försändelse med kaktusar som dessutom rymde mängder med koschenillöss. Det var hans lärljunge Daniel Rolander som hade sänt dem från Surinam. Dock lär Linné inte varit hemma när paketet anlände. Hans trädgårdsmästare var ovetande om att dessa löss var extra intressanta och förfärades troligen av de många lössen varför han snabbt såg till att de dödades. Vilket, enligt Linné själv, ska ha utlöst en svår migrän när han fick detta besked. Trädgårdsmästaren lär ha fått sparken.
Detalj plansch med löss, Apotekarmuseet Krakow.
Nyfiken på att veta mer om kaktusfikon? Läs då vår artikel, klicka här.
Fikonkaktusens frukter ligger där i fruktdisken och lockar men ändå inte. Är de goda? Både ja och nej, glass gjord av fikonkaktus är mycket läskande. Detta är en intressant växt som fler av oss har kommit i bekantskap med på ett och annat sätt!
Glass gjord på fikonkaktus till vänster, den till höger är gjord av granatäpple. Fikonkaktusglassen är godast! Foto: Kerstin Engstrand
Fikonkaktus,Opuntia ficus-indica, har troligen sitt ursprung i Mexiko men växer numera i stort sett överallt där klimatet så tillåter. Den används bland annat som staket och är även på många håll förvildad. Som staket är det synnerligen effektivt. Opuntiasläktet är tåligare än man tror, de behöver knappt något vatten alls. Du kan även odla vissa opuntior i din egen trädgård, läs vår artikel om opuntior (klicka på länken).
Till vänster nästan fullvuxna exemplar, till höger nyplanterade i Babylonstoren, Sydafrika. Foto: Kerstin Engstrand
Det är lätt att föröka en fikonkaktus, och det görs med bladsticklingar som sticks ner i jorden. Här hemma kan man fynda sådana plantor under sommaren då de säljs som krukväxter. De är som gjorda att stå på en solig balkong eller terrass.
Ett blad med frukt passar utmärkt i balkonglådan. Blad med frukt säljs även under sommaren i Sverige. Foto: Kerstin Engstrand
Just fikonkaktusen kan bilda träd, vanligen blir de då cirka tre meter höga och har man tur kan man få uppleva ett som är hela sex meter högt. Då har det också en rejäl stam. Bladen är rejäla som allt annat på denna växt, på ett träd oftast över 50 cm långa och hälften så breda.
Stora exemplar av fikonkaktus. Foto: Kerstin Engstrand
På de äldre bladen brukar taggar saknas men finns i regel på de nya, mindre bladen. Blommorna kommer i regel längs bladens kanter och är i regel starkt citrongula.
Foto: Kerstin Engstrand
Så kommer då frukten, kaktusfikonet. Det är ett stort avlångt lite rundat bär vars färg lyser i gult, orange, rött och lite lila. På hösten, i oktober, är kaktusfikonets storhetstid, då firar man i flera byar på Sicilien. Kaktusfikonet kom till Sicilien på 1400-talet och idag stormtrivs det, särskilt längs Etnas sluttningar. Sedan 2003 har de sicilianska sorterna Etna och San Cono fått särskilda utmärkelser. Ja, det finns flera sorter, Sulfarina är den vanligaste och i regel den som man ser växta vilt. Den anses inte vara den godaste, fruktköttet är för mjöligt i konsistensen.
Foto: Kerstin Engstrand
Är du på en fruktmarknad så fråga efter Muscaredda som är lite krispig i smaken eller allra helst Sanguigna (den blodige) som har ett mycket rött fruktkött och är bara så saftig och söt. Och glöm för all del inte att skala kaktusfikonet ordentligt, och ha handskar på, innan du avnjuter det, taggar i munnen är inte kul. Godast tycker jag kaktusfikon är gjord som glass eller en bit färskt frukt till ost. Man kan även göra marmelad. Frukten lär vara bra för att sänka kolesterolhalten i blodet.
Höstskörd på Sicilien, närodlade kastanjer, kaktusfikon och pumpa på en bädd av kaktusfikonblad.
Det sägs också att man kan lägga in unga bladskott men det har jag aldrig träffat på. Vore onekligen trevligt att smaka. Kanske ska jag försöka lägga in några skott om min egen tänker skjuta många nya skott.
Då fikonkaktusens ursprung sägs vara Mexiko är det naturligt att den finns avbildad på Mexikanska statens flagga:
Konstiga växter finns det gott om. Den så kallade ”bröstkaktusen” är en sådan. På håll ser den ut som en julgran som man ritade när man var liten. Dock Myrtillocactus geometrizans ‘Fukurokuryuzinboku’ är en ovanlig växt och skapar habegär av många.
Färgen är blågrön och vanligen hittar man mindre exemplar, 10 cm höga, att köpa. Det finns plantskolor i Italien som har specialiserat sig på att föröka denna julgransliknande växt. Den lär kunna blomma även om jag aldrig sett en i blom. Blomman är grönvit och cirka 3,5 cm stor.
Ner till nollan klarar den, det finns rapporter att den klarat några minusgrader men få vågar testa. Bäst trivs den om lägsta temperatur håller sig runt 10 grader.
Den kan stå utomhus under svensk sommar. Vintertid trivs den på en sval och ljus plats. Under vintern hålls den torr, under sommaren vattnas den vid behov. Kan uppskatta att få lite näring i början av sommaren.
Plantera om den i kaktusjord som säljs i de flesta butiker som så-/kaktusjord.
Den går att föröka genom att skära av toppen. Skärytan ska först torka ut och det ska den göra i två till tre veckor innan den planteras i kaktusjord. Den kommer sedan att växa till sig, sakta men säkert.
Det regnar manna från himlen är ett uttryck som många av oss känner igen. Det återfinns i Bibeln, manna var mat som regnade ned från himlen under israeliternas uttåg ur Egypten.
Men vad är egentligen manna? Var det frö eller pollen som regnade ner? Finns det något som heter manna?
Mannagrynsgröt finns, liksom mannapudding och soppa, någon gång har jag smakat på pudding och gröt som jag minns inte smakade så mycket, det smakade mest av den sylt som man hade till. Gröten görs av mannagryn som görs av sädesslag som hirs och vete och ska vara en delprodukt vid framställning av mjöl. Semolina är ett annat namn för mannagryn. Det finns även källor som anger att mannagryn ska beredas av frön från mannagräset, Glyceria fluitans.
Idag säger man att manna avsöndras av mannaasken. Avsöndras, då är det inte frön man syftar på. Mannaaskens frö är roliga att titta på, de bildar små moln. Blommorna doftar sött.
Mannaask (Fraxinus ornus) tillhör asksläktet och trivs även i Sverige. Det finns ett stort fint exemplar vid italienska terrassen i Bergianska trädgården, Stockholm. Blommar beroende på var det växer i april, maj eller i början av juni. Blir vanligen 20 meter högt.
Men det är på Sicilien manna utvinns kommersiellt. Där, särskilt norr om Palermo görs en kräm, crema di manna, som man brer på en bit panettone. Det är saven som man använder, och den tappas på traditionellt sätt med att skära en v-formad skåra i barken. Tappningen sker i augusti och september och påbörjas när trädet nått en ålder av sju år. Under fem år beräknar man att ett träd klarar att tappas. Sav från äldre träd får inte samma fina smak samt blir också mera brun i färgen. På Sicilien säger man också att manna ska fungera som milt laxerande, något som jag inte märkt av! Dock ska dess laxerande effekt vara dokumenterad sedan 1239. Men det kan bero på att jag frossar i mannakräm på en bit panettone.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK
Föregående
