Träd har betydelse. De står där trygga, och med sina löv bidrar de till livsgivande mylla. Lövmylla är mjuk och vänlig.
Träd ger intryck. Den knotiga och samtidigt ståtliga eken är väl ett träd som de flesta av oss många gånger har stannat upp vid. Som barn har man samlat på vackra färgsprakande lönnlöv och enorma kastanjeblad.
Träd ger liv, fåglar bygger bo, fjärilar har vissa trädsorter som sina värdväxter, många andra insekter söker sig till träd. Hackspetten kommer när en gren har murknat.
Jag har fascinerats av träd ändå sedan jag var liten. Jag har sett vackra skogar. Jag har sett illa skötta slyskogar. Jag har sett kalhyggen och brandhärjade skogar. Jag har kramat träd och kämpat för almarna i Kungsträdgården. Det sistnämnda var på 1970-talet och almarna, som då skulle tas ner, står kvar än idag.
Förra året fick jag komma till en skog som gjorde starkt intryck på mig. Jag kom till en by, Fleury, som finns men ändå inte finns. Fleury har en borgmästare. Men inga innevånare.
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
För där, bland kullarna utan Verdun, några timmars resa med snabbtåg från Paris, utspelades under första världskriget hemska strider och det i ett starkt kuperat område som var oerhört bördigt. Där förstördes jorden av ammunition, blod, granater och andra explosiva pjäser, pjäser som än idag fortfarande hittas och exploderar. Pjäser som än idag tar liv.
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
När man går runt i Fleury finnar man markeringar av sten som anger vad som en gång funnits. Bagarens bod. Bondgården. Det berör men det finns också något som berör ändå mer. Efter krigets slut beslöt man att plantera träd på den obrukbara jorden. usentals träd växer på platsen där den en gång så bördiga jorden för hundra år sedan blev kontaminerad. Årtionden har gått, årtionden har kommit. Träden har fällt sina löv, löven har bildat mylla, träden har växt, fått nya blad, fällt sina blad igen, år ut och år in.
Träden har envist, med en naturlig regelbundenhet, arbetat för att läka jorden. De arbetar i tysthet men ändå inte, bladen susar och liksom viskar, vi kämpar på.
Fleury. Foto: Kerstin Engstrand
Fortfarande, 100 år senare, har träden ännu inte helt hunnit läka jorden. Lövmyllan har höjt marknivån men fortfarande syns spåren av kratrarna som krigets explosiva verktyg skapade. Solens strålar banar sin väg genom trädkronorna. Fåglarna prasslar bland löven. Träden fortsätter att idogt läka jorden. Jag undrar hur det kommer att se ut om ytterligare hundra år. Det kommer jag inte få uppleva. Men jag hoppas att träden då står kvar.
1 of 2
Blåklinten är en symbolblomma i Frankrike. Foto: Kerstin Engstrand
Och kornvallmo en annan symbolblomma. Foto: Kerstin Engstrand
Axnepeta ’Blue Carpet’ innan den blommar. Se så vackert bladverk den har! Foto: Kerstin Engstrand
Det är bladverket jag först föll för. Bladen är skimrande blankt gröna och fint formade, så vackra att man inte direkt känner något större behov av att få plantan i blom. Man vill direkt när man ser den att den ska bilda en matta i rabatten. Men axnepetan ’Blue Carpet’ har också en annan härlig egenskap, blommorna är ovanligt blå!
Ja, det är en nepeta, tillhör ”kattmyntorna” men den har inte samma starka doft som de andra vilket gör att jag inte sett en enda av alla de katter som kommer till min trädgård rulla sig i den som de gör i exempelvis kantnepetan. Nepeta nervosa ‘Blue Carpet’ anses vara den blåaste av dem alla. I slutet av juni börjar den slå ut och kan blomma i omgångar fram till augusti.
Och när blommorna slår ut är de ovanligt blå. Blåa växter är svårt att få rätt färg på bild, i verkligheten har de en metallisk skimrande blå färg. Foto: Kerstin Engstrand
Den är lågväxande, blir cirka 20 cm hög utan blomstänglar, 35 cm med. Går även lätt att föröka med frö! Kan sås nu på hösten eller förkultiveras inomhus på våren för senare utplantering. Köper du plantor så sätt dem på ett avstånd av 35 cm mellan varandra. Soligt läge och väldränerat vill den ha. Den vilda formen av axnepeta växer i Kashmir.
Med blad stora och silverskimrande som änglavingar gör den succé så fort den visar sig. Smyckar som solitärväxt i en fin kruka eller lyser upp i rabatten, den storbladiga ’Angels Wings’ är en av nästa sommars ”måste-ha” växt. Den reflekterar både solens strålar och månsken!
Detalj bladverk. Foto: Kerstin Engstrand
Silverstånds är ett svenskt namn som används även om det inte ännu är officiellt. Dess vetenskapliga är Senecio candicans ´Angel Wings´. Den växer till sig snabbt och kan på en sommar bli 60 cm hög när den blommar. Blommorna är gula och vill du ha fokus på bladverket kan du klippa av blomstängeln så fort den dyker upp.
‘Angels Wings’ på väg att blomma. Foto: Kerstin Engstrand
Utan blomstängel bör du räkna med en höjd på 30 cm. Och den syns! Bladen är eleganta, växer på ett intressant sätt, de sveper fram över växten vilket gör att ljuset reflekteras på flera olika sätt på en och samma växt. Silverstånds ’Angels Wings’ vill växa i full sol, det gör alla växter som har silverfärgade blad, och vill ha mager och väldränerad jord. Kryddrabatten eller en kruka är bra växtplats.
Foto: Kerstin Engstrand
Vinterhärdigheten är lite osäker, det finns uppgifter att den klarar ner till minus tio grader bara den slipper en vinter som bjuder på ömsom minusgrader, ömsom plusgrader – då ruttnar den, vilket även många kryddväxter gör en sådan vinter. Bör vintertäckas, granris över fungerar bra. Men den ger så mycket lyskraft under en sommar så den är väl värd att även betraktas som en ettåring som kanske överlever vintern. ’Angels Wings’ trivs även i kustbandet och klarar salta vindar bra.
‘Några plantor av Angel Wings’ i en stor svart kruka är en enkel och sofistikerad kombination som gör garanterat succé. Foto: crocus.com.
På väg in till Tokyo med tåget från flygplatsen så blinkar det plötsligt till i skärmen i taket. Guldgula blad mot blå himmel visas och så kommer texten:
Självklart meddelar man i samband med väderrapporten vilken växt som är som vackrast just idag. Foto: Kerstin Engstrand
Det ni alla lokaltrafikbolag Sverige runt, när uppmärksammade ni att exempelvis magnoliaträden blommar i en park eller att påskliljorna har slagit ut? Vad säger exempelvis SL, det finns ju mängder av ginkgoträd på söder. Hela Hornsgatan är full. Över 250 träd som lyser som guld på hösten. Har ni uppmärksammat stockholmarna när träden fick gula blad? Det vore väl trevligt om vi kunde kopiera japanerna, vi sägs ju alla ha en liten bit av Linné inom oss. Carl von Linné, blomsterkungen är faktiskt mera känd utomlands än här hemma.
Elegant är ginkgoträdet. Ytterst elegant. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgo brukar vi idag säga efter det vetenskapliga namnet Ginkgo biloba men det förekommer även som kinesiskt tempelträd.
Det är ett särdeles unikt träd. Dess närmaste släktingar lär vara barrträd och kotteplamer! Men det är ett lövfällande träd.
Kinesisk visdom:
Ha alltid ett ginkgoblad i plånboken,
för då blir du aldrig fattig.
Ovanstående lärde vi oss av Henrik Sjöman från Göteborgs Botaniska trädgård, Henrik är Sveriges Mr Träd. Och numera snart hela Europas Mr Tree, känd bland annat från Kew Gardens.
Tre ginkgoblad och ett lönnblad i Göteborgs Botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Det lär härstamma från träd som växte för över 100 miljoner år sedan och kan ha funnits på vår jord långt innan vanliga blommande växter fanns.
Dinosaurier år dem. Trädet är ett unikum, det finns inget annat träd som liknar ginkgon.
Inte dumt, eller?
Och du kan ha ett ginkgoträd i din trädgård. Det klarar till och med att planteras när det är snö ute, förutsatt att trädet är i vila. Det gjorde man i Stockholm 2010, i december planterades träden på Hornsgatan. De står där än. Det är inte lätt att plantera träd längs Hornsgatan. Det finns mycket som konkurrerar under mark, en infrastruktur i sig finns därunder. Man fick bredda trottoarerna för att kunna plantera. 250 träd pryder nu gaturummet.
Ginkgo trivs i stadsmiljö, du har säkerligen sett det kanta gatorna i trafiktäta New York. Även på Skansen har man planterat en ginkgo. De första träden lär ha planterats i Sverige på mitten av 1940-talet, kanske till och med tidigare. Det ryktas att det ska finnas ett mycket gammal, ja i alla fall närmare 100 år gammalt på en innergård i Stockholm.
Det är ett elegant träd som kan bli mycket gammalt, det finns uppgifter att man kommit fram till att det finns träd i Kina som är över 1200 år gamla. I Hiroshima, Japan berättas det att några ginkgoträd som växte ett par kilometer från platsen där atombomben detonerade 1945 klarade sig. Jag har bara fått det berättas för mig, jag har inte sett dem och vet heller inte om de finns kvar.
Okej, en varning, det kan bli över 25 – 30 meter högt men risken att du ska få uppleva det är nog ganska liten. Det klarar bra att växa i vårt klimat men det växer inte lika fort som i exempelvis Japan. Här brukar det bli maximalt 15 meter högt. Börjar du drabbas av habegär?
De utsöktaste blad
Ginkgo blad
1 of 4
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Foto: Kerstin Engstrand
Det är för de utsökt vackert formade bladen man främst odlar en ginkgo. Samt för dess svindlande historia förstås. Bladen är solfjäderformade och kan bli upp till 10 cm långa. Andra kanske skulle säga att de liknar en hjärna, biloba som återfinns i det vetenskapliga namnet, betyder just två lober.
Ginkgon färgar också marken med bladguld. Foto: Kerstin Engstrand
1691 lär vara första gången en västerlänning fick se ett ginkgoträd. Det var Engelbert Kaempfer som såg dem planterade vid tempel i Japan. Trots sin ålder och härstamning finns bara en enda art, och den växer vilt i spridda delar av de kinesiska bergen. Den hittades på nytt 1989 av Peter Del Tredici från Harvard. Det är avkommor från dessa träd som kinesiska och japanska munkar i århundraden spritt ginkgon vidare. Därav att det oftast kallas för tempelträd.
Se upp för honträd
Honträd fullt av frukter. Foto: Kerstin Engstrand
Ginkgo lär betyda silveraprikos och det passar ju bra när man ser frukterna. Fröet ser ut som en rund honungsgul kula med en diameter på cirka 2 cm.
Våra kommuner planterar hanträd. Det är också hanträd som säljs i plantskolorna. Varför det? Jo, man vill inte ha honträd, För fröet stinker. Och ett honträd släpper mängder av frö. Om du någon gång känt doften av härsket smör så vet du hur det luktar. Stanken beror på att fröet innehåller smörsyra. Fröet går att äta, i många asiatiska länder avnjuts de skalade fröerna kokta. Inget man ska äta många av. Just för att undvika honträd så sticklingsförökas ginkgo. Är du intresserad av att få tag på frö så finns chansen i Trelleborg. På 1950-talet planterade man ett 70-tal träd längs Nygatan Och bland dem finns några honträd.
Ginkgofrö som grott. Foto: Kerstin Engstrand
Satsa på ett så stort exemplar som möjligt
Foto: Kerstin Engstrand
Tänk på att välja så stort träd som möjligt. Unga träd klarar inte kyla. Unga träd har också extra spröda grenar och gör att de lätt bryts av snömassor. Det kan i och för sig vara en fördel att grenarna just bryts av istället att fläkas av då fläkskador är svåra att läka.
Växtplats: Sol eller halvskugga, säkrast i skyddat läge.
Jorden ska vara näringsrik och fuktighetshållande.
Man anger att ginkgo är härdig i växtzon 1–2 men det finns exemplar i privata trädgårdar i växtzon 4 som växer ganska öppet och i förbättrad lerjord. Väl etablerat klarar det torrare förhållanden. Det finns även rapporter om ginkgoträd som klarat sig i zon 5-6, i ytterst väldränerad växtplats. Mitt exemplar växer i zon 3 på gränsen till zon 4.
Idag finns det flera namnsorter, ‘Mariken’ är vanlig i Sverige och är svagväxande. Många träd importeras från Tyskland och Holland. Det finns också en miniatyrsort ’Troll’ som ser ut som en bonsai.
Ginkgo står stilla de första åren innan den sätter fart. Man kan täcka den med säckväv för att underlätta övervintringen. Ett rejält lager löv uppskattar den också.
Tål att beskäras
Att ginkgo tål beskärning och formklippning märks då det är ett populärt träd att skapa bonsaier av.
Denna bonsai av sorten ‘Chi-Chi’ är 45 år gammalt. Den finns i Montreals botaniska trädgård. Foto: Kerstin Engstrand
Har du ginkgoträd som är för tätt planterade så klarar större exemplar hårdbeskärning, ja de klarar att mejas ända ner till marken. Som här i Nyckelviken, Stockholm. Jag tycker det blev mycket fint, som en buske.
Med inspiration från en het sommar på Ibiza. Foto: Kerstin Engstrand
En het sommar på Ibiza i mina bästa ungdomsår, där lärde jag mig av en 80-årig dam med ansikte väderbitet av sol och salta vindar, att njuta av solmogna bifftomater på det enklaste sätt. Och det på stranden, i solen, medan hon lagade till calamares a la plancha som fortfarande är det enda bläckfiskrätten jag gillar! Nu i oktober har jag fortfarande bifftomater som mognar och kanske har du några som ligger för eftermogning, pröva då detta enkla knep.
Ta ett gott surdegsbröd och skär i skivor. Skär sedan några tunna skivor av en väl mogen bifftomat. En bra bifftomat är mångrummig och saftig. Den andra halvan av bifftomaten gnuggar du mot brödskivorna, de kommer nu att bli helt saftiga av den godaste av tomatjuicer. Lägg på skivor av tomat och njut! Extra gott om skivorna är så stora att man kan vika brödet dubbelt över tomatskivan. Du kan förstås piffa upp tomaten med ett blad basilika men jag tycker det ska vara så här som på stranden på Ibiza.
Ett vanligare sätt är att rosta brödskivor, gnida en klyfta vitlök mot dem och därefter gnida in de rostade brödskivorna med bifftomat.
Årets sista skörd av körsbärstomater på väg att smaksätta det lenaste smör. Foto: Kerstin Engstrand
Tänk vad en halvliter blandade körsbärstomater kan göra underverk. De är basen i detta tomatsmör som är gott på knäckebröd, eller på pasta, fisk eller vad man nu vill ha en liten kick av sommarsmak. Smaken är både len och mustig. Smöret går utmärkt att frysa i portionsbitar. Jag fick detta tomatsmör nu i höst i England och föll direkt för det.
Du behöver:
5 dl körsbärstomater, gärna av olika sorter, ta dina smakrikaste
1 msk torkad timjan, tar du färsk så ta 2-2,5 msk färsk repad timjan, stjälkarna ska inte vara med
0,5 tsk salt
0,5 tsk nymalen svartpeppar
250 gram osaltat smör skuret i stavar, och smöret ska vara rumsvarmt
Smörpapper
Samt matberedare.
Gör så här
Ja de ska bli lite svarta, då är tomaterna färdigrostade. Foto: Kerstin Engstrand
Sätt ugnen på grill.
Tomaterna ska rostas hela. Lägg de hela tomaterna på grillgaller. Sätt in gallret med en plåt under högt upp i ugnen. Nu ska de hela tomaterna grillas tills de blir lätt brunsvarta på ovansidan i skalet. Det brukar ta 5 – 8 minuter så det gäller att passa tomaterna.
Ta ut gallret med tomaterna och låt tomaterna svalna på gallret.
Mixa de grillade tomaterna med salt, svartpeppar och timjan i en matberedare samtidigt som du tillsätter det rumsvarma smöret.
Smaka av.
Bred smöret på smörpapper och rulla ihop till en rulle. Rulla ihop hårt och lägg i kylen. När smöret har stelnat är det lätt att skära upp det i bitar och frysa in portioner. Jag tycker smaken blir bäst om man väntar med att frysa in smöret tills det har legat till sig någon dag i kylen.
Snabbt och gott, tomatsmöret är färdigt att bre ut på smörpapper. Foto: Kerstin Engstrand
Björklöv lyser som guld innan de faller. Foto: Kerstin Engstrand
Hösten börjar närma sig sitt slut, träd och buskar fäller sina löv. Först ut är alltid asken, den är som fint folk, går först och kommer sist, ja på våren får den sina blad sist av alla träd.
I regel går det sakta, några blad singlar ner per dag men när den första rejäla frostknäppen kommit, då faller det ner drivor. Det är härligt att vada runt i löv men många av oss tänker nog mest på vilket jobb det är att räfsa upp allt.
Ta hand om denna skatt! Den kommer att ge dig den finaste mylla som finns, lövmylla. Mycket bättre än torvbaserad jord.
Häckar, buskar och träd mår bra av lite löv. Foto: Kerstin Engstrand
Löv som faller ner i rabatter ligger bäst kvar. Man kan också räfsa in lite extra löv under buskar och häckar. Lägg också ett lager löv runt nyplanterade buskar och träd. Och toppa grönsakslanden med löv och lägg lite jord ovanpå. Jord ska inte vara bar, jord mås bäst av att vara täckt, av löv eller gräsklipp.
Gräsmattan
I naturen är det ingen som räfsar. Å andra sidan finns det inga paradgräsmattor där heller. Löv på gräsmattan kan du klippa sönder med hjälp av gräsklipparen, då behöver de inte räfsas upp.
Gräsklipparen är ett bra hjälpmedel. Foto: Kerstin Engstrand
Har du enorma mängder löv, och tillgång till hårdgjord yta som asfalt eller stenbelagd gång, är ett bra knep att bre ut de löven på denna hårda yta och sedan finfördela den genom att köra över dem med gräsklipparen. Dessa finhackade löv kan sedan antingen snabbkomposteras i svarta sopsäckar eller strös ut över rabatter och trädgårdsland, samt förstås läggas i komposten.
En lövmatta har jag haft mycket bra användning av.
1 of 2
1. En lövmatta är ett bra hjälpmedel. Foto: Kerstin Engstrand
2. En lövmatta är ett bra hjälpmedel, lätt att få upp löven på och sedan transportera dem dit man vill ha dem. Foto: Kerstin Engstrand
”Snabbkompost”
1 of 4
1. Räfsa ihop löven. Foto: Kerstin Engstrand
2. Lägg dem i en vanlig svart sopsäck. Varva gärna med lite guldvatten, 1 dl urin utspätt med 9 dl vatten.Foto: Kerstin Engstrand
3. Packa löven hårt, ha en pinne i mitten och knyt till. Foto: Kerstin Engstrand
4. Gör några lufthål med grepen. Ställ därefter undan säckarna. Foto: Kerstin Engstrand
Löv kan också räfsas samman och komposteras i svarta sopsäckar, välj sådana som kommunerna godkänner. Fyll säckarna, blanda i lite jord, det vill säga blanda in fuktig jord bland löven. Jag brukar varva jord och löv med lite ko-eller hönsgödsel. Bokashiströ fungerar också. Ett annat effektivt medel är att blanda i lite guldvatten, 1 dl urin till 9 dl vatten. Knyt ihop och gör några lufthål med grepen. Förvara säckarna i en skuggig del av trädgården och där de inte stör utsikten, varken för dig eller grannarna. Det är bra att vända på säckarna några gånger när det är plusgrader. Någon gång nu i höst och därefter i vår. Du får ingen jord över en vinter, processen stannar upp när de är minusgrader men efter två år brukar de flesta av löven ha förmultnat. Man kan packa löven ganska hårt och ett bra trick är att placera en gren i mitten av påsen, då fungerar grenen som ”luftrör”. Luft och fukt är två viktiga komponenter för att löven ska förmultna.
Ekblad håller sig torra och är extra bra att isolera känsliga växter med. Foto: Kerstin Engstrand
Ekblad är kraftiga, och har en fördel, de håller sig torra lättare än andra blad, varför de passar som extra vinterskydd för ömtåliga växter.
Askens blad faller först av alla på hösten. De är lätta att känna igen, de är flikiga som ett k. Foto: Kerstin Engstrand
Bästa löven bland de icke traditionella trädgårdsträden är ask, asp och al, därefter kommer björk och lönn. Särskilt asp förmultnar mycket snabbt.
Asp förmultnar snabbt. Har du svårt att skilja mellan ask och asp så är ett knep att tänka på att aspens plan är lika runda som ett p medan askens är flikiga som ett k. . Foto: Kerstin Engstrand
Och glöm inte handskar när du räfsar, samt säkra tummarna med plåster. Skavsår får man annars alltför lätt.
Fyra röror gjorda på omogna, gröna tomater, alla inspirerade från recept vi fått i Kanada. Foto: Kerstin Engstrand
I Kanada, särskilt i Quebecområdet, har vi ofta till olika kötträtter som köttpaj, korv och hamburgare fått en grön röra. Den påminner om ett mellanting mellan bostongurka och en grön ketchup. Ibland var den mera flytande, och då mera lik ketchup i konsistensen, ibland liknande den mera bostongurka. Som receptsamlare är man ju bara tvungen att fråga hur de var gjorda. Och döm om min förvåning att det var gröna, omogna tomater som var nyckelingrediensen och inte alls gurka som det smakmässigt kändes som.
2018 har varit ett rekordår när det gäller tomatskörd. Dessutom mängder av gröna, omogna. Foto: Kerstin Engstrand
Att skapa dessa gröna röror är en tradition. De flesta familjer där någon odlar tomater har ett eget recept som vårdas ömt. För man får, liksom vi, oftast mängder med tomater som inte hinner mogna i tid. Klimatet är högst varierande, oftast är sommaren tropisk varm men våren kommer i regel senare än hos oss, hösten lite tidigare. Höst – vinter – vår kan bjuda på enorma växlingar i temperatur från en dag till en annan. I Montreal exempelvis är det vanligt att under våren kan det ena dagen vara -15 grader för att nästa dag vara + 15 grader, och att temperaturen växlar så dag till dag är mera en regel än ett undantag under den kallare delen av året.
Kan man äta gröna tomater? Ja det kan man, med måtta, som med allt annat. När man använder de här rörorna så är det just en klick man äter, det är inget man slevar i sig. Att anrätta gröna, omogna tomater är också vanligt i USA. Stekta gröna tomater känner väl de flesta av oss till. Vi har också frågat Livsmedelsverket och Giftinformationscentralen om gröna tomater och deras svar kan du läsa här.
Här kommer du att få fyra gröna tomatrecept. Gemensamt för recepten är att tomater och lök ska svettas i salt i minst åtta timmar innan röran börjar kokas ihop. Detta för att få de omogna tomaterna att safta sig.
Exempel på kryddblandning, denna är till receptet Canada 2. Foto: Kerstin Engstrand
Kryddblandningen som används i Nordamerika är en blandning som används för pickels. Den finns att köpa färdigblandad i nordamerikanska matbutiker men vi får blanda den själv. Basen är sellerifrön som går att få tag i även i Sverige. Kan du inte få tag på sellerifrön kan du ersätta dem med att tillsätta färsk bladselleri, se receptet Canada 3. De matbutiker som säljer sellerifrön har i regel sellerifrön från Risbergs kryddor.
Här kommer några av våra favoritrecept från Kanada, nummer ett är lite mera vinägerstark än nummer två. Nummer tre är mera kryddad och den sistnämnda, Chow chow, liknar nog mest vår bostongurka i smaken. Nummer tre gillar vi att ha till hamburgare, bre röran på hamburgerbröd ovanpå ett lager av senap smaksatt med honung. Den kombinationen är också mycket god tillsammans med korv, även mera kryddstarka korvar som chorizo.
Är den första gröna tomatröran vi fick, därför kallar vi den för Canada 1. Denna sats ger cirka 11 dl röra.
1,3 kg gröna, omogna tomater
6,5 dl finhackade lök, ungefär hälften vardera av gul lök och silverlök men enbart gul lök går också bra.
20 ml salt (saltet används för att få tomaterna att safta sig)
Rostfri eller emaljerad kastrull behövs.
Till kokningen:
3,2 dl råa äpplen i klyftor
1,2 dl vatten
60 ml äppelvinäger
220 ml vitvinsvinäger
60 ml farinsocker
60 ml strösocker
Du behöver en bit saftduk eller liknande att binda in äppelklyftorna och kryddorna i.
Kryddblandning
Pickleskryddblandning gjord på färskt lagerblad. Foto: Kerstin Engstrand
1 tsk sellerifrön (finns att köpa i välsorterade matbutiker, oftast av märket Risbergs)
1 tsk hela svartpepparkorn (ska vara hela, inte malda)
1 tsk bruna senapsfrön (du kan använda gula senapsfrön men de är svagare i smaken)
1 hel kryddnejlika
2 hela kryddpepparkorn
2 cm kanelstång
1 allra helst färskt lagerblad, om du använder torkad räcker ett halvt blad
Gör så här:
Snoppa och skölj tomaterna.
Rensa löken.
Skär löken i klyftor och finhacka, går utmärkt att köra i matberedare.
Skär större tomater, typ biff, i skivor och mindre tomater i halvor eller klyftor. Tomaterna behöver inte skalas.
De gröna, omogna tomaterna ska tillsammans med löken saltas ur innan de tillagas. Foto: Kerstin Engstrand
Varva lök och tomater i en kastrull, strö över salt över varje lager. Låt stå svalt över natten, eller minst åtta timmar. Därefter hälls vätskan som bildas bort. Skölj också tomat- och lökblandningen flera gånger i ett durkslag under rinnande vatten, detta för att få bort överskottssaltet.
Häll tillbaka den sköljda tomat- och lökblandningen i grytan igen.
Klyfta äpplena samt blanda ihop kryddorna. Jag brukar strö kryddorna över äpplena och sedan binda in dem i en bit saftduk. Äpplena ska koka med tomat-lökblandningen men inte mixas i, de fungerar som pektin. Äpplena och kryddorna ska alltså lyftas upp när blandningen kokat färdigt. Och äpplena är sedan mycket goda att äta som de är. För extra smak kan du rosta kryddorna snabbt i het stekpanna.
Lägg i knytet med äpplen och kryddor i grytan.
Äpplena får koka i en separat duk tillsammans med kryddorna. Foto: Kerstin Engstrand
Häll i vatten, vinägersorterna, farin- och strösocker. Låt koka upp och låt sedan sjuda i minst 30 minuter, gärna mer. Vanligen måste den sjuda i 45 minuter, det är lite beroende på hur pass hårda tomaterna är.
När tomaterna börjar bli sönderkokta är det dags att ta upp knytet med äpplen och kryddor.
Röran körs nu i en mixer för att bli slät och fin. Vill man att den ska bli mera ketchuplik kan man passera bort tomatfröna men det brukar jag aldrig göra.
Häll tillbaka den finmixade röran i grytan igen och låt den koka upp igen. Smaka av, kanske vill du ha i lite mera vitvinsvinäger.
Häll upp på väl rengjorda och steriliserade burkar eller flaskor. Röran kan också frysas in i portionsförpackningar. Den bör få dra i två tre dagar innan den avnjutes.
Denna liknar mångt och mycket Canada 1 men är mildare i smaken. Den smakar mindre vinäger och här är det också päron i blandningen. Blir ca 10 dl.
900 gram gröna, omogna tomater (man brukar räkna med att en normalstor tomat väger 90-100 gram).
450 gram finhackad lök, blanda gärna gul lök och silverlök.
20 ml salt (saltet används för att få tomaterna att safta sig)
Rostfri eller emaljerad kastrull
Till kokningen:
300 gram skalade och urkärnade päron, har du inga päron kan du ta äpplen istället.
0,5 dl vatten
1,5 dl äppelvinäger
1 dl farinsocker
0,5 dl strösocker
Kryddblandning
1 tsk sellerifrön (finns att köpa i välsorterade matbutiker, märket Risbergs)
1 tsk hela svartpepparkorn (ska vara hela, inte malda)
1 tsk bruna senapsfrön (du kan använda gula senapsfrön men de är svagare i smaken)
3 hela kryddnejlikor
3 hela kryddpepparkorn
2 cm kanelstång
1 torkat lagerblad, om du använder färsk ta två färska
Canada 2 görs på samma sätt som Canada 1 men med en skillnad, här får de skalade och urkärnade päronen koka med i röran och därmed även mixas ihop med röran.
Kryddorna läggs i en tom tepåse eller knyts in i en bit gasbinda.
Vill du ha mera vinägersmak kan du efter det att röran har mixats och fått koka upp igen tillsätta lite mera äppelvinäger.
Canada 3 grön tomatröra
Canada 3, recept på grön tomatröra. Foto: Kerstin Engstrand
Detta är min favorit, den är mera kryddig i smaken. Mycket god tillsammans med en mild senap med honung i. Detta recept innehåller bladselleri istället för sellerifrön. Blir ca 10 dl.
900 gram gröna, omogna tomater
270 gram finhackad lök, jag blandar gul lök och silverlök
2 stjälkar färsk bladselleri
20 ml salt (saltet används för att få tomaterna att safta sig)
Rostfri eller emaljerad kastrull
Till kokningen:
1 äpple, på 100 – 120 gram
200 gram bladselleristjälk
1,5 dl vitvinsvinäger
1 dl farinsocker
5 dl strösocker
Kryddblandning
Chiliflakes ger denna röra lite mera sting. Foto: Kerstin Engstrand
I detta recept är sellerifrön ersatt med färsk bladselleri, se ovan
3 ml (3krm) hela svartpepparkorn (ska vara hela, inte malda)
3 ml (3 krm) bruna senapsfrön
3 ml (3 krm) hela kryddnejlikor
3 ml (3 krm) hela kryddpepparkorn
1 cm kanelstång
1 torkat lagerblad, om du använder färsk ta då två färska
3 ml (3krm) hela korianderfrön
3 ml (3 krm) chiliflakes
2ml (2 krm) malen ingefära (ska vara malen, inte färsk)
1 ml (1krm) malen muskotnöt
Färsk bladselleri ersätter i detta recept torkade sellerifrön. Foto: Kerstin Engstrand
Canada 3 görs på samma sätt som Canada 1 men här ska även selleristjälkarna skäras i skivor och vara med i ursaltningen. Lägg de skivade selleristjälkarna underst grytan, därefter löken och sist tomaterna överst. Varva varje lager med salt och låt stå i minst åtta timmar. Sila därefter av och skölj bort överskottsaltet.
När det är dags att koka ihop så ska det skalade och urkärnade äpplet koka med i röran.
Kryddorna ska koka med men de ska ligga i en bit gasbinda eller liknande. Jag använder en tepåse, det finns stomma tepåsar att köpa där te säljs.
Denna röra ska också koka betydligt längre än de andra. Gärna 2 – 3 timmar ska den sjuda under passning. Detta för att sellerin ska ge smak.
Vill du ha mera vinägersmak kan du efter det att röran har mixats och fått koka upp igen tillsätta lite mer vitvinsvinäger, upp till1,5 dl mer fungerar men tillsätt i omgångar om 0,5 dl och smaka av efter varje.
Chow chow på gröna tomater
Chow Chow på gröna, omogna tomater påminner mycket om bostongurka. Foto: Kerstin Engstrand
Det sägs att chow chowröran fått sitt namn efter att den även görs på kål, Om det är sant vet jag inte, ingen av mina kanadensiska vänner vet varför den kallas för chow chow. I en chow chow har man också röd, grön och gul paprika. Chow Chow behöver inte saltas ur innan men man kan salta ur tomaterna och löken på samma sätt som man gör i de andra recepten. Chow chow är det recept som mest liknar bostongurka, då det innehåller paprika.
1,5 kg gröna, omogna tomater
2,5 dl finhackad lök, gärna silverlök och gul lök blandat
10 ml salt
2,5 dl röd paprika
2,5 dl grön paprika
2,5 dl gul paprika
1 jalapeno
2,5 dl vitvinsvinäger
1,2 dl strösocker
Kryddblandning
0,5 tsk sellerifrön (finns att köpa i välsorterade matbutiker, märket Risbergs)
0,5 tsk hela svartpepparkorn (ska vara hela, inte malda)
0,5 tsk bruna senapsfrön (du kan använda gula senapsfrön men de är svagare i smaken)
0,5 tsk hela kryddpepparkorn
2 cm kanelstång
Till kokningen
Chow chow går snabbare att göra, alla grönsaker körs i matberederade var för sig innan de tillsätts i grytan. Det gör att man inte behöver salta ur tomaterna, och blandningen går betydligt snabbare att göra. Även här ska kryddorna koka i en lite påse, gasbinda fungerar utmärkt att knyta in kryddorna i.
Den ska sjuda i minst 30 minuter. Efter 45 minuter är den i regel färdig.
Är gröna tomater giftiga är det många som undrar då man hört att man inte ska äta grön potatis. I USA är det vanligt att äta stekta gröna omogna tomater, gärna till frukost. Och det är fantastiskt gott. I Nordamerika gör man även inläggningar på gröna, omogna tomater. 2018 har givit stora skördar av tomater, såväl mogna som omogna och många undrar om inläggningar på gröna tomater är farliga att äta. man vill ju gärna ta hand om sina tomater. Vi har därför ställt frågan till både Livsmedelsverket och Giftinformationscentralen.
Peter Hultén, Leg. Apotekare på Giftinformationscentralen anger:
– Vi på Giftinformationscentralen kan svara på frågor om akuta förgiftningar, det vill säga om man vid enstaka tillfällen blir exponerad. Enstaka intag av gröna tomater innebär inte någon risk för förgiftning. Även små barn som ätit gröna, omogna tomater har inte fått några besvär. Eventuellt skulle många omogna, gröna tomater kunna leda till magbesvär i form av kräkningar och ont i magen.
Ulla Beckman Sund är toxikolog på Livsmedelsverket anger att tomater innehåller glykoalkaloiden tomatin (samma typ av ämne som solanin som kan finnas i potatis). Mogna tomater innehåller relativt små mängder tomatin, medan omogna innehåller mer, mängden minskar med mognadsgraden av tomaterna, det vill säga omogna gröna tomater innehåller större mängder tomatin än vad mogna röda tomater gör. (Nu finns tomater av alla färgsättningar, men det är mognadsgraden som är det viktiga.) Bladen innehåller mer tomatin än frukten.
Liksom solanin i potatis, så kan tomatin i tomat ge effekter på hälsan om det blir stora intag, akut kan det handla om illamående, kräkningar, diarré etc. Man vet dock inte så mycket om hur väl tomatin tas upp i människans mag-tarmsystem, såvitt jag känner till.
Vad gäller inlagda gröna tomater, så innehåller de mer tomatin är mogna tomater, men å andra sidan äter man dem i mindre mängder – de är ju mer som en krydda, svarar Ulla Beckman.
Vi passade även på att fråga Peter Hultén om grön potatis:
– Om potatis så gäller enstaka grön/skadad/groddad potatis till ett litet barn (ca 1 år, 10 kg) innebär ej risk för akut förgiftning och upp till ca 4 gröna/skadade/groddade potatisar för en vuxen.
Grönt ljus att äta inlagda gröna, omogna tomater som tillbehör, som ”krydda” alltså.
Hasselfrukter från ormhasssel. Foto: Kerstin Engstrand
Tänk att det från en pytteliten men illröd blomma kan bli så gott resultat? I slutet av mars, ibland i början av april så blommar hasselbuskarna här i växtzon 3 på gränsen till zon 4. 2018 har varit ett ovanligt givmilt år. Bärbuskarna gav mer än rikligt. Äpple-, päron- och persikoträden dignade under sin frukt. Vi slutade räkna persikor när vi kommit till nummer 150, på ett litet träd. Skatorna orkade inte äta upp alla körsbär, i år hade alla körsbärsträden i även grannarnas trädgårdar för mycket bär.
Blomma på ormhassel. En knappnål som storleksjämförelse. Foto: Kerstin Engstrand
Det var fantastiskt, nästan overkligt. Men vad gladde mig mest? Jo, att både troll- och ormhasseln i år plötsligt givit nötter.
Oftast sitter nötterna skymda under bladen. Just dessa sitter på en kinesisk trollhassel. I mitten av augusti är de fortfarande gröna. Foto: Kerstin Engstrand
De går att äta, de knäcks på samma sätt som de du köper till jul. Men de är betydligt godare, de här är ju färska. Pinfärska. Och lokalodlade. De har utvecklas från honblommorna som är pyttesmå, de ser ut som små rufsiga röda knappnålshuvuden.
Ibland kan man även se nötterna skymta fram på bladens ovansida, här fortfarande gröna. Foto: Kerstin Engstrand
Nötterna blir en till två centimeter långa och sitter oftast fyra tillsammans. Enligt traditionen är hasselnötter mogna i slutet av september, till skördedagen Mickelsmäss (29 september då Mickael har namnsdag) och det stämmer än idag, i alla fall i Stockholmstrakten.
Hasselfrukter från ormhasssel. Foto: Kerstin Engstrand
Du kan även leka ekorre, och sätta dem i jorden. Gror de så blir det dock i regel ingen trollhassel, och inte heller en ormhassel. Utan en vanlig hassel. Ormhassel är vanligtvis ympad på vanlig hassel.
Vill du veta mer om orm- och trollhassel? Läs då vår artikel som noga berättar om skillnaden mellan de båda.Klicka här.
Rabarber trädgård är den enda svenska site som verkligen går på djupet när det gäller världens främsta trädgårdsutställning, Chelsea Flower Show, arrangerat...
Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. OK